Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

SOU 2005:41Ett europeiskt dilemmaoch positiva sidor. Skolböcker i historia i många europeiska länder,inklusive Sverige, innehåller beskrivningar av modernitetens ljusasidor som renässansen, den industriella revolutionen och demokratinmen nämner inte mörka sidor som kolonialism, slaveri ochfolkmord som också är en del av den europeiska- eller den nationellahistorien.Vetenskapen har också varit en integrerad del i den särskiljandeprocess genom vilka ”de andra” har skapats och återskapats somunderlägsna i det moderna samhället. Naturvetenskaperna harvetenskapliggjort skillnaderna mellan ”vi” och ”dem” i rastermer.Carl von Linné delade in människorna i fyra raser, Europaeus,Asiaticus, Afer, och Americanus och tillskrev dem olika egenskaper.Enligt honom var européer vita, snabba, kreativa, artiga, rättvisaoch normativa, medan svarta var kraftigt byggda, lata, nonchalantaoch principlösa (Jordan, 1968:220-1, se även Tesfahuney,2005).De rådande kategorierna av naturhistoria är i grunden klassificerandekategorier, dvs., de består av olika klassificeringar i formen avtabeller, kataloger, index och former som lägger en viss grad avordning och representativa scheman på ett stort fält av synbaraegenskaper. Synbarhet och skillnad är de grundläggande vägledandebegreppen i naturhistoria (West, 2002: 98) som även användesinom samhällsvetenskaperna. Kategoriseringen av skillnader mellan”vi” och ”dem” användes regelbundet för att skapa ett system avdominans över ”de andra”. Framstående filosofer och samhällsvetare,bl.a. Kant, Hegel, Locke, Weber och Durkheim, har varit medoch bidragit till att vetenskapliggöra rasism, kolonialism, och diskriminering.Den västerländska kunskapens universella anspråk, devästerländska framstegsnormernas dominans och globaliseringen avvästerländska måttstockar för kulturell och mänsklig utveckling ärfast förankrade i våra samhällen (Amin, 1989). Vetenskapen har ialla avseenden varit inblandade i reproduktionen av den strukturellaoch institutionella rasismen. Detta har gått så långt att ävenWinckelmann i sin bok, The History of Ancient Art, fastslog vetenskapligaoch ”korrekta” grunder för att vara vacker (West, 2002).Carl von Linnés ”systema natura” med distinktioner mellan olika”raser” anordnades också av upplysningstidens filosofer och andralärda. Montesquieu och Voltaire i den franska upplysningen, Humeoch Jefferson i den amerikanska upplysningen, och Kant i dentyska upplysningen, accepterade helt okritiskt – i en tid av kritiskt39