Maskinen - Groove

innehåll5 Annie7 Oholics s8 Karriärcoacha upp mig i brygga8 Goda utsikter för musiken10 Blågult guldLeonard KaageSkillaCrescendollsMOA13 Joensuu 168515 Converge15 J-Son16 MaskinenAri-Pekka AuvinenledareMusik i omlopp runtSverigeFör en kort tid sedan blev jag intervjuad aven dansk dagstidning som frågade varförsvenska artister har så lätt att bli populärai Danmark, men att danska band kan varagigantiska på andra sidan sundet och ändåhelt okända här. Jag mumlade lite om Gasolinoch D-A-D och att det danska språketsatte käppar i hjulet för oss, men kom intepå förrän efter telefonsamtalet vad svaret påfrågan egentligen är.svensk popmusik har ju alltid låtit mycketmer modern än annan nordisk musik. Vi harvårdat våra influenser och bara varit lagomsvenska och därmed blivit gångbara ute ivärlden. Ett svenskt kynne kryddat av ensträvan att inte ligga i bakvattnet är framgångsreceptet,kanske är det till och medså att det moderna är ett svenskt signum isig. Från ABBA via Roxette, Ace Of Base ochCardigans har vi vunnit momentum ochbyggt upp självförtroende och tro på attskapa modern musik. Och kanske har alltegentligen med vår neutralitet att göra, vi ärinte antingen eller utan lite av varje. Svensktlagom, ni vet.Mew är väl annars ett danskt band somförsöker göra modern musik, men det är likaknapert från våra andra grannländer. Vilkanorska artister känner du till? Nä, tänkte väldet. I detta numret av Groove kan du i allafall stifta bekantskap med norska Annie ochfinska Joensuu 1685, för det finns så klartintressant musik att finna i vår närhet som vipå Groove vill utforska.ett snarlikt resonemang för vår nye redaktörDaniel Magnusson på sidan 8 efter enresa till en showcasefestival i Finland. För vikan ju luras att tro att finnar bara gör uddaoch bisarrt kantig musik sponsrad av Nokiaoch Koskenkorva.Men jag tror att vi kommer höra merfrån våra grannländer framöver. Och dettakräver att vi spänner bågen hemmavid ännuhårdare. Men som svenske urbane artistenJ-Son resonerar i detta nummer är det noginget problem, här är lyssnarna så kräsnaatt man somartist måste geallt och därmedfår ett försprånginternationellt.Återstår bara attse om Sverigesmusikunderfortsätter att varaledande i Norden.Gary lAndströmgary@groove.se18 Mattias Alkberg s20 Richie Hawtin22 LiverecensionerBear Quartet, Nicolai Dunger,Theodor Jensen, The Tiny25 Skivrecensioner31 Groove CD 9 • 2009Martin HäuslerGroove är en oberoende musiktidningsom ges ut av Musiktidning i Göteborg AB.GrooveBox 112 91404 26 Göteborgwww.groove.segroove.9mv.comTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sePlusgiro 18 49 12-4Chefredaktör & ansvarig utgivareGary Landström, gary@groove.seRedaktör svensk musikJohan Lothssonjohan@groove.seOmslagsfotoMattias ElgemarkGroovearbetare i detta nummerRebecka AhlbergAnton AlmqvistJonas AppelqvistAlexandra BengtssonRoger BengtssonRasmus BlomJenny BrinckSimón BustamanteAndreas BäckmanStefan CandefjordMathilda DahlgrenJulia DinomeJonas ElgemarkMattias ElgemarkFredrik FranzénAndreas FällmanAnna GustafssonTorbjörn HallgrenHans LarsonEmma RastbäckTor Rossing ÖbergBjörn SchagerströmMagnus SjöbergMathias SkeppstedtEdith CamillaSvenssonAnders TeglundLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.seTryck Kungsbacka Graphic2 Groove 9 • 2009Annonser & Groove-CDPer Lundberg GBper@groove.se0735–43 59 66Redaktör utländsk musikDaniel Magnussondaniel@groove.seISSN 1401-7091Åsikter uttryckta i denna publikation är antingenskribenternas eller de intervjuades och speglarnödvändigtvis inte den ansvarige utgivarens, redaktionenseller annonsörers åsikter. För icke beställtmaterial ansvaras ej. Citera oss gärna, men ange dåGroove som källa. Alla rättigheter är reserverade. Förbeställt material köper Musiktidning i Göteborg ABall förfoganderätt. Allt material lagras elektronisktoch publiceras på internet, eventuellt förbehåll motdetta måste göras före publicering. Tävlingsdeltagaresvarar själva för eventuell vinstskatt.

S T U D I O S & N J U TA F I L M SP R E S E N T E R A R S T O L TGENIETFASSBINDERÄNTLIGEN PÅ DVD!VOLYM 1: Maria Brauns äktenskap, Kinesisk roulett,Frukthandlarens fyra årstider & dokumentär.EN PSYKEDELISKTHRILLER-TRIPP IJAZZMILJÖ.EN KLASSIKER AVSPANSKE SLEAZE-KUNGENJESS FRANCO!VOLYM 2: Effi Briest, Rädsla urholkarsjälen, Petra von Kants bittra tårar &dokumentär.STÄMNINGSFULLRYSARE I DENFINSK-RYSKAVILDMARKEN!“JAG HAR DÖDATMIN FAR. JAG HARÄTIT MÄNNISKOKÖTT.JAG SKÄLVER AVGLÄDJE.”Hon var enhemmafru påjakt efter kickari en sensationell70-talsvärld avswingers, droger,playboys ochorgier!”SOM ETTPÅKOSTAT INDIANAJONES-ÄVENTYR MEDMASSA NAKET!”All Movie Guide”FENOMENALROLLISTA, SEXIGAKÄRLEKSSCENER...AUTENTISK KÄNSLAFRÅN BÖRJAN TILLSLUT.” VarietyUNIK NÄTBUTIK! FÖR DIG SOM GILLAR FILM BORTOM MAINSTREAM!ÖVER 16.000 TITLAR I LAGER FÖR LEVERANS SAMMA DAG!Besök även vår butik i Stockholm: DAVID BAGARES GATA 24, TEL 08 440 04 60.

JACK ROCKS SWEDENFinal i Sthlm 26 nov!„Av hundratals anmälda band återstår 5!Cresendolls / GävleJonas Schwartz / GöteborgKickback Cirkus / StockholmOholics/ GöteborgJoker vald av Sweden Rock FestivalSe förra årets vinnare, The Fast Forwards >>och ett exklusivt gästuppträdande avDEAD BY APRILVill du komma som gäst till finalen?Maila till jackrocks@p-s.seFinalen hålls i Skyddsrummet, Söder Mälarstrand 25.26 nov kl 19.00, åldersgräns 20 år!JACK ROCKS

AnnieTuggarvidareMycket vatten har flutit under broarnasedan Annies Chewing gum speladesflitigt på MTV här i Sverige. Nu är hontillbaka och nyinflyttad i Berlin, somen uppdaterad version av sig själv.Med nytt folk runt sig är Annie redo atterövra världen – igen.Nina MerikallioNorska electropopparen Annie har väntatlänge med uppföljaren till succédebutenAnniemal. Skiva nummer två var planeradatt ges ut på Island Records redan2008, men relationen med skivbolagetkantrade och släppet rann ut i sanden.Nu ger hon istället ut albumet Don’t stoppå sin egen label Totally.– Det har varit en lång process. Allbusiness runt det hela tog väldigt lång tidoch släppet sköts hela tiden fram, mennu har jag fått tillbaka rättigheterna tillmina låtar, säger hon.Även om hon behållit namnet ochflera av låtarna, så är mycket av musikenomarbetad. Skivan är solid och välproduceradoch flörtar med flera av de stilarsom ryms under det stora pop-paraplyet.På Don’t stop trängs klassisk tuggummipopmed ballader och andra, mörkareelement. På det stora hela taget kännssoundet en aning mörkare och lutar meråt den djupa electronican än vad det gjordepå Anniemal.– Ja. Det är ett varierat album. Ljudbildenär lite mörkare men låtarna kännsstarkare den här gången. Det är mer punchi låtarna. Om jag ska vara ärlig så kännerjag mig nöjdare med den här skivan.Annie har gjort alla stopp på resan.Redan som 16-åring skramlade hon meddrömmar i replokalen med indiebandetSuitcase. Därefter har vägen gått via DJbåsenpå klubbarna i Bergen, till att bliinternationell popstjärna som turnerarvärlden runt. På debutskivan samarbetadehon med Timo Kaukolampi, TorbjörnBrundtland från Röyksopp och Richard X.Förutom att Anniemal gav henne enhängiven skara fans och slog knock påkritikerna, så vann skivan också flera priseri hemlandet. Att släppa en uppföljaretill en så pass framgångsrik debut är sällanlätt.– Jag tänkte inte så mycket på detnär jag jobbade med albumet. Jag vet attmånga artister sitter och våndas över attdom ska överträffa sig själva, men jag gillarinte att tävla med mig själv när jag görmusik. Det får ha sin naturliga utvecklingistället, reflekterar Annie.Variation förnöjer visserligen, mennär det kommer till musik kan den bliproblematisk och tolkas som spretig.Annie är medveten om den faran.– Jag var faktiskt väldigt bekymradöver att det skulle bli för varierat. En delartister klämmer ju in massa låtar utan atttänka på att det ska vara ett album, menför min del är det viktigt att det är sammanhängande.Lite som en bok man kanläsa. Jag hade många fler låtar än domtolv som kom med. Det tog väldigt långtid att välja vilka låtar som passade ihop.Att döma av reaktionerna i Storbritannien,där skivan släpptes en veckatidigare än i Norge, så har hon valt väl.Kritikerna skräder inte orden när de lyfterskivan till skyarna.– Jag visste faktiskt inte alls hur detskulle bli mottaget och vad jag skulle förväntamig. Det har ju tagit ganska långtid. Jag blev väldigt glad av det fina mottagandet.Eftersom jag har jobbat på etthelt annorlunda sätt med den här skivanän med den förra, så hade jag inte någrakonkreta förväntningar: det är svårt attveta hur den kommer att tas emot. Ävenförsäljningsmässigt är det svårt att tronågot eftersom skivförsäljningen inte ärvad den var. Om det hade varit början på90-talet så hade det varit lättare att vetavad man kunde vänta sig.Annie har varit med och skrivit allaspåren på skivan utom Songs remindme of you (H. Robinson, Richard X).Hon jobbar på en laptop med mjukvaranAbleton Live och hon försöker alltidbygga melodier och takter till låtarnainnan hon tar in dem i studion.– Jag kan sitta och prova lite medtrummor och ljud men jag är inte så passinsatt att jag känner att jag kan göra debästa beatsen ännu. Sådant behöver jaghjälp med.Sagt och gjort. Namnkunnig hjälp harhon fått, dels av sina tidigare vapendragareTimo och Richard X, men även PaulEpworth som producerat bland andraBloc Party, Babyshambles och PrimalScream. Brian Higgins från det brittiskaproduktionsteamet Xenomania, somproducerat artister som Kylie Minogueoch Saint Etienne, har också varit inblandadi flera av tracksen på skivan. Thelist goes on: på låtarna My love is better,Loco och I can’t let go spelar AlexKapranos från Franz Ferdinand gitarroch I can’t let go är en duett med FredrikSaroea, ena halvan av Datarock.I en bransch där pengastinna lanseringarföredras före egensinnig utstrålningkommer alltid en artist i Annies situation,utan stort bolag i ryggen, få görasig beredd på en osäker och kanske inteså spikrak karriär. Men om det är någonsom är värd succén är det tuggummiprinsessanfrån Bergen.Tor rOssing öBergwww.groove.se 5

OholicsFokus mitt i oredanKållereds centrum. Ett inte helt upplyftandeställe med en Nettobutik, två sunkiga kinesrestaurangeroch ett moppegäng. Men föratt få en chans att prata med äntligen albumdebuterandeOholics får man bege sig dit.En liten replokal fylld av prylar ochmiljontals små, små flugor. Framför mighar jag sitar-spelaren Anders Thunarf,gitarristen Peter Freibergs och trummisenNiklas Hjort.Bandet släpper i dagarna sin debutfullängdareDisgraceland inspelad i SvenskaGrammofonstudion. Men skivan harvarit färdig i nästan ett år. Vad har hänt?Niklas berättar att deras förra skivbolagdrog sig ur på grund av finanskrisen.– Det var som vanligt pengarna somstrulade, vi var jävligt sura på dom längemen det är ingen ide att tjafsa om nu.Istället startade de sitt eget skivbolag,Loose It Productions. Inspelningen iSvenska Grammofonstudion flöt på bramed bandet och Ebbot vid spakarna.– Ebbot är jävligt bra på att arra låtar,men jävligt dålig ibland också. Han kansväva iväg lite mycket när man ska mixa,säger Niklas.Men med flamingos på omslaget ochelva grymma låtar är nu Disgracelandklar. Peter säger att han hade önskat attfolk åtminstone tyckte någonting omplattan.– Det är bättre att dom hatar oss änatt dom tycker att det är sådär. Vi villröra till lite och få åsikter.Det första man möts av på Oholicshemsida är texten: ”Oholics: The soundof drunk Sweden”.– Vi kan inte förneka att ölen har haftett stort inflytande på hur vi låter. Det ärinte alltid så jävla seriöst, det är snararedet man vill få fram, att det ska vara kul,säger Anders. När vi startade var det enreaktion på all jävla seriös musik. Mendäremot är vi oerhört fokuserade på detvi håller på med.Att de repar just i Kållereds ganskagråa och slitna centrum har satt sinaavtryck. En låt som Wasted youth handlarom en kille de träffat som sniffade lim.– Det kan vara lite triggande att vi ärjust här och repar, menar Peter. Wastedyouth skrev vi på en timme i replokalen,då var det verkligen misär. Vi brukarhänga på ett ställe som heter Kök ochBar eller något kineshak, där finns en del”Kålleredssletna”.Ett bandnamn som Oholics glömmerman inte, det fastnar.– Det var på en fest. Vi hade inget namnså en tjej kom med förslaget, men hon vetnog inte att det var hennes förtjänst, ingenav oss har kontakt med henne idag. Detvar ju också i och med bandnamnet somEbbot kom med i bilden.– Ända sedan han såg vårt tuffa bandnamnhar han varit inblandad i allt vi harspelat in.Oholics musik är en fascinerandeblandning av elektroniska slingor, psykedelia,garagerock och punk och alla sexmedlemmarna har en viktig, unik del isoundet. Peter berättar att de har plockatin medlemmar efterhand eftersom debehövde fylla ut scenen.– Live är det bra att vara sex personer,säger Niklas. Då kan vi få samma ljudsom vi har på skiva. Vi har folk till nästanallt nu.När jag pratar med Oholics så kommerde ofta in på hur vikig varje medlemär och de framstår som ett väldigt sammansvetsatoch demokratiskt band.– Vi har ingen diktator överhuvudtaget.Alla har sin grej, ofta jammar vi ihoplåtar men grunden är att alla får göra detde tror blir bra. Om det inte låter braskrotar vi det direkt.Förutom två uppmärksammade spelningari London har de varit i Kanada påfestivalen North By North East.– Det var vår största framgång hittills,vi fick headlinea tre kvällar i rad på enfullpackad klubb, helt galet.Jonas ElgeMArkEdith CAMilla Svensson13/11 Woody West / Pustervik dansar & ler:Nicolai Dunger14/11 Locus16/11 Pingisklubben fri entré17/11 Moozy moozy fri entré18/11 WW: John Vanderslice [US]Nere: Ny klubb! fri entré20/11 Reggaeklubben21/11 Woody W: Damien Jurado [US]23/11 Pingisklubben fri entré24/11 Moozy moozy fri entré25/11 Pelle Ossler26/11 Woody West: Brightblackmorning light [US]27/11 Friday I’m In Love28/11 Soulastatic29/11 Woody West: Port O’Brien [US]+ Horse Feathers [US]30/11 Pingisklubben fri entré1/12 Moozy moozy fri entré2/12 Woody West: Brothers of EndNere: Ny klubb! fri entré4/12 Club Slacker5/12 Tokdisco7/12 Pingisklubben fri entré8/12 Moozy moozy fri entré9/12 Scratch:Army of the pharaohs10/12 Volcano11/12 Woody West / Pustervik dansar & ler:TutankamonMed reservation för ändringar.Bilj: 031-130680, www.ticnet.sewww.pusterviksbaren.seVinn boxen!Tävling för våraprenumeranter påwww.groove.sewww.groove.se 7

Karriärcoacha upp mig i bryggaOm du vore min karriärcoach, då skulle jag frågadig om du vet vem John Carpenter är. Eftersom duär karriärcoach vet du ju allt som är värt att vetaoch svarar:– Naturligtvis vet jag det. Det är han som gjortFlykten till New York, och som vanligt står han förbåde regi och musik. Det är ett fett soundtrack, brasyntmattor. Och så är ju huvudtemat något av detbästa för sin genre. Om filmen kan sägas att det ären b-film med Kurt Russell som har kultstatus hosmän under 40.Detta säger du bara för att snärja mig. Och somdu lyckas! Jag vet inte hur du gör för att lyckas såofta, käre karriärcoach, menman kan ju tänka sig att dethar att göra med att du heltenkelt är en otroligt sympatiskmänniska med fingret på pulsenoch ödmjukhet inför livetssvårigheter. Jag vet inte, menman kan ju tänka sig. Att dutill och med lyckades klämmain det där med ”män under40” talar dessutom för att duhar en viss kulturell kompetens,att du skulle passa brasom genusvetare om du barafick utveckla ditt kritiska seendepå tillvaron.Det sista om ”genusvetare” skrev jag bara för attsnärja dig. Och som jag lyckades! Det var tur, förjag behöver din hjälp. Jag vill veta vad jag ska blinär jag blir stor. Jag ler lite grann när jag frågar dig– det är ju en klyscha och jag är nog lite ironiskockså. Även om jag prompt behöver få veta.– Låt höra nu Anders, säger du, vad är din dröm?– Jag vill göra som John Carpenter. Jag vill görab-actionfilmer som utspelar sig i framtiden. Ellerinte framtiden som den är nu, jag vill jobba medframtiden som den såg ut på 80-talet. 80-talsframtidenär min bästa framtid, den är så otroligt mycketbättre än 60-talsframtiden, inte sant? Och jag villgöra soundtracket själv, och det ska vara taffligafast ändå feta syntmattor. Folk ska tänka att jagegentligen bara ville göra en syntplatta, men utavbara farten också råkade göra en b-film med kultpotential.Då sätter du upp din hand, stoppar mig. Nu lutardu dig fram mot mig. Jag förstår att du ska säganågot allvarligt, men varför drar du ut på det? Sägdet bara! Jag tål att höra en och annan sanning.– Den tiden är över, säger du.Vilken tid, undrar jag förskräckt, 80-talet?– Den tid då grabbar fick både regissera ochskriva soundtrack till b-filmer som sedan älskas avandra grabbar under 40. Den framtid vi har att göramed nu handlar om att låta andra komma till tals,om att bli bra på en sak istället för försöka göra allasaker samtidigt. Och framförallt: sådana som du,Anders, måste lära dig att släppa fram andra. Du tarför mycket plats. Ibland verkar det som att det endasom driver dig är möjligheten att synas. Gör dittsoundtrack men låt världen slippa höra det. Klippdig och skaffa dig ett jobb, liksom. Vem tror du attdu är?– Jag är artist. Konstnär, Groove-krönikör!, svararjag, rusar ut och drämmer i dörren efter mig.KrönikaAnders TeglundAnders Teglund spelar i Convoj och Cult of LunaGoda utsikter förmusiken”I need a room ...”, sjunger Mattias Björkas iCats On Fire från en scen i Tammerfors. Framförsig ser han en långhårig flaxande hippie,några halvloja supporters och längs med lokalensväggar sitter ointresserade skuggor. Vissaav dem bryr sig inte ett dugg. Andra hånskrattaråt Mathias melodramatiska Morrissey/Cockerutspelpå scen. ”... I need a, a room without aview”, fortsätter Mathias. En mening som talarsitt tydliga språk; om det finska musikklimatet,vill säga.Jag befinner mig i Tammerfors, på en festivalmed namnet Lost In Music. Den har 20 årpå nacken och anordnas av bland annat MusicExport Finland med syfte att visa upp deninhemska scenen för andra länder. Allting skötsklanderfritt och lokalerna är precis så där småmysigasom man förväntar sig av en småstad,cirka 15 mil från Helsingfors. Problemet liggerdock i vad för slags musik som prioriteras.Cats On Fire är ett band som hellre har blickatut mot rådande trender (gärna mot England)än nöjt sig med vad som finns på hemmaplan. Dehar vågat sticka ut och de har lärt sig kopiera enstil rakt av. I och med det får de leva och verkasom ett kämpande obskyrt indieband i Finland.− Vi har gett upp Finland. När vi åker påturné här kan det handla om en tre, fyra spelningar.Det känns som att ingen vill satsa på oss,säger Mattias uppgivet när vi pratas vid efterspelningen. Han själv har sedan en tid tillbakabosatt sig i Göteborg.Den svenska modellen, från 60-talet ochfram till idag, som etablerat flertalet artisterutomlands har i korta drag sett ut ungefär följande.Plagiera, smälta in, etablera och utveckladet unika. På senare år har svenska artister ochinvesterare insett att man i framför allt USA ochEngland lättare tar emot band med ett mer uniktoch ”exotiskt” sound än ännu ett The Hives,samtidigt som musiker här hemma allt mer skyrden västerländska popen och går sin egen väg.Skapar nya trender. Men jag har svårt att seintresset till ny svensk musik om det inte hadefunnits en historia bakom. Den idoga kopieringenav trender från 60-talet till nutid har därförvarit en viktig kugge för att få exporten att rulla.Vad Finland behöver för att dra igång enhållbar musikexport är inte ännu ett välfriseratscreamoband. En fungerande finsk modellskulle istället vara att satsa på band som CatsOn Fire, Joensuu 1685 och Cosmobile. Aktersom kan plagiera, kan smälta in på de viktigastemarknaderna och etablera Finland på popkartan.Man borde också satsa på det unika och, förutomstående, exotiska. Det äkta och oglamourösaär minst lika viktigt, som Finlands sprudlandeexperimentella folkscen. Den scenen harhelt och hållet åsidosatts på Lost In Music, mendet skrivs spaltmeter om den i trendsättandemagasin på andra sidan oceanen. Band som Islaja,Paavoharju och Es går inte att finna någonannanstans än i landet med de tusen sjöarna.Trots att det bubblar av kreativitet i vårtgrannland serveras vi återigen band som hargardinerna neddragna inför rådande, hållbaratrender. När Mattias sjunger om ett room withouta view sätter han fingret på problemet.Han själv sitter på svaret.Daniel MAGnussonDaniel MAGnusson8 Groove 9 • 2009

lågult guldJesper BergSkillaTilltalande smältdegelLeonard KaageTalang inom folktraditionenLeonard Kaage har alltid skrivit låtar men så sentsom för ett år sedan bestämde han sig för attlåta omvärlden ta del av hans verk. Omkring 50låtar hade han då samlat på sig, och valde ut fyraav dessa till en EP. Tack vare EP:n Time fick hankontakt med en Brad på den lilla amerikanskaetiketten Feels Like Home Records, som genastblev förtjust i Leonards musik.– Det är en ensam entusiast där som hördemig på Myspace och tog kontakt med mig, hanhar ett litet bolag som startade förra året, enväldigt duktig kille, berättar Leonard själv.På bolaget släppte han alldeles nyligen sittdebutalbum Leonard Kaage & The Kin där The Kinsyftar på hans kompband vid namn just The Kin(på svenska: släkt, anhöriga). Musiken är influeradav den amerikanska folktraditionen.– När jag började spela var det punk liksom,men nu är det mycket den amerikanska singer/songwriter-grejen, det finns en annan folkkulturdär som jag saknar i Sverige.skivan har ett vulkaniskt temperament, enastunden släpper en vild zigenarorkester loss föratt helt plötsligt bli mer lågmäld och akustisk.Leonard förklarar att tanken är just sådan – attdet ska funka ensamt på ett litet café, men ävenmed ett helt rockband ute på klubben. Men vadhandlar låtarna om egentligen?– Man skulle väl kunna sammanfatta det somatt det handlar om människor som berör mig,eller har berört mig och som kanske fortfarandeberör mig. Men det är alltid en svår gräns attskriva ner känslor utan att det blir pretentiöst,fast samtidigt skriver jag ju det jag känner ochjag skulle nog inte kunna skriva något annat.Han har redan varit en sväng i England därhan gjorde åtta spelningar. Men hemma i Sverige,och i Göteborg där han bor, har han ännuinte hunnit uppträda lika mycket.– Jag ska åka till Stockholm och försöka spelalite där, sedan planerar jag en vecka i Tysklandoch till sommaren åker jag och hälsar på bolageti USA och spelar lite där, nu handlar det om attgöra sig ett namn liksom.Rasmus BlOMSkilla är ett band man lätt hajar till förnär man hör dem första gången. Enmärklig, attraktiv smältdegel av folk,pop, konstmusik och drama. Nästanteatraliskt operalik i sina stunder, meden sångerska som ena stunden låter somBjörk för att direkt bli en countryrösteller Diamanda Galas.– Ja det är kul, alla som beskriverhur jag sjunger brukar jämföra mig mednågon, och ofta får jag kolla upp vemdet är, för jag har inte hört dom tidigare,säger sångerskan Nina Christensen medett skratt.Skilla har sitt ursprung i Malmö,även om en av medlemmarna har Umeåsom hemstad. De träffades på gymnasieti Malmö och började spela. Sedan startenhar de hunnit med att spela in nästansamma skiva två gånger och spela runtom i Europa.– Vi har varit så lyckligt lottade attvi träffat så många som velat hjälpa oss.Tack vare det har vi fått tid i studio ochkunnat spela in skivan själva utan att detbehövde kosta så mycket.Skilla spelade in debutskivan på egetbolag, och den släpptes 2008, utan specielltmycket uppmärksamhet. När bandetsedan fick kontakt med National, beslötde att spela in och släppa skivan igen, nuunder en annan titel.– Och vi väntar på att spela in ännumer. Det har ju gått ett tag sedan vi släppteden här skivan första gången, vi hardefinitivt låtar till ytterligare en skiva.Skilla började tidigt skicka ut demostill spelställen runt om i Europa, och hardärigenom också gjort sig ett namn somturnerande liveband: Förutom i Sverige,till exempel Tyskland som förband tillMiss Li, och egna turnéer i Estland ochLettland.– Vi hade planer att tillsammans medett lettiskt band turnera i Lettland ochsedan göra en likadan vända här i Sverige,men förra hösten satte det ekonomiskaläget stopp för det.Skilla är på väg att släppa en singelfrån skivan inom kort, och är beredda attfortsätta sin erövring av Europa och världen.– Våra framtidsplaner är att göra enmiljon spelningar, se världen, ha kul ochtjäna massor av pengar.MAGnus sJöberg10 Groove 9 • 2009

CrescendollsHård bluesrockEfter många medlemsbyten sedan starten 2005har Gävlebandet Crescendolls nu funnit sig tillrätta i form av en trio. När jag ringer upp JoelFrid, basist och sångare i bandet, är det baraett par dagar innan första fullängdaren släpps.Skivan, helt naturligt döpt till Crescendolls powertrio proudly presents: Ten out of ten, är en uppvisningi svängig och bluesig rock som bär drag avsåväl Cream som Eagles of Death Metal.– Ja, vi har alltid haft en blandning av bådeny och gammal rock som influens när vi skrivermusik, säger Joel. Queens of the Stone Agetillhör favoriterna, The Rolling Stones och LedZeppelin känns rätt givna också. Nu när vi efterganska mycket trubbel med medlemsavhoppoch instrumentbyten, jag spelade gitarr i bandetförut, äntligen börjar få saker och ting att rullakänns det skönt att släppa skivan. Den har legatklar ett tag nu.Det är onekligen passande att släppa skivannu. Bandet tog sig vidare till final i Jack Rocks,en musiktävling initierad av Jack Daniels meddeltävlingar i Stockholm och Göteborg, och degjorde det med en stand-in-trummis, Koffe frånGävles 52Billy.– Vår trummis Oscar Leander fick bara en korttid innan semifinalen i tävlingen frågan om atthoppa in som trummis i Death Stars. Deras trummishade fått tennisarm mitt under brinnandeturné och det är klart, det kändes lite olustigtatt precis innan skivsläpp, videoinspelning ochtävlingen släppa iväg honom. Men det gick juskitbra till slut.Vad betyder en medverkan i Jack Rocks för ersom band?–Vi har faktiskt varit med i en musiktävlinginnan, Bryggeriet Live, och ser det som en roliggrej. Det viktigaste för oss är framför allt att träffaandra likasinnade, knyta kontakter och få utCrescendolls till så många som möjligt.Och citerar man bandets pressrelease, att detkänns som om tonårsfinnarna har lagt sig tillförmån för en mer självsäker attityd, går dessaynglingar, där gitarristen Emil Claesson kompletterartrion, en bra framtid till mötes.Jonas APPelqvistMOAFull utlevelse– Någon jämförde vår musik med entarmsköljning. Det tyckte jag var ganskagulligt, vi rensar ut allt ont och kvar ärbara rå och spontan rock.Moa Holmsten, sångerska och textförfattarei adrenalinstinna och självbetitladerockplutonen MOA, funderaröver hur hon kategoriserar sin egenmusik och över en kopp te reflekterarhon över just den avspända attitydensom genomsyrar musiken på fullängdsdebutenDo you want me, death?– Vanligtvis har vi inga problem attfå fram den känsla vi är ute efter, menjust idag känns det lite sådär. Vi åker tillFrankrike i morgon för ett par gig och jagbörjar bli sjuk, vår basist har stukat fotenoch vi har en stand-in på gitarr som repatmed oss en gång. Men det ska nog gå braändå.Med ett namnkunnigt band bakomsig, där bland andra Tony Naima frånBruse och välrenommerade Per ”Ruskträsk”Johansson ingår, har Moa sedanstarten 2007 haft tid att frisera sina låtartill önskat resultat, något hon till en börjangjorde parallellt med sina åtagandeni amerikanska hårdrockscombon Meldrum.När hon och basisten Frida Ståhl,som sedermera kom att ingå i La Puma,2008 ställde sina platser i bandet till förfogandebörjade hon satsa på MOA påallvar.– Jag kände att man måste vara tillfredsmed det man gör till 100 procentoch det var jag till slut inte i Meldrum,förklarar Moa. Jag kom till ett vägskäloch jag valde det enda rätta, både för migoch för bandet. Jag har ju skrivit egnalåtar sedan tidiga tonåren, så en egenskiva faller sig ganska naturligt.Det måste vara en enorm omställning att,så att säga, börja om på ny kula efter attha turnerat med Motörhead och andragiganter.– Jo, det är klart det är stor skillnadoch att vi hamnade där var resultatet avmånga års arbete. Jag har inget emot attbörja om på ny kula med MOA, det ärarbetet uppåt mot de stora scenerna somär moroten för mig nu. Skillnaden idag äratt jag till 100 procent kan stå för musikenvi framför.Do you want me, death? är en väldigt rakoch spontan skiva. Är det ett självändamål?– Det bara blev så. Mycket speladesin live i studion och all sång lades påförsta tagningen. Vi är ett rockband somlever ut våra låtar och det vill vi förmedlagenom skivan. Det är likadant med våraliveshower, de brukar vara galna tillställningar.Vår låt Bulldozer är ett bra exempelpå vad MOA är – den är runt två ochen halv minut och utstrålar rent adrenalin.Det är dagens sanning. Skivan genomsyrasav rock på gränsen till psykotiskoch Moa Holmgren och hennes manskaphar inget att be om ursäkt för.Jonas APPelqvistwww.groove.se 11

scp reklambyråUNIVERSAL POPLAB4/12 kL 21.00Göteborgs symfoniker – en del avse oss i stenhammarsalen, tillsammansmed musiker ur Göteborgs symfoniker.kom!konserthuset ESNS 1-2 Groove.pdf götaplatsen. 6-11-2009 biljetter 11:45:02 & information: tel 031-726 53 10. kontrabaren: tel 031-726 53 14. vard 12–18, lörd 11–15. www.gso.seG ö t e b o r G s s y m f o n i k e r ä r s v e r i G e s n a t i o n a l o r k e s t e r . f ö r s t e h u v u d s p o n s o r v o l v o . h u v u d s p o n s o r e r s t e n a , G ö t e b o r G s - p o s t e n o c h s k f .THE EUROPEANMUSIC CONFERENCEAND SHOWCASE FESTIVALWWW.EUROSONIC-NOORDERSLAG.NLthursdayEU R O S O N ICd o w nto w n G r o n in g e nthe N e th e r la nd s14fridayEU R O S O N ICd o w n to w n G r o nin g e nthe N e th e r la n d s15saturdayN O O R DER S LA GDe O o s te r p o o r tG r o ning e n16JANUARY2010

Joensuu 1685Frälsande rundgång från HelsingforsDe har redan gjort upp med Jesus, brunnit ikappmed Bruce Springsteens I’m on fire och låtit oljudetoch monotonin frälsa en kritikerkår som är heltöverens: Joensuu 1685 är nästa stora grej frånlandet i öst.Groove reste till Tammerfors för att prata medJoensuu 1685 om irländska filosofer, religion ochsick sick sick citys.Bröderna Joensuu och Risto sitter i ettomklädningsrum utanför en bastu ochtittar på ett vykort med texten ”Thereis no ought from is” fetat över hela enasidan. Citatet är taget från den undersin tid högt aktade, men radikalt religionskritiske,filosofen David Hume, somverkade på Irland under mitten av 1700-talet. Som utomstående vill man gärnatro att det här vykortet, som är en del avmarknadsföringen av Joensuu 1685, kankopplas till bandmedlemmarnas religiösabakgrund. Men historien visar sig varaen annan.− Först och främst är det helt och hålletskivbolagets påhitt, säger Markus. Viupptäckte vykorten under en musiktävlingför ett år sedan i Köpenhamn. På ettbord låg dom med vårt namn på och viblev förvånade och ganska så förbannade.Och jag som trodde det fanns en störretanke bakom citatet.− Nej, nej. Det hela kommer egentligenfrån när jag hade en dispyt med skivbolagetoch jag i slutet på diskussionenslängde ur mig ”There’s no ought fromis” och gick därifrån. De tyckte väl detvar kul att föreviga hela den händelsen,ler Markus.Även om Hume-detaljen är ett kul ochhögst ogenomtänkt sammanträffandegår det inte att blunda åt bandets i övrigtreligiösa tema som påträffas lika mycketi den gospelglidande krautrocken, somi Mikkos texter. Hans monologer medGud svävar på moln av överdistat ljudoch de reverbnedtyngda delarna kan liknasvid mörkret som lurar i horisonten.Ni kommer alla från en religiös bakgrund.Hade det inte varit mer naturligt att görauppror mot det man är uppväxt med?− För oss kändes det ganska naturligtatt ta vidare det i musiken. Vi är starktinfluerade av den tiden och dom stämningarsom till exempel gospel kan ge,säger Mikko.− Jag tror också att det här religiösaspråket betyder lite extra för oss, fortsätterRisto. Det präglas av en stark symboliksom vi känner oss fascinerade av.− Samtidigt ger temat en slags mystiskkänsla som fungerar bra med resten avmusiken, fyller Mikko i.Anser ni er vara troende?− Jag antar det. Sedan, att vara troendekan ju handla om flera olika saker, sägerRisto lite kryptiskt och tittar på de andra.Vi blir avbrutna av en man som kännersig tvungen att svalka av sig från sittbastubesök. Han sträcker skamlöst varendaled av sin nakna kropp och njuter ifulla drag med en Karjala i vänster hand.− Vi är i Finland, flinar jag lite nervöst.− Vi är i Finland, konstaterar Risto.Närmare bestämt i Tammerfors ochpå festivalen Lost in Music, som firar 20år. Den har till största syfte att visa uppFinlands nästa exportvara till screamo-,buskiselectro- och den frustande hårdrocksscenen.Många japaner är såledesinbjudna. Men mitt i detta hopkok avskogstokiga akter och smaklös indiedöljer sig en hel del guldkorn. Joensuu1685 delar en redan liten loge med ettflertal andra band, bland annat vännernai bandet Zebra & Snake som vid sidan avJoensuu 1685 och Cosmobile bör betraktassom det nya intressanta från Finlandshuvudstad, Helsingfors.När ni sjunger Sick, sick, sick city är det Helsingforsni syftar på då?− Många gånger när jag hör en sångoch när jag tänker på texter så dyker domhär bilderna upp i huvudet. Av någonkonstig anledning brukar jag tänka på ettvisst hörn av Helsingfors som egentligeninte är så sjukt, skrattar Mikko. Men avnågon anledning fastnar jag alltid där.Just den låten du tar upp handlar välegentligen inte just om Helsingfors, menmycket av det jag skriver om är inspireratav staden. Inte så konstigt egentligeni och med att det är där vi bor och det ärdär vi har vår studio.När bandet lite senare står på lokalensmindre scen och levererar det kanskestarkaste spåret på självbetitlade debuten,Crystal lights, lämnar Gud dem förett ögonblick. Låten bryts tvärt mitt i förvad som senare visar sig vara en proppsom gått. Det går en stund. Några överförfriskadetonåringar skriker ett gänghånande kommentarer. Sedan bryteroljudet åter loss och i vackert krautmajestätgår så sakteliga de otämjda noiseväggarnaöver till bandets cover av BruceSpringsteens I’m on fire.Mikko är helt klädd i vita långa ochslappa kläder. Med sitt långa hår påminnerhan en hel del om en karaktär frånen viss helig skrift. De närmaste femminuterna kommer han att brinna avbesatthet och vrida sig i vad som ser utsom plågor, medan lyriken talar sitt tydligaspråk. “I can take you higher/I’m onfire”.Daniel MAGnussonwww.groove.se 13

ConvergeJ-SonMainstream urban popartistJulimar Santos lämnade fem år gammal brasilianskakuststaden Salvador Bahia och sattes påett plan till Sverige, nånstans långt bort. Mellanlandningeni Stockholm bjöd första glimtenav snö och sedan bar det av till Göteborg därstyvpappan och mamman väntade.Gary lAndströmFortfarande ett punkbandConverges säregna och oerhört intensivamusik har utvecklats under nära två decennier.Sångaren Jacob Bannon berättar här om deolika uttryck som bandet använder sig av föratt få ur sig sina känslor och tankar.Platsen är Köpenhamns spelställe Loppensscen, härom sommaren. Convergehar precis levererat en rejäl urladdningtill konsert och är på väg upp igen.– Ok, we’ll just do one more song.We’re a punk band, not a rock’n’rollband, you know, säger Jacob Bannonoch bandet rullar igång ett sista nummer.Med till synes outtömlig energi närmastflyger de över scenen.Converge uppstod ur Bostons hardcorescenför snart 20 år sedan. Och deär noga med att understryka sin bakgrundi punken. Trots att bandet nu ärute på turné i sällskap med metalbandenMastodon och High On Fire. Convergehar under de senaste åren integrerat mermetal i sin musik och kan ses som ettav de mer erkända gränsöverskridandetunga banden av idag.– Traditionellt har hardcoren variten genre som byggt mer på sociala sammanhangän vad metallen har gjort.Men gränserna luckras upp och folk äri dag inte lika definierade längre, menarJacob Bannon.Men även andra influenser kan anas.Flera av spåren från den nya skivan, Axeto fall är väldigt annorlunda jämförtmed allt man tidigare kunnat höra frånConverge. Cruel bloom, där Steve vonTill från det inflytelserika bandet Neurosisbidrar med sång, är till exempel enmelankolisk låt med folkvibbar.– Jag tycker alla våra skivor har ettvisst mått av dynamik inom sig. Menvisst, de senaste skivorna har gått åt ettmer varierat håll. Och kanske mest Axeto fall, säger Jacob Bannon, som ocksåhar flera musikprojekt med mer ambientatongångar.Jacob Bannon har ett hjärta medvingar tatuerat på halsen. Det säger endel om hans textskrivande. Han återkommerofta under intervjun till ordetkänslosam eller emotionell. Convergestexter känns ofta djupt personliga ochverkar vara hämtade från de mer skuggigadelarna av livet.Hur känns det att framföra den typen avlåtar, när du har gått vidare?– Det brukar kännas bra att deladom känslorna med en publik somförhoppningsvis kan relatera till dompå ett positivt sätt. Jag hoppas att folksom befinner sig på ett negativt ställe ilivet kan gå hem efter en spelning ochkänna att vi har kunnat interagera på ettvis som hjälper dom vidare. Jag tror attdom flesta som skapar musik eller konstvill kommunicera på det planet.Jacob Bannons huvudsakligainkomstkälla är hans konst. Han harutvecklat ett ofta omisskännligt bildspråk.Omslagsbilden till skivan JaneDoe har nästintill blivit klassisk, påsamma sätt som Misfits grinande dödskalle.Förutom att designa exempelvisskivomslag åt åtskilliga andra akter ärdet han som håller i den visuella biten iConverge.Är det svårt att hitta bilden som skahamna på framsidan?– Ja, jag börjar skapa några månaderinnan vi går in i studion och fortsätterunder hela inspelningen och även efteråt.Jag försöker hitta något som fångarkänslan i albumet som helhet, något somkänns tidlöst, en bild som sammanfattardom känslor som jag försökt förmedlapå skivan. Men jag har också försöktutveckla en konsekvent visuell stil föross som band. Det är så klart en krävandeprocess, speciellt när det gäller Axe tofall där jag valde att göra en bild somskulle passa för varje låt.Björn sCHAGerströmMatt Millerspråket kom snabbt med Nalle Puhs hjälp,och redan från början längtade han till Toleredskolandär man kommenterade polare, lärareoch allt i livet genom att freestyla på rasterna.Han visste att det var musiken som gällde, ochnumera lever han på att skriva låtar åt folk ochegna artistkarriären tar fart på allvar med debutplattanNever half stepping. Hela hans resa ochhistoria finns beskriven på plattan.– Varje spår känns helt perfekt, detta är mittmästerverk! Jag vill att folk ska ta del av min resafrån den fattiga favelan till den multikultipersonjag är nu, säger J-Son som trots självsäkerhetenaldrig blir kaxig.För det är en vältalig och balanserad 24-åringjag möter över lunch och fika. Han inspireras avallt som hör livet till, hans boys kallar honom ensvamp som suger upp historier att berätta. Självkänner han sig som en liveartist som spenderarmycket tid i studion.– Första gången jag stod på scen på en openmic-night på Powerhouse i Backa visste jagdirekt att detta var det jag ville göra – känslanvar helt otrolig.Han är en storyteller som vill visa bredd äveni leveransen, han sjunger refränger för att sedanrappa och bygger i slutändan sitt varumärke iallt han gör.– Jag tror jag blir mer mainstream framöver.För om man gillar en undergroundartist och villatt han ska fortsätta göra musik så måste han jubli mer mainstream till slut. Så alla borde varamainstream! Det är nånting bra.Han räknar sig som en del av den nyagenerationen urbana svenska popartister medinternationell potential, Lazee och kompisenAdam Tensta är några av de andra. Att vi musikkonsumenteri Sverige är kräsna tror han görartister här starkare och mer konkurrenskraftigapå andra marknader.– Ja, Adam har öppnat många dörrar utomlandsoch jag tror vi kommer att bli hur storasom helst – min platta ska definitivt ta mig overthe world.säger J-Son så naturligt att jag inte kan göraannat än att tro honom. Och har man alltid haftsånt självförtroende så är det väl enkelt. För honomär musiken en medicin vi alla behöver, både inöd och lust. Och det gör väl honom till läkarensom precis ordinerat kuren. Mot och för allt.Gary lAndströmwww.groove.se 15

Mattias ElgeMArkwww.groove.se 17

Mattias AlkbergGör detsjälviställetUtan gamla bandet och med obefintligbudget men med samma självklarhetsom vanligt är Mattias Alkberg är tillbakamed skivan Nerverna. Dags igenalltså för mannen som kombinerarpoplivet med rollen som familjefar.När Mattias Alkberg väl svarar harhan precis avslutat ett släktkalas föratt fira ett av barnens födelsedagar.Lite smått förkyld ursäktar han att detdragit ut på tiden men man får förståatt det är aningen besvärligt att kommaifrån. Som fembarnsfar med familjebestyr24 timmar om dygnet har man nogen del att stå i. Trots detta hinner MattiasAlkberg med mycket annat. Tillexempel att göra bra musik.För bara några veckor sedan släpptesBear Quartets femtonde skiva 89och nu är han återigen aktuell med ensvenskspråkig skiva. Denna gång undereget namn. Det tidigare bandet MattiasAlkberg BD släppte tre album. Varavden första Tunaskolan från 2004 röntestörst uppmärksamhet. Inte minst dåbandet tackade nej till en Grammisnomineringi kategorin “manlig pop”.Norrlänningarna förkunnade bestämtatt man är ett band och inget annat.Två album följde och bandet, BDsom är länsförkortningen för Norrbottenslän, byggde upp en trogen fanskara.Men den här gången har MattiasAlkberg alltså släppt en skiva helt i egetnamn.– Jag la ner BD. Det blev lite krångligtför vi bodde över hela Sverige ochrepade två gånger om året. Vi fick interiktigt gjort så mycket som jag ville.Alla dom andra i bandet hade andraband, jobb och karriärer att tänka på.Sen blev det massa strul med skivbolagoch pengar och jag ville inte sätta domandra i bandet i en jobbig sits.Istället har han den här gångensamlat ihop en ny samling musiker ochspelat in nya skivan Nerverna. Inspelningarnagjordes i Dennis och FredrikLyxzéns studio, belägen i skogen iMullsjö, fyra mil utanför Umeå.– Skivan är gjord med en extremtlåg budget. Vi spelade in hela skivan påfyra dagar i februari och folk har jobbatgratis med den. Det har tagit lång tid attfå den klar eftersom jag varit utlämnadtill folks tid. Eftersom jag inte kunnatbetala något har jag fått anpassa migtill när de kunnat.Fyra dagars studiotid känns intesom en evighet direkt. Inte underlättadedet heller att det var rejält med snö så18 Groove 9 • 2009

Richie hAwtinTechnolegenden tar tonZiGA IntiHArKlubben Powerzone i Amsterdam kokar av förväntan. Lokalen är så full att folkmassan pressassamman till en väldig organism av varmt kött och blöt hud. Scenen står tom. En trumloop tuggari systemet. Plötsligt stiger en tunn gestalt genom rökslöjorna, går fram till maskinparken på scenensmitt och kväver loopen till ett bultande hjärtslag. Tusentals händer flyger i luften. Alla visslar.Loopen tilltar i styrka. Alla skriker. Bastrumman kickar igång. Och Powerzone exploderar.Bara ett par timmar tidigare sitterRichie Hawtin bredvid mig i en slitenskinnsoffa. Han är på strålande humör– varm, karismatisk och väldigt annorlundaän den kallhamrade android hanofta porträtteras som.Så du ska spela på Powerzone ikväll? Hardu en aning om vilken spelning i ordningendet blir för dig?– Nej. Men tänk såhär: jag gör mellan100 och 150 spelningar per år. Och dethar jag gjort de senaste 18 åren. Du vet,det blir en hel del.Ja. Det är sjukt många. Likväl verkar dujäkligt peppad inför ikväll?– Jamen, du vet, jag älskar att spela.Jag älskar att träffa människor. Jag älskarenergin som finns där en sådan härkväll. Jag älskar grym musik. Jag älskarnär människor förlorar kontrollen, skriker,springer hem och försöker fatta vadfan det var som precis hände. He he.Du kan ju bokstavligt talat genom atttrycka på en knapp få tusentals människoratt skrika. Är inte det lite konstigt? Fast påett bra sätt?– Jo. Det är konstigt. Men också upphetsande.Och mäktigt. Fast grejen är atti dom bästa ögonblicken, då det där händer,då tänker man inte ens på det. Detbara händer. Det uppstår en kontakt mellandig, människorna och musiken. Ochall teknologi där emellan, den bara försvinner.Det blir en rent emotionell sak.Det blir mänskligt.Hawtin har alltid använt teknologinsom ett instrument för att förstå sig självoch andra bättre. Som liten plockadehan nyfiket isär alla apparater han komåt. Som tonåring upptäckte han att denelektroniska musiken lät precis så somhan alltid har känt. Under pseudonymenPlastikman skapade han ojämförligt suggestivtechno. Och som ringledare förMinus, 2000-talets mest karaktäristiskatechnobolag, har han bildat ett kollektivolikt något annat.– Det är lätt att avfärda elektroniskmusik eftersom den är just elektronisk.Men, du vet, alla stora artister i allakonstformer har hittat ett sätt att projicerasig själva genom teknologin för attsedan komma ut på andra sidan somnågot vackert. En pensel är teknologisk.En trombon är teknologisk. Och ett turntableär teknologiskt.Upplever du att du genom att upptäcka nyteknologi tillåts uttrycka nya sidor av digsjälv?– Ja. Definitivt.Och visst har han förändrats. Från attha varit den där tunna vita kanadensaren,som åkte till Detroit för att utmanade stora svarta technopionjärerna påhemmaplan, blev han först motorstadensstarkast lysande stjärna, sedan Plastikman,och till slut klubbvärldens störstarockstjärna: Richie Hawtin.Du är ju till och med större än Plastikmannu. Hur känns det?– Alla stora artister jag gillar har lyckatsstanna på samma våglängd som andramänniskor. Och därför har jag blivit meröppen på sistone. Jag vill att folk ska veta– i synnerhet nu när vi växer upp i ensådan här bling-bling-värld, där allt somräknas är att bli känd, tjäna pengar ochall den där skiten – att man inte behöverlåtsas vara något man inte är. Man kanbli framgångsrik genom att vara ödmjukoch fin mot andra.Trots det har Hawtin väckt en del ontblod. Orsaken är att han kasserat sinaturntables. En av världens största DJ:sspelar alltså inte längre skivor. Iställetanvänder han mjukvara, som han självvarit med att utveckla, för att plocka isärmaterialet och sedan bygga ihop det igenpå ett nytt och unikt vis. Ögonblickligen.Techno-talibanerna menar att haninte ens är någon DJ längre. Och de harkanske rätt. Hawtin själv tycker ju att dethan gör snarast påminner om improviseradestudioexcesser.– Och om jag nu nästan är tillbaka istudion igen, då borde jag kanske verkligenbege mig tillbaka till studion? Ochskapa något helt nytt?Det är alltså nytt Plastikman-materialhan pratar om.– Jag håller på och testar ett par idéernu. Vi får se vart dom för mig.Har du någon aning?– Ja, men jag kan ju inte avslöja allt fördig, skrattar han och slår till mig på benet.Aj. Okej. Jaha. Är det något du vill tillägga?– Nej, jag lägger aldrig till någonting.He he.Nej, just det ja. Du är ju minimalist.– Minimalist!? Jag har ju gjort hurmycket som helst idag!Fredrik Franzén20 Groove 9 • 2009

FIBES, OH FIBES21/11 20.00WWW.BERNS.SE TELEFON 08-566 322 00BILJETT 225 KR + SERVICEAVGIFT FÖRKÖP VIA TICNET WWW.TICNET.SE ÅLDERGRÄNS 20 ÅR

liveThe Bear QuartetMattias ElGEMarkThe TinyPustervik, Göteborg091023GGGGTvå DJ:s står på den lilla scenen och spelarThe Wannadies, The Thrills och Fireside. Alldelesnedanför dansar en skjortklädd man tillLemonheads cover på Mrs Robinson. Överalltstår små stim av människor utspridda och leråt varandras håll. Stämningen är god. Någrastår mest för sig själva med blickarna riktademot instrumenten och de två stolarna som ärplacerade framför DJ:s soundsystem. Man kanana en längtan i deras ögon.Så tystnar musiken och kvällens huvudaktpresenteras. Den samlade klungan delas påmitten, de som vill fortsätta festa flyttar neråtentrévåningen och de som är där för The Tinysamlas närmare scenen.Ellekari Larsson och Leo Svensson kommerin, finklädda. De har den senaste tiden ageratkompband åt Anna Ternheim och tidigarepå var sitt håll spelat och sjungit med EdHarcourt, Camera Obscura, Taken By Treesoch Martha Wainwright, för att nämna någrafå exempel. Så även om du inte har hört TheTiny har du med största säkerhet lyssnat påmedlemmarnas bidrag i andra konstellationer.Leo lutar sig över en liten xylofon, ochtillsammans med Ellekaris fingrar vandrandeöver elpianot skapas de fint ekande klangersom lägger grunden till låten Too heavy aburden. Tonerna riktigt dansar genom luften,det är svårt att tänka sig en bättre start.Innan tredje låten, Lithium, ber Ellekaripubliken komma närmare. ”Det blir mer somhemma-hos då”, säger hon. Och det kännsonekligen som en djupt personlig upplevelseatt bevittna duon på scen.När Leo och Ellekari, ett par även i kärlek,sneglande mot varandra stämsjunger singelnLast weekends refräng känns det som manhamnat nära det privata, det förtroliga. Fastinte på ett jobbigt sätt. Snarare är det som attvi i publiken innesluts i en varm cirkel, inramadeav The Tinys kompromisslöst innerligamusik. Bruset från nedervåningens klubb störaldrig, för bandnamnet till trots bygger duondramatiska ljudslott, murade av Ellekarisstarka säreget hesa röst och pianoackord ochLeos vindlande cellomelodier.Mitt i låten Burn släpper Ellekari klaviaturenoch överlåter sången till Leo ochklappar takten uppbackad av publiken. Närhon återkommer är det med så drivandeharmonier att låten förvandlas till denmest intensiva stunden under spelningen.Debaser Medis, Stockholm091016GGLåt mig få klargöra några saker först: nej, jagförväntade mig inget publikfrieri i form avgamla juveler som Mom and dad, I’m slow,Carsick eller ens senare klassiker som Ask me,don’t axe me. Det har Jari Haapalainen sattstopp för sedan en tid tillbaka och det är ingetatt älta. Nej, jag förväntade mig inte ett bandsom skulle bjuda på sig själva, inte ens påsin 20-årsfest på Debaser Medis i Stockholm.Jag är ärligt talat tacksam för avsaknaden avhysteri och, för den delen, nostalgi. The BearQuartet ska vara introverta. Liverepertoarenska bestå av löjligt färska låtar blandat medosläppt material. Det unnar jag dem. Jari menadei en intervju i PSL att BQ är en konstnärligfristad för honom, helt utan kommersiellasyften. Och det gör fortfarande bandet till enav Sveriges mest intressanta och progressivaindieakt. Sist men inte minst, nej, jag ogillarinte det senaste släppet 89. Jag tycker rentavatt den är en av deras tre starkaste skivorunder 2000-talet.På något sätt var allt dömt att lyckas. Enjävig och tolerant BQ-anhängare med vässadpenna – beredd att sätta G efter G efter G.Hyllningen var på förhand ett faktum. Mennågot hände på vägen. Ett störningsmomentuppenbarade sig och som av ett orosmolnfärgades hela Medis takhimmel kolsvart.– Känner du lukten? Lukten av lik?Mattias Alkbergs första mellansnack ärinledningen till Sweet beef, som krossar lyssnarenganska omgående. Om man kan flackamed hela kroppen är det precis vad Alkberggör. Han är ängsligare än de hipsters somvisar upp sig på Götgatan – han rör sig medironiska rockposer och bär rollen som denmest likgiltiga på scen, medan resten av bandetmaler på med Least loved (of the unloved).Nytt material blandas med ännu nyare ochMillions, med sitt oerhört fina marschintro ärkvällens höjdpunkt. Synd då att allt rivs isärav ett medvetet svårmod som skoningslöst fårhärja fritt i salongen.Några i publiken klappar med i en refrängoch Alkberg gömmer ansiktet i sina händer.”Nej, nej, nej. Inte okej”, ser man honomtänka.”Men varför detta påklistrade svårmod?”,hör jag mig själv tänka.Egentligen kan man bara le åt det hela.Det är för uppenbart för att inte kunna viftasbort som någon slags nervös bieffekt. BQ stårpå en scen och våndas för regler de själva sattupp. Absolut, man kan acceptera tanken omkompromisslöshet, men när det mer liknarteater tappar man både lust och förståelse.Det var sånt här som fick folk att vändabarocken ryggen på 1700-talet. Till slut serman bara ett band som inte gör någon lycklig.Minst av allt sig själva.Att vi får fler extranummer än manförmått ana och att avslutningen bjuder påen smått lysande kakofonisk ljudbild skulleha kunnat lyfta betyget ovanför bra-strecket,men det vore att ljuga om man ser till helheten.En besvikelse är en besvikelse.Sometimes the questions are complicatedand the answers are simple, sa Dr Seuss engång i tiden. En enkel lösning i fallet BQ: slutaparodiera svårmodet, slappna av. Medvetenhetär kanske i vissa fall ett tecken på äkthet, menden här kvällen stannade det vid självplågeri.DANIEL MAGNuSSON22 Groove 7 • 2009

Theodor JensenMöjligtvis i konkurrens med avslutningen påbandets ordinarie set, The man who ran, somEllekari sjunger med en lyft knuten näve överdröjande cellotoner, vilket får låten att liknanågot av en emotionell kampsång.The Tiny lämnar därefter scenen men blirivrigt inropade av den entusiastiska publiken.Så sätter bandet definitivt punkt med envacker tolkning av Gillian Welchs Everything isfree. Spelningen känns aningen kort, efteråttänker jag till och med att för min del hade degärna fått spela lika länge till. Därmed förstårjag dem som innan konserten står utspriddai lokalen, som med blicken längtar efter TheTinys passionerade musik.BJÖrn SCHAGErSTrÖMTheodor JensenParken, Göteborg091023GGGGTheodor Jensen har kostymbyxor och uppkavladskjorta, precis som vanligt. Framförhonom står en ganska gles skara människor,varav vissa knappt kan slita sig från MichaelJacksons History tour vol. 11 på bardiskensskärmar. Men det ska förändras. Kanske är detnär de inser att Theodor är besatt.redan i inledande Tough love flackar hanmed blicken, rör sig spasmiskt och byter påsitt karaktäristiska vis ständigt tonläge. Bakomen av scenens pelare står Daniel Gilbertundangömd och manglar gitarr som barahan kan. Publiken nickar, ler och stamparuppskattande takten. Moonwalk och vitahandskar är bortglömda. Ändå kan jag intelåta bli att tycka att Theos hängivna frenesiförtjänar mer. För det är här han hör hemma.På scen. Om nya skivan tar ett steg bort frånThe Plan och närmar sig andra, långsammaretongångar så är kvällens spelning påParken en hymn till den skeva ohämmadeindiepopen som vi ändå förknippar TheodorJensen med. För även de nya låtarna blir härsmutsigare, snabbare och lite bättre.Mellan två låtar kommer en ung man framtill scenen och sträcker fram en röd ros tillTheodor. Smickrad bedyrar han att han intekan ta emot den utan måste ge den till Titiyo!Uppgjort eller inte så berör det när hon iförden avslappnad klänning med paljetter spatserarupp på scen, tar emot rosen och kramar Theo.Tillsammans genomför de en Side by side somgenererar den största publikresponsen hittills.Titiyo ackompanjerar både Theodors röstoch scenpersonlighet på ett utmärkt sätt, därhon är den lugna och stabila och han denhetsigt dramatiska. Medvetna om kanske justdet stannar de båda upp ibland och tittar påvarandra och ser nöjda ut. Hon stannar påscen ytterligare en låt, byter ut mikrofon mottamburin och de river av vad som måste varaalbumets starkaste låt, Songbird. Theo farupp och ner på knäna och rusar svettig framoch tillbaka på scenen med en intensitet somutmanar Håkan Hellström. Han är där för oss,men också för sig själv och sitt band och manfår känslan av att det är det här han lever för.Det är svårt att inte stå och flina förnöjtnär Fredrik Sandsten trummar igång TheEdith Camilla SvenssonPlans Lets leave, och det verkar som publikenkänner likadant. Det är inte längre bara killenlängst fram med polisonger som knyter näveni luften och sjunger med.Men emellanåt stannar det av. Tempotdras ner i ett par nya låtar, precis som hosTheodor själv. Publiken blir distraherad. Dethandlas öl och småpratas i golvets utkanter.Särskilt pinsamt blir det när en mindre begåvadperson stöter ur sig ett burop.I extranumret händer ändå det som ingenkanske trott men ändå hoppats på, en hänsynslöstintensiv Mon amour. Theodor kastarsig helt oväntat ut på golvet och knockarnästan en tjej med gitarrhuvudet. Unisontmed keyboardistens glättiga körer jagar hanrunt nedanför scenen och vrålar ”Merde, ahhMerde!”. Kvällen igenom balanserar TheodorJensen till synes på bristningsgränsen, och fördet ska han ha stort tack.ANDrEAS BÄCKMANNicolai DungerDebaser Medis, Stockholm091031GGGGPiteåsonen och före detta fotbollsspelarenNicolai Dunger kliver upp på scenen med ettav de bästa kompbanden jag hört på länge.De är lyhörda, tajta, slarviga när det behövsoch ger alltid precis vad låtarna behöver, speciellttrummisen sticker ut med ett driv somär ovanligt hos en singer/songwriter. Vilketkänns oerhört befriande efter konserter medexempelvis Olle Ljungströms klumpfotadegrupp musiker.Nicolai är en musiker som har hunnit medså otroligt mycket, han har spelat med WillOldham och hans brorsa hemma hos dem iKentucky, han har spelat in med Mercury Revuppe i staten New York och emellan det har hanspelat in en skiva med Edith Södergran-dikter.Men det som alltid varit Nicolais styrka är hansröst, den är personlig och stark, full av känsla.Live är det kanske mer styrka som gällermen den är ändå bättre än de flesta man kanhöra på en svensk scen. Tears from a childseye görs med Anna Maria Espinosa istället förskivans Nina Persson och det funkar otroligtbra, Espinosas röst är annorlunda än Personsoch ger låten en ny dimension. Can you funkarotroligt bra live och i Feels good får bandettill ett riktigt sväng. Dock slutar konsertenefter 40 minuter och det känns lite väl kort,speciellt eftersom bandet är så pass vasst påslutet och spelningen bara klättrat uppåt.Vad som dock är fullständigt obegripligt ärhur stockholmare hellre står i kö ute i regnettill en bar som tar betalt för att hänga injackan än går och ser en gratis konsert meden av Sveriges bästa artister. Nicolai Dunger ärverkligen värd ett större genombrott, speciellti en värld där opersonliga artister och Idoldeltagarefår hur mycket utrymme som helst.Men kanske är det det som är hans störstastyrka, att bara fortsätta att spela in sina låtaroavsett vem publiken stöder den veckan, ochatt fortsätta att alltid vara unik.MATHIAS SKEPPSTEDTÖNSKAR NIDIGITALDISTRIBUTIONSAMTMARKNADS-FÖRING AV ERMUSIK?Vi har lösningen medtjänster som:Digital distributionWeb shopDiv. marknadsverktygRadio ServiceUtskick tillfilmindustrin etc.Musicbase är ett samägt företag mellanMusichelp AB samt Disc ReplicationEurope ABMusichelp kompletterarMusicbase med tjänstersom:Distribution av CD/DVDPromotion-utskickCD-pressning+ mycket annatwww.musichelp.se = OneStop ShopHör av er för mer info tillinfo@musichelp.se eller surfa in på:www.musichelp.seVälkommen!OBS: Glöm ej attbookmarka ochregistrera er på dennasite då vi under vinternkommer att utökatjänsten med mångaintressanta tillägg attmarknadsföra eranmusik med.sHEATHER NOVASUPPORT: BEN TAYLORLÖR 14/11BILJETTER FINNS PÅsMARCUS BIRROLÖR 21/11BILJETTER FINNS PÅsCAROLINEAF UGGLASLÖR 12/12BILJETTER FINNS PÅHELLSJINGLEBELLS28/11 -19/12THE HARDEST JULSHOW EVER!JULMIDDAG - ALLSÅNG - GÄSTARTISTERKÖP BILJETT NU - BEGRÄNSAT ANTAL!FEATURINGJOACIM CANSHAMMERFALL & KÖRSLAGETOSCAR DRONJAKHAMMERFALL & KAPELLMÄSTAREMELKER & MATTIASRUNDGÅNG, P3 APELSIN, PANG PANGPETRA KVÄNNÅKÖRSLAGET & JULÄNGELBILJETTER FINNS PÅwww.groove.se 23

NYA ALBUM FRÅN LABRADOR[ingenting]TOMHET, IDEL TOMHET[INGENTING]“Tomhet, idel tomhet”Kritikerrosat album producerat avJari Haapalainen. Innehåller bl asinglarna “Halleluja!”, “Ge tillbakadet” och “Dina händer är fulla avblommor”.“Ett band som släpper förtöjningarna ochvågar stiga mot höjderna” Sonic - 9 av10Ute nu!THE MARY ONETTES“Islands”Nytt episkt album. Innehåller bl asinglarna “Puzzles” och “Dare”.“Alla mätare slår i taket när The MaryOnettes släpper loss känslor, stråkar ochsyntstinna melodier som om det inte fannsnågon morgondag” SvDUte 4 november!NEW • MOON • RISING WORLD TOUR 2010withspecialguests4 DECEMBERHOVETSTOCKHOLMBILJETTER FINNS VIA WWW.TICNET.SE,TEL: 077-170 70 70 SAMTALLA TICNET- OCH ATG-OMBUD.1 FEBRUARIBERNS STOCKHOLMBiljetter fi nns att köpa via www.ticnet.se, tel: 077-170 70 70samt alla Ticnet- och ATG-ombud.www.wolfmother.comwww.thewolfi esonline.comfredag5 mars 2010KlubbenStockholmBiljetter finns via www.ticnet.se,tel: 077-170 70 70samt alla Ticnet- och ATG-ombud.www.lamb-of-god.comwww.jfacmetal.com

skivorAbandonThe dead endBlack Star Foundation/Sound PollutionGGGGThe dead end tog Abandon många år att fåfärdig, låtskrivandet inleddes redan 2002.Detta starka och drabbande verk är uppdelatpå två skivor och är tillägnat minnet avbandets sångare Johan Carlzon som gick bortförra året. Han har även illustrerat omslagsbilderna,dunkla intensiva målningar.Med fem respektive sex sånger påvarje disk bjuder Abandon på mullrande,avgrundsmörk men också vacker musik.Tempot är långsamt, närmast sludgigt. Denvanliga rocksättningen är utökad med entramporgel, som ger en extra dimension,erbjuder ett extra djup till stämningen. Det ärverkligen inga låtar man sätter på bara sådäri bakgrunden, utan det är krävande lyssning.Men om man tar sig tid och går in i musikenger det utdelning. Lyssna bara på hur den 17minuter långa It’s all gone halvvägs bryter av ien högre takt och börjar driva kraftfullt framgenom mörkret.BJÖrn SCHAGErSTrÖMBrett AndersonSlow attackBA Songs/PlaygroundGGBrett Anderson. Förr: dekadent popstjärna ibritpopbandet Suede. Nu: småmysig singer/songwriter. Slow attack är hans tredje soloplatta.Ljudbilden är i stort sett samma som på de tidigare,men en aning större och fylligare och därförnågot mer intressant. I grunden är låtarnapianobaserade, med långsamma melodier ochtexten i centrum. Utbyggnaderna består blandannat av ledsna stråkar och försiktiga trummor.Skillnaden kan bäst liknas vid skillnaden mellanhöstnakna träd och höstnakna träd medett lager frost på. Båda är dystra och estetiskttilltalande, men på lite olika vis.Är det här en okej platta? Ja. Tycker jag attvärlden behöver den? Nja. Å ena sidan är Slowattack helt okej fin deppmusik. Frostade trädär trots allt ganska vackra. Å andra sidan ärde inte direkt en bristvara i denna värld. Ochtre plattor med likadan musik är mer än nog,nyansskillnader till trots. Nej, Brett Andersonvar bäst fram till 1996.ANNA GuSTAFSSONA Perfect FriendTimber and modern waysKnopparGGGGDet kan uppstå fantastiska stämningar närman låter minimalism, ambient och lågmäldfolk och/eller pop mötas, integreras och smältasamman. När det lika gärna kan handla omnatur- och animerade ljud som möts, somindiefolk i en fabrikslokal.A Perfect Friend skulle kunna vara HaroldBudds industriarbetande kusin lika gärna somBlixa Bargelds långväga syssling från ett improviserat70-tal. Det är instrumentalt, det är folkvisa,det är en flygtur på ett moln i gryningen,det är ett öppet lugnt hav med alla möjligheterlagda framför sig, och inget hinder i sikte. Detär elektriskt, det är eklektiskt; ibland svåråtkomligt,ibland direkt, ofta monotont, menalltid organiskt. Det är något man efter handfår insikt om, om man har tid. Tid. En variabelsom kan bearbetas. Både vackert och störande.MAGNus SJÖBErgHarald BjörkKranglanKranglan BroadcastGGGGJag har alltid fascinerats av de 300 meterhöga Nackamasterna. De glittrar så drömskt inatten. En gång försökte jag springa till dem,men likt regnbågens slut tycktes de hela tidenförbli vid horisonten. Och till slut var jagtvungen att vända.Denna fascination delar jag med HaraldBjörk, som döpt det egna skivbolaget ochdesignat dess logga efter dem. Vilket är fullt logiskt.Björk gör nämligen drömsk och melodisktechno av toppklass, som skimrar och gnistrarlikt en avlägsen dröm i mörkret. Dess uppenbarakvaliteter har redan uppmärksammatsutomlands av exempelvis Miss Kittin, Sven Väthoch Four Tet, och nu är det väl på tiden att viockså får upp ögonen för honom här hemma.Det förtjänar han nämligen. Som fasiken.FrEDrIK FrANzénBolywoolThrough a centuryRecords By The SeaGGGGBolywool, har jag inte läst något positivt omdem någonstans? Bolywool, ett popband.Bolywool, ett popband som vet hur man byggerstämningar med gitarrer. Bolywool, ett popbandsom ger ett väldigt samstämmigt intryck. Bolywool,ett popband som förmedlar melankoliman mår bra av. Bolywool, ett popband som blirbättre ju mer man lyssnar på dem. Bolywool, ettpopband som jag tycker om. Bolywool!ANNA GuSTAFSSONBröderna LindgrenMeningen med livetBrus & Knaster/PlaygroundGGGBarbro Lindgren heter Andreas och Mathiasmamma. Hon skriver fina barnböcker somSagan om den lilla doktorn och Nämen Benny.Andreas och Mathias har gjort musik tillbland annat Allram Eest, Höjdarna och till favoritbarn/vuxenfilmen Loranga, Masarin ochDartanjang. När Bröderna Lindgren gör musikså brukar det andas kvalitet rakt igenom ochde kan titulera sig som SVT/Bolibompas gullegrisar.Mycket på grund av att de behärskaroch framförallt känner de genrer de spelar.Om de gör en bonnarocklåt där Patrik Arveska sjunga om poliser så passar det honomsom hand i handske. När Mattias Alkbergsjunger ”oooooooo” till flower power-pop såär det banne mig så. Övertygande.Man hör att alla som medverkar gör detmed hela sitt hjärta. Att höra Ebbot, Hajen,Britta Persson och Kristofer Åström sjunga påsvenska om superhjältar, att rymma hemifrån,kärlek, nya världar, bollar, ambulanser ochsnabba raketer är vackert och värmande.Att kategorisera det här som en barnskiva ärbefängt. Lika befängt som att kalla Hitz förkids fyra för en barnskiva.Per LuNDBErg GBJulian CasablancasPhrazes for the youngRough Trade/SonyGGGSedan The Strokes tog en av allt att döma välbehövligpaus för ett par år sedan har medlemmarnaspottat ur sig skivor på egen hand. Nu ärdet sångaren Julian Casablancas tur och på hansåtta spår korta solodebut är det påfallandeenkelt att utröna vilket band han härstammarfrån. Casablancas karaktäristiskt loja röstläge äroförändrat och så är de slamriga gitarrerna ochden något inrökta inramningen.Ett i sammanhanget ambitiöst tillskott ärde analoga, 80-talsdoftande syntslingorna somför tankarna till ett slags The Cars korsat medBob Hund. Tyvärr är det bara i det fantastisktrusiga öppningsspåret Out of the blue som Casablancaslåtskrivande är på sin absoluta topp,men alla som är det minsta förtjusta i obrydddekadens kan förmodligen hitta fler kvaliteterän så på Phrazes of the young.Rebecka AHLBErgCold CaveLove comes closeMatador/PlaygroundGGGWesley Eisold i Cold Cave är en nihilist långt uti fingerspetsarna. Han slänger sig med uttrycksom: “I couldn’t understand why people werewearing watches, because they seemed likehourglasses of death, keeping track of howmuch time was running out”. Han säger sigäven förakta klubbar men gilla musiken somspelas där. Givetvis spelar han fuktskadad industriellsyntpopnoise i ett band med ursprung iPhiladelphia och (konstpaus) New York.I Eisholds huvud existerar kanske ingenmoral, men väl ett sinne för hur man stämplarfast tidig New Order-pop med Nitzer Ebbs säregnabeats. Love comes close bär på precis ensådan sönderslagen och okoncentrerad estetiksom man förväntar sig av ett sådant här påförhand förväntat kamikaze-projekt. Men fören gångs skull faller inte musiken in i kaoset,eller in i oljud som får öronvax att smälta.Istället lyckas Cold Caves med konststycket attgöra genuin popmusik med bultande trummaskineroch skrikiga analogsyntar. Det krävsväl en alienerad nihilist för det, kan tänka.DANIEL MAGNuSSONBlakrocBlakrocV2/BonnierAmigoGGGGHårt slackerboogierockande White StripesekandeAkron-duon The Black Keys skaparefter senaste samarbetet med DangerMouse nu ett hiphopalias och bjöd medDamon Dashs hjälp in storheter som rzA,Q-Tip, Pharoahe Monch, Ludacris, Mos Def,Raekwon och Jim Jones till sin studio – ochindiesuccén är given. Och Damon Dash är judessutom en garant för att det finns pengaratt tjäna i projektet.Över släpiga beats och snärjande orglaroch gitarrslingor kantiga som råa diamanterfreestylar vokalisterna (inspirerade avdiverse rökverk och annat studioumgänge,kolla in de softa sessionerna på Youtube)totalt avslappnat. Briljant är ett omdömeman kan använda om resultatet, tajt ochmystiskt andra träffande epitet. Låtarnaär repetitiva monster som verkar liggaoch däsa framför brasan i väntan på enannalkande storm. Det knakar och brakarmen beatet mal på oavbrutet, musikenförvandlas till en naturkraft med rötter isydstatsmyllans träskmarker. Dan Auerbachoch Patrick Carney är rättrådiga kulturbäraremed upptäckarkraft och nybyggarandaCougarPatriotNinja Tune/importGGGSånt jag gillar: Höst, gräddfil, min fru, J-OWaldner, is, mina barn, barrträd och Cougarsnya skiva Patriot. Amerikanska Cougar svepteundan mina fötter med sin förra skiva Lawfrån 2006. Instrumental postindieflum utfördmed klinisk precision. Matematik på myckethög nivå. Tortoise bör väl droppas som referensoch inspiration.Patriot är även den utförd med sammaprecision men ändå inte i samma klass. Förom vi talar i bordtennis-termer så är Law J-OWaldner och Patriot Jörgen Persson. Bådagrymma, men det finns bara en J-O.Per LuNDBErg GBDo Make Say ThinkOther truthsConstellation/BorderGGGGTyp allt är bra med den här skivan. Fintkonstnärligt omslag med spöklika höghus i ensolnedgång. Låtarna är fyra till antalet och heteri ordning, watch out nu: Do, Make, Say ochThink. När man minst anar det träder det framglimrande körer genom musiken. Och musiken,det är en form av omväxlande, vacker, iblandväsnig och framförallt upplyftande postrock.Man mår helt enkelt bra av att lyssna på dettakanadensiska kollektivs sjätte album.Bästa spåret är Make, som från enharmonisk basslinga och ett lugnt trumsvängomvandlas till ett storslaget och stämningsfulltlarmande, framsvävande på ett elektrisktmoln kantat av snygga blåsmelodier.BJÖrn SCHAGErSTrÖMi sann amerikansk tradition. Det är väl barai ett par fall där Dan och Patrick låter somPortishead och snuddar vid soundtrackettill Judgement night som plattan svajar till.Annars glänser Jim Jones och Mos Defvid micken i sentimentala Ain’t nothing likeyou (Hoochie Coo) och Jim skapar sedantillsammans med magiska soulsångerskanNicole Wray ståpäls i What you do to me.Rapparen NOE låter som Jigga i Done did itmedan Mos Def glider som en kung ovanpåfantastiska rytmen till On the vista. Avslappnat,lekfullt, träffsäkert. Och sjukt njutbart.Blakroc bevisar tydligt att smutsigträskblues spelad av vita män kan vara ytterligtlevande i hiphopkretsar. Men om detdrar in stora pengar ställer jag mig ändåtveksam till, men hoppas så klart att någotså här genialiskt ska bära rikligt med frukt.Gary LANDSTrÖMwww.groove.se 25

skivorJenny DovesonAll these wasteful hoursVerandra Independent/BonnierAmigoGGGGTittar man på baksidan av Jenny Dovesonsdebutalbum ser man en ung tjej sitta utomhuspå en bänk med guran i högsta hugg.Ofrånkomligen tänker jag ”Åh, en ny MelissaHorn, fast antagligen mycket tråkigare”.Jag skäms en smula. För även om hon harvissa likheter – framförallt i det intima uttrycket– med ovan nämnda artist, behövs bara ettfåtal sekunders lyssning på inledningsspåretI’ve been picking some flowers för att fleratroliga influenser ska attackera huvudet, inteminst Bob Dylan från mitten av 60-talet. Självnämner hon bland annat även Woody Guthrieoch Mississippi John Hurt som förebilder.Men hur många gånger Jenny Dovesonän lyssnat på The times they are a-changin’kvarstår det faktum att hon har en egen prägelpå sina låtar. Lite väl enformigt, kan mantycka, men vid närmare eftertanke kommerjag underfund med att inte ett enda spår påAll these wasteful hours känns riktigt svagt. Engitarr, ibland ett munspel och någon enstakabanjo. Annars är rösten helt ensam. Sårbartoch hoppfullt i en öm blandning. Tidlöst.Oblygt. Och framförallt vackert.HANS LarSONEspersEspers IIIWichita/BorderGGG”Bästa folkpopen sedan Fairport ConventionsUnhalfbricking!”, skrek jag tills rösten gavvika. Året var 2006 och Espers II kom som enuppenbarelse. Sju spår som höll mig vakenom nätterna, fick mig att tala i tungor ochorera om mossa, mörker, tomtar, troll ochklaustrofobi. Den var utomjordisk då ochminst lika spännande idag. Men så ville GregWeeks och hans män och kvinnor i Espers gåvidare. Lämna de små och mörka utrymmena,ruska av sig mossan och se ut över vidderna,ut över ett landskap av pop.resultatet av den här frigörelsen går atthöra klart och tydligt i Espers III. Den är mertillmötesgående, mer tillrättalagd, mer intetsägande,men aldrig dålig. I can’t see clear kanmycket väl vara Espers svar på den perfektafolkpoplåten. Den puttrigt distade gitarren(tänk gitarren i Edwyn Collins A girl like you)går vidare som skivans enda egentliga rödatråd och försöker så gott det går att hålla ihopen något spretig historia. Till viss del lyckasden, men i slutändan saknar man någonting.Kan det vara mörkret?I väntan på svaret väljer jag ut de vackrastebitarna på Espers III, Caroline är given,och försöker återigen se storheten i ett bandsom förlamade mig av lycka för tre år sedan.DANIEL MAGNuSSONEvery Time I DieNew junk aestheticEpitaph/BonnieramigoGGGGMångfacetterad hardcore ligger oftast bandet ifråga i fatet. Så är inte fallet i fallet Every TimeI Die. Buffalobandet hittar för det mesta rättpå femte fullängdaren, den första på Epitaph –arvet från Earth Crisis storhetstid förvaltas väl,melodisk hardcorepunk à la Bane bakas in ochresultatet blir ett välsmakande smörgåsbordav käftsmällar och suggestiva smekningar.Inledande Roman holiday har mergemensamt med Handsome än valfrittmetalcoreband (en genre som bandet liteoförtjänt fått dras med sedan starten) ochnär Matt Caughthran gästar i The sweet lifeär det än mer tydligt att kvartetten förtjänaratt nämnas bland gräddan i den samtidaamerikanska punkscenen. Att skivan medjämna mellanrum faller ner i hjulspåren somär metalcore får ses som olycksfall på jobbet.JONAS APPELQVISTFaltyDLBraveryPlanet u/BorderGGGGBara några månader efter fullängdaren Loveis a liability släpper FaltyDL EP:n Bravery somtar avstamp från föregångaren, dock med enavlägsenhet tack vare en större mängd ekon,dova basgångar och en psykedelisk mjukhetsom får en att associera till att ligga undervatten eller hålla örat tätt mot någons bröstför att höra hjärtslagen. Jag talar om tillbakalutad,fantastisk electronica där beatsen liggersom ett mjukt täcke över alla samplingar ocheffekter som suger sig fast och släpper tagetom vartannat och skapar en sorts puls somgår genom hela skivan.Om Love is a liability vore månen, skulleBravery vara dess baksida; där den förstnämndabär på en stark känslosamhet somgränsar till det naiva och nyfiket vakna, bärden sistnämnda mer på tungsinnet och melankolinsom oundvikligen måste följa efter.SIMón BuSTAMANTEFreak KitchenLand of the freaksTSP/Sound PollutionGGGGSöker man något som kryssar över i stort setthela hårdrockskartan då är Freak Kitchenssjunde platta ett av höstens lämpligaste val.Den välspelande trion från Göteborg hardenna gång hämtat inspiration, och musiker,från Indien och Teargas jazz, där det blirmest markant, uppskattas stort. Mattias IaEklundhs gitarrspel väljer oftast den svåravägen, men i sann genianda får han det attlåta både självklart och förvånansvärt enkelt.Den lyckade blandningen av humor och allvari lyriken bidrar till det höga betyget.Roger BENGTSSONThe GeneralsStand up straightSound PollutionGGGGMan skulle kunna säga att allt producentenTomas Skogsberg rör är bra, men så är det naturligtvisinte, men det är inte långt därifrån.The Generals kommer från Åmål och Stand upstraight är deras debutplatta och som sådan ärden smått briljant. Det svänger nåt så förbannat,det är stenhårt, kompromisslöst och helt,helt underbart. Skogsberg har som vanligt fåtttill ett fett, knastrigt och torrt ljud och bandetröjer på med allt de har, underbara dubbelkaggar,ylande gitarrer och alla andra klichéersom finns att ta till.Ibland kanske det låter lite väl mycketEntombed om det hela, men med sådanaförebilder är svårt att misslyckas så det spelarinte så stor roll.MATHIAS SKEPPSTEDTHearts No StaticMotifBureau B/BorderGGGMin gode vän och kollega Avi Roig på It’s ATrap! har länge propagerat för denna Stockholmstriooch det finns fog för det. Motif ären uppvisning av ljudexcesser som A Silver Mt.Zion och Tarentel skulle vara stolta över ochöverlag imponeras jag av den uppfinningsrikedomoch tyngd som genomsyrar skivan.Instrumentalt och med små medel lyckasHearts No Static bringa fram stora känslor ochdet är bland det bästa jag hört denna sidanThe hawk is howling.Med uteslutande analog utrustning tarbandet sig an en genre, postrock om ni så vill,som slagit knut på sig själv, och nystar upp den.I Elitism vaggas låten fram av ett suggestivt drivman aldrig vill ska sluta, titelspåret dryper avöronbedövande distorsion och allt framförs meden homogen känsla, vilket i sig blir ett dråpslagför skivan. I längden blir det för enahanda, ettpar spår som sticker ut skulle vara att föredra.JONAS APPELQVISTMelissa HornSäg ingenting till migSonyGGGDet är svårt att låta bli jämförelsen, så vinämner honom på en gång: Lars Winnerbäck.Så. Det går inte att komma ifrån i upptempolåtarna,det är så självklart i all sin poprockighet.Och när det är så är Melissa Horn bra, menlångt ifrån originell. När hon sänker tempot ochtonen känns det däremot som att hon ännu harden winnerbäckska andan klar och synlig, menblir mer sig själv, mer nära, mer innerlig. Ellernär hon blir en i den svenska vispoptraditionen.Hon lämnar ofta efter sig en länk till såmånga andra; Dylan, Chapin, Wiehe. Folk.Visa. Visserligen är Melissa Horn rotad i denhär musiken, men det är inte mycket som gårutanför ramen, inte mycket, eller något, somspretar ut. Det är synd, men, visst, det funkar.MAGNus SJÖBErgFuck BuTTonsTarot sportATP/BorderGGGGGMed sina sönderdistade ljudväggar ochambienta syntlandskap på fjolårets Streethorrrsing befäste Bristolduon sin positionsom ett av 2008 års främsta landskapsarkitekter.Med årets Tarot sport försvararde inte bara sin titel, utan lyckas även överträffaalla tänkbara förväntningar. Borta ärBenjamin Powers avgrundsvrål, likaså denkärva känslan av kompromisslös brutalitetsom genomsyrade stora delar av förraskivan. Om detta beror på producentbytetfrån Mogwais gitarrist John Cummings till90-talsnamnet Andrew Weatherall ska varaosagt men klart är att ljudbilden blivitfylligare, snyggare och smartare. Riktigtung distorsion återkommer i praktiskttaget varje låt men istället för att ge en råhårdrockston, lyckas de få den nästintilldansant, mycket tack vare de pulserandebeatsen och hypnotiserande rytmerna.Fuck Buttons handlar nästan helt omljudmattor. Deras förhållningssätt tillkomposition påminner till mångt ochJello Biafra And The GuantanamoSchool Of MedicineThe audacity of hypeAlternative Tentacles/Sound pollutionGGGGFör mig som håller koll på vad Shepard Faireygör i sin verkstad var det svårt att inte fastna förThe audacity of hypes omslag. En parodi gjordav Fairey själv på hans Hope-affisch av Obama.Istället för en ljus blick mot framtiden och ettlugnt sinne är Obama ersatt av Biafra med engalen blick, djävulshorn och vampyrtänder.The audacity of hope är en manifestationmot Amerika och tron på frälsarens bättretider. I I won’t give up säger Biafra vad vi allaegentligen vet, förändring kommer från gräsrotsnivå,inte från toppen. En politisk plattamed ett par låtar lånade från korta tiden medbandet The No WTO Compo som inkluderadeKrist Novoselic.Det är fortfarande omöjligt att inte tänkaDead Kennedys när man hör Biafras stämma,den är ju trots allt densamma. Förutom röstensom alltid är punk så är musiken mer någonnutida sleazig gitarrock. Emellanåt kommerdock gitarriff som gör att man inte kan annatän att dra till Dead Kennedys referenser igen.ALExANDra BENGTSSONAmanda JenssenHappylandEpic/SonyGGPoppudret som spreds över Amanda Jenssenunder Idol må ha skingrats men verktyg till attsnickra ihop hits har hon fortfarande kvar iförvar. Hon har tillräckligt med säregenhet föratt bli ihågkommen den stund det tar att laddaner skivan och med Pär Wiksten från Wannadiessom ledsagare, i den nisch i musik marknadensom Duffy stått i spjutspetsen för de senasteåren, så blir hon nominerad till kassako.Happyland är inte självklart radiostoff vidförsta glans men har kandidater som kommeratt bjuda in sig till Sveriges radiovågor ochbjuda ut sig till försäljningsdans i butikernamycket om den filmiska känsla som finnsinom postrocken. Det kanske inte är såförvånansvärt med tanke på deras relationtill postrockens storpotäter Mogwai. Baranågra få gånger gör de små avsteg frånljudfläskandet. Då bjuder de blandat annattill med det superba formexperimentetPhantom limb, som bryter av fint mitt i devärsta syntkaskaderna.Tarot sport är en av årets bästa skivor. InledandeSurf solar är möjligtvis årets bästa låt.Avslutande Flight of the feathered serpent kanmed sitt smått triumferande tema vara åretsnäst bästa låt. Däremellan skrivs historia.ANDrEAS FÄLLMAN26 Groove 7 • 2009

Musik av bl.a. M.I.A,Thelonious Monk,Mantronix och Sigur Rós.” Här finns ett groove,en omedelbar fysikalitetsom verkar frontalt.” KvPYOUNG BLOOD25 nov - 6 dec på Skånes DansteaterFredrik ”Benke” Rydman, Hofesh Schechter, Alan Lucien Øyenwww.cmmgroup.seinfo@cmmgroup.setel 08-545 706 7028 Groove 7 • 2009www.skanesdansteater.se”Visuell kraft i överdåd...”Sydsvenskan”Snyggt, skojigt.”DNCMM Group är specialister på CD, DVD kopiering och tryck sedan 1999MiljövänligCD-förpackning:100% nedbrytbar polymercertifierad kartongvattenbaserad lacksojafärgTorshamnsgatan 39 B i Kista,08-545 706 70, info@cmmgroup.semed ett löfte om personliga texter. Happylandär så rätt i tiden att den fastnar i halsen. Faktumkvarstår att den är träffsäker och rumsrenmen när det börjar jongleras begrepp som”gangstajazz” och 30-, 40-talsswing så tapparjag pennan av frustrerat fniss och låter skivansjälv berätta om sitt innehåll: Borderline, Common(Henry), Autopilot och Sing me to sleep.JuLIA DINOMEJ-SonNever half steppingSame Blood/SonyGGGGAll lyssning på Never half stepping som jagägnat mig åt de senaste veckorna gör migsäker på att göteborgaren Julimar ”J-Son”Santos är en av våra nya heta artister på vägupp tillsammans med den nya generationenledd av Lazee och Adam Tensta.Låtarna på Never half stepping spännerfrån radioballader till snabba klubb-bangersoch sexiga coctail loungers med J-Son stadigvid rodret i alla väder. Men mestadels låterdet modernt. Med internationell touch ochtyngd som förtecken. Är man fånig brukarman säga att det är ”bra för att vara svenskt”,men det är definitivt tydligt att J-Son harpotential att nå ut både där hans rötter finnsi Sydamerika såväl som i USA. Kan han till ochmed bli en internationell stjärna i framtiden?Jag tror det. Med sån här stark produktion ochinspirerad rap ser jag inga hinder för hansframgång. Peppen är igång!Gary LANDSTrÖMKentRödSonyGGGGStoppa pressarna, ladda kanonerna och skjuten salut! Kent har släppt ny skiva. När Kentsläpper ny skiva är det lite som när kungen fyllerår: Sverige firar och vare sig man är rojalisteller republikan så kommer man att påverkaspå något sätt. Det finns nog inget annat bandsom lyckats fånga den ”svenska” melankolin,den Myrdalska folkhemsångesten, som Kentgjort i sitt melodispråk. Det finns nog ingetsvenskt band som har så många hängivna fansoch utan några som helst vetenskapliga beläggvågar jag påstå att Kent har räddat fler liv äninförandet av airbags i bilar.Röd är Kents åttonde skiva i ordningenoch innehåller elva spår. Produktionen ärimponerande perfekt och skivans dramaturgiväl uttänkt. För att dra in oss i den kentskaandligheten öppnas Röd med den modernapsalmen 18:29-4, som följs upp av Taxmannen;en skrytproduktion som sparkar igångtempot med rak beat, volympumpande syntaroch en repetitiv slinga som skär genom helalåten och överlever en bit in i nästa spårKrossa allt.Kent är märkbart influerade av sinsamtid rent produktionsmässigt: mjuka syntarpeggion,svepande, panorerade syntpadsoch raka, dova kickar gör att jag vill genrebestämmaskivan som progressiv electropop.Där finns även mer traditionella arrangemangmed stråkar och gitarrer; som Hjärta ochSjukhus. För mig som aldrig varit en inbitenKentlyssnare känns det här som deras bästaljudbild hittills, kanske till och med derasbästa skiva. Det är klart att låtar växer medtiden och att det är svårt att jämföra en nyskiva med låtar som samlat på sig betydelseoch historia genom åren, men det känns somatt det finns ett par blivande klassiker i Röd.Tor rOSSING ÖBErgThe King Khan & BBQ ShowInvisible girlIn The Red/BorderGGEn del band kan vara dåliga på ett bra sätt, despelar med känslan framme istället för mednotblock och lydiga fingrar. Andra försökervara medvetet halvtaskiga och då träffar demig inte lika mitt i prick.The King Khan & BBQ Show har en sångaresom hämtad från gammal 60-70-talssoul, menmed söndervrålad punkstrupe och lite popfrån ungefär samma tid, utanpå detta harman satt upp en skramlig garage-ridå. För migkänns det krystat och inte alls så härligt galetsom jag förväntar mig. Den skitiga gitarren ärdär och ylar ibland, ett hopp om en känsla iThe Stooges-stil, men får inte med sig sina instrumentkamraterdit den vill, eller så vill densnarare bryta sig loss från de andra. Resultatetblir lite som att hälla ut kastrullerna ur köksskåpetoch få ett utbrott. Däremot är det inteså säkert att bandet vill bli omtyckta, de villanarkistiskt röra om i grytan. Men den grytanhar redan haft stora sleven i sig förr.MATHILDA DAHLGrENLeft Lane CruiserAll you can eat!Alive/Sound PollutionGGGGDuon Left Lane Cruiser lättar på trycket och körtrash-blues så det bokstavligen skriker om det– en fullständigt ohämmad fyrverkerikänsla,likt en kollision mellan frustration och eufori.De spelar av ett brinnande behov som inte gåratt stoppa, ibland anas det att de inte ens hartålamod att leta upp instrumentet. Allt ska uthär och nu, omedelbart och på vad som helst,instrument eller ej. Det låter skitigt och äkta,inget perfektionistiskt studioskruvande. Ingetför vältvättade öron, men däremot ett sätt attgå tillbaka till rötterna och samtidigt odla nytt.Själsfränder har de i Deltahead, Bob Log III,Seasick Steve och andra frisinnande män somkan tänkas se musikaliskt trendanpassandesom döden, sådana som man ofta hittar påFat Possum Records. Varken artisterna ellermusiken låter sig styras och lyssnaren får enrejäl dos av power. Jag tänker använda skivansom själslig batteriladdare tills den exploderar.MATHILDA DAHLGrENLocal NativesGorilla manorInfectious Music/BorderGGGGLocal Natives har satt samman en väldigtsympatisk samling låtar på sitt debutalbum.Varm stämsång, peppande kantslagstrummor,fint rullande melodier och rytmer. När Sunhands följsamma vokalharmonier omvandlastill stark vindlande rock där refrängen nästanskriks fram är det precis som när Camera talk,en stråkförgylld snabb låt plötsligt ramlar in isnygg baktaktsrefräng, ett av många oväntadeinfall som är alldeles förlösande och lyfterskivan ännu lite till. Talking Heads låt Warningsign låter i bandets händer lite som FieldMusic men den referens som jag inte kankomma ifrån är Fleet Foxes, med vilka LocalNatives delar sin förkärlek för närmast sakrala

skivorsångarrangemang. Fast det är inget som störnär låtarna som levereras är så starka.BJÖrn SCHAGErSTrÖMMakthaverskanMakthaverskanLuxury/BorderGGGGMakthaverskan charmade mig redan vidförsta lyssningen. Albumet är skränigt ochotajt men har fruktansvärt mycket känslasom uppväger bristerna. Jag vet, det ska varaskränigt och låta som ett rep i garaget, menjag menar att det nästan kan bli för skränigtoch lite för otajt för sitt eget bästa. Med detsagt finns det bara gott kvar.Det låter indie. Rakt och rått. ”På medförstärkarna och maxa volymen för vi har interåd att köpa dyra, onödiga pedaler”. Det härär ingen bakgrundsmusik: den bokstavligentalat skriker efter lyssnarens uppmärksamhet.Sångerskan Maja Milner Mathe gnällsjungersig rätt in i benmärgen. Jag har nog sällaneller aldrig hört en snyggare rocksångerskerösti vårt land. Det skulle vara Maja från TheSounds, men då har Milner en lidelse och ettmörker som står ensamt på toppen. Det kännsofattbart att dessa kids verkligen bara är kids.Ingen i bandet är över 18.Det kan ifrågasättas huruvida man kangöra en skiva om livet innan man gått utgymnasiet. Men Makthaverskan låter levd ocherfaren. Viktigast är nog att den även kännsdet. Så självkännande och självklar. Men senär den ju även ärlig, hjärtlig och klumpig,som en tonåring.Tor rOSSING ÖBErgMikkel MeyerBaconStatler & WaldorfGGGGBacon känns som urtypen av väldigt minutiöstprogrammerad electronica som endera låtenär av det click-hop-aktiga slaget, endera låtenav det minimalistiskt nedtonade slaget, mendär allt är så precist och exakt in i minstabeståndsdel att det paradoxalt nog gör MikkelMeyers musik än mer organiskt, pulserandeoch levande. Varje låt rent av pustar och frustarur sig raden av samplingar, där varje repetitionav en loop aldrig riktigt låter likadan som denförra. Det är de små plötsliga variationernasom gör Bacon till bland det mesta intressanta,överraskande och roligaste att lyssna på.Allra bäst blir det i de spår där Meyerbjudit in rappare att ösa ur sig rhymes och dethela urartar till en svettig korsning av hiphopoch cut’n’paste-electronica.Om ett av Kraftwerks mål var att illustreradet mänskliga i det mekaniska, är MikkelMeyers Bacon soundtracket för hur det låternär kött och maskin förenas på allvar.SIMón BuSTAMANTEMission Of BurmaThe sound the speed the lightMatador/BorderGGGGBoston-bandet Mission Of Burma hade ennågot kortlivad karriär i början av 80-talet ochsläppte bara en skiva, VS. Många år senarebestämde de sig för att ta upp bandet igen.Det finns en intensitet och känsla på derasnya skiva The sound the speed the light somgör att man kan undra om de fortsatt spelahela tiden. De fortsatte där de slutade 1983med samma vilja och otroliga sound. Musikenpå The sound the speed the light går att jämföramed ett klurigt Fugazi men även Hüsker Düsamt Joy Division med på var sitt hörn.Intresset hålls hela tiden vid liv under skivangenom extremt välarbetad och innovativ musiksom sprider nervösa och explosiva melodier.ALExANDra BENGTSSONNileThose whom the gods detestNuclear Blast/ADAGGGGGThose whom the gods detest är något av ett avgörandeför Nile. Frågan är om de kan gå vidare isin extrema metall, eller stå kvar på status quo?Niles förra album Ithyphallic var lika otroligtbra som föregångaren Annihilation of thewicked, men också ganska likadan. Och svaret?På detta album har Nile utan tvekan tagit etthelt nytt steg. Upp mot pyramidens topp.Framförallt gillar jag ljudbilen. Musikmyllretär mycket mindre trassligt, despegelblanka metalltrådarna är lättare attfölja. Musikaliskt är det breddat till än mermelodi, utan att någonsin tumma på att varaett extremmetalband. Dessutom har gruppenjobbat mycket med pålägg, som är subtilautan att vara meningslösa.Vad som ger mig extra långa rysningar ärtitelspåret, särskilt det mystiska introt och denbölande gitarren, Kafir, särskilt refrängriffet,och, tja, resten av skivan. Aldrig har 57minuter gått så snabbt. Karl Sanders ochDallas Toler-Wade bevisar på detta album attde inte står någon efter när det kommer tillatt förena brutalitet med teknik.TorBJÖrn HALLGrENPort O’BrienThreadbareCity Slang/BonnierGGGGGEfter att härom dagen insett att alla mina skivorär av band som är födda senast 1990 begavjag mig ut på en skattjakt. Inte visste jag attjag skulle hitta guld, Threadbare innehåller alltman kan önska sig till en skivsamlings nystart.Port O’Brien blandar storslagna melodier sominnehåller det djupaste djup tillsammans meden mystik som gör att man vill gräva sig alltdjupare ner i Threadbare.Skivan är ångestfylld genom CambriaGoodwins sång men kompletteras av Van Pierszalowskislyckoingivande toner som bringar tankemässigtlugn. Threadbares akustiska gitarrer,flytande stråkar, rätta trumslag gör årets skiva.ALExANDra BENGTSSONOholicsDisgracelandLose It/SonyGGGJa, det hörs varför Ebbot gillar det här bandetoch ställde upp som producent till Disgraceland,sextetten levererar nämligen gungandespace-boogie woogie i sann Soundtrack-stil påsin debutplatta. Men lite bisarrt blir det närsångaren Christoffer Rydeståhl låter som enEbbot-klon! Både rösten och stilen kopierarbandets andlige ledare och kaftanikon. Ochvarför vill man göra det?Men plattans flummigt inneboendesväng är ändå svårt att motstå. Sitarer ochstora körer är lika välkomna här som snyggagitarrlicks och drivande trumkomp. Dessutomär bandet enligt uppgift oborstade och stökigaMY CHERIE AMOUR • DA YA THINK I’M SEXY? • IT’S A HEARTACHE • THIS OLD HEART OF MINE • I WAS ONLY JOKING •&Om du ska köpa en jazzskiva i år,köp MUSICMUSICMUSICs nyaskiva In Technicolor. Jordig, köttig,vacker, groovig. Dessutom finnsden i fyra olika färger. Köp den fråncdon.com eller direkt från HOOBshopenpå www.hoobrecords.com.”Samspelet i landetskanske bästa pianotrioär organiskt vid det härlaget, den stilmässigafriheten intakt...” - GPproudly present“Och de gör det igen.Ännu bättre. MMM ärbästa trösten när intee.s.t. finns längre” -HPSAILING • FOREVER YOUNG • HOT LEGS • REASON TO BELIEVE • TONIGHT’S THE NIGHTAktuellt albumute nu!Stockholm - Ericsson Globe 17/6LiveNation.se, Stockholm Globe Arenas biljettkassa 077-131 00 00 samtTicnet-ombud. (Redan bokade biljetter kan hämtas ut hos ATG-ombud)Malmö - Malmö Stadion 18/6Live Nation.se, Kulturbolaget.se, Eventim.se samtEventims callcenter 0771-651 000. Billetnet 70 15 65 65.Köp dina biljetter på•• DOWNTOWN TRAIN • RHYTHM OF MY HEART • YOUNG TURKS • IT’S THE SAME OLD SONG •www.groove.se 29YOU’RE IN MY HEART • MAGGIE MAY • FIRST CUT IS THE DEEPEST • THIS OLD HEART OF MINE • HANDBAGS AND GLADRAGS

skivorenligt rockmyten, vilket får mig att bli intresserad.Även om låtarna på Disgraceland intefår mig att gå ner i spagat ännu förväntar jagmig rejäla ljumsktänjningar i nästa vecka. Jagtror Oholics är ett röjarband som växer förvarje lyssning.Gary LANDSTrÖMTom WaitsGlitter and doom liveAnti/BonnierGGGGGTom Waits första liveskiva på över 20 år, inspeladunder förra årets Glitter and doomturnéär efterlängtad. Hos alla som setthonom turnera under den här tiden, hosalla som hört bootlegupptagningarna frånspelningarna, hos alla som hört honomrenodla det kompromisslösa soundet ochde drabbande låtarna, oavsett undergångsblueseller ballad.Det är naturligtvis inte direkt en kavalkadav hits man bjuds på här, Tom Waitshar aldrig varit publikfriare. Men det är kulatt det dyker upp versioner av Singapore,Get behind the mule, Dirt in the groundoch Going out west. Och det är alltid, imitt tycke, i de råa lite bluesigare ochgrottmörka låtarna som han kommer tillsin rätt. Naturligtvis är Tom vid pianot enmästare i balladens berättande; jag hållerfortfarande hans Broken bicycles som en avvärldshistoriens bästa låtar alla kategorier,även om den inte är med här. Men denRammsteinLiebe ist für alle daUniversalGGGDet är få band som är kapabla att pendlamellan såna höjder och såna oerhörda störtdykningarsom Rammstein. De verkar vara ettsådant band som inte riktigt vet vilka beslutsom är bra och vilka som är dåliga. Eller så ärdet bara så att de är omringade av ja-sägaresom inte vågar säga ifrån. Sämre band harkrossats av mindre.Den här gången har Rammstein spelat in iLos Angeles och jag inbillar mig att det är därförsom de satsat hårdare på starka refrängermed synten längre fram i ljudbilden. Och visstdet låter otroligt bra och vill de bli hårdrockenssvar på U2 så är de på rätt väg, men imina öron låter det ganska tråkigt. Det finnsstycken där det verkligen brinner till och ljudväggenär så perfekt att det är svårt att klagapå, det är mest låtmaterialet som inte leverupp till förväntningarna den här gången. Menvisst, öppningen Rammlied gungar på duktigtoch Weiner blut är en annan stark låt.Och sen har vi ju singeln Pussy. Ju mindresom sägs om den desto bättre.MATHIAS SKEPPSTEDTWill SaulBalance 15EQ RecordingsGGGGJag håller Burials Untrue för ett av de bästa albumsom släppts på många år. Absolut bäst ärdet tre och en halv minut in i Shell of light, dålåten borde vara slut, men den så sorgtyngdadubstepparen istället låter ett lätt ostämt pianooch en avlägsen, trasig röst långsamt tona ut itomheten. Det är helt makalöst vackert. Verkligen.Eventuellt 2000-talets mest hjärtskärandemusikaliska ögonblick.Den, och bara den, minuten har Will Saulvalt att inkludera i sin ambitiösa, tre timmarlånga mixodyssé Balance 15. Det tyder på godsmak i min bok. Att han dessutom mixar innäst intill lika oförglömliga spår av Isolée, DJKoze, Modeselektor, Junior Boys, Rhythm &Sound, Ricardo Villalobos och Bat For Lashesskadar ju inte heller.Saul väver samman en salig blandning avgenrer. Han gör det dock sömlöst – inte pågrund av teknisk skicklighet, utan på grund avett strålande sinne för vad som faktiskt funkarihop. Balance 15 är egentligen inte någotfantastiskt mixalbum. Men däremot är det enfantastisk resumé över 2000-talets musikaliskatendenser samt en skön uppvisning i hurmycket mer lika än olika alla dessa genrer ochstilar egentligen är. En perfekt nyårsskiva, alltså.FrEDrIK FrANzénSlayerWorld painted bloodAmerican/SonyGGGDet bästa med Slayer är att det har en väldigthög lägstanivå och nästan, nästan alltidlevererar, det tråkiga är att de aldrig bjuder pånågra överraskningar. Och precis så kan mansammanfatta nya alstret World painted blood,den är bra, stabil och lite tråkig.Vad som dock är positivt är produktionen,trummorna är lite längre fram, gitarrerna litepunkigare och men en bas som faktiskt hörsoch Arayas sång är kanske bättre än nånsin.Låtmässigt är det som sagt en väldigt höglägstanivå med några som verkligen stickerut, Psychopath red är en riktigt grym låt, ochöppningslåten World painted blood är starkmed ett fantastiskt solo. Så man kan säga attman fick precis det man förväntade sig, enstark platta utan överraskningar och utan nånchans att rubba de gamla klassikerna.MATHIAS SKEPPSTEDTotyglade energi som finns i de mer kompromisslösanumren är oemotståndligalive. Liksom resten.Som om det inte vore att liveplattannuddar vid högsta betyg, kompletterardubbel-CD:ns andra del allt till bortomdet. Bara en sådan sak som att det tillsist faktiskt kan, om än uppstyckat, kallasen riktig liveplatta med Tom Waits. 35minuter med hans mellansnack, de som påhans spelningar kan utvecklas till regelrättaskrönor, noveller, romaner, legender. Intealltid helt rumsrent, rätt ofta fullständigtabsurt, rätt ofta i kontakt med publiken,men alltid, alltid helt underbart.MAGNus SJÖBErgSounds Like ViolenceThe devil on Nobel StreetBurning Heart/BonnierAmigoGGGEfter mycket om och men och många framflyttningarav släppdatumet är den här –uppföljaren till With blood on my hands. Det ärinte utan att man drar en lättnadens suck ochkonstaterar att bandet fortsätter abonnera påsitsen som Sveriges motsvarighet till Foo Fighterseller, säg, dEUS. Approachen är mognareoch mer genomarbetad viket sätter igång funderingarnaöver om detta ändå inte är AndreasSöderlunds skötebarn trots allt. Tro mig, ingenskulle bli mer lättad än jag om Niccokick fickstryka på foten till förmån för detta.Man har, tillsammans med Ryan Hewittsom stått bakom Red Hot Chili Peppers och AlkalineTrio, producerat fram ett fylligt albumfullt av melankoliska tongångar blandat medett slagkraftigt sound som om livet hängde pådet. Och man kommer undan med det, manundviker klyschorna.Invändningen är att albumet blir för jämntjocktutspritt på ett fullängdsalbum, något somvägs upp av titelspåret, Get out of bed, 1993 ochförsta singeln The emperor’s new clothes (varsvideo helt oförståeligt nyligen klassades som”olämplig för minderåriga” på YouTube). Mer avden varan och betyget hade blivit högre.JONAS APPELQVISTTegan And SaraSainthoodSire/UniversalGGGVid första lyssningen på Sainthood, kanadensiskasyskonduons sjätte fullängdare, kommerjag inte överens med den alls, de flesta spårenkänns mest ytliga och hastigt ihopsatta, ingetriktigt fångar mitt intresse. Men det stårsnabbt klart att detta är en skiva som växer.Efter framgången med sina två senastealbum, däribland stora radiohiten Walkingwith a ghost, har Tegan And Sara återigenlåtit Chris Walla (Death Cab For Cutie) ochHoward Redekopp producera. Detta är förstagången tvillingsystrarna har skrivit materialtillsammans och resultatet är lite väl spretigt.Det är powerpop, new wave, poppunk och rentraditionell pop om vartannat och jag saknarnågot som håller ihop skivans 13 spår.Sainthood är trevlig lyssning, men det gårinte mycket längre än så. Även om det finnsen del riktiga ljusglimtar är första halvan avdet hela otroligt seg och skivan kommer inteigång förrän i slutet då den trappas upp tillsin absoluta topp, avslutande Someday.JENNY BrINCKMartha WainwrightSans fusils, ni souliers, a Paris. Martha WainwrightsPiaf recordCoop/BonnierAmigoGGGDet är inte längre någon mening att bli förvånadöver något som någon medlem i familjenWainwright tar sig för. Expect the unexpected.Att Martha skulle ta sig an Edith Piaf ochgöra en coverskiva var dock inte någon riktighögoddsare. Däremot är det lite överraskandeatt hon klarar av det så bra. Hon kan axla denblytunga Piaf-manteln utan att det känns utklätteller påklistrat. Det krävs ett fruntimmerför att göra en sparv. Det är klös, det är show,det är mustig franska.EMMA rASTBÄCKWeezerRaditudeUniversalGGDet är ingen hemlighet att amerikanska Weezersutveckling har gått utför efter att Pinkterton ochBlue album släpptes i mitten av 90-talet. Weezerhar tagit ett språng bort från skicklig powerpop/rock och istället ett stort kliv in i kommersiellMTV-pop/punk som har blivit svår att uppskatta.Låten Beverly Hills från 2005 kan ses som droppensom fick bägaren att rinna över.Det sjunde albumet Raditude bröt tyvärrinte mönstret snarare är skivan allt som manhade kunnat förvänta sig. Det går inte annatän att skratta när man hör hiphoppartiet medLil’ Wayne i Can’t stop partying. Put me backden enda låten som ger någon form av positivnostalgi. Weezer måste växa upp och inse attdet inte håller att sjunga om collegeproblemlängre, inte ens om man är Rivers Cuomo.ALExANDra BENGTSSONRobbie WilliamsReality killed the video starVirgin/EMIGGGRobbie Williams första studioalbum på tre år,och ibland kan man inte låta bli att funderapå om Robbie och kompani inte funderat merpå sound än att renodla låtarna. Här trängsdisco, 60-talspop, powerpop, croonerpopoch nästan folkvisa med varandra, i olikaarrangemang, i olika former. Stor eloge tillproduktionen som ändå lyckas hålla ihopallting, men jag tycker ändå att det blir försplittrat. Singeln Bodies fungerar utmärkt, liksomden vackra, korta, bagatellen Somewhere.80-talsdiscon i titelspåret är lite kul.Det finns absolut bra grejor. Men allt somofta är låtarna såsiga, sega och trötta. Inteför att jag förväntar mig eller kräver energioch utspel av Robbie. Men jag förväntade migfler intressanta låtar. Jag förväntade mig atthan ändå skulle, på samma gång, visa att hanfortfarande är det stora namn han är inom singenre och att han skulle ta ut svängarna. Nukänns det som att inget av det har hänt.MAGNus SJÖBErgWolfmotherCosmic eggUniversalGWolfmother fick väl ses som den mest malplaceradebokningen på årets Way Out West.Törstig på rock trotsade jag regnet och sågdem, något jag ångrar bittert. Och nu medskivan och facit i hand har jag ingen anledningatt ändra uppfattning. Maken till grå sörja harjag inte varit med om.Vad som numera är en kvartett fortsätterflörta med hela rockhistorien på ett ohämmatsätt och inget fel i det, riffande i rakt nedstigandeled till Black Sabbath och Led Zeppelin välkomnasalltid, misstaget ligger i att finessen saknas.Det blir alldeles för anonymt. Och onyanserat.Cosmic egg förlitar sig på tyngd och, enligtegen utsago, starka melodier. Av sistnämndahör jag föga. Det finns inget att kroka fast vidpå denna fullängdare. Nej tack, jag lägger hellrevalfri Led Zeppelin-skiva på tallriken vilken dagsom helst.JONAS APPELQVIST30 Groove 7 • 2009

CD 9 • 2009Här nedan ser du vad vår stolta fina skiva innehåller för ny musik du intekan låta bli att älska. Varje månad väljer vi på Groove ut ett antal låtar, låtarsom andra bara måste få höra. Som prenumerant får du den här skivanhemskickad. Vill du också det så finns det mer info på www.groove.se1110133751281 SkillaStrandedNär refrängen kommer efter 53 sekunderöppnar sig himlen och där blir du kvar. MalmöbandetSkilla övertygar med sin sprittande energipop.Sångerskan Nina Christensens röst skaveroch smeker öronen. Sommaren 2010 kommeratt tillhöra Skilla. Håll utkik på festivalscenerna.www.myspace.com/skillaswe2 Mattias AlkbergAndra kännerAtt välja låt från Mattias Alkbergs senaste skivaNerverna är näst intill omöjligt. Som att väljavilket av alla mål Peter Forsberg gjort genomsin karriär som är snyggast. Andra känner ärskivans kärlekslåt, fast på alkbergskt vis. MattiasAlkbergs är Sveriges nu bästa textförfattare ochlåtmakare. Hans texter slår hårt i solar plexus ochsmeker dig samtidigt ömt på kinden. Socialrealismdeluxe är ordet.www.myspace.com/mattiasalkberg3 Anton OlsveGarden of loveNär novembermörkret sveper in och biter sigfast så är det skönt att kura ihop sig till AntonOlsves tillbakalutade pop. Garden of love får digatt tänka att vintern kanske inte är så lång ändå.April är bara några månader bort. Antons röstoch den flygande trumpeten hjälper fint. Tillvåren kommer fullängdaren till dess håller vi tillgodo med detta.www.myspace.com/antonolsve4 ConvergeDark horseAtt på några få rader beskriva vilka känslor somBostonbandet Converge framkallar är svårt. OchJacob Bannons texter kan för den oinvigde te sigsom intrikata och svåra. I grund och botten spelarConverge hård rock. Med betoningen på hårdpå gränsen till sammanbrott. Det gör Convergetill vad de är. De måste ges full uppmärksamhetannars blir man påkörd.www.myspace.com/converge5 The Tundra FucksCry all night”Kära nån” var min första tanke när jag hördeThe Tundra Fucks. Har Iggy Pop och Tom Waitskidnappat dem och slagit dem gula och blå medsandfyllda cykelslangar och tvingat dem spelain en låt? Så rått, smutsigt och vackert på sammagång. Göteborgsduon lämnar snart Sverige föratt göra Skottland osäkert.www.myspace.com/thetundrafux6 The BluesIt won’t be longHar väl den här skivans bästa och mest beskrivandebandnamn. The Blues spelar blues fastinte i traditionell tappning. Två man starkaThe Blues från Luleå gillar Kraftwerk, John LeeHooker och Jan Johansson. Resultatet blir derasalldeles egna version av musikens urgenre. Enmycket intressant hybrid.www.myspace.com/thebluesmyspace7 Danish DaycareA purpose to my sinsMan skulle lätt kunna tro att A purpose to mysins är en bortglömd Pulplåt eller låten BernardSumner aldrig lyckades skriva till New Order.Det är Daniel Jönssons soloprojekt, som tidigarespelat i Emerald Park. Det är bara att ställa sigupp och applådera åt att det finns så begåvadelåtskrivare som Daniel.www.myspace.com/danishdaycare8 FreedahCrazyFrida Munther är en erfaren låtskriverska ochsångerska. Via Hollywood och Spanien har hontillfälligt landat i vårt västra grannland. Där skriverhon och spelar låtar så det glöder. Freedah ärvår nya spirande soulstjärna. Med sin självsäkraoch karaktäristiska röst kommer inte framgångarnaatt vänta på sig. Internationell angelägenhetav stora mått.www.myspace.com/fridamunther9 ProjektetHonSkönt att få andra referenser till Skara än domkyrkanoch Bert. Projektet är ett femmannabandsom spelar hiphop på svenska med riktigainstrument. Och diablo vad det svänger! Honhandlar om en tjej som inte kan bestämma sig.Projektet har i alla fall bestämt sig. 2010 ska dege ut en skiva, ge ut sin nya video samt boka enturné. Härlig inställning.www.myspace.com/projektetband10 Pack Of WolvesBring the boys back homeGöteborgsbandet Pack Of Wolves vet precis hurman bygger upp en låt. Fast med sex års tid tillsammansså kan man varandra utan och innan.6.40 långa Bring the boys back home växer frånden första basgången till det sista cymbalslaget.Som ett vulkanutbrott i moll. Trion rör sig varsamtoch snyggt på klassisk rockmark.www.myspace.com/packofwolvesgbg11 BOAThink of youBröderna Attila och Botond Bokor hade länge”suttit hemma i garderoben och gjort låtar”. Närkusinen Orsi Toró ville sjunga klev de ut. I OrsiTorós röst finns fantastiskt mycket känsla. Think ofyou är en singer/songwritersång med beats. Proffsigtoch färdigt att ges ut över hela världen. Menresan kanske startar här i Groove. Lyssna själv.www.myspace.com/boarocksworld12 The Gentle Act IncidentTaking offMed rötterna i småländska Oskarshamn bestämdesig The Gentle Act Incident för att inta Göteborg.Efter att ha gjort en del Europaturnéersom förband till Shout Out Louds och Kid Downär det nu dags för bandet att släppa sin debut.Bland influenserna finns både Superchunk ochDinosaur Jr. På Grooveskivan får vi en vackerindiepärla som smakprov.www.myspace.com/gentleactincident13 NanuhI heartMed orden ”det norrländska elektroniska vemodet”beskriver Nanuh sin musik. Till den formuleringenfinns inte mycket att tillägga egentligen.Bakom Nanuh står låtskrivaren och producentenLars Söderberg. I heart är lika tung som denär atmosfärisk och nuddar vid Pet Shop Boys.Avslutningen är vacker och oväntad.www.nanuh.se14 JoonisHemisphereSkivans avslutande spår är en hymn, en bön ellerbara en mycket vacker låt. Johannes Persson,eller Joonis från Borås, kan det här med känsloroch vet var man lägger tonvikten på dem i en låt.Hemisphere börjar med en viskning via ett vråloch slutar som den börjar. Melankoli är ledordeti Joonis musik där banjo, beats och stråkar varsamtdelar utrymme med varandra.www.myspace.com/iamjooniswww.groove.se 31