FRAMTIDAKLASSIKERBrudarna har sminkats och stajlatsoch klätts på. Vi har haftdiskussioner om klänningar ochom håruppsättningar och om en viss Armanikostymsom någon till en börjaninte vill ha och till slut inte ville klivaur...Det blev en lång eftermiddag i fotostudion,men nu har jag tagit hem författarbrudarnatill mig. Det är onekligenen liten kulturelit jag har fått sällskapav. Kanske har jag fått in ett gäng blivandeklassiker i mitt vardagsrum.Petra Östergren och Fanny Ambjörnssonär socialantropologer, uppväxtai de norrländska skogarna. Petrahar tidigare skrivit en bok om feministisktsjälvförsvar och en om sin mammasom blev mördad. Nu är hon precis klarmed ett verk om porr och prostitution.Fanny är genusforskare vid StockholmsPETRA ÖSTERGRENYrke: SkribentBibliografi: ”Slå tillbaka!” (1993), ”Att komma tillro med det allra värsta” (1996) och ”Porr, horor och feminister”(2006).Ålder: 40Bor: StockholmFamilj: JaFavoritsysselsättning: Skriva och dansa.Oanad talang: Hitta smörsopp i höstskogen.Är dina böcker klassiker om 100 år? Min senastebok kommer nog att ha påverkan de närmsta 10-20 åren.Men om 100 år har det skrivits så många andra böcker attmina inte kommer att ha någon som helst relevans.Boktips till en känd person: ”Horan och Batongen: Prostitution och Repression i Folkhemmet” av TomasSöderblom till den som kommer bli jämställdhetsansvarigi vår nya regering.26 • QX OKTOBER 2006Sex. Porr. Queer. Kärlek. Äventyr. Här är fyra kvinnor som ger dig allt.Av Magda Gad, Foto Anna-Lena Ahlström, Smink Emma Nybom/Mikas, Hår Sofia Ringberger/Mikas, Styling Anton Renströmuniversitet och har kommit ut med boken”Vad är queer”. Tidigare har honskrivit och varit medförfattare till fleraböcker om bland annat klass och feminism.Nu är hon barnledig och har sinlilla dotter bredvid sig i soffan.Hanna Wallsten arbetar som journalistoch har skrivit två skönlitteräraböcker. Den senaste ”Vi skulle älska omvi bara kunde” är en lesbisk triangelhistoria.Moa-Lina Croall kommerfrån Växjö, hon är musiker och låterprecis som Nina Persson när hon pratar.Hon har debuterat med ”Sen tar vi Berlin”,en bok om identitetssökande ochlesbiskt liv i squatmiljö.Petra, du har lämnat in ditt manusidag till din bok ”Porr, horor ochfeminister”. Hur känns det? Kan duberätta lite om boken?Petra: Just nu känns det inget alls,bara hysteriskt. Jag började ställa de härfrågorna för tio år sedan. Jag undradevarför det inte talas om våld i samkönaderelationer, varför sexsäljare aldrigkommer till tals, varför kvinnor somvill utforska delar av sin sexualitet blirfördömda. Jag undrade varför pornografi,dildosex, fistfucking och S/M-sexuppfattas som hemskt. Jag skrev en artikelom det i bang och det var då alltbörjade. Innan det var jag en uppskattadfeminist, det var lätt för mig att vara ikvinnorörelsen. Efter min artikel blevfolk otroligt arga och upprörda. Reaktionernagjorde mig nyfiken. Jag blevutstött. Tidigare kollegor fick brev hemdär folk undrade om de verkligen skullearbeta mer tillsammans med mig. Detgick rykten om att jag hade en S/M-källarehemma dit jag lurade in unga flickor,och att jag skulle ha varit man förut!HANNA WALLSTENYrke: Författare och journalist.Bibliografi: ”I närheten av solen” (2005) och ”Viskulle älska om vi bara kunde” (2006).Ålder: 33Bor: StockholmFamilj: FruFavoritsysselsättning: Kan inte bestämma mig.Allt beror på sällskapet. Slutsats: jag är ingen ensamvarg.Oanad talang: Köra buss. Har kört linjetrafik iStockholm.Är dina böcker klassiker om 100 år? Absolut!Boktips till en känd person: Jag skulle vilja ge”Jerusalem” av Selma Lagerlöf till George Bush ochUsama Bin Ladin.Ryktesspridningen var så intensiv attjag inte längre kunde gå på konferenserom mäns våld mot kvinnor och det varsvårt att gå på Bitch. Det var tur att jagvar ihop med en krallig butch från Jugoslavien,(skrattar), radikalfeministernavar riktigt hotfulla!Hanna: Oj. Sådana starka reaktionerblir det nog inte om man skriverskönlitterärt, då ger man sig inte in i endebatt.Petra: Romaner kan nog också påverkadebatten.Moa: Det verkar vara viktigt förfolk att veta vad man grundar romanerpå. Det är otroligt många journalistersom har frågat mig om min bok ärsjälvbiografisk. De är som besatta avden frågan.Är den det?Moa: (skrattar) Nej, verkligen inte.”Jag skulleinte skriva någotsom inte hadegayvinkel”Det är klart att man använder allt manvarit med om när man skriver, men serman det så finns jag i alla personer, intebara i huvudpersonen.Hanna, hur är det med din bok?När jag läste den tänkte jag att denkanske är självbiografisk eftersom enav tjejerna är präst, och du är ju giftmed en präst.Hanna: Det finns inget självbiografiskti min bok. Att jag skriver omprästyrket beror på att det är lätt för migatt skildra.Fanny: Det här är intressant. Jagoch Petra som skriver faktaböcker skriverom oss själva, i motsats till er somskriver skönlitterärt. När jag skrev minavhandling kändes det som att gå tillbakatill min gymnasietid. På ett sätt vardet som att utforska mig själv.På vilket sätt gick du tillbaka tilldig själv?Fanny: När jag gick på gymnasietingick jag i en väldigt tajt tjejgrupp. Viställde oss utanför det som var typiskagymnasietjejgrejer. Vi startade en feministiskaktionsgrupp och var aktiva i afrikagrupperna.Vi var tydliga outsiderssom tog avstånd från normaliteten, frånkillsnacksvärlden. Vi var starka och jagkände mig hemma i gruppen, men detvar samtidigt ansträngande att ständigtvara i opposition. När jag arbetade medavhandlingen bestämde jag mig för attundersöka vad det är som gör att mansöker efter normalitet. Jag ville ge upprättelsetill de tjejer jag tidigare tagit avståndfrån.Känns det som att du lämnar utdig själv i dina texter?Fanny: Ja, i de första böckerna görjag det. Men jag brukar lämna ut migsjälv även privat, jag lägger fram allakort på bordet. Anfall är bästa försvar.(skrattar)Petra, du har skrivit en bok omdin mamma som blev mördad. Denär väldigt självutlämnande. Hurkänns det?Petra: Svårt! När jag skrev mammabokenkändes allt självklart och bra.Men nu när jag läser den fattar jag intehur jag kunde vara så öppen och nära.Så jag läser inte den så ofta (skrattar).Men när jag märker hur boken berör ärdet ändå värt det. Hur folk blir stärkta,ledsna, fundersamma. Särskilt ok blirdet eftersom boken inte säljs längre. Jaghar kvar en del ex och ger dem bara tillfolk som jag träffar och gillar på någotsätt. Då får de en del av mig själv somär viktig, men som jag inte orkar ellerkänner för att prata så mycket om.Varför skriver ni?Moa: Jag gör det för att jag måste,jag har ett behov av att formulera minaintryck. Jag känner mig overklig när jaginte skriver. Det känns som att jag tapparkontrollen över mitt liv.Hanna: För mig är det nästan tvärtom.Jag kopplar av när jag skriver ochgår in i en fantasivärld. Ungefär somnär man har låtsaskompisar när man ärliten och sedan fortsätter med det.Moa: Det är klart att det finns envila i det också, att man kan gömma sigi skrivandet och bestämma allt själv.Hanna: Ja det är väldigt härligt.(skrattar)Fanny: Jag skriver nog för att jagär nyfiken, det är spännande att tänkaoch borra djupare i saker som man interiktigt förstår. Queerboken är en sortslärobok. Jag tycker det är viktigt attakademiker försöker föra ut sin kunskappå ett sätt som är lätt att förstå.Petra: I mitt fall beror det på vadjag skriver. Självförsvarsboken var enlärobok. Att skriva mammaboken liknadedet som Moa sa, om att hantera detinre, om smärta och sorg. Den nya bokenhandlar om att jag ville förstå defrågor jag tar upp. Folk är inte onda, attackernasom riktats mot mig handladeom något annat och att skriva en bok ärett praktiskt sätt att samla sina egna tankar.Men livet är ju så jäkla jobbigtegentligen, så jag skulle gärna viljaövergå till njutningsskrivandet somHanna talar om...Moa: Men Hanna, är du glad närdu skriver?Hanna: Ja oja! Jag skriver med ettleende från öra till öra. Jag tycker det ärjätte jätte roligt.Moa: När jag har flow kan jaglängta efter att skriva, men nu när jagförsöker skriva en ny bok ekar recen-
TACK TILL KORTEGAST DEKORATIONSBYRÅ FÖR DRAPERI”Jag undrade varför pornografi, dildosex,fistfucking och S/M-sex uppfattas som hemskt.Jag skrev en artikel om det i bang och det var dåallt började. Innan det var jag en uppskattad feminist”log handlar det om att möta människoroch då spelar det lika mycket in att jagär stockholmsbo eller medelklass somatt jag lever med en kvinna. Men sexualitetenspelar en särskild roll därför attandra reagerar på den.Petra: Jag tror det finns något annatsom spelar mer roll för mig än attjag är homo... Jag hade inget problemmed att komma ut som lesbisk, jag varsnarare mer orolig för att jag inte skullevara det. Mitt problem var att jag intetände på de kvinnor som vistades i denmiljö jag befann mig i, på kvinnohuset.Jag visste att jag inte kunde vara medmän, men jag kände heller ingen attraktiontill de här kvinnorna och den stil dehade... Sedan gick jag på Frigörelseveckanoch där fanns sportflator! Detvar då jag förstod att jag verkligen varlesbisk. Men jag var fel typ av lesbisk,min åtrå till butchar har alltid ansettssom fel. Jag ser det alltså inte som attjag skriver från ett homoperspektiv,utan från ett annorlundaperspektiv somär baserat på åtrå.Era böcker är rätt djupa. Stårlesbiska i motsats till bögar, som bru-”Jag tycker det ärfruktansvärt!Recensioner blirlätt en sanning ifolks ögon.Jag tycker detär otroligt jobbigt”senternas röster i huvudet hela tiden.Fanny: För mig är det inte hellerlustfyllt. Det är kul att tänka och kommapå hur saker och ting hänger ihop,men jag längtar aldrig efter att formuleradet i meningar. Det var annorlundanär jag jobbade med de två första böckerna.Då var vi fem personer som bolladeidéer och skrev tillsammans. Det varväldigt lustfyllt!Petra: Jag skulle tycka det vore underbartatt ha en förmögenhet och barasitta och skriva.Fanny: Gärna en förmögenhet,men då skulle jag inte skriva! (skrattar)Eller, jag skulle nog jobba tre-fyra timmarper dag, skriva och intervjua. Sedanskulle jag fika med kompisar, varamed mina barn, resa och bada.Vad tycker ni om att bli recenserade?Hanna: Recensioner är ok. Det ärmycket värre när mina kompisar läser.Moa: Va? Jag tycker det är fruktansvärt!Recensioner blir lätt en sanningi folks ögon. Jag tycker det är otroligjobbigt, trots att jag fått många brarecensioner.Hanna: Den värsta recensionenman kan få är när man känner sig heltmissförstådd. En gång undrade jag vilkenbok han som recenserat hade läst.Men jag tycker inte det är så hemsktmed kritik.Moa: Du verkar vara så sund ochbra! (skrattar)Fanny: Recensioner är läskiga,men om det är något som är obehagligtatt läsa brukar jag tänka att det ändå baraär papper som försvinner nästa dag...ingen kommer att läsa det om hundraår... (skrattar)Petra: Det spelar ingen roll ommin nya bok får bra eller dåliga recensioner,jag vill få folk att tänka!Ni har alla kommit in på frågorsom berör homosexualitet, antingenför att problematisera det eller baraför att beskriva livet som homo.Vadinnebär det att skriva ur ett homoperspektiv?Moa: Jag har skrivit fyra böcker tidigare.Ingen av dem har blivit utgivna,men alla har varit lesbiska. Det har alltidvarit viktigt för mig att skriva om deteftersom jag saknat homoromaner i bokutbudet.Jag har försökt jobba aktivtmed att det lesbiska inte ska göras tillen grej.Hanna: Jag har försökt göra sammasak, att bidra med homoromaner därbrottandet med sexualiteten inte står ifokus. Jag skulle inte skriva något sominte hade gayvinkel.Petra: Skulle jag någonsin skrivaen skröna skulle den absolut ha gaytema,det är ju mitt liv.Fanny: För mig som socialantropo-kar förknippas med glätta och glamour?Fanny: Det är inte ju inte helt lättatt vara lesbisk.Hanna: Vi är i mer underläge jämförtmed bögarna eftersom vi är kvinnor.Petra: Fast Jonas Gardell är välett undantag i så fall, han skriver integlättigt.Fanny, vad tänker du på när dusäger att det inte är lätt att vara lesbisk?Fanny: Att vara lesbisk är att görauppror mot idén om att man blir kvinnagenom att vara behagfull i en mansögon. Därför uppfattas många lesbiskasom en sorts motsats till just behagfullhet,kvinnlighet och utsmyckning. Enlogisk följd blir att man hamnar i ett allvarligtoch humorbefriat fack där manbetraktas som sur, arg, politisk och oglamourös.Och för bögarna blir det tvärtomeftersom de strider mot mansrollen.Tänker du på dig själv som argflata?Fanny: Nej, jag är inte så värst lesbisktidentifierad. Jag identifierar migsom bisexuell. När jag identifierar migQX OKTOBER 2006 • 27
Change language