U - Qx

”Måste vi dödasister George””Sjöjungfruns sång” från 1987”Dong Gong Xi Gong”När filmen ”Cruising” med Al Pacino i huvudrollenhade premiär var protesterna från bögvärlden storaVilgot Sjömans ”Tabu”Queerklassiker på bio i höst16 • QX OKTOBER 2006Jag minns fortfarande förstagången jag vågade mig iväg föratt se en homofilm på bio. Meddarrande ben och bultande hjärta gickjag in i foajén på Biograf Spegeln iMalmö. Oroade mig över att han i kassanskulle förstå att jag var bög. Litestressad av att det bara var män i salongen.Och inte mådde jag mycketbättre när jag hade sett filmen. LongtimeCompanion var kanske inte den allramest positiva film en bög mitt i kommaut-processen kunde gå och se. I stortsett allla huvudpersoner i filmen dörnärmligen i aids. Ändå är det här ett avmina starkaste biominnen någonsin,och det tog 15 år innan jag vågade seom den – så rädd var jag för att förstöraminnesbilderna från den där kvällensom den skraja Roger tog Pågatåget tillMalmö för att se bögar på film.Idag är den där historien närmastantik. Varenda någotsånär datakunnigtonåring kan hitta det mesta han ellerhon letar efter på nätet. Allt ifrån klassiskafilmer från 70-talet till avanceradfetischporr – allt beroende på vilken typav inspiration som man letar efter. Menvad som är en BRA skildring av livet ihomovärlden är de flesta fortfarandeoense om.I filmserien Fabulous! som manjust nu kan se på Cinemateket i Göteborg,Malmö och Stockholm får man eninblick i hur extremt olika queer- ochhomofilm har sett ut genom åren. Härvisas konstnärlig avantgardefilm somKenneth Angers Fireworks från 1947,men också det kinesiska dramat Detförbjudna palatset från 1997. En nyttigpåminnelse om att homofilmen gått frånatt vara totalförbjuden till dagens BrokebackMountain-succé.Cinematekets program ser lite olikaut i de olika städerna, men filmer somman inte bör missa i Göteborg och Malmöär till exempel Genets s/m-influeradestumfilm Un chant d´Amour (1950),charmiga indierullen Sjöjungfruns sång(1987), eller varför inte Vilgot Sjömansförsök att göra film om sexuella avvikelseri svenska Tabu (1976) med blandannat Kjell Bergqvist i en av rollerna.På Cinemateket i Stockholm visasnågra av mina personliga favoriter - filmersom faktiskt ofta har hatats avgayrörelsen. Ta till exempel Cruising.En film där Al Pacino spelar en straightpolis som går undercover och låtsas varaläderbög för att spåra upp en seriemördare.När filmen hade premiär 1980”Al Pacino spelar enstraight polis somgår undercover ochlåtsas vara läderbögför att spåra upp enseriemördare.”var protesterna från bögvärlden stora.En film om en seriemördande bög föllinte homolobbyn i smaken, att den dessutomär en ingående skildring av denpromiskuösa läderscenen, och att denantyder att en heteroman kan lockas in ibögfördärvet om han utsattes för miljöntillräckligt länge, gjorde aktivisternaännu mer förbannade. På den repigavhs-kopia som jag köpt på nätet (filmenhar fortfarande inte kommit ut på dvd)finns det till och med en text i början avfilmen där regissören intygar att: ”Denhär filmen är inte menad som en anklagelsemot den homosexuella världen.Den utspelas i ett litet segment av denvärlden, som inte är representativ förresten”.När jag ser filmen idag tycker jagatt den är ganska underhållande. Pacinoär het i sina tajta läderoutfits, och skildringenav läderscenen före aids-epideminkänns närmast exotisk.Visst, dåtidens protester föddes avett förtryck som kanske inte är lika utbrettidag, å andra sidan kämpar varjeepok med sina problem. I dokumentärenFabulous! (som gett Cinemateketseriensitt namn) får en rad proffstyckaresäga vilka homofilmer man vill se iframtiden. En bög utbrister ”jag skullevilja se en film där en bög är riktigtfet”. En svart regissör fyller i ”jag villaldrig mer se en film om en vit 17-årigkille som kommer ut”. Och visst kanman hålla med om att mycket av dagenshomokultur är alldeles för vit, snygg,slick och välanpassad. Då kan klassikernabli en tillflyktsort. För bland allaklichéer och nidbilder, finns det iblandutrymme för den där osminkade, ochrätt hemska, sanningen. Som de bittra,elaka bögarna i min absoluta favoritfilmThe Boys in the Band som visas i Stockholmi oktober. Här går en fest överstyroch blir till en orgie i självhat och destruktivitet.Eller en lesbisk motsvarighet,det totala icke-pk porträttet av dendominanta, aggressiva, cigarrökandebutchflatan som är huvudpersonen i TheKilling of sister George från 1968.En del av homoklassikerna kanman nästan se som instruktionsfilmer ihur hbt-personers negativa självbildgång på gång förstärktes genom filmeroch media. Men idag är de också intressantaav andra skäl. Själv tycker jag attdet börjar bli dags att släppa kraven påatt allt homo vi ser på film och tv skavara så representativt. Om vi verkligentittar omkring oss så är det egentligenbara olikheterna som förenar hbt-världen.Idag kan vi kosta på oss att se ävende negativa bilderna av oss själva. Ochkanske till och med se ett korn av sanningi en del av det som förr kalladesför nidbilder.Roger WilsonCinematekets program finns attläsa på hemsidan www.sfi.seJONAS GARDELL,FÖRFATTARE OCH ARTISTHar blandannat skrivit manustill filmernaPensionat Oskaroch Livet är enschlager.Vilken filmskulle du viljaha med i en queerklassikerserie?– Svenska? Pensionat Oskarförstås. Utländsk? Matrosen ochstjärnan.Vad har homofilm betytt fördig?– En av mina tonårs viktigastefilmer var danska Du er ikke allene.Den handlade om uppror och solidaritetpå ett djupt rörande och engagerandesätt. Den smög dessutomin sitt homotema på ett sätt så manblev alldeles överrumplad, och vardärtill erotisk utan att bli pedofil.Jag såg också och påverkades avRosa von Praunheims filmer,särskilt en som handlade om enamerikansk cabaretartist. För övrigtvar jag förälskad i Brad Davis frånMidnight Express och som sedanvar Matrosen. Fortfarande blir jagglad av homorelevanta filmer somMysterious skin, men är rätt trött påbögkomedier.CECILIA NEANT-FANT,REGISSÖR.Har bland annatgjort filmernaVäninnor och Duska nog se att detgår över.Vilken filmskulle du vilja hamed i en queerklassikerserie?– Petra von Kants bittra tårarav Fassbinder bland de utländska.Svenska….Flicka och hyacinter,men den slutar ju så tragiskt. Villman ha något mer positivt så blir detväl Väninnor av mig och NinaBergström.Vad har homofilm betytt fördig?– Böcker och film, det har betyttallt. Samhörighet...hopp ochmod. Jag minns att jag var 15 närjag såg en affisch med två kvinnorsom hängde på stadsbiblioteket iKarlstad. Det var för filmen Liannaav John Sayles. Jag gick dit och detvar jätteläskigt, publiken bestod baraav flator i par och så jag. Det varbara magiskt för att det handladeom en tjej som upptäckte att honblivit kär i en annan tjej. Hela henneskomma ut-process helt enkelt.Det var den allra första filmen jagsåg med en lesbisk karaktär. Och såfanns det en sexscen med som varriktigt bra och intressant.STAFFAN HILDEBRAND,REGISSÖRHar regisseratfilmer som Goch Stockholmsnatt.Vilken filmskulle du viljaha med i en homoseriepå Cinemateket?– Pensionat Oskar av SusanneBier, och bland de utländska MysteriousSkin av Gregg Araki.Vilka homofilmer har betyttmycket för dig?– Döden i Venedig av LuchinoVisconti är en vacker och starkt dramatiskfilm om en medelåldersGustav Mahler som efter sjukdomsöker sig till ett Spa i Venedig därhan träffar en adlig ung polsk 15årig kille som han blir kär,och fårrelationen besvarad, fast de aldrighar sex. Den inspirerade mig till attgöra porträttet av Kristoffer (MagnusUggla) i filmen G på samma tema.– Just nu när jag förberederuppföljaren till filmen G, som heterRöda Linjen om tre 18-åringar sombor vid olika stationer längs tunnelbananRöda Linjen, är jag inspireradav Mysterious Skin.Planerad inspelning nästa höst.