Källan 1/2008 - Svenska litteratursällskapet i Finland

1 • 2008S V E N S K AL I T T E R A T U RS Ä L L S K A P E TI N F O R M E R A R

InnehållHeidi Orava: Med webben som tidsmaskin....................................... 1Prenumerera på nyhetsbrevet!............................................................ 2Heidi Orava: Dag Wallgren: Allt kapital är inte hårdvaluta............ 3Porträttavtäckning vid SLS................................................................. 5Henry Wiklund: Tack............................................................................. 6Mikael Korhonen: Finlands svenska folkmusikinstitut blir en delav SLS................................................................................................ 7Agneta Rahikainen: Jag har ändå inte råd att leva …Henry Parland 100 år...................................................................... 9Nelly Laitinen: Sven Grönvall och Eva Wichman – två konstnäreri 1930-talets Villa Golicke............................................................... 17Holger Lillqvist: Tidig finlandssvensk litteratur.Projektbeskrivning.......................................................................... 24Marketta Sundman: På väg mot kommunikativ kompetens isvenska. Projektbeskrivning.......................................................... 27Kimmo Grönlund: Den goda medborgaren. Projektbeskrivning..... 30Mikael Korhonen: Arkiv och forskning vid Svenska litteratursällskapet..........................................................................................34Carola Ekrem: ”Att träda den svenska allmogens själsliv närmare”.. 39Anne Bergman: Folkkultursarkivet undersöker schlagerfestivalensom tv-upplevelse........................................................................... 42Lisa Södergård: Nya ljudprov på Spara talets webbplats................... 42Pia Varstala: Nytt redaktionsråd för Zacharias Topelius Skrifter... 43Pris, stipendier och forskningsbidrag................................................ 45Pamela Slotte: Mänskliga rättigheter som tvärvetenskapligtforskningsobjekt.............................................................................. 48Nina Edgren-Henrichson: Boknyheter.................................................. 53SLS-kalendern 2009.............................................................................. 60Håkan Andersson: Historien i förståndets vågskål och i sagans...... 62Henry Parland-seminarium................................................................ 66Höstens föreläsningsserie.................................................................... 68Omslag: Henry Parland i Kaunas sommaren 1929 (SLSA 945). Läs Agneta Rahikainensartikel om Parland på s. 9–16.

och nöje. Välutformade webbproduktionerhar därför potential att väcka besökarensintresse och locka till vidare läsning– även bortom tangentbord och skärm.Trots att alla sällskapets målgrupperinte vuxit upp med internet gäller sammalogik också dem. Till exempel kannyheterna och evenemangskalendern,som intar paradplatsen på ingångssidan,locka den mest ovana webbanvändare tillvidare klick och aktivitet.Både större och mindre nyheter omsällskapets verksamhet uppmärksammasi det elektroniska nyhetsbrevet, som dennyhetsbitna har möjlighet att prenumererapå. Nyhetsbrevet skickas ut per e-postmed några veckors mellanrum och fungerarsom ett komplement till Källan.databasen över utgivningen, och bokköpsker behändigt via boksidornas länkar tillVetenskapsbokhandeln.Svenska litteratursällskapets webbplatskunde med andra ord liknas vid ett mosaikfönster:Titta in och låt smakprovenge dig en överblick av vad sällskapet haratt erbjuda – i bästa fall ger erfarenhetendig en orsak att kliva in genom litteratursällskapetsdörrar. Välkommen!Heidi OravaSvenska litteratursällskapets webbplatshar adressen www.sls.fiGodbitar för vetenskapsutövareI samband med vårens webbreform fickkäll- och referensdatabaserna på webbplatsensällskap av en vetenskaplig länkdatabas.Tillsammans med den utvidgadekontakt- och expertlistan utgör länkdatabasenett värdefullt informationstillskottför både forskare och andra intresserade.På arkivens sidor belyser bild- och ljudförseddamaterialexempel innehållet i katalogernaoch databaserna. Folkkultursarkivetsamlar sina exempel under temansom fiske, stadskultur, barntradition ochfestsed, medan Historiska och litteraturhistoriskaarkivet lyfter fram sitt materiali form av författarpresentationer. Hösten2008 uppmärksammas 100-årsminnet avförfattaren Henry Parland med en specialwebbsidaom Parlands liv och verk.De nyaste böckerna ur förlagets utgivningfigurerar på webbplatsens ingångssida.På förlagets sidor presenteras bådenya och äldre böcker närmare. Alla böckeri sällskapets skriftserie kan sökas fram iPrenumerera pånyhetsbrevet!SLS elektroniska nyhetsbrev är gratisoch innehåller information om detsenaste som pågår inom SLS – frånboknyheter till forskningsrön och pärlorsom lyfts fram ur SLS arkiv.Sänd ett e-postmeddelande med rubriken”SLS nyhetsbrev” till adressennyhetsbrev@sls.fi. Din prenumerationbekräftas med ett svarsmeddelande.Nyhetsbrevet sänds ut med någraveckors mellanrum. Adressuppgifternaanvänds endast för distributionenav brevet och utlämnas inte till tredjepart. Det går att avbeställa nyhetsbrevetnär som helst.

Dag Wallgren: Allt kapital ärinte hårdvalutaSvenska litteratursällskapets blivandevd Dag Wallgren gör, som den ekonomhan är, skillnad på två typer av kapitalinom sällskapet: personkapitalet ochdet hårda kapitalet. Medan det hårdakapitalet håller verksamheten flytandehåller personkapitalet i gång motivationen.Och motivation saknar han inte.– Svenska litteratursällskapet är en utprägladspecialistorganisation. Det ärfascinerande att komma i kontakt medall den specialkunskap som finns i sällskapetsförtroendeorgan och bland de anställda.Det finns många starka viljor ochintressen i den här typen av organisationer.Det kan innebära vissa utmaningarför den som ska leda dem, men det harjag inte upplevt som någon konkret svårighet.Andan inom sällskapet är god.När Wallgren år 1997 började som finansdirektörpå Svenska litteratursällskapetsysselsatte sällskapet 27 personer.I september, då han tar över vd-postenefter Henry Wiklund som går i pension,är de anställda ett hundratal.– Både verksamheten och organisationenhar utvecklats enormt de senasteåren. Från att ha riktat sig till en mindregrupp av särskilt intresserade har sällskapetoch dess verksamhet nått allt bredaregruppers medvetande. Sällskapet har bliviten allt större institutionell stöttepelareför det svenska i Finland.Viktigt att betjäna deintresseradeInnebörden i Svenska litteratursällskapetssyfte att samla, bearbeta och offentliggöradet svenska kulturarvet i Finland har enligtWallgren vuxit i takt med expansionen.Sällskapets elva forskningsprojektär ett exempel på detta, liksom förlagetspublikationer som både fått ett bredareinnehåll och en vidare kundkrets.– Det är viktigt att betjäna alla som ärintresserade av det vi arbetar med. Jaghar träffat massor av finskspråkiga medett genuint intresse för vad det svenska iFinland är och har varit. Ett växande intressesyns också i Sverige. Kari TarkiainensSveriges Österland, den första bokeni serien om Finlands svenska historia, ärtill exempel en bok som väckt stort intressei större kretsar.Kontinuitet i förvaltningenEfter de senaste åren som Henry Wiklundsnärmaste man, år då förmögenhetenvuxit i stadig takt, känns steget till vdskapetnaturligt. Vid sidan av jobbet somfinansdirektör har Dag Wallgren sedan år2000 också verkat som vd för de störstafinlandssvenska fondernas och stiftelsernasgemensamma placeringsbolag AbKelonia Oy.

Dag Wallgren, ny vd från den 1september, utlovar kontinuiteti verksamheten även efter attHenry Wiklund går i pension.Foto Janne Rentola.– Henry Wiklund och jag har i stor utsträckninghaft samma syn på hur förmögenhetenska förvaltas. I det avseendet ärkontinuiteten den bästa möjliga. Till vd:nsuppgifter hör att se till att det finns finansieringför verksamheten, det har enekonom de bästa förutsättningarna för,säger Wallgren och försäkrar att det intefinns någon orsak till oro angående denframtida avkastningen på sällskapetsplaceringar.Det sociala kapitalet då? Svenska litteratursällskapetsstyrelseordförande HåkanAndersson beskriver Dag Wallgrensom en resultat- och innovationsinriktadperson, som utöver sina erfarenheter avförvaltning och utveckling av litteratursällskapetsekonomi också besitter godkännedom om finlandssvenskt kulturochsamhällsliv. Wallgren håller med omatt nätverket av kontakter som han byggtupp genom förtroendeuppdrag sedanslutet av 70-talet är en styrka.– Jag har haft att göra med många olikaslags människor i hela Svenskfinland.Utanför arbetet spenderar Dag Wallgrenmerparten av sin tid med familj ochvänner.– Mina fritidsintressen är familjecentrerade.Jag läser alltför lite. Mest blirdet ekonomiska rapporter, jag är ingenbokslukare. Mannen bakom slipsen? Detär nog ”mannen i tröja”.Heidi Orava

Porträttavtäckning vid SLSEtt porträtt av Svenska litteratursällskapetsverkställande direktör, kammarrådetHenry Wiklund avtäcktes den 10april på hans 60-årsdag. Porträttet, somär målat av konstnären, fil.dr RiggertMunsterhjelm, är upphängt i sällskapetshus vid Riddaregatan 5.nämligen träget, hårt och uthålligt arbete.Det är i uppförsbacken, i ansträngningen,som arbetet förädlas, som de mer beständigasegrarna står att vinna. Vad har dåsporrat hans flit, hans fullödiga arbeteför och omsorg om sällskapet? Min tolkningär enkel, han har trott på och djuptI sitt lyckönsknings- och avtäckningstalbeskrev Svenska litteratursällskapetsordförande professor Håkan Andersson,med exempel och levande utblickar, verkställandedirektören Henry Wiklund i trevarandra kompletterande roller eller gestalter.Vid beskrivningen av sällskapetsekonomi under Henrys tid använde handen övre delen av den vackraste skidbackesom sinnebild för den ekonomiskautvecklingen. Hans avslutande ord tilloch om Henry löd:”Såhär avtecknar sig en kontur kring vår60-årsjubilerande VD Henry, förvaltaren,beredaren, förnöjaren. Men en jubilar somockså kan beskrivas som kammarrådet,riddaren av Kungliga Nordstjärneorden,kommendören av Finlands Lejons orden.Ett grundläggande personlighetsdragförtjänar ännu att framhållas och då fårjag återknyta till bilden av skidbacken,den innehåller nämligen en dubbel symbolik,dels den ekonomiska framgången,dels även det som krävs för framgången,Foto Matias Uusikylä.

espekterat berättelsen om Svenska litteratursällskapet,kanske enklast uttryckti ursprungsorden att samla, bearbeta ochoffentliggöra vittnesbörden om den svenskakulturens uppkomst, utveckling och framtid iFinland. Henry har mångsidigt och engageratlevat och verkat i den berättelsensabsoluta mitt.”Varmt tack för all vänlig uppmärksamhet som kom mig till del på min 60-årsdag.Över 300 samarbetsparter, personer och institutioner jag haft förmånen att på olikasätt samverka med under 24 år i litteratursällskapets tjänst ihågkom mig. Tackvare förtroliga samarbetsmönster och effektiva nätverk har resultat åstadkommitstill gagn för Svenskfinland. Jag är glad och innerligt tacksam för tiden i sällskapetstjänst och för arbetet med de talrika institutioner, företag, stiftelser och föreningar jaghaft förmånen att vara delaktig i. Denna tacksamhet innefattar givetvis sällskapetsväxande personal som utför ett engagerat arbete i vår vardag.Svenska litteratursällskapet med Svenska kulturfonden, som sällskapet äger ochresurserar, har utvecklats till Finlands klart största allmännyttiga fondkonglomerat.Den totala penninganvändningen för allmännyttiga finlandssvenska ändamål budgeteras2008 till 47 miljoner euro. Antalet heltidsanställda uppgår till ett hundratal,verksamheten på alla fronter har vuxit starkt de senaste tio åren – forskningen, förlaget,utgivningsprojekten, arkiven, biblioteket, pris- och stipendiehanteringen, placeringarna.Samarbetet mellan förtroendemän och anställda löper i bästa anda. Kortsagt upplever jag att sällskapet verksamhetsmässigt, administrativt och ekonomiskthar det väl förspänt inför följande stora kraftansträngning, 125-årsjubileet år 2010.Henry Wiklund

Finlands svenskafolkmusikinstitut blir en del avSLSDen 15 maj 2008 undertecknades ett avtalom överlåtelse av Finlands svenskafolkmusikinstituts (FMI) verksamhet tillSvenska litteratursällskapet i Finland. Institutschefen,professor Ann-Mari Hägglundväckte redan 1975 tanken på enfinlandssvensk motsvarighet till de folkmusikinstitutsom redan då fanns påfinskt håll och i det övriga Norden. Treår senare kunde institutet inleda sinverksamhet, först i Lappfjärd och frånoch med 1980 i Vasa. Under dessa 30 årGlada miner vid undertecknandet av avtalet mellan Finlands svenska folkmusikinstitut och Svenska litteratursällskapet.Från vänster institutschef Ann-Mari Häggman, pol.mag., ordförande för FMI r.f. AndersG. Lindqvist, SLS ordförande Håkan Andersson och VD Henry Wiklund. I bakgrunden kanslichef MagnusPettersson och arkivchef Mikael Korhonen. Foto Janne Rentola.

har institutet befäst sin position som enmångsidigt verksam aktör inom finlandssvensktfolkmusik- och kulturliv.FMI är i dag en central institution förfinlandssvensk musiktradition och dessverksamhetsfält omfattar hela Svenskfinland.Institutet betjänar forskare ochallmänheten med uppgifter om musikochdanstraditioner samt bedriver insamlings-,forsknings- och informationsverksamhet.Tre personer är anställda vidinstitutet. Tillsammans med Österbottenstraditionsarkiv bildar FMI det nygrundadeSLS arkivcentrum i Vasa från och medden 1 juli 2008.SLS styrelse har utsett fil. dr Niklas Nyqvisttill ny institutschef från och med 1juni 2008 då den nuvarande institutschefenAnn-Mari Häggman går i pension.Nyqvist har doktorerat vid Åbo Akademimed en avhandling om den finlandssvenskafolkmusikens centrala gestalt OttoAndersson. Han är utbildad dirigent, haravlagt examen som gitarrlärare och varittimlärare samt verkat som arkiv- ochforskningsbiträde och assistent vid ÅboAkademis musikvetenskapliga institution.Mikael Korhonen

”Jag har ändå inte råd att levadet må vara hur billigt som helst”Henry Parland 100 årFörfattaren Henry Parland (1908–1930)levde enligt principen ”live hard, dieyoung”, precis som många andra författare,rockmusiker och konstnärer gjortefter honom. Men fastän han inte blevmer än 22 år gammal, hör han till de storanamnen i litteraturhistorien, framför allti Norden och numera också i Europa. Idag kan man läsa hans postuma romanSönder på franska, tyska och ryska, ochsnart också på engelska. Den tyska översättningengick t.o.m. som följetong iFrankfurter Allgemeine Zeitung under hösten2007. Pinfärsk är också JohannesGöranssons översättning till engelska avdet enda verk Parland själv hann ge ut,diktsamlingen Idealrealisation från 1929.Boken heter Ideals Clearence och utkom ifjol på Ugly Duckling Presse i USA. Denofullbordade romanen Sönder utkom påsvenska i flera olika bearbetade versioner,men år 2005 utgav Svenska litteratursällskapetPer Stams textkritiska rekonstruktionav romanen och den ligger nu tillgrund för alla nya översättningar.Oscar Parland, Henrys yngre författarbror,sade om sig själv att han är ”en engelsmansom är född i Ryssland, har tyskatill modersmål, har gått i svensk skola ochär finsk medborgare”. Med det ville hanuttrycka den hemlöshet och vilsenhet iden finländska kulturkretsen han kändeframför allt som ung. Det här gäller i allrahögsta grad också för brodern Henry. DenParlandska släkten hade engelska anormen levde och verkade i det tsarryska riket.På mödernet härstammade brödernaParland från en tysk köpmannasläkt.Henry Parland föddes den 29 juli 1908i Viborg. Hans mor Maria Parland (f. Sesemann),bodde i S:t Petersburg, men tillbringademycket tid på det Sesemannskagodset Tikkala strax utanför Viborg. Hansfar Osvald Parland var ingenjör på ryskajärnvägen och var, när sönerna var små,stationerad i S:t Petersburg eller resteomkring på olika orter i Ryssland. EftersomHenry var ett sjukligt barn blev lantgodsetTikkala knutpunkten för familjen.Också mormodern Marie Sesemann boddepå Tikkala och lät bygga ett eget husför den Parlandska familjen, där de från1913 bodde året om. Ytterligare tre sönerföddes: Oscar (f. 1912), Ralf (f. 1914) ochHerman (f. 1917).Ett myller av onklar och tanterOscar Parland har i sina självbiografiskaromaner Tjurens år, Den förtrollade vägenoch i Spegelgossen beskrivit det fantastiska,mångspråkiga och mångkulturellalivet på Tikkala dit också allehanda

Mormor Marie Sesemann, hennes dotter Maria Parland och barnbarnen Oscar, Ralf, Henry och HermanParland i Grankulla 1924. (SLSA 1063:228)onklar och tanter tog sin tillflykt efterryska revolutionen 1917. Hemspråket ifamiljen Parland var tyska men barnentalade också ryska, i synnerhet med pappanoch Tikkalaonklarna. Pojkarna lärdesig finska av arbetarbarnen på Tikkala;svenska talades också ibland av Tikkalaborna,men det förstod inte pojkarna.Henry Parland började läsa svenska hostanterna Frankenhaeuser i Tikkala ochViborg, men han och hans bröder lärdesig egentligen behärska svenska först dåde började skolan i Grankulla 1922. BådeHenry, Oscar och Ralf Parland valde senareatt förverkliga sina författarskap påskolspråket svenska.Liksom många andra med hemvisti Ryssland före revolutionen förloradeMarie Sesemann 1917 sin förmögenhet,som var placerad i olika ryska företag ochi två lägenheter i S:t Petersburg. Det bleven ekonomisk katastrof också för familjenParland eftersom Marie i praktiken försörjdedottern och hennes söner. OsvaldParland blev nämligen kvar på fel sidaav gränsen efter revolutionen och kundeinte ta sig över till Finland förrän våren1920.Flyttning till GrankullaFamiljen måste flytta från Tikkala eftersomgården inte kunde försörja så många.De flyttade först till Hovinmaa på Karelskanäset och därifrån vidare till Kilo ochsenare till Grankulla, där Henry Parlandgick i Grankulla svenska samskola. Somrarna1921 och 1922 tillbringades ännu påTikkala, men sedan måste villan säljas avekonomiska skäl.Hemifrån fick pojkarna en gedigen10

Henry Parland hemma i Villa Koch i Grankulla 1926. (SLS 1063:271)kunskap om både rysk och tysk klassisklitteratur och de var alla intresserade avatt teckna, musicera och studera naturen.Henry Parland tecknade inte i lika hög utsträckningsom sina bröder, men det finnsett häfte bevarat med mycket detaljeradeteckningar av olika typer av lokomotiv.Han var nämligen mycket intresseradav bilar, tåg, lok och elektriska maskiner.Han intresserade sig också för fjärilar ochnattflyn, och samlade på dem och gjordenoggranna anteckningar om vad han infångat,när och var. Som lite äldre börjadehan intressera sig för schlager- och dansmusik,och tog danslektioner; speciellttango var hans passion. Allt modernt intresseradehonom, inte bara modedanserutan också reklamkonst, fotograferingoch filmkonst, fenomen som han senareskrev artiklar om. Han dekorerade t.o.m.sitt rum med stora reklamplanscher.Intresset för fotografering fick han frånsin pappa som ägde en gammal ryskkamera som han gärna använde för attdokumentera den växande familjen påTikkala om somrarna. Henry lärde sig attframkalla och ta papperskopior själv, någotsom han noga redogör för i början avromanen Sönder. Han var en ivrig biobesökareoch intresserade sig för filmteorioch skaffade sig tysk- och ryskspråkig litteraturi ämnet.Sommaren 1926 vistades Maria Parlandpå pensionat i sommarparadiset Barösundtillsammans med sin mor, brodernVasilius Sesemann, som av alla kalladesför Onkel Tutti, och de fyra sönerna. Detvar den sista harmoniska och lyckligasommaren som familjen fick uppleva tillsammans.I slutet av sommaren drabbadesMarie Sesemann av ett slaganfall ochdog kort därpå. Maria led sedan tidigare11

Henry Parland och vännerna GudrunMörne och Gunnar Björling utanför dansrestaurangOpris sommaren 1928. (SLSA945, album)av svag hälsa och insjuknade i svår depressionnär modern dog. Hon tillfrisknadealdrig helt efter moderns död.Gapa, rullaHenry Parland trivdes mycket bra i skolani Grankulla och fick flera vänner,bland dem Sven Grönvall, som senareblev känd som bildkonstnär. År 1927 blevHenry student med mycket gott betyg,särskilt i svenska. Han läste mycket, bl.a.Aleksandr Pusjkins prosa, Heinrich Heine,E.T.A. Hoffmann, äventyrsböcker avJack London, Edgar Rice Borroughs ochAlexander Dumas d.ä. Spökhistorier ochmakaber litteratur intresserade honomockså, likaså Nikolaj Gogols skräcknoveller.Senare under skoltiden läste han ocksåAugust Strindberg och Pär Lagerkvist,Edgar Allan Poe och Henrik Ibsen.Som tonåring började han revolteramot föräldrarnas konstnärliga uppfattningar.Båda föräldrarna läste mycket,särskilt rysk och tysk klassisk litteratur,och hade ganska fasta uppfattningar omvad som var god litteratur. Henry Parlandvar intresserad av det nyaste nyaoch påverkades starkt av Edith Södergrans,Elmer Diktonius och Gunnar Björlingsdikter. Henry började skriva artiklar,prosa och poesi och fick några alsterpublicerade i olika tidningar. Föräldrarnatyckte att hans stil var ytlig och lakoniskoch förstod sig inte alls på hans litteratursyn.Men framför allt tyckte de, somkonstnärsföräldrar i regel, att Henry bordeskaffa sig en hygglig utbildning ochett bra jobb, skriva kunde han göra somhobby. En viss förståelse för författarambitionernafick Henry hos morbrodern12

onkel Tutti, som 1923 blivit utnämnd tillprofessor i filosofi i Kaunas i Litauen.Av någon anledning började HenryParland studera juridik vid Helsingforsuniversitet hösten 1927. Antagligen gjordehan det eftersom han hade haft detganska lätt i skolan och tänkte sig att enjuridisk examen skulle innebära en snabbexamen och ett väl avlönat jobb. I hansstudiebok kan man konstatera att han inlettnågra kurser men inte slutfört en enda.I november samma år mötte han GunnarBjörling på en fest och det ledde till attHenry Parlands liv tog en annan vändning.Både i de studentkretsar och blandde författare och konstnärer han umgicksmed rådde ett förhållandevis sorglöst liv,där växelaffärer finansierade ett ivrigtfestande, mer eller mindre dygnet runt.Både Gunnar Björling och Sven Grönvall,som också gärna festade, var oroliga överdet hejdlösa supande och dålighetslivsom Henry ägnade sig åt. Han umgicksflitigt med kvinnor som han mötte påHelsingfors dansrestauranger. Framförallt restaurang Opris blev ett stamställeför Henry och hans vänner. Han lånadepengar och skrev på växlar trots att haninte var myndig, och ofta kom han intehem till natten, vilket naturligtvis oroadeföräldrarna.Vänskapen med Gunnar Björling blevmycket viktig för Henry Parland, och viceversa. Samtidigt som Björling blev en litterärmentor för honom var han också ettslags fadersgestalt som försökte få Henryatt lugna sig, satsa mer på författarskapetoch få sin ekonomi i ordning. Det är uppenbartatt Björling också hyste ett mereller mindre uttalat erotiskt intresse förden 21 år yngre Henry, men det är svårtatt veta hur denne förhöll sig till det eftersomalla brev Henry skrev till Björlingförstördes när Björlings hem träffades aven bomb under kriget 1944.Henry Parland blev också bekant medRabbe Enckell och Elmer Diktonius, ochupplevde att det var ett sammanhangsom han bättre passade in i än den klassisktoch realistiskt episka litterära traditionsom rådde i hemmet. Han engageradesig i kretsen kring den nya tidskriftenQuosego, där Björling, Diktonius, brödernaEnckell och Hagar Olsson var centralakrafter. Tidskriften utkom med fyranummer 1928–1929, innan den lades nedav ekonomiska skäl. Henry Parland publiceradebåde dikter och kortare artiklari tidskriften och framför allt hans artikel”Sakernas uppror” väckte beundran ochstort uppseende i modernistkretsarna.Alkoholkonsumtionen tärde på Henryshälsa, han hade förbrukat alla möjligheteratt leva på lånade pengar och den högkonjunktursom präglat det glada livet iHelsingfors gick mot sitt slut då den allmännaekonomiska depressionen drabbadeFinland i slutet av 1920-talet. Henryhade länge hemlighållit för familjen atthan inte längre deltog i föreläsningarnapå universitetet, och chocken blev stornär detta småningom uppdagades. I börjanav 1929 var den ekonomiska och personligakatastrofen ett faktum för HenryParland. Desperata åtgärder sattes in föratt få in honom på den smala vägen. EnligtOscar Parland bekostade föräldrarnat.o.m. en hypnosbehandling hos en indisk”trolleriprofessor” To Rama, som gavtrolleriföreställningar på brandkårshuseti Grankulla. Föräldrarna var övertygadeom att sonens ansvarslösa uppträdandeberodde på Quosegogruppen och framförallt Gunnar Björlings amoraliska inflytande.Vårvintern 1929 utkom Idealrealisation,som Henry sammanställt med hjälp avGunnar Björling. Dikterna var en chockför föräldrarna, eftersom de avslöjadehur lakoniskt Henry såg på livet. Dik­13

Den världsvane dandyn Henry Parland iKaunas sommaren 1929. (SLSA 945)terna avspeglade en s.k. gapa-rulla mentalitet,som föräldrarna tyckte att Henryoch hans vänner ägnade sig åt och somanspelar på en av hans kändaste dikter:Låt avgrunder gapa– d.v.s. icke gapa,vad skulle de annars göra?Låt jorden rulla,– d.v.s. icke rullavad skulle den annars göra?Vad skulle vi självagöra annatän gapa och rulla– d.v.s.Till KaunasTill slut blev situationen så tillspetsadatt Henry Parland flyttade till GunnarBjörling. Men det gjorde inte livet lättare.Henry hade en trasslig kärlekshistoriamed en äldre gift kvinna, han led avfruktansvärda skuldkänslor i förhållandetill föräldrarna och ekonomiskt hade haningenting att leva på. Gunnar Björling,som också levt på växlar, bekostade endel av Henrys utsvävningar, men till slutkunde inte heller han hjälpa då bankenvägrade ge fortsatta krediter. Ida MariaParlands hälsa försämrades och föräldrarnaansåg att allt var Henrys fel. Tillslut måste Henry be föräldrarna om hjälpoch tillsammans med onkel Tutti i Kaunasbeslöt de att Henry skulle resa till Kaunasoch vistas där under onkelns beskydd entid. På det sättet skulle han komma till enlugnare miljö och inte utsättas för vännernasoch kroglivets frestelser. Helt uppenbartansåg också Henry själv att detvar dags att bryta den onda cirkeln ochgå in för något nytt.Med onkelns hjälp fick han beställningarpå några tidningsartiklar om Fin­14

land, som sedan publicerades i litauiskatidningar. Också Gunnar Björling förmedladeHenrys artiklar till tidningar iFinland såsom Hufvudstadsbladet, Motoroch Allas Krönika. Onkel Tutti lyckadesockså ordna ett jobb åt Henry i Kaunas.Han fick anställning som sekreterare vidsvenska konsulatet, men lönen var lågeftersom han endast arbetade tre timmarom dagen.Vid ankomsten till Kaunas intresseradesig Henry Parland först för kroglivetoch alkoholdryckerna i staden. Efter enkrogrunda konstaterade han att krogarnavar ”tråkiga, dyra och oerhört ruskiga”.Reskassan var snart uppdrucken och endel pengar hade också gått till att förnyagarderoben så långt det gick. Henry varmycket intresserad av mode och kostymer,och ger ofta ett lite dandyliknandeintryck på fotografier. Tidvis övervägdehan att antingen satsa på att studera iFrankrike, åka till Italien och studera tillpilot eller utbilda sig till diplomat. Allamöjligheter visade sig vara lika orealistiskaeftersom pengar saknades, och särskiltpappan var tveksam till hur uppriktig sonenverkligen var i sina planer.Småningom ledsagades Henry Parlandin i ett sundare liv och onkeln introduceradehonom för olika kulturpersonligheteri staden. Några av dem var exilryssaroch Henry hade rätt goda möjligheter attstifta nya bekantskaper eftersom han varså språkkunnig. Han tog också privatlektioneri franska bl.a. hos Vera PaulovnaSotnikova, en rysklitauisk balettdansössom känt ryska författare som Ilja Ehrenburg,Aleksandr Blok, Fjodor Sologub ochSergej Jesenin i Moskva. Möjligen var detockså hon som introducerade VladimirMajakovskijs poesi för Henry. Tillsammansmed Sotnikova läste Henry MarcelProusts På spaning efter en tid som flyttpå originalspråket och denna romansvitHenry Parland och balettdansösen och danspedagogenVera Sotnikova i Kaunas 1929. (SLSA 945)kom att bli en viktig inspirationskälla förtillkomsten av romanen Sönder. I Kaunasfick Henry på många sätt nya inblickarinte bara i litteraturen utan också i film,dans och teater. Han blev mycket intresseradav den judiska teatern i Kaunas,som han också publicerade artiklar om iFinland.I november 1929 började Henry skrivapå det som senare kom att bli romanenSönder. Han arbetade flitigt med bådeartiklar och romanen, men led av enormensamhet, rotlöshet och hemlängtan, vil­15

ket man kan utläsa ur de många brev hanskrev hem och till vännen Sven Grönvall.Påsken 1930 tillbringade han hemmai Grankulla och till sommaren besökteSven Grönvall honom i Kaunas. Han träffadeännu en sista gång sin familj i Estland,där de vistades sommaren 1930. EfterEstlandsvistelsen drabbades Henry avdepression och återgick till sin forna livsstiloch blev uppsagd av sin hyresvärd.På något sätt klarade han sig i alla fall urknipan, fick löneförhöjning och kundet.o.m. hjälpa familjen ekonomiskt. De sistabreven han skrev hem i oktober 1930vittnar rentav om eufori och framtidstro.Han hade nämligen, med den svenskekonsulns hjälp, fått tjänst vid den mytomspunneföretagsledaren och finansmannenIvar Kreugers tändsticksfabrik, somskulle etableras i december 1930. Att detKreugerska finansimperiet redan var påväg mot sin undergång kunde knappastnågon ana vid den här tidpunkten, menHenry Parland hann varken tillträda sintjänst eller uppleva detta. Den 10 november1930 dog han i scharlakansfeber efterbara några dagars sjukdom.Maria Parlands ständiga sjukdomstillståndoch Osvald Parlands dåliga hälsaledde till att familjens ekonomi var katastrofal.De hade sålt eller pantsatt allasina värdeföremål och kunde inte betalaskatter och räntor som hopade sig. MedHenrys hjälp hade familjen lånat en störresumma pengar av bekanta i Litauenför att täcka de största skulderna. Närvetskapen om sonens död nådde föräldrarnai Grankulla, innebar det ytterligareen katastrof för hela familjen. Maria Parlandspsykiska hälsa hade varit vacklandeända sedan hennes mor dog och denchock som sonens död innebar gjorde atthon insjuknade så svårt att hon, efter ettmisslyckat självmordsförsök, intogs påmentalsjukhus för resten av livet.Henry Parlands grav i Kaunas förstördesunder kriget, men några fotografiersom Osvald Parland tagit under sitt besökdär finns bevarade. Det förefaller somom fadern till slut försonades med det livsonen hade valt att leva, och tillsammansmed Rabbe Enckell, Gunnar Björling ochSven Grönvall redigerade han den postumasamlingen Återsken där bl.a. Sönder ingår.Också brodern Oscar Parland ägnademycket tid åt att utge Henrys dikter ochprosa, i verken Säginteannat och Den StoraDagen Efter som utkom på 1960-talet. Hanplanerade också att ge ut broderns brevoch dagboksanteckningar men projektetslutfördes aldrig. Oscar Parland har dessutomskrivit om sitt och Henry Parlandsliv och författarskap i essäboken Kunskapoch inlevelse som också denna artikel långtbaserar sina uppgifter på.Agneta RahikainenLitteraturSLSA 945 Henry Parlands arkivSLSA 1063 Oscar Parlands arkivParland, Henry, Sönder (om framkallning avVeloxpapper), utg. Per Stam, SLS nr 677, Helsingfors2005Parland, Henry, Hamlet sade det vackrare, red.Oscar Parland, Gargantua förlag, Malmö1992Parland, Oscar, Kunskap och inlevelse, Essäer ochminnen, Schildts, Helsingfors 199116

Sven Grönvall och EvaWichman – två konstnärer i1930-talets Villa GolickeOm en svunnen tid och en färgstark kretsI likhet med Henry Parland fyller ävenhans skolkamrat från Grankulla, konstnärenSven Grönvall (1908–1975) 100 år i år,liksom också formgivaren och författarenEva Wichman (1908–1975). Grönvall ochWichman hörde båda till den färgstarkakonstnärskrets som samlades i Villa Golickepå Karelska näset under 1930-talet.Sven Bertel Grönvall (son till Vera f. vonGolicke och Filip Grönvall) var i förstahand bildkonstnär men även författare ochkonstkritiker. Han studerade vid Svenskahandelshögskolan och arbetade en tid påbank innan han inledde sina konststudier1931, först vid Centralskolan för konstflit,sedan vid Finska konstföreningensritskola i Helsingfors. Grönvall var medom att, tillsammans med bl.a. skulptörenSakari Tohka och bildkonstnären ErnstKrohn, grunda den modernistiska konstnärssammanslutningenOktobergruppen1933. Han var också medlem i de radikalakonstnärsgrupperna Tulenkantajat ochKiila. Vid sidan av sitt måleri skrev hanbl.a. konstkritik för tidskriften Nya Argusunder 1940-talet.Sedan 1950-talet var Sven Grönvall enkonstpolitiskt inflytelserik person. Tillhans mest betydande förtroendeuppdraghörde medlemskapet i Finlands Konstakademisstyrelse (1950–1956), ordförandeskapetför Kiila (fr.o.m. 1959) samtSven Grönvall med hatt och ritblock. (1063:705)ordförandeskapet i statens bildkonstkomission(1970–1973). Grönvall var ävenunder 1960-talet ordförande för föreningenProgress – finlandssvensk samling förkämpande humanism r.f. och skrev i desstidskrift med samma namn.Sven Grönvall höll ett flertal utställningarbåde i Finland och utomlands.Han var även lärare i bildkonst vid finskaarbetarinstitutet. Hans nära samarbetemed vännen, kollegan och galleristenMaire Gullichsen gav honom ypperligakontakter och möjligheter att ställa ut.17

Eva Wichman (dotter till Agnes f. Frosterusoch Karl Theodor Wichman) lämnadeskolan på hälft för att börja studera konst.Hon gick den grafiska linjen vid Centralskolanför konstflit 1924–1928 och arbetadedärefter som reklamkonstnär fram till1937. För sina leksaker i trä vann Wichmantvå internationella utmärkelser, iMilano 1933 och i Paris 1937. Wichmanvar gift med Eric Rudolf Gardberg 1930–1934 och 1938 gifte hon sig med författarenRalf Parland.Trots sina framgångar som formgivarebörjade Eva Wichman alltmer intresserasig för det skrivna ordet. Hon debuteradeskönlitterärt 1937 med novellsamlingenMania. Hennes nyskapande modernistiskaprosa, liksom även hennes senaredikter, väckte uppmärksamhet och honövergav formgivningen för det skönlitteräraskrivandet.I slutet av 1940-talet blev Wichmanstarkt samhälleligt engagerad och övergicktill att författa socialistisk kamplyrikoch skrev in sig i Finlands kommunistiskaparti. I början av 1960-talet bröt hon dockmed partiet och under återstoden av sittliv avstod hon från att kombinera konstoch politik. Hon intresserade sig alltmerför teosofi och självbegrundan. Förutomsitt skönlitterära skrivande engageradeEva Wichman. (1063:691)hon sig, liksom Sven Grönvall, i Progress– finlandssvensk samling för kämpandehumanism r.f. Hon både satt i föreningensstyrelse och skrev i dess tidning.Wichman gav ut ett tiotal diktsamlingar,några novellsamlingar och en roman,Ohörbart vattenfall (1944). Den självbiografiskaBitar av livet, belysta utkom postumt1977.Karelska näset och Villa GolickeSläkten von Golickes kråkslott Villa Golickei Kuokkala på Karelska näset bleven samlingsplats för flera finländska ochsvenska konstnärer på 1930-talet. Det natursköna,lite förvildade, idylliska Karelskanäset med sina flera kilometer långasandstränder var ett välbesökt områdeföre kriget. Terijoki, Kellomäki, Kuokkala,Raivola, Tyrisevä, Kanneljärvi m.fl. orteri området lockade till sig semesterfolkoch i synnerhet Terijoki med sitt bad ochsina lummiga parker blev ett mångkulturelltcentrum för europeiska gäster. Derymliga, vackra trävillorna som prägladeområdet hade ursprungligen byggts avden välbärgade ryska aristokratin. Efterryska revolutionen försvann aristokratinmen villorna stod kvar. För en spottstyverkunde man hyra in sig i någon av democh disponera över flera rum i en unik– om än något luggsliten – överklassmiljöfrån sekelskiftet.18

Villa Golicke 1938. (SLSA 1063:707)Sällskapslivet i Villa Golicke kretsadekring husets två centralgestalter, kusinernaSven Grönvall och Ina Colliander(f. Behrsen). Deras mödrar var systrarnaVera och Lydia von Golicke och villanhade ursprungligen ägts av deras släktingRobert von Golicke – en förmögentryckeriägare i S:t Petersburg. Villan fickfritt disponeras av Sven och Ina som turadesom att bo där.Fastigheten Villa Golicke bestod av trebyggnader på en strandtomt. Den största,en mörkröd byggnad i norsk stil, var obeboelig.Taket läckte, fönstren var spruckna,dörrarna hängde lösa på sina gångjärnoch mitt i salen i nedre våningen tronadeen stor myrstack. Trappan till övrevåningen saknade trappsteg. Byggnadenanvändes ändå av konstnärsskaran – tillatt recitera dikter i. Akustiken var detnämligen inget fel på även om det i övrigtinte gick att vistas i huset. Byggnadenrevs senare och användes som brasved.De två andra byggnaderna gick att bo i;det större huset vid stranden hade två våningar,ett kök och en glasveranda samtett mycket karakteristiskt brant pärttak.Det mindre huset, beläget invid vägen,var en stuga av stockvirke.Primitivt livI det stora hela präglades livsföringenpå Kuokkala av primitiva förhållandenoch, åtminstone i familjen Colliandersfall, av en konstant brist på pengar. InaColliander och hennes man, författarenoch bildkonstnären Tito Colliander, hadebåda fasta inkomster som de inte tvekadeatt avstå från då de valde att flytta ut tillKarelska näset i början av 1930-talet. TitoColliander skriver:När jag nu tänker tillbaka på vad vi beslötoss för den dagen förefaller det mig äventyrligt.Ytligt sett. Tillsammans hade vi ilön över femtusen mark. Vi hade hyrt ennätt våning i Haga, där hade vi ett eget litetköksland med gurkor och pumpor, rädiseroch dill och snart färdig nypotatis – vi uppgavalltsammans […] Vi visste utan vidare,klart och bestämt, att vi hädanefter, och justhär i den här torftiga omgivningen, skulleleva i fattigdom. (Vaka, 1969)Collianders levde verkligen i fattigdom,de frös och svalt och hade det synnerligenbesvärligt med tanke på att det ocksåfanns en liten nyfödd dotter att ta handom. Trots det valde de livet i Kuokkala19

framför ett mer ordnat, borgerligt liv.Familjen Collianders tid i Villa Golicke(1931–1935) har dokumenterats väl, bådei den utgivna brevväxlingen mellan SvenGrönvall och Ina Colliander 1925–1974och i flera av Tito Collianders skönlitteräraverk, framför allt i Huset där det dracks(1932) och i Vaka (1969), del fem av hanssjudelade memoarboksserie.Via ett flertal arkiv i Historiska och litteraturhistoriskaarkivets samlingar belysesden här tiden och den här kretsen.I breven från Ina till kusinen Sven berättasbl.a. om det dagliga livet i ett myckettorftigt hushåll. De ständiga gästerna ochbristen på pengar, mat och arbetsro resulteradei att Ina och Tito Colliander valdeatt flytta till Estland. I stället bosatte sigSven Grönvall i villan. Längtan tillbakatill Villa Golicke är tydlig i ett brev frånIna till Sven, daterat den 5 oktober 1936:Under dessa tillfriskningsdagar stack emellertidKuokkalasjukan igen upp sitt huvud[…] Vi började tala om alla Kuokkalahärligheter.Och så kom vi på den enkla tankenatt: om vi nu kunde komma överens meddig angående nästa sommar att varken vieller du skulle ha främmande boende, såkunde ju tillvaron där bli härligt lik den frånförut. Därmed skulle allt vara vunnet. Ochför temporära främmanden skulle vi stadfästaen viss dag i veckan, då det skulle bullasupp på e.m. Det skulle ju vara ett ganskaidealiskt levnadssätt vad beträffar arbete.I ett senare brev, daterat 24.8.1937 är tonenambivalent:Ina, Maria och Tito Colliander med Johannes Edfeltpå Villa Golickes trappa. (SLSA 1063:703)Berätta nu vad som händer där i Kuokkala.Du skriver så dunkelt. Om det inte är enhemlighet – vad har utspelat sig i den närmastekretsen? Är det bara det att ni alla ärkonstnärer och egentligen behöver en rymligaresfär omkring var och en. Ändå är ni förensamma att bo ensamma, och ni är ekonomisktsammansvetsade? Alla med blottadenerver och svultna. Sånt hör helvetet till.Det sociala livet i fokusUnder Sven Grönvalls tid som värd i husetväxte dock gästskaran i rask takt. PoesirecitatrisenRagna Ljungdell stod förmatlagningen och bodde följaktligen ocksåi villan. Ralf Parland, Henry Parlandsyngre bror – och sedan 1938 gift medEva Wichman – hörde till stamgästernai huset sedan familjen Collianders tidsom värdar. Eva Wichman var dessutomIna Collianders forna studiekamrat. I ettbrev från Eva Wichman och Ralf Parlandtill Sven Grönvall 2.5.1938 sägs det att”vi vill krampacktigt [sic] till Kuokkala20

En unik bild från 1938 från Villa Golickes glasveranda. Med ryggen mot fönstret Leena och Elmer Diktonius,med ryggen mot kameran Eva Wichman och Ralf Parland. I högra hörnet sitter Gunnar Ekelöf, EbbeLinde och Sven Grönvall. (SLSA 1063:678)i sommar. Så fort som möjligt vilket duinte får (förstår du: inte får) skriva vidaretill Tito.” Det året bodde Ralf och Eva helasommaren i det mindre av de två husenmedan Sven Grönvall och Elmer Diktoniusmed familj bodde i det större huset.Skaran utökades också med Rabbe ochHeidi Enckell, med barn, som för sommarenhyrde in sig i Villa Schierenbeck i närhetenav Villa Golicke. Även Rabbes äldrebror Olof Enckell besökte Villa Golicke,liksom författaren och psykiatern OscarParland (Henrys och Ralfs bror) samt dennesklasskamrat Arne Runeberg. ElmerDiktonius med fru och dotter var återkommandegäster, liksom Atos Wirtanenoch de svenska poeterna Johannes Edfelt,Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren. Ävenförfattarna Gunnar Björling, Lorenz vonNumers, Ebbe Linde och Eyvind Johnsonbesökte villan. Ebbe Linde fotograferademycket under sin vistelse på Villa Golicke1938 och de bilderna utgör i dag ett uniktfotografiskt material från den här tiden. Ien intervju gjord med Ralf Parland 1958får vi veta att Ebbe Linde ”kom cyklande ikortbyxor till allmän förskräckelse för sjusovarnai Villa Golicke, som i denna aktivitetsåg ett förräderi mot landsändans livsstil”.Elmer Diktonius lär ha spikat upp endikt på väggen som riktade sig till EbbeLinde: ”Frisk sport är kort sort.” I intervjunsummerar Parland: ”Karelska näsetvar en brygga mellan olika kulturer ochvärldsuppfattningar. Därför blev näset föross kulturella lösdrivare, som vantrivdesi tiden med dess nationella paroller ochsnäva gränsdragningar, ett slags utopia.”I samma intervju beklagar Ralf Parlandatt Karelska näset inte ”upptäcktes” tioår tidigare av konstnärskretsen. Då hadekanske Edith Södergran, som dött 1923 ituberkulos endast 31 år gammal, kunnatsälla sig till sällskapet eftersom hon hade21

Elmer Diktonius vid Edith Södergrans grav. (SLSA 1063:671)bott i Raivola som låg endast 20 kilometerfrån Kuokkala. Södergran hade känt sigisolerad under sin livstid och hade kanskei Golicke-konstnärerna funnit den intellektuellaoch kreativa umgängeskretshon saknade. Konstnärerna i Villa Golickebesökte Södergrans grav och HelenaSödergran, mor till Edith.Förutom av dessa finlands- och sverigesvenskaförfattare fick Sven Grönvalläven besök av ett flertal finska konstnärer,bl.a. bildkonstnären Ernst Krohnoch skulptören Sakari Tohka. FörfattarenTuuli Reijonen besökte också Villa Golickeflera gånger och via henne – och ElmerDiktonius – upprätthölls kontakterna tillförfattarna i gruppen Tulenkantajat.UppbrottÅr 1939 bröt vinterkriget ut. Karelska näsetblev ryskt område och Villa Golickeföll i ryska händer. Återigen övergavs villorna.Ina och Tito Colliander befann sigi Kuokkala då området skulle utrymmas.Ina Colliander skrev den 8 november1939 till Sven Grönvall:Det ser sorgligt ut med Kuokkala, och heladenna avhållna trakt. […] Men jag vill inteoch kan inte vara ledsen, utan är tacksamför det som var oss givet, som vi får behållai vårt inre. […] Sköldpaddan Padd blev iKellomäki i brådskan. Vi hann knappt tilltåget som skulle vara det sista. Lilla kattengav vi bort till Gretschnikoffs, men nu vetjag inte vad det blivit av den då de drevsbort. Många fick lämna allting och samla sigtill resan på två timmar. Vi alla hälsar.Ina och Tito Colliander med familj komatt resa mycket men bosatte sig slutligenpå Runebergsgatan i Helsingfors. ÄvenSven Grönvall rotade sig i Helsingfors.Ragna Ljungdell flyttade till Sverige efterfortsättningskriget. Eva Wichman och22

Ralf Parland skilde sig 1945. Wichmanreste också mycket men hennes sista hemfanns på Topeliusgatan i Helsingfors, ettstenkast från Collianders.Vad blev det då av Villa Golicke? I intervjunmed Ralf Parland från 1958 kommerdet fram att villan, som målats illgrön,åtminstone 1957 inhyste ett daghem. Idag står huset bevisligen kvar men är rivningshotat.År 2007 var villan uthyrd tillen idrottsförening men enligt ett inläggsom publicerades på kulturtidskriftenParnassos nätsida i mars 2007 skulle hyreskontraktetupphöra i augusti sammaår. Vad som hänt efter det är i skrivandestund obekant. Karelska näsets vildvuxnacharm och drömlika idyll finns för övrigtendast kvar i texter och arkivmaterial omoch från den här tiden. I verkligheten harallt detta fått ge vika för en ny miljö somfinns till på nya villkor.Nelly LaitinenKällor och litteraturSLSA 761 Eva Wichmans arkivSLSA 903 Sven Grönvalls arkivSLSA 1063 Oscar Parlands arkivCollinader, Ina, Inas längtan. Ina Colliandersbrev till Sven Grönvall 1925–1974, red. KatiBondestam, Schildts, Helsingfors 2005Colliander, Tito, Vaka, Holger Schildts förlag,Helsingfors 1969Finlands svenska litteraturhistoria, del 2, Svenskalitteratursällskapet i Finland, Helsingfors2000Linnovara, Kristina, ”Konstnären och konstfrämjaren– om Sven Grönvall och MaireGullichsen”, Historiska och litteraturhistoriskastudier 78, SSLS 650, Helsingfors 2003Karelska korsvägar, texter från seminarium i S:tPetersburg, Svensk-ryska föreningen i Finland,Helsingfors 2003Heikkilä, Ritva (red.), Kultaisten rantojen kannas.Kuvauksia Terijoen maisemista ja ihmisistä,Karisto, Hämeenlinna 1986Svenska folkskolans vänners kalender 1976–1977,Årg. 91Ralf och Eva Parland (Wichman) 1943.(SLSA 903)Uppslagsverket Finland, del 2, 3 & 5, Schildts,Helsingfors 2004–2007Wichman, Eva, Bitar av livet, belysta, red. Inga­Britt Wik, Söderströms & C:o förlags Ab,Helsingfors 1977Artiklar på internet:Jarmo Papinniemi, ”Kulttuurivilla uhan alla”,Päätoimittajan päiväkirja, Parnasso 29.3.2007Rita Dahl, ”Terijoki – taiteilijoiden paratiisi”,Meidän Suomi 1/2006Intervju med Ralf Parland, inspelad 9.9.1958/YLE /Elävä arkisto/arkivet23

Tidig finlandssvensk litteraturProjektbeskrivningProjektet ”Tidig finlandssvensk litteratur– program och praktik” är ett av depågående treåriga forskningsprojektenvid Svenska litteratursällskapet. Projektetstartade i januari 2007 och pågår tilloch med september 2009. Huvudsyftetär att undersöka samspelet mellan denfinlandssvenska litteraturen och olikaprogrammatiska, dvs. förebildliga ellernormativt föreskrivande drag som underperioden 1880–1940 framträder i historiska,idéhistoriska, litterära, politiskaoch sociala sammanhang. Avsikten är attprojektet skall fördjupa förståelsen förskönlitteraturens villkor under en periodpräglad av dels nationalitetsrörelser ochspråkpolitik, dels en påtaglig moderniseringav samhälle och kultur.Med ”program” i projektets namn avsessåledes normativa modeller och mereller mindre uttalade krav som författareoch andra konstnärer förväntades levaupp till. En sådan norm är den ideologiskasvenskhet som, intensivast kringsekelskiftet 1900, konstrueras i Finlandoch som under 1910-talet småningom fårbeteckningen finlandssvenskhet. Termen”program” avser även litterära mönstersom var dominerande under perioden1880–1910, och som författarna undermellankrigstiden fortfarande anknöttill men som samtidigt kunde upplevassom otillräckliga och inadekvata i en förändradvärld. Termen syftar vidare påtraditionellt heteronormativa och könskomplementäramodeller som undermellankrigstiden kritiskt omprövas avförfattarna, och på det tidiga seklets litteratursociologisktbeskrivbara rollsystemsom under denna tid omvälvs.Med ”praktik” avses ett antal författarskapoch litterära verk som ingår i dagensfinlandssvenska kanon och som inomprojektets ramar undersöks med tanke påförhållandet till olika normativa aspekter.Vilken är litteraturens relation till det finlandssvenskaprogrammet? Hur framträderunder mellankrigstiden på texternasdetaljplan författarnas förhållande tilläldre poetiska mönster som till exempelsymbolismen och dekadensen? Vilka är,mot bakgrunden av förhärskande språkligaoch ideologiska normer, effekternaav flerspråkiga inslag och av kodväxlingi skönlitterära texter? Hur ter sig ur enlitteratursociologisk synvinkel modernisternasframmarsch på 1920-talet; vilkaär strategierna och hurdan är den författarrollsom anammas i detta litterära paradigmskifte?Detta är frågor som ställsinom de olika delprojekten.Ur metodisk synvinkel kännetecknassamtliga delprojekt av dels omfattandehistorisk kontextutalisering, dels närläsningav primärmaterialet. Historiskkontextualisering innebär att de litteräratexterna får sin betydelse då de relaterastill historiska, idéhistoriska och andra24

Elmer Diktonius och Nils Ferlin på Centralgatan i Helsingfors 1936. Diktonius författarskap utforskas itre av delprojekten.sammanhang i det förflutna eller i verkenssamtid. De olika delprojekten representerarett brett spektrum av historiskkontextualisering. Kontextualiseringensbetydelse inom projektet framgår även avatt det öppna seminarium som projektetordnade den 7 mars 2008 hade temat ”Litteraturenskontexter: teori och praktik”.Kontextualiseringen berikas av modernteoribildning vars art är beroende av deolika delprojektens behov. Queerteori fårbelysa trettiotalistisk könsproblematikhos Hagar Olsson, och Bourdieuinspireradfältteori hur Elmer Diktonius armbågarsig fram på den litterära parnassen.Teori kring ”platsens poesi” är aktuell isamband med finlandssvenska poetersnaturrelation och förhållande till fråganom vad finlandssvenskhet är. Melankoliteoriger perspektiv på några av de mellankrigstidamodernisternas diktuppfattningoch produktivitetsproblem.Projektet är ett samarbetsprojekt mellanforskare som har anknytning till avdelningenför nordisk litteratur vid Helsingforsuniversitet och ämnet litteraturvetenskapvid Åbo Akademi. Samarbetetär det första i sitt slag – tanken är att deti framtiden skall följas av andra. I projektetmedverkar fem forskare. Anställda påheltid är två postdocforskare (fil.dr MichelEkman och docent Kristina Malmio)och två doktorander (fil.mag. Eva Kuhlefeltoch fil.mag. Julia Tidigs). Projektledareär universitetslektor Holger Lillqvistsom forskar inom ramen för sin tjänst,25

Generationsvittnet Hagar Olsson år 1931 – enetablerad men kontroversiell författare och kulturpersonlighet.förutom en halvårsperiod som heltidsanställdforskare. De olika delprojekten ärföljande, presenterade i en ordning somsvarar mot forskningsföremålens kronologi:Michel Ekman undersöker hur densvenskspråkiga skönlitteraturen förhållersig till den finlandssvenska identitetsochnationalitetsrörelsen. ”Programtrogna”författare granskas likaväl som olikagränsöverskridande fenomen, till exempelkosmopolitism, karelianism och indifferensgällande gränsen mellan svensktoch finskt. Författare som behandlas ärbl.a. Bertel Gripenberg, Arvid Mörne, ElmerDiktonius och Rabbe Enckell.Julia Tidigs avhandlingsprojekt gällerflerspråkighet i finlandssvensk litteratur.En central utgångspunkt är att den litteräraflerspråkighetens betydelser kanförstås fullt ut bara om relationerna tillspråkliga och litterära normer verksammai kontexten klargörs. Tidigs behandlarförfattarna Jac. Ahrenberg, Guss Mattssonoch Elmer Diktonius.Kristina Malmio arbetar på en litteratursociologiskundersökning om det finlandssvenskalitterära fältet på 1920- och30-talen utgående från Elmer Diktoniusoch Jarl Hemmers författarskap. Fokusligger på modernismens frammarsch ochetablering. En metodisk utvärdering avtillämpbarheten av Bourdieus fältteori ien finlandssvensk kontext utgör en delav projektet.Eva Kuhlefelts avhandlingsprojekt fokuserarpå genus- och genreproblematiki fem romaner av Hagar Olsson, utgivnamellan 1916 och 1933. Syftet är att undersökahur Olsson under denna period rörsig från dekadens till feminism och frånmaskulina huvudpersoner till maskulintidentifierade kvinnliga huvudpersoner.Hon vill också visa hur de skönlitteräratexterna delvis kontrasterar mot idéersom Olsson programmatiskt för fram isin essäistik och kritik.Holger Lillqvists undersökning fokuserarpå den mer eller mindre kreativaomfunktionalisering av äldre litteräramodeller som man kan iaktta hos fleraförfattare under mellankrigstiden. Därviduppmärksammas bland annat förhållandetmellan melankoli och kreativitetbåde som (explicit) motiviskt och (implicit)tematiskt inslag i verken. Författaresom behandlas är bl.a. Jarl Hemmer, RunarSchildt och Kerstin Söderholm.Det är meningen att projektet skall resulterai sex volymer: en seminarievolym,två doktorsavhandlingar och monografierav de tre postdocforskarna.Holger Lillqvist26

På väg mot kommunikativkompetens i svenskaProjektbeskrivningUndervisningen i svenska för finskspråkigai Finland har gamla anor: svenskanhar varit ett skolämne i den finska skolansedan de första finska läroverken inleddesin verksamhet under senare delen av1800-talet. I dag läser alla finska eleversvenska som obligatoriskt ämne i grundskolanoch i gymnasiet, och även i studiernavid universitet och yrkeshögskoloringår minst en obligatorisk kurs i svenska.Finland är utan tvekan det ledande landeti världen när det gäller undervisningi svenska som främmande språk. Med”främmande språk” avses då ett språksom inlärs genom formell undervisningutanför den egentliga målspråksmiljön.Inlärningskontexten är på de flesta orteri Finland helt annan än i Sverige, därsvenskan för icke-infödda talare är ett s.k.”andraspråk”, ett språk som de tillägnarsig i autentisk språkmiljö.Vid Svenska litteratursällskapet i Finlandstartades i augusti 2007 ett treårigtforskningsprojekt kallat ”På väg motkommunikativ kompetens: tillägnandetav svenskans struktur hos finska inlärare”.Dess syfte är att undersöka hur inlärningenav den svenska grammatiken gårtill hos finska inlärare. Projektet genomförsi samarbete mellan ämnena nordiskfilologi respektive svenska språket vidÅbo universitet och Jyväskylä univer­sitet. Trots att vi har mycket långvarigpraktisk erfarenhet av undervisning isvenska för finskspråkiga, har den vetenskapligaforskningen på området hittillsvarit tämligen blygsam. Också internationelltsett är forskning i språkinlärning enrelativt ny disciplin, som kom i gång påallvar först under senare hälften av förraseklet. I dag är tillämpad språkvetenskapeller SLA (”second language acquisition”)ett centralt forskningsområde inom lingvistiken.Den teoretiska diskussionen ärlivlig och den empiriska forskningen intensivrunt om i världen.UtgångspunkterDet nystartade projektet har ett dubbeltsyfte: ett vetenskapligt och ett praktiskt.Dess främsta mål är att ge ett vägandebidrag till den internationella teoriutvecklingenkring främmandespråksinlärningen.Projektet har en tämligenunik uppläggning: för det första ligger källspråketfinskan och målspråket svenskantypologiskt sett långt från varandra, medgrundläggande skillnader i den grammatiskastrukturen som följd. För detandra är det fråga om en s.k. longitudinellundersökning, där samma individerföljs upp under en längre tid. Undersök­27

upplevs som ett svårt språk, i synnerhet ijämförelse med den populära engelskan.Utmärkande för svenskan är en rätt inveckladgrammatik, till vilken hör entämligen rik ordböjning och ett stort antal”regler” som styr t.ex. ordföljden ocholika slag av kongruensfenomen. En stordel av dessa saknar helt motsvarighet såväli finskan som i engelskan.Målet för språkundervisningen i denfinska skolan är kommunikativ kompetens.Tyngdpunkten ligger på den muntligafärdigheten, d.v.s. förmågan att förståoch att göra sig förstådd. Vilken rollgrammatiken spelar för dessa färdighetervet man dock mycket lite om.I februari 2008 arrangerades ett startseminariumför projektet om kommunikativ kompetens i svenska,som leds av Marketta Sundman. Foto JanneRentola.ningsgruppen är också ovanligt stor: ihuvudgruppen ingår ca 130 elever varsutveckling i svenska dokumenteras frånbörjan av inlärningen i årskurs 7 till slutetav årskurs 9. En annan grupp utgörs avca 40 universitetsstuderande som deltar ien intensivkurs i grammatik för att kunnaavlägga provet i s.k. tjänstemannasvenska.Inom projektet undersöks alltså såvälnybörjare som inlärare som studeratsvenska i flera års tid.Projektets praktiska syfte är att bidra tillutvecklandet av svenskundervisningenför finska inlärare. Flera kartläggningarhar nyligen visat att inlärningsresultateni svenska är oroväckande svaga påalla nivåer från grundskola till universitet.Roten till det onda ligger i att antaletundervisningstimmar och kurser i skolanhar minskat radikalt. Man har ocksåframhållit elevernas ofta negativa attitydertill svenskundervisningen. SvenskanFrågeställningarDe övergripande frågeställningarna iprojektet är följande:• I vilken ordningsföljd tillägnar sig finskainlärare de centrala grammatiskastrukturerna i svenskan? Vilka strukturerförekommer tidigt i elevernasmuntliga och skriftliga produktion,vilka dyker upp först senare och vilkagör det kanske aldrig?• Hur kan man förklara denna inlärningsgång?Är det t.ex. strukturernasfrekvens i språket eller deras komplexitetsom är avgörande? Vad är i så fallutmärkande för en komplex struktur?• Hur förhåller sig explicit grammatiskkunskap till implicit (procedural) kunskap,d.v.s. vilken betydelse har denmedvetenhet om grammatiska reglersom tillägnas genom formell undervisningför förmågan att använda grammatiskastrukturer i spontan språkproduktion?• Vilka grammatiska strukturer måsteman behärska för att kunna förstå ta­28

lad och skriven svenska och för att självkunna göra sig förstådd, och på vilkenkorrekthetsnivå?Projektet kommer också att visa vilkenkompetensnivå det är möjligt att uppnågenom den nuvarande svenskundervisningeni den finska grundskolan och hurstor variationen är bland eleverna.DelprojektProjektet har för närvarande tre heltidsanställdaforskare som alla är doktoranderi svenska språket. Marika Paavilainen(JyU) undersöker i vilken utsträckning enför närvarande mycket aktuell teori omgrammatikinlärningen, nämligen den s.k.processbarhetsteorin, kan förklara denutvecklingsgång som kan noteras blandde finska grundskoleeleverna. Eeva-LiisaJärvinen (ÅU) undersöker den kanskesvåraste grammatiska strukturen för inlärarna,nämligen substantivets bestämdhetoch artikelbruket, och hur dessa utvecklasi grundskolan. Anne-Maj Åberg(ÅU) undersöker i vilken utsträckningoch på vilket sätt inlärarnas grammatiskakompetens utvecklas under en intensivkursi grammatik för universitetsstuderande,och om explicit grammatisk kunskapbefrämjar studerandenas förmågaatt använda grammatiska strukturer ikonkret språkproduktion.Senare kommer minst en postdocforskareatt ansluta sig till projektet. FDSinikka Lahtinen (JyU) kommer att undersökainlärningen och bruket av genus ochnumerus i grundskolan. Professor MattiRahkonen (JyU) undersöker hur elevernasgrammatiska utveckling förhåller sigtill strukturernas frekvens i läromedlen,medan professor Marketta Sundman(ÅU) kommer att undersöka relationenmellan grammatisk kompetens och kommunikativkompetens i svenskan.Marketta Sundman29

Den goda medborgarenProjektbeskrivningValdeltagandet fortsätter neråt från val tillval. De politiska partiernas medlemsantalsjunker. Det är gemensamma trenderför så gott som alla västliga demokratier.Håller medborgarna på att tappa sitt intresseför politik eller bevittnar vi i ställetett missnöje med den representativa formenav demokrati? Bör det demokratiskasystemet i så fall justeras mot direktdemokratiså att medborgarnas nya krav kantillfredställas? Vilka är konsekvensernaför Svenskfinland? Detta är några frågeställningari Svenska litteratursällskapetstreåriga forskningsprojekt ”Svensk politiki Finland – beteende, opinion, framtid”,som inleddes våren 2007. Projektethämtar sin teoretiska utgångspunkt i densamhälleliga moderniseringsprocess somunder de senaste decennierna omvälvt degamla industriländerna. I vår forskningutnyttjar vi olika metoder, främst intervju-och frågeundersökningar.Den samhälleliga moderniseringen harminst tre parallella dimensioner: vi kanskilja mellan ekonomisk, kognitiv ochsocial utveckling. Den ekonomiska utvecklingenvia industrialisering till servicesamhälletsframväxt har inneburitatt både samhällets och privatpersonersrikedom ökat och människors möjlighetertill självbestämmande blivit klartstörre. Samtidigt har utbildningsnivånstigit markant och arbetsuppgifterna förde flesta människor har blivit kunskaps­intensiva. Socialt har moderniseringeninneburit att den sociala omgivningenblivit mer komplex, våra roller är intelika entydigt definierade som förr. Människorumgås allt mindre i slutna socialacirklar och den ökade mångfalden av socialakontakter har lett till en individuellfrigörelse.Inom teorin om politiskt beteende harsärskilt Ronald Inglehart pläderat för enansats som betonar socioekonomisk utvecklingoch dess betydelse för samhälleligmodernisering. Redan på sjuttiotaletlanserade han begreppet postmaterialistisktväljarbeteende, med vilket hanavsåg en övergång från materialistiskatill postmaterialistiska värderingar, ellergrovt förenklat från plånboksröstning tillett väljarbeteende som betonar livs- ochmiljökvaliteter (Inglehart 1977). Tillsammansmed Christian Welzel har Ingleharti en relativt färsk bok (2005) studerat hurmoderniseringsprocessen lett till kulturelloch politisk förändring. Den centralaslutsatsen är att moderniseringen har letttill en individualisering på bred front.Människor upplever allt färre entydiganormer för sitt beteende (t.ex. samhällsklass,modersmål, religion) och träffarsina val i första hand som individer.Trots att den representativa demokratinsyttre ramar inte berörts har även detpolitiska systemet förändrats i moderniseringsprocessen.Särskilt den politiska de­30

atten har förflyttats från överläggningarinom och mellan partier till massmedier,speciellt TV. Bernard Manin (2002) kallarfenomenet för en övergång från parti- tillpublikdemokrati. Med publikdemokratiavser han en demokrati där vi medborgareär publik till det skådespel sompartierna och politikerna bjuder på. Samtidigthar de sociala (familj, kontakter),ekonomiska (klass) och kulturella (språk,religion) faktorerna, som tidigare så välförklarade väljarbeteende, tappat terrängoch valresultatet varierar från val till valtrots att den socioekonomiska och kulturellabakgrunden inte har förändrats. EnligtManin har politiken personifierats såatt det är de enskilda kandidaternas, särskiltpartiledarnas, personliga egenskaperoch mediebegåvning som utvärderasav väljarna.Russel J. Dalton analyserar i sin nyabok ”The Good Citizen” (2008) den generationsklyftasom han anser finnas iden amerikanska väljarkåren. Daltongår emot den slutsats som allmänt dragitsinom statsvetenskap: att de yngregenerationerna skulle ha vänt politikenryggen (t.ex. Putnam 2000 1 ). I stället menarDalton att dagens ungdomar har enhelt annan uppfattning om politik i allmänhet,i synnerhet om det som kännetecknar”gott medborgarskap” än äldregenerationer. Hans tes är att det har sketten värdeförändring från en betoning påmedborgerliga skyldigheter till aktivtmedborgarskap. Konkret innebär Daltonsmodell att dagens unga medborgareengagerar sig kring enskilda sakfrågor,inte genom att ansluta sig till en viss politiskideologi. Den politiska aktivitetenstyrs av intresse, inte av plikt. Den bildsom Dalton målar upp är i själva verketrätt lik Ingleharts porträtt av den postmaterialistiskaindividen.Kan de politiska generationsklyftornaäven spåras hos oss? Med hjälp av denFigur 1. "Det är en medborgerlig plikt att rösta." Åsikter enligt ålder iSvensknland.65-81141 4155-64751904245-54672613435-44642516425-34652615218-2461243840% 20% 40% 60% 80% 100%Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Vet ejDelvis av annan åsiktHelt av annan åsikt31

finlandssvenska valundersökning somprojektet samlade in efter riksdagsvalet2007 är det möjligt att pejla stämningarnai Svenskfinland (N = 1 121). Vi tar två exempel.I figur 1 presenteras olika åldersgruppersinställning till påståendet: ”Detär en medborgerlig plikt att rösta.” Detsyns tydligt att det är vanligare hos deäldre generationerna att se röstning somen medborgerlig skyldighet: av medborgaresom är 65 år eller äldre är hela 81 procenthelt av samma åsikt med påståendetoch endast 5 procent är helt eller delvisav annan åsikt, medan andelen som är avsamma åsikt bland personer under 45 årvarierar mellan 61 och 65 procent. På motsvarandesätt är 12 procent i åldern 18–24år av annan åsikt. Det bör dock påpekasatt den medborgerliga pliktkänslan ärganska vanlig bland finlandssvenskarna,åldersvariationen till trots.I figur 2 mäter vi inställningen till politisktinflytande genom påståendet: ”Attrösta är det enda sättet för vanliga medborgareatt påverka politiskt beslutsfattande.”Här är generationsklyftan större och vifinner ett klart linjärt mönster: ju högreupp i ålder man kommer, desto mer tyckerman att det endast är genom att rösta somvanliga medborgare kan påverka politiken.En fjärdedel av finlandssvenskarnai den yngsta gruppen, 18–24-åringar, ärav annan åsikt, vilket kan tolkas som såatt de i enlighet med Daltons engagerademedborgare finner tilltro till inflytandegenom övrig politisk verksamhet. Dessaenkla jämförelser illustrerar att det även iSvenskfinland kan spåras skillnader mellangenerationers sätt att förhålla sig tillpolitisk aktivitet.Projektet kommer att ge ut två böcker,ett antal vetenskapliga artiklar samt påsikt två doktorsavhandlingar. Forskargruppenbestår av den ansvarige ledarenKimmo Grönlund, docent Åsa Bengtsson,Figur 2. "Att rösta är det enda sättet för vanliga medborgare attpåverka politiskt beslutsfattande."65-682515255-644439114245-543547611235-442552413725-342057116618-24254371960% 20% 40% 60% 80% 100%Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Vet ejDelvis av annan åsiktHelt av annan åsikt32

professor Jan Sundberg, professor LauriKarvonen, professor Göran Djupsund, PDPeter Söderlund, PD Kim Strandberg ochPL Kjell Herberts samt doktoranderna PLMaria Bäck och PM Anders Eriksson.Kimmo GrönlundNot1Putnam har blivit känd för begreppet ”socialt kapital”.Med socialt kapital avses mellanmänskligtförtroende och ömsesidighetens normer som antasväxa ur gemensamma aktiviteter. Inom projektetstuderar Maria Bäck socialt kapital och politisktbeteende i sin doktorsavhandling.LitteraturDalton, Russel J. (2008), The Good Citizen. Howa Younger Generation Is Reshaping AmericanPolitics, Washington DC: CQ Press.Inglehart, Ronald (1977), The Silent Revolution,Princeton: Princeton University Press.Inlgehart, Ronald & Christian Welzel (2005),Modernization, Cultural Change, and Democracy:The Human Development Sequence,Cambridge: Cambridge University Press.Manin, Bernard (2002), Den representativa demokratinsprinciper, Stockholm: SNS Förlag.Putnam, Robert D. (2002), Bowling Alone. TheCollapse and Revival of American Community,New York: Simon & Schuster.33

Arkiv och forskning vidSvenska litteratursällskapetSvenska litteratursällskapet har de senasteåren gjort särskilda satsningar på forskninginom de vetenskapsområden somsällskapet företräder: historia, litteratur-,samhälls-, språk- och traditionsvetenskap.Forskning bedrivs i egen regi, men sällskapetdeltar även i många projekt som delfinansiär.Den av sällskapet finansieradeforskningen producerar stora mängderforskningsmaterial, som utgör ett betydandegrundmaterial för vidare forskningoch är en värdefull kunskapskälla till densvenska kulturens och den svenskspråkigabefolkningens historia och utveckling iFinland.Hur skall Svenska litteratursällskapetförhålla sig till forskningsmaterialet ochhur skall sällskapet säkerställa materialetsfortsatta existens och användbarhet iframtiden? Inom universiteten har frågandiskuterats, bl.a. inom samarbetsgrupperför arkivarier, men tills vidare finns ingafastställda riktlinjer för hur man skallförfara med forskningsmaterial efter avslutadforskning, vem som äger det, forskareneller finansiären, och hur det skallförvaras. I praktiken varierar tillvägagångssätten.Svenska litteratursällskapets styrelsebeslöt i december 2007 att grunda SLSforskningsarkiv för att ta till vara forskningsmaterialsom producerats inomsällskapets egna projekt. Arkiv- och forskningssektorernasamarbetar för att utar­beta principer och regler för hur forskningsmaterialetskall behandlas. Samtidigtbyggs det upp tillräcklig beredskapatt ta hand om forskningsmaterial i detnygrundade digitala arkivet.Vad är forskningsmaterial?Med forskningsmaterial avses sådanahandlingar som kommer till under enforskning inom ett tidsbestämt projekteller i kontinuerligt bedriven forskning.Det kan indelas i administrativt och bearbetatmaterial samt redovisnings- ochgrundmaterial. Till de tre första gruppernahör främst projektplaner, protokoll,korrespondens samt del- och slutrapporter.Dessa handlingar förvaras oftai tjänstearkivet och de belyser närmastadministration och organisering av denfortlöpande verksamheten. Vid insamlingav grundmaterial uppkommer bearbetatmaterial. Det är ofta sekundärt materialsåsom olika slag av utskrifter, kontrollochsammandragslistor, arbetsmaterial,koncept och kopior. Detta brukar oftastgallras ut efter avslutat arbete.Grundmaterialet består av handlingarsom systematiskt samlas in eller producerasi samband med forskning för att lösaett visst forskningsproblem. Det utgörforskningens grundkälla eller primäramaterial, som själva forskningen baserar34

sig på. Hittills har grundmaterialet oftastföljt med forskaren eller projektet efteravslutad forskning.Grundmaterialet är i huvudsak sådantsom bedöms ha ett fortsatt vetenskapligtvärde eller värde för vidare forskning.Materialet kan också ha ett vetenskapshistoriskt,kulturhistoriskt eller personhistorisktvärde eller överlag vara av stortallmänt intresse. Exempel på grundmaterial,som tillkommer inom humanistiskoch samhällsvetenskaplig forskning, sombedrivs med Svenska litteratursällskapetsmedel kan vara:– omfattande primärmaterial, som insamlasgenom enkäter, intervjuer o.s.v.och som är unikt eller som endast medstor möda kan återskapas– olika slag av register och databasermed särskilt hög täckningsgrad ochkontrollerbarhet– handlingar som belyser en vetenskapligdisciplins historiska utveckling– handlingar som belyser sällskapetsverksamhet och miljö i ett kulturhistorisktperspektiv– handlingar som belyser en bemärktpersons eller organisations verksamheti det svenska Finland– handlingar rörande forskning somväckt stor uppmärksamhet i den allmännadebatten eller som kan förväntasgöra det när forskningsresultatennår vidare spridning.Vid bedömning av vad som skall förvarasvaraktigt måste man anlägga en mycketbred infallsvinkel. Forskningsmaterialetskall placeras in i ett samhälleligt, kulturellt,historiskt och vetenskapshistorisktsammanhang. Dess värde och användbarhetbör avgöras utifrån Svenska litteratursällskapetsallmänna målsättning”att samla, bearbeta och offentliggöravittnesbörden om den svenska kulturensuppkomst och utveckling i Finland samtatt främja inhemsk forskning rörandesvenska språket och litteraturen”. Manbör dock mycket noggrant överväga huroersättligt materialet är, hur användbartdet är och vilka begränsningar det har.Omfånget på materialet, kostnaderna förförvaringen eller behovet av krävandedatatekniska lösningar kan också inverkapå gallrings- respektive förvaringsbeslut.God vetenskaplig praxisDet finns många skäl som talar för attforskningsmaterial skall tas till vara ochförvaras. Det kan användas för att uppfyllagod vetenskaplig forskningspraxis,d.v.s. ökad vetenskaplig öppenhet ochdiskussion, då materialet är tillgängligt.Det möjliggör också bedömning av underlagtill redan utförd forskning, granskningoch insyn i forskningsresultat ochkan återanvändas i nya undersökningar,komparativt eller som komplement tillannat material, och för undervisning ochandra allmänna ändamål.Ett systematiskt tillvaratagande avforskningsmaterial garanterar ocksåforskarens rätt till sitt material innanforskningsresultaten är klara och publicerade.Det säkerställer fortbeståndet avdatatekniskt tillkommet material, t.ex.databaser med nödvändig konvertering,tryggar långtidsförvaring av forskningsmaterialoch skyddar särskilt känsligtmaterial med bl.a. förbehåll.Svenska litteratursällskapet har förbunditsig att följa Forskningsetiska delegationensanvisning God vetenskaplig praxisoch handläggning av avvikelser från den(godk. av delegationen 7.12.2001). Denföreskriver bl.a. ”att man innan forskningeninleds eller en forskare rekryteras35

till gruppen har definierat och dokumenteratpå ett sätt som alla parter godkännerden ställning, de rättigheter, den andel avarbetet, det ansvar och de skyldighetersom medlemmarna i en forskningsgrupphar, liksom även frågor som gäller upphovsrättentill forskningsresultaten samtuppbevarandet av material”.I praktiken innebär detta att innan enundersökning eller ett nytt projekt startarskall sällskapet, som finansiär och uppdragsgivare,komma överens med forskareneller projektledaren på vilket sätt ochinom vilka ramar arbetet skall utföras ochhur forskningsmaterialet skall tas tillvaraoch förvaras efter avslutad forskning. Manskall också planera för redovisningen ochdokumenteringen av materialet: vad detbestår av, vilken form det har (t.ex. databaser),om det finns material som kräversekretess för vissa tider eller särskild behandling(t.ex. personuppgifter).Ägande- och upphovsrättForskarens rätt till sina forskningsresultatär garanterad i upphovsrättslagen(1961/404). Lagen skyddar inte forskningsmaterialeti sig, utan det är rättentill resultaten som regleras. Opubliceradeverk får inte utnyttjas utan upphovsmannens,forskarens medgivande. Äganderättentill materialet är däremot inte likaentydig utan baserar sig rätt långt påöverenskommelser.Den allmänna principen vid finansieringav forskning med allmänna ellerprivata medel är att forskningsmaterialetefter slutförd forskning eller färdigslutrapport överlämnas till finansiäreneller uppdragsgivaren. Många forskarebetraktar dock forskningsmaterialet somsin personliga egendom och vill av förståeligaskäl mycket ogärna lämna det ifrånsig. Men man bör dock skilja på upphovsrättoch äganderätt. Då forskningen startarär det därför viktigt att komma överensom hur äganderätten till forskningsmaterialetskall regleras och hur och varmaterialet skall förvaras.Forskningen vid Svenska litteratursällskapetsker i allmänhet inom ramen fören anställning och därför kan man utgåifrån att forskningsmaterialet tillhör sällskapetoch förvaras i arkivet. Forskarenhar naturligtvis rätt till sina forskningsresultatoch får fritt disponera över ochpublicera sina resultat.Forskningsmaterialet vid Svenska litteratursällskapetkommer med tiden attöka. I de fall där sällskapet är finansiäroch uppdragsgivare och forskningen haren klar startpunkt och avslutning tordedet inte råda någon oklarhet: sällskapetfinansierar forskningsprojektet och ägerföljaktligen materialet. Men om forskningenär en del av en längre forskningsprocessoch insamling av material startatredan före anställningen är det en förhandlingsfrågapå vilket sätt äganderättentillämpas. Bägge parters rättigheteroch skyldigheter bör beaktas. I de fall därsällskapet är delfinansiär till ett projektär det skäl att i god tid komma överensmed de övriga finansiärerna och forskareneller forskarna om hur man skallförfara med materialet och var det skallförvaras.Rätten att få utnyttja forskningsmaterialsom finns i arkivet skall också regleras,men ur forskningens synvinkel är deten fördel att nyttjanderätten definieras såfritt som möjligt och att handlingarna ärtillgängliga, bl.a. med hänvisning till godvetenskaplig praxis. Vissa begränsandefaktorer för användning måste dock beaktas,såsom datasekretess och -skyddeller lagen om personuppgifter som föreskriveratt känsligt arkivmaterial skyd­36

SLS har sedan tidigare en betydande mängd forskningsmaterial i forskares och vetenskapsidkares arkiv,såsom naturvetenskapligt material eller historia, litteraturhistoria, bokhistoria och genealogi. ZoologiprofessorPontus Palmgrens (Helsingfors universitet 1940–71) arkiv innehåller bl.a. manuskript till en fågelboksamt anatomiska teckningar av spindlar, insekter, fåglar och såsom detta exempel fiskar. SLSA 1143 (FotoJanne Rentola).das från missbruk. Man bör också se tillforskarens rätt till materialet så längeforskningen pågår och resultaten inte harpublicerats. Långa tidsfrister för nyttjandeförbudeller sekretess skall man dockförsöka undvika. I allmänhet skall det arkivsom förvarar forskningsmaterialet harätt att bestämma över nyttjanderätten.Forskaren som överlämnar sitt materialtill arkivet kan till lämpliga delar fåkopior av det, t.ex. hela databaser.SLS forskningsarkivAtt ta till vara, förvara och tillgängliggöraforskningsmaterial, som i dag till stor delutgörs av elektroniska handlingar och databaser,ställer speciella krav på datatekniskberedskap och kräver både resurseroch expertis. Handlingarnas integritet,autenticitet och tillförlitlighet måste garanteras,likaså att materialets läsbarhetoch långtidsförvaring med regelbundenkonvertering kan säkerställas.Det finns också en ekonomisk aspektatt beakta. Särskilt stora databaser, sombyggts upp i samband med forskningsprojekt,har ett betydande ekonomisktvärde. Insamling av forskningsdata kräverbåde ekonomiska och personella resurseroch det kan vara svårt och t.o.m.37

mycket tidsödande att återskapa en databasvid ny forskning t.ex. inom sammaforskningsområde. Utnyttjande av befintligadata, som redan bearbetats och systematiserats,är därför fördelaktigt ochstöder interaktiv forskning. Det är såledesbåde en forskningsetisk, praktisk ochekonomisk fördel att projektens och deenskilda forskarnas material vid Svenskalitteratursällskapet förvaras tillsammans.Det bildar tillsammans en databank omforskning i den svenska kulturen och densvenskspråkiga befolkningen i Finland.Mikael Korhonen38

”Att träda den svenskaallmogens själsliv närmare”Forskningsprojektet ”Arkiv minne ochglömska” har inlettsArkiven vid Svenska litteratursällskapetstartade 2007 det treåriga forskningsprojektetArkiv, minne och glömska. En analysav SLS:s arkivverksamhet och -samlingar.Arbetet inleddes med min undersökning”Belysandet av vår svenska allmogesandliga lif” om den traditionsvetenskapligainsamlingen och det material som idag finns arkiverat i Folkkultursarkivet.Jag hade förmånen att under ett helt årstid frigöra mig från det dagliga arkivarbetetoch granska vår verksamhet medforskarögon, i ett historiskt perspektiv.Källmaterialet är överflödande. TorstenSteinbys, Olof Mustelins och MagnusPetterssons digra tredelade historik överSvenska litteratursällskapets hundra förstaverksamhetsår ger en fast grund ocksåvad gäller arkivens historia. Fram till1950-talet trycktes dessutom litteratursällskapetsstyrelseprotokoll i serien Förhandlingaroch uppsatser. I den utgavs ocksåkorrespondensen med de fältstipendiatersällskapet från slutet av 1800-talet sändeut i bygderna för att ta till vara det sistaav en försvinnande folktradition.Den andel sidor traditionsinsamlingenupptar i protokollen visar att sektorn frånbörjan var central. Från 1887 började manårligen utannonsera fältstipendierna idagstidningarna och sedan gällde det försällskapets styrelse att godkänna Folkloristiskakommitténs förslag gällande utdelningen,ta del av granskarutlåtandenaoch slutligen bestämma om hur samlingarnaskulle arvoderas. Sällskapets stipendierväckte från första början stort intressespeciellt bland sommarlediga folkskollärareoch studerande.Insamlarna skulle tillsammans med ettinlämnat fältmaterial sända in en fältberättelsesom beskrev arbetets förlopp ochmötet med sagesmännen. Också fältberättelsernatogs upp på styrelsemötenaoch måste för styrelseledamöterna i huvudstadenha upplevts som rapporterfrån en exotisk del av den svenska kultureni landet. Denna försvinnande kulturansågs som oändligt värdefull ochbetydelsebärande vid identifierandet ochutformandet av den egna folkgruppensidentitet och mentalitet.Allmogelivet var nära, men ändå fjärran,och resorna ut på fältet blev expeditionertill det okända. En lyhörd insamlingsmetodikoch förmågan att komma till talsmed folket var absoluta förutsättningarför skapandet av ett gott fältmaterial.Fältberättelserna är sprudlande dokumentöver upphovsmännens arbete. Detär för en traditionsforskare av i dag högintressantatt läsa vilka strategier Valter39

Svenska litteratursällskapets fältstipendier utannonseradesde första verksamhetsåren i dagstidningarna.För varje sommar uppgjorde Folkloristiskakommittén ett detaljerat program med fastslagnainsamlingsorter och undersökningsteman.På bilden annonsen inför sommaren 1901.W. Forsblom tog till då han för tillvaratagandetav den hemligaste folkmedicinenskulle vinna de österbottniska trollkarlarnasförtroende. Ett annat märkligt mötemellan insamlare och meddelare varV.E.V. Wessmans intervjusejourer medden legendariske sagoberättaren Blind-Strömberg i Ekenäs. I båda fallen resulteradesamarbetet i samlingar som hör tilldet bästa Folkkultursarkivet äger.Över det traditionsvetenskapliga arbetetpresiderade den första tiden en manisktengagerad Ernst Lagus och senare en eldfängdK. Rob. V. Wikman, två plikttrognamän med järnvilja. Speciellt Ernst Lagusframstår som en makalös idéspruta. Detvar han som tog initiativ till insamlingsverksamhetenoch kom med idén att ge uthela det insamlade traditionsmaterialet iserien Finlands svenska folkdiktning. Lagusvar också den som såg vikten av att vidgainsamlingen till den etnografiska sektorn,även om detta rimmade illa med sällskapetsstadgar som begränsade arbetet tillden muntliga traditionen.Lagus sista initiativ visar vidden av hansklarsynthet. Redan 1918 försökte han övertalastyrelsen att initiera en insamling avberättelser om inbördeskriget. Lagus insågatt sägner höll på att födas och formulerasi realtid inför ögonen på forskarna! Styrelsenansåg sig dock inte kunna understödaett så vågat initiativ och avslog anhållan.Ett tjugotal sägner insamlade i Sibbo avV.E.V. Wessman på Lagus anmodan ger enaning om vilket spännande material manpå grund av litteratursällskapets försiktighetgick miste om.Det traditionsvetenskapliga arbetetstyngdpunkt låg den första tiden på allmäntfältarbete, men koncentrerades senaretill specialiserad insamling för det”finlandssvenska nationaleposet” Finlandssvenska folkdiktning. På 1920-taletframträdde konkurrenter på den tradi­40

tionsvetenskapliga arenan. Då grundadesvid Åbo Akademi institutionerna inordisk kulturhistoria och folklivsforskningsamt musikvetenskap och folkdiktsforskningoch ett med dem förknippatetnologiskt institut.När Svenska litteratursällskapets folkkultursarkivgrundades i en ny insamlings-och forskningsideologis tjänst år1937 blev detta startskottet för modernatider inom sällskapets traditionsvetenskapligaarbete. Helt smärtfritt gickmoderniseringsprocessen inte. Krockarmellan gamla och nya förfaringssätt ärdokumenterade i hetsig korrespondensoch bistra protokoll. Genom växlandeforskningsideologier och nya ämnesvalväxte småningom dagens centralarkiv,Folkkultursarkivet fram.Traditionsinsamlingen inom Svenskalitteratursällskapet har en spännandehistoria. Arbetet har genom tiderna avmånga upplevts som livsviktigt och engagerande.Känsloutbrott och dispyterhar inte kunnat undvikas och tongångarnai dokumenten har varit både hetlevradeoch dramatiska.Ständigt central är dock kontakten tillfolket, samarbetet med fältet. I det 1919utsända uppropet Svenska litteratursällskapeti Finland, dess uppgifter och dessverksamhet beskrevs verksamhetsstrateginmed orden ”strävan att bereda denbildade allmänheten möjlighet att trädaden svenska allmogens själsliv närmareän förut”.”Allmogen” har ersatts av ”allmänheten”och arbetet vid Folkkultursarkivetsträvar i dag till en bred dokumentationav hela den finlandssvenska folkgruppensliv och traditioner. Men en sak harinte förändrats: utan sagesmannens ochmeddelarens insatser tillkommer ingetarkivmaterial och existerar inget arkiv. IVid litteratursällskapets novembermöte 1908framkastade Ernst Lagus första gången tanken påskapandet av ”det finlandssvenska nationaleposet”Finlands svenska folkdiktning. Mellan 1917–1967utgavs 19 band i serien. Sällskapets arkiv inleddevåren 2008 planeringen av att digitalisera Finlandssvenska folkdiktning. Med hjälp av ny teknik är detmöjligt att bereda den stora allmänheten tillträdetill dessa ”guldgruvor för forskningen”.dag vet vi vad 125 år av samarbete mellaninsamlare och medarbetare på fältetresulterat i. Ernst Lagus profetiska tal om”guldgruvor för forskningen” kan sannerligeninte avfärdas som överdrivet.Carola Ekrem41

FKA undersöker schlagerfestivalen somtv-upplevelseFolkkultursarkivet granskar i sin senastefrågelista Eurovisionsschlagerfestivalensom tv-upplevelse i folkhemmet.Arkivet är med i det nordiskaprojektet Nya folkliga högtider, en rubriksom syftar på sådana tilldragelser somi dag samlar människorna kring tv-apparaterna.Eurovisionsschlagerfestivalen, ocksåkallad Melodifestivalen, är ett sådantevenemang. Självständighetsdagensmottagning på slottet är en annan stortv-kväll. Också många sportevene­mang samlar människor till gemensamtintensivt tv-tittande.Folkkultursarkivet samlar in minnenkring dessa ”tv-högtider”. Denaktuella frågelistan finns på Svenskalitteratursällskapets webbplats www.sls.fi. Frågelistan kan enkelt besvarasdirekt på webben eller beställas frånFolkkultursarkivet / Anne Bergman,Riddaregatan 5, 00170 Helsingfors, tfn09-618 774 59.Ett antal bokpris utlottas bland demsom svarat på listan.Nya ljudprov på Spara taletswebbplatsProjektet Spara det finlandssvenska talet haruppdaterat sin webbplats med ljudprovfrån 14 olika orter, bl.a. Nykarleby, Malax,Lemland, Vårdö och Kotka. Sammanlagtfinns nu hela 150 ljudprov som man kangå in och lyssna på. Webbplatsen hittardu på adressen: www.sls.fi/sparatalet.Spara talet är ett projekt som dokumenterarsvenskan i Finland i början av 2000-talet. Insamlingen inleddes 2005 ochnär projektet avslutas i slutet av 2008kommer samtal och intervjuer med merän 1 000 personer från olika delar avSvenskfinland att ha spelats in. För merinformation kontakta projektkoordinatorLisa Södergård, tfn (09) 618 77 527, lisa.sodergard@sls.fi.42

Nytt redaktionsråd förZacharias Topelius SkrifterStyrelsen för Svenska litteratursällskapeti Finland godkände vid sitt möte i december2007 en ny organisationsmodellför utgåvan Zacharias Topelius Skrifter.Forsknings- och utgivningsprojektetinitierades 2005 och dess uppgift är att itryckt och digital form ge ut författaren,tidningsmannen och professorn ZachariasTopelius skriftliga produktion i enhistorisk-kritisk kommenterad utgåva.Utgåvan omfattar för mången läsare redanvälkända litterära verk, såsom dikterna,Hertiginnan af Finland, Fältskärnsberättelser och Läsning för barn. Vid sidanav dessa utges även mindre kända dikter,skådespel m.m. samt versioner avlitterära alster som tidigare inte utgivitsi tryck. Utgåvan omfattar även Topeliuspraktfulla bildverk och skrifter ur hansmycket omfattande icke-fiktiva produktion,bland annat föreläsningar i historiaoch geografi, dagböcker, krönikor ochbrev. Utgåvans huvudman och huvudfinansiärär Svenska litteratursällskapetoch ett flertal externa samarbetspartnerär medfinansiärer. För närvarande stödsprojektet av undervisningsministeriet,Finska Vetenskaps-Societeten, Svenskakulturfonden, Finska kulturfonden ochSvenska folkskolans vänner.Utgivningsprojektet leddes fram tilldecember 2007 av en planeringsgrupp,med uppgift att skapa riktlinjer för utgivningenav Topelius skrifter och över­Zacharias Topelius.vaka redaktionens arbete. I och med attplaneringsgruppens mandat löpte ut vidårsskiftet och den nya organisationsmodellenträdde i kraft, axlades det vetenskapligaansvaret av ett redaktionsråd.Redaktionsrådet för Zacharias TopeliusSkrifter verkar sedan januari 2008 underledning av professor Max Engman (Åbo43

Akademi). Redaktionsrådets övriga medlemmarär professor emeritus Clas Zilliacus,viceordförande (Åbo Akademi),docent Barbro Ståhle Sjönell (Stockholmsuniversitet, Svenska Vitterhetssamfundet),universitetslektor Kerstin Thelander(Uppsala universitet), ledande editionsredaktörenPia Forssell (Svenska litteratursällskapeti Finland) och projektchefRainer Knapas (Nationalbiblioteket). Redaktionsrådetansvarar för utgåvans planering,innehåll och strukturer samt förplaneringen av det redaktionella arbetet.Utgåvan administreras av en redaktionschef.Till redaktionschef utnämndes i januari2008 Kim Björklund, som även ärsekreterare i redaktionsrådet.Zacharias Topelius Skrifter bygger på engenremässig indelning av Topelius skriftligakvarlåtenskap. Indelningen fungerarockså som utgångspunkt för det praktiskautgivningsarbetet inom Topeliusredaktionen.De redaktionella insatsernakoncentreras för närvarande till Topeliusdiktsamlingar och tidiga prosaverk, tillbildverk och föreläsningar i historia ochgeografi samt till dagböcker och brevväxling.Redaktionens arbete omfattar blandannat inventering och beskrivning avmanuskript och tryck, textetablering ochuppgörande av textkritisk kommentar,digitalisering och kodning av materialetsamt redigering och korrekturläsning.Därtill utvecklas kontinuerligt olikahjälpmedel för utgivningsarbetet, blandannat databaser över brev och andra manuskript,musikalier och kronologiskadata ur Topelius liv. Utgåvan engagerarfemton personer på heltid eller deltid.Utgivningen av den tryckta utgåvan avZacharias Topelius Skrifter inleds enligtplanerna inom de närmaste åren. Det vetenskapligaansvaret för respektive bandeller verkhelhet som utges bärs av en ansvarigredaktör eller redaktionskommitté.Redaktionsrådet har tillsatt projektchefRainer Knapas som ansvarig redaktör förbildverket Finland framstäldt i teckningar,professor emeritus Clas Zilliacus somansvarig redaktör för det första lyrikbandet,ledande editionsredaktören Pia Forssellsom ansvarig redaktör för den tidigaprosan och redaktören Pia Varstala somansvarig redaktör för Topelius dagböcker.Zacharias Topelius Skrifter utges påSvenska litteratursällskapets förlag ochingår i sällskapets skriftserie.Aktuellt inom utgåvan just nu är enmedveten satsning på kartläggningenoch utskrivningen av Topelius brev. Brevmaterialetutgör ett värdefullt forskningsmaterialoch spelar en mycket viktig rolli utgivningen av Topelius skriftliga produktion.Redaktionen tar fortsättningsvismed tacksamhet emot alla upplysningarom bevarade brev till eller från ZachariasTopelius. Uppropet gäller även andraslags manuskript av Topelius. Redaktionenönskar komma i kontakt med varoch en som känner till material av ellerom Topelius. För mera information, seprojektets hemsida www.topelius.fi ellerkontakta redaktionen.Pia VarstalaPostadress:Svenska litteratursällskapet i Finland,Zacharias Topelius SkrifterRiddaregatan 5, FI-00170 Helsingfors44

Pris, stipendier ochforskningsbidragPRISVid sällskapets årshögtid 5.2.2008 utdelades202 000 euro i litterära pris.Karl Emil Tollanders prisKarl Emil Tollanders pris om 30 000 eurooch den Tollanderska medaljen tillfölldiplomaten, professor, politices doktorKlaus Törnudd för en långvarig och fullödiggärning såväl inom ett flertal sektorerinom Finlands utrikesförvaltning somi universitetsväsendets tjänst, en dubbelkarriär som även har avsatt ett statsvetenskapligtförfattarskap på tre språk. Frånden första boken, om svenska språketsställning i Finland, till fjolårets samlingessäer, Tidens krav. Uppsatser om Finlandsutrikespolitik, präglas Törnudds skriftställarskapav vilja och förmåga att i klar textdryfta politik som en konst möjlig att idkamed bibehållen integritet.Övriga pristagare vid årshögtiden varprofessor, fil.dr Sven Hirn 15 000 euro,dramaturgen Harriet Nylund-Donner15 000 euro, litteraturforskaren, fil.drArne Toftegaard Pedersen 15 000 euro,författaren Catharina Gripenberg 15 000euro, författaren, skådespelaren AndersLarsson 15 000 euro, författaren HanneleMikaela Taivassalo 11 000 euro, redaktören,fil.lic. Pia Ingström 10 000 euro, ti­digare chefredaktören, författaren PeterLodenius 10 000 euro, historikern, fil.drHenry Nygård 9 000 euro, författaren,kritikern Bror Rönnholm 8 000 euro,författaren Kent Danielsson 7 500 euro,författaren, professor Torsten Pettersson7 500 euro, författaren, fil.lic. Sten-ErikAbrahamsson 5 000 euro, fil.dr UlrikaGustafsson 5 000 euro, ped.dr CamillaBjörklund 5 000 euro, författaren MinnaLindberg och illustratören Linda Bondestam5 000 euro, fil.dr Jessica Parland-vonEssen 7 000 euro och fil.dr Henrika Tandefelt7 000 euro.Statsrådet Mauritz Hallbergs prisHallbergska priset om 15 000 euro utdeladesden 16 maj och tillföll teologie doktorPamela Slotte för hennes doktorsavhandlingMänskliga rättigheter, moral ochreligion. Om de mänskliga rättigheterna sommoraliskt och juridiskt begrepp i en pluralistiskvärld (Åbo Akademi 2005). Enligt prismotiveringenhar författaren gett ett vetenskapligttungt vägande bidrag till enbåde samhälleligt och religiöst viktig ochaktuell problematik. Hon arbetar tvärvetenskapligtoch kombinerar teologisk etiksamt religionsfilosofisk begreppsanalysmed en juridisk förståelse av begreppetmänskliga rättigheter. Betydelsen av Slottesvetenskapliga insats syns även i att45

hon för närvarande deltar i flera forskningsprojektoch nordiska nätverk, bl.a. iden finska toppforskningsenheten ”GlobalGovernance Research”.STIPENDIER OCHFORSKNINGSBIDRAGUnder vintern och våren 2007–2008 harsällskapet beviljat följande stipendier ochforskningsbidrag.Historiska nämndenFil.mag. Michaela Bränn 5 000 euro, fil.mag. Kasper Kepsu 5 000 euro, mag.art.Detlev Pleiss 5 000 euro, teol.mag. GerdSnellman 5 000 euro och fil.dr HenrikaTandefelt 5 000 euro.Litteraturvetenskapliga nämndenFil.mag. Anna Biström 1 000 euro, fil.drUlrika Gustafsson 1 600 euro, fil.mag.Eva Johansson 7 500 euro, doktorandenSonja Miladinovic 650 euro, fil.dr AnnaMöller-Sibelius 6 250 euro, fil.mag. FrejaRudels 1 000 euro, fil.dr Hanna Ruutu7 000 euro och fil.mag. Jasmine Westerlund1 000 euro.Nämndens pro gradu-pris om 1 000euro tillföll fil.mag. Martin Welander.Samhällsvetenskapliga nämndenMA Maria Kreander 11 000 euro, pol.mag. Fredrica Nyqvist 4 000 euro, forskarenJorge Sinisterra 7 000 euro och Ph.D.Stud. László Vincze 12 000 euro.Språkvetenskapliga nämndenFil.dr Mari Bergroth 1 100 euro, fil.mag.Anna Greggas Bäckström 3 000 euro, ped.lic. Annette Kronholm-Cederberg 5 000euro, fil.mag. Lieselott Nordman 5 000euro, ped.mag. Heidi Sunabacka 900 eurooch fil.mag. Maria Vidberg 5 000 euro.Nämndens pro gradu-pris om 1 000euro tillföll fil.mag. Maria Vidberg.TraditionsvetenskapliganämndenFil.lic. Patricia Gustafsson-Aelbrecht7 150 euro, fil.lic. Niklas Huldén 5 000euro, fil.mag. Ann-Charlotte Palmgren7 150 euro och fil.dr Susanne Österlund-Pötzsch 700 euro.Nämndens pro gradu-pris à 500 eurotillföll fil.mag. Anna Eklund och fil.mag.Christina Haldin.Ragnar, Ester, Rolf och MargaretaBergboms fondArbetsgruppen Opuntia 500 euro, fil.mag. Patricia Berg 15 000 euro, fil.mag.Kasper Braskén 15 000 euro, fil.dr HannaElomaa 10 000 euro, fil.mag. Satu Frondelius15 000 euro, fil.mag. Marko Hakanen15 000 euro, fil.lic. Niklas Huldén2 000 euro, fil.mag. Kasper Kepsu 5 000euro, fil.mag. Inkeri Kinnari 15 000 euro,fil.mag. Ulla Koskinen 10 000 euro, fil.lic. Anna-Liisa Kuczynski 2 000 euro, fil.mag. Kristina Linnovaara 3 000 euro, docentLena Marander-Eklund 10 000 euro,fil.lic. Seija Niemi 15 000 euro, fil.dr HenryNygård 10 000 euro, fil.lic. Anu Raunio6 000 euro, fil.mag. Antti Räihä 12 000euro, teol.mag. Gerd Snellman 5 000 euro,fil.mag. Elisabeth Stubb 15 000 euro,46

fil.mag. Timo Vilén 15 000 euro, fil.mag.Mats Wickström 15 000 euro och fil.mag.Mirja Österberg 15 000 euro.Ingrid, Margit och Henrik HöijersdonationsfondSvenska språket: Arrangörskommitténför den fjärde nordiska SFL-workshoppen(Institutionen för nordiska språk ochnordisk litteratur vid Helsingfors universitet)1 000 euro, Föreningen för nordiskfilologi 1 600 euro, fil.mag. Linda Huldén15 000 euro, ped.lic. Annette Kronholm-Cederberg 10 000 euro, fil.mag. JannikaLassus 7 500 euro, fil.mag. LieselottNordman 2 500 euro, fil.mag. Sofia Stolt7 000 euro och fil.mag. Maria Vidberg10 000 euro.Historia: Verkst.dir. Christian Aspegrén5 000 euro, fil.mag. Marina Catani 9 000euro, journalisten Matts Dumell 2 000euro, Finlands svenska historielärare r.f.4 000 euro, tf. professor, docent BjörnForsén 5 000 euro, forskningschef SofiaHäggman 15 000 euro, fil.mag. MatiasKaihovirta 15 000 euro, fil.lic. HildingKlingenberg 2 000 euro, fil.mag. HannaLindberg 15 000 euro, Malms SvenskaUngdomsförening r.f. 1 500 euro, MåkläppenAB 5 000 euro, docent Jyrki Paaskoski5 000 euro, fil.mag. Taina Uusitalo 10 000euro och Åbo Akademis Studentkår 1 000euro.Teologi och kyrkohistoria: Fil.dr MånsBroo 7 500 euro, bitr. överskötaren MonicaCleve 7 500 euro, teol.mag. MarcusMoberg 5 000 euro, teol.dr AndréSwanström 15 000 euro, MA Miika Tolonen15 000 euro och teol.dr, fil.dr Iris Wikström2 000 euro.Miljövård och teknologi: Fil.mag. RasmusFältmarsch 3 000 euro, Natur ochMiljö r.f. 10 000 euro, fil.mag. LindaNordmyr 5 000 euro, fil.mag. Maria Nyberg2 000 euro, fil.mag. Sonja Nybom1 950 euro, fil.mag. Miriam Nystrand2 000 euro, fil.mag. Minna Stubina 15 000euro, Vindkraftföreningen r.f. 7 500 eurooch WWF Finlands havsörnsarbetsgrupp20 000 euro.Bröderna Lars och Ernst KrogiusforskningsfondEkon.mag. Linda Gerkman 2 300 euro,pol.mag., ekon.kand. Annica Karlsson1 500 euro, Arbetsgruppen Johan Knifoch Seppo Pynnönen 3 000 euro, pol.mag.Kristian Koerselman 1 500 euro, ekon.mag. Arto Thurlin 6 500 euro och ekon.mag. Joacim Tåg 11 200 euro,Hjördis och Arvid StandertskjöldsminnesfondArbetsgruppen Ulla-Britta Broman-Kananenoch Anne Sivuoja-Gunaratnam7 000 euro.Carl-Johan von Troils minnesfondMed.kand. Anni Herlevi 750 euro, med.kand. Lisa Nyström 800 euro, med.kand.Jannice Sirkka 1 500 euro och med.kand.Christoffer Stark 2 000 euro.47

Mänskliga rättighetersom tvärvetenskapligtforskningsobjekt *I dagens värld förs mänskliga rättigheterpå tal ofta och i de mest skilda sammanhang.Det finns därför de som hävdar attdet har gått inflation i talet om mänskligarättigheter. Varje mer eller mindrevälgrundat önskemål formuleras somen mänsklig rättighet och stipulerar därmednågot bortom personlig preferens.Mänskliga rättigheter har blivit en såkallad ”fritt svävande nämnare”, en termsom används för att uttrycka än det enaoch än det andra utan desto mera stringensi diskussionen.Samtidigt förs även den åsikten fram,att mänskliga rättigheter har kommit attutgöra ett slags trosartiklar i en sekulärkultur som har tappat sin tro på alltingannat. Mänskliga rättigheter verkar imänniskors medvetande personifieraett slags objektiva sanningar, en enighet.Människorättsjuridiken framstår som enstadig grund att stå på i en senmodernglobaliserad värld, där det är det annorlundasom ofta står i blickfånget. I entid när allting flyter blir mänskliga rättigheterett sätt för människor att på ettgränsöverskridande sätt artikulera någotav moralisk tyngd. Detta kan ses somett skäl till den vida spridning talet ommänskliga rättigheter har fått.I ljuset av detta utbredda men samtidigtmångskiftande människorättsligafenomen har jag i min doktorsavhandlingvelat formulera en förståelse av i vilkenmening mänskliga rättigheter är ett juridisktfenomen och var en potentiell moraliskdimension av dem står att finna.För detta syfte har jag undersökt vad juridiskadokument säger om mänskliga rättighetermen också studerat hur uttrycketanvänds i övrigt. När förs mänskliga rättigheterpå tal? Varför talar man just i termerav mänskliga rättigheter? Vad är detsom man vill uttrycka härmed?Genom att dessutom sätta mänskligarättigheter i relation till den schweizisketeologen Hans Küngs förståelse av begreppetglobalt ethos, har det varit möjligtför mig att diskutera både begreppspareträtt och moral och begreppen religionoch religiös mångfald. Kan det finnas enkoppling till en religiös övertygelse närmänskliga rättigheter förs på tal? För detär ju så, att religiös mångfald ofta kopplassamman med moralisk mångfald. Dennamångfald uppfattas som ett tecken på ettslags värderelativism som står i motsättningtill föreställningen om att det existeraruniversella värden. Detta argumentutgör sedan ofta ett led i hävdandet att* Teol.dr Pamela Slottes tal vid utdelningen av Statsrådet Mauritz Hallbergs pris 16.5.2008.48

Pamela Slottes tvärvetenskapliga doktorsavhandlingMänskliga rättigheter,moral och religion. Om demänskliga rättigheterna som moralisktoch juridiskt begrepp i en pluralistiskvärld (Åbo Akademi 2005)har belönats med Hallbergska priset.Foto Janne Rentola.mänskliga rättigheter i verkligheten ärpartikulärt giltiga i någon slags moraliskmening. De ger uttryck för en syn påmänskligt liv som inte omfattas av allamänniskor överallt.* * *Med denna uppgiftsbestämning har detfallit sig naturligt att ge forskningen entvärvetenskaplig prägel. Jag har närmatmig mänskliga rättigheter ur såväl ettteologiskt etiskt, ett religionsfilosofiskt,som ett folkrättsligt perspektiv. Att arbetatvärvetenskapligt är både spännande ochutmanande. Det bjuds möjlighet att breddasin kunskap, vilket för min del blandannat har inkluderat studier i folkrätt.Men denna breddning av kunskapsbasenär också nödvändig för att genomföra pådetta sätt upplagda forskningsprojekt.Det krävs ett visst mått av förtrogenhetmed ett annat ämnesområde för att kunnauttala sig trovärdigt om det, för att identifierapunkter på vilka man med sin specialkompetenshar ett bidrag att ge samt föratt kunna se vad som kan vara fruktbartmed hänseende på den egna disciplinen.I viss mening tar man på sig en dubbelarbetsbörda. Då hjälper det om manhar ett personligt intresse för frågeställningarna,vilket i mitt fall har utgjorts avett engagemang för mänskliga rättighetersedan skolåren. Av detta skäl gav detvalda forskningsperspektivet mig ocksåmöjlighet att ta ett steg tillbaka och såatt säga som betraktare studera mänskligarättigheter på liknande sätt som maninom teologin (såsom den brukar förstås ibland annat ett finländskt och rikssvensktsammanhang) studerar människors uppfattningarom Gud och religiös praktikknuten till dessa föreställningar.Den omgivande forskningsmiljön ärockså av betydelse för genomförandet avdetta slags projekt. Min avhandling växtefram som ett resultat av medverkan i olikatvärvetenskapliga forskningsgrupper,49

där vetenskaplig sakkunskap förenadesmed en ödmjuk attityd som jag tror bildarnödvändiga förutsättningar för fruktbaratvärvetenskapliga samtal. Att Åbo Akademiär ett litet universitet med låg tröskelmellan de olika fakulteterna har därtillvarit ovärderligt. Möjligheten att delta iandra ämnens forskarseminarier och följaden diskussion som pågår, har stöttat detegna arbetet. Att i praktiken kunna följamed i den aktuella diskussionen på områdetunderlättar när man rör sig på okändmark och konfronteras med en uppsjö avny litteratur. Jag har fått stöd i min strävanatt konferera material som är representativtför diskussionen inom respektive disciplin,men även relevant i relation till justmin forsknings grundläggande problematik,som har varit att belysa begreppetmänskliga rättigheter i dess olika dimensionergenom att studera användningenav termen mänskliga rättigheter.Jag har alltså anlagt ett för den gängsemänniskorättsforskningen något ovanligareperspektiv, genom att jag har studeratsjälva diskursen som ett språkligtfenomen. I viss mening har jag rört migpå ett metateoretiskt plan. Samtidigt hardenna fokusering gjort det möjligt förmig att använda metoder som är allmännainom ramen för teologisk forskningoch inom filosofisk forskning i allmänhetoch som uppehåller sig vid juridiskt, moralisktoch religiöst språk och som genomett studium av termer, begrepp, texteroch diskurser strävar efter att belysa vårspråkanvändning. Detta har gett mig entrygghet i mitt angreppssätt, som jag trorär till fördel i tvärvetenskapligt arbete.Vad är det då som man såväl inom jurisprudenssom inom den bredare allmänhetentalar om när mänskliga rättigheterförs på tal? Jag vill här enbart nämnanågra saker. Den juridiska dokumentationen,människorättsjuridiken, utgör ensjälvklar referenspunkt för den offentligadiskussionen om mänskliga rättigheter.Av den anledningen är det naturligt attstudera denna del av folkrätten när manvill skapa sig en förståelse av mänskligarättigheter. I egenskap av juridiska normerstipulerar mänskliga rättigheter attnågot är föreskrivet, tillåtet eller förbjudetför någon, vanligen en stat, i relation tillen människa eller en grupp av människor.I grund och botten artikulerar mansig alltså om mänskliga relationer. Olikasätt att förhålla sig till en människa uppfattassom mer eller mindre korrekta. Detfinns gränser för hur en människa, vemhon än är, får behandlas.* * *Förenta nationernas Allmänna förklaringom de mänskliga rättigheterna från år1948 kan här uppfattas som en definitionav vad mänskliga rättigheter är. Dennaförklaring har sedan tolkats vidare. Denprocessen har gett utslag i en stor mängdjuridiska dokument där förståelsen avbegreppet mänskliga rättigheter har vidgatssom en följd av att nya grupper avmänniskor har gjort sina röster hördaom vad som är ett människovärdigt liv– eller om vad som åtminstone är ”människoovärdigt”.Den senaste i raden avmänniskorättsliga fördrag fokuserar påpersoner med funktionshinder och derasrättigheter.Likväl är inte öppenheten total. Folkrättenställer upp flera villkor för vadsom i juridisk mening kan gälla som enmänsklig rättighet, för det som en individkan få ”rätt till”. Det juridiska språketär alltså inte neutralt när det presenteraross med en förståelse av mänskligt liv. Istället görs olika sorts gränsdragningar,med den följden att varje anspråk som enmänniska ställer inte kommer att erkännassom ett människorättsligt anspråk ien juridisk mening.50

Emellertid används termen mänskligrättighet ofta i en vidare bemärkelse änvad den juridiskt auktoriserade tolkningenstipulerar. Människor gör mångagånger anspråk på mänskliga rättigheterjust när de på rättslig väg inte kan ta itumed en missgärning, när de så att sägainte har rätten på sin sida. Jag uppfattaratt mänskliga rättigheter här kan utgöraett sätt att formulera ett moralisktställningstagande. Talet om mänskligarättigheter fyller en funktion genom attdet åskådliggör människors subjektivaerfarenheter av kränkning. I första handrör det sig inte här om en normöverträdelse,utan om att mänskliga relationerhar rubbats. När denna rubbning fångasin i människorättslig terminologi ges denindividuella berättelsen en språklig ramsom på ett gränsöverskridande sätt riktaromvärldens ögon på det som sker.Att tala i termer av mänskliga rättigheterär alltså ett sätt att reagera på situationersom man uppfattar att på något sättförkroppsligar ett förhållningssätt sombryter gränsen för hur man kan förhållasig till en människa. Genom att artikulerasig i termer av mänskliga rättigheter understrykerman att det rör sig om någotsom är av grundläggande och beständigkaraktär, och som gäller för alla människor,såvida man inte vill framstå somsjälvmotsägande. Av detta följer också attdet finns gränser för vår förståelse av vaden människa vill säga när hon uttryckersig i människorättslig terminologi. Atthävda en mänsklig rättighet till en koppgott hett te, något en kollega nämner i sindoktorsavhandling som ett exempel påhur den fritt svävande termen mänskligarättigheter används, är svårbegripligt.Dylika utsagor ger inte uttryck för enmeningsfull språkanvändning. Vi förstårnog inte riktigt vad en människa vill sägasom hävdar en sådan mänsklig rättighet.Därtill är det snarast just konkreta negativaerfarenheter som ger upphov tillgemensamma ställningstaganden omvad som åtminstone är omänskligt. Denomedelbara reaktionen är delad och formulerassom att vi konfronteras med enmänniskorättskränkning. Denna moraliskasamstämmighet kan dock inte påett självklart sätt omformuleras till engemensam förståelse av vad som vore ettgott liv i vidare bemärkelse.* * *Vidare har jag i min avhandling lyft framdet sätt på vilket dylika artikulationer imänniskorättsterminologi alltid görs motbakgrund av det vidare meningssammanhangmänniskor är delaktiga i, socialtoch kanske också religiöst. Det är motbakgrund av de sammanhang vi föds ini och den begreppslighet dessa sammanhangtillhandahåller oss med, som vi blirvarse och förstår våra liv och förhåller osstill fenomen i vår omvärld. Det är motbakgrund av våra sammanhang som vikonstaterar att något är meningsfullt ellermeningslöst, en oförrätt, en människorättskränkningeller något annat. Detsätt på vilket en människa formulerar sigkommer därför att avslöja hur hon uppfattaren situation hon konfronteras med.Här kan vi förmedlas bilden av att detfinns en intern koppling mellan användandetav människorättslig terminologioch de övertygelser hon har.Hur detta är möjligt formulerar Küng enförståelse av när han talar om ett globaltethos. Han tänker sig att olika tros- ochlivsåskådningar trots påtaglig mångfaldlikväl på ett grundläggande plan förenasmed människorättsjuridiken i att manvill värna om människan. På olika sättgörs det försök att språkligt formulera enförståelse av hur man bör förhålla sig tillen människa. Küng menar därför att människoroberoende av tros- eller livsåskåd­51

ning potentiellt kunde sluta upp bakommänniskorättsjuridiken, och att dennamöjlighet att förstå mänskliga rättighetersom skildringar av människors egnaövertygelser stödjer deras motivation attfrämja mänskliga rättigheter.I motsats till Küng ställer jag mig dockfrågande till det meningsfulla i att somen utlöpare av detta formulera katalogerav allmänt hållna mänskliga moraliskaförpliktelser som ett komplementtill människorättsdokumentationen. Detär bland annat inte självklart på vilketsätt mänskliga rättigheter i praktiken ärkopplade till religiös övertygelse. Det ärbara genom att studera faktiska diskursersom vi kan upptäcka de sätt på vilket enreligiös tolkningsram bildar – eller intebildar – horisont för ett tal om mänskligarättigheter.* * *Men för att återvända till den inledandeuppgiftsbeskrivningen, så har jag alltsåidentifierat en möjlighet av en kopplingmellan rätt, moral och religion beträffandebegreppet mänskliga rättigheter hosden enskilda individen som uttalar sig imänniskorättslig terminologi. En människasom hävdar ett människorättsligtanspråk för egen eller en annan människasdel behöver inte enbart peka på ettlagrum, utan kan snarast uppfatta att honhärigenom ger uttryck för sig själv sommoralisk person och religiös människa.Ett engagemang för mänskliga rättigheterär förenligt med hur hon uppfattar atthon som troende skall förhålla sig till sinamedmänniskor och sin omvärld.En slags språklig överlappning kanman också finna explicit uttryck för imänniskorättsjuridikens formuleringarnär det talas om exempelvis diskrimineringoch folkmord. Vissa handlingar somuppfattas som klandervärda artikuleraspå ett sätt som gör att man ger uttryck förett avståndstagande som faktiskt är oberoendeav om handlingen är kriminaliseradeller inte.Att begreppet mänskliga rättigheter ärdynamiskt till sin natur, eller att det delvisär öppet vad människor menar när detalar om mänskliga rättigheter, får därförinte likställas med någon slags total godtyckligheti fråga om det som omnämnsi människorättsliga fördrag. Inte hellerkan man ha överseende med ett krav baradärför att det inte juridiskt håller sträck.Slutligen vill jag rikta ett varmt tack tillSvenska litteratursällskapet för att detväljer att uppmärksamma tvärvetenskapligforskning.Pamela Slotte52

BoknyheterLitteratursällskapets bokvår har varitlivlig och i utgivningen kan man urskiljanågra teman som förenar flera av böckerna.Det svenska i Finlands historiafram till Gustav Vasa presenteras i denbrett upplagda boken Sveriges Österlandav Kari Tarkiainen. Slutet på Finlandsriksgemenskap med Sverige är tema i tvåböcker, dels i det unga ögonvittnet EricGustaf Ehrströms Dagbok från fälttåget iÖsterbotten 1808, dels i Jan Samuelsonsundersökning Eliten, riket och riksdelningenom hur de sociala nätverken inom eliteni Sverige och Finland förändrades efter1809. I Gränsfall, en av vårens prisbelöntaböcker, beskriver Max Engman gränstrafikenmellan Finland och Ryssland efterföljande ”riksdelning”, dvs. efter ryskarevolutionen och Finlands självständighetsförklaring.Om ett sekel kan betraktas som etttema framträder 1700-talet som ett starktsådant i vårens utgivning. Nyss nämndabok om eliternas sociala nätverk tar avstampi första hälften av 1700-talet, medanHenrika Tandefelts Konsten att härskabehandlar Gustaf III:s medvetna politikatt genom ceremonier, belöningar till undersåtaroch krigiska handlingar iscensättasig själv som härskare. 1700-taletsintresse för Ostindien och naturvetenskapenblir ingående belyst i två helt olikaresedagböcker, den ena, Brev från Batavia,av vetenskapsmannen Clas FredrikHornstedt på insamlingsresa på Java, denandra, Journal hållen på resan till Canton iChina, av Israel Reinius, som var kadettpå ett av Svenska ostindiska kompanietsskepp. Superkargören Peter Johan Bladh,den enda av finsk härkomst med dennahögt uppsatta position inom Svenska ostindiskakompaniet, beskrivs dessutom ien liten skrift av Birgit Lunelund.Sjöfart, men av modernare slag, är ocksåden röda tråden i Hanna Hagmark-CoopersAvsked och återseende, en bok om vardagenför de åländska sjömanshustrurnaunder 1900-talet.Prisbelönta böckerMerete Mazzarellas bok Fredrika Charlotta,född Tengström. En nationalskalds hustru,som utkom till Fredrika Runebergs200-årsdag 2007, utsågs i mars till Åretsvetenskapsbok 2007.53

Max Engman tilldelades Statens prisför informationsspridning för den finskspråkigaversionen av Gränsfall, som utkomunder titeln Raja. Karjalan kannas1918–1920 (WSOY 2007).Anders Carpelans grafiska formgivningav Arne Toftegaard Pedersens bokUrbana odysséer. Helsingfors, staden och1910-talets finlandssvenska prosa fick etthedersomnämnande av Kommittén förFinlands bokkonst i tävlingen Årets vackrasteböcker.Kari TarkiainenSverige ÖsterlandFrån forntiden till Gustav VasaFinlands svenska historia 1Sveriges Österland handlar om Finlandsförhistoria, medeltid och 1500-tal, medtonvikt på förhållandet mellan det svenskaoch det finska. Svenskarna och det framväxandesvenska riket etablerade sig småningomöster om Bottniska viken, och deområden som först kallades ”Österland”blev riksdelen ”Finland” och efter hand enintegrerad del av ett nordiskt kungadöme.Boken behandlar de centrala frågorna iFinlands historia, med ett särskilt intresseför språk, ekonomi och bebyggelse, kyrkligorganisering, förvaltningshistoria ochkulturformer både på landsbygden ochi städerna. Klassiska tvistefrågor somsvenskarnas ankomst till Finland, de förstakorstågen och ortnamnens vittnesbördom språk- och bebyggelsehistoria behandlasingående och arvet från den äldstasvenska tiden framträder här i en mångsidigbelysning, utgående från forskningslägeti dag. Boken är den första i en serieav fyra volymer om det svenska i Finlandshistoria genom tiderna.334 s., inb., ill. i färg och svartvittPris 40 €ISBN 978-951-583-155-2Eric Gustaf EhrströmDagbok från fälttåget i Österbotten 1808Utg. Johanna Wassholm, Rainer Knapas &Nora ErvalahtiEric Gustaf Ehrström tog som endast 17-årig student anställning som kommissa­54

ie i Savolax regemente under pågåendekrig sommaren 1808. Hans uppgift varatt sköta regementets proviantering ochräkenskaper. Sin något romantiska bildav kriget blev han snabbt av med när hanunder besvärliga förhållanden följde Finskaarmén och på nära håll blev vittne tillbl.a. slagen vid Lappo och Oravais. Hanskrev ner sina upplevelser i en dagbok,som han också anförtrodde sina hjärtesorgeroch sina konflikter med befälet. I Dagbokfrån fälttåget i Österbotten 1808 ingårförutom Ehrströms livfulla anteckningarockså en inledande artikel om krigsförloppetav Jussi T. Lappalainen.131 s., inb., ill. i färg och svartvittPris ca 22 €ISBN 978-951-583-156-9Jan SamuelsonEliten, riket och riksdelningenSociala nätverk och geografisk mobilitet mellanSverige och Finland 1720–1820När det svenska riket delades 1809 tvingadesofficerare, ämbetsmän och prästerverksamma i Finland att ta ställning tillvilket land de skulle bo och verka i. Somligaflyttade över till Sverige, men de flestavalde att fortsätta sina karriärer i Finland,för att småningom alltmer orienterasig österut, i riktning mot S:t Petersburg. Idenna bok belyser Jan Samuelson förbindelsernamellan det svenska rikets västraoch östra del både före och efter delningen1809. Genom att studera äktenskapsförbindelser,flyttningar och jordägandeinom samhällets högsta skikt ger han enbild av hur väl eliten i Finland var integreradmed motsvarande grupper i detsvenska rikets västra del. En central frågaär vilka följder freden i Fredrikshamn1809 fick för sammanhållningen mellande tidigare svenska riksdelarna: Leddeskilsmässan till att förbindelserna bröts?Vilka konsekvenser fick den nya riksgränsenför den finländska eliten? Samuelsonkastar nytt ljus över dessa frågor genomdetaljerade undersökningar av socialanätverk och flyttningsmönster från 1700-talets första hälft till tiden närmast efterfreden 1809.254 s., inb.Pris ca 32 €ISBN 978-951-583-158-355

Boken som Max Engman själv kallar ”ettbidrag till det mellanfolkliga barbarietskulturhistoria” handlar om hemliga kontakterstrax efter ryska revolutionen, mellanFinland och Rådsryssland och mellanövriga världen och Rådsryssland viaFinland. Kontakterna koncentrerades tillKarelska näset och bron över Systerbäck.De första åren efter revolutionen kännetecknadesav oreda och maktkamp i detväldiga Rådsryssland, och förbindelsernatill utlandet var kaotiska. På den finska sidanhade ett blodigt inbördeskrig utkämpatsi efterdyningarna av revolutionenoch självständighetsförklaringen 1917.Formellt rådde krigstillstånd mellan ländernafram till freden i Dorpat 1920. Desom tog sig över gränsbron var ofta vanligamänniskor som blivit på fel sida omgränsen, men det handlade också om utväxladefångar och människor som tagitssom gisslan, om diplomater, militärer ochpolitiker och om internationella revolutionärersom anarkisten Emma Goldmanoch journalisten John Reed.540 s., inb., ill.Pris ca 42 €ISBN 978-951-583-148-4Henrika TandefeltKonsten att härskaGustaf III inför sina undersåtarMax EngmanGränsfallUtväxlingar och gränstrafik på Karelska näset1918–1920När Gustaf III besteg tronen 1771 hadeSverige upplevt en tid av ständerväldeoch svag kungamakt. För att stärka sinmaktposition utnyttjade Gustaf III en heluppsättning symboler för att iscensättasig själv som härskare. Ordnar, titlar ochmedaljer blev tecken på kunglig nåd ochgenom dem knöt han till sig inte baralojala adelsmän utan också präster, borgareoch bönder. I noga regisserade ceremonieroch scener kunde han framståi olika härskarroller, som vid instiftandetav Vasa hovrätt 1776, där han var denlagstiftande konungen. Genom krigetmot Ryssland 1788–1790 ville han vara destora krigarkonungarnas like, en Gustav56

II Adolf eller Fredrik den store. I Konstenatt härska undersöker Henrika Tandefelti tre delstudier hur Gustaf III genom s.k.nådevedermälen, ceremonier och krigiskadåd skapade sig själv som härskare.Härskandet och härskarrollerna beskrivssom delar av en helhet. Rollerna var i djupastemening härskandets kärna. Bokenär en bearbetad version av Henrika Tandefeltsdoktorsavhandling från 2007.439 s., inb., ill. i färg och svartvittPris ca 36 €ISBN 978-951-583-159-0Clas Fredrik HornstedtBrev från BataviaEn resa till Ostindien 1782–1786Utg. Christian Granroth, Patricia Berg &Maren JonassonNaturvetaren och läkaren Clas FredrikHornstedt reste till Java 1782 i avsikt attsamla in exotiska naturalier till de svenskasamlingarna. Han var LinnélärjungenCarl Peter Thunbergs elev och den sista iraden av svenska naturvetare som resteut i linneansk anda. Hornstedt stannadeett år på Java. Sina iakttagelser och upplevelsertecknade han ner i brev till sinlärare och uppdragsgivare. Speciellt förHornstedts anteckningar är hans färgrikaskildringar av den kinesiska befolkningeni huvudstaden Batavia – framför allt dessreligiösa fester, musik och skådespel. Efteråterkomsten till Europa stannade hanytterligare ett år på kontinenten och avslutaderesebreven i Paris 1786. Brevenges här för första gången ut i sin helhettillsammans med Hornstedts bevaradeteckningar och delar av hans opubliceradeavhandling Descriptiones Animalium.I boken ingår också en levnadsteckningöver Hornstedt av Nils Erik Villstrand.Christina Granroth skriver om Hornstedtsom resenär, och tillsammans med KeesRookmaaker beskriver hon hans zoologiskagärning. Botanisten Hornstedtbeskrivs av Bertil Nordenstam och bakgrundentill de teckningar om japanskakupunktur som Hornstedt hade med sighem belyses av Wolfgang Michel.418 s., inb., ill. i färg och svartvittPris ca 42 €ISBN 978-951-583-160-6Israel ReiniusJournal hållen på resan till Canton i ChinaUtg. Birgit LunelundBröderna Israel och Herman Reinius,prästsöner från Österbotten, avseglade1746 från Göteborg som kadetter ombordpå Svenska ostindiska kompanietsskepp ”Adolph Friedrich”. Kanton i Kinanådde de först i juni följande år, efter bl.a.ett långt uppehåll i hamn på Mauritiuspå grund av otjänliga vindar. Den journalsom Israel Reinius förde under resan tilloch från Kanton är en blandning av dagbok,loggbok och ekonomisk och naturvetenskapliganteckningsbok, som avslutasvid återkomsten till Göteborg i juni 1748.57

Som kadett fick Reinius undervisning ialla sysslor ombord, allt från grovarbetentill matematiska beräkningar, och i dagbokenbeskriver han sjömanslivet medskeppsarbeten, matordning och olikatilldragelser ombord. Från hamnarna gerhan rapporter om folkliv, religion, sederoch bruk, djur och natur, odlingar, handeloch industrier. Väl framme i Kanton skriverhan ingående promemorior bl.a. omvad som bör iakttas vid handel med porslin,te och siden. Denna upplaga av IsraelReinius journal är ett faksimil av utgåvanfrån 1939, med en inledande artikel av utgivarenBirgit Lunelund.325 s., hft. ill.Pris ca 28 €ISBN 978-951-583-161-3Birgit LunelundPeter Johan Bladh och Svenska OstindiskaCompagnietPeter Johan Bladh (1746–1816) var undermånga år en nyckelperson inom Svenskaostindiska kompaniet. I detta nytryck aven artikel från 1940 behandlar Birgit Lunelundsuperkargören Bladhs verksamhetvid kompaniet 1766–1784. Han gjordeflera resor med kompaniets skepp ochvar under många år chef för det svenskahandelskontoret i Kanton. Genom brevoch andra dokument får vi följa Bladhskarriär inom kompaniet, hans vardag iKanton och hans tankar och förslag kringkompaniets framtid.61 s., hft.Pris ca 10 €ISBN 978-951-583-163-7Hanna Hagmark-CooperAvsked och återseendeSjömanshustruns liv under 1900-taletStändiga växlingar mellan ensamhet ochtvåsamhet karaktäriserar livet för sjömanshustrun,vars liv och vardag står icentrum i denna bok. Undersökningenbygger på levnadsberättelser av åländskasjömanshustrur födda mellan 1912 och1969. Utifrån kvinnornas personliga berättelservisar Hanna Hagmark-Cooper58

på ett cykliskt mönster i sjömanshustrunsliv, ett mönster som bygger på makensavfärder och hemkomster och somger henne känslan av att leva två skildaliv. Författaren tar också upp kvinnornasinställning till de myter som omger livetsom sjömanshustru och hur de förändradeföräldrarollerna har påverkat liveti sjömansfamiljen. Boken är en bearbetadversion av Hanna Hagmark-Coopersdoktorsavhandling.171 s., hft.Pris ca 28 €ISBN 978-951-583-157-6Böcker hösten 2008Även hösten kommer att bjuda på mångaintressanta titlar. Här ett plock ur utbudet:Storsatsningen Biografiskt lexikon för Finlandkommer ut med den första volymenav fyra. Denna del innehåller biografieröver personer som var verksamma underden svenska tiden. Huvudredaktör förlexikonet är Henrik Knif.Maire Gullichsens minnesanteckningarom sin barn- och ungdom ges ut i bokenRegnbågsfärger, mörka stänk. Minnesvandringar1907–1928, med Cita Reuter somredaktör. Boken är en personlig skildringav en högreståndsbarndom med bådeljusa och mörka toner och av författarensförsta kontakter med den moderna konsteni Paris.Den offentliga bilden av ZachariasTopelius, uttryckligen hur han har avporträtteratsav sin samtid och av eftervärlden,behandlas av Hannele Savelainen iZacharias Topelius i bild. Människan, porträttenoch sinnebilderna.Boken Turism och tradition. Att användadet åländska kulturarvet visar hur man påÅland använder kulturtraditioner ochminnesmärken av olika slag för att främjaturistnäringen. Uppsatserna i boken byggerpå ett fältarbete som etnologerna ochfolkloristerna vid SLS:s Folkkultursarkivgjorde på Åland sommaren 2006. Redaktörför boken är Yrsa Lindqvist.Maktens mosaik. Enhet, särart och självbildi det svenska riket, med Nils Erik Villstrandoch Max Engman som redaktörer, är enantologi om det svenska riket under tidigmoderntid, dvs. perioden 1500–1800.Framstående historiker från Sverige ochFinland lyfter fram dels faktorer somband samman riket, dels sådana somhade en splittrande verkan. Flera uppsatserbelyser också förhållanden och processeri de två nya politiska enheter sombildades 1809.Victor Tuderus deltog som officer vidLivgardets Dragonregemente i ryskturkiskakriget 1877–1878 och tecknadened sina erfarenheter av krigståget ochförhållandena i ryska armén. Hans oförskönadeskildring av kriget ges nu ut förförsta gången i boken Militär och målare.59

En skildring från rysk-turkiska kriget 1877–1878, med Eva Gädda som utgivare isamarbete med J.E.O. Screen och RainerKnapas.Årsboken Historiska och litteraturhistoriskastudier 83, som kommer ut redanunder sensommaren, innehåller flera artiklarmed anknytning till Finlands förvaltnings-och militärhistoria, bl.a. finskakriget 1808–09. Även andra världskrigetbehandlas i en artikel om finländska forskaresorientering mot Tyskland. Dessutomingår en uppsats om 100-årsjubilerandeförfattaren Henry Parland och enom pantomimens historia i Norden.Följ med bokutgivningen på SLS:s förnyadewebbplats, där både kommandeoch nya böcker presenteras.Nina Edgren-HenrichsonSLS-kalendern 2009Svenska litteratursällskapet uppmärksammar händelserna 1808–1809 med en väggkalender som har Borgå lantdag 1809 som tema.Månadsbladen illustreras med bilder av personer, platser och föremålsom anknyter till ceremonierna. Kalendern utkommer i oktober ochkan beställas med blanketten längst bak i tidningen eller per e-postinfo@sls.fi.Pris ca 14 € + porto.60

Från Sankt Henrik till LinusTorvalds. Över 1600 artiklarom kvinnor och män av störreeller mindre betydelse i Finlandshistoria.1 2 3 4Omfattar fyra bokvolymer. Vol. ISvenska tiden kommer ut hösten2008, övriga delar under de tvåföljande åren.61www.blf.fi

Historien i förståndets vågskåloch i sagans *Det är i dag drygt två veckor tills krigetkommer. Detta är ingen prognos övervilka konsekvenser denna supertisdagi den amerikanska presidentvalskampanjeneventuellt kommer att få. Nej,här gäller det ett historiskt krig, det finskakriget 1808–09, det obetydliga krigetmed de vittbärande konsekvenserna. Enav följderna var som känt en stegvis omgestaltningav det svenska språkets ochden svenska kulturens plats i och betydelseför det autonoma storfurstendömetFinlands framväxt och utveckling. År1885 skulle Svenska litteratursällskapet iFinland grundas som en konsekvens avdenna omvandlingsprocess. Då Sällskapetdärtill grundades till J.L. Runebergsminne, blev Fänrikarna – också de förvissoen konsekvens av kriget – och händelsernakring 1808–09, ett givet intressefält iSällskapets tradition och självbild.Kriget, dess orsaker, förlopp och följder,skildrade och kontextualiserade på varierandesätt under olika tider, utgör härviden bärande dimension i den historiskahelhetsgestaltningen. Men därtill har vi,som en andra dimension, diktens ochkonstens starka gestaltning av kriget ochdess bärande ideal av patriotism, hjältemodoch pliktuppfyllelse. Bägge dimen­sionerna har med varierande styrka ochbetoning varit närvarande i våra individuellaoch kollektiva minnen och därmedi nationens liv. Inför de kommande 200-års evenemangen står historiens gudinnaClio positivt överraskad inför den uppmärksamhetman nu kommer att visa historien.Mycket och mångahanda förväntashon stå till tjänst med. Samtidigt vetvi att krigen genom seklerna, ja genomårtusendena, är hennes pålitliga bundsförvanter.Först fyller de första krigskildringarnahistoriens blad, sedan fyllerkommande historikers tolkningsstriderän fler blad i världens fascinerande, menofta grymma historiebok.Låt mig göra några reflexioner med anknytningtill den förändring de viktigaåren 1808–1809 innebar.*Jag skall låta en av våra stora berättareange något av tonen i det jag valt att lyftafram. I inledningen till Fältskärns förstaberättelse skriver Zacharias Topelius:”Har du väl någonsin sett historien afbildassåsom en gubbe med vis panna ochstelnadt hjärta, vägande allt med förståndetsvågskål?” Inte heller i kväll ser vi i* Ordförandens hälsningstal vid Svenska litteratursällskapets i Finlands årshögtid den 5 februari2008.62

historiens företrädare, professor HenrikMeinander, en gubbe med stelnat hjärta.Tvärtom, har vi i honom lärt känna enpojkaktig, öppen och orädd Clios tjänare,som med frisk kraft och sann berättarglädjeredan mångsidigt och inträngandeberikat vår historia och vår upplevelse avden. ”Är icke häfdernas genius fastmer”,fortsätter Topelius, ”en evigt blomstrandeflicka, full af eld, med ett brinnandehjerta och en flammande själ, menskligtvarm och menskligt skön?” Jag förmodaratt kvällens festföredragshållare, bortsettfrån könshänvisningen, känner vissfrändskap med skaldens hållning ocksåom orden är väl expressiva för dagensvetenskapliga ethos. Vi ser med stor förväntanfram emot föredraget.*Man brukar rätt ofta ställa frågan vadsom hade hänt om ingen riksupplösninghade inträffat 1809. Nästan lika ofta brukarsvaret på frågan bli, med lite olikamotiveringar och betoningar, att det varbäst som skedde och kanske oundvikligt.Betydligt mer sällan ser man denfrågan ställas, vad som hade hänt omdet område som vi i dag kallar Finland,inte hade införlivats med det svenska riketoch utvecklats till en integrerad delav rikshelheten. Önskar man odla dennatyp av hypotetiska frågeställningar, ärden frågan lika viktig att ställa och försökabesvara. Jag skall låta Topelius ge ettindirekt svar på frågan. I sitt kända föredrag”Äger Finska Folket en Historie?”hållet vid Österbottniska avdelningensårsfest den 9 november 1843, karaktäriseradehan sammanfattande tiden mellan1157 och 1809 som en ”skolans tid”.Det är ingen dålig sinnebild. Det är intebara i våra dagar som vi begåvats medframgångsrika skolor, också om varjeskola och skoltid kan bedömas olika. Villman fortsätta på den Topeliuska bildenoch ställa den naturliga följdfrågan vilketsom var den över 600-åriga skolans viktigasteämne, skall väl flere förslag kunnages, men mitt svar blir: samhällsläranmed dess olika delområden. Efter en braskola, allmänbildande och samhällsorienterad,kan eleverna med tillförsikt gåvidare. Också för samhällsgestaltningengäller samma predikament. Är grundenlagd kan bygget med träget, gemensamtoch målmedvetet arbete resas och framtidenhoppfullt erövras, vilket vi nu i 200år, trots stundom hårda prövningar, tacksamtfått bevittna.*Ett område från denna ”skolans tid” villjag speciellt uppmärksamma, de medeltidauniversitetsbesöken från biskopstifteti Åbo. I bildningshistorikerna SimoHeininens och Jussi Nuortevas lärda sällskapkan man följa Åboadepternas vägtill kontinentens lärosäten, universiteteni Paris, i Prag, i Rostock, i Greifswald. Ide medeltida källorna har man lyckatsidentifiera 164 studerande från vårt stifti östra rikshalvan. Lägger man till dem,som inte avlagt examen blir slutsiffrantroligen minst den dubbla. Efterlysernågon nitisk, närvarande universitetslärareen utvärdering av systemet kan bl.a.framhållas att två blivande Åbobiskopar,Johannes Petri och Olaus Magni, avanceradetill rektorer för universitetet i Parisår 1366, respektive 1435. Genom de hemvändandemagistrarna kom därtill bildningensljus att tidigt tändas och lysa iKatedralskolans fönster.Vad vi här ser är inget mindre än tidigaföregångare till en av grundtankarna i dagensBolognaprocess, ett europeiskt universitetssystem,öppnat för våra medelti­63

da studenters lärdomsiver och peregrination,givetvis inom den katolska kyrkansram och hegemoni. Vill man i dagens EU-Finland på djupet vara Europaorienteradoch i grunden känna en andligt-intellektuellgemenskap med europeisk bildningoch tradition, är det svårt att förstå att denärmare fyra hundra åren ur ”skolanstid”, innan den kungliga akademien iÅbo grundades 1640, inte skulle ses somen berikande och även aktuell del av vårtkulturarv. Vill man uppleva en konkretoch majestätisk, yttre bild av och påminnelseom detta arv, skall man ställa sig vidÅbo domkyrkas fot, och stilla begrundaoch räkna seklernas, de många seklernas,avtryck i väggar och torn, i tegel, rappningoch ornamentik!Då Elias Hyphoff vid 1700-talets mittutgav en lärobok i historia för rikets skolor,underströk han det nöje och den nyttasom speciellt fäderneslandets hävderskänker sina läsare. Ingen rättsint medborgare,betonade Hyphoff, ”önskar somMullvaden vara blind uti sitt egit Boo.”Detta rättesnöre bör också gälla i dag, ilandets skolor och kulturideologi.*Foto av Åbo domkyrka från 1890-talet. En konkretbild av vårt kulturarv får man genom att betraktade många seklernas avtryck i domkyrkans väggar,tegel, rappning och ornamentik. Foto J.J. Reinberg.Åbo Akademis bildsamlingar.Då Svenska litteratursällskapet på 1880-talet inledde sin verksamhet med syftetatt samla, bearbeta och offentliggöravittnesbörden om den svenska kulturensuppkomst och utveckling i Finland, medspeciell tyngdpunkt på svenska språket,innebar detta samtidigt en naturlig betoningpå den historiska kontinuiteten isamhälls- och kulturutvecklingen. I Sällskapetsskriftserie med i dag över 700titlar, kommer detta till tydligt uttryck.Olika källutgåvor, inte minst serien Åbouniversitets lärdomshistoria i tio bandutkommen åren 1890–1910, visar att vårtandligt-intellektuella arv och vår universitetskulturblivit utforskade och dokumenteradesom en omistlig del av landetssenare kulturella förkovran.Sedan Sällskapet från 1990-talet alltmersatsat på egen forskning, i dag med en styrkapå över tjugo forskare, har även kontinuitetenssamtids- och framtidsaspekterkommit till klarare uttryck. God forskning,teoretiskt medveten och metodisktstringent, som i dag ställer grundläggandefrågor kring människa, kultur och samhälle,är alltid framtidsrelevant. Kontinuitet,alltså det ständigt fortgående, inbegriper64

förändringens realitet och dynamik. Språketstempusformer fördunklar emellertidofta en djupare uppfattning av tidsskeendetoch understryker gränserna mellan detförflutna, det närvarande och det tillkommande,som sedan färgar av sig på våra föreställningar,där ofta exempelvis en ytligframtidsfixering lyfts fram. I själva verketär gränserna, speciellt beträffande djuparestrukturer och mönster, tidsmässigt öppnaoch sammanvävda. Framtiden har redanbörjat, och det förflutna tar aldrig slut, harnågon träffande sagt. Att enögt leva i ochrikta sin uppmärksamhet mot avgränsadetidsperioder, må de sedan ligga bakåt ellerframåt i tiden, eller mot alltför snäva innehållsområden,utgör ingen fruktbar grundför en djupare förståelse av verklighetensväsen och mångfald. Nationen måste bärahela sin värdefulla historia med sig. Fulldelaktighet och hemhörighet i eget landoch i Europa förutsätter detta. I detta konsoliderandeuppdrag har även Svenskalitteratursällskapet, som forskningssamfundoch som nationell kulturinstitution,sin andel och sitt ansvar att bära.*Skola, utbildning, vetenskap har undertiden efter 1809 utgjort mäktiga, positivaförändringsfaktorer i vårt samhälle och ivår föreställningsvärld. Vi har genomlevten ny ”skolans tid”, nu med ständigt utbyggdaoch utvecklade utbildningsinstitutioner.Vi håller därmed på att fylla förståndetsvågskål till bräddarna. På historiensområde har forskare som Osmo Jussilaoch Heikki Ylikangas nyligen tematiseratfenomen och skeenden som tidigareforskare velat se och tolka annorlunda.Nya vikter, nyttiga och klarläggande,har därmed ytterligare lagts i förståndetsvågskål. Men, är Clio härmed tillfreds?Här anmäler sig den andra dimensioneni vår tidsliga existens, i historiens totalitet,inte som ett alternativ till förståndetssanning, utan som ett nödvändigt komplement.Även känslan och fantasin, ochdärmed berättelsen och dikten måste gesplats och värde i något som jag här, sammanfattandeville kalla, sagans vågskål.Utan detta tillskott till tankens och förståndetsnödvändiga uppodling, stelnarhjärtat och slocknar själen, för att hänvisatill Topelius ordbild.Fänrik Ståls sägner är en oförgätlig vikti denna sagans vågskål, ett ”verk utanlike” för att citera Johan Wredes karaktäristik.Eirik Hornborg, som i sin bokFänrik Ståls sägner och verkligheten starktbetonat sägnerna som dikt, och inte somverklighetsskildring, angav syftet medsin skrift så här ”att låta skaldeingivelsensvåldsamma styrka framträda, somlyfte hans diktning högt över verklighetensbegränsade horisonter.”Jag skall låta Döbeln avsluta mina hälsningsord,men minns då att det är Runebergsom talar i dikten. Det är Runebergsom driver ut prelaten, som låter fritänkarenträda fram, fritänkaren, som ej kankrypa, ej tigga, ej söka gunst, ej heller lön,men som också tackar Gud, broder ochsegergivare.”Så talte mannen, och hans öga sänktes,/han steg till häst och syntes snart ej mer;/och dagen slöts, och nattens tårar stänktes/på dödens skuggomhöljda skördar ner./O fosterland, hvem spanar dina öden?/Förborgadt är, om lyckan eller nöden/en gång skall röjas i din framtids drag;/men hur du jublar då, men hur du klagar,/skall ständigt dock bland dina skönsta dagar/du minnas denna, minnas Döbelnsdag.Håkan Andersson65

”erhållit Europa / vilket härmed erkännes”Författaren Henry Parland 1908–2008Seminarium på Hanaholmen – kulturcentrumför Sverige och Finland, Hanaholmsstranden5, Esbo8–9 september 2008ProgramMåndag 8 september9.30 Anmälan och kaffe10.00 Gunvor Kronman, Hanaholmen:Välkomstord10.10 Clas Zilliacus, Åbo: Seminarietöppnas10.20 Stella Parland, Helsingfors:Inledande ord10.45 Per Stam, Stockholm: ”Med Gudoch Gunnar Björlings hjälp.”Henry Parlands /Idealrealisation/11.30 Leif Friberg, Stockholm: HenryParland och den finlandssvenskamodernismens förhållande tillden nya sakligheten12.15 Lunch13.30 Renate Bleibtreu, Hamburg:Henry Parland går på bio14.15 John Sundholm, Karlstad: Detektivensblick och filmens minne:Parland i samtiden15.00 Kaffe med tilltugg15.30 En smula rimfrost kring orden– diskussion om att översättaHenry ParlandModerator: Lars Kleberg, StockholmRenate Bleibtreu, HamburgDinah Cannell, BristolJohannes Göransson, Mishawaka,Indiana17.00 Cocktail med tilltugg18.00 Guds vessla går på jakt. Ett läsdramauppförs, en produktion avOktoberteatern i SödertäljeMedverkande: Staffan Göthe,Magnus Nilsson m.fl.Regi och uppläsning: MagnusNilssonTisdag 9 september10.00 Att iscensätta Henry Parland,intervju med två författare.Petter Lindberg intervjuarMagnus Nilsson och Philip Teir11.00 Sanna Nyqvist, Helsingfors:’Herregud vad jag älskar gatorna’:Henry Parland och den modernastaden66

11.45 Lunch13.00 Fredrik Hertzberg, Helsingfors:Oersättlige, oöversättlige Mr. Parland13.45 Hanna Ruutu, Helsingfors: Diktensuppror: Om Henry Parlandoch den ryska futurismen14.30 Kaffe15.00 Clas Zilliacus, Åbo: ProsapoetenParland15.45 Robert Åsbacka, Malmköping:Att komponera en karaktär16.30–17.00 Det stora gläfset:SlutdiskussionArrangör:Svenska litteratursällskapet i FinlandHanaholmen – kulturcentrum förSverige och FinlandAnmälningar till Svenska litteratursällskapet i Finlandsenast den 8 augusti 2008tfn (09) 618 777lisen.sundqvist@sls.fi67

”Jo derom kan jag ge besked,Om herrn så vill, ty jag var med”Föreläsningsserie om Finska kriget 1808–1809 hösten 2008Svenska litteratursällskapets hus, Riddaregatan 5, HelsingforsMåndagen den 15 september kl. 18.00Johanna Wassholm: ”Begäret af ära, och begäret at gagna Fäderneslandet”– E. G. Ehrströms upplevelse av kriget 1808Marja Terttu Knapas: Minnesmärken under hundra årMåndagen den 13 oktober kl. 18.00Henrika Tandefelt: Borgå 1809. Ceremoni och festPanu Rajala: Mika Waltari och Dansen över gravarna – Tanssi yli hautojenOBS! Onsdagen den 12 november kl. 18.00Martin Hårdstedt: Finska kriget 1808–09 – att förstå ett krigs utgång och konsekvenserNils Erik Forsgård: September 1808 – Finland och EuropaMåndagen den 8 december kl. 18.00Nils Erik Villstrand: Återföreningshopp och revanschism efter 1809Jere Jäppinen och Seurasaaren kansantanssijat: Ulrikas sånger och danser, dansföreställningproducerad av Helsingfors stadsmuseum.I rollen som Ulrika Elisabet Taube från Degerö gård: Sari Savunen.Rätt till ändringar förbehållesS V E N S K A L I T T E R AT U R S Ä L L S K A PE T I F I N L A N Dwww.sls.fi68

För meddelandenAdressatenbetalarportotBöckerna levereras per post Jag betalar fakturan som följer medböckerna (inkl. postporto) Debitera mitt kreditkonto VISA Debitera mitt kreditkonto EuroCard Debitera mitt kreditkonto MasterCardKreditkortets nummer– – – – – – – – – – – – – – – –Sista giltighetsmånad och -år – – – –Datum och underskrift _____________________________Svenska litteratursällskapeti Finland r.f.SVARSFÖRSÄNDELSEKod 500507900003 HELSINGFORS_________________________________________________I detta nummer medverkar:Håkan Andersson, professor em., ordförandeför Svenska litteratursällskapetAnne Bergman, fil.mag., arkivarie vid FolkkultursarkivetNina Edgren-Henrichson, pol.mag., redaktionschef,Svenska litteratursällskapetCarola Ekrem, fil.dr, förste arkivarie vid FolkkultursarkivetKimmo Grönlund, docent, projektledare vidSvenska litteratursällskapet, forskningschefför Institutet för Finlandssvensk samhällsforskningvid Åbo AkademiMikael Korhonen, fil.dr, arkivchef, Svenska litteratursällskapetNelly Laitinen, fil.mag., tf. förste arkivarie vidHistoriska och litteraturhistoriska arkivetHolger Lillqvist, fil.dr, projektledare vid SvenskalitteratursällskapetHeidi Orava, pol.mag., kommunikationsansvarig,Svenska litteratursällskapetAgneta Rahikainen, fil.mag., producent, SvenskalitteratursällskapetJanne Rentola, fotograf, Svenska litteratursällskapetPamela Slotte, pol.dr, forskareMarketta Sundman, projektledare vid Svenskalitteratursällskapet, professor vid Åbo universitetLisa Södergård, fil.mag., projektkoordinator,Svenska litteratursällskapetPia Varstala, fil.mag., redaktör, ZachariasTopelius SkrifterHenry Wiklund, kammarråd, VD för Svenskalitteratursällskapet

Namn:......................................................................................Adress:.......................................................................................................................................................................................Bokbeställning. Vänligen notera att böckerna även kan köpas i Vetenskapsbokhandeln,Kyrkogatan 14 i Helsingfors och via SLS webbplats www.sls.fi!E.G. Ehrström: Dagbok från fälttåget i Österbotten.............................................. M. Engman: Gränsfall............................................................................................ H. Hagmark-Cooper: Avsked och återseende........................................................ C.F. Hornstedt: Brev från Batavia.......................................................................... B. Lunelund: Peter Johan Bladh och Svenska Ostindiska Compagniet.................. M. Mazzarella: Fredrika Charlotta född Tengström............................................... I. Reinius: Journal hållen på resan till Canton........................................................ J. Samuelson: Eliten, riket och riksdelningen......................................................... H. Tandelfelt: Konsten att härska........................................................................... K. Tarkiainen: Sveriges Österland.......................................................................... A. Toftegaard Pedersen: Urbana odysséer............................................................ Biografiskt lexikon för Finland I............................................................................... SLS-kalendern 2008............................................................................................... Annan titel.............................................................................................................. Källan. Svenska litteratursällskapet informerar1/2008.Femtonde årgången.Redaktion: Nina Edgren-Henrichson,Magnus Pettersson, Mikael Korhonen,Nora Ervalahti och Hedvig Rask.Svenska litteratursällskapet i Finland:Riddaregatan 5, 00170 Helsingfors,tfn 09-61 87 77, fax 09-61 87 73 77e-post: info@sls.fiÖsterbottens traditionsarkiv:Handelsesplanaden 23, 65100 Vasa,tfn 06-319 56 11, fax 06-324 22 10.www.sls.fiMedlemmarna ombeds vänligen meddelaom adressförändring vid flyttning.Medlemmarna erhåller gratis årsbokenHistoriska och litteraturhistoriska studier ochhar därtill rätt att med 50 % rabatt inköpaett exemplar av varje tidigare utkommen,ej slutsåld bok i sällskapets serie, om ejannat anges. Avgiften för årsmedlemmar(2007) är 19 €, för ständigt medlemskap700 €. Anhållan om medlemskap kan sändastill sällskapet, se adressen här invid.ISSN 1237-8356 •Ekenäs Tryckeri Ab, 2008NYA FONDER KAN INRÄTTAS I SVENSKA LITTERATUR-SÄLLSKAPET GENOM GÅVOR OCH TESTAMENTEN