Värt att läsaBokrecensioneroch Internettipsi samarbete med <strong>Unima</strong> Norgeoch <strong>Unima</strong> DanmarkI vårt förra <strong>nu</strong>mmer presenterade Monica Lundgren dendockspelande familjen Cuticchio på Sicilien. Här anmälerhon en liten bok i samma ämne, njutbar även för denicke italiensk-kunniga tack vare bökens många färgrikafoton.Författarinnan Marcella Croce är litteraturvetare med stortengagemang i den sicilianska folkliga kulturen. I boken Puparibeskriver hon utförligt och intressant den sicilianskadockteatertraditionen och inte minst dess <strong>nu</strong>tida passioneradeuttolkare, d.v.s. Girolamo Cuticchio. Vi får följa bl.a. denneslevnadshistoria alltsedan han som treåring gjorde sina förstastapplande försök som dockspelare tillsammans med sina äldrebröder. I dag är han framgångsrik och fortfarande aktiv påden egna teatern, Compagnia Teatro Arte Cuticchio i Cefalù,en urgammal stad nära Palermo och med rötter den antikakulturen. Där spelas många föreställningar varje vecka. Numed fru, barn och barnbarn som hängivna medhjälpare. Attvara dockspelare ses inte bara som ett hantverk, utan ocksåsom ett sätt att leva. Teatern arrangerar kurser och ett intensivtinternationellt utbyte pågår ständigt.Boken är mycket rik på bildmaterial som ger information omden historiska bakgrunden, repertoaren och de olika rollgestalterna.Medeltids- och renässanslegender är fortfarandeaktuella. Enligt traditionen placeras de ”goda” karaktärernatill höger, och de ”onda” till vänster på scenen. Karaktärernaär alltid lätt igenkännbara genom kostymer, färger, svärd etc.I bokens senare del berättas bl.a. om hur traditionerna fortfarandelever kvar i våra dagar. Populära namn som Orlando,Milone, Merlino och Rinaldo är helt enkelt välkända karaktärerur den sicilianska dockteaterns historia.Tradition och passion i siciliansk dockteaterMarcella Croce: Pupari. Storia di Girolamo Cuticchio deipupi e di una tradizione. (Dario Flaccovio Editore, Palermo2003, ISBN 88-7758-526-9).Monica LundgrenPS! Vackra foton från siciliansk dockteater finner man ocksåi <strong>Unima</strong>s tidskrift E pur si muove, nr. 3, 2004.18
Det stod dockor bakom honom!Praktfull bok om Ibsen och dockteaternAnne Helgesen (red.): Ibsen og figurteatret, figurteatret ogIbsen (utgiven av UNIMA Norge)Hundraårsminnet av Henrik Ibsen har firats grundligt <strong>2006</strong>.Varje teatertidskrift i världen med hedern i behåll har gjortett tema<strong>nu</strong>mmer, som passar precis ihop med alla de uppsättningarav Ibsens dramatik som spelas från Korea till Mexiko.Världens mest spelade dramatiker efter Shakespeare, sägs det,och Ibsenfestivalen i Oslo i september samlade detta år forskarkonferensoch föreställningar från Kina och Japan, blandannat. Det Norska Nationaltheatret överträffade sig själv i ensvit nya produktioner av Gengångare, När vi döda vaknar,Hedda Gabler, Byggmästar Solness. Och vad det <strong>nu</strong> beror på,så har ett mer modernistiskt och formprövande sätt att tolkaIbsen blivit vanligare också i Norge efter att hans dramatikrådbråkats i Tyskland, Frankrike, som dans, som dansteater.Kanske Robert Wilsons uppsättning av Peer Gynt häromårethar fungerat som en öppnare för en Ibsen fjärran fotogenlampan,”stuen”, de historiska kostymerna.Intresset för Ibsens liv, diktning, politiska orientering och teatersynhar jäst och puttrat. Ibsenmuseet i Oslo har till hundraårsminnetkunnat införliva Henrik och Suzannah Ibsens sista– och flotta – lägenhet och restaurerat den, precis som AugustStrindbergs sista bostad på Drottninggatan i Stockholm, Blåtornet. Till och med Ibsens badkar har återbördats från denbeteshage där den tjänat som vattenho i decennier. Och ävenom lägenhetens inredning och möbler är en rekonstruktion,kan man i tanken flytta sig till Ibsens samtid och förnimmanågot av hans person, arbetsmetod, vanor i rummen. (Samt seden uppfodrande oljemålningen av Strindberg i arbetsrummet!)Ibsens pjäser är välkonstruerade som urverk, i synnerhetde som oftast spelas i vår tid och som diskuterar individensansvar och kvinnans plats i familjen och samhället. I flerafall intar de ett tydligt barnperspektiv långt innan en sådanaspekt fått sitt genomslag. Men hur blev han den dramatikerhan blev? Precis som Strindberg är Ibsen i alla avseendenen europeisk författare, verksam i centrala Europa och merliberal och kosmopolit än nationell, fjäll och fjordrar i pjäsernatill trots. Efter en tidig karriär som regissör, teaterchefoch dramatiker bröt Ibsen upp från Norge, och bodde så närsom på de sista nio åren av sitt liv utomlands. Det är allmäntkänt att Ibsen som barn ”sysslade med dockteater”, som hanslevnadstecknare genom åren brukat skriva, men Ibsen ochdockteatern har en mycket hetare och livslång relation. AnneHelgesen är huvudförfattare och redaktör för den nyutkomnaIbsen og figurteatret, figurteatret og Ibsen , och hon utgårmisstänksamt, luttrat och genomskådande från den lite vagabeskrivningen ”sysslade med dockteater” – vad betyder det?Och vad vet man egentligen?Den energiska upprättelsens väg känns igen från Annesgrundliga och bibeltjocka avhandling om norsk dockteater,som utkom 2003 (Animasjonen – figurteatrets velsignelseog forbannelse: norsk figurteaterhistorie) och gav Dockteaternorgesin historia tillbaka. De som skrivit om Ibsensdramatik har helt enkelt inte känt till eller haft ganska diffusaidéer om vad dockteater kan vara, och deras ”sysslademed dockteater” är en svepande och lite slarvig beskrivningav vad man trott att det var: något han spelade för att roaandra barn, dockor, trollerikonster och fusk-”buktaleri” meden gömd lillebror i en stor låda. Men Anne Helgesen, somvet vad hon talar om, ställer helt andra frågor och bedriverkunnig forskning. Vad spelade han? Vilka typer av berättelser?Med vilka slags dockor eller figurer? Vilka är källorna?Kan man lita på dem? Och varifrån kan lille Henrik alls hafått idén till romantiska riddarsagor för dockor? ”Isabella avSpanien” med ”kullsvarte lokker, krinoline av rosenrødt silketøy”– varför spelade hon en huvudroll? Trådarna leder tillmamma, Marichen Altenburg, som trots en ganska sträng religiösomgivning, inte missade ett gästande teatersällskap (ochde var många!) samt spelade, sjöng och gjorde ett slags småmarionetter med målade ansikten till sin dockteater. Som honspelade med i yngre år, fast vuxen – till familjens bekymmer.Här lägger Anne Helgesen pussel med säkra bitar och på godagrunder. Hon visar övertygande att Henrik Ibsen var uppväxtoch tränad i den romantiska 1800-talsteaterns spelstil, repertoaroch dramaturgi sedan han var liten pojke och att hansförsta verk som dramatiker var helt i den andan. Hon prövarsedan en tes, att Ibsen lämnade Norge, för att det var endasättet för honom att ta sig ur denna dominerande tradition.Han bröt upp både som människa och dramatiker. Han möttemycket riktigt den nya, radikala litteraturen i Europa, ochblev genast känd, aktad och spelad i Köpenhamn, Berlin ochParis, medan man i Norge var betydligt försiktigare, särskiltmed ”skandalpjäser” som Ett dockhem och Gengångare.Bokens fyra första kapitel handlar om Henrik Ibsen och hansförehållande till dockteatern, om biografernas brist på kunnande,om pojken Henrik som road ”entertainer”, om dockormed trådar och handdockor. Här finns mycket intressant attreda ut, och när Anne Helgesen nagelfar ögonvittnen och eftermäleninger det förtroende. En solid skildring växer framsom ger en god bild av teaterklimatet i en borgerlig miljö påen liten ort, Skien, i Norge. Mytbildningar som att HenrikIbsen skulle vara ett mobbat och blygt barn får sig också entörn – det ser ut som om han tyckte mycket om att uppträdainför publik.Bokens andra, och mer omfattande del, innehåller essäer omolika Ibsen-pjäser som satts upp som dockteater. Först blanddem, och högintressant ur modernismens perspektiv, är AnneHelgesens egen essä om kabaretteatern Chat Noir i Kristiania(som Oslo då hette). Hon har utförligt skildrat detta tidigare,både i Figurteatrets historie – europeisk teaterhistorie fraen annen kant (1999) och i sin avhandling. Här kommerexemplet med Peer Gynt för berättare, piano och bildspel påduk (vandretæppe) på Chat Noirs anspråkslösa scen 1915 i ettdelvis annat sammanhang och ställs mot Nationaltheatretssamtida, högstämda och nationalromantiska tolkning. PåChat Noir är man ironisk och leker med inramning, gängsespeltradition och nationalism. Stolt lyriska rader om höga fjälloch sagoaktigt nordiska landskap illustreras medvetet bakväntoch Peer Gynts svaghet för starka drycker får muntra anspelningar,särskilt när det gäller bakfylla.Så följer en rad Ibsenpjäser som blivit dockteater: Peer Gyntpå Norska Riksteatern 1978, på Byteatern i Kalmar 1990, hos >19
Change language