December 2006 - Unima.nu

Charleville:LIVLIG FESTIVAL PÅ NYA VILLKORDockteatern är vid prima hälsa, konstaterar Margareta Sörenson efter att ha låtit sig jagas av några jättehönor vidårets Charleville-festival. Förutom att se en mängd teater, hann hon även leda ett dockteaterseminarium för unga teaterkritiker.Denna ”Festival Mondial” går vidare med nya förutsättningar, och blir i framtiden kanske en biennal.Charleville-Mézières är ochförblir Västerlandets Meckaför dockteatern. Den lillaslumrande staden - garnisonfrån 1600-talet, vid flodenMeuse nära belgiska gränsen- spritter till av den vart tredjeår inträffande Festival Mondialde la Marionnette. Undertio dagar bubblar hela stadenav dockteater.Årets upplaga fick dock enchock och hamnade i limbounder början av året närJacques Félix plötsligt avled.Festivalen var hans lindebarnoch stolthet, från hanssamling för dockteatervännerfrån hela världen har denvuxit ut och stabiliserats.Etableringen av Institut Internationalde la Marionnette,länge västra Europas endautbildning på universitetsnivå, har bidragit till kvalitetstänkandeoch utblick, inte bara i världen utan också när det gällerkonstformens samtida utveckling med tentakler till performance,bildkonst, multiformsteater, karneval och gatuteater,nycirkus, dans och skuggspel.I och med Félix bortgång anser sig också festivalen kommittill en ny punkt. Den kan inte längre utgå från en vänkrets,kvalitetskraven kan komma i kläm. Den måste både varavass och i framkant, samtidigt som den måste behålla sinkaraktär av folklig festival i ordets bokstavliga mening: folk iCharleville-Mézières och trakterna däromkring kommer ochser teater, köper biljetter eller vimlar på gator och torg där ettsjusärdeles rikt utbud av dockteater för gatan pågår. I samtalmed André Jacquemart, som i all hast axlat ledningen för festivalen,framkommer det att staden, kommunen och regionenmer än gärna ser att festivalen ytterligare professionaliseras,samt att den blir en biennal, det vill säga att den äger rumvartannat år i stället för vart tredje. Man grubblar som bäst,men det står då också klart att urvalet av festivalens föreställningarmåste ske på ett annat sätt. En jury? Och som består avvilka? Kanske heller inte den massiva övervikten för franskaproduktioner kan bestå? Vi får väl se, men det lät verkligensom biennaltanken kommer att vinna.Denna gång var jag i Charleville inte bara för att se dockteaterför eget bruk, utan också för att leda ett seminarium för ungaGioco Vita: Pépé et l’Étoileteaterkritiker. Gruppen på tio unga bestod till hälften av personersom redan visste mycket om dockteater och därför varintresserade. Andra hälften visste inget alls just om teaterformen,men ville veta mer. Och det fick de! De upptäckte densamtida dockteatern, medan vi mer luttrade dockisar kundenotera att konstformen är vid prima hälsa. Allt är inte likabra, några föreställningar kommer nog till Charleville för attteatergruppen är gamla och invanda festivaldeltagare. Menmycket är roligt, fantasifullt, tänkvärt.Aderton dockteaterföreställningar och ett otal diskussionersenare, är jag beredd att lista följande:MERA SKUGGORSkuggspelsteatern håller ställningarna. Och i spetsen befinnersig Teatro Gioco Vita från Piacenza, (här i Sverige känd försitt samarbete med Dockteatern Tittut). Man måste inte varasvensk för att bli lycklig över deras senaste uppsättning: Pojkenoch stjärnan av Barbro Lindgren, här spelad på franskamed titeln Pépé et l’Étoile . Berättelsen handlar om ett hemligtoch ordlöst samförstånd mellan en pojke på en cirkus ochett litet föl. Från den konkreta handlingen, där hästen skickasbort för att den inte vågar hoppa från ett högt torn i manegen,växer historien till en betraktelse över människan och hennescivilisation, om krav som kan knäcka och förhoppningarsom kan övervinna allt. Gioco Vita, vars konstnärlige ledare>3