December 2006 - Unima.nu

Mail från NewYork:6 st typ tapetserarbord önskades liksom tyger därtill, film- och ljudteknik,ett antal ”speldockor” och ett 30-tal s.k. ”figuriner”. Vi togThomas Lundquists såpadockor (1) och dammsög våra barns ochbarnbarns leksakslådor.Och plötsligt stod han där denne mytomspunne Paska - mycketcharmant, pratade och pratade i timmar och vi flyttade tapetserarbordenän hit än dit, och på millimetern skulledet vara. Tygerna draperades konstfullt. En dockornas Robert Wilsonlär han ju vara.Fängslande att höra hans teorier och ideer om dockteatern. Förstadagarna gjorde vi etyder med dockorna till musik av Moondog (excentriskvikingaklädd kompositör från gatan i New York).Sedan utan pardon rakt in i Ett drömspel . Det blev som auditionmed Happy Hour-såpa-dockorna. Häst-Lasse fick spela karantänmästareoch Lisa Indras dotter. Roman själv hade platsat som Ordströmi Skamsund. Hjälp, nu ville Roman ha replikerna på engelskarakt av. Vad hette nu ”selkammare”... ? Vi tragglade oss fram meddockorna i händerna: ”Jag tog ett moln som resvagn” ... ”I took acloud as...” Det lät inte klokt! När Häst-Lasse med sin guldtandframsade replikerna på amrikanska höll man på att dö av skratt.Det kallar jag nytolkning....Roman Paska foto: Internet forts.på sidan 2112”Världens minsta scen”på Sveriges största berättarfestivalBerättaråret 2006 kulminerade med Fabula-festivalen iStockholm 20-22 oktober. Här kunde man möta berättandei alla tänkbara former. Där fanns den ensamme skrönikörensom från ett i övrigt tomt podium och med bara sin röst låtermänniskor, djur och landskap stiga fram i åhörarens fantasi.En höjdpunkt i denna genre var Jan Blake från Jamaica. Honförkroppsligar med sin röst och sceniska auktoritet berättandetssjälva urkraft.Men där fanns också ett berättande på väg mot teater medkostymer och musikinstrument.Jörg Baesecke och Hedwig Rost från Tyskland gästade festivalenmed sin berättarteater ”rebus. Freie Theaterproduktion”.Hänchen med Jörg BaeseckeDe började för mer än tjugo år sedan med gatudockteater iHamburg. Snart uppfann de det som litet kom att bli deras signum: den lilla kappsäcksteatern ”Die Kleinste Bühne der Welt”,.Konceptet var att ta världslitteraturens och populärkulturens mest kända historier, koka ned dem till 10-minutersformat ochframföra dem med hjälp av grönsaker, köksredskap och sybehör. En genuin ”tingens teater”, personlig och gränsöverskridande.Stor framgång hade de bl.a. med sina gästspel på Byteatern i Kalmar på 80-talet.Själva presenterar sig Jörg och Hedwig som miniatyrteaterspelare och historieberättare. Den lilla kappsäcken finns kvar tillsammansmed Hedwigs fiol, men numera ingår också en modellteater i repertoaren.Under Fabula-festivalen framträdde Jörg i ett program ensam med olika tumstockar och måttband som han kunde vika och böjaså att de blev hus, räv, tupp, flod, eld. I en annan saga skapade han figurer och landskap med hjälp av bara en röd tråd som hanträdde mellan fingrarna. I ännu en annan saga ritade och förändrade han figurer och scenerier under berättelsens gång. Ritblocketblev scen.Alla varianterna illustrerar teaterns idé att låta berättandet födas i ett överraskande växelspel mellan språk och bild.Tomas Alldahl