Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

Bortom vi och dem SOU 2005:41positioner i samhället, vilket Van Dijk påpekar i sitt bidrag tilldenna antologi.Institutioner innefattar relativt stabila sociala praktiker sommöjliggör kollektiva handlingar, och som sådana är de seglivade ochmindre känsliga för sociala förändringar. Institutionernas maktöver individerna upprätthålls genom ett system av belöning ochstraff (Knowles & Prewitt, 1969). Vissa personer kan göra karriäroch belönas med bättre positioner genom att acceptera institutionellapraktiker och även genom trogen tjänst förstärka stabila ochetablerade institutionella praktiker. Andra, som ifrågasätteroch/eller motverkar institutionernas praktiker, straffas genommarginalisering och exkludering. Detta bidrar till att göra denstrukturella/institutionella rasismen seglivad i och med att den förankrasi en uppsättning lagar, regler, rutiner och sociala praktiker(Wieviorka, 1995). Den strukturella/institutionella diskrimineringenreproduceras ofta av individer med institutionell makt, somtill exempel grindvakter (gatekeepers). Även personer med invandrar-och/eller minoritetsbakgrund kan ges en plats i systemet omde är beredda att acceptera och försvara den diskriminerande ordningen.Den strukturella/institutionella diskrimineringen är inteförbunden med individernas avsikter eller åsikter; den kan bådeförstärkas och ifrågasättas oavsett individernas intentioner.Privilegiet att definiera ett problemSamhällets maktordning och individernas o(jäm)lika positionerskapas av historiskt och rumsligt specifika interaktioner som regleras,legitimeras och möjliggörs av diskursiva konstruktioner. Diskursser vi som en uppsättning metaforer, berättelser och föreställningarsom utgör en integrerad del i konkreta praktiker som skaparen viss ordning. Diskurser är normerande i den mån som de etablerarspecifika sätt att tolka världen och förhålla sig till den. Men dendiskursiva ordningen opererar också genom uteslutningar och tystnader.Att föreskriva en viss tolkningsram innebär därför att uteslutaoch osynliggöra andra möjliga synsätt. Det innebär ett utestängandeav röster, erfarenheter och perspektiv som kan störa ochdestabilisera den föreställningsvärld som maktutövandet vilar på.Som en del av det sociala livet lever flera diskurser i samklang,konflikt, och mest av allt i konkurrens med varandra. Huvudberättelsereller ”master narratives”, som Heller (2004) kallar dem,16