Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

Elitdiskurser och institutionell rasism SOU 2005:41salongsmässig, eller till och med en ”sunt förnuftig” reaktion på deicke-europeiska Andras ”invasion”. Vad som är mer allvarligt är attdessa extrema idéer – vilka som sagt kan skyllas på de Andra –upptagits i ökad utsträckning, oförmildrade, av de stora partierna imånga europeiska länder, och inte bara de på högerkanten.Vidare har det framhållits att europeisk rasism inte orsakas avmassiv invandring och närvaron av Andra, utan att den följer enlång tradition av rasistiska idéer och praktiker riktade mot asiatiska,afrikanska eller amerikanska Andra, och mot judar och romer inomEuropa. Denna historiska dimension av den rasistiska diskursenskontinuitet ansluter till en samtida social och politisk dimension,vilket definierar rasismen i termer av en etnisk dominans som realiserasoch reproduceras genom daglig diskriminering och rasistiskaideologier. Vi har sett att diskursen spelar en framträdande roll iförverkligandet av diskriminering och reproduktionen av rasistiskastereotyper, vinklingar, fördomar och ideologier inom alla samhälletssymboliska domäner, speciellt i toppen. Analyser av parlamentsdebatteroch andra politiska diskurser visar sålunda att rasismenvisserligen förkastas officiellt, men att elitdiskurserna samtidigti ökad utsträckning skildrar invandrare, minoriteter och flyktingarsom ett hot mot välfärdsstaten, den västerländska kulturenoch vår ekonomiska, politiska och sociala dominans. Den här processenhar förvärrats av de terroristattacker som några islamistiskafanatiker har utfört, både i USA och på andra håll. På så sätt lyckaspartier på högerkanten med alltmer uttryckligt främlingsfientligaprogram och politiska hållningar uppbåda ett folkligt stöd som kanomfatta mer än 20 % av befolkningen.Forskningen visar att medierna för det mesta följer strömmen,eller initierar och accentuerar sådana tendenser, speciellt tabloidtidningarnaoch den högerorienterade populära pressen. Den övrigapressen är knappast uttryckligt rasistisk, men det är inte heller särskiltmånga av dess riktlinjer och rapporteringar som bidrar till ettmångkulturellt samhälle. Det sker en uppenbar diskriminering irekryteringen av minoritetstillhöriga journalister. I nyhetsinhämtandet,som domineras av vita män, ignoreras eller problematiserasetniska källor och ledare under det att den vita eliten ges tolkningsföreträde.Och själva rapporteringen om det mångkulturellasamhället inskränker sig till bevakning av ett litet antal ”problemämnen”,som illegal invandring, integrationssvårigheter ellerbrottslighet. Som vanligt bland eliterna blir all kritisk analys avderas praktiker, och i synnerhet slutsatser om pressens rasism,130