Skånska ruinvårdsprojektet - Regionmuseet Kristianstad

Skånska ruinvårdsprojektetDe vanligaste skadorna utgjordes dock av frostsprängda och spruckna murkrönsavtäckningarav betong samt skador uppkomna av att vedartad vegetationfått fäste i murar. (Anmärkningsvärt i skadesammanhang är de brister som uppvisadespå Botkapellet vid Bösjökloster. Ruinen åtgärdades så sent som 2003 avauktoriserad murarfirma, men trots den vid inventeringen så gott som nygjordarenoveringen befanns anläggningen vara i mycket dåligt skick. Främst på grundav felaktig och slarvig materialanvändning, där t ex ren kalkbruk – uppenbarligen– östs ut från hink direkt på murkrönen. Efter den därpå följande vintern hadebruket frostsprängt till pulverform.)En ytterligare stor skadeskapare utgjordes av vandalism, där speciellt vissaruiner syntes utöva extra stor dragningskraft på destruktivt sinnade individer. Exempelpå sådana är Ärkebiskopsborgen i Åhus och S:ta Gertruds kapell. Vid dessaobjekt bedömdes skadebilden som omfattande och direkt hälsovådlig. Detskall noteras att vandalismen fortsatt efter ruinvårdsprojektet.ArbetslagenFörutsättningarna för ett lyckat arbete var att deltagarna i projektets arbetslag –anställda av Skogsstyrelsen – skulle ha någon form av erfarenhet i sättet att hanteramurslev/murbruk samt vara frivilliga (vid direkt fråga visade det sig dock attinte alla anmält sig frivilligt eftersom lagen etablerats i ett tidigare skede). Någraarbetslösa, auktoriserade murare fick inte ianspråktas enligt Länsarbetsnämnden.För att öka kompetensen och likställa projektdeltagarna arrangerades två murningskurser,vilka bestod av såväl teoretisk som praktisk utbildning. Kursernahölls dels i verkstadsmiljö hos Folkes Bygg AB i Hanaskog och dels i fält ochleddes av byggnadsantikvarie från Regionmuseet i samarbete med auktoriseradmurare. De praktiska momenten innefattade bl a tillblandning av kalk- och cementbruk,murning och fogning av tegel, fogning av stenmur, byggande av kallmursamt under handledning varierande ”skarpa” insatser på två utvalda ruiner(S:ta Gertruds kapell i Vä och S:ta Annas kapell i Åhus). Viss kompletterande ochbehovsanpassad utbildning skedde i fält under ledning av murare och stenbyggare,bl a vid Pannehuset i Andrarum och Biblioteksruinen på Hovdala – ruinersom bedömdes vara extra svåra att åtgärda (varje arbetslag fick 2 – 3 dagars kompletterandeutbildning). Viktigt att nämna är att kurserna inte på något vis syftadetill att utbilda deltagarna till murare eller ge sken av att vara yrkesutbildande. Dettadelgavs noga deltagarna. Målet var att ge kunskap i sätter att åtgärda kända ochrelativt enkla murverksskador. Som ytterligare stöd till lagmedlemmarna fanns ettför ändamålet framtaget och rikt illustrerat kompendie, rörande materialkunskapoch murningstekniker.Det praktiska utförandet var från början tänkt att ske på fyra täter – fyra arbetslagá 4 personer plus arbetsledare. Inför uppstarten bestämdes i stället, avpraktiska skäl, att sätta samman personalen till tre grupper. Varje lag fick sig sedantilldelade 7-8 ruiner, vilka bedömdes skulle klaras av t o m september månad2005. Detta innebar med hänsyn till semestrar osv i snitt ca 2 veckor per ruin. Då7