1Lotta 1-02 - Lottorna

Lottanytt#3 2004Lotta, cheerleader och konståkare:I huvudetpå en rookie• Översvämningarna i Småland • Falkemo om framtiden• Lottornas tuffaste utbildning • Krisberedskapsmyndighetens GD

Glöm inte högvakten 11 september!Du kommer väl till Stockholm den 11september för att se när lottorna gårhögvakten? Ett 60-tal lottor från helalandet deltar. Senast detta inträffade var förfem år sedan, i samband med vårt 75-årsjubileum.Under dagen kommer några av Stockholmslottakårer att gå samman för att göraen informations och rekryteringsinsats. Dekommer bland annat att placera ett informationsbordpå Mynttorget i Gamla stan där de,tillsammans med Arméns fältbageri, ocksåkommer att sälja fika. Längs med gatorna därhögvakten passerar kommer lottor också attgå runt för att informera allmänheten om vadlottorna gör.■Kansliethar flyttatLottornas kansli har under sommarenbytt lokaler. Vår nya besöksadressär Östhammarsgatan 70 på Gärdet iStockholm.Vår postadress är densamma somförut, däremot har vi bytt telefonnummer.Vår nya huvudanknytningär 08-666 10 80 och faxnumret 08-666 10 99. Information om direktnummerfinns på vår webbsida.Medaljeroch rättelse400 lottor på CinderellaDen 9–10 maj anordnade FOS (Frivilligorganisationernassamarbetskommitté)en konferens på m/s Viking Cinderella. Konferensenomfattade 23 olika seminarierunder parollen »Samverkan i samhälletstjänst«. Inbjudna var medlemmar i frivilligaförsvarsorganisationer och företrädare förmyndigheter, kommuner, landsting, polisoch räddningstjänst. Evenemanget lockade1 600 deltagare av vilka 400 var lottor. En avdem var rikslottachef Elisabeth Falkemo somknöt ihop dagarna i sitt avslutningstal.Marie Johansson från Borås Lottakår varen av lottorna på plats:– Jag tycker konferensen var väldigt bra,över förväntan. Hoppas att det genomförsigen, vi behöver höja kompetensnivån hos allaoch lära känna varandras verksamheter. Detär bra om vi ska samarbeta, och i rekryteringsarbetetär det bra att kunna svara på frågorom hur vi skiljer oss från andra frivilligorganisationer.Jag lyssnade bland annat på tvåföredrag med Olle Fack. Jag tyckte de var klartbäst av de seminarier jag valde att gå på. Hanpratade dels om sin utredning av totalförsvarsinformationen,dels om ledarskap. Däremottyckte jag att det var lite skrämmandeatt se den höga medelåldern som verkar gällaför alla frivilligorganisationer!■Marie Johansson var nöjd med konferensen.Göran Gunnarsson, generallöjtnantoch chef för grundorganisationsledningen,samt Anders Lindström,generalmajor och rikshemvärnschef,har fått Lottornas kungliga förtjänstmedalji silver för sina goda insatserför Lottorna.(Vi passar samtidigt på att be omursäkt för den felaktiga befattningsbeskrivningenvi givit dessa herrar iförra numret av Lottanytt).Lottornavisar upp sigi Globen10–11 september är det Swedish MilitaryTattoo i Globen i Stockholm, evenemangetdär militärmusikkårer frånolika länder visar upp sig med pukoroch trumpeter, pompa och ståt!Lottorna kommer att delta somfanbärare under finalceremonin bådadagarna. En informationsfilm om vårverksamhet kommer att visas på TVskärmarnautanför och inne i arenanunder pausen, och en informationsutställningställs upp vid entrén.Lottanytt # 3-04 3

I huvudet på en rookieCamilla jobbar som tränarei konståkning, sysslar medstyrketräning, dans ochcheerleading. Och så ärhon med i scouterna.När man är 17 år är det mycket som lockar. En organisationsom Lottorna står i stark konkurrens med skola, idrott,jobb och mängder av andra fritidsintressen. Det ärverkligheten för Camilla Bramer i Göteborg, och säkertmånga andra i hennes ålder.4 Lottanytt # 3-04

Foto: Stefan Ideberg»Mina danskompisar har nog svårt att förståmitt intresse för det militära,de har inte sett den sidan av mig.Men för mig är det viktigt att kunna odla båda sidorna.«Sjuttonåriga Camilla Bramer frånGöteborg har precis kommit tillbakatill civilisationen efter tre dagar i fält.När Lottanytt träffar henne har honen dag kvar på den veckolånga aspirantutbildningenpå Berga utanför Stockholm.Camilla har varit med i Lottorna i lite drygt ettår och har tidigare gått en Alla Lottor 1-kurspå Amf4, Älvsborgs amfibieregemente iGöteborg. Men hon har inte deltagit i såmånga aktiviteter med den lokala lottakåren.Men så är det också främst utbildningarnasom lockar. Hon är inte ens säker på om honvill bli avtalslotta.– Helst vill jag göra lumpen, om jag nukommer in. Sedan skulle jag kunna tänkamig att gå vidare inom försvaret, jag har tillexempel inget emot att bli officer. Gärna medutlandstjänst. Men om inte försvaret vill hamig kan jag tänka mig andra yrken också.Som advokat, psykolog eller lärare.Varför skulle inte försvaret vilja ha dig?– Jag har så mycket allergier; mot pollen,frukt, mjölkprodukter och ägg. Fast på denhär aspirantkursen har det gått väldigt bra,jag har fått specialmat när det har behövts, sådet var nästan aldrig några problem.Att en 17-årig inte har gjort sitt yrkesvalännu är väl inte så konstigt. Men varifrånkommer egentligen intresset för försvaret?Camilla tänker både länge och väl, men kommerfram till att hon faktiskt inte vet själv.Hon har inga bröder som har gjort lumpen,och pappa har skakat på huvudet och avråttmed orden »det är jobbigare än du tror«. Fastmamma och pappa har förstått vid det härlaget att Camilla är seriös med det här medtankarna på att göra lumpen, och tänker integöra något för att hindra henne.Tankarna har mognat med tiden, och detvar efter en veckas Prao på F17 för ett par årsedan som hon fick upp intresset för officersyrket.Så konstigt att hon som tjej har intresseför försvaret tycker hon inte att det är. Förhon är inte ensam: I klassen är det faktisktfler tjejer än killar som vill göra lumpen.Även om försvarspolitiken inte intresserarhenne så mycket, är hon övertygad om attSverige behöver ett försvar.– Folk säger att vi inte behöver något försvarbara för att vi inte har haft krig på överhundra år, men så tycker inte jag att man kansäga. Det händer ju en massa saker i världenoch ingen trodde väl att USA skulle råka utför den där terrorattacken heller.Det finns en annan anledning till varförCamilla inte varit på fler aktiviteter i MölndalsLottakår: Tiden. Den räcker inte till. Utöverden tid som skolan kräver, far Camillasom en skottspole mellan olika aktiviteter.– Jag jobbar som tränare i konståkning,sen tränar jag själv både styrketräning, dansoch cheerleading. Och så är jag med i scouterna,också. Jag tror att det är därför som Lottornakan ha svårt att få unga att vara meraktiva i kårerna – när man är 16, 17 år harman som regel redan så många fritidsintressen,så det är svårt att få tiden att räcka till.Om Lottorna kunde fånga upp fler unga itidigare ålder skulle det kanske vara lättare.Fast å andra sidan är man nog inte så intresseradav försvaret när man är yngre.Vänta nu här, konståkning, dans ochcheerleading? Är det inte ett ganska långtsteg från det militära?– Jo, det är det, säger Camilla och brister iskratt innan hon blir allvarlig igen:– Jag tror det är så att jag har två olikasidor. Mina danskompisar har nog svårt attförstå mitt intresse för det militära, de harinte sett den sidan av mig. Samtidigt tror jagatt de jag har lärt känna inom Lottorna harsvårt att se mig i de andra rollerna, somkonståkare och cheerleader. Men för mig ärdet viktigt att kunna odla båda sidorna.Är det någon speciell gren av det militärasom du är intresserad av?– Nja, jag vill nog hellre hålla på meddatorer än vara ute i skogen, så sambandskulle passa mig bättre. Ute på Berga var vioch besökte en militärbåt, och det verkadeväldigt kul. Så marinen skulle jag ocksåkunna tänka mig.Vad var det som verkade kul medmarinen?– Det verkade lagom jobbigt, och så tilltalardet mig mer att bo på en båt istället för itält i skogen. Dessutom verkade det som ombefäl och värnpliktiga var lite mer på sammanivå.Vad tyckte du i övrigt om aspirantutbildningen?– Jag tyckte det var ett bra upplägg. Vi ficklära oss om självförsvar, vi hade brandövningar,sjukvård och så har vi legat ute i fältoch lärt oss sätta upp tält, elda och gräva gropar!Vad var roligast?– Excersisövningen – jo, faktiskt, det varfräckast! Det var det fler än jag som tyckte.Det blir liksom på riktigt då. Man känner attman är i det militära. Men jag gillade ocksåhela den sociala biten. Att man måste samarbeta.Det var alla inställda på, så det tycker jagfungerade bra. Sedan tyckte jag att det var litekul att programmet hela tiden var hemligt.Man visste aldrig vad som skulle hända härnäst.Fast ibland var det lite frustrerandeockså, särskilt om man är planeringsfreakoch vill ha kontroll över vad som ska hända!Mycket sena nätter?– Nej! Vi går upp klockan 6 varje morgon,så man däckar rätt fort när man har gått ochlagt sig.– Kommer du kunna rekommenderaandra att gå med i Lottorna?– Javisst, särskilt om man tycker det är kulmed läger och sånt.■Lottanytt # 3-04 5

Rikslottachef Elisabeth Falkemo:Vårt samhälle kaninte vara utan oss!Lottanytt träffar Rikslottachef Elisabeth Falkemo ihennes hem på Lidingö när hon fortfarande har någradagar kvar på sin semester.Efter allt arbete med framtidsgruppen och diskussionerinternt och externt är vi nyfikna på att höra Rikslottachefensegna reflektioner om Lottornas roll i framtiden.Du har en stark tro på Lottorna – varför?– Det finns en vilja, det märker jag tydligtnär jag träffar lottor runtom i landet. Jag träffarockså, bland de nya svenskarna, kvinnorsom har upplevt kriget, eller som kommerfrån väldigt fattiga länder. Även de utgör enväxande grupp som vill kunna göra en insats.– Att engagera sig utifrån sin egen övertygelseär något helt annat än plikten. Därförtror jag inte att vårt samhälle kan avstå frånden kraft som de frivilliga organisationernautgör. De frivilliga organisationerna behövs,kanske till och med i ännu högre grad idagän tidigare. Vi behövs för att skapa ett robustsamhälle, för att minska konsekvenserna avolyckor och kriser som kan uppstå, både i vårnärmiljö och internationellt.Hur ser du på Lottornas framtid?– Försvarsmakten genomgår en väldigtstor omstrukturering. Det innebär blandannat att Försvarsmakten kommer att ställakrav på att vi kan delta i internationell tjänst,och där ligger vi bra framme. Men vi kommerinte att få lika mycket uppdrag som tidigare.Det kommer att finnas plats inom Lottornaför alla som vill bli medlemmar, mendet kommer inte att finnas plats för alla inomFörsvarsmakten. Detta måste vi bli tydligamed. Vår verksamhet kommer att ändras ochsom lotta måste man vara beredd på att maninte längre helt kommer att känna igen sig.– Men vi har också en »hemmafront« attta hand om. Vi lever i ett sårbart samhälle därdet inträffar elavbrott, översvämningar,skogsbränder, gasolyckor och annat. Där görde frivilliga redan en stor insats i samhällsberedskapen,men det råder fortfarande storokunskap inom olika myndigheter om vad vikan göra och vad vi faktiskt redan gör. Menför att kunna utföra dessa uppgifter på ettFoto: Louise von Maternprofessionellt sätt behöver vi vara utbildade.Och det är inte säkert att Försvarsmakten kanstå för den utbildningen. Därför måste vivara beredda att klara oss själva, och det kanvi om vi fortsatt är en stor, stark och engageradorganisation.Hur ska vi jobba för att bli framgångsrika?– Vår styrka är medlemmen. Vi måste breddaden kunskap och den kompetens vi harbland våra medlemmar, alltså inte bara militärtutan också civilt. På det sättet kan vi möta våranya uppdragsgivare – kommunerna.– Jag kan inte låta bli att se tillbaka på Lottornashistoria då vi alltsedan vårt grundandehar visat på ett otroligt engagemang i mångacivila sammanhang. Vi har ställt upp medsjukvård vid scharlakansepidemier, vi harstöttat samhället i perioder av massarbetslöshetgenom insamlingar, vårdbiträden ochutspisning. Vi var också delaktiga i grundandetav Cancerfonden, bara för att nämnanågra exempel. Vi har alltid haft ett engagemangsom sträcker sig längre än Försvarsmakten.Jag tror det är dit vi måste tillbaka.Vi måste också bli bättre på information ochopinionsbildning och bli tydligare med vilkaresurser vi har, vad vi kan göra, och kunna förafram detta till viktiga beslutsfattare.Vilken opinionsbildande roll har Lottorna?– Jag ser det till exempel som vår uppgiftatt lyfta fram kvinnornas roll, inom försvaretoch inom säkerhetspolitiken. På det internationellaplanet behöver vi sprida kunskapenom att kvinnor behövs i fredsbyggande arbete,i arbetet för att krigsdrabbade stater skakunna återgå till ett normalt liv. Det är tillexempel därför som vi engagerar oss så starktmot massvåldtäkter som vapen i krigsföring.På hemmaplan behövs vi för att bygga ettmer jämlikt försvar. Lottorna var en av deorganisationer som initierade frågan omkvinnor i försvaret. Idag är knappt 4 procentav officerarna kvinnor, och vi har fortfarandelång väg att gå mot jämlikhet inom försvaret.Hur ska allmänheten få ökad kunskap omLottorna?– Vi måste våga stå upp för vad vi gör, visastolthet över att vara lotta, genom att berättavilken insats vi gör för samhället. Översvämningarnaär bara den senaste i en lång radhändelser. Det kommer att hända fler, och vikommer att kunna vara där.Hur lång tid har vi på oss att ställa om oss?– Det måste gå mycket snabbt nu, detkänns väldigt bra att det här framtidsprojektetär igångsatt.■6 Lottanytt # 3-04

Ann-Louise Eksborg, Krisberedskapsmyndigheten:»Ha rimliga förväntningarpå de civila uppdragen«Ann-Louise Eksborg är generaldirektör i Krisberedskapsmyndigheten.Lottanytt träffade Ann-Louise för att höra om hennes syn på frivilligorganisationernasroll inom den civila beredskapen för kris.FaktaKrisberedskapsmyndighetens uppgift äratt samordna arbetet med att utvecklakrisberedskapen i vårt samhälle. Genomsamarbete med kommuner, landsting,myndigheter, näringsliv och organisationerarbetar myndigheten för att minskasamhällets sårbarhet och förbättra vårförmåga att hantera kriser.Vi kan ju helt klart konstatera attsamhället behöver förstärkning ikrissituationer i fredstid. Detbehövs främst när en händelseutvecklar sig till en kris som varar i över ettdygn. Då behövs flera skift, vilket ordinariepersonal inte orkar med. Här är frivilligorganisationertänkbara som uppbackning. Lottornaär mångsidiga och väldigt användbaraäven civilt. Krisberedskapsmyndigheten har isitt underlag till regeringens försvarsbeslutlyft fram just frivilligheten som ett områdesom måste utredas inför krisberedskapspropositionenhösten 2005. Men det kan ocksåfinnas andra föreningar som kan bidra, t exinom idrottsrörelsen. Säg att det blir enolycka i fjällvärlden – då kanske den lokalasnöskoterklubben kan hjälpa till med transporter,för att nämna ett exempel. Det är sånthär som vi anser måste utredas, säger Ann-Louise Eksborg.För att frivilligresurserna mer långsiktigtska kunna ingå i kommunernas krisberedskapkrävs enligt Ann-Louise Eksborg åtgärderfrån bägge parter:– Kommunerna måste inventera sinabehov av hjälp. Här menar jag att kommunernagenerellt sett inte har kommit så långtännu. Samtidigt har frivilligorganisationernaallt att vinna på att samordna sig. Kommunernamäktar inte med att lyssna på alla olikafrivilligorganisationer som vill presentera sig.Kan ni uppträda tillsammans och på ett pedagogisktsätt berätta vad ni kan erbjuda, så blirdet lättare att ta ställning. Ett framgångsriktexempel på samordning ärFRG, Frivilliga resursgrupper,som startats i vissa kommuner.Lund har till exempelkommit väldigt långt idet arbetet, säger Ann-LouiseEksborg.Att Lottorna blir mer aktivainom det civila, tyckerAnn-Louise Eksborg är bra:– Jag tycker det är bra attLottorna vill vidga sig. Samtidigttror jag att de ska harimliga förväntningar påomfattningen av uppdrag dekan få inom det civila. Detkommer att finnas utrymmeför civila uppdrag, men jagtror inte att de kommer attkunna ersätta tappet av uppdragfrån Försvarsmakten.Man ska också vara medvetenom att man behöver tillläggsutbildningför attkunna arbeta inom exempelviskommunerna.– Man måste förstå denorganisation man ska arbetainom, hur den fungerar ochhur arbetsmetodiken ser ut.Men det är ju kommunernasVi kan helt klart konstateraatt samhället behöverförstärkning i krissituationeri fredstid,säger Ann-Louise Eksborg.uppgift att se till att Lottorna får den utbildningen,säger Ann-Louise.Ann-Louise Eksborg deltog också i frivilligkonferensenpå Cinderella i maj där honhöll ett inledningsanförande.– Jag ser det som ett jättepositivt initiativfrån frivilligorganisationernas sida och att defokuserade på just krisberedskap i fredstid.Det är just den här samordningen som är såviktig. Frivilligorganisationerna befinner sig ien omställningstid nu, och det blir allt viktigareför dem att kunna visa upp en konkretprodukt att sälja för de potentiella köparna,avslutar Ann-Louise Eksborg.■Foto: Lars EkdahlLottanytt # 3-04 7

I sommar har 12 lottor genomgått en10 veckors utbildning i bevakningstjänstpå I5 i Östersund. Detta har degjort tillsammans med värnpliktiga,såväl killar som andra tjejer. Kursenär den längsta som Lottorna har.Och den tuffaste.När könsfördelningenär jämni en grupp såförsvinner bådakönens sämstaegenskaper,säger AndersEriksson,plutonchef.Spaning efter SAAB-målen långt, långt där borta i fjärran.Det tuffaste man kan göraKvart i 6 piper en mobiltelefon. Straxdärefter är det full aktivitet på logementet.Fast under tystnad; sömnengrusar fortfarande trötta ögonoch ingen är direkt på humör att prata. Nugäller det att göra ordning sig själv och rummetföre frukost. De sju tvåvåningssängarnadras ut från väggarna och skapar tillfälligtkaos i rummet för att underlätta lakanssträckning.De totalt drygt 40 värnpliktiga ärinne på sin nionde utbildningsvecka och viddet här laget har alla lärt sig hur ett lakan skadras. Där var det visst lite olika med ingångskunskaperna,har plutonchef och kursansvarigeAnders Eriksson berättat. Men här, påbevakningsplutonen på I5 i Östersund, är deten del av den »puts och studs« som soldaternafår lära sig.Soldaterna är en blandad skara killar ochtjejer som går en 10-veckors utbildning ibevakning. Killarna är värnpliktiga, varav endel frivilligt har valt denna kortare variant avvärnplikt som ger möjlighet att skriva kontraktmed hemvärnet. Andra har helt enkeltplacerats här. Samtliga tjejer däremot är frivilliga,varav en del går kursen som värnpliktigaoch en del som lottor. Fördelningen mellankillar och tjejer är i princip 50–50. Andelenlottor 12. Det är bara på den här utbildningensom en pluton har så jämn könsfördelning.En del lottor är dessutom lite äldreän genomsnittet, vilket också gör sitt till förgruppdynamiken. Och alla verkar stormtrivas.Flera intygar att stämningen och kamratskapetär fantastisk.Skillnad i motivationAnders Eriksson har sin teori om varför detfunkar så bra: När könsfördelningen är jämni en grupp så försvinner båda könens sämstaegenskaper. Fast det finns också en betydelsefullskillnad mellan dem, och då snackar viom motivationen: Lottorna har medvetet valtden tuffaste utbildningen som finns för dem.Killarna har medvetet valt den kortasteutbildningen som finns att välja som värnpliktig.Det är klart att det blir skillnad i hurmycket man går i gång på ord som närstridoch fjällmarsch.Men vid det här laget verkar dessa skillnaderha jämnat ut sig. Det börjar vädras muckoch motivationen hänger mer ihop med individensdagsform. Men under utbildningstidenhar också folk fallit ifrån, både killar ochtjejer. En del upptäckte redan från början attde har hamnat på helt fel plats i universum,hur det gick till vet bara Gud och Pliktverket.Andra har motvilligt fått lämna på grund avskador. Vissa skador är olyckor som är svåraatt undvika, andra är förslitningar på ledersom tagit stryk av bärandet och gåendet.Nåväl. Halv 7 travar alla i väg till matsalenBara man inte knäcker bröstbenet!Gunilla Jendesand övar livräddning.8 Lottanytt # 3-04

»Har ni förbandspåsar med er?« »Japp!«Samtliga foton: Anders Sjödén/Försvarets Bildbyråsom Lottaför frukost. Det diskuteras vad som skahända under dagen, men man konstaterarockså luttrat att det hör till ovanligheterna attdagsschemat som instruktörerna anslår ikorridoren stämmer med verkligheten. Detenda man behöver veta är vad man ska ha påsig vid uppställningen. Tids nog visar det sigvad man ska göra. Det är en del av »grejen«med lumpen; att lägga sitt liv i händerna påbefälen, lyda och ta da’n som den kommer.Uppställning och skåpsvisiteringHalv 8 är det uppställning i korridoren. LöjtnantJansson skriker »God morgon soldater«åt första plutonen på det sedvanliga militäriskaviset; med ett tryck som får väggarna attbågna, och soldaterna svarar på samma sätt.Fast det är också det enda vrålandet Lottanytthör under sitt besök. Tonen mellan befäl ochsoldater är annars vänskaplig och sansad. Detfinns inte skuggan av översitteri, även omrespekten för överheten måste finnas där.Löjtnant Jansson berättar för soldaterna vadsom kommer hända härnäst och att han tänkergöra en skåpsvisitering idag. Att döma avde hopskrynklade minerna på vissa av soldaterna,är detta inte något man räknat med.När man fått klartecken till att kunna lämnaledet rusar alla in på sina logement för atthinna fixa det man insett inte kommer attpassera utan anmärkning. Fast straffet tycksinte vara värre än att man får »göra om ochgöra rätt«.Därefter kan dagen börja. Och eftersomdet är kvällstjänst idag så kommer den intevara över förrän 21.30. En lång dags färd motnatt.Lottainstruktör Wåhlin övervakar vapenrengöringen.TemaveckorDen tio veckor långa utbildningen i Östersundbörjar med att man får lära sig grundernaför att vara soldat: Typ sådana basalasaker som att gå, stå, krypa, hälsa, hanteravapen och klä sig. Relativt omgående fickman ligga ute i fält, vilket görs för att snabbtfå ihop gruppen. Därefter är kursen delvisuppbyggd i temaveckor, delvis med återkommandeträningsmoment. Sjukvård, skjututbildning(PEK, Pansarskott, Eldhandvapen,Kulspruta) och fysträning är exempel på såntsom återkommer genom hela perioden.Temaveckorna har exempelvis handlat omfältarbete med sprängtjänst, skyddsvakt medsjälvförsvar och biologiska stridsmedel(NBC). Gruppen har också hunnit med enfjällmarsch på tre dagar. Den sista veckankommer man att kontrollera soldaternasLottanytt # 3-04 9

kunskaper genom att ha samövningar medinsatsplutoner från existerande hemvärnsförbandför att se om de man lärt upp fungerari en »riktig« verksamhet.Den här dagen är den ena plutonen ute iskogen för att träna försvar av skyddsställning.För första gången får de skjuta skarptmot SAAB-mål med AK4:an. Avståndet ärlångt, 200–250 meter, och man tränar samtidigtpå samarbetet och kommunikationen igruppen.Den andra plutonen har sjukvårdsutbildning.De får träna hjärt- och lungräddning pådockor och det går snart upp för gruppen att»skogspromenaden« som står på schematför kvällstjänsten med största sannolikhet ären övning där man ska få träna det man lärtsig på statister. De fick rätt.Lottanytts högst ovetenskapliga slutsats avbesöket är att det verkar finnas tre typer avlottor som söker sig till utbildningen i bevakningstjänst:1. De som medvetet söker efter utmaningar.Det ska vara så tufft det bara går och gärnagöra lite ont så man får känna att man lever.Belöningen kommer med vetskapen att manklarade det.2. De som har funderingar på att göralumpen och vill testa tre månader först för attdärefter avgöra om de ska gå vidare. Inte heltovanligt att så sker.3. De som inte fattar vad de gett sig in på.Antingen klarar de sig på ren vilja eller sååker de hem före muck.Jag säger grattis till alla hemvärn som fårin de här tjejerna i plutonen!■Röster om utbildningenGunilla Jendesand, 35 år, Uddevalla lottakår– Vid mönstringen fick dom det hela att låta nästanlite gulligt. Att man skulle få se mycket avÖstersund och så. Hade jag vetat att det skulle bliså här jobbigt så hade jag inte åkt, men jag harändå inte ångrat det här!Sandra Nilsson, 23 år,Malmö lottakår– Jag har alltid velat göralumpen och det här varett bra sätt att testa omman vill fortsätta ochgöra värnplikten. Detroligaste har varit attkasta handgranat ochstrida i skogen. Jobbigasthar varit att marschera.Det har hänt att vi harfått gå hem i flera timmar från övningar i skogennär det varit jättevarmt ute. Jag tränade inte såmycket i förväg, men har spelat fotboll i nio år. Viär ett gäng som brukar springa lite på kvällarnahär.Lina Fälth, 26 år,Malmens lottakår– Man lär sig så mycketbra saker här, överlevnad,tälta i skogen, klarasig själv och ta egnainitiativ. Speciellt fjällveckanvar jättekul. Dågick vi med packningpå 25-30 kg. Men det varså vackert och det varen otrolig känsla attkomma upp på berget. Men det är mycket som ärjobbigt också. Och så kan det vara påfrestandenär man inte får någon sömn. Men jag trivs såbra att ska göra 7 månader till som värnpliktig påFredrikshov som signalist/trafikledare på terrängbataljon.Mitt tips till alla som vill söka hit är attträna jättemycket innan, axlar, knän och rygg tarmycket stryk för man lyfter och bär så mycket.Och det är ingen idé att försöka börja träna närman får antagningsbeskedet två månader innan.Då är man för sent ute. Men det är jättekul ochjag kan varmt rekommendera det.Linda Svensson, 25 år, Sundsvalls lottakår– Den här kursen har givit mig mersmak, så jagkommer nog söka mig vidare till en militärtjänstpå 10 eller 15 månader. Det är en väldigtbra utbildning och befälen får 10 poäng av 10möjliga av mig. Visst är det hårt, men inte förhårt. Fast man ska nog ha ett starkt intresse fördet militära.– En häftig upplevelse för mig var att det blirsjälvklart att man ska hjälpa varandra. Blir manklar först med något så kollar man direkt om mankan hjälpa någon annan. Och jag förväntar migsamma hjälp tillbaks. Så är det inte hemma! Jagtycker det har funkat bra med blandningen medkillar och tjejer, fast de värnpliktiga killarna ärinte lika motiverade som vi. Så jag tycker nog attdet skulle vara bättre att ha tjejerna i en plutonför sig.Lina Lundgren, 27 år,Valbo Lottakår.– Jag valde det här för attdet är den tuffasteutbildningen inom Lottorna,jag ville se om jagklarar av det. Och det ärverkligen tufft, mitt knägick sönder redan i början;en gammal skadasom gör att jag inte kanspringa nu. Stämningenhär är mycket bra, och det görs ingen skillnadFörsvar av skyddsställning.mellan killarna och tjejerna. Roligast var utbildningentill skyddsvakter, men jag gillar också attskjuta skarpt. Det jobbigaste är nog värmen justnu. Och att man aldrig får vara ensam. Mitt rådtill andra är att börja träna ett halvår innan, löptränaoch gå långa promenader med ryggsäck.Lars Ljungrell, 20 år, Stockholm– Det var lite förvånande i början att komma hitoch se att det var så många tjejer här. Men dethar gått jättebra. Men det underlättar nog justför att de är så många, det hade nog varit svårareom det varit några få tjejer och resten killar.Dessutom är tjejerna lika duktiga som killarna.Vi funkar som ett team och hjälper varandra.Linda Fagerjord, 26 år,Borås Lottakår– Gemenskapen är definitivtdet bästa med helautbildningen. Jag valdekursen för att det är Lottornastuffaste utbildning.Men första veckanundrade jag vad jag hadegett mig in på. Men dethar gått bra. Mest strykhar mina knän tagit, såjag kunde inte vara med på fjällmarschen. Jagångrar inte en sekund att jag gjort det här, manlär sig så mycket man har användning för i vardagen.Det är en stor fördel att det är blandat killaroch tjejer, hoppas verkligen att Lottorna inte övergårtill en kurs med bara tjejer. En mycket starkerfarenhet för mig var när jag hade beredskapstjänstoch fick åka ut och bevaka olycksplatsendär det där privatflygplanet störtat. Då kändesdet att det var på riktigt. Mitt råd till andra somvill söka är att tänka till innan, du måste veta attdu verkligen vill. Ett avhopp blir tråkigt för helagruppen.10 Lottanytt # 3-04