Skånska ruinvårdsprojektet - Regionmuseet Kristianstad

Rapport 2007:19Skånska ruinvårdsprojektet- Ett projekt inom Gröna jobbAntikvarisk kontrollrapport, 2005 - 2006Skåne länJimmy Juhlin Alftberg

Regionmuseet KristianstadLandsantikvarien i SkåneKristianstadBox 134, Stora Torg291 22 KristianstadTel 044 – 13 58 00 vx, Fax 044 – 21 49 02LundBox 153, St Larsomr. Byggnad 10221 00 LundTel 046 – 15 97 80 vx, Fax 046 – 15 80 39www.regionmuseet.m.se© 2005 Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i SkåneRapport 2007:19ISSN 1651-0933Omslagsfoto: S:ta Gertruds kapellruin i Vä, västra gaveln, 2006.Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.

Skånska ruinvårdsprojektetInnehållInledning 5Skadeinventeringen 2005 5Arbetslagen 7Farhågor 8Utvalda och åtgärdade ruiner 9Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder 10Iakttagelser under arbetet 12Projektets deltagare 14Utvärdering och erfarenheter 15Sydvästra laget – Lag Tommy Bath 15Sydöstra laget – Lag Berit Lundkvist 16Norra laget – Lag Louise Stermviken 17Sammanfattning 18Berättelse från sydöstra laget, 2005 19Gyllebo slottsruin 20Gladsax borgruin 20Alunbruket 20Västerstads gamla kyrka 22Grevlunda 22Tjörnarps gamla kyrka 22Hörröds gamla kyrkogård 23Bildgalleri 24Bilaga 1 30

Gyllebo slottsruin, innan arbetet, 2005.

Skånska ruinvårdsprojektetInledningDenna rapport sammanfattar det under 2005 – 2006 genomförda skånska ruinvårdsprojektet.Uppdraget, som ingått i det rikstäckande arbetsmarknadsprojektetGröna jobb, innefattade säkringsåtgärder på efter fältinventering utvalda ruiner. Ivissa fall blev det dock fråga om extraordinära insatser eftersom vissa ruiner bedömdesvara i så akut dåligt skick att konstruktionernas fortlevnad äventyrades.Ruinvårdsprojektet leddes av Regionmuseet Kristianstad i nära samarbete medSkogsstyrelsen och Länsstyrelsen i Skåne. Det är även Länsstyrelsen som finansieratinsatsen vad gäller materialkostnaden och antikvarisk medverkan. (Vid tvåobjekt har externa finansiärer lämnat bidrag: Statens fastighetsverk och Högestad– Christinehofs godsförvaltning.) Kontakt med Skogsstyrelsen och de tilltänktaarbetsledarna skapades redan hösten 2004, då även riktlinjer, arbetets omfattningoch förväntade resultat bestämdes.Samtliga berörda ruiner har genom åren, främst 1970 – 80-talet, blivit utsattaför mer eller mindre lyckade och varierande renoveringsåtgärder, både vad avsertekniskt utförande och materialval. Med tanke på detta behandlades därför varjeruin efter dess egna förutsättningar – något praktiskt standardutförande var integenomförbart. Däremot utfördes arbetena, så långt det gick, med traditionellamaterial och metoder.Innan arbetenas utförande inventerades och fotodokumenterades varje aktuellruin noga vad gällde skadebild och allmän status. Under det därpå kommandepraktiska arbetet medverkade byggnadsantikvarie från Regionmuseet, där museetslokalkontor i Lund svarade för kontrollarbetet i Skånes västra landskapshalva ochKristianstadkontoret för den östra. I samband med arbetena besökte antikvariede enskilda objekten minst en gång för att avslutningsvis slutbesiktiga utfördaåtgärder. I något fall behövdes endast en slutbesiktning. Vissa komplexa ruiner,med omfattande insatsbehov, besöktes vid upprepade tillfällen under arbetetsgång, t ex Biblioteksruinen och Bjärsjölagårds stenmur. Samtliga ruiner rapporteradesenskilt både till Länsstyrelsen/Skogsstyrelsen efter slutförd insats (ett parruiner slutbesiktigades pga föräldraledighet januari – maj 2007). De enskilda rapporternafinns att tillgå i Regionmuseets arkiv och genom Länsstyrelsens i Skåneförsorg.Tack vare stor entusiasm och flexibilitet bland samtliga inblandade parter, förståelseför kulturmiljövården i allmänhet, god planering, problemlösande uppfinningsrikedomoch snabb dialog bör projektet anses som mycket lyckat och kostnadseffektivt.Uppkomna problem av varierande art redovisas nedan under Utvärderingoch erfarenheter.Skadeinventeringen 2005De inom projektet utvalda ruinerna gallrades fram i två etapper. Dels en förstateoretisk genomgång av de hos Länsstyrelsen i Skåne registrerade ruinerna, där defornlämningar som helt doldes under mark togs bort. Därefter skedde en full-5

The need for green – future challenges2050World GDP(2005, PPP)USD 300 trillion19902010USD 70trillion2030USD 150trillionFood + 35%Energy + 37%Resources + 70%Source: OECDOECD Trade & Agriculture 8

Skånska ruinvårdsprojektetDe vanligaste skadorna utgjordes dock av frostsprängda och spruckna murkrönsavtäckningarav betong samt skador uppkomna av att vedartad vegetationfått fäste i murar. (Anmärkningsvärt i skadesammanhang är de brister som uppvisadespå Botkapellet vid Bösjökloster. Ruinen åtgärdades så sent som 2003 avauktoriserad murarfirma, men trots den vid inventeringen så gott som nygjordarenoveringen befanns anläggningen vara i mycket dåligt skick. Främst på grundav felaktig och slarvig materialanvändning, där t ex ren kalkbruk – uppenbarligen– östs ut från hink direkt på murkrönen. Efter den därpå följande vintern hadebruket frostsprängt till pulverform.)En ytterligare stor skadeskapare utgjordes av vandalism, där speciellt vissaruiner syntes utöva extra stor dragningskraft på destruktivt sinnade individer. Exempelpå sådana är Ärkebiskopsborgen i Åhus och S:ta Gertruds kapell. Vid dessaobjekt bedömdes skadebilden som omfattande och direkt hälsovådlig. Detskall noteras att vandalismen fortsatt efter ruinvårdsprojektet.ArbetslagenFörutsättningarna för ett lyckat arbete var att deltagarna i projektets arbetslag –anställda av Skogsstyrelsen – skulle ha någon form av erfarenhet i sättet att hanteramurslev/murbruk samt vara frivilliga (vid direkt fråga visade det sig dock attinte alla anmält sig frivilligt eftersom lagen etablerats i ett tidigare skede). Någraarbetslösa, auktoriserade murare fick inte ianspråktas enligt Länsarbetsnämnden.För att öka kompetensen och likställa projektdeltagarna arrangerades två murningskurser,vilka bestod av såväl teoretisk som praktisk utbildning. Kursernahölls dels i verkstadsmiljö hos Folkes Bygg AB i Hanaskog och dels i fält ochleddes av byggnadsantikvarie från Regionmuseet i samarbete med auktoriseradmurare. De praktiska momenten innefattade bl a tillblandning av kalk- och cementbruk,murning och fogning av tegel, fogning av stenmur, byggande av kallmursamt under handledning varierande ”skarpa” insatser på två utvalda ruiner(S:ta Gertruds kapell i Vä och S:ta Annas kapell i Åhus). Viss kompletterande ochbehovsanpassad utbildning skedde i fält under ledning av murare och stenbyggare,bl a vid Pannehuset i Andrarum och Biblioteksruinen på Hovdala – ruinersom bedömdes vara extra svåra att åtgärda (varje arbetslag fick 2 – 3 dagars kompletterandeutbildning). Viktigt att nämna är att kurserna inte på något vis syftadetill att utbilda deltagarna till murare eller ge sken av att vara yrkesutbildande. Dettadelgavs noga deltagarna. Målet var att ge kunskap i sätter att åtgärda kända ochrelativt enkla murverksskador. Som ytterligare stöd till lagmedlemmarna fanns ettför ändamålet framtaget och rikt illustrerat kompendie, rörande materialkunskapoch murningstekniker.Det praktiska utförandet var från början tänkt att ske på fyra täter – fyra arbetslagá 4 personer plus arbetsledare. Inför uppstarten bestämdes i stället, avpraktiska skäl, att sätta samman personalen till tre grupper. Varje lag fick sig sedantilldelade 7-8 ruiner, vilka bedömdes skulle klaras av t o m september månad2005. Detta innebar med hänsyn till semestrar osv i snitt ca 2 veckor per ruin. Då7

Skånska ruinvårdsprojektetUtbildning, april 2005.vissa ruiner var mycket enkla att åtgärda fanns även möjlighet att tillfälligt splittaett lag på två täter för att på så sätt effektivisera arbetet.Då arbetslagen utgick från olika ställen i landskapet fanns möjlighet att slussain åtminstone vars ett ”västingobjekt” per lag. Dessa påbörjades efter att viss rutinoch färdighet utvecklats genom arbete på enklare ruiner. De ruiner som intehanns med under 2005, samt de som under slutet av säsongen underkänts, skötstill nästkommande säsong.Den personalstyrka som genomgick utbildning under första säsongen reduceradesnågot inför uppstarten 2006 – något som naturligtvis var positivt för dessaeftersom en del erhöll annan sysselsättning utanför projektet Gröna jobb, ellerpåbörjade vidareutbildning. Därför beslöts att arrangera ytterligare en murningskursenligt första säsongens koncept (dvs den andra av de tidigare omnämnda tvåkurserna). De kvarvarande deltagarna från 2005 fick utgöra kärnan i tre nya grupperunder 2006.FarhågorUnder utvecklingsfasen av projektet kunde en killing factor identifieras – detta ioch med en eventuell, och allt för snabb, omsättning av lagmedlemmarna.(Grundtanken med projektet Gröna jobb var att deltagarna under sin tid hosSkogsstyrelsen skulle söka andra, mer varaktiga jobb.) Nu skedde dock enbartsmärre avhopp under innevarande säsong, varför lagens ”kärna” under hela för-8

Skånska ruinvårdsprojektetsta säsong kom att utgöras av personer som genomgått utbildningen. Nya deltagareabsorberades tämligen snabbt upp i lagen genom bl a inbördes handledning/utbildningsamt att de flesta redan hade viss erfarenhet av murning.En annan, i ordets rätta bemärkelse, ”killing factor” utgjordes av den till norralaget tilldelade Biblioteksruinen – som bedömdes vara Skånes absolut farligasteruin att vistas och arbeta vid. (Redan tidigt diskuterades farhågan att vissa objektskulle skrämma arbetslagen och det beslutades att lagen själva fick avgöra om devar villiga att ta sig an en dylik anläggning.) Efter noggrann genomgång på platsvid Biblioteksruinen menade laget att de ville försöka ta sig an objektet. Speciellaskyddsregler i kombination med en skylift möjliggjorde till slut en komplett utvändigrenovering, vilket borgade för en invändig fortsättning under nästkommandesäsong.Utvalda och åtgärdade ruinerDe slutligt utvalda objekten utgjordes till största delen av medeltida byggnader,med ett övervägande inslag av kyrko- och kapellruiner. Fördelningen i landskapetblev med automatik någorlunda jämnt spridd.Första datum i listan nedan anger byggstart, andra datum anger slutbesiktning(kontroller under arbetet är ej medtagna). I vissa fall har en åtgärd blivit underkänd,men åtgärdad under andra säsongen och i vissa fall har en ruin blivit klar påbara en dag, fast slutbesiktningen dröjt ca en månad pga av ekonomisk hushållning(minimering av körsträckor, samordning etc). I tre fall har arbetet delats uppi två etapper; Biblioteksruinen, S:ta Anna och S:ta Gertrud. Ruiner åtgärdadeinom projektet är följande (ny objektsnumrering är gjord i denna avslutande rapport):1. Billesholms kungsgård augusti 2005 september 20052. S:ta Thoras kyrkoruin augusti 2005 september 20053. Mölleröds slottsruin maj 2006 maj 20064. Hovdala biblioteksruin, et. 1. juni 2005 juli 2005Hovdala biblioteksruin, et. 2. maj 2006 juli 20065. Tjörnarps kyrkoruin september 2005 augusti 20066. Västerstads kyrkoruin augusti 2005 september 20057. Bosjöklosters kapell maj 2006 juni 20068. Munkarps kyrkoruin juni 2006 juni 20069. Biskopskällaren på Ivö maj 2005 juni 200610. Hörröds ödekyrkogård (mur) september 2005 oktober 200511. S:ta Gertruds kapellruin, et. 1. april 2005 maj 2005S:ta Gertruds kapellruin, et. 2. juni 2006 augusti 200612. Ärkebiskopsborgen i Åhus september 2005 september 200513. S:ta Annas kapellruin, et. 1. september 2005 oktober 2005S:ta Annas kapellruin, et. 2. april 2006 april 200614. Stadsmuren i Åhus juli 2006 februari 200715. Gladsaxehus maj 2005 maj 20059

Skånska ruinvårdsprojektet16. Vallabacken i Grevlunda september 2005 september 200517. Gyllebo borgruin april 2005 maj 200518. Lemmeströ kyrkoruin juli 2005 oktober 200519. Pannehuset vid alunbruket maj 2005 augusti 200520. Tunbyholms slottsruin maj 2005 juni 200521. Månstorps gavlar juni 2005 augusti 200522. Luntertuns kyrkoruin juni 2006 augusti 200623. Rya kyrkoruin juli 2005 september 200524. Bjärsjölagårds stenmur maj 2006 september 200625. Svensköps kyrkoruin juli 2005 maj 2007Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärderSamtliga arbeten är godkända ur antikvarisk synvinkel. I möjligaste mån har insatsernaskett utifrån ruinernas egna förutsättningar, både vad avser materialval ochmetoder. Alla insatser har karaktären av renovering. I ett fall, vid Ärkebiskopsborgeni Åhus, kunde en sedan tidigare lossliten sten i förrummet återsättas på sinursprungliga plats – detta utgör det enda inslaget av restaurering. (Stenen blev sedermeragenom vandalisering avbruten.)I de fall där skadat medeltida storstenstegel ersatts har detta skett med nyslaget,danskt lertegel av liknande mått. Vid S:ta Annas kapell i Åhus fick nytt storstenstegelformjusteras med hjälp av vinkelslip, något som ej är synligt utifrån.Norra laget vid Biblioteksruinen på Hovdala, sommaren 2006.10

Skånska ruinvårdsprojektetUnder projektets inledning förekom att de bägge södra lagen – efter murfogningoch byte av tegel – slammade ytorna (t ex på Månstorps gavlar och Gylleboborgruin). Uppkomsten av detta förfaringssätt är okänt och ingen kunde ge förklaring,men skicket upphörde i samband med antikvariskt besök. Tyvärr gick detinte i efterhand att få rent de aktuella ytorna.Under åtgärdandet av Stadsmuren i Åhus kunde det vid objektets södra delkonstateras att en uppfyllning av kärnan krävdes för att säkerställa vattenavrinningen.Denna uppfyllning gjordes med makadam, som klart kan skiljas från denursprungliga kärnan vid eventuellt framtida insatser.Vid Vallabacken i Grevlunda återbördades nedfallna fältstenar mot befintligkallmur på enklaste sätt, med hjälp av hjullastare. Detta då det inte gick att fastställavar stenarna ursprungligen suttit. Arkeolog medverkade även under en dagpå grund av smärre nödvändiga grävningsarbeten inuti anläggningen (tillstånd tilldetta gavs av Länsstyrelsen).Inför arbetet vid Pannehuset i Andrarum numrerades de yttre murstenarnasamt fotodokumenterades i numrerat skick. Efter nedmontering med skotare ochåtgärdande av grundproblemet återuppfördes stenarna till exakt tidigare läge. Arbetetbör anses som mycket lyckat ur antikvarisk synvinkel.I anslutning till vissa ruiner har även röjningsarbeten utförts för att dels åskådliggöraanläggningarna, men även för att skydda dem mot vegetationens förstörandekrafter. Vid Stadsmuren i Åhus deltog stadsträdgårdsmästaren i Kristianstadkommun vid gallringsurvalet av vedartad vegetation. Kontakt togs även medvissa fastighetsägare för att förklara situationen.Skotare under arbete vid Pannehuset, sommaren 2005.11

Skånska ruinvårdsprojektetIakttagelser under arbetetProjektet har i stor grad uppmärksammats av medierna – dels genom flera tidningsartiklari regional press och dels genom den lokala och rikstäckande televisionen.Både Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet har aktivt följt projektetsamt publicerat ett antal delrapporter och artiklar på sin hemsida. Spontana reaktionerfrån markägare/ruinägare, församlingar, hembygdsföreningar och lokaltboende har varit positiva.Tack vare generösa bidrag kunde två mycket skadade ruiner till fullo åtgärdas(se Inledning); Pannehuset i Andrarum och Biblioteksruinen på Hovdala. VidPannehuset erhölls virke till murkrönstäckning i erforderlig mängd, röd slamfärgsamt begagnade takpannor. Skogsstyrelsen ställde vidare upp med en traktorskotareför nedmontering av murstenar och murkrönsavtäckning. Vid Biblioteksruinenmöjliggjorde upprepade bidrag till en bygglift att hela anläggningen kundeåtgärdas under två säsonger.Vad gäller Svensköps kyrkoruin innebar arbetet endast uppförande av timmerstödinne i sydöstra fönstret, där det stickbågiga tegelvalvet befanns vara imycket dåligt skick. Det ansågs inte tillrådigt att åtgärda skadan inom ramen förprojektet eftersom medverkan av auktoriserad murare skulle ha krävts under enlängre period. (Hela valvet måste muras om, vilket tekniskt sett svårligen låter siggöras utan att det övre murpartiet avlägsnas. En speciell insatsplan bör därför påsikt utarbetas för denna ruin.)Inför arbetet vid S:ta Annas kapellruin 2005 anhölls om hjälp hos Kristianstadkommun (C4-teknik) att avlägsna en – inne i ruinen ymnigt växande – murgröna.Begäran om hjälp avslogs dock på grund av tidsbrist. Det bör nämnas att Kristianstadkommun heller inte hade några skyldigheter att avsätta resurser till projektet(se vidare nedan under Utvärdering och erfarenheter, Norra laget).Vissa smärre problem kunde noteras under de två säsongerna. Dessa utgjordesi huvudsak av mindre missuppfattningar, att arbetsmaterial/hjälpmedel intelevererades i erforderlig mängd tillräckligt snabbt och svårigheter att förankrabyggställningar.Ett helt oväntat, tidskrävande och ekonomiskt belastande irritationsmomentuppkom i samband med en lagmedlems direkta och upprepade skrivelser tillRiksantikvarieämbetet. Denne kände sig rädd inför arbetsuppgifterna och ifrågasatteprojektet och sin egen kompetens. Efter samtal med personen visade det sigemellertid att denne, trots grundlig och upprepad information, missuppfattatbåde förutsättningarna och arbetsuppgiften – men gärna ville fortsätta ingå i arbetslaget.I övrigt gjordes bedömningen att samtliga deltagare till största delentillgodogjorde sig utbildningen samt förstod innebörden av projektet.Minst tre personer ur arbetslagen sökte sig under projektet vidare till utbildningarrelaterade till murning/stenarbete.12

Skånska ruinvårdsprojektetBenved som fått fäste i Åhus stadsmur.Svensköps kyrkoruin, timmerstöd av ek i sydöstra fönstret, maj 2007.13

Skånska ruinvårdsprojektetProjektets deltagareDå flertalet personer på något vis varit inblandade i projektet, vissa bara ett parveckor – eller ett par timmar, kan av misstag någon ha blivit utelämnad.Länsstyrelsen:Regionmuseet:Skogsstyrelsen:Sydvästra laget:Sydöstra laget:Norra laget:Övriga:Thomas Romberg (huvudansvarig)Erika NilssonEva PerssonJimmy Juhlin Alftberg (antikvarie, projektledare)Mia Jungskär (antikvarie)Klara Johansson (antikvarie)Anna Rabow (antikvarie)Helen Lilja (arkeolog)Lennart AskmanAllan LjungqvistInger LindströmLars Winqvist (arbetsledare, norra laget)Per-Olof Karlsson (arbetsledare, norra laget)Karl-Erik Ivarsson (arbetsledare, södra lagen)Anders Jönsson (arbetsledare, södra lagen)Karl-Johan PålssonTommy BathJörgen JeppssonJan OlofssonKjell PerssonJalil HaiderjWalter VoglRalph HamrinPatrik HenrottePer TurbanChrister LjunggrenBerit LundqvistNils AnderssonJuan ValdesIvo LubarAntonio Rojas MerinoLennart NordahlDion PedersenSlobodan MarcovicJan OlofssonPiklon RadogashiLazlo SzilagyiLars JönssonLouise StermvikenAnders NilssonRikard ÅbergSam IsakssonAnders Olsson, stenbyggare, SimontorpKennet Lundqvist, murare, Folkes Bygg AB14

Skånska ruinvårdsprojektetUtvärdering och erfarenheterUtvärderingen är gjord av Karl-Johan Pålsson, Skogsstyrelsen (dåvarande Skogsvårdsstyrelsen)och baseras på samtal med de tre arbetslag som verkade säsongen2005. Syftet med utvärderingen är att beskriva hur arbetslagen upplevt sitt arbetemed ruinrestaurering, hur arbetet har fungerat inom grupperna och mellan gruppernaoch arbetsgivaren. Utifrån utvärderingen kunde vissa åtgärder förbättrasinför säsongen 2006.Sydvästra laget – Lag Tommy BathLaget har arbetat på följande platser (2005): Torekov, Gyllebo, Månstorps gavlar,Billesholm och Lemmeströ kyrkoruin.Laget beskrev arbetet i generella drag som jämförelsevis roligare än de andraarbeten de utfört tidigare inom ramen för Gröna jobb (landskapsvård). De kändeatt de i större utsträckning fick sköta sig själva och själv lägga upp arbetet eftereget tycke och smak. Arbetet kunde därför utföras på ett sätt som bättre tog tillvaragruppmedlemmarnas olika förutsättningar. Arbetet med ruinvård upplevdede som lärorikt och intressant, dessutom ”syntes resultatet tydligt”.Laget tyckte att de skulle ha behövt någon med större murarerfarenhet påplats. Alternativt skulle den inledande kursen som nu endast omfattade en dagvarit något längre. På grund av sin bristande kunskap kände de att de allt för oftatvingades improvisera, vilket kändes osäkert eftersom denna typ av murarbeteinte kan göras ”ogjort” efter att det väl är utfört. Inom ramen för kursen efterlystede även mer information om arbetsmiljö och skydd. Bland annat kände de sigosäkra vid byggandet och användandet av byggställningar. Faran med att få bruk iögonen var även något som laget fick reda på långt senare.En annan sak som efterlystes var bättre förhandsinformation om objekten,alternativt en ordentligare genomgång av uppdragsgivaren på plats (troligtvis menasantikvarisk kontrollant, förf. anm.) I nuläget fick de ut ett häfte med kort objektsbeskrivningoch bilder med problemen de skulle åtgärda inritade. Ofta fannsdet, enligt arbetslaget, andra delar av objektet som verkade vara i större behov avrenovering, alternativt utgjorde större fara för besökande allmänhet än delar somvar anvisade.I stora drag upplevde laget arbetet i sig som positivt men information ocharbetsledning som något bristfällig.15

Skånska ruinvårdsprojektetMånstorps gavlar, våren 2005. Exempel på den tidigare nämnda, olyckliga slamningen.Sydöstra laget – Lag Berit LundkvistLaget har arbetat på följande platser (2005): Gyllebo slottsruin, Gladsax borgruin,Alunbruket, Västerstads gamla kyrka, Grevlunda, Tjörnarps gamla kyrka ochHörröds gamla kyrkogård.Laget tyckte sammantaget att ruinarbetet var mycket roligt och intressant. Denhistoriska kopplingen i kombination med att de fick lära sig något nytt var de storaanledningarna. De upplevde även att de hade friare tyglar med arbetet ochhade möjlighet att arbeta mer självständigt och på ett bättre sätt optimera lagetsförutsättningar. Murarkursen i Kristianstad tyckte de var fullt tillräcklig även omde efterlyste mer tid tillsammans med murare i fält. Handledningen från Regionmuseetupplevdes som mycket bra. Laget tyckte att de var engagerade och positivatill arbetet de utförde. En annan sak som starkt bidrog till den totala positivaupplevelsen av arbetet var en intresserad och positiv allmänhet som ofta kom ochfrågade och gav beröm angående deras arbete med ruinvården.Precis som de övriga lagen tyckte man att säkringen av byggställningarna vardet som kändes mest negativt. Eftersom man inte får slå in bultar i de gamla ruinernauppstod problem med att säkra ställningen på konventionellt sätt. Detta laglöste dock problemet på ett konstruktivt sätt med spännband runt själva ruinenman arbetade med, en metod man eventuellt kan upplysa de andra lagen om i fallen liknande situation skulle uppstå i framtiden.16

Skånska ruinvårdsprojektetOmlavad, kallmurad trappa vid Hörröds gamla kyrkogård, sommaren 2005.Andra problem var att laget upplevde att arbetet ibland kunde stå stilla då verktyggick i sönder, murbruket tog slut etc. Eftersom de ofta var långt ifrån sitt kärnområdefungerade inte alltid service från Skogsstyrelsen så bra som de var vanavid.Sammantaget var lagmedlemmarna mycket nöjda, glada och stolta över arbetetde hade utfört och skulle mer än gärna fortsätta framöver om det skulle vara möjligt.Norra laget – Lag Louise StermvikenLaget har arbetat på följande platser (2005): Biskopskällaren på Ivö, Biblioteksruinen,S:ta Gertruds kapell, Ärkebiskopsborgen i Åhus, Rya kyrkoruin och S:taAnnas kapell.Laget tyckte i stort att arbetet var intressant och roligt, särskilt roligt var detdärför att ”det bli så fint där vi varit”. Alla upplevde att de fått lära sig nya intressantasaker och särskilt värdefullt tyckte de det var att en av lagmedlemmarna varmurare sedan tidigare. Tack vare honom kunde de ofta lösa de rent tekniska problemensnabbt och slapp stå och vänta på att någon annan ”expert” skulle kommatill undsättning. Vidare ansåg de att introduktionskursen varit fullt tillräckligoch att de hade fått mycket bra handledning från Regionmuseet. Om de någongång hade frågor fick de snabbt svar därifrån. Objektsbeskrivningen och arbetsinstruktionernafrån Regionmuseet, som laget fick ut i pappersform inför varje17

Skånska ruinvårdsprojektetnytt objekt var de i stort nöjda med. Anvisningarna var tydliga och instruktionernabra. Dock var de inte alltid med på Regionmuseets prioriteringar av åtgärder.Ofta ansåg de att det fanns ställen som utgjorde fara i form av rasrisk som intevar upptagen i arbetsbeskrivningen. Likadant kunde vissa detaljer som spikval därdet behövde snickras inte vara preciserat.Arbetsmiljömässigt hade de främst synpunkter på ställningarna de användenär de arbetade på högre höjd än markplan. Det var främst svårigheten med attsäkra ställningen i de ofta fallfärdiga ruinerna som var det stora problemet. Enannan synpunkt var förberedelserna på objekten innan laget kom dit. I kyrkoruineni Örkelljunga (Rya, förf. anm.) fick laget spendera nästan en dag på att flyttade tunga kyrkbänkarna och i Åhus hade de blivit lovade att den murgröna somtäcker stora delar av ruinen (S:ta Annas kapell, förf. anm.) skulle vara borttageninnan de kom men den var vid mitt besök (Karl-Johan Pålssons besök, förf. anm.)inte borttagen än. Detta upplevde laget var något som sinkade dem mycket.En annan sak som upplevdes stoppa arbetet var svårigheten att få nödvändigtmaterial från Skogsvårdsstyrelsen. Ofta upplevde de att när saker blev trasiga, togslut eller de behövde mer av någon förbrukningsartikel tog detta onödigt lång tid.Detta berodde ofta på att det saknades inköpsställen i närheten och/eller tidsbristhos arbetsledningen.Slutledningen är att laget i stort är nöjda med sitt arbete, sin uppdragsgivareoch sin arbetsgivare. Visst finns det saker som kunde fungera bättre men ingetsom inte går att förbättra. De upplevde arbetet med ruinrestaureringen som merutvecklande och stimulerande än arbetet inom landskapsvården. Laget upplevdeäven att de fått mycket positiv respons från alla möjliga håll, inte minst från förbipasserandeallmänhet som ofta påpekade att det var mycket bra att arbetet äntligenblev gjort.SammanfattningTotalt sett var lagen mycket nöjda med ruinvårdsarbetet. Alla upplevde att uppgiftenkändes meningsfull, intressant och stimulerande. De upplevde att de fåttmycket positiv respons på sina utförda arbeten från både uppdragsgivaren ochallmänheten. Arbetet upplevdes friare och mer självständigt än andra arbeten deutfört inom ramen för ”Gröna jobb”. De kände även att de lärt sig en hel del ochalla lagen kände sig mycket motiverade att fortsätta med sysslan om den möjlighetenfinns framöver. Det som alla lagen upplevde kunde förbättras var den organisatoriskabiten rörande service med material och liknande. Ibland tyckte lagenatt arbetet stod och ”stampade” i onödan på grund av att något saknades ellerhade gått sönder. Säkerheten på arbetsplatsen var också en sak man efterlyste merinformation om. En annan sak lagen tyckte var lite onödig var att de ibland hadesin ”arbetsplats” väldigt långt hemifrån vilket resulterade i att de kunde sitta i bilenuppemot fyra timmar per dag, vilket gjorde att de ibland upplevde att deknappt hunnit komma dit och plocka upp grejorna innan det var dags att packaihop och åka hem. Summan av det hela är än dock positiv och alla lagen såg framemot att fortsätta om detta skulle vara möjligt.18

Skånska ruinvårdsprojektetTakarbeten vid Biskopskällaren på Ivö, våren 2005.Berättelse från sydöstra laget, 2005Av Berit Lundkvist, september 2005”Vi var ett gäng som sågade ner bok i Trollskogen för att ge mer plats åt vresbokarna.Ett härligt utomhusjobb. Men våren började gå mot sitt slut. Fåglarnakvittrade och livet i skogen började få riktigt liv – alltså dags att sluta såga får säsongenmed tanke på och hänsyn till fågel- och djurlivet i skogen.Då kom vår arbetsledare och frågade om vi ville mura. OK. Det lät roligt ochlockande och jag hakade på direkt. De andra var lite tveksamma i början, men detslutade med att vi alla (med undantag av en) for iväg på en ”murarkurs” hos Folkeskulturbygg i Hanaskog, en bit norr om Kristianstad. Där fick vi grunderna iatt lava sten, mura, skilja på bruk och bruk och olika murarverktyg. Mycket givandeoch lärorikt. Men den ”riktiga” skolan skulle komma sen ute på plats skulledet visa sig.Jimmy Juhlin Alftberg från Regionmuseet i Kristianstad blev vår ansvarigaledare för ruinvårdsprojektet i Skåne. Vårt första projekt blev Gyllebo slottsruin iÖstra Vemmerlöv. En senmedeltida borganläggning.19

Skånska ruinvårdsprojektetGyllebo slottsruinVi for alla dit med arbetsbod och utedass på släp. Vad vi fick se när vi kom framvar en underbart vacker natur med en lika vacker glänsande sjö. Mitt i dennagrönska låg Gyllebo slott. Vi gick in genom slottsparksporten med stora förväntningar.Den nykrattade gången med småsingel knastrade under våra fötter. På vårväg in såg vi en hage med alpackor, ett slags lamadjur som ingen av oss förut sett,så bara det var en upplevelse. Väl framme vid slottet tornar en gammal ruin uppsig på dess västra sida. Skulle vi ”laga” den? Vi tog fram arbetsbeskrivningen ochgick runt ruinen och ser vad som skulle göras. Vid första anblicken var det ettjättestort jobb men det var bara att ta ”tjuren vid hornen” och sätta igång.Vi tog skottkärran dit med bruk, sand, vatten och verktyg. Delade upp oss såinte alla var på samma ställe samtidigt och började blanda …en del bruk och tredelar sand, som vi hade lärt oss. Vi blandade och blandade, fogade och muradeom vart annat. Det här gick ju riktigt bra tyckte vi.Efter några dagar kom slottets gårdskar fram och undrade varför vi blandade isand i bruket? Då först ser vi vilket tabbe vi gjort. Vi hade inte läst på säcken attdet hydrauliska kalkbruket redan var blandat och det skulle bara tillsättas vatten.SKIT OCKSÅ! Så det var bara för oss att hacka bort det bruk vi redan satt, mendet var ganska lätt eftersom det nästan bara bestod av sand. Nåväl, efter den läxanhade vi i alla fall lärt oss att blanda bruk på rätt sätt. Arbetet blev på det sätteten vecka försenat. Men alla är vi barn i början.När vi närmade oss slutfasen fick vi besked att vi skulle fara till Gladsax borgruin.Där det bara var lite att göra. En dags jobb för två man.Gladsax borgruinEfter att ha sett Gyllebo hade vi förväntat oss något liknande. När vi kom ditundrade vi först om vi kommit rätt. Där var en rektangulär stenhög på ca 10 kvmdär väggarna var max 1 meter höga. En lämning från 1300-talet.Vi fick börja med att röja sly för att över huvud taget kunna se och hitta ruinen.När stenarna började titta fram så såg vi att det inte var så mycket att åtgärdasom var sagt. Men tji fick vi då en av grabbarna i gruppen fick en stenbumlingöver fingrarna, så det var bara att köra in till akuten med honom och lämna stenrösetåt sitt öde den dagen. Men vi for tillbaka två man dagen därpå och slutfördearbetet, dock utan han som fick fingrarna i kläm.Nästa projekt var pannhuset vid Alunbruket vid Christinehov. Det var där vivar under längst tid och det var där som vi lärde oss mest.AlunbruketDär var verkligen RASRISK. Hjälmtvång och skyddsskor gällde. Bl.a. en fullständigtrasad skalmur på ca. 6 meter som skulle lagas. Stod man där nere och försöktehacka bort en sten så kom 10 rasandes.En specialist på just sten och murar, Anders Olsson kom dit tillsammans medJimmy och undersökte läget. Vi kom fram till att det inte gick att laga utan attrasera och plocka bort allt ner till grundstenarna, (som hade förflyttat sig) för att20

Skånska ruinvårdsprojektetöverhuvudtaget kunna få muren rak och stabil igen. Så det var bara och beställaen traktor dit, men först var vi tvungna att märka ut alla stenarna i muren ochfotografera av den så att alla stenarna sen vid uppbyggnad kom på rätt plats ochmed rätt sida utåt. Ett 3D-pussel i stora format.Medan traktorn hade fullt upp med att riva muren stannade en turistbuss. Turisternagick ur för att skåda ”eländet”. Kunde inte låta bli att gå fram och berättaatt de nu fick passa på och titta för nu var det sista gången de fick se pannhuset,för nu skulle det rivas för att lämna plats åt nybygge. Turisterna gapade stort ochtittade med stora ögon. Kunde då inte hålla mig för skratt och förklarade då att vigjorde allt för att bevara och säkra den gamla kulturbyggnaden och hur vi skullegå till väga, vilket intresserade dem mycket.Efter rivningen låg där stenar huller om buller, allt från småsten till stora stenbumlingarpå flera hundra kilo och allt detta skulle upp igen och på rätt plats...kan inte neka till att man tvivlade ibland. Men Anders var en hejare på att lavasten. Han hade en manuell kran med sig som underlättade arbetet enormt för dåkunde man finjustera stenarnas placering på ett bra sätt. (Kranen fick vi låna sennär Anders for.) Att placera stenarna på plats med traktorn visade sig inte fungeraför då stenarna skulle läggas på plats kom de farandes med en duns och raserademuren igen. Så det var bara till att låta varje sten ta den tid som var och en behövde.Tänk, efter många dagars slit med handkran, traktor och mänsklig kraft så varstenarna på plats. Vilken känsla.Därefter började vi foga mellan stenarna. När muren var fixad och klar återstoden ny stomme och takbjälkar för att kunna lägga på taktegel. Detta för attskydda toppen på muren så som den övriga muren var gjord. Måttat hade jaggjort förut och farit till brädgården och beställt virke. (K. Piper hade bistått med10 000kr till virke. Tack för det). Så sen fick vi impregnera virket med Falu rödfärg,snickra och lägga takpannor. Takpannorna var de gamla som suttit på gamlasjukstugan där det numera var nytt tak. Snacka om återvinning.Ja, det var ett mycket mångsidigt projekt och vi lärde oss mycket.Efter veckorna vid alunbruket fick vi besked om att vi skulle till Västerstad. Engammal kyrkoruin från 1100-talet.Skadorna vid Pannehuset, våren 2005.Under uppbyggnad.21

Skånska ruinvårdsprojektetVästerstads gamla kyrkaVår arbetsledare från Hemmestorp hjälpte oss dit med arbetsboden som vi placeradepå östra delen från den gamla kyrkogården, alldeles bredvid en gammal herrgårdsom var under renovering. Hann inte med så mycket första dagen mer än attförbereda oss på en ny arbetsplats och nya friska tag dagen därpå. Nästa morgondå vi kom satt det den lapp på boden att vi omg. skulle ringa ett visst telefonnummer.Sagt och gjort. Fick syn på slottsfrun och då visade det sig att vi ställtoss på privat mark och hon var ”lite” upprörd över detta. Samtalet slutade medatt vi var hjärtligt välkomna att stå där vi stod samt att vi fick egen nyckel av hennetill förrådet så vi kunde hämta vatten där. En mycket tillmötesgående ochkunnig kvinna visade det sig vara. Hon bjöd på kaffe, tårta, glass mm under tidenvi var där vilket var ett stort +.Arbetsplatsen var som sagt en gammal kyrkogård med gravstenarna kvar samtdelar från den gamla kyrkan. Rätt så mysig och fridfull plats.Vi började foga där vi kom åt men sen var vi tvungna att ta dit en byggställningdå vi skulle 10-12 meter upp på kyrkotornet och foga. En lift som vi blivitlovade gick inte in genom kyrkoporten så det var bara till att montera upp engammal byggställning med allt vad det innebar. Vad som var mindre roligt var attvi inte kunde och fick förankra byggställningen så som man brukar göra, för intefick vi slå bultar in ett gammalt kulturminne inte. Så vi fick lösa det hela med attslå stora och långa spännband runt hela kyrktornet. Ja det var en syn för gudarna.Men vi kämpade på. Skam den som ger sig och efter ett par tre veckor så var vifärdiga även där.Sommaren började lida mot sitt slut och snart skulle vi inte kunna mura merpå grund av den kommande frosten, så det blev att vi fick lava sten (utan murning)på Vallbacken vid Grevlunda söder om Vitaby.GrevlundaGrevlunda visade sig vara en borgkulle, en klotrund kallmur med en diameter på40 meter. Tydligen byggt på sumpmark någon gång i slutet av 1000-talet och börjanpå 1100-talet.Eftersom vi var tvungna att laka ur jorden där stenarna rasat ned ifrån såfanns ”risken” att komma in på insidan av muren, därför fick en arkeolog varamed första dagen medan vi grävde. Men tyvärr gjorde vi inget fynd, vilket hadevarit roligt. En halv porslinstallrik från sena 1800-talet var det enda vi fick fram.Kanske de haft någon skördefest med god mat vid den tiden och sen stuckit intallriken mellan stenarna så ingen skulle se att den gått sönder. Vem vet.Arbetet på Grevlunda gick på ett par dagar med hjälp av traktorn då stenarnainte var tvungna att ligga exakt som på Pannhuset. Sen var det dags och flyttaboden igen. Denna gång gick färden till Tjörnarps gamla kyrkoruin.Tjörnarps gamla kyrkaEftersom vi kom fortare dit än planerat så hann vi inte få riktiga arbetsbeskrivningarannat än nedfaxade sådana. Vilket resulterade i att alla bilder blev som tag-22

Skånska ruinvårdsprojektetna från en kolgruva utan blixt. Men vi gjorde vad vi kunde + lite till samt röjde enhel del träd som vuxit sig in mellan muren (det visade sig sen att vi missat en delmen det tar vi igen nästa gång). Sen for vi till nästa ställe som också blev det sistastället för denna säsong. Det var till Hörröds gamla kyrkogård.Hörröds gamla kyrkogårdHit kom också Jimmy ut första dagen och visade oss runt eftersom vi inte hellerdit hade hunnit får arbetsbeskrivningar i färg. När vi gick där över kravkullen såkrafsade Jimmy lite med sleven där en mullvad grävt och ganska snart kom därfram en gammal tand och en ryggkota från en människa. Läskigt, men vad annarskunde man förvänta sig från en gammal övergiven kyrkogård. Här fick vi ocksådirektiv om att alla benrester mm som kom fram vid grävning samt ev. svepaskaroch annat som ev. kunde ligga i muren skulle samlas på ett ställe för att sedangrävas ner i vigd jord, på insidan av muren på ett värdigt sätt.Här var det mest en mur som var på väg ut i körbanan som skulle lavas omsamt lite röjning och en bit på samma kyrkmur fast på andra sidan skulle ocksålavas om. Detta arbete gick också ganska fort då inget bruk skulle användas. Attbära vatten och blanda bruk och bära runt på kalkbrukssäckar á 25kg tar på bådekrafterna och tiden.Detta var sista ruinvården för detta året. Och det må jag säja, att det mångagånger har varit fysiskt slitsamt men ack så intressant och lärorikt och tvekar inteen sekund för att fortsätta nästa år med detta.Så tack för denna tiden och med allt vad det gett.”Tjörnarps kyrkoruin, före arbetet, 2005. Vegetationen borttagen, 2005.Kristianstad 070515Jimmy Juhlin Alftberg23

Skånska ruinvårdsprojektetBildgalleriVallabacken före… …och efter, sommaren 2005.Delar av S:ta Gertruds skadebild, norra långsidan, invändigt, våren 2005. Andra pilen frånhöger markerar en större fältsten som genom fullständigt bortkrafsande av fogen lösgjorts (vandalism).Stenen fyllde upp stora delar av skalmurens kärna. Skadan uppfattades som mycketalvarlig eftersom murpartiet bedömdes kunna kollapsa om stenen vältes ut. Under första murningskursenåtgärdades skadebilden. Vandaliseringen fortgick mellan de två säsongernas arbete,främst i form av losslitning av murstenar och krossning av murkrönstäckning. Ägaren,Gärds härads hembygdsförening, uppmanades att polisanmäla händelserna.24

Skånska ruinvårdsprojektetByggställning vid Västerstads kyrkoruin, sommaren 2005.25

Skånska ruinvårdsprojektetMakadampackning och armering vid Åhus stadsmur, innan betongtäckning, 2006.Stenbyggare Anders Olsson instruerar inför uppbyggande av Pannehusets mur, 2005.26

Skånska ruinvårdsprojektetFogningar på Mölleröds slottsruin, 2006.Tegelbyte vid S:ta Gertruds kapellruin, norra portomfattningen.27

Skånska ruinvårdsprojektetUtprovning av arbetsmetodik inför invändig renovering av Biblioteksruinen, 2006.S:ta Annas kapellruin, lagning av sprucken tegelmur, västra delen, 2005.28

Skånska ruinvårdsprojektetLemmeströ kyrkoruin efter arbetet, 2005.Murningskursen 2005.29

30Bilaga 1

Regionmuseets rapportserie 2005Kulturmiljö1. Hässleholms filfabrik, AK, Henrik Borg, 2005 – 20062. Barsebäck kyrka, Barsebäcks cn, FU, Lars Saminen, 20023. Hovdala slott hus E, L329-förstärkningsåtgärder, Brönnestads sn, AK, Kristina Nilén 2006/20074. Tånga kvarn, Välinge sn, AK och DK, Henrik Borg, 2004-20055. Tegelgolv i Bäckaskogs kyrka, Kiaby sn, AK & FU, Jan Kockum, 2004& 20066. Kävlinge gamla kyrka, 8 ½ sekler av hemligheter, Byggnadsarkeologisk undersökning, Petter Jansson, 20057. Tåstarps kyrka, Tåstarps sn , AK, Lotta Eriksson, 2006-20078. Sankt Ibb gamla kyrka, BAD & FU, Cecilia Pantzar & Lars Salminen, 2003-20049. Vä kyrkogård – gammal och ny, Vä sn, FU, Tony Björk, 200610. Härlövs industriområde boplats och grav, N Åsum och Kristianstad, AU&FU&UN, Helén Lilja, 1999-200511. Heliga Trefaldighetskyrkan – restaurering av fönster, AK, Helena Nilsson, 200512. Gånggriften i Odarslöv, Odarslöv sn, UN, Anders Edring, 200613. Källna kyrka, Källna sn, AF, Lotta Eriksson och Helena Nilsson , 200714. En kongemoseboplats i Yngsjö, AU & FU, Anders Edring, 200615. Börringe kyrkogård – ”…ett verkligt fridens rum i skuggan av lummiga trädkronor.”, Börringe sn, Svedala kommun,DK, Helena Nilsson, Lotta Eriksson, Cissela Olsson och Åsa Jakobsson, 2005-200616. Östra Ljungby kyrka, Östra Ljungby sn, AF, Lotta Eriksson och Helena Nilsson, 200717. Södervidinge kyrkogård, Södervidinge sn, DK, Lotta Eriksson, 200718. Sankt Mikaels kapell i Helsingborg, UN, Lars Salminen, 200419. Skånska ruinvårdsprojektet, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2005-2006Förkortningar:AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapportAK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökningAU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentationDK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation