Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?

Antirasism med symboliska inslag –tecken i tiden?Jenny MalmstenAbstract: Antiracism with symbolic features – a current trend?This paper focuses on how antiracist actors deal with issues of racism within what I call associationdrivenantiracism. The distinguishing features within this form of antiracism are: a solid base incivil society and the organizations main goals are often outside the antiracist field. For example theirprincipal activities might be sports, but they are also dedicated to antiracist projects. One conclusionis that the antiracist actors interpret racism in different ways and are insecure about the actual meaningof the concept. This depends partly on racism being closely related to the term «race», which isoften considered outdated. The empirical examples are: an organization called Antiracist FilmDays, and a government sponsored venture consisting of 45 different projects, called Arm in Arm –the 4th Initiative. These antiracist actors are committed to fight racism, hostility towards strangersand discrimination. However, they also deal with areas of for example homophobia and bullying.This leads to the conclusion that the concept of antiracism has symbolic connotations, as the association-drivenantiracism works to promote positive values connected to human rights in general. Theantiracist actors do not focus on racist adversaries, instead they work with target groups trying toinfluence them in an antiracist way. In this perspective, the antiracist effort is not just a battleagainst racism - it is a broad endeavour relating to several issues within the field of human rights. Inthe 80s and 90s, antiracist actions were mainly focused on racist adversaries and racist behaviour.The fact that antiracist strategies within the association-driven antiracism has broadened to includeissues such as homophobia and bullying shows a change in perspective. The association-driven antiracismwith its symbolic features represents a development within the antiracist field in the early21st century.Jenny Malmsten (2009) Antirasism med symboliska synmboliska inslag – – tecken i tiden?. i Norsk tidsskrift for for migrasjonsforskning, 10(2), 10 (2), s. s. 25–4325

Norsk tidsskrift for migrasjonsforskning 2:2009Den föreningsdrivna antirasismenDå jag år 2001 påbörjade min avhandlingsstudie om antirasistiska föreningar, var en av de förstafrågorna som uppkom vad föreningarna egentligen menade med antirasism. Jag observeradeen stor variation av förhållningssätt till såväl rasism som antirasism, och utifrån deaktiviteter föreningarna bedrev föreföll antirasismen «bredare» än att bara vara «anti» rasism.Tanken slog mig att begreppet antirasism ibland användes närmast symboliskt, som enbeteckning av «det goda» i kampen mot «allt ont». En minimidefinition av antirasism är atttankar och agerande syftar till att konfrontera eller utrota rasism (Bonnet, 2000, p. 4; O’Brien,2001, p. 4). För många är antirasism förknippad med våldsamma konfrontationer mellan antirasistiskaoch rasistiska företrädare. Det kan bero på att media företrädesvis uppmärksammarantirasism vid våldsaktioner av olika slag, snarare än vid fredliga demonstrationer, vilket t.ex.sociologen Abby Peterson (1995) belyser. Antirasism kan dock bedrivas på flera sätt vilket göratt en del forskare särskiljer mellan olika sorters antirasism. Filosofen Pierre-André Taguieffidentifierar fyra former: (1) traditionell (t.ex. mänskliga rättighetsorganisationer), (2) politisk(t.ex. offentliga policies), (3) mediaorienterad (t.ex. artisters uttalanden) och (4) vetenskaplig(t.ex. etnicitetsforskning) antirasism i 80-talets Frankrike (Taguieffs definitioner hämtade urGibb, 2003, s. 78–79).I Sverige framträdde enligt historikern Heléne Lööw (1994) på 80-talet tre huvudinriktningar;(1) myndigheter och medias officiella antirasistiska arbete, (2) den folkliga massmobiliseringsom drevs genom renodlade antirasistiska intresseorganisationer och framåt 90-taletåterfanns också (3) de militanta antirasisterna. Sammantaget finns det därför anledning atttala om antirasismer i plural. Föreliggande artikel bygger på avhandlingen Den föreningsdrivnaantirasismen i Sverige – Antirasism i rörelse (Malmsten, 2007b) inom ämnet Internationellmigration och etniska relationer (IMER). I denna studeras en antirasistisk verksamhet vidnamn Antirasistiska filmdagar samt den regeringsinitierade satsningen Arm i arm – 4:e initiativet,som omfattar 45 antirasistiska projekt. Med utgångspunkt i detta empiriska materialmenar jag att en tongivande form av antirasism i Sverige under 2000-talets början är det jagbenämner den föreningsdrivna antirasismen.Med sin bas i den ideella sektorn har den föreningsdrivna antirasismen drag av det Lööwkallar folklig massmobilisering och Taguieffs traditionella antirasism. Organisatorisktbefinner den sig således i glappet mellan stat och näringsliv (Wijkström & Einarsson, 2006, s.9). Den föreningsdrivna antirasismen består av föreningar, stiftelser eller liknande och föreningsdrivenåsyftar således den konkreta organisationsformen. Jag använder också begreppetbildligt, aktörerna förenas av idén om förändring genom ett antirasistiskt engagemang. Sombärare av idéer finns två grundläggande drivkrafter, att förändra samhället till det bättre elleratt förhindra att en försämring sker (Wijkström & af Malmborg, 2005, s. 76).De antirasistiska aktiviteter som bedrivs sker huvudsakligen med hjälp av frivilliga krafteroch består ofta av tidsbegränsade projekt. Ett utmärkande drag är att aktörerna inom den föreningsdrivnaantirasismen inte nödvändigtvis har en kärnverksamhet som är direkt kopplad tillett antirasistiskt engagemang. Detta särskiljer den föreningsdrivna antirasismen från Lööwsdefinition av folklig massmobilisering genom antirasistiska intresseorganisationer. Istället förantirasistsiska aktiviteter kan kärnverksamheterna bestå av idrott, kultur eller caféverksamhet.26

Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?Jenny MalmstenEtt exempel hämtat från Arm i arm är ‘Råby-Rekarne Friidrottsförening’ i Eskilstuna, sombedrivit ett samarbetsprojekt mellan skola och föreningsliv med syfte att motverka främlingsfientlighet,rasism och etnisk diskriminering. Fastän föreningens huvudsakliga verksamhethandlar om friidrott, har den också bedrivit ett antirasistiskt projekt. Vidare kan den föreningsdrivnaantirasismen inte knytas till någon speciell partipolitisk tillhörighet utan dessföreträdare återfinns inom olika politiska partier. De aktiviteter som genomförs utgår frånicke-våldsprincipen och ett demokratiskt förhållningssätt (Malmsten, 2007b, s. 204–209).Syftet med denna artikel är att utforska den föreningsdrivna antirasismens förhållningssätttill rasism och därtill relaterad problematik. Hur tolkar de antirasistiska aktörerna rasismbegreppet?På vilket sätt påverkar förståelsen av rasismbegreppet retoriken och strategierna?Genom att synliggöra olika dilemman som aktörerna inom den föreningsdrivna antirasismenställs inför då de söker förståelse för rasismproblematiken, öppnas också för en diskussion ombegreppet antirasism. Är antirasismen enbart «anti» rasism eller finns det andra innebörder ibegreppet? Vem eller vilka är den föreningsdrivna antirasismen motståndare till? För attbesvara detta analyseras dess strategier och målgrupper. Resonemangen följs av en diskussionom hur aktörerna ser på möjligheten att påverka sina målgrupper och fastställa att de antirasistiskaaktiviteterna gett resultat. Avslutningsvis diskuteras den föreningsdrivna antirasismeni relation till antirasistiska aktörer under 80- och 90-talet, för att belysa den utveckling somskett med delar av antirasismens uttryck.Antirasistiska filmdagar och Arm i arm – 4:e initiativetAvhandlingsstudien bygger på två empiriska enheter. Den första är Antirasistiska filmdagar(hädanefter ARF), en verksamhet med rötter i Malmö, som årligen står värd för en filmveckadå filmer med ett antirasistiskt tema visas. Huvudman för ARF är kulturföreningen FilmCentrumSyd och verksamheten arbetar utifrån konceptet «vi visar ingen film utan kommentar».Tanken är att filmen ska ge publiken en känslomässig upplevelse medan en föreläsare bidrarmed en intellektuell analys av filmens tema. Evenemanget riktas främst till skolelever men ävenallmänheten är välkommen. ARF genomfördes första gången år 1993 i Malmö, men äger idagrum på ett flertal orter runt om i Sverige. ARF bedrivs av ett nätverk bestående av kulturföreningar,studieförbund och frivilligorganisationer som Rädda Barnen, Röda Korset ochAmnesty. Evenemanget hålls ihop av en eller flera projektledare som periodvis är anställda föratt driva den dagliga verksamheten. Finansiering sker genom statliga och kommunala bidrag,samt genom sponsring. Förutom den årliga filmveckan har ARF under den tid jag följde verksamhetenockså bedrivit projektet ‘ARF i klassrummet’ som byggde på samma metodik somfilmveckan, d.v.s. film och kommentarer. ARF följde under ett läsår några skolklasser och träffadeeleverna ungefär varannan vecka för filmvisning och diskussion. Studien av ARF var kvalitativoch jag intervjuade såväl frivilliga som anställda på ARF, följde med till skolor i ‘ARF iklassrummet’ och deltog vid enstaka träffar i en s.k. arrangörsgrupp.Den andra empiriska enheten är en satsning som kallas Arm i arm – 4:e initiativet (hädanefterArm i arm). Satsningen tillkom år 2001 på initiativ av den dåvarande socialdemokra-27

Norsk tidsskrift for migrasjonsforskning 2:2009tiska regeringen och utgick från dokumentet En handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,homofobi och diskriminering (Regeringens skrivelse 2000/01:59). När handlingsplanen utformadeslåg från början fokus på rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. Att homofobikopplades samman med övriga problemområden i den slutgiltiga planen ansågs nyskapandeoch var ett sätt att visa på förbindelsen mellan olika diskrimineringsgrunder. I handlingsplanenlyftes tio initiativ fram för att motverka rasism och därtill relaterad problematik och detfjärde av dessa kallades Arm i arm 1 . Initiativet gick ut på att ungdomsorganisationer kundesöka pengar ur Allmänna arvsfonden för att agera mot rasism, främlingsfientlighet, homofobieller diskriminering. För att erhålla medel krävdes en stabil organisationsform, d.v.s. nystartadeorganisationer kunde ej söka medel och det gick inte heller att söka medel till redanbefintlig verksamhet. De organisationer som fick medel bedrev således redan olika former avverksamheter och medlen från Allmänna arvsfonden användes till antirasistiska projekt enligthandlingsplanens intentioner. Sammanlagt delades 30 miljoner Skr ut till 45 organisationersom genomförde ett-, två-, eller treåriga projekt. Bland dessa fanns idrottsorganisationer, kulturföreningar,mänskliga rättighetsorganisationer som Rädda Barnen och Röda Korsets Ungdomsförbund,så kallade invandrarorganisationer och organisationer som arbetar med HBTfrågor(homo-, bi- och transpersoner).Studien av Arm i arm hade en kvantitativ ansats med en kvalitativ fördjupning. En enkätundersökninggenomfördes bland de 45 projekt som erhållit medel och av dessa svarade 34.Jag har inte funnit någon gemensam nämnare hos dem som avstod från att besvara enkäten.Satsningen påbörjades år 2001 och det faktum att enkäten genomfördes först år 2004 kan hapåverkat svarsfrekvensen, då en del ett- och tvååriga projekt redan var avslutade och ej längreaktiva inom Arm i arm. Enkätresultaten följdes upp genom intervjuer med representanter frånfem av projekten. Intervjuer genomfördes också med flertalet av ledamöterna i den arbetsgruppsom tillsattes för att leda satsningen. Ledamöterna var utvalda utifrån sin kompetensinom satsningens temaområden 2 . Vidare deltog jag vid den avslutande Arm i arm-konferensensom anordnades av Arvsfondsdelegationens kansli, dit representanter för projekten varinbjudna för att dela med sig av sina erfarenheter. Vid detta tillfälle fick jag möjlighet att höradem berätta om sina respektive projektarbeten, svårigheter, dilemman och framgångar. InomARF och Arm i Arm intervjuades totalt 27 personer. I fortsättningen kommer jag som en samlingsbeteckningatt referera till ARF och projekten Arm i arm som «antirasistiska aktörer».Centrala begrepp i ett antirasistiskt perspektivMin åsikt är att de antirasistiska aktörernas retorik och metoder påverkas av hur de uppfattarrasismproblematiken och hur de förhåller sig till centrala begrepp. Utgångspunkten för nedanståenderesonemang är därför att belysa några begrepp ur de antirasistiska aktörernas perspektiv.Ett av de mer problematiska begreppen enligt min mening är «ras» som är nära knutettill rasism. Jag skriver det inom citattecken, vilket bara det är en signal om hur svårt jag uppfattaratt det är att använda begreppet i en svensk kontext. Sett ur ett historiskt perspektivframhåller bl.a. sociologen Stephen Castles att begreppet «ras» under 1700- och 1800-talet28

Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?Jenny Malmstensågs som biologiskt naturligt. De olika «raserna» ansågs ha fysiska och mentala känneteckenoch befinna sig i ett hierarkiskt förhållande till varandra (Castles, 1996, s. 17–20). De biologiskakopplingarna till rasbegreppet lever kvar in på 1900-talet och i Sverige kan begreppetkopplas till rashygienisk forskning. Statens institut för rasbiologi startade 1922 och varvärldens första statliga rasbiologiska inrättning, med uppgift att forska om den svenska folkstammensbevarande (Broberg & Tydén, 2005). Idag menar forskare att «ras» är imaginärt ochatt det inte finns någon vetenskaplig grund för att tala om mänskliga «raser». Begreppet ärändå laddat och kategoriseringar utifrån «ras» spelar roll i sociala strukturer. Många människorupplever att de tillhör en viss biologisk «ras» och det kan vara en viktig identitetsmarkörsom definierar både Självet och Den Andre (Castles, 1996, s. 22; Miles, 1993). Begreppetanvänds fortfarande i såväl Sverige som internationellt. Sociologen Stephen Spencer konstateraratt det engelska «race» används i exempelvis USA, i sammanhang då européer hade föredragitatt säga «etnicitet» (Spencer, 2006, s. 33). Idé och lärdomshistorikern Bernt Skovdahlgör en analys av begreppets utveckling och betydelser på olika språk och menar att «race» isåväl engelska som franska har en vidare betydelse än vad «ras» har på svenska. Medan «ras» igrunden förknippas med biologi, så är inte den biologiska anspelningen lika tydlig i det engelskaspråket. «Race» kan stå för nationstillhörighet kopplat till kulturell gemenskap (Skovdahl,1996, s. 16–17).Att «rasbegreppet» förändrats över tid och har olika denotationer på andra språk gör attdet inte är självklart vad det innebär. För antirasistiska aktörer vållar det svårigheter. Mångakänner sig obekväma med begreppet och vet inte om och hur det kan användas. Svårighetenligger i att vi faktiskt kan vara överens om att människor ser olika ut och har olika hud-, ögonochhårfärg, men hur begreppsliggör vi det? Det är svårt att frikoppla «ras» från de biologiskakonnotationerna och «rasbegreppet» lever kvar. Det finns hos de antirasistiska aktörerna enmedvetenhet om att det är förlegat, men det är ett uttryck som de stundtals ändå använder föratt förklara skillnader mellan människor. I enkätundersökningen ombads de antirasistiskaaktörerna att definiera rasism och några beskrev det som en hierarkisk ordning mellan «raser».I en intervju säger en informant: «…jag vet inte om man ska säga att romer är en viss ras [hejdarsig, förf. anm.]. Alltså det finns ju inga raser har man kommit fram till som tur är va…».Citatet speglar den osäkerhet som många antirasistiska aktörer ger uttryck för och visar på enparadox. De använder «rasbegreppet» för att förklara vad rasism är, men menar ändå att detinte finns några «raser».Samtidigt som en del antirasistiska aktörer använder «ras» för att förklara rasism, finnsdet också flera som lyfter fram att rasism handlar om, som en informant uttrycker det i enkäten,«rädsla för människor med annan kulturell/etnisk bakgrund». Att begrepp som kulturoch etnicitet används för att förklara innebörden i rasism speglar en förskjutning i rasismbegreppet.Den biologiska tolkningen av rasism har ersatts av en kulturell förklaringsmodell, vilketgör att en del forskare talar om en «rasism utan ‘ras’» (Balibar, 1991/1988, s. 21). Fråganär dock om denna förskjutning speglar en reell förändring i rasismens väsen eller om det egentligenbara handlar om en omskrivning? Antropologen Jonathan Friedman menar att begreppetkulturell rasism bara är en eufemism för biologisk rasism, eftersom «ras» alltid innefattat såvälkulturella som beteendemässiga och fysiska särdrag (Friedman, 1999, s. 235). För de antira-29

Norsk tidsskrift for migrasjonsforskning 2:2009sistiska aktörerna leder begreppsförskjutningar av detta slag till att det råder tveksamheterkring innebörden i några av de centrala begreppen inom antirasismen. Då de ombads att definierarasism i enkäten framträdde skilda tolkningar av begreppet, med fokus på antingen kultur/etniciteteller «ras»/biologi. Slutsatsen blir att det inom den föreningsdrivna antirasismensaknas konsensus om vad rasismbegreppet innefattar. Bristen på konsensus leder till ett retorisktoch metodologiskt dilemma för de antirasistiska aktörerna – vad menar vi egentligen närvi talar om rasism? Hur kan något som är så svårt att definiera motverkas? Det empiriskaunderlaget i avhandlingsstudien är den föreningsdrivna antirasismen, men jag menar att dennaproblematik inte är unik för dessa antirasistiska aktörer. Forskare har olika syn på vad rasisminnebär. Likaså råder det inom t.ex. FN svårigheter att nå samstämmighet i konventionstextersom behandlar rasproblematik (Banton, 2001). Den föreningsdrivna antirasismen delar dettadilemma med andra aktörer som i tanke eller handling agerar för att motverka rasism.Om «ras» och olika tolkningar av rasismbegreppet är problematiska, så finns det andracentrala begrepp som förefaller mindre svåra för de antirasistiska aktörerna att förhålla sig till.Främlingsfientlighet beskrivs i ett enkätsvar som «rädsla för eller hot mot det annorlunda, t.ex.mot en person p.g.a. dennes hudfärg» och liknande definitioner stod flertalet av aktörerna för.I enlighet med denna definition kan främlingsfientlighet ses som en «mildare» form av rasismsom handlar om rädsla och okunskap. De antirasistiska aktörernas tolkning av begreppet ärdärmed samstämmigt med hur det förklaras inom forskning (se t.ex. Wigerfelt & Wigerfelt,2001). Ett annat framträdande begrepp är diskriminering. Det har uppmärksammats mycketi Sverige under 2000-talets början, inte minst i samband med att SOU-rapporten (Statensoffentliga utredningar) Det blågula glashuset strukturell diskriminering i Sverige presenteradesår 2005 (SOU 2005:56). Utredningen slår fast att strukturell diskriminering sker då «regler,normer, rutiner, vedertagna förhållningssätt och beteenden i institutioner och andra samhällsstrukturer… utgör hinder för etniska eller religiösa minoriteter att uppnå lika rättigheter ochmöjligheter som majoriteten av befolkningen har» (s. 75). Påfallande många av de antirasistiskaaktörerna i avhandlingsstudien definierade diskriminering som negativ särbehandlingeller underordning, vilket ligger i linje med SOU-rapportens definition. Liksom i fråga omfrämlingsfientlighet råder det en större begreppsmässig samstämmighet bland de antirasistiskaaktörerna då de definierar diskriminering, vilket kan vara en effekt av att detta diskuteratsflitigt i media under den period materialet till avhandlingen insamlades.I enkäten ombads de antirasistiska aktörerna att kryssa för vilket av områdena rasism,främlingsfientlighet, homofobi eller diskriminering de prioriterade att motverka. Min förväntningvar att de skulle välja att lägga tonvikten på den problematik de beskrivit som mest allvarlig,varför det föreföll rimligt att svarsalternativet rasism skulle vara dominerande. Grovträknat var fördelningen mellan de fyra problemområdena jämn. Att rasism inte i högreutsträckning prioriterades kopplar jag till den osäkerhet aktörerna uppvisar gällande rasismbegreppet.Vad rasism innebär är svårdefinierat, knutet till det än mer problematiska «ras» ochbegreppet är dessutom laddat. Samsynen kring främlingsfientlighet och diskriminering kangöra att det är mindre bekymmersamt att hantera och närma sig dessa områden. I praktikenär det dock omöjligt att göra tydliga avgränsningar mellan t.ex. rasism och främlingsfientlighet.Det intressanta i sammanhanget är hur aktörerna själva väljer att karaktärisera sina antirasis-30

Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?Jenny Malmstentiska insatser. Det är inte självklart att rasism är det som prioriteras av flest antirasistiskaaktörer.Kopplingar mellan homofobi och rasismI Arm i arm var utgångspunkten att föreningar genom stöd av statliga medel skulle agera motrasism, främlingsfientlighet, homofobi eller diskriminering. Jag vill därför ägna särskilduppmärksamhet åt homofobi – ett område som inte alltid kopplas ihop med antirasistisktarbete. Homofobi betyder «rädsla för det lika» men har kommit att knytas till rädsla förhomosexuella (Tiby, 1999, s. 216). Som nämndes tidigare ansågs det nyskapande i Arm i armvara att homofobi knöts till rasismfrågor. I själva verket finns det flera kopplingar mellanrasism och homofobi. Forskning om s.k. hatbrott, alltså brott riktade mot individer p.g.a. attde representerar specifika grupper som t.ex. muslimer eller homosexuella, visar att människormed annan etnisk bakgrund och homosexuella ofta utsätts för våldsbrott av samma sortsförövare. Många gånger är gärningsmännen personer med anknytning till högerextrema organisationer(Lodenius, 2002). Hatbrotten är till största del rasistiskt motiverade men brottriktade mot homosexuella har ökat. I nazistiska tidningar och i vit-maktmusik finns oftahatiska utspel mot homosexuella (Lönnheden, 2002). Fastän homosexuella är den grupp somutsätts för grövst våld med rasideologiska motiv, uppmärksammas det sällan i den offentligadebatten (Lööw, 2002). Det finns således beröringspunkter mellan rasism och homofobigenom att det våld som drabbar HBT-personer (homo-, bi- och transpersoner) har kopplingartill rasistiska organisationer. Rasism är emellertid inte en förutsättning för homofobi eller viceversa, dessa företeelser kan också uppstå utan kopplingar till varandra.I Arm i arm var det dock de gemensamma beröringspunkterna som stod i fokus ochhomofobiperspektivet fick ett större genomslag än förväntat; ungefär en fjärdedel av de organisationersom deltog i enkäten prioriterade arbetet mot homofobi. De flesta av dessa arbetadekontinuerligt med HBT-frågor som t.ex. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL)som genom olika lokalorganisationer stod bakom inte mindre än sju projekt inom ramen förArm i arm. Det kan förefalla missvisande att etikettera även dessa organisationer som antirasistiskadå deras huvudsakliga fokus låg på HBT-frågor. Trots det tycker jag att det i sammanhangetfinns skäl att göra så, då de har valt att ingå i en satsning med en övergripandeantirasistisk tematik. Det fanns generellt bland projekten en positiv attityd till att homofobifråganknöts till de övriga problemområdena och flera framhöll att under satsningens gånghade kopplingarna mellan rasism och homofobi blivit tydligare för dem. Organisationer somfokuserade på HBT-frågor och s.k. invandrarorganisationer fick en kontaktyta genom gemensammaträffar inom Arm i arm och därmed möjlighet att utbyta idéer. En informant säger påföljande sätt om erfarenheterna av Arm i arm:Vi skulle hitta metoder för att arbeta mot homofobi och samtidigt väldigt snabbt, när visatte oss i gruppen, så konstaterade vi att homofobi, det är samma grundproblem somrasism och andra rädslor och förtryckarstrukturer.31

Norsk tidsskrift for migrasjonsforskning 2:2009Citatet visar på ett resonemang som flera informanter återkommit till, parallellerna mellanrasism, homofobi och andra förtryckande strukturer, samt att metoderna för att motverkadessa företeelser är likartade. Slutsatser av detta slag drogs både bland de projekt som prioriteratarbetet mot homofobi och hos dem som primärt agerat mot rasism, främlingsfientligheteller diskriminering. Bland de antirasistiska aktörer som angett att de prioriterade arbetet motrasism, främlingsfientlighet eller diskriminering hade en fjärdedel på något sätt agerat ävenmot homofobi. För en del verksamheter som medverkade i Arm i arm var det redan innan satsningensjälvklart att motverka såväl rasism som homofobi. ARF är ett exempel på detta, vilketjag återkommer till nedan. För andra bidrog Arm i arm till att förtydliga kopplingen mellanrasism, homofobi och vad informanten ovan kallar «förtryckarstrukturer». En av ledamöternai arbetsgruppen talade om detta i termer av att agera «för» eller «mot»:Man måste fråga sig hur meningsfullt det är att jobba «mot» vissa typer av kränkningar avmedborgerliga eller mänskliga rättigheter inom vissa särskilda målgrupper. Fördelen medatt jobba bredare är att frågan är [förf. kurs.] bredare och det är lättare att argumentera«för» varför alla ska följa mänskliga rättigheter och behandla alla andra människor juste,än att gå in i en diskussion om varför invandrare ska behandlas juste eller varför homosexuellaska behandlas [juste, förf. anm.]. Man slipper sätta olika grupper mot varandra genomatt bredda.I citatet nämns specifikt mänskliga rättigheter som något positivt att sträva efter. Andra positivavärdegrunder som framkommit är jämlikhet eller «alla människors lika värde». I förlängningenvisar detta att ett antirasistiskt engagemang kan omfatta mer än att vara mot rasism.Homofobiperspektivet gavs en naturlig plattform inom Arm i arm, vilket förstärkte den processsom redan påbörjats hos en del antirasistiska aktörer kring en bredare syn på antirasism.Det leder till funderingar kring hur aktörerna ser på antirasism och om det antirasistiska arbetetverkligen är «anti» rasistiskt.Antirasism med symboliska inslagAtt centrala begrepp inom antirasismen emellanåt är svåra att definiera eller tolkas olika gör attantirasistiska aktörer söker vägar att förhålla sig till rasismproblematiken. En del väljer att fokuserapå en specifik form av rasism. Flera lyfte fram vardagsrasism, alltså vardagliga händelsersom då de är återkommande får en rasistisk innebörd (Essed, 1991), som en viktig form avrasism att motverka. Arbetsmetoden och målgruppen anpassas utifrån den form av problematiksom bearbetas. Några definierar vad rasism står för inom just deras organisation för att få enutgångspunkt till det antirasistiska engagemanget. ARF är ett exempel på det sistnämnda ochhar gjort en arbetsdefinition av vad som menas med rasism inom ARF. Bakgrunden till framtagandetav denna beskrivs av en projektledare i ARF och därefter presenteras definitionen:32

Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?Jenny MalmstenAlltså jag var ju ganska förvirrad första året jag var projektledare. Vad är egentligen [rasism,förf. anm.], alltså hur brett kan det vara? Jag försökte då att få en formulering på vad vårdefinition av rasism och främlingsfientlighet är och den är ju väldigt vid… det här med vidomtänkande. […] Vi har mobbning, sexism, homofobi o.s.v. och det är ju det här att vitar fram de strukturer i samhället som har liknande, eller som har någon slags gemensamnämnare med det.ARF:s definition: Rasism handlar inte enbart om olika etniska grupper. Det är en vid definitionsom inkluderar förtryck, maktmissbruk, något som förstärker vi-dom tänkande(vardagsrasism i Sverige), osynliggörandet, härskarteknik, likgiltighet.Enligt ARF:s definition är rasism ett omfattande begrepp som inte enbart handlar om rasismutan om förtryckande strukturer. Rasism beskrivs således inte som en enhetlig företeelse ochnågon förövare identifieras heller inte. Definitionen är utformad så att den kan omfatta såvälhögerextrema uttryck för rasism som vardagsrasism. En genomgång av de filmer och föreläsningarsom ARF genomfört de senaste åren visar också att de i praktiken arbetar mot betydligtfler områden än rasism. Som exempel kan nämnas filmen Mitt liv i rosa, vars huvudkaraktär ären pojke som hellre vill vara flicka. Föreläsaren och TV-profilen Mark Levengood berättadeefter filmvisningen om sina erfarenheter av att leva som homosexuell. Ett annat exempel är filmenSkruva den som Beckham som handlar om en indisk tjej i Storbritannien vars dröm är attspela fotboll. Den har en tydlig genusproblematik men tar också upp frågor kring identitet ochetnicitet. I praktiken är de antirasistiska filmdagarna således ett forum vars breda tematikockså skulle kunna beskrivas i termer av jämlikhet, mänskliga rättigheter eller alla människorslika värde. Även om inte exempelvis homofobi eller sexism uttalat nämns i definitionen liggerdet implicit i dess utformning att förtryck av olika slag bör motverkas. Bredden i definitionenmanifesteras i ARF:s praktiska arbete. ARF:s breda antirasistiska ansats gör att namnet Antirasistiskafilmdagar delvis ifrågasatts inom organisationen. Argumenten handlar om att filmdagarnahar en bredare tematik än att «bara» vara mot rasism och namnet speglar därför inteverksamhetens innehåll. Motargumentet är att det är angeläget att markera motstånd tillsådant som är dåligt och att begreppet antirasism därför är viktigt i verksamhetens namn. Diskussionernahandlar emellertid enbart om organisationens benämning – den breda antirasistiskaansatsen i verksamhetens aktiviteter är det ingen som ifrågasätter. Snarare betonas viktenav ett brett mänskliga rättigheters-perspektiv som knyter ihop olika förtryckarstrukturer.Även i Arm i arm är det i det praktiska arbetet som det breda förhållningssättet till rasismutkristalliseras. Arm i arm präglas av mötet mellan ett ovanifrån- och ett underifrånperspektiv.Att satsningens fokus var arbete mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskrimineringhade fastslagits i regeringens handlingsplan (Regeringens skrivelse 2000/01:59). Men detvar de organisationer som sökte och erhöll medel som sedan genom sina projekt formade innehålleti satsningen. För att projekten skulle få möjlighet att träffas under satsningens gång ochdra nytta av varandras erfarenheter, anordnades ett antal projektledarträffar. Dessa ledde tillatt projekt med olika ingångar inom ramen för satsningen möttes och skapade samarbeten. Enledamot i arbetsgruppen berättar:33

Norsk tidsskrift for migrasjonsforskning 2:2009Det som jag tyckte var positivt med att lyfta in homofobin, det var ju att detta har faktisktinneburit att man också lyft in möjligheter till att samarbeta och samverka mellan aktöreri olika frågeställningar. Ett sådant projekt som Turkiska ungdomsförbundet som ska jobbamed sin egen inställning till svenskar, alltså sin egen omvända rasism och att de skulle jobbamed homofobin i den egna gruppen, alltså det hade inte varit möjligt att göra om man intehade lyft in det [homofobiperspektivet, förf anm].Bland projekten i Arm i arm fanns det aktörer som redan innan satsningen arbetade med enbred förståelse av rasismproblematiken, andra blev under satsningens gång involverade i aktiviteterdär rasism- och homofobiperspektivet möttes. Reaktionerna på detta var genomgåendepositiva, vilket framkommer i både intervjuer och enkäter. Ett projekt som ursprungligen arbetademot homofobi kommenterar kopplingen mellan homofobi- och rasismproblematiken såhär:Jag tror att det finns jättemycket att hämta där, att man inte isolerar frågorna utan verkligenkör gemensamma projekt. Att man samarbetar och försöker nätverka över gränserna […].Det är få personer som är engagerade i båda kamperna samtidigt. HBT-rörelsen är jättedåligpå att nå ut till invandrargrupper. Precis som invandrargrupper är väldigt dåliga på attnå ut till HBT-communityn.Satsningens fokus fungerade som en katalysator för en del antirasistiska aktörer och ledde tillkonkreta samarbeten med bredare fokus än att «bara» vara mot rasism eller homofobi. Handlingsplanensintentioner blev genom Arm i arm en del av en process genom vilken aktörernavidgade sin förståelse av rasismproblematiken och breddade sitt antirasistiska angreppssätt.I Arm i arm är utgångspunkten en bred problembeskrivning som omfattar rasism, främlingsfientlighet,homofobi och diskriminering. ARF använder en bred definition av rasismbegreppetsom i det praktiska arbetet knyts till frågor som rör t.ex. förtryck, homosexualitet ochgenus. Dessa förhållningssätt överensstämmer med andra strömningar kring hur rasismbegreppetdiskuterades i 2000-talets början. Historikern George M. Fredrickson uppmärksammaratt i Frankrike används begreppet rasism för att beteckna fördomar kring t.ex. ålder, köneller sexuell läggning, även om det vanligaste fortfarande är att koppla det till någon form avetniska skillnader (Fredrickson, 2002/2003, s. 125). En parallell till detta är att begreppet«åldersrasism» allt oftare hörs i den offentliga debatten i Sverige. Det empiriska underlagetvisar att rasismbegreppet används i en vid bemärkelse och att projekten i Arm i arm i vissutsträckning kopplar ihop arbetet mot rasism med arbetet mot homofobi. Det innebär att detantirasistiska arbetet dessa aktörer genomför snarare får en inriktning för mänskliga rättighetereller alla människors lika värde. De antirasistiska metoderna har fyllts med ett innehåll somreflekterar olika jämlikhetsdiskurser vilket också påverkar hur begreppet antirasism används.ARF har nyligen bytt namn till Antirasistiska Filmdagar – Film & Kultur för Mänskliga Rättigheter.Namnbytet skedde efter att jag avslutat min avhandlingsstudie, varför jag inte haft möjlighetatt diskutera det med informanterna. Det nya namnet innefattar två centrala begrepp,antirasism och mänskliga rättigheter. Jag menar att namnbytet är betydelsebärande och på inget34

Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?Jenny Malmstenvis en slump – det återspeglar den breda antirasistiska tematiken inom den föreningsdrivna antirasismen.Erfarenheterna från ARF visar hur det antirasistiska arbetet kan ses i ett bredare perspektivdär begreppet antirasism används som en symbol för motstånd mot förtryckandestrukturer. Att innebörden i antirasismbegreppet breddas och symboliskt betecknar motståndäven till andra förtryckarstrukturer gör inte att det förlorar i styrka, snarare tvärtom. Begreppetantirasism används just på grund av den inneboende kraften och de signaler det ger om motståndtill förkastliga företeelser. Även Arm i arms breda inriktning – och det sätt på vilket de antirasistiskaaktörerna i satsningen har inkorporerat homofobiperspektivet – visar att det bland dessafinns tecken på att antirasismen får symboliska drag. Antirasism markerar i denna bemärkelseinte enbart ett motstånd till rasism, utan även andra förtryckarstrukturer.Strategier i påverkansarbeteForskning visar att områden som är svåra att definiera kan bli komplicerade att bemöta. Tillexempel diskuterar Greta Sandberg att unga klienter med invandrarbakgrund presenteras påett självmotsägande sätt i SOU-rapporter. Invandrarungdomarna är både resurser och problem.Sandberg drar slutsatsen att det råder förvirring i diskussionen om «invandrarklienter»och att denna ambivalens troligen återspeglas i den sociala praktiken (Sandberg, 2008). Jag hartidigare visat att de antirasistiska aktörerna tycker att rasismbegreppet är problematiskt ochfrågan är hur detta påverkar dess strategier. Grundläggande för strategierna inom den föreningsdrivnaantirasismen är att den demokratiska principen betonas. Andra framträdandedrag som framkommer i intervjuerna är att de antirasistiska aktörerna poängterar vikten avkunskap och att som antirasist arbeta med sina egna fördomar. Med kunskap avses förståelseför rasismens olika former och uttryck. Betoningen på kunskap ser jag delvis som ett resultatav den osäkerhet som finns om centrala begrepp – för att kompensera denna söker de antirasistiskaaktörerna kunskap och markerar vikten av att vara påläst. Men kunskapsbetoningenär även ett resultat av den föreningsdrivna antirasismens inriktning på en bredare tematikkopplat till mänskliga rättigheter. Med detta förhållningssätt krävs en vidsträckt kunskapsbassom täcker flera områden. Kunskapen används för att relativisera och sätta saker i ett störresammanhang, som följande citat från ARF visar:När jag möter människor […] både vuxna och ungdomar som har en annan åsikt, så är detupp till mig, min kunskap […] att försöka öppna dörrar och se att man kan se saker på ettannat sätt. T.ex. med människor som klagar över dessa invandrargäng som rånar gamlatanter och snor mobiltelefoner o.s.v. Att då försöka få folk att se att det finns faktiskt enklassfråga. Det finns sociala orsaker bakom också.Även i annan forskning betonas att antirasism är ett ställningstagande grundat på kunskap omrasismens effekter (Derman-Sparks & Phillips, 1997, s. 3–5). Kunskapen är således basen ipåverkansarbetet och mot denna bakgrund framträder tre strategier bland projekten i Arm iarm och hos ARF. Den första är kunskap som strategiskt verktyg, vilket handlar om att ha för-35

Norsk tidsskrift for migrasjonsforskning 2:2009ståelse för och kunna analysera rasismproblematikens olika uttryck. Rasism ska i sammanhangetförstås som en bred beteckning enligt de resonemang som förts tidigare. Enskilda aktörerkan dock ha olika åsikter angående vilken kunskap som är central och betona skilda aspekterav rasismproblematiken. En aspekt av denna strategi är att kunskapen förankras hos de antirasistiskaaktörerna och att individerna jobbar med sina egna förhållningssätt. En informantfrån ett Arm i arm-projekt beskriver förankringsprocessen som avgörande för trovärdigheten:Men jag tror också att det är helt avgörande för vårt arbetssätt att vi har jobbat med osssjälva och vi har gjort det metodiskt, inte bara sporadiskt, utan det har varit medvetetmetodiskt. […] Det bygger på att vi har tittat på oss själva och att vi gör det ordentligt, därföratt om man inte gör det så kan man inte stå och säga de här sakerna, i alla fall inte medtrovärdighet. Därför att det här projektet, det här handlar om våra liv, allting vi gör varjedag. […] Det var en förutsättning att vi kunde förankra det djupt inom oss och att vi blevprojektet och projektet blev oss.Inhämtandet av kunskap och förankringen av denna på ett personligt plan är således ett interntinstrument och detta tillvägagångssätt ligger till grund för den andra strategin, att sprida kunskap.I denna används kunskapen som ett medel att nå ut externt, t.ex. genom bioföreställningarav det slag ARF anordnar där en filmvisning kombineras med en föreläsning kring filmenstema. Metoderna att sprida kunskap skiljer sig från en verksamhet till en annan. I Arm i armfinns åtskilliga prov på hur kunskapsspridningen kan gå till. Som exempel kan nämnas att projektet‘Rasisternas argument i media’ producerade en handbok för antirasister (Lagerlöf,2003) och ‘Motbild av hotbild’ sammanställde antologin Muslimer.nu – Islam & muslimerbortom nyhetsrubrikerna (M’Rad & Kopilovic, 2003) med syfte att beskriva hur muslimskaungdomar själva uppfattar islam. Målgruppen för kunskapen kan variera men ARF riktar sigfrämst till ungdomar. Handboken är avsedd för intresserade antirasister, medan antologinriktar sig till en bredare allmänhet. Grundtanken i strategin är att sprida antirasistiska budskapoch försöka nå ut med dem till målgrupper av olika slag.Den tredje strategin hänger ihop med de två övriga och handlar om att bemöta rasistiskaargument eller dekonstruera rasistiska uttryck. Även denna strategi är en extern aktivitet där deantirasistiska aktörerna bemöter rasistiska företeelser eller argument. Det kan innebära att demöter någon form av åsiktsmässig motståndare, alltså en person eller grupp med rasistiskaåsikter, och diskuterar sakfrågan. Det ska dock betonas att utifrån mitt material är möten avdetta slag ytterst ovanliga och, när de sker, sällan planerade. På ARF:s filmvisningar kan detexempelvis finnas personer i publiken som har uttalat rasistiska åsikter, men filmvisningarnaär inte riktade till exempelvis ungdomar i Nationalsocialistisk front. Att bemöta rasistiskaargument görs istället utan att ett fysiskt möte med rasistiska företrädare äger rum, exempelvisgenom föreläsningar där den rasistiska ideologin analyseras och dekonstrueras. Denna form avaktivitet kräver inte att företrädare för t.ex. främlingsfientliga partier finns närvarande. Deantirasistiska aktörerna möter sina respektive målgrupper för att resonera och föra en dialogom rasism och därtill relaterad problematik. Därigenom agerar de utan en konkret motst-36

Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?Jenny Malmstenåndare och riktar sin retorik gentemot målgrupper som de försöker att påverka i antirasistiskriktning.Påverkansarbete likt detta bygger på antagandet att den som har rasistiska åsikter kan«befrias» från dessa genom upplysning. Det går att ifrågasätta i vilken utsträckning detta antagandestämmer. Lööw menar att det finns en övertro på möjligheten att informera bort rasismoch en föreställning om att personer med rasistiska åsikter är oupplysta och ointellektuella(Lööw, 1994, s. 8). Etnologen Gunnar Alsmark lyfter fram ytterligare en aspekt av kunskapsspridningoch menar att det förutsätts att information ger positiva resultat. Den underliggandetanken är att ju mer vi vet om varandra, ju bättre vi förstår mekanismerna bakom rasism, destomer toleranta och förstående kommer vi att bli. Alsmark menar att effekten faktiskt kan varaden motsatta; ju mer vi får veta desto svårare kan det vara att acceptera t.ex. kulturella skillnadersom vi ogillar (Alsmark, 1992, s. 49–51). Jag återkommer till hur aktörerna i den föreningsdrivnaantirasismen ser på möjligheten att påverka, men frågan är också vem deantirasistiska aktörerna når genom sin kunskapsspridning – eller för att uttrycka det annorlunda,vem är dess motståndare?Motståndare eller målgrupp?Vid första anblicken kan det verka rimligt att definiera motparten till de antirasistiskaaktörerna som «rasisterna». Men när antirasismen får symboliska drag och används i en vidarebemärkelse än att «bara» vara mot rasism, blir motståndaren svårare att identifiera. Somutgångspunkt för ett resonemang om vem motståndaren är tar jag hjälp av social rörelseteori.Inom denna betonas ofta att en social rörelse befinner sig i en konflikt som handlar om viljanatt förändra samhället (Melucci, 1989/1991; Ring, 2007). I en studie från 90-talet av antirasistiskagrupperingar i Sverige framhåller Peterson att en grundläggande aspekt av antirasismenär att den befinner sig i en konflikt och står i opposition till en motståndare. En studie avantirasism bör därför även omfatta studier av motståndaren. Vidare beskriver Peterson dethon kallar en antirasistisk rörelse och menar att den skapas och återskapas genom spänningarmellan olika grupperingar. Den antirasistiska rörelsens motpart består av en rasistisk rörelsemed företrädare från t.ex. nazistiska organisationer (Peterson, 1997, s. 15–17).Jag delar Petersons analys såtillvida att en studie av antirasism bör innefatta diskussionerom rasism. Däremot blir resonemanget komplext om motståndaren ska tolkas som en fysiskperson, organisation, institution eller liknande. Borde en studie av den föreningsdrivna antirasismenäven innehålla en analys av exempelvis Nationalsocialistisk front (NSF) eller Sverigedemokraterna(SD)? När det gäller den föreningsdrivna antirasismen menar jag att det intefinns grund för studier av detta slag, eftersom dess strategier visar att den inte står i oppositioni bemärkelsen att den har konkreta motståndare. Den är istället inriktad på att motverkarasism och därtill relaterad problematik som företeelser. Att antirasismen har symboliska dragav ett bredare engagemang för mänskliga rättigheter gör också att antagonisterna är svåra attdefiniera. Är motparten en person som någon gång sagt något främlingsfientligt, agerat sexistiskteller uttryckt missnöje över äktenskap mellan homosexuella? Jag menar att den förenings-37

Norsk tidsskrift for migrasjonsforskning 2:2009drivna antirasismen arbetar mot rasism i dess vidaste bemärkelse och sällan agerar mot fysiskamotståndare i form av «rasister» eller rasistiska företrädare. Rasism som företeelse är självfalletinte oavhängigt av människor, tvärtom. Det är människor som genom sitt agerande, sinauttalanden, genom fördomar eller omedvetna föreställningar sprider uttryck med rasistiskaförtecken. Detta leder dock inte till att företrädare för den föreningsdrivna antirasismen pekarut enskilda individer som motståndare. Istället för att tala om motståndare menar jag att detär mer givande att tala om att den föreningsdrivna antirasismen agerar gentemot målgrupper.Påverkansarbetet de bedriver syftar till att ändra människors attityder och för att uppnå ensådan förändring krävs tilltro mellan de antirasistiska aktörerna och dess målgrupper. Dettaförehållningssätt särskiljer den föreningsdrivna antirasismen från en del andra antirasismer,t.ex. har det Lööw (1994) kallar för militant antirasism delvis ett mer konfrontativt angreppssättriktat mot företrädare för uttalat rasistiska grupperingar.Det finns en avgörande skillnad i förhållningssätt mellan att ha en motståndare och att haen målgrupp. Motståndaren är en antagonist, en meningsmotståndare vars ståndpunkter ärrasistiskt färgade. Vidare är en motståndare en part som man befinner sig i konflikt med ochdärför vill besegra eller oskadliggöra. Målgrupper av det slag som den föreningsdrivna antirasismenjobbar med har vanligtvis inte en utpräglad ideologi. Aktörerna vill emellertid påverkamålgruppen i en antirasistisk riktning och få den övertygad om fördelen i antirasismens budskap.För att lyckas med det försöker de vinna förtroende, skapa allianser och samverka medmålgrupperna. Det går sålunda inte att befinna sig i konflikt med dessa. Målgruppen är intealltid väl avgränsad. Som exemplen ovan visat kan den bestå av ungdomar på en viss skola,andra antirasister eller en bredare allmänhet. Risken med detta angreppssätt är att människormed rasistiska åsikter sällan nås av den föreningsdrivna antirasismen. Alsmark menar att ettproblem med kunskapsspridning är att den oftast når dem som redan har tagit ställning motrasism (Alsmark, 1992, s. 50). Det är inte sannolikt att en uttalad rasist går på ARF:s filmvisningareller läser ‘Motbild av hotbild’-projektets antologi om unga muslimer. Det faktum attmålgruppen kan vara andra antirasister fyller dock en viktig funktion, t.ex. stärks kunskapsbasenhos de antirasistiska aktörerna genom erfarenhetsutbyten mellan «de redan frälsta».Genom de gemensamma manifestationerna där antirasistiska företrädare möts stärks den enskildeindividen i sitt engagemang. Likaså stärks de antirasistiska nätverken. Att målgruppernaockså är interna ger styrka inåt i organisationen och bekräftar de goda krafterna.Är förändring möjlig?Den föreningsdrivna antirasismen har således en bred antirasistisk ansats. Jag har visat hurbegrepp som mänskliga rättigheter och alla människors lika värde har en framträdande positioni detta engagemang. Strategierna som de antirasistiska aktörerna använder, med betoningpå att inhämta och sprida kunskap, kan förstås mot bakgrund av den osäkerhet de upplevergällande rasismproblematiken. Vidare har jag åskådliggjort ett förhållningssätt som går ut påatt genom påverkansarbete agera mot målgrupper, snarare än motståndare med rasistiska åsikter.Mot denna bakgrund synliggörs en fråga som flertalet antirasistiska aktörer ställer sig: Hur38

Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?Jenny Malmstenpåverkas målgrupperna? Jag har i min avhandlingsstudie inte försökt att utvärdera samtligaaktörers aktiviteter, istället har intresset riktats mot hur de resonerar kring resultat. Utifrånsåväl enkätsvar som intervjuer framgår att det finns en påtaglig optimism rörande förmåganatt påverka de respektive målgrupperna. Många talade om indikationer på att deras arbete fungerar,t.ex. genom muntlig feedback från deltagare. Indikationerna ger aktörerna bekräftelse påatt deras arbete gör skillnad. Samtidigt finns en förståelse för att så inte alltid är fallet. Detfinns ett självkritiskt tänkande kring påverkansarbetet, vilket bl.a. framgår av följande citathämtat från ett enkätsvar i Arm i arm-projekten: «Vi tror att alla ungdomar som har deltagit/deltar i projektet kommer att ta med sig sina erfarenheter/kunskaper i framtiden – men vi vetinte om det blir så.». Svaret speglar en ambivalens som är återkommande i både enkäter ochintervjuer – optimismen blandas med osäkerhet om vilken effekt de antirasistiska metodernaverkligen har. Det är svårt att mäta eller säkerställa att påverkan sker, eller som en informant iARF uttrycker det: «Nej alltså, att vi får någon siffra på att vi lyckas… 0,7 i vårt arbete eller vihar lyckats 1,4. Något sådant finns ju inte…». Även om samtliga projekt utvärderar sina verksamheterär det svårt att få svar på kärnfrågan – påverkas målgruppen?De antirasistiska aktörernas svårigheter med att utvärdera sina verksamheter är inget deär ensamma om – jag har sett liknande problem bland andra projektverksamheter (Malmsten,2007a). Svårigheterna leder till att andra faktorer än påverkan av målgruppen lyfts fram sompositiva resultat. Flera av aktörerna beskriver att de under projekttiden tagit fram metodmaterial,skrivit böcker eller skapat policydokument med antirasistiskt fokus. Denna form av produktersom lever kvar efter avslutat projekt ses som viktiga för att stärka kontinuitet ochlångsiktighet. En metodhandbok kan användas långt efter att ett projekt avslutats och likasålever böcker och policydokument i bästa fall vidare under lång tid. Att ha konkreta objekt attvisa upp förefaller viktigt för många, kanske även det som en effekt av svårigheten att bevisa attpåverkansarbetet gett resultat. Ett annat framträdande argument för att visa att det antirasistiskaarbetet fyller en funktion är att framhålla att aktiviteterna kan »öppna dörrar» hos målgruppenoch på lång sikt leda till påverkan. En informant i ARF säger på följande sätt:Som en av grabbarna sa när vi hade utvärdering: «Jag tycker vad jag tycker ändå, ni kan inteändra på det». Jag sa: «Nej, vi kan inte ändra på någonting för det är bara ni som kan ändrapå er själva, precis som jag är den enda som kan ändra på mig». Men jag kan öppna dörrar.Och det… och jag tror att… om det är någon övertygad nazist eller rasist som kommer påvåra arrangemang, inte sjuttsingen ändrar hon eller han sig. Men kanske på sikt att man haröppnat en dörr […] så att de tänker till lite senare.Citatet betraktar jag som typiskt för de antirasistiska aktörernas förhållningssätt. Även om detinte går att fastställa med säkerhet att deltagare påverkats är visionen om förändring stark.Tveksamheten gällande vad rasism egentligen innebär leder inte till en motsvarande osäkerhetrörande förmågan att påverka. Det finns inte en övertro på att aktiviteterna genast förändrardeltagarnas åsikter och de antirasistiska aktörerna är medvetna om problemen med att mätaresultat av påverkansarbetet. Som en konsekvens därav lyfts andra aspekter fram som mått på39

Norsk tidsskrift for migrasjonsforskning 2:2009framgång. Svårigheterna med att fastställa strategiernas effekt rubbar emellertid inte grundenför engagemanget – förändring är möjlig.2000-talets antirasismI 2000-talets början är den föreningsdrivna antirasismen en form av engagemang som för enundanskymd tillvaro sett utifrån perspektivet vilken uppmärksamhet den drar till sig. Dessmetoder som till viss del är interna, i kombination med icke-våldsprincipen, gör att den sällandrar nyhetsmedias intresse till sig. Den föreningsdrivna antirasismen är aldrig spektakulär ochstår inte bakom våldsamma konfrontationer med rasistiska företrädare. Istället verkar deninom och genom sina organisationer och möter de målgrupper den värnar om att föra en dialogmed. Bristen på uppmärksamhet betyder dock ej att den inte på andra plan är framträdande –den engagerar ett stort antal människor på gräsrotsnivå. Det finns också tecken på att denbreda ansatsen inom den föreningsdrivna antirasismen, där antirasismen får symboliska drag,speglar en utveckling av antirasismens uttryck. Med utgångspunkt i tidigare forskning går detatt få en inblick i hur det antirasistiska engagemanget yttrat sig under 80- och 90-talet.Lööw beskriver att under 80-talet hårdnade det invandrarpolitiska klimatet i Sverige.Rasistiska organisationer som Bevara Sverige Svenskt (BSB) fick fotfäste och det föranleddeen antirasistisk motreaktion. I mitten av 80-talet växte en tvärpolitisk gräsrotsrörelse fram somagerade under parollen ‘Rör inte min kompis!’. Ur denna uppkom sedan ‘Stoppa Rasismen’, enorganisation med ca 2000 medlemmar runt om i landet (Lööw, 1999, s. 361f ). De antirasistiskaargumenten i Sverige handlade under den här perioden främst om rasbiologi och attitydermot etniska minoriteter. Vidare menar Lööw att de antirasistiska företrädarna ägnade litetintresse åt andra delar av rasideologin, så som hatet mot homosexuella. Begreppet rasismkopplades samman med synen på olika folkgrupper (Lööw, 1994, s. 7). Petersons tidigarenämnda studie är från mitten av 90-talet och hon konstaterar att antirasisterna i denna undersökningsåg rasism i ett bredare perspektiv än att bara agera mot t.ex. högerextrema organisationer.Istället poängterades vikten av att agera mot vardagsrasism och xenofobi eller att agerai frågor som rör politiska beslut om t.ex. flyktingmottagande (Peterson, 1997, s. 86–91).Med utgångspunkt i detta går det att spåra en utveckling där den antirasistiska retorikenunder 80-talet främst varit inriktad på rasbiologisk ideologi, för att på 90-talet inkludera ävenandra rasistiska uttryck, såsom vardagsrasism. Studien av ARF och Arm i arm visar att denutveckling som påbörjades under 90-talet har fortsatt inom den föreningsdrivna antirasismen.Det antirasistiska engagemanget inom denna innebär ett brett förhållningssätt mot förtryck avskilda slag, såsom mobbning och homofobi. Antirasismen får därigenom symboliska drag ochknyts till «det goda», verbaliserad i termer av t.ex. mänskliga rättigheter, jämlikhet eller tronpå alla människors lika värde. Att innebörden i begreppet vidgas kan ses som ett tidens tecken;en liknande uppluckring pågår av rasismbegreppet. Detta har förändrats över tid och användsidag också i sammanhang som saknar anknytning till etnicitet, som t.ex. i begreppet åldersrasism.På samma sätt som Balibar (1991/1988, s. 21) talar om en «rasism utan ‘ras’» går det attse en förändring inom den del av antirasismen som den föreningsdrivna antirasismen repre-40

Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?Jenny Malmstensenterar, som lite tillspetsat skulle kunna formuleras som att det finns en «antirasism utanrasism». Arbetet mot rasism är en central del av den föreningsdrivna antirasismen. Begreppetantirasism är symboliskt viktigt, men det antirasistiska engagemanget innebär inte ett exklusivtfokus på enbart rasistisk problematik.Noter1 Arm i arm – 4:e initiativet är egentligen en samlingsbeteckning för de tre initiativ som riktades till ungdomar, därför ingår ocksådet 6:e initiativet (ungdomsambassadörer mot rasism) och 9:e initiativet (en uppsatstävling mot rasism i Sveriges gymnasieskolorårskurs 1) inom ramen för denna beteckning. Eftersom de två sistnämnda initiativen inte behandlas i föreliggande text går jag avutrymmesskäl inte in på detaljerna kring hur initiativen hänger samman utan fokuserar på det 4:e initiativet.2 Arbetsgruppen bestod av ordförande Björn Fries, tidigare kommunalråd i Karlskrona och samordnare för regeringens narkotikapolitik,Mikael Wiehe, artist, Jon Voss som jobbar inom gaymedia och Nyamko Sabuni, dåvarande riksdagsledamot för folkpartiet.Elisabeth Bergsten, Iréne Lindén och Omar Nur har vid olika tillfällen representerat Integrationsverket. Emma Skoughrepresenterade PeaceQuest och var projektledare för Ungdomsriksdagen/URIX 2000. Ytterligare ledamöter var Christine Gilljam,utbildningsdirektör på HomO, Cafer Uzunel, departementssekreterare på Justitiedepartementet och Ahmet Önal, affärskonsultoch tidigare ordförande i Turkiska Ungdomsförbundet. Tommi Teljosuo och Almir Cehajic har vid olika tillfällenrepresenterat Arvsfondsdelegationens kansli. Slutligen har Maria Hansson och Kristina Hållén vid olika tidpunkter varit handläggareför Arm i arm – 4:e initiativet. De tjänstemän som var ledamöter i arbetsgruppen hade till uppgift att bevaka olika intresseområdensom t.ex. att Allmänna arvsfondens villkor för projektstöd följdes (Slutrapport från arbetsgruppen Arm i arm – 4:einitiativet, 2003, s. 10–11).ReferenserAlsmark, G. (1992). The lessons of Sjöbo. I G. Rystad (red.), Encounter with strangers – refugeesand cultural confrontation in Sweden (s. 37–53). Lund: Lund University Press.Balibar, E. (1988/1991 för den engelska utgåvan). Is there a «neo-racism»?. I E. Balibar & I.Wallerstein (red.), Race, nation, class – ambiguous identities (s. 17–28). London: Verso.Banton, M. (2001). Progress in ethnic and racial studies. Ethnic and Racial Studies 24(2),173–193.Bonnet, A. (2000). Anti-racism. London: Routledge.Broberg, G., & Tydén, M. (2005). Oönskade i folkhemmet rashygien och sterilisering i Sverige.Stockholm: Dialogos Förlag.Castles, S. (1996). The racism of globalisation. I E. Vasta & S. Castles (red.), The teeth aresmiling. The persistence of racism in multicultural Australia (s. 17–45). St Leonards: Allen& Unwin Pty Ltd.Derman-Sparks, H., & Phillips, C.B. (1997). Teaching/learning antiracism – a developmentalapproach. New York: Teachers College Press.Essed, P. (1991). Understanding everyday racism: An interdisciplinary theory. London: SagePublications.Fredrickson, G.M. (2002/2003 för den svenska utgåvan). Rasism – En historisk översikt.Lund: Historiska Media.41

Norsk tidsskrift for migrasjonsforskning 2:2009Friedman, J. (1999). The hybridization of roots and the abhorrence of the bush. I M. Featherstone& L. Scott (red). Spaces of culture: City – nation – world. London: Sage Publications.Gibb, R. (2003). Anti-racism, citizenship and integration in contemporary France. I P. Herrmann(red.), Between politics and sociology: Mapping applied social studies (s. 77–97). NewYork: Nova Science Publishers Inc.Lagerlöf, D. (2003). RAM Rasisternas argument i media. En handbok för antirasister. Kristianstad:Ungdom mot rasism.Lodenius, A-L. (2004). Hatbrotten och kriminalvården. Norrköping: Kriminalvårdsstyrelsen(beställningsnr 4759).Lönnheden, K. (2002). Hatbrott – En uppföljning av rättsväsendet insatser. Rapport 2002:9.Stockholm: Edita Norstedts Tryckeri.Lööw, H. (1994). För en ny antirasistisk strategi. Ord & Bild 1–2/1994, 4–11.Lööw, H. (1999). Svensk rasism och antisemitism – historiska kontexter. I E. Olsson (red.),Etnicitetens gränser och mångfald (s. 311–368). Stockholm: Carlssons Bokförlag.Lööw, H. (2002). Döda bögar säljer inte. Ord & Bild 1/2002, 7–8.Malmsten, J. (2007a). Barn och rasism – Utvärdering av regeringens satsning på insatser mot rasism,främlingsfientlighet, diskriminering och homofobi riktad till barn upp till 12 år. Stockholm:Allmänna Arvsfonden.Malmsten, J. (2007b). Den föreningsdrivna antirasismen i Sverige – Antirasism i rörelse. Malmö:Författaren, ISV, Linköpings universitet och IMER, Malmö högskola.Melucci, A. (1989/1991 för den svenska utgåvan). Nomader i nuet – Sociala rörelser och individuellabehov i dagens samhälle. Göteborg: Bokförlaget Daidalos.Miles, R. (1993). Racism after «race relations». New York: Routledge.M’Rad, S., & Kopilovic, S. (2003). Muslimer.nu – Islam & muslimer bortom nyhetsrubrikerna.Malmö: Ideum Europa.O’Brien, E. (2001). Whites confront racism – Antiracists and their paths to action. Lanham:Rowman & Littlefield Publishers.Peterson, A. (1995). Antirasistiska regnbågskoalitioner. Invandrare & Minoriteter 4/1995,17–20.Peterson, A. (1997). Neo-sectarianism and rainbow coalitions: Youth and the drama of immigrationin contemporary Sweden. Aldershot: Ashgate Publishing.Regeringens skrivelse 2000/01:59. En handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobioch diskriminering. Stockholm: Regeringen.Ring, M. (2007). Social rörelse – Begreppsbildningen kring ett mångtydligt fenomen. Lund: Sociologiskainstitutionen, Lunds universitet.Sandberg, G. (2008). När sociala problem blir kulturella. Invandrare & Minoriteter 2–3/2008, 20–24.Skovdahl, B. (1996). Skelettet i garderoben – Om rasismens idéhistoriska rötter. Stockholm:Mångkulturellt centrum.42

Antirasism med symboliska inslag – tecken i tiden?Jenny MalmstenSlutrapport från arbetsgruppen Arm i arm – 4:e initiativet. Regeringens ungdomssatsning mot rasism,främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering (2003). Stockholm: Arvsfondsdelegationen.SOU (2005:56). Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige. Betänkande från utredningenom strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet.Stockholm: Fritzes.Spencer, S. (2006). Race and ethnicity – culture, identity and representation. New York: Routledge.Tiby, E. (1999). Hatbrott? – Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott.Stockholm: Kriminologiska institutionen.Wigerfelt, A., & Wigerfelt, B. (2001). Rasismens yttringar – Exemplet Klippan. Lund: Studentlitteratur.Wijkström, F., & af Malmborg, M. (2005). Ledning och organisering av idéburen verksamhet.I E. Amnå (red.), Civilsamhället – Några forskningsfrågor (s. 74–100). Stockholm:Riksbankens jubileumsfond & Gidlunds förlag.Wijström, F., & Einarsson, T. (2006). Från nationalstat till näringsliv? Det civila samhällets organisationslivi förändring. Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet, Handelshögskolan.FilmerMitt liv i rosa (Ma vie en rose, Frankrike/Belgien/Storbritannien, 1997, Alain Berliner).Skruva den som Beckham (Bend it Like Beckham, Storbritannien/Tyskland, 2002, GurinderChadha).43