Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

Ett europeiskt dilemma SOU 2005:41tänkande – att denna åtskillnad mellan ”raser” ligger i det ”naturligasystemet” (West 2002).Vetenskapliggörandet av skillnaderna mellan ett överlägset ”vi”och underlägsna ”dem” har skett med hjälp av förklaringsvariablersom ”ras”, ”religion” och ”kultur”. Men vetenskapen var långt ifrånensam i denna gärning. Denna förklaringsmodell har använts flitigtav majoritetssamhället och dess politiska elit för att reproducera ettöverlägset ”vi” och bevara maktstrukturerna i samhället. En dialektiskrelation mellan den politiska makten och den legitimerandevetenskapen har skapat en hegemonisk diskurs som förstärks avoch förstärker majoritetssamhällets dominans och kontroll övermaktmedel. Detta används effektivt för att förneka förekomsten avstrukturell/institutionell diskriminering genom att man förklaratojämlikheter antingen som naturliga eller som resultat av essentiellaolikheter. På så sätt lägger man skulden för den misslyckade integrationenoch den utbreda segregationen samt de ökade etniskaklyftorna på ”de andra” genom ett väletablerat och välartikuleratunderskottstänkande. Detta tar sig uttryck i många latenta ochmanifesta handlingar där ”de andra” åläggs kulturella och biologiskaunderskott i förhållande till majoritetssamhället.Detta lägger grunden för en ”normalisering” av diskrimineringsom ger näring till det vardagliga förnekandet av diskrimineringen imedia, på arbetsplatserna, på krogar, vid köksbordet, etc.Främlingsandrafiering, historia och strukturell/institutionelldiskrimineringMänsklighetens historia domineras av beskrivningar av krig ochkonfrontationer. Existensen och hotet från ”våra” fiender har bliviten oskiljaktig och grundläggande del av den sociala konstruktionenav ”oss”. Nationalstaternas politiska program av nationsbyggandeteller ”nationaliseringen” kom att utgöra en grund för utvecklingenav nationella uppfattningar som gradvis blev institutionaliseradeinom ett lands politiska gränser (Balibar & Wallerstein, 2002).Antagandet om modernitetens singularitet som ett enda universelltmodernitetsprojekt har varit ett grundläggande västcentrisktproblem som dominerat modernitetsteorin. Detta dominerandesynsätt har nonchalerat multipla modernitetsprojekt som genomförtsparallellt i många länder utanför det traditionella ”väst”(Eisenstadt 2002). Trots detta kan man inte förneka att det mo-40