U - Qx

MUSIKJustin Timberlake”FutureSex/LoveSounds”(Sony/BMG)QXQXQXQX”Den sköntpojkrumsporrigastilen från förraplattan levervidare ”Det känns inte som någon djärvgissning att anta att flera av er läsareredan har den här plattan i sin ägo.Justin Timberlake är hetare än någonsinoch i likhet med RobbieWilliams har han lyckats bli bramycket större än det pojkband hantidigare tillhörde. Den är nästan fyraår sedan succésolodebuten ”Justified”och ”Futuresex/Lovesounds”kör vidare i samma stil men inte utan att utvecklas. Denskönt pojkrumsporriga stilen från förra plattan lever vidaremen har mognat till något lite råare och sexigare. Titelspåretmed sin softa vers och synthiga(!) refräng är en klockren inledning.Singelsläppet Sexyback är redan en megahit ochmed sin pumpande Destiny´s Lose my breath -intensitet ärdet en låt vi lär dansa oss varma till långt in i smällkalla vintern.Och man kan riktigt se framför sig hur brudarna nöjtkommer kråma sig inlevelsefullt på dansgolvet till Sexy ladies.Justins känslosamma falsettsång har nog aldrig låtit bättre än i softa My love. Ljudbilden på hela skivan ärexperimentell med allt ifrån, som tidigare nämnts, synthar till akustiska gitarrer, robotröster och stråkar.Produktionen är sådär snygg att man småler för sig själv genom hela lyssningen. Exakt hur samarbetet mellanTimberlake/Timabland går till i producerandet känner jag inte till, men uppenbarligen funkar det somett väloljat maskineri. Det som är befriande med den här albumet är att man verkligen får ett helt paket.Sådär som riktigt bra album skall vara till skillnad från alltför många plattor med ett fåtal radiohits och restenutfyllnad. Några svagheter är svåra att hitta. Skall möjligen vara att en låt som Damn girl går litegrann påtomgång och att det hade varit kul med låttexterna i cd-fodralet. Men det där är ju petitesser.Peter LudvigssonAnna Ternheim”Separation Road”(Universal)QXQX QXQXMelankoliskt lagda har längtat efter ännu meraAnna ända sedan debuten, och det känns skönt attvi inte har väntat förgäves. ”Separation Road” ärden där svåra tvåan, uppföljaren till ett framgångsriktalbum som alla kritikerrosade artister måsteförsöka leva upp till, och jäklar anamma, som hongör det. Sakta och smygandes maler hon, kryperinpå, tar över och överväldigar lyssnaren. Det ärett album om separation och sorg, framburet ihundrtals nyanser av grått, och det är svårt att fånog. Nånting i Annas säregna röst gör att musikendystert och gripande men kontrollerat exploderarnär hon når refrängerna. En av plattans svagheterblir dock när vissa stycken stundtals känns somren utfyllnad i väntan på just refrängen. Det är musiksom inte vilar, finner ro ingenstans, och kanskeär det just så det känns, att ha ett trasigt hjärta.Jenny KjellbomFergie“The Dutchess”(Universal)QXQXBlack Eyed Peas-Fergie vill göra en Gwen ocherövra världen solo, men misslyckas rejält på deflesta punkter trots att förutsättningar ju tycks finnasdär; känd producent, en massa cash och alltdetta ivrigt påbackat av bandmedlemmarna. Ochvisst finns det några dansanta spår på ”The Dutchess”,inte minst de som rådiggade My Humpslär bli glada åt Fergalicious och singeln LondonBridge. Annars är låtmaterialet väldigt tunnt ochdet märks väl när det lånas frisk från bl a BobMarley och De La Soul. Resultatet känns dockmest vulgärt, rörigt och överproducerat. Dessutomanspelas det alldeles för ofta och alldeles förintelligensbefriande på sex, stundtals känns texternainriktade mot osäkra flamsiga 13-åringar.När Fergie seriöst frågandes sjunger ” would youlove me, if I didn't work out?” är det god natt. Dettaär inte musik. Det är trams. Jenny KjellbomLisa Nilsson”Hotel Vermont 609”(Sony BMG)QXQXMadeleine Peyroux”Half the perfect world”(Universal)QXQXQXQXCascada”Everytime we touch”(Bonnier Amigo)QXQXQXElton John”The captain & the kid”(Universal)QXBrasiliansk musik på svenska är vad Lisa Nilssonbjuder på denna gång. Men färgsprakande sambatonergöre sig icke besvär när svensk vemodspopsvackraste profil ger sig i kast med en den rika musikulturen.Istället bjuds vi på vaggande rytmer från1968-1975 där sävlighet och harmoni verkar vara ledord.Allt är så vackert men ack så anonymt. Detputtrar på i tio låtar men inget spår ger något störreavtryck. Däremot är det så vackert när hon på portuguisiskasjunger i introt och outrot att jag undrarvarför det svenska språket ens skulle blandas in.Nilssons röst på portuguisiska är nämligen magiskoch ger låtarna mer klös än svenska språket och desspretentiösa texter. Men mest saknar jag pulsen ochlivet, för det är slöseri när en av Sveriges vassasteröster ska sjunga så här lealös musik. RLFödd i Georgia, USA, uppväxt under flera år i Paris,Frankrike. Madeleine Peyroux har fått höra(mer än ett par gånger) att hon är 2000-talets EllaFitzgerald, att inte nämna Ella skulle vara etttjänstefel. Madeleine slog igenom med förra skivan”Careless love” som kom 2004. Nu är uppföljarenhär och Madeleine är just nu ute på en omfattandevärldsturné som tyvärr inte når Sverige... På nya albumetbjuder Madeleine på covers på klassiska låtarsom Summer wind och Everybody's Talkin' (ochpå en duett med k d lang). Det är så lugnt, så skörtoch så skönt. Eftersom jag är uppväxt i ett hem därLouis Armstrong, Billy Holiday och Ella var husgudar,kan jag inte låta bli att bli nostalgisk när jaghör skivan. Och min far har redan fått ett eget ex avskivan, och han njuter, av varenda minut. AÖTyska Cascada må avfärdas som slaskig marschdisco,men jag motar knappast den här euroolleni grind, utan tar beatsen till mitt hjärta. Everytimewe touch är habil europop, och sköna uppföljandeMiracle ser även den ut att bli en saftig hit.Plattan är en spretig uppvisning där hälften ärsmittsamt läckert topplistepop och resten ärsmått menlösa coverversioner av kända pophits(covers av How do you do och Kids in Americastår inte högt på min önskelista). Men jag fallersom en fura för briljanta stroboskopdiscon i Readyfor love som jag redan nu utser till årets eurodiscolåt,och Love again är maffig powereuro.Och ja, jag ångrar bittert att Basshunter fick entrea i förra numret. Cascada är Mozart i jämförelse.Ronny LarssonSir Elton John är produktiv som få. Kolla in en cdsajtpå nätet och sök på hans namn så förstår ni.Det kommit många greatest hits-plattor genomåren men den här gången är det nyskrivet material,som gäller. Apropå greatest hits ja. Hur många kannämna en hit som Elton haft de senaste 15 åren?Visst, Diana-hyllningen blev en megasuccé mendet var en nyinspelning av en gammal låt. Ochäven på ”The captain & the kid” låter det mestasom en tjatig upprepning. Blues never fade awaypåminner om Candle in the wind, men är blek somen barnalbyl och inte i närheten av de gamla takterna.De mer rockiga inslagen är mossiga och enuppvisning i tradigt pianoklinkande. De pretentiösatexterna förbättrar inte heller de helhetsintrycket.Det här är faktist inte det minsta kul. PLQX SPELDOSA1. Girls Aloud“Something kinda oooh”Stenröjig singel från girlbandetsom aldrig slagit utanförStorbritannien. Larmigpartypop för alla som tröttnatpå girlpopmeserier och vill hariotpop i lyxigt sexigförpackning.Och videon är bara 100procent party. Höstensdansgolvsmåste.2. Martin Stenmarck”Sjumilakliv”För andra månaden i radligger Martin högt pålistan. En magisktvemodig låt som redannu känns som en av åretsstörsta låtar. Alla älskaren comeback.7. Agnes“Kick back and relax”Agnes är tillbaka med ensmåstudsig JörgenElofsson-produktion.Solig vårpop är höstensmelodi och vi gillar det.Men kom igen nu, vi villhöra dig på svenska...3. Puppini Sisters”Wuthering Heights”Släng dig i väggen,Christina. Här är trionsom har höstens snyggastemusikaliska retropryl.Svängiga WWII-versionerav klassiska poplåtar.Så snyggt.8. Scissor Sisters”I don´t feel likedancing”Klart att SS senaste singelhåller en månad till. Vi blirlika glada varje gång vihör den och vi fattar ingetav svenska pressenshalvsura recensioner.4. George Michael &Mutya Buena“This is not real love”Vemodig duett där manfattar att Mutya varSugababes vassaste röst.Precis vad buskprasslarenbehöver föratt få fart på karriären.9. Ana“Exception”Rockigt het refrängstarkcomeback för We are-Ana. Låten är ledmotivtill svenska thrillern Exitoch kombonfilmledmotiv och Ana harju funkat förr...5. Caracola”Glömmer bort mig”Tjejtrion släpper en avplattans bästa låtar somsingel. Tänk Drömhusnär dom var som bäst.Nu håller vi tummarnaför att dom tar sig tillMelodifestivalen.10. Cissi Ramsby“Not ready to make nice”Årets idolprestation. Hurkunde hon inte gå rakavägen till final med dettaklockrent känslosamma,magiska och uppriktigaframträdande? Järvsö-Cissiär höstens Idol.6. Andreas Lundstedt“Dollar Queen”Nätsläppt singel ihetsigt discotempo somlåter som ett ledmotivtill en deckarserie från70-talet. Inte lika vasssom Lovegun, men ändåklart dansbar.Speldosan baseraspå de låtar somspelats mest påQX-redaktionenden senastemånadenMÅNADENS KLASSIKERBelinda Carlisle”Runaway Horses”Ex-GoGo-sångerskan regerade listornai slutet av åttiotalet med snyggtrockig pop sjungen av läckert hesaBelinda. Minns ni Leave a light on,La Luna, (We want) the same thing,Runaway horses och Summer rain?Alla dessa poppärlor kommer från justdenna fantastiska popplatta.QX OKTOBER 2006 • 31