Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

5 Elitdiskurser och institutionellrasismTeun A. van DijkIntroduktionI den här artikeln ska vi undersöka vissa diskursiva aspekter av eliternasoch institutionernas roll i produktionen och reproduktionenav rasism i europeiska samhällen.Det finns flera skäl att fokusera på elitrasism i stället för ”folklig”rasism (för detaljer, se van Dijk, 1993). För det första hävdarmånga av eliterna att de ”givetvis” inte har något med rasismen attgöra; i stället tenderar ansedda politiker från demokratiska partier,journalister på stora tidningar och framstående forskare att skyllarasismen på andra, oftast på dem som tillhör extremhögern, eller påde ”outbildade” människor som bor i fattiga bostadsområden ochmöter invandrare dagligen.För det andra är fördomar och diskriminering inlärda och intemedfödda beteenden, och de lärs huvudsakligen in från den offentligadiskursen. Sådana diskurser omfattar politiska debatter, nyhetsochdebattartiklar, TV-program, läroböcker och vetenskapliga skrifter,och kontrolleras till stor del av eliterna. Om dessa diskurser skullevara konsekvent icke-rasistiska eller antirasistiska är det mycketosannolikt att rasismen i samhället skulle vara så utbredd som denär, med tanke på att eliterna i många avseenden fungerar somsamhällets moraliska väktare och uppställer normerna för goda ellerdåliga sociala praktiker.För det tredje har vi lärt oss av rasismens historia att eliter alltidhar spelat en viktig roll i etniska och rasmässiga dominansförhållanden.Den vedertagna vetenskapliga litteraturen från 1800-taletoch stora delar av 1900-talet visar att själva begreppet ”ras”, precissom föreställningen om rasöverlägsenhet, ”uppfanns” av forskare(Barkan, 1992; Chase, 1975; Haghighat, 1988, Shipman, 1994;Unesco, 1983). Rasistiska praktiker – kolonialism, eugenik, segregation,förintelsen, apartheid och ”etnisk rensning” – bedrevs avpolitiker som (då) ansågs ”respektabla” och legitimerades av113