Medborgaren 1 2012 - Moderaterna

8 vårkampanj MedborgarenVåra barns trygghet och...med Ulf Kristersson,ordförande för Moderaternasnya arbetsgrupp "Lika möjligheterför alla barn" som ärtillsatt på uppdrag av partistyrelsen.Hur kommer det sig att det blev just du?– Jag har jobbat med frågor som berör barnsvillkor några gånger nu i lite olika roller. Menframför allt när det gäller utsatta barn, i Sverigeoch utomlands. Dels i Stockholms socialtjänst, delsinom Adoptionscentrum.Berätta, varför måste Moderaterna utvecklabarnpolitiken?– Villkoren för barn som växer upp påverkas avmånga olika samhällsområden. Det är bra att tänkaigenom hur olika politikområden sammantagetpåverkar barn. Det har vi nog inte gjort förut. Ochså tycker jag att det lite för ofta blir lite för mycketfluffiga floskler bara för att man pratar om barnoch ungdomar. Typ ”barn måste få kosta”, eller”barnen är ju vår framtid”. Javisst, självklart, menäven barn kräver faktiskt lite mer analys än så.– Vi har en rätt bra historia att bygga vidare påi Sverige. Barns rättigheter, att barn ska utvecklastill självständiga individer; vår tro på att frihet ochtrygghet går att förena. Men också sorgliga kapitelom vanvårdade barn. Trots alla barnombudsmän,barnkonventioner och barnperspektiv finns detmycket kvar att göra.Du har själv barn, kommer du in med någraspeciella erfarenheter som kan berikagruppens arbete?– Tja, kanske har jag lärt mig något under minaförsta tio år med egna barn. Men jag är ingen felfri”superdad”. Fråga min 11-åring… Jag lever i ett familjematriarkat,till och med katten är tjej.Fokus ligger på de lite yngre barnen, varför?– Gruppens uppdrag är utformat så. Men vikommer nog också snudda på konsekvenser förlite större barn. De tidiga åren är viktiga, men jagkan ibland tycka att vi lägger ner lite absurt mycketvuxen tid på de allra minsta barnen, och snarare förlite vuxentid på de större.Vad ska arbetsgruppen leda till?– I bästa fall ett kvalificerat diskussionsunderlagtill den bredare samhällsdebatten. Och kanske ettoch annat bidrag till Moderaternas idéutvecklingoch sedan till möjlig regeringspolitik i praktiken.Vi tänker inte bara torrsimma.Hur ser du på barnfattigdomen i Sverige?– Det är en viktig diskussion för den sätter fingretpå något som vi ska värna i svensk välfärdstradition:chansen till social rörlighet och egna livschansersom inte bara beror på ens föräldrar. Det är okejatt ärva sina föräldrars sommarstuga och små ellerstora besparingar. Men det är inte okej att ärvasina föräldrars fattigdom eller sociala utsatthet.Många barn som växer upp i familjer med mycketliten ekonomi klarar sig bra senare i livet. Menjag är oroad över de barn som växer upp i familjermed långvariga socialbidrag, eller i familjer därdet inte lönar sig att börja jobba igen. Och familjerdär den ena förälderns – oftast pappan – bara harcheckat ut och inte alls bidrar till barnen, varkenkänslomässigt eller ekonomiskt. Här har vi kärnan isvensk barnfattigdom – ensamförsörjare utan arbete.Vi kommer titta noga på detta och analysera vadman kan göra bättre än i dag. Det finns absolut skältill en del riktade bidrag som gör stor skillnad, menden breda lösningen kan inte vara att göra fler ännumer beroende av bidrag. Jag delar inte alltid RäddaBarnens slutsatser men tycker om att de så konsekventsatt fokus på frågan.I dag föds inte barn in till likvärdiga möjligheter,vad behövs i samhället för attstärka barn som är utsatta?– För det första måste vi inse och understrykaatt även föräldrar som har det tufft nästan alltid ärmycket viktiga för sina barn. Underskatta inte kraftenoch förmågan hos kloka föräldrar. Men ocksåförskolan och skolan är väldigt viktiga för barnsutveckling, framför allt för de barn som får mindrestöd hemifrån. I bra utbildning grundläggs mångaunga människors framtida klassresor. Jag tror nästaninget annat kan jämföras med den kraften.Ska man ändå fundera på fler saker så tror jag dethandlar om att många barn skulle behöva fler vuxnai sina liv. Att vara i ett socialt sammanhang därfler än enbart mamma och pappa kan stimulera,utmana och uppmuntra. Där fler kan bli förebildVi har en rätt bra historia att bygga vidare på iSverige. Barns rättigheter, att barn ska utvecklas tillsjälvständiga individer; vår tro på att frihet och trygghet gåratt förena. Men också sorgliga kapitel om vanvårdade barn.Trots alla barnombudsmän, barnkonventioner och barnperspektivfinns det mycket kvar att göra.och dela på de svåra saker som sker i alla barns livnågon gång. Med äldre förstagångsföräldrar ochstor geografisk rörlighet är det många som varkenhar mormor eller farfar. Men "it takes a village toraise a kid", som Hillary Clintons bok heter.I direktiven till er arbetsgrupp skriver niom utanförskapet som riskerar att gå i arv,kan du utveckla det?– Jag tycker att vi har lite för stor tolerans för dethär med ”andra generationen” som ett slags motivtill att något inte har gått bra. Andra generationenssocialbidragstagare, missbrukare eller hemlösa. Attbryta generationseffekter och öka chansen till attbygga ett bättre liv än det ens egna föräldrar fick, ären stor utmaning. Många föräldrar har genom tidernakunna acceptera att det egna livet är rätt tufft,bara barnen kan få bygga något bättre.Hur ska det brytas och varför har Sverigeinte lyckats med det?– Den sociala rörligheten har traditionellt variträtt stor i det moderna Sverige. Och antagligenmycket låg i det förindustriella. Vi ska titta närmarepå exakt hur det står till i dag och om det finnsnegativa spiraler här. Ett multietniskt och mångkulturelltsamhälle måste acceptera att en hel delsaker går i arv och faktiskt ska få gå i arv, och att vii den meningen är mer olika varandra i dag än närSverige var ett etniskt mycket homogent land. Ochman kan inte stirra sig blind på dagstemperatureni Gini-koefficienten (hur stora ekonomiska klyftordet finns i ett land) för då skulle varje fattig flyktingsom får en ny chans i Sverige vara ett problemför jämlikheten, och då blir det ju helt absurt.Det är stor skillnad mellan barn födda i invandrarfamiljeroch barn som har svenskföddaföräldrar när det gäller att leva i fattigdom.Vad ska vi göra åt detta?– Både när det gäller att ta ansvar för Sverigesekonomi och välfärdssystem, och när det gäller atthjälpa barn och föräldrar tillbaka till egen försörjningär grundsvaret detsamma. Bara ett samhällesom ser till att de allra flesta som kan arbeta ochförsörja sig själva också gör det kommer att kunnahjälpa dem som inte kan arbeta. Tillfälligt eller förlång tid. Och bara det samhället kommer ge goda