December 2006 - Unima.nu

Teater Fusenfast 1992, i Nordland Dukketeaterversted 1993.Inte bara Peer har blivit dockteater, utan också en HeddaGabler på Oslo Nye Dukketeater 1994 med Lisbeth Narudsmärkliga figurer – med ”visuell undertext”, som hon vill kalladet. ”I stedet for å grave oss ned i Heddas psyke, bestemte vioss for å vise noe av det som foregikk i hennes fantasi, visehennes ”indre bilder” ”, som projicerades som skuggspel ifonden. Figurerna uttryckte likaså rollernas karaktär, tankar,personlighet och drömmar: Hedda lång, smal och tragisk,hennes starka förhållande till musiken och sitt piano visas inotslingor i hennes hår och ett livstycke knäppt med pianotangenter.Hennes klumpiga man Tessman, är en knubbig ochkompakt figur, Eilert Løvborg har fått en magnifik lejonman.Och faster Julle gör att man verkligen börjar tycka att det ärsynd att man inte såg föreställningen – en ”tanta” som är en litenvälmenande röra av kuddar och tofsar, band och blommor,”bokstavlig talt i oppløsning … liggende som puter i sofaen”.Några av essäerna om Ibsen-pjäser som dockteater bär liteknarrande prägel av uppsats och akademiska ambitioner. Mendet betyder inte alltid att man behöver ge upp – Petra JonsdatterHelgesen vidgar perspektivet i sitt kapitel om ännu enPeer Gynt för Riksteatret ( Peer, du lyver! 1997) till en merallmänt hållen diskussion om teater som vänder sig till skolbarnoch ska rymmas inom en ”skoletime”. Hon är kritisk tillen förkortning av pjäsen som berövar den dess kompositionmed upprepningar och nyanseringar. Det är ”opplysningspedagogikk”som präglats av att vuxna anser att detta är enviktig text inom den norska litteraturen, och därför ska lärasut till barnen; på det hela taget ett steg tillbaka jämfört meddecennierna innan då man respekterat dockteaterns möjlighetersom symbolisk bärare av betydelser och en de mångamöjligheternas teater. Här hade nu dockteatern reducerats tillen berättarform, som vill förenkla ett sammansatt verk för attgöra det ”begripligt” för barn, vilket avslöjar en begränsandesyn på barnen och deras kompetens när det gäller att läsa ettsceniskt verk, att tillägna sig en konstnärlig upplevelse medbåde förnuft och känsla.I förordet berättar Anne Helgesen om att hon länge funderatpå hur hon skulle kunna skriva om Ibsen och ”figurteatret”,som man numera kallar dockteatern i Norge. Det var efter atthon själv sett Teater Fusenfast göra Punch-and-Judy av PeerGynt som tanken väcktes, men hur? Svaret kom när hon lästeErik Lie, (son till författaren Jonas Lie) om Ibsens tid i Sydtyrolen,Gossensass. Lie skriver i sina memoarer, (Erindringerfra et dikterhjem 1928) att varenda dag slank Ibsen iväg någonstans,och så småningom uppdagades det att han satt på enfriluftsteater där det spelades Kasperteater. Där roade han sigbland alla barn: ”Han smilte och tørret ustanselig sine brillermed silkelommetørklædet, når dukkerna slo hinannen ihjel.”Kopplingen var gjord. ” …ikke bare om hva figurteatret fikkut av Ibsen. Det handlet også om hva Ibsen fikk ut av figurteatret.” Och den som läser denna bok får veta mycket om enrelation som viftats bort, den om Henrik Ibsen och en av teaterkonstensmest marginaliserade och förringade men ocksåmest älskade och spridda former.Margareta SörensonDockteater bakom taggtrådBlanka Kaplans skrift Dockteater bakom taggtråd är nu klaroch trycks innan årets slut.I boken skildras den unika verksamheten med dockteater somägde rum i nazisternas fångläger Theresienstadt under andravärldskriget.Skriften lyfter fram dockteaterns styrka som pedagogiskthjälpmedel i undervisningen när böcker var förbjudna. Manfår ta del av produktioner som skapades av konstnärer tillsammansmed barnen, och som blev en stunds glädje i detgrymma livet i ghettot i väntan på transporterna. För mångabarn var det den enda teaterföreställningen de såg undersina korta liv.Det är en skrift med ett unikt material som berör. Den harfått stöd av Katz´ judiska kulturfond, DockteaterföreningenUIMA Sverige, Frölunda Kulturhus och Dockteatern Tittut,och produceras i samarbete med Forum för levande historia.Annette Cegrell-Sköld(En utförligare presentation av boken följer i ett kommandenummer av Dockteatern).UGGLAN,denna tidnings käraste medarbetare, har genomgått en extrememakeover. Titta ovan samt på sidan 18 och vinjetten”Värt att läsa”!Vår gamla uv var visserligen rätt gemytlig där den satt ochvaggade så meditativt i sin gungstol. Men vi tyckte nog att denvar väl disneyfierad. Kunskapens symbol krävde en värdigaregestalt.Vi fann henne, eller rättare sagt hennes förebild, på en grekiskkylix, en dryckesskål, från 400-talet f.Kr. Den finns attbeskåda på Medelhavsmuseet i Stockholm.Det är Dockteaterns husillustratör Fatima Olsson som tagitfram den nya vinjettbilden.Hon har f.ö. också ritat gubben Ågust på sid. 17.20