Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

SOU 2005:41Bortom vi och demnödvändigheten ersättas av en politisk intresseanalys, konkluderarAzar.Amanda Peralta, idéhistoriker, analyserar i sitt kapitel ”Dettänkta och det sagda” förekomsten av ontologiska metaforer sometablerar oövervinnerliga gränser mellan ”vi och dem”. Peraltasutgångspunkt är att greppet över människornas medvetandeuppenbarar sig i det språk och de begrepp med vilka världen uppfattasoch definieras. Hon konstaterar att övergången från dethomogena till det heterogena samhället redan har skett i densvenska verkligheten, men att detta faktum inte har orsakat grundläggandeförändringar i landets sociala, ekonomiska och politiskastrukturer. Det faktiska heterogena samhället har inte förändratmaktens syn på sig själv och på det svenska samhället. En stor delav landets befolkning förvägras i praktiken vissa rättigheter somden andra delen njuter av. Språket är det fält där konflikten blirsom klarast. Genom att med särskiljande begrepp stämpla ”deandra” som annorlunda, som speciella fall, som ett problem, ochgenom att placera dem i särskilda kategorier, håller man dem utanföroch skiljer dem från samhället som helhet. De ontologiskametaforerna normaliserar den diskriminering som faktiskt sker (ibostadsområden, skolor, stadens centrala rum, osv.) och förvandlarden till något i det närmaste naturgivet. Samtidigt ger dessa ontologiskametaforer uttryck åt de latenta föreställningar som sällanmanifesteras öppet i maktens diskurs.Kulturgeografen Mekonnen Tesfahuney dekonstruerar i sittbidrag föreställningar om universalismen och dess kunskaps- ochsanningsanspråk, såsom de framställs i modern filosofi. Universalismensträvar efter att vara allmängiltig men visar sig samtidigt varapartikulär. Den gör anspråk på kunskap och sanning bortom tidoch rum, men såväl universalismen själv som dess sanningsanspråkhar både historier och geografier. Universella kategorier är därmedvarken allmängiltiga eller existerande överallt, utan partikulära ochgeografiskt specifika. Humanismens föreställningar om människanomfattar inte alls hela mänskligheten; den omtalade människan somframställs som modernitetens och historiens subjekt är i realitetenen man; universalismen är inte En utan Många. Tesfahuney menaratt universalism besväras av en rad tveksamma antaganden ochpåståenden. Han menar att denna tradition vilar på fyra illusioner :transcendens, det universella, re-presentation och det eviga. Dessaillusioner ska inte ses som blott spekulativa filosofiska misstag ellervillfarelser. Tvärtom har de även påtagliga (im)materiella konse-23