December 2006 - Unima.nu

dockteatern 4/2006Scenkonst med figurer, masker och objekt.GodJul& oGottNyttAr

Charleville:LIVLIG FESTIVAL PÅ NYA VILLKORDockteatern är vid prima hälsa, konstaterar Margareta Sörenson efter att ha låtit sig jagas av några jättehönor vidårets Charleville-festival. Förutom att se en mängd teater, hann hon även leda ett dockteaterseminarium för unga teaterkritiker.Denna ”Festival Mondial” går vidare med nya förutsättningar, och blir i framtiden kanske en biennal.Charleville-Mézières är ochförblir Västerlandets Meckaför dockteatern. Den lillaslumrande staden - garnisonfrån 1600-talet, vid flodenMeuse nära belgiska gränsen- spritter till av den vart tredjeår inträffande Festival Mondialde la Marionnette. Undertio dagar bubblar hela stadenav dockteater.Årets upplaga fick dock enchock och hamnade i limbounder början av året närJacques Félix plötsligt avled.Festivalen var hans lindebarnoch stolthet, från hanssamling för dockteatervännerfrån hela världen har denvuxit ut och stabiliserats.Etableringen av Institut Internationalde la Marionnette,länge västra Europas endautbildning på universitetsnivå, har bidragit till kvalitetstänkandeoch utblick, inte bara i världen utan också när det gällerkonstformens samtida utveckling med tentakler till performance,bildkonst, multiformsteater, karneval och gatuteater,nycirkus, dans och skuggspel.I och med Félix bortgång anser sig också festivalen kommittill en ny punkt. Den kan inte längre utgå från en vänkrets,kvalitetskraven kan komma i kläm. Den måste både varavass och i framkant, samtidigt som den måste behålla sinkaraktär av folklig festival i ordets bokstavliga mening: folk iCharleville-Mézières och trakterna däromkring kommer ochser teater, köper biljetter eller vimlar på gator och torg där ettsjusärdeles rikt utbud av dockteater för gatan pågår. I samtalmed André Jacquemart, som i all hast axlat ledningen för festivalen,framkommer det att staden, kommunen och regionenmer än gärna ser att festivalen ytterligare professionaliseras,samt att den blir en biennal, det vill säga att den äger rumvartannat år i stället för vart tredje. Man grubblar som bäst,men det står då också klart att urvalet av festivalens föreställningarmåste ske på ett annat sätt. En jury? Och som består avvilka? Kanske heller inte den massiva övervikten för franskaproduktioner kan bestå? Vi får väl se, men det lät verkligensom biennaltanken kommer att vinna.Denna gång var jag i Charleville inte bara för att se dockteaterför eget bruk, utan också för att leda ett seminarium för ungaGioco Vita: Pépé et l’Étoileteaterkritiker. Gruppen på tio unga bestod till hälften av personersom redan visste mycket om dockteater och därför varintresserade. Andra hälften visste inget alls just om teaterformen,men ville veta mer. Och det fick de! De upptäckte densamtida dockteatern, medan vi mer luttrade dockisar kundenotera att konstformen är vid prima hälsa. Allt är inte likabra, några föreställningar kommer nog till Charleville för attteatergruppen är gamla och invanda festivaldeltagare. Menmycket är roligt, fantasifullt, tänkvärt.Aderton dockteaterföreställningar och ett otal diskussionersenare, är jag beredd att lista följande:MERA SKUGGORSkuggspelsteatern håller ställningarna. Och i spetsen befinnersig Teatro Gioco Vita från Piacenza, (här i Sverige känd försitt samarbete med Dockteatern Tittut). Man måste inte varasvensk för att bli lycklig över deras senaste uppsättning: Pojkenoch stjärnan av Barbro Lindgren, här spelad på franskamed titeln Pépé et l’Étoile . Berättelsen handlar om ett hemligtoch ordlöst samförstånd mellan en pojke på en cirkus ochett litet föl. Från den konkreta handlingen, där hästen skickasbort för att den inte vågar hoppa från ett högt torn i manegen,växer historien till en betraktelse över människan och hennescivilisation, om krav som kan knäcka och förhoppningarsom kan övervinna allt. Gioco Vita, vars konstnärlige ledare>3

Fabrizio Montecchi också gav skugg-workshop, har utvecklattill skönaste konst att finna ytor i scenbilden där skuggspelkan uppstå. Från små bilder växlar man till jättestora, och detvå skådespelarna som också är skuggspelare, är utmärkta isin multifunktion. Vacker, poetisk och rik på betydelser blevdenna föreställning som trollband både tekniskt (hur gördom?) och innehållsligt.kuplett med gröna diskhandskar på händerna och fötterna somgör dem ”grodiga”. En vuxen och politiskt engagerad publikvar på plats och applåderade en både skarp och varmhjärtadvidräkning med ett hårdnande franskt samhälle.Riktigt äkta Polichinelle i ett litet trångt skåp på en gård varockså en hit, vi hann se två stycken (La Pendue och Tarabates),den ena roligare än den andra, vilda och galna och politisktallt annat än korrekta.LITTERÄRTNorska Katta i Sekken (Anne Helgesen)har satt upp Göran Tunströms Ariel , berättelsenom en liten flicka som föds medvingar. De vackra trädockorna är gjordaav nyligen bortgångna Patrick Maire, fd elev vid Institutet i Charleville och enav personerna bakom dockorna i filmenStrings . Pelle Ask och Anne Helgesengjorde ett fantastiskt röstarbete och ”befolkade”scenen med långt fler röster änsynliga aktörer och Tunströms symboliskasaga tolkades rikt och metaforiskti en mycket vacker uppsättning. Någottyngs den av sin metafysik, Tunströmsmångtydiga text får här en lite snävarebetydelse om varje individs rätt att bli”sedd” och respekterad.Gioco Vita: L’oiseau de feuDen redan ”gamla” Eldfågeln av samma teaterkompani fannsockså i Charleville, nu i en utbyggd version för tre dansare- Stravinskijs musik skrevs ursprungligen som balettmusik.Men även om uppsättningen är välgjord, tycker jag att denförsta lite mindre versionen är nog så bra som den nya. Denförsta Gioco-Eldfågeln var aningen lättare i sin flykt.Ett annat skugg- bild- och projektionsspel var Iris MeinhardtsIntimités – snyggt, uppfinningsrikt och imponerande solospeli filmnära teknik, men ganska navelskådande.POLITIK OCH DOCKOR”För alla åldrar” eller ”för vuxna” var en vanlig anvisning förpubliken vid årets festival. Eftersom dockteater ofta uppfattassom något ”bara” för barn, hade jag valt nästan uteslutandevuxenföreställningar för min grupp med unga teaterkritiker.Att vuxna skulle ha svårt att ta till sig dockteater är en vanligfördom, så vi styrde rätt på den franska motsvarigheten tillKaspertraditionen, Polichinelle och Guignol, för vuxna.För den icke-franske är det dock inte lätt att hänga med iThéâtre aux Mains Nues (de bara händernas teater) ochgamle Alain Recoings Manger ours, manger chien (Ätabjörn, äta hund) om det franska samhällets baksida. Textenär tryfferad med dagspolitiska anspelningar och pjäsen ärutformad som en parodi på en tv-deckare. Nio mycket ungadockspelare / skådespelare spelar, musicerar och sjunger i ennärmast brechtsk stil om uteliggare, pensionärer, rökförbudoch miljön, t ex de utrotningshotade grodorna. ”Låt våra lårvara i fred!” sjunger tre unga kvinnor i en smart anti-sexistiskGATANS TEATERFrån eländigt magra små skåp och bordmed en ensam spelare till stora uppsättningar,från riktiga pjäser till processioner och interaktivgatuteater – nej, tråkigt var det inte att spankulera på Charlevillesfolkvimliga gator. Ena stunden blev jag jagad av trefärgglada jättehönor (med en spelare i var och en), för att runtnästa gathörn vara tvungen att stanna upp och begrunda Quiest-ils(Vilka-är- dom). Tre spelare i skrynkelfula ”hud”-kostymerstannar upp och bara mega-GLOR på någon eller någotpå gatan och utan att säga ett ord har deras nyfiket undrandeansikten dragit igång en i all stillsam ordlöshet formuleradcivilisationskritik. Tre rynkiga Qui-est-ils som detaljstuderartvå trafikpoliser på mycket nära håll blir en komisk och träffandekommentar till vår tid.På gatan kan man också hitta sådant som är i skrutt-division,men maffig var den dagliga ”processionen” med styltgångare,musik och en vagn med en mekanisk jätteko. Magnifika ochstorslagna var Les Plasticiens Volants som med uppblåsbarajättefigurer fyllde Charlevilles vackert slutna torg Place Ducalpå invigningsdagens afton. Torget blev en vackert belyst ochfolkmyllrande teaterscen för Det åttonde underverket (La8ème Merveille), där publiken ofta utgjorde ”golv” för delätta jättefigurerna. Burna och dragna bars figurerna av femsextill uppemot tjugo springande spelare som drog upp andaroch hjältinnor i vind för att få dem att veckla ut sig maximalt.Några av rollfigurerna gjordes så stora att bara två underbeneller en jättehand fick representera hela figuren. Fantastiskt,även om det inte var helt lätt att följa berättelsen, som ocksåspetsades med dans och akrobatik. (Men nog vore det roligtom en översatt version kunde fylla t ex Sergels torg ellerGötaplatsen! Vet Göteborgs Dans & Teater om att denna jättedockteaterfinns….?)4

Högljudda festivalföreställningar i Spanien!Un tigre en el gallinero med gruppen El Nudo från ArgentinaUnder rådsmötet i Tolosa pågick, som sig bör, även endockteaterfestival. Titirijai 06 hette den och den hadefokus på Latinamerika. Ett antal grupper från Argentina,Mexiko, Brasilien och Venezuela hade tagit sig över Atlantenför att visa upp sig. Genomgående färgglada, stökigaoch väldigt högljudda föreställningar, som lämnade enkänsla av besvikelse efter sig!Vi som såg dessa shower frågade oss ängsligt vilken syn påbarnen man har i dessa grupper, och för all del även i en del avde spanska grupper som uppträdde. Låt oss hoppas att det inteär ett uttryck för en generell syn på barnen i dessa länder.Den första pjäsen vi såg var Un tigre en el gallinero med denargentinska gruppen El Nudo (se bild ovan). Till högt uppskruvadpopmusik och skrikig dialog skuttade en tiger runttillsammans med ett gäng höns i nästan en timme. Vad detegentligen handlade om var lite svårt att förstå för oss sominte talar spanska, men en c:a 6-årig flicka som satt framförmig började skruva på sig redan efter en kvart och tappadesnart helt intresset för vad som pågick på scenen och börjadeprata med sin pappa i stället. Ett beteende som vi såg fleraexempel på under de följande dagarnas föreställningar.vara festivalens höjdare! La Salida med den Andalusiskagruppen La Canela gav oss en färgstark, rytmisk föreställningom båtflyktingar. Här utnyttjades flera olika teknikeroch material i en föreställning med både nerv och djup. Detre dockspelarna/dansarna, med afrikanskt ursprung, vävdeskickligt samman traditionell afrikansk musik med skickligtdockspel och fantasifulla lösningar till en helhet som gilladesav den kräsna publiken. Det blev stående ovationer!De följande dagarnas barnföreställningar följde sammamönster som den första dagens. Själlösa, slarviga föreställningartill högt uppskruvad musik. En rätt rolig föreställningvar El hombre cigüeña med Titiriteros de Binefar från Aragonien(nordöstra delen av Spanien). En riktigt skrotig föremålsteatermed många kluriga lösningar till levande musik.Lite för lång med lite för många upprepningar, gav tyvärr ettnegativt slutintryck.Nästa spektakel stod den mexikanska gruppen Marionetas dela Esquina för: Una luna entre dos casas. En historia som visserligenhade en röd tråd om grannsämja, men som slarvadesöver, även här till väl högt uppskruvad popmusik. Inte hellerdenna föreställning visade någon som helst respekt för barnenoch vi lämnade teatern med en sur smak i munnen.Den första dagens tredje föreställning däremot, visade sig8El hombre cigüeña med Titiriteros de Binefar

Melodama av Eugenio NavarroEfter ytterligare några skräniga latinska barnföresträllningar såg vi fram emot det tjeckiska bidraget som hette El caballero sincabeza med Naivní Divadlo Liberec. Detta var en traditionell stångmarionettföreställning men med ett litet tillägg av stavdockorovanpå teatermaskineriet, som förde storyn framåt. Ganska fiffigt faktiskt.En föreställning kände vi faktiskt igen från förr och jag gillade den då. Det skulle bli intressant att se om den höll fortfarande.Det var Melodama av gruppen Eugenio Navarro från Katalonien. Senast såg vi den på Puppetoo-festivalen i Osby.Den sorglustiga historien om flickan som blev bedragen av sin suput till man och som försökte ta livet av sig innehöll mycketironi och humor, många skruvade ögonblick och en hel del roliga lösningar. Visst höll den fortfarande även om vi nog tyckte denkunde skruvas till ytterligare ett snäpp, för att bli fulländad.Totalintrycket av det vi såg blev något bekymrad besvikelse. Vad har man för syn på barn och barnkultur i de spansktalandeländerna på båda sidor av Atlanten, om detta är ett urval av det bästa? Låt oss hoppas att det finns annat, men att de var förupptagna för att kunna komma.Gustaf KullUtökat nordiskt samarbete på G.Under rådsmötet träffades de nordiska rådsmedlemmarnaäven lite mer formellt än under måltiderna och föreställningarna.Ett möte arrangerades för att dryfta gemensammaaktioner inför de närmaste åren. Inte minst inför den kommandekongressen 2008 i Perth. Det är en del nya delegater iexekutivkommittén som skall röstas in och för att få lite tryckbakom ”våra” kandidater är det ju lämpligt att vi enas omnågra namn.Vidare enades vi om att försöka producera ett gemensamtmagasin till detta tillfälle. Vart och ett land producerar bilderoch textmaterial på såväl det egna landets språk som påengelska. Eventuellt också med sammandrag på spanska ochfranska. Vi bör alltså träffas och bestämma ett tema för dettanordiska nummer. Apropå tidskriften/-erna så beslöts ocksåatt finska UNIMA, som genomgått en föryngring av styrelsen,skall vara med i det redan nu existerande projektet meden gemensam sajt på nätet med länkar till våra publikationer,www.unima.nu. Norge fick också en liten påminnelse om attvi snart vill se Ånd i Hanske på denna sajt.Även några delegater från Tyskland hade hittat till detta möte,som också var tänkt att handla om Baltic Sea Festival, somhar känts lite avsomnat. De vill gärna arrangera en ny festivaloch kommer att dra upp riktlinjerna för en sådan 2009 iLübeck.Mötet avslutades i djupt samförstånd och med en nyväcktönskan om fruktbart samarbete i framtiden.Gustaf Kull9

Stanislav Doubrava, Massimo Schuster och Miguel ArrecheRÅDSMÖTE I TOLOSAUNIMA:s högsta beslutande organ är kongressen, somsammanträder en gång vart fjärde år. Mellan kongressernaträffas de internationella rådsmedlemmarna.Denna gång representerades Unima Sverige vid rådsmötetav Lisa Björkström, Gustaf Kull samt vår föreningsordförande Helena Nilsson.Här är hennes rapport.Mellan den 30/11 och 2/12, höll UNIMA internationellt rådsmötei Tolosa i Spanien. Sammanlagt 31 nationer fanns påplats, representerade av 66 rådsmedlemmar och medlemmarur exekutivkommittén.Mötet leddes av UNIMAs ordförande Massimo Schuster,flankerad av generalsekreteraren Miguel Arreche och viceordförande Stanislav Doubrava.Rådsmötet inleddes med en tyst minut till minne av de i årbortgångna Jaques Félix och Sirppa Sivori-Asp. Jaques Félixvar UNIMAs general sekreterare under åren 1980-2000 ochbetydde mycket för Dockteaterinstitutet i Charleville-Mézièrs.Sirppa Sivori-Asp var UNIMAs ordförande 1992-2000.Därefter avlade generalsekreteraren Miguel Arreche exekutivkommitténsrapport över aktiviteter sedan kongressen i Rijekai Kroatien 2004. Rapporten inleddes med en summeringav organisationens ekonomiska situation, och en reflektionöver att hela 89 % av inkomsterna kommer från franska myndigheter.Naturligtvis är det oroväckande att organisationen ärså beroende av stöd från ett enda land.Vidare redogjordes för att 64 nationer är anslutna till UNI-MA, varav 55% är belägna i Europa medan endast 12% finnsi Afrika. UNIMA försöker stimulera bildandet av nya center,i synnerhet på de kontinenter som är minst representerade.Denna ambition hänger ihop med diskussionen om hur systemetför medlemsavgifter skall utformas för att vara globalträttvist. Idag betalar alla länder utifrån samma princip, vilketnaturligtvis blir djupt orättvist.Inför kommande kongress i Perth 2008, där beslut kan fattas,kommer exekutivkommittén att lägga fram förslag på alternativtsystem för medlemsavgifterna. De nationella centren uppmanasvara aktiva i arbetet genom att komma med förslag.I samband med tsunamikatastrofeni december 2004 kontaktadesgeneralkonsulatet av UNIMA SriLanka med information om att detnyöppnade Ambalangoda PuppetMuseum hade förstörts av tsunaminsvågor. UNIMA-center överhela världen skyndade till med insamladepengar.Då inkom uppgifter från en kvinnai Tyskland som menade att hon, vidbesök på Sri Lanka, kunnat konstateraatt nämnda museum aldrigexisterat annat än på planeringsstadiet.foto: Gustaf KullUNIMA tog allvarligt på uppgiftenoch riktade en anklagelse mot UNIMA Sri Lanka varpå mandärifrån svarade med att sända dokument och fotografier sombevis på museets existens.Ord står mot ord och UNIMA befinner sig i en svår situation,med insamlade medel på ett konto och med svårigheter attbilda sig en korrekt uppfattning om läget.Sedan 1996 har arbete pågått med att förverkliga ett internationelltuppslagsverk för dockteater - The World Encyclopaediaof Puppetry Art (WEPA). Nu är manuskriptet till denfranska versionen klar och vad som återstår är att välja ut deca 300 bilder som ska illustrera verket.Hittills har arbetet med verket kostat sammanlagt 287.700Euro. Nu beslutades att verket skall tryckas på franska såsnart som möjligt. Därefter skall arbete påbörjas för att få tillstånd en databas där valda delar av verket kan laddas ner påett flertal språk.Under perioden den 2-12 april 2008 kommer UNIMAs 20:e kongress att gå av stapeln i Perth i Australien. I sambanddärmed hålls en festival som kommer att presentera ett 50-talteaterföreställningar från företrädesvis Asien och Australien(20% från Europa), konferenser, utställningar, workshops ochmasterclasses.I juni 2007 är det dags att anmäla sig om man tänker åka dit,och i september presenteras festivalprogrammet på hemsidanwww.unima2008.com.Under kongressen 2008 skall en ny exekutivkommitté väljas,liksom ordförande och generalsekreterare. De nationellacentrena uppmanas att komma med förslag på kandidater förexekutivkommittén. I samband med detta meddelade MiguelArreche att han inte kommer att ställa upp för omval, eftersomhan kommer att vara engagerad i arbetet kring bildandetav ett dockteatercenter i Tolosa i Spanien.Vidare avlade de nationella centrena och UNIMAs olika kommissionerrapport över sina respektive aktiviteter under tidensedan kongressen i Rijeka i Kroatien 2004.Helena Nilsson(Internationell rådsmedlem och ordförande i UNIMA Sverige)10

holm. Vi pratade gamla ”Spöksonaten-minnen”, och i munnenpå varandra ställde vi frågan om det inte var dags att arbetatillsammans igen. Roman kom med två pjäsförslag - bäggeav Strindberg. Ett av dem var Ett Drömspel, och det valetkändes självklart för mig. Efter att ha lyckats övertyga Stadsteaterchefenom vikten av att förverkliga detta konstnärligtspännande projekt, är datum för premiär av vårt drömspelfastställt till den 12 april 2007.1992 hade vi totalt fem veckor tillsammans med Roman införpremiären av Spöksonaten. Vid sidan av det intensiva repetitionsarbetesom följde pågick docktillverkning i Arne Högsandersverkstad, och scenografin, som till stor del bestod av”found objects”, samlade vi själva in hos antikhandlare och påloppmarknader. Roman var förstås mycket väl förberedd närhan kom, men för någon gemensam analys av pjäsen fanns detinte mycket tid.bild: Fatima Olsson.. o oI vantan pa att heliotropen ska sla ut...Marionetteatern förbereder Ett drömspelDet blir ett celebert gästspel på Marionetteatern i vår:amerikanen Roman Paska regisserar Marionetteaternsuppsättning av Ett drömspel . Det blir en fortsättning påteaterns förra samarbete med den världsberömde regissörenkring Strindbergs Spöksonaten.Dockteatern ska i några artiklar följa arbetet kring uppsättningen.Här är en första rapport från den workshopsom Paska och ensemblen genomförde nu i höst.Den här gången bestämde vi att den konkreta repetitionsperiodenskulle föregås av en workshop. Roman kom till Stockholmi slutet av september och jobbade under två veckor medMarionetteaterns ensemble, och några utomstående som hanvalt att ha med.Workshopen innebar en möjlighet för Roman och gruppen attlära känna varandra, han visade prov på sitt sätt att arbeta ochtillsammans genomförde vi en konkret analys av pjäsen - elleri alla fall delar av den. Vi ställde frågor och vi hjälptes åt atthitta möjliga svar. Roman visade på tolkningsmöjligheter somdet kanske krävs en ”utomståendes” blick för att se, och hanförhörde oss om sådant som kanske kan upplevas som specifiktsvenskt eller nordiskt.För mig var det två mycket spännande veckor. På sätt och visupplevde jag, att jag nu - 14 år senare - fick ”svar” på frågor jaghade då, under arbetet med Spöksonaten.Helena NilssonMarionetteaterns konstnärliga ledare Helena Nilsson berättarom bakgrunden till projektet.Dockspelaren Carina Rosén sorterar bland ett myller avintryck från två mycket intensiva veckor med en vältaligoch infallsrik Roman Paska.1992 gästades Marionetteatern av Roman Paska - dockteatermannenfrån New York. Han kom för att sätta upp StrindbergsSpöksonaten med Pär Heimdahl, Jorge Onofri och mig självi ensemblen. De fantastiska dockorna var tillverkade av ArneHögsander och Karin Magnusson. Premiären gick av stapelni november, på Brunnsgatan 6 - Marionetteaterns dåvarandeadress.Föreställningen mottogs väl av press och publik, här hemmai Sverige såväl som på övriga håll i världen dit vi reste påturné. Vi inbjöds bl.a. till Jim Henson Festival i New Yorkoch till The Mime Festival i London. Vi genomförde ocksåen omfattande turné i Argentina, med föreställningar på storaTeatro San Martin i Buenos Aires och på små teatrar i byaruppe i snöiga Anderna. Det hela var ett stort och härligt teateräventyr!För ett och ett halvt år sedan var Roman på besök i Stock-Roman Paskafoto: Internet>11

Mail från NewYork:6 st typ tapetserarbord önskades liksom tyger därtill, film- och ljudteknik,ett antal ”speldockor” och ett 30-tal s.k. ”figuriner”. Vi togThomas Lundquists såpadockor (1) och dammsög våra barns ochbarnbarns leksakslådor.Och plötsligt stod han där denne mytomspunne Paska - mycketcharmant, pratade och pratade i timmar och vi flyttade tapetserarbordenän hit än dit, och på millimetern skulledet vara. Tygerna draperades konstfullt. En dockornas Robert Wilsonlär han ju vara.Fängslande att höra hans teorier och ideer om dockteatern. Förstadagarna gjorde vi etyder med dockorna till musik av Moondog (excentriskvikingaklädd kompositör från gatan i New York).Sedan utan pardon rakt in i Ett drömspel . Det blev som auditionmed Happy Hour-såpa-dockorna. Häst-Lasse fick spela karantänmästareoch Lisa Indras dotter. Roman själv hade platsat som Ordströmi Skamsund. Hjälp, nu ville Roman ha replikerna på engelskarakt av. Vad hette nu ”selkammare”... ? Vi tragglade oss fram meddockorna i händerna: ”Jag tog ett moln som resvagn” ... ”I took acloud as...” Det lät inte klokt! När Häst-Lasse med sin guldtandframsade replikerna på amrikanska höll man på att dö av skratt.Det kallar jag nytolkning....Roman Paska foto: Internet forts.på sidan 2112”Världens minsta scen”på Sveriges största berättarfestivalBerättaråret 2006 kulminerade med Fabula-festivalen iStockholm 20-22 oktober. Här kunde man möta berättandei alla tänkbara former. Där fanns den ensamme skrönikörensom från ett i övrigt tomt podium och med bara sin röst låtermänniskor, djur och landskap stiga fram i åhörarens fantasi.En höjdpunkt i denna genre var Jan Blake från Jamaica. Honförkroppsligar med sin röst och sceniska auktoritet berättandetssjälva urkraft.Men där fanns också ett berättande på väg mot teater medkostymer och musikinstrument.Jörg Baesecke och Hedwig Rost från Tyskland gästade festivalenmed sin berättarteater ”rebus. Freie Theaterproduktion”.Hänchen med Jörg BaeseckeDe började för mer än tjugo år sedan med gatudockteater iHamburg. Snart uppfann de det som litet kom att bli deras signum: den lilla kappsäcksteatern ”Die Kleinste Bühne der Welt”,.Konceptet var att ta världslitteraturens och populärkulturens mest kända historier, koka ned dem till 10-minutersformat ochframföra dem med hjälp av grönsaker, köksredskap och sybehör. En genuin ”tingens teater”, personlig och gränsöverskridande.Stor framgång hade de bl.a. med sina gästspel på Byteatern i Kalmar på 80-talet.Själva presenterar sig Jörg och Hedwig som miniatyrteaterspelare och historieberättare. Den lilla kappsäcken finns kvar tillsammansmed Hedwigs fiol, men numera ingår också en modellteater i repertoaren.Under Fabula-festivalen framträdde Jörg i ett program ensam med olika tumstockar och måttband som han kunde vika och böjaså att de blev hus, räv, tupp, flod, eld. I en annan saga skapade han figurer och landskap med hjälp av bara en röd tråd som hanträdde mellan fingrarna. I ännu en annan saga ritade och förändrade han figurer och scenerier under berättelsens gång. Ritblocketblev scen.Alla varianterna illustrerar teaterns idé att låta berättandet födas i ett överraskande växelspel mellan språk och bild.Tomas Alldahl

Farliga förlustelser (1)I sin monolog Gycklarens födelse låter Dario Fo en hemlös fattiglapp möta Jesus Kristus. Av honom får han talets gåva, någothan ska använda till att berätta historier som får folk att ”skratta åt baronerna”. Så, är en av poängerna i Fos historia, föddes engång teatern. Makten har aldrig tålt att bli skrattad åt. Den har därför alltid fruktat komedin och farsen långt mer än tragedin.Det har teaterns företrädare i alla tider vetat om och utnyttjat.Dockteatern ska i ett par längre texter ta upp den ”subversiva” teatern i ett historiskt perspektiv. Vi börjar med ett exempel från1800-talets Paris och pantomimteatern där. Pantomimens ordlösa kroppsspråk står dockteatern nära, och båda teaterformernalydde vid den här tiden under samma ”licenslagar” som lindansare, eldslukare och andra folkliga underhållare.Artikelförfattaren Torun Boucher är utbildad mimare (studier för Etienne Decroux) och teatervetare med inriktning på mim.Hon har också arbetat som regissör, samt undervisat och föreläst om mim, bl.a. på DI:s dockteaterutbildning.Här berättar hon om en teater som inte fick kallas teater.EN TALANDE TYSTNADSubversiva rörelser på tre teatrar i Paris 1814 – 1862Finns det teater som är underhållning men inte kultur,och finns det scenkonst som inte är teater? Är akrobaterscenkonst men inte teater? Är gycklare underhållandemen inte kultur? Och vad är en ambulerande korvförsäljare?Att skilja på kultur och underhållning är en vanlig menganska knepig idé. Nedan följer en historia om tre teatrarsom inte fick kallas för teatrar. Alla tre låg på Boulevarddu Temple i Paris på 1800-talet. På Boulevard du Templefanns både underhållning och kultur, såväl inomhus somutomhus.Historiskt sett har teatern definierats snarare av den styrandemaktens censurlagar än av teaterns utövare. Teaterlicens är ettbegrepp som såväl Shakespeare som Molière hade att förhållasig till. Var, när och hur man fick spela teater och med vilka(Shakespeare fick inte använda kvinnliga skådespelare, menMolière fick) klargjordes av licensen. Boulevard du Templeär en plats där teatrarna genomled skiftande konjunkturer avcensur, före och under franska revolutionen, under Napoleonoch under de olika regimer som följde efter Napoleon.Franska revolutionen präglades av en dittills okänd frihet förteatrar att etablera sig var och hur de fann för gott. Napoleonsatte punkt för denna frihet, återupprättade censur- och licensförfarandet,samt beslutade att endast åtta teatrar skullefå licens att spela teater. De delades upp i två kategorier medfyra statligt subventionerade teatrar och fyra privata teatrar.På licensen stod även att de statliga teatrarna skulle spelaklassiker och tragedier; de övriga fick spela ”lättare” dramatiksom komedier eller melodramer.De teatrar som inte fick licens hänvisades till en tredje kategorisom Napoleon kallade kuriosaföreställningar. Dessaförbjöds att framföra tal, text och dramatisk handling. Ku->13

iosaföreställningar samlade vitt skilda grenar som cirkusunderhållning,djuruppträdanden, förevisning av vaxdockor,publika baler och t.o.m. ambulerande försäljare av mat ochdryck. Även deras licens preciserade exakt vad tillståndetgällde. En lindansteater skulle uppvisa lindans, en marionettteatermarionetter o.s.v. En lindansare fick inte sjunga.omöjliga att censurera i förhand. Det var ovanligt att censureningrep i efterhand. Censorerna var ofta författare som kanskeinte hade så stor kunskap om hur ett handlingsscenario förvaltasi en pantomim. Kroppsspråket utgjorde en blind fläck ochpantomimen blev på så vis en arena förskonad från censur.Så länge pantomimen var tyst, fanns ingen anledning till oro.Tvärtom yrkade inrikesministern upprepade gånger på viktenav att arbetarklassens nöjen utgjordes av tyst pantomim, dådet inte uppfattades som ett språk som kunde förmedla budskap.Vad som också förbigick censuren var själva teaterhändelsen,den sociala aspekten på teaterbesöket där publiken aktivt, iblandhögröstat, tog del av vad som utspelade sig på scen.FUNAMBULESDen mest berömda subteatern vid Boulevard du Temple hetteLe Théâtre de Funambules, vilket betyder Lindansarteatern.De hade från början licens för lindans och akrobatik i en lokalsom rymde 600 åskådare. 1815 utökades licensen till pantomimerutan tal. Funambules var först med att som kuriosascenge pantomimer, vilket blev en stor succé. Jean GaspardDeburau kom att bli Funambules främsta pantomimskådespelarei rollen som Pierrot.Deburau skapade en egen version av Pierrot. Istället för endum och klumpig figur blev han en mer heroisk och smartkaraktär föreställande stalldräng, murare, mjölnare, betjänteller andra typiska arbetare i Funambules publik.Tre scener med kuriosalicens lyckades efter 1815 få ett utökattillstånd att spela pantomim, men betraktades ändå inte somteatrar. Jag kommer nedan att kalla dem för subteatrar.De tre kategorierna återspeglade olika samhällsklasser;subventionerad teater spelade klassiker för en aristokratiskpublik, boulevardteatrarna spelade melodram för en växandeborgarklass och de tre subteatrarna vid Boulevard du Templespelade pantomim för arbetarklassen. De allra fattigaste hadeinte råd att gå någonstans alls. På så vis blev pantomimen entypisk arbetarklasskultur, och dessutom en ganska isoleradsådan. Inte mycket uppmärksamhet ägnades dessa teatrarutanför dess egna skaror. Inga recensenter skrev om föreställningarna,inga etablerade författare skrev pjäser åt dem. Ändåspelade de för fulla salonger, flera föreställningar om dagenalla dagar i veckan.CENSURDe tre subteatrarna skickade in sina pantomim-manuskript tillcensurmyndigheten. Manuskripten var snarare handlingsscenarierän pjäser, och för det mesta utan namngiven författare.Handlingsscenarierna beskrev inte hur pantomimen framfördes.Pantomimtekniken, d.v.s. kroppsspråket jämte de fysiskahandlingarna, tecknades inte ner i manuskripten och var alltsåDe pantomimer som spelades på Funambule handlade ofta omarrangerade äktenskap som ogillas av dottern, men tillfredsställerfaderns sociala ambitioner. De hade alla ett lyckligt slut(för dottern), gärna av magisk natur. Pantomimerna var ävenofta förväxlingskomedier runt klasstillhörighet. Pierrot ochHarlekin slogs mot faderns eller statens makt med intelligensoch humor, samt med viss hjälp av goda feer. Arbetarklassenär visserligen klok och kvicktänkt, men kan behöva litemagisk draghjälp. Det komiska elementet är en viktig aspekt.Pierrot är visserligen en hjälte, men en komisk hjälte.Mellan 1817 och 1830 medverkade Deburau i varenda föreställningpå Funambules, tre gånger om dagen ( fyra gångerpå söndagar) för utsålda hus. 1830 ändrades dock censurlagarna,och subteatrarna fick större frihet att välja genre. Funambulesövergick då succesivt från pantomim till vaudeville,och Deburaus storhetstid var i princip över.ROMANTIKEN OCH PANTOMIMENI början av 1830 –talet ”upptäcktes” Deburau och Funambulesav Paris kulturelit, som för tillfället var involverade i en romantisktrend. Mellan 1836 och 1846 infaller den romantiskapantomimens storhetstid, trots att mindre än tio procent avutbudet på Funambules då var pantomimer.Deburau symboliserade för romantikerna artisten, outsidern,den missförstådda men gudabenådat begåvade konstnären.Paris kulturelit, som dessförinnan inte satt sin fot på Funambules,tolkade Deburau som ett utstött geni, när han snararevar ett högst etablerat proffs, fast i ett sammanhang de intetillhörde. För även om pantomimen dittills existerat utan14

större insyn från vare sig myndigheter eller kulturelit, såsaknade inte publiken eller aktörerna på Funambules insyni det samhälle som omgav dem. De tidiga pantomimerna påFunambules var ofta adaptioner av gamla pjäser, imitationerav nya pjäser eller rena buskisversioner av föreställningar påandra teatrar vid Boulevard du Temple. De innehöll referenserbakåt i tiden, kommentarer till nutidsdramatiken samt kritikav melodramen och den borgerliga dramatiken.De författare som nu började skriva pjäser åt Deburau förändradedock karaktären Pierrot. I romantikernas värld var Pierrotutan förankring, utan yrkestillhörighet och utan pengar.Skämtandet runt småborgarna försvann, förväxlingskomediernarunt klasstillhörigheter likaså. Pantomimen som symbolför ett romantiskt utanförskap var väsenskild från den tidigarepantomimen som var integrerad i ett samtida och lokalt sammanhang.1850 antogs en ny censurlag, som även innehöll bestämmelserom teaterns organisation. Platserna inne på teatern skullevara numrerade, biljetter skulle kunna köpas i förväg, köernautanför teatern skulle bort och pjäsernas texter censureradeshårdare än någonsin. För första gången började censuren fåeffekt även på subteatrarna.Pantomimen var ursprungligen resultatet av ett yttre tvång.De bestämmelser som förbjöd vissa scener att använda talskapade en subteater bestående av pantomim. Den ursprungligaavsikten med tyst pantomim var att hindra att uppviglandebudskap förmedlades från scenen, men istället utveckladespantomimen till ett subkulturellt språk. Samtidigt sompantomimen på Boulevard du Temple i makthavarnas ögonframstod som ett kuriöst divertissemang, och subteatrarna varde teatrar som befann sig längst ner i teaterhierarkin, fannshär en frihet att formulera sig som de andra teatrarna saknade.Denna frihet fortsatte i stort sett även under vaudevillens tidpå 1830-1840-talen. Subteatrarna var fortfarande inga riktigateatrar och kontrollerades inte på samma sätt som de.I och med 1850-talets nya regleringar skedde däremot enavgörande förändring. Numrerade förköpta platser deladeupp publiken, höll den på plats och gjorde slut på det socialainteragerandet såväl i köandet som inne på teatern. Dessutomförändrades ljustekniken och teatrarna fick så småningom denljussättning som vi har idag med släckt salong. Under 1800-talets andra hälft kom även realismen, den intima teatern ochdramats förflyttning in i vardagsrummet. Allt detta tillsammansbidrog till att göra teaterupplevelsen mer individualistisk.Av det kan man dra slutsatsen att romantikens betydelse förpantomimen har varit att missuppfatta den, omtolka densamt att göra denna missuppfattning odödlig. Mot slutet avseklet genomgick pantomimen ytterligare en förvandling frånromantikens gäckande bohem till en oskuldsfull drömmare.Tårögd balanserandes på en månskära, i stor vit skjorta medstora vita knappar har Pierrot blivit den harmlösa, utslätadedrömmare som lever vidare i vårt medvetande än i dag.Under perioden 1836 – 1846 spelades 23 tysta pantomimer påFunambules. De övriga två subteatrarna övergav pantomimenhelt, att Funambules fortsatte berodde på Deburaus berömmelseoch romantikernas involvering. 1846 dog Deburau.SUBTEATRARNAS INTEGRERING I PARISTEATERVÄRLDDen tysta pantomimen var synonym med opolitisk underhållningoch oförargligt divertissemang för folket. De nya vaudevillernasom efter 1830 tog över repertoaren på subteatrarnainnehöll tal och sång och kunde kanske sätta farliga känslor isvall. Myndigheterna initierade därför nya arbetarteatrar i förorternasom skulle dra publik från Boulevard du Temple ochspela teater av högre moralisk halt. I tidningar som särskiltriktade sig till arbetarklassen gavs råd om vilka föreställningarsom var moraliskt upplyftande. Teatern började ses somett pedagogiskt instrument. Flera sådana teatrar blev mycketpopulära, men främst hos en mer småborgerlig publik.Idag finns en kritik mot en teater som reduceras till iscensattlitteratur. Teatern har dock, som jag ser det, inte bara eftersträvatatt iscensätta litteratur utan även omskapat självahandlingen att gå på teater till att efterlikna handlingen attläsa en bok. Publiken sitter i fåtöljer, det är mörkt, lamporbelyser den iscensatta texten. Det är tyst vilket ger möjlighetatt reflektera och tänka över texten. Teaterhändelsen har bliviten bokhändelse.Min slutsats är att man på 1850-talet kan iaktta ett paradigmskifte,då den folkliga teatern övergick från att vara en performativ,socialt interaktiv, kulturell iscensättning till att varaen övergiven, subjektiv, auktoritär och privatiserad företeelse.Det i sin tur förde med sig att den del av befolkningen sominte tillhörde vare sig en aristokratisk eller en borgerlig kultursfär,utan hade andra kulturella referenser, övergav teaterntill förmån för andra mindre reglerade iscensättningar. En avdessa skulle närmast bli musikkaféer. Musikkaféerna, sominte uppfattades som ”teatrar” och därmed inte omfattades avnumrerade platser eller andra regleringar, blev den parisiskaarbetarklassens nya nöjen. Även pantomimen övergav teatern,och artister med rötter i pantomimen flyttade även de över tillmusikkaféerna. Det var på dessa caféer och liknande evenemangsom 1900-talets tidiga avantgarden skulle återupptäckapantomimen.Vår tids teater har ett högst kluvet förhållande till kroppen.Det gäller både skådespelaren på scen och publiken i salongen.Publiken förväntas sitta tyst och stilla på sina platser,skådespelaren att ha ett ’äkta’ (stillsamt?) tilltal.forts. sidan 2115

Ny sceni NorrtäljeSom svampar ur jorden växer deinte, dockteatrarna. Tvärtom harvi på senare tid fått sörja övernågra som av olika skäl tvingats slåigen. (Därtill kom ju den sorgliganedläggningen av DI:s dockteaterutbildning.)Desto roligare med de nytillskottsom kommit i stället. Ett av dem ärHedmans Teater, som i våras kundeöppna egen scen!På Grossgatan i Norrtälje slog HedmansTeater den 14 april i år upp portarnatill sin nya teater. Lokalen rymmerbåde scen och salong (80 platser),samt foajé och kontor. Verkstad harman än så länge hemma på gården,där en 400 kvm stor lada råkar stå tillingen annan nytta.Den nya teatern vill paret Mårten ochAnnika Hedman göra till en mötesplatsför konstnärer från olika konstområdensom vill arbeta med och förbarn. Tanken är också att teatern skabli gästspelsscen. Men man ser gärnaockså ett samarbete med andra kulturinstitutioneri Norrtälje, t.ex. medKonsthallen där Mårten redan haftskuggspels workshops för barn. Ochpå litet längre sikt är förstås en egenensemble den hägrande drömmen.Trollflöjtenfoto:Hedmans Teater Men än så länge är Hedmans, som såmånga dockteatrar, ett ”familjeföretag”,visserligen med pjäsengagerade frilansare som medarbetare. Teatern drivs alltså av Mårten Hedman (dockspelare, skådespelareoch regissör) tillsammans med hustrun Annika (producent).Efter olika engagemang i fria grupper kom Mårten 1994 till Dockteater Tittut och deras uppsättning av Kattresan . Han hadesett Tittut tidigare, och fångats av dockteaterns förmåga att tala till de minsta barnen.Senare följde engagemang hos Teater Spektaklet och Långa Näsan. Men för tre år sedan var tiden mogen att starta eget. Förstauppsättningen blev Trollflöjten tillsammans med musikernPer-Erik Adamsson. Det är ett samarbete som Mårten nu hoppas kunna fortsätta i en ny uppsättning för ungdomar och vuxna:Ramuz´ och Stravinskijs Historien om en soldat .Sedan starten 2003 har teatern hunnit avverka ungefär 300 föreställningar. Ännu spelar man bara ca en fjärdedel av föreställningarnainom Stockholms län, resten på turnéer ute i landet. Men med den nya teatern hoppas man kunna etablera sig mer pånya hemorten Norrtälje.Senaste premiären ägde rum i september med Maskresan (efter en bok av Pernilla Stahlfeldt).Mårten har regisserat, dockor av Inkan Aigner och med Anders Lignell som dockspelare.Till hösten 2007 kommer en ny barnpjäs på Hedmans Teater. Men vad det blir, är än så länge en väl bevarad hemlighet.Tomas Alldahl16

Slumpens skönhet- om en dockteater bortom LagenDe två första budorden i dockspelarens lilla katekes:- Du skall ingen annan fokus hava än på din docka- Du skall icke förlora kontrollen över dockan.Dessa, jämte några andra djupsinnigheter, räknade jag länge till DockteaterkonstensEviga Lagar.Jag borde ha vetat bättre.Nu gör jag det.(Tror jag.)Det var en hisnande vacker vinterdag långt inne bland de norska fjällen.Gnistrande snö, brusande älv och en himmel blåare än i matinéfilmernasTechnicolor! Inbäddade bland snödrivorna låg några knuttimradehus och stugor.Valdres Folkemuseum är ett litet Skansen i miniatyr, beläget i Fagernes,ett par tre timmars bilresa nordväst om Oslo. Tillsammans med UnimaNorge hade museet arrangerat ett tvådagars seminarium på temat ”Dokkedansog julegeit - figurteater i levande tradisjon”. Ett inspirerandemöte mellan folkmusiker, folkdansare och dockspelare.Musiken framfördes på langeleik, ett slags långsmal cittra med varierandeantal strängar. Instrumentet är känt sedan 1600-talet, men numeraspelas det bara i Valdres i Norge. Och knappt ens där. En handfullentusiaster har tagit som sin uppgift att föra traditionen vidare. Någon svensk tradition tycks inte ha funnits (omnämns i alla fallinte i Sohlmans musiklexikon). Av någon anledning har dock Musikmuseet i Stockholm en stor samling av instrumentet, somibland också kallas hummel.Langeleik spelas med ett plektrum i högerhanden. Någon kom på att om man knöt en tråd om handens fingrar och ledde trådengenom en liten galge, så kunde man knyta fast en eller flera dockor i trådens andra ände. När spelaren med svepande rörelser slåran strängarna, börjar dockorna hoppa och dansa.Den här traditionen (tidigare presenterad i Dockteatern nr 4 / 2004 och 2-3 / 2006) finns utförligt beskriven i Anne Helgesensavhandling om norsk figurteaterhistoria. I ett spännande föredrag under Valdres-seminariet spårade hon dansdockornas traditionlångt tillbaka till antikens fruktbarhetsriter och till olika schamandanser. Det är här någonstans som de oansenliga figurernabörjar bli spännande.Titta på bilden här intill. Den visar holländaren Evert Kluter. Han är dockspelare och pedagog vid en högskola för konsthantverk.Han var också med i Valdres. Langeleiken han spelar på är egenhändigt byggd, liksom de dansande dockorna. En åsna och ensteppande groda hade han också med sig. De var inte tråddockor, utan uppträdde på en ”trampolinbräda” som Evert slog på medhanden samtidigt som han spelade på munspel. Grodan hoppade upp och ner som besatt.Kanske syns det inte riktigt på bilden. Men spelaren har all sin uppmärksamhet riktad på instrumentet, inte på dockorna. Till attbörja med följer de ändå musiken ganska beskedligt. Men plötsligt börjar de leva sitt eget liv, svängande och hoppande alldelesav sig själva. Allt vildare går dansen. Allt mer nyckfull och otyglad. Snart, tänker man, snart sliter de av sina trådar och dansarut på bordet, ut i rummet, genom dörren, bort över fjället – gapskrattande…Kanske finns det bara två sorters skönhet: sonettens, fugans och lindansarens absoluta kontroll. Och så den motsatta: slumpensoch det oförutsägbaras skönhet.De små dockorna dansar fram drömmen om den karnevaliska yran. En frihet lika berusande som kortvarig.Ty plötsligt tystnar langeleiken. De nyss så övermodiga dockorna faller ihop i en liten hög av trä och tyg. Karnevalen är slut.Ordningen är återställd.Men några eviga budord tror jag inte längre på.(Tror jag.)Tomas Alldahl17

Värt att läsaBokrecensioneroch Internettipsi samarbete med Unima Norgeoch Unima DanmarkI vårt förra nummer presenterade Monica Lundgren dendockspelande familjen Cuticchio på Sicilien. Här anmälerhon en liten bok i samma ämne, njutbar även för denicke italiensk-kunniga tack vare bökens många färgrikafoton.Författarinnan Marcella Croce är litteraturvetare med stortengagemang i den sicilianska folkliga kulturen. I boken Puparibeskriver hon utförligt och intressant den sicilianskadockteatertraditionen och inte minst dess nutida passioneradeuttolkare, d.v.s. Girolamo Cuticchio. Vi får följa bl.a. denneslevnadshistoria alltsedan han som treåring gjorde sina förstastapplande försök som dockspelare tillsammans med sina äldrebröder. I dag är han framgångsrik och fortfarande aktiv påden egna teatern, Compagnia Teatro Arte Cuticchio i Cefalù,en urgammal stad nära Palermo och med rötter den antikakulturen. Där spelas många föreställningar varje vecka. Numed fru, barn och barnbarn som hängivna medhjälpare. Attvara dockspelare ses inte bara som ett hantverk, utan ocksåsom ett sätt att leva. Teatern arrangerar kurser och ett intensivtinternationellt utbyte pågår ständigt.Boken är mycket rik på bildmaterial som ger information omden historiska bakgrunden, repertoaren och de olika rollgestalterna.Medeltids- och renässanslegender är fortfarandeaktuella. Enligt traditionen placeras de ”goda” karaktärernatill höger, och de ”onda” till vänster på scenen. Karaktärernaär alltid lätt igenkännbara genom kostymer, färger, svärd etc.I bokens senare del berättas bl.a. om hur traditionerna fortfarandelever kvar i våra dagar. Populära namn som Orlando,Milone, Merlino och Rinaldo är helt enkelt välkända karaktärerur den sicilianska dockteaterns historia.Tradition och passion i siciliansk dockteaterMarcella Croce: Pupari. Storia di Girolamo Cuticchio deipupi e di una tradizione. (Dario Flaccovio Editore, Palermo2003, ISBN 88-7758-526-9).Monica LundgrenPS! Vackra foton från siciliansk dockteater finner man ocksåi Unimas tidskrift E pur si muove, nr. 3, 2004.18

Det stod dockor bakom honom!Praktfull bok om Ibsen och dockteaternAnne Helgesen (red.): Ibsen og figurteatret, figurteatret ogIbsen (utgiven av UNIMA Norge)Hundraårsminnet av Henrik Ibsen har firats grundligt 2006.Varje teatertidskrift i världen med hedern i behåll har gjortett temanummer, som passar precis ihop med alla de uppsättningarav Ibsens dramatik som spelas från Korea till Mexiko.Världens mest spelade dramatiker efter Shakespeare, sägs det,och Ibsenfestivalen i Oslo i september samlade detta år forskarkonferensoch föreställningar från Kina och Japan, blandannat. Det Norska Nationaltheatret överträffade sig själv i ensvit nya produktioner av Gengångare, När vi döda vaknar,Hedda Gabler, Byggmästar Solness. Och vad det nu beror på,så har ett mer modernistiskt och formprövande sätt att tolkaIbsen blivit vanligare också i Norge efter att hans dramatikrådbråkats i Tyskland, Frankrike, som dans, som dansteater.Kanske Robert Wilsons uppsättning av Peer Gynt häromårethar fungerat som en öppnare för en Ibsen fjärran fotogenlampan,”stuen”, de historiska kostymerna.Intresset för Ibsens liv, diktning, politiska orientering och teatersynhar jäst och puttrat. Ibsenmuseet i Oslo har till hundraårsminnetkunnat införliva Henrik och Suzannah Ibsens sista– och flotta – lägenhet och restaurerat den, precis som AugustStrindbergs sista bostad på Drottninggatan i Stockholm, Blåtornet. Till och med Ibsens badkar har återbördats från denbeteshage där den tjänat som vattenho i decennier. Och ävenom lägenhetens inredning och möbler är en rekonstruktion,kan man i tanken flytta sig till Ibsens samtid och förnimmanågot av hans person, arbetsmetod, vanor i rummen. (Samt seden uppfodrande oljemålningen av Strindberg i arbetsrummet!)Ibsens pjäser är välkonstruerade som urverk, i synnerhetde som oftast spelas i vår tid och som diskuterar individensansvar och kvinnans plats i familjen och samhället. I flerafall intar de ett tydligt barnperspektiv långt innan en sådanaspekt fått sitt genomslag. Men hur blev han den dramatikerhan blev? Precis som Strindberg är Ibsen i alla avseendenen europeisk författare, verksam i centrala Europa och merliberal och kosmopolit än nationell, fjäll och fjordrar i pjäsernatill trots. Efter en tidig karriär som regissör, teaterchefoch dramatiker bröt Ibsen upp från Norge, och bodde så närsom på de sista nio åren av sitt liv utomlands. Det är allmäntkänt att Ibsen som barn ”sysslade med dockteater”, som hanslevnadstecknare genom åren brukat skriva, men Ibsen ochdockteatern har en mycket hetare och livslång relation. AnneHelgesen är huvudförfattare och redaktör för den nyutkomnaIbsen og figurteatret, figurteatret og Ibsen , och hon utgårmisstänksamt, luttrat och genomskådande från den lite vagabeskrivningen ”sysslade med dockteater” – vad betyder det?Och vad vet man egentligen?Den energiska upprättelsens väg känns igen från Annesgrundliga och bibeltjocka avhandling om norsk dockteater,som utkom 2003 (Animasjonen – figurteatrets velsignelseog forbannelse: norsk figurteaterhistorie) och gav Dockteaternorgesin historia tillbaka. De som skrivit om Ibsensdramatik har helt enkelt inte känt till eller haft ganska diffusaidéer om vad dockteater kan vara, och deras ”sysslademed dockteater” är en svepande och lite slarvig beskrivningav vad man trott att det var: något han spelade för att roaandra barn, dockor, trollerikonster och fusk-”buktaleri” meden gömd lillebror i en stor låda. Men Anne Helgesen, somvet vad hon talar om, ställer helt andra frågor och bedriverkunnig forskning. Vad spelade han? Vilka typer av berättelser?Med vilka slags dockor eller figurer? Vilka är källorna?Kan man lita på dem? Och varifrån kan lille Henrik alls hafått idén till romantiska riddarsagor för dockor? ”Isabella avSpanien” med ”kullsvarte lokker, krinoline av rosenrødt silketøy”– varför spelade hon en huvudroll? Trådarna leder tillmamma, Marichen Altenburg, som trots en ganska sträng religiösomgivning, inte missade ett gästande teatersällskap (ochde var många!) samt spelade, sjöng och gjorde ett slags småmarionetter med målade ansikten till sin dockteater. Som honspelade med i yngre år, fast vuxen – till familjens bekymmer.Här lägger Anne Helgesen pussel med säkra bitar och på godagrunder. Hon visar övertygande att Henrik Ibsen var uppväxtoch tränad i den romantiska 1800-talsteaterns spelstil, repertoaroch dramaturgi sedan han var liten pojke och att hansförsta verk som dramatiker var helt i den andan. Hon prövarsedan en tes, att Ibsen lämnade Norge, för att det var endasättet för honom att ta sig ur denna dominerande tradition.Han bröt upp både som människa och dramatiker. Han möttemycket riktigt den nya, radikala litteraturen i Europa, ochblev genast känd, aktad och spelad i Köpenhamn, Berlin ochParis, medan man i Norge var betydligt försiktigare, särskiltmed ”skandalpjäser” som Ett dockhem och Gengångare.Bokens fyra första kapitel handlar om Henrik Ibsen och hansförehållande till dockteatern, om biografernas brist på kunnande,om pojken Henrik som road ”entertainer”, om dockormed trådar och handdockor. Här finns mycket intressant attreda ut, och när Anne Helgesen nagelfar ögonvittnen och eftermäleninger det förtroende. En solid skildring växer framsom ger en god bild av teaterklimatet i en borgerlig miljö påen liten ort, Skien, i Norge. Mytbildningar som att HenrikIbsen skulle vara ett mobbat och blygt barn får sig också entörn – det ser ut som om han tyckte mycket om att uppträdainför publik.Bokens andra, och mer omfattande del, innehåller essäer omolika Ibsen-pjäser som satts upp som dockteater. Först blanddem, och högintressant ur modernismens perspektiv, är AnneHelgesens egen essä om kabaretteatern Chat Noir i Kristiania(som Oslo då hette). Hon har utförligt skildrat detta tidigare,både i Figurteatrets historie – europeisk teaterhistorie fraen annen kant (1999) och i sin avhandling. Här kommerexemplet med Peer Gynt för berättare, piano och bildspel påduk (vandretæppe) på Chat Noirs anspråkslösa scen 1915 i ettdelvis annat sammanhang och ställs mot Nationaltheatretssamtida, högstämda och nationalromantiska tolkning. PåChat Noir är man ironisk och leker med inramning, gängsespeltradition och nationalism. Stolt lyriska rader om höga fjälloch sagoaktigt nordiska landskap illustreras medvetet bakväntoch Peer Gynts svaghet för starka drycker får muntra anspelningar,särskilt när det gäller bakfylla.Så följer en rad Ibsenpjäser som blivit dockteater: Peer Gyntpå Norska Riksteatern 1978, på Byteatern i Kalmar 1990, hos >19

Teater Fusenfast 1992, i Nordland Dukketeaterversted 1993.Inte bara Peer har blivit dockteater, utan också en HeddaGabler på Oslo Nye Dukketeater 1994 med Lisbeth Narudsmärkliga figurer – med ”visuell undertext”, som hon vill kalladet. ”I stedet for å grave oss ned i Heddas psyke, bestemte vioss for å vise noe av det som foregikk i hennes fantasi, visehennes ”indre bilder” ”, som projicerades som skuggspel ifonden. Figurerna uttryckte likaså rollernas karaktär, tankar,personlighet och drömmar: Hedda lång, smal och tragisk,hennes starka förhållande till musiken och sitt piano visas inotslingor i hennes hår och ett livstycke knäppt med pianotangenter.Hennes klumpiga man Tessman, är en knubbig ochkompakt figur, Eilert Løvborg har fått en magnifik lejonman.Och faster Julle gör att man verkligen börjar tycka att det ärsynd att man inte såg föreställningen – en ”tanta” som är en litenvälmenande röra av kuddar och tofsar, band och blommor,”bokstavlig talt i oppløsning … liggende som puter i sofaen”.Några av essäerna om Ibsen-pjäser som dockteater bär liteknarrande prägel av uppsats och akademiska ambitioner. Mendet betyder inte alltid att man behöver ge upp – Petra JonsdatterHelgesen vidgar perspektivet i sitt kapitel om ännu enPeer Gynt för Riksteatret ( Peer, du lyver! 1997) till en merallmänt hållen diskussion om teater som vänder sig till skolbarnoch ska rymmas inom en ”skoletime”. Hon är kritisk tillen förkortning av pjäsen som berövar den dess kompositionmed upprepningar och nyanseringar. Det är ”opplysningspedagogikk”som präglats av att vuxna anser att detta är enviktig text inom den norska litteraturen, och därför ska lärasut till barnen; på det hela taget ett steg tillbaka jämfört meddecennierna innan då man respekterat dockteaterns möjlighetersom symbolisk bärare av betydelser och en de mångamöjligheternas teater. Här hade nu dockteatern reducerats tillen berättarform, som vill förenkla ett sammansatt verk för attgöra det ”begripligt” för barn, vilket avslöjar en begränsandesyn på barnen och deras kompetens när det gäller att läsa ettsceniskt verk, att tillägna sig en konstnärlig upplevelse medbåde förnuft och känsla.I förordet berättar Anne Helgesen om att hon länge funderatpå hur hon skulle kunna skriva om Ibsen och ”figurteatret”,som man numera kallar dockteatern i Norge. Det var efter atthon själv sett Teater Fusenfast göra Punch-and-Judy av PeerGynt som tanken väcktes, men hur? Svaret kom när hon lästeErik Lie, (son till författaren Jonas Lie) om Ibsens tid i Sydtyrolen,Gossensass. Lie skriver i sina memoarer, (Erindringerfra et dikterhjem 1928) att varenda dag slank Ibsen iväg någonstans,och så småningom uppdagades det att han satt på enfriluftsteater där det spelades Kasperteater. Där roade han sigbland alla barn: ”Han smilte och tørret ustanselig sine brillermed silkelommetørklædet, når dukkerna slo hinannen ihjel.”Kopplingen var gjord. ” …ikke bare om hva figurteatret fikkut av Ibsen. Det handlet også om hva Ibsen fikk ut av figurteatret.” Och den som läser denna bok får veta mycket om enrelation som viftats bort, den om Henrik Ibsen och en av teaterkonstensmest marginaliserade och förringade men ocksåmest älskade och spridda former.Margareta SörensonDockteater bakom taggtrådBlanka Kaplans skrift Dockteater bakom taggtråd är nu klaroch trycks innan årets slut.I boken skildras den unika verksamheten med dockteater somägde rum i nazisternas fångläger Theresienstadt under andravärldskriget.Skriften lyfter fram dockteaterns styrka som pedagogiskthjälpmedel i undervisningen när böcker var förbjudna. Manfår ta del av produktioner som skapades av konstnärer tillsammansmed barnen, och som blev en stunds glädje i detgrymma livet i ghettot i väntan på transporterna. För mångabarn var det den enda teaterföreställningen de såg undersina korta liv.Det är en skrift med ett unikt material som berör. Den harfått stöd av Katz´ judiska kulturfond, DockteaterföreningenUIMA Sverige, Frölunda Kulturhus och Dockteatern Tittut,och produceras i samarbete med Forum för levande historia.Annette Cegrell-Sköld(En utförligare presentation av boken följer i ett kommandenummer av Dockteatern).UGGLAN,denna tidnings käraste medarbetare, har genomgått en extrememakeover. Titta ovan samt på sidan 18 och vinjetten”Värt att läsa”!Vår gamla uv var visserligen rätt gemytlig där den satt ochvaggade så meditativt i sin gungstol. Men vi tyckte nog att denvar väl disneyfierad. Kunskapens symbol krävde en värdigaregestalt.Vi fann henne, eller rättare sagt hennes förebild, på en grekiskkylix, en dryckesskål, från 400-talet f.Kr. Den finns attbeskåda på Medelhavsmuseet i Stockholm.Det är Dockteaterns husillustratör Fatima Olsson som tagitfram den nya vinjettbilden.Hon har f.ö. också ritat gubben Ågust på sid. 17.20

MASKERGerd Rellsve: Masker. Teknikk og tradisjon. (Oslo, 1987. ISBN82-02-09194-4)I första hand är det nyutkommen litteratur vi uppmärksammarhär under vinjetten Värt att läsa. Men ett och annatantikvariskt fynd ger vi också utrymme för. Som t.ex. nedanståendeintroduktion till maskernas värld.Gerd Rellsve har i samarbeid med Etnologisk Museum i Osloskrevet en kortfattet fagbok om masker, deres utbredelse og tilvirkningenav dem. Maskene representerer en kultisk tradisjon ogvar i tidligere tider sendebud for magiske krafter. De ble da bruktved bestemte ritualer og av bestemte personer.I dagens samfunn henviser Gerd Rellsve til en oppblomstring av maskeproduksjon hvor maskenebrukes som dekorasjonsgjenstander. Spesielt i Italia har det dukket opp nye verksteder somproduserer for salg til turister og til karnevalsforemål.Boka er en trinn for trinn faktabok hvor fremstillingen av masker med gips, av pappmache og skinn blir representert fotografisk.Både halv- og helmasker er kommet med. Alle disse maskeringene ble brukt som hjelpemidler til å forandre identiteten sin ogrepresentere et forenklet begrep. Også i dagens samfunn kan de virke på oss med sin magiske kraft. Som eksempler er det bruktutsøkte farge fotos av høy kunstnerisk kvalitet. Det samme kan en ikke si om de to sidene med hoder til hånddukker, de manglerenhver kunstnerisk profil. Fuglearter kunne tjene som modell for masker, de hade som oftest til hensikt å skremme slik indianernebrukte dem. Her er det gjengitt noen få eksemplarer, noen av dem er utstyrt med bevegelige lepper og øyelokk. De var lagetbevisst asymmetrisk og ble styrt av tråder.Boka tar for seg en kort historikk fra hvert sted hvor maskene er blitt tatt i bruk. Eskimoenebrukte masker til å bekjempe det ondes vesen. Ellers er det trykket mye ukjent stoff hvor leseren selv inviteres til å ta boka i bruk.En savner fyldigere artikler fra hvert sted. De gjengitte tegningene er også av høy kvalitet. Som virkemiddel i teateroppsetningernevnes enkelte opera-, teaterskole- og figurteateroppsetninger. Boka henvender seg til formingslærere, teaterskoleelever og teaterarbeideremed kjærlighet til sitt fag.Kari Fjeld PettersenEn talande tystnadforts. från sidan 15Mimens livskraft som subkultur grundade sig bl.a. på dess kapacitet i det fysiska härmandet, det kroppsligt mimetiska berättandet,en kroppslig narrativitet. Med dess element av teknisk briljans fanns dessutom möjligheten att glänsa som inte är förenligtmed ett ”naturligt” eller ”äkta” tilltal. Pantomimen på Boulevard du Temple i Paris var en fredad arena därför att den inte förstodsav utomstående då koderna i framställningen, det fysiska språkets referenser, var förborgade för dem. Mimen är i de härformerna aldrig universell, utan lokal, vilket också är dess styrka.Mail från New Yorkforts. från sidan 12Torun BoucherJag sprang runt i stadens koloniträdgårdar för att få tag på den berömda stormhatten för att demonstrera hur officern blev stuckenav ett bi när han plockade ut de två duvorna under hatten .Eftersom Roman intresserade sig för vikingaseder, fick han höra omhur man förr dränkt in pilspetsar med stormhattssaft och t.o.m. förgiftat vargar med den. När Roman senbjöds på renhjärta blev han lite blek. Stockrosorna (i Strindbergs scenanvisning) växte dock utanför Teaterhögskolan där vi hölltill, och heliotropen (2) får vi vänta med till våren.Bara den hinner slå ut till premiären......Carina Rosén(1) Syftar på Marionetteaterns uppsättning av Happy Hour , en publiksuccé inte minst tack vare den elegante skojaren Häst-Lasse och den moderligaservitrisen Lisa.(2) Heliotrop = en ursprungligen sydamerikansk prydnadsväxt. I Drömspelet förekommer den i en av dialogerna mellan Agnes och Advokaten. Agnes stårinte ut med livet i den trånga och unkna våningen intill advokatkontoret: ”Allt ginge an, om jag endast kunde få någon skönhet i hemmet!” Advokatensäger att han förstår att hon nog menar en blomma, en heliotrop, men den kostar en krona och femtio öre: ”det är sex liter mjölk eller fyra kappar potatis.””Jag skall gärna vara utan mat bara jag får min blomma”, svarar Agnes.21

Frölunda Kulturhus:En vintersaga …… heter en utställning med ett 30-tal dockor från gruppenRegnbågen. Den visas i Gågatan på Frölunda Kulturhus 18 december2006 -15 januari 2007. Dockorna har använts av personalenpå Dimvädersgatans förskolor när de på ett lekfulltsätt har presenterat svenska jultraditioner för barnen.Konstnärlig ledare för projektet är Mirella Forsberg- Ahlcrona.Dockteatern Tittut …… har Göteborgspremiär på sin nya pjäs för smååringar:Dollans dagis heter den, efter boken med samma namn avBarbro Lindgren. Spelas 21 - 23 januari 2007 på FrölundaKulturhus.Måndagen den 22 januari firas Dockteatern Tittut som fyller30 år. Det kommer att bli en träff på måndagkvällen i dockteaternstecken. Programmet är inte klart ännu.Vill du ha en inbjudan, skicka ett mail till annette.cegrell-skold@frolunda.goteborg.se eller skriv till Figur & Dockteater,Frölunda Kulturhus, Box 63,421 21 Västra Frölunda.BarnkulturkonferensBaS, föreningen för Barnkulturcentra i Sverige, har sin konferensden 19-20 april 2007 på Frölunda Kulturhus, Göteborg.Barnkulturcentra i Sverige består av drygt 20 medlemmarutspridda över hela landet.Temat för årets konferens är kultur som identitetsbyggandeoch det kommer att speglas genom föreläsningar, workshopsoch seminarier.Föreläsningarna kommer att bl a att handla om kultur i skolan,arkitektur i skolan och kultur som identitetsskapande ur filosofi-och lärdomshistorisk synvinkel samt om Göteborgs Kulf(kultur i förskolan) och Kulis (kultur i skolan) organisation.Seminarier blir det bl a om digitalt berättande från UR, Utbildningsradion,och olika workshops kommer att hållas. Enworkshop kommer att visa en metod att tillverka skuggteaterfigurerutifrån barns egna bilder av och med Malla Täckholmoch Annette Cegrell-Sköld.Konferensen är öppen för alla. Inbjudan skickas ut i januarioch sista anmälningsdatum är den 15/3.För mer information se www.barnkulturcentra.seVill du ha programmet hemskickat eller har andra frågorkontaktaanne.svanholm@frolunda.goteborg.se* * *Pannkakor och skådespel …… bjöd Dockteater Sesam på under kulna onsdagskvällari november. Först fick publiken (i åldern 2-5 år och derasmedföljande vuxna) stilla kurret i magen med just pannkakoroch sylt. Lagom mätta och dästa bänkade man sig sedan iteatersalongen för att avnjuta efterrätten, pjäsen Mira ochfarfar Åke .”After Dagis” kallade man det sympatiska arrangemanget.* * *Karusellhästar på rymmenNär novemberrusket lägger sig som gammalt surt ylle överkropp och själ, då tänder Karl-Erik och Margareta Lindgrenmarschallerna utanför sin teater. Få teatrar bjuder en så välkomnandevärme som lilla Picknickteatern i Högdalen. Novemberpremiärendär har blivit en mångårig och uppskattadtradition.Teater i väskan heter årets historia, för barn och vuxna övertre år. Karusellens hästar rymmer sin väg, vilket gör karuselldirektörenbedrövad. Men Elin och Aron bestämmer sig föratt leta reda på hästarna. Allt slutar lyckligt, och karuselldirektörenhar fått två fina medarbetare på karusellen.Det är som vanligt Margareta Lindgren som gjort dockor ochscenografi, medan Karl-Erik Lindgren svarar för manus ochspel.* * *Karl-Erik Lindgren PicknickteaternEn ovanlig julafton …… lär det bli i Visby. I alla fall är det vad som utlovas påTowans dockteater, som i november och december spelat enpjäs med just detta namn.Teatern håller till på biblioteket i Visby, och det beror förståspå att Towan själv, Towan Obrador, har sin dagliga gärningdär som bibliotekarie och som arrangör av både egen och annanbarnteater.22

”Välkomna i höstens tid när mörkret sakteliga sänker sig övervår ö!” hälsar Towan.Just det, Gotland är faktiskt lika fantastiskt på vintern som påsommarn!Ring 0498 – 29 90 47, eller 29 90 70, för mer info om speldagaroch tider.* * *Prag-festivalInternationell dockteaterfestival blir det i Prag 27 maj – 3juni 2007. Festivalledningen inbjuder alla intresserade medalla slags föreställningar: traditionellt eller experimentellt,för barn eller vuxna. För första gången inrymmer festivalenockså en särskild avdelning för dockfilm.Ansökan om deltagande måste lämnas senast 31 december.För mer info, gå in på festivalens hemsida puppetart.com. Ellertitta på unima.se. Ansökningsblankett kan också rekvirerasfrån Dockteaterns redaktion.* * *eleganta färgbilder, denna gång om indisk dockteater. Ochmycket, mycket mer.En särskild avdelning kallad ”Bright Words” skryter manockså med. Men det imponerar inte på oss. I Dockteaterntillhör som bekant ALLA texter kategorin Bright Words!Har du tröttnat på snigelposten, beställ per e-post:sgi@unima.org12 Euro för det nya, 9 Euro om du vill beställa tidigare nummer(inkl. porto). Om Unima Sverige beställer minst 10 ex.får vi dem för vänskapspriset drygt 8 Euro. Hör av dig tillstyrelsen!* * *Ny ordning i rabattenTeater Spektaklet i Uppsalameddelar att man flyttarfram premiären av sin nyaföreställning Ordning i rabatten!sade Linné . Nyttpremiärdatum är lördag 13januari 2007.foto: Staffan Claesson* * *Ännu mera Linné!”Nya” gruppen Teater Tulipa, från Ådalens DockteaterCentrum,har den 13 maj premiär på pjäsen Linné och Växtfolketpå Mannaminne i Ångermanland! Därefter går pjäsen ut påturné i hela landet. Den kan spelas såväl ute som inne ochblandar mim, musik, dockor och växtfigurer.För mer information titta in på www.teatertulipa.seVisst rör den sig!Jodå, redan i maj kom den ut, internationella Unimas påkostadetidskrift E pur si muove. Om sedan bara brevbäraren(eller vem vi nu ska skylla på) också ville röra litet på sig, såkanske vi hade haft denna publikation i vår hand nu. Än sålänge får vi nöja oss med att studera innehållsförteckningenpå nätet. Och det gör oss sjuka av nyfikenhet: här finns artiklarom skuggspel och dockfilm, och texter av namn som MargaretaNicolescu, Silvia Brendenal och George Banu (kändfransk teatervetare). Och så den sedvanliga avdelningen medfoto: Jonna Grimstoft23

B - föreningsbrevPORTO BETALTReturadress: UNIMA Box 161 98, 103 24 StockholmMira och farfar ÅkeDockteater Sesam