Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

Elitdiskurser och institutionell rasism SOU 2005:41muslimska extremister. Ledande massmedia i Europa har, med fåundantag, misslyckats med att bekämpa den tilltagande rasismenoch främlingsfientligheten i europeisk politik och allmän opinion.Tvärtom har pressen och många andra eliter, som i fallet med detpolitiska fenomenet Fortuyn i Nederländerna, gjort stora ansträngningarför att markera att islamofobiska och invandringsfientligahållningar inte ska ses som former av rasism. Så fort främlingsfientlighetenblir till vanligt sunt förnuft, till något som ”vi”instämmer i, så ska den inte längre benämnas ”rasism”.Till sist tycks även den antirasistiska normen vara på tillbakagångnär en ökande andel av européerna öppet, i Eurobarometerstudierna,erkänner sig vara ”rasister” – om det innebär att varaemot invandring och att man ”daltar” med invandrare. Det är inteförvånande att många väljare, inklusive de som saknar dagliga kontaktermed invandrare, lägger sina röster på partier som uttryckligenmotsätter sig eller vill begränsa invandringen. Folk har lärt sigläxan från de politiska och mediala elitdiskurserna och stödjer depolitiker som från början varit dåliga förebilder. På så vis legitimeraselitrasism av folklig rasism, vilket också bereder vägen föröppet populistisk politik i syfte att reproducera politisk makt, ochinte bara på högerkanten.Elitdiskurser och rasismDet är mot denna teoretiska, metodologiska och politiska bakgrundsom vi nu måste ta oss an några av elitdiskursens och rasismenskännetecken på Europas viktigaste institutioner. I analysenutgår vi från en kort summering av resultaten från ett antal storaprojekt som genomförts under de senaste 20 åren och som har attgöra med hur invandrare, minoriteter, flyktingar och icke-européeri allmänhet skildras, särskilt i den politiska diskursen, nyhetsrapporteringen,läroböckerna och den vardagliga kommunikationen(för detaljer, se van Dijk, 1984, 1987, 1991, 1993, 2005).Dessa projekt hade tre syften: (i) att undersöka strukturerna italet och skriften om de Andra, (ii) att granska de sociokognitivagrunderna (fördomar, ideologi) för sådana diskurser, och (iii) attstudera sådana diskursers sociala och politiska funktioner i samhället.Även om varje diskursgenre och kontext som studeratsgivetvis uppvisar egna särdrag finns det också märkbara likheter, pågrund av den generella och utbredda karaktären hos de underlig-122