Skånska ruinvårdsprojektet - Regionmuseet Kristianstad

Skånska ruinvårdsprojektetIakttagelser under arbetetProjektet har i stor grad uppmärksammats av medierna – dels genom flera tidningsartiklari regional press och dels genom den lokala och rikstäckande televisionen.Både Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet har aktivt följt projektetsamt publicerat ett antal delrapporter och artiklar på sin hemsida. Spontana reaktionerfrån markägare/ruinägare, församlingar, hembygdsföreningar och lokaltboende har varit positiva.Tack vare generösa bidrag kunde två mycket skadade ruiner till fullo åtgärdas(se Inledning); Pannehuset i Andrarum och Biblioteksruinen på Hovdala. VidPannehuset erhölls virke till murkrönstäckning i erforderlig mängd, röd slamfärgsamt begagnade takpannor. Skogsstyrelsen ställde vidare upp med en traktorskotareför nedmontering av murstenar och murkrönsavtäckning. Vid Biblioteksruinenmöjliggjorde upprepade bidrag till en bygglift att hela anläggningen kundeåtgärdas under två säsonger.Vad gäller Svensköps kyrkoruin innebar arbetet endast uppförande av timmerstödinne i sydöstra fönstret, där det stickbågiga tegelvalvet befanns vara imycket dåligt skick. Det ansågs inte tillrådigt att åtgärda skadan inom ramen förprojektet eftersom medverkan av auktoriserad murare skulle ha krävts under enlängre period. (Hela valvet måste muras om, vilket tekniskt sett svårligen låter siggöras utan att det övre murpartiet avlägsnas. En speciell insatsplan bör därför påsikt utarbetas för denna ruin.)Inför arbetet vid S:ta Annas kapellruin 2005 anhölls om hjälp hos Kristianstadkommun (C4-teknik) att avlägsna en – inne i ruinen ymnigt växande – murgröna.Begäran om hjälp avslogs dock på grund av tidsbrist. Det bör nämnas att Kristianstadkommun heller inte hade några skyldigheter att avsätta resurser till projektet(se vidare nedan under Utvärdering och erfarenheter, Norra laget).Vissa smärre problem kunde noteras under de två säsongerna. Dessa utgjordesi huvudsak av mindre missuppfattningar, att arbetsmaterial/hjälpmedel intelevererades i erforderlig mängd tillräckligt snabbt och svårigheter att förankrabyggställningar.Ett helt oväntat, tidskrävande och ekonomiskt belastande irritationsmomentuppkom i samband med en lagmedlems direkta och upprepade skrivelser tillRiksantikvarieämbetet. Denne kände sig rädd inför arbetsuppgifterna och ifrågasatteprojektet och sin egen kompetens. Efter samtal med personen visade det sigemellertid att denne, trots grundlig och upprepad information, missuppfattatbåde förutsättningarna och arbetsuppgiften – men gärna ville fortsätta ingå i arbetslaget.I övrigt gjordes bedömningen att samtliga deltagare till största delentillgodogjorde sig utbildningen samt förstod innebörden av projektet.Minst tre personer ur arbetslagen sökte sig under projektet vidare till utbildningarrelaterade till murning/stenarbete.12