December 2006 - Unima.nu

Farliga förlustelser (1)I sin monolog Gycklarens födelse låter Dario Fo en hemlös fattiglapp möta Jesus Kristus. Av honom får han talets gåva, någothan ska använda till att berätta historier som får folk att ”skratta åt baronerna”. Så, är en av poängerna i Fos historia, föddes engång teatern. Makten har aldrig tålt att bli skrattad åt. Den har därför alltid fruktat komedin och farsen långt mer än tragedin.Det har teaterns företrädare i alla tider vetat om och utnyttjat.Dockteatern ska i ett par längre texter ta upp den ”subversiva” teatern i ett historiskt perspektiv. Vi börjar med ett exempel från1800-talets Paris och pantomimteatern där. Pantomimens ordlösa kroppsspråk står dockteatern nära, och båda teaterformernalydde vid den här tiden under samma ”licenslagar” som lindansare, eldslukare och andra folkliga underhållare.Artikelförfattaren Torun Boucher är utbildad mimare (studier för Etienne Decroux) och teatervetare med inriktning på mim.Hon har också arbetat som regissör, samt undervisat och föreläst om mim, bl.a. på DI:s dockteaterutbildning.Här berättar hon om en teater som inte fick kallas teater.EN TALANDE TYSTNADSubversiva rörelser på tre teatrar i Paris 1814 – 1862Finns det teater som är underhållning men inte kultur,och finns det scenkonst som inte är teater? Är akrobaterscenkonst men inte teater? Är gycklare underhållandemen inte kultur? Och vad är en ambulerande korvförsäljare?Att skilja på kultur och underhållning är en vanlig menganska knepig idé. Nedan följer en historia om tre teatrarsom inte fick kallas för teatrar. Alla tre låg på Boulevarddu Temple i Paris på 1800-talet. På Boulevard du Templefanns både underhållning och kultur, såväl inomhus somutomhus.Historiskt sett har teatern definierats snarare av den styrandemaktens censurlagar än av teaterns utövare. Teaterlicens är ettbegrepp som såväl Shakespeare som Molière hade att förhållasig till. Var, när och hur man fick spela teater och med vilka(Shakespeare fick inte använda kvinnliga skådespelare, menMolière fick) klargjordes av licensen. Boulevard du Templeär en plats där teatrarna genomled skiftande konjunkturer avcensur, före och under franska revolutionen, under Napoleonoch under de olika regimer som följde efter Napoleon.Franska revolutionen präglades av en dittills okänd frihet förteatrar att etablera sig var och hur de fann för gott. Napoleonsatte punkt för denna frihet, återupprättade censur- och licensförfarandet,samt beslutade att endast åtta teatrar skullefå licens att spela teater. De delades upp i två kategorier medfyra statligt subventionerade teatrar och fyra privata teatrar.På licensen stod även att de statliga teatrarna skulle spelaklassiker och tragedier; de övriga fick spela ”lättare” dramatiksom komedier eller melodramer.De teatrar som inte fick licens hänvisades till en tredje kategorisom Napoleon kallade kuriosaföreställningar. Dessaförbjöds att framföra tal, text och dramatisk handling. Ku->13