Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

SOU 2005:41Ett europeiskt dilemmaNästan alla nationalstaters politiska system är påverkade av historiskautmaningar och politisk kamp över statens form, organisationoch inflytandesfär. Nationalstaten kom att fylla tomrummet efterden besegrade guden och hans världsliga organisationer som inteorkade stå emot modernismens inneboende förändringskraft. Denmoderna staten har successivt tagit över många av de traditionellakontrollfunktioner som familjen eller kyrkorna hade och även skapatnya effektivare metoder.Nationalstaternas viktigaste uppgifter har varit att nationalisera”nationen”, homogenisera kulturer samt skapa förutsägbara medborgare.Som Balibar (2002:220) uttrycker det: ”en social formationkan bli en nation bara om ett nätverksmaskineri och existerandesociala praktiker förbinder och reproducerar individen somhomo nationalis från vaggan till graven”. Det har funnits en tendensinom samhällsvetenskaperna att betrakta tillhörigheten till ennation som individers naturliga och primära egenskaper och som enfast och ofta enda grund för kollektiva identiteter. Max Weber harförmodligen den tydligaste distinktionen mellan nationen och staten.För honom föreställde nationen Kultursfären, medan statenbetraktades som maktens sfär (Beetham, 1985: 128). Nationen vardärmed en naturlig enhet, med en kultur och en historia. Andrasamhällsvetare har hävdat att nationerna är ”naturliga enheter vigdaav Gud” och att statsorganisationer som inkluderar mer än ennation riskerar att förlora sin identitet och är på förhand dömda tillundergång (Kedourie, 1993: 52). Trots att nationen och nationalismär relativt nya fenomen i mänsklighetens historia, beskrivs deofta som en primordial organisation för alla mänskliga samhällen.Nationalstaten har sin grund i en kollektiv identitet genererad av enprocess ämnad att skapa en homogen nation. Som Smith (1991: 74)uttrycker det, nationalism är en politisk ideologi som kännetecknasav en kulturell doktrin med stor potential för att politiskt mobiliseraen befolkning.Det nationella projektet för att skapa ett homogent nationellt”vi” har gått hand i hand med att skapa ”de andra”. Länders nationellaprojekt, oavsett om de är format efter den territoriella elleretniska nationalismen, har inneburit en process av självkonstrueringgentemot ”de andra”. Med andra ord, konstruktionen avnationens ”vi-känsla” går hand i hand med konstruktionen av ”deandra”, både som andra nationer och som andra interna minoriteter.Denna moderna andrafiering som blivit en del av nationalise-45