HavsUtsikt nr 1,2009 - Havet.nu

HavsUtsikt 1/2009Innehåll nr 1/20093. Krönika4. Skarpsillsuppdraget5. Sillgrisslehylla6. Botniasjön8. Marina reservat del 210. Sjögräsängar12. Fiskeripolitik i Europa14. Notiser16. Fokus: SkarpsillEn blick in i framtidenBottenviken kommer att bli en sjö. Inte den närmaste tiden,men några tusen år in i framtiden. Naturgeografisk forskninggör att vi med ganska stor säkerhet kan göra en karta överhur det kommer att se ut. Spännande resultat, som du kanläsa mer om i detta nummer.Många som arbetar med havsmiljöfrågor skulle viljakunna blicka in i framtiden i ett kortare perspektiv. Harvåra åtgärder haft effekt? Har klimatförändringarna stoppatsupp? Har vi lyckats rädda de hotade fiskarterna? Vimodellerar, räknar, undersöker effekter, och försöker göradet vi kan för att bevara vår havsmiljö för kommande generationer.Vartefter resultaten av detta arbete dyker uppkan du läsa om dem i HavsUtsikt.I detta nummer får du även en inblick i hur fiskefrågorhanteras inom EU. Demokrati kan bli komplicerat närmånga är delaktiga, men det är just delaktigheten som ärviktig och nödvändig.Vår serie om marina reservat fortsätter med en artikelom västkustens pärlor. Spännande fortsättning kommer inästa nummer.Trevlig läsning!RedaktionenHavsUtsikt är en tidskrift om svensk havsforskning och havets resurserUtkommer med tre nummer per år. Upplaga 8000 ex.utgivareHavsmiljöinstitutet, ettsamarbete mellan universiteteni Umeå, Stockholmoch Göteborg samthögskolan i Kalmar.prenumeration/adressändringFör en kostnadsfri prenumeration, kontaktanågon av redaktörerna, eller gör enanmälan på webportalen www.havet.nu.För adressändring, kontakta någonav redaktörerna.Omslagsbild Sjöros, Urticina sp.Foto: Emma Nohréngrafisk form Grön Idé ABlayout och original Kristina Viklundissn 1104-0513tryck Grafiska Punkten, Växjö 2009adresser till redaktionenUlrika Brenner (huvudredaktör)Stockholms universitetsmarina forskningscentrumStockholms universitet106 91 StockholmTel: 08-16 17 42E-post: ulrika@smf.su.se2Tina JohansenSven Lovén centrumför marina vetenskaperGöteborgs universitetKristineberg 566, 450 34 FiskebäckskilTel: 0523-185 48E-post: tina.johansen@loven.gu.seKristina ViklundUmeå marina forskningscentrumUmeå universitetNorrbyn910 20 HörneforsTel: 090-786 79 73E-post: kristina.viklund@umf.umu.se

HavsUtsikt 1/2009krönika Flyt 2009 –kraftsamlingför havsmiljönFoto: Sara ModinGabriella Lindholm utsågs iseptember 2008 till Sverigeshavsmiljöambassadör.Hon har 30 års erfarenhetav utrikesförvaltningenoch har tjänstgjort vid enrad svenska ambassaderi utlandet. Senast har honvarit ambassadör i Wienoch Lissabon.Rubriken kan se ut som en besvärjelse. När det gäller vår havsmiljö behövs det mer än såunder detta viktiga arbetsår. Vi behöver kunskap och hårt arbete. Vi behöver omsättakunskap som redan finns i politisk handling. Och vi behöver arbeta tillsammans med andraländer – bilateralt, regionalt och internationellt.Att Östersjön mår väldigt dåligt vet vi alla. Vi vet också att mycket forskning återstår. Men,utifrån den kunskap forskningen försett oss med hittills, finns det en rad åtgärder vi kan ta tag igenast. Under detta år, som präglas starkt av vårt ordförandeskap i EU, kommer arbetet att intensifieras.Det är i år vi ska arbeta fram den nationella aktionsplanen för att leva upp till kraveni den av Östersjöländerna antagna Baltic Sea Action Plan . En ”Sternrapport” om vad det skullekosta att inte göra något alls har utarbetats tillsammans med Finland. Många forskare kommerinvolveras när ekosystemtjänsternas värde ska beräknas. Havsmiljöinstitutet har nu etablerats. Etthelhetsgrepp på de svenska havsresursfrågorna tas i havspropositionen som nyligen presenterades.Och sist, men inte minst – kommer Sverige som ordförandeland i EU att få ansvar för unionensnya Östersjöstrategi.Östersjöstrategin presenteras i juni. Den har föregåtts av ett brett förankringsarbete där många”stakeholders”, det vill säga länder, regioner, NGOs, näringsliv, finansierings- och intresseorganisationerhar kunnat göra inspel i formuleringarna. Från miljösidan har vi särskilt tryckt på attÖstersjön ska bli ett pilotområde, på åtgärder mot övergödning och utfiskning samt fosfatförbud.När denna baby sett dagens ljus kommer det till att börja med vila på Sverige att ge den en brastart i livet. Det kommer att krävas god organisation och klart ansvarstagande på hemma-plan, detvill säga inom EUs institutioner. De närmaste grannarna, Östersjöländerna, behöver ge sitt fullastöd. Även medlemsländerna lite längre bort kan ha intresse av strategin, som kan komma att bliett framgångsrecept på hur en grupp länder med gemensamma intressen kan samverka inom enav EUs mest dynamiska makroregioner. Allra viktigast är förstås att Östersjöstrategin får stöd påhögsta politiska nivå.Havsmiljöanslaget på en miljard kronor ska användas för konkreta projekt som bidrar till enbättre havsmiljö. 40 miljoner kronor till havsmiljöforskning ska ge utrymme för ännu mer kvalificeratkunskapsunderlag i arbetet.Samverkan mellan forskare, politiker, näringsliv och myndigheter behövs för att rädda havsmiljön.I samspelet med andra länder finns plats för ministrar, ambassadörer och marinbiologer.Om var och en bidrar med sin kompetens, kanske vi får flyt i miljöarbetet 2009.3

HavsUtsikt 1/2009Skarpsillsuppdragetman bör använda sig av ekosystemansatsen.Fiskeriverket och Naturvårdsverket har därför fått ettgemensamt uppdrag av regeringen. Ett mål med dettaså kallade Skarpsillsuppdrag är att bidra till en ekosystembaseradförvaltning av Östersjöns fiskbestånd. Meden bättre kunskap om vilka mekanismer som reglerarekosystemet i dag, hoppas vi kunna finna bra metoderför att hjälpa till att återställa Östersjöns ekosystem tillett som är dominerat av rovfisk.Foto: Dan TilanderIgenväxta badvikar, blomningar av giftiga alger och dåligtmed torsk, abborre och gädda. Det finns ett antal tecken på attÖstersjön inte längre är vad den en gång varit. Frågan är hursambanden ser ut, och vilka åtgärder vi kan ta till för att försökaställa saker till rätta.På åttiotalet dominerade torsken i Östersjön ochbåde yrkesfisket och fritidsfisket kunde visa uppstora fångster. Man kunde också fånga abborreoch gädda i de flesta vikar och kustområden. Därefterskedde ett regimskifte – från ett rovdjursdomineratfisksamhälle till ett dominerat av planktonätande fisk.Med mycket planktonätande fisk och få rovfiskar blirdet brist på djurplankton och skarpsillarna blir många,men magra. Mycket tyder på att detta regimskifte ävenpåverkar mängden växtplankton och fintrådiga alger.Ett pussel att läggaFör att studera sambanden mellan rovfiskar, deras bytenoch lägre nivåer i födokedjan kommer vi att lägga ettpussel av historiska data, nya experiment och modellerav födoväven både i öppna havet och inne vid kusten.Fältförsök med att aktivt minska mängden och ändraskarpsillsbeståndets storleksstruktur kommer att utförasinom ett avgränsat kustområde.En av nyckelfrågorna är att ta reda på om en minskningav mängden skarpsill kan återskapa ett ekosystem,där stora rovfiskar åter har en dominerande roll. Fråganär då huruvida det är nödvändigt att öka fångsterna avskarpsill och andra planktonätande fiskar såsom spigg,eller om det är tillräckligt att begränsa torskfisket ytterligare.Ekosystemansats och fiskeFörvaltningen av alla större fiskbestånd i Europashav styrs av EUs gemensamma fiskeripolitik. EUhar nyligen fastslagit att denna har misslyckats påen rad punkter. Man har varken lyckats bibehållalivskraftiga fiskbestånd eller tagit tillräcklig hänsyntill att även fiskeripolitiken skall omfattas avekosystemansatsen.Ekosystemansatsen innebär att varor och tjänsterskall nyttjas på ett hållbart sätt ur ekosystemets allaaspekter. Fiskeriförvaltningen skall alltså inte längreutgå från status och bärkraft hos enskilda fiskbeståndeller grupper i ett område, utan ta hänsyn till helaekosystemet.4Ekosystem ur balansDet blir allt tydligare att man inte kan titta på en arti taget när man bestämmer hur mycket man ska fiska.Man måste samtidigt ta hänsyn till vad som händer medandra delar i ekosystemet. Att förvaltningen av torskenpåverkat andra bestånd både till havs och vid kusten, ochkanske hela kustekosystemet, är ett bra exempel på varförLäs merpå Fiskeriverkets hemsida, www.fiskeriverket.seunder rubriken ”Skarpsillsuppdraget”.t e x t Malin Werner, Havsfiskelaboratoriet, Fiskeriverkett e l 0523-187 29e-p o s t malin.werner@fiskeriverket.se

HavsUtsikt 1/2009Säker framtidsprognosÄr denna framtidsbeskrivning bara vilda fantasier? Intealls. Den senaste naturgeografiska forskningen har gettmöjlighet till säkra prognoser för hur utvecklingen avÖstersjön kommer att se ut. Höjdmodeller för land ochhav har funnits länge, men oftast var för sig. För att kunnaberäkna den framtida utvecklingen har nu modellernavävts ihop. För att beräkna hur stor strandförskjutningenkommer att vara i framtiden har man daterat sedimentfrån olika platser runt Östersjöns kuster, och bestämt omsedimenten härrör från hav eller sjö. De modeller somskapas från forntiden till nu kan förlängas till framtidenoch utgöra säkra grunder för beskrivningar som den ibörjan av artikeln.Inte över en nattBottenvikens övergång från hav till sjö kommer inte attske över en natt. Den tid det tar från att den blivandesjötröskeln för första gången förhindrar havsvattnet atttränga in i viken tills dess att tröskeln är så hög att detinte ens vid extremt höga vattenstånd släpper in vatteni viken är ungefär trehundra år.Utsötningen av Bottenviken pågår redan idag. Densalthalt som vi har idag är endast ungefär hälften avvad den var när den var som högst. Allt eftersom Kvarkenblir grundare och grundare kommer allt mindremängder saltare vatten från Bottenhavet att flöda in iBottenviken.StrandförskjutningStrandförskjutning betyder balansen mellan landhöjningoch världshavens nivåförändring. När strandförskjutningenär positiv nybildas land. Norra Kvarkenhar en av världens högsta strandförskjutningar, ochden har varit positiv i hela Bottniskaviken-områdetända sedan den senaste inlandsisen drog sig tillbakaför cirka 11 000 år sedan.Strandförskjutningen var som störst strax efterinlandsisens avsmältning, och var då cirka 75 millimeterper år i Kvarken-området. Idag är den cirka8 millimeter per år i området. Den medför att defysiska förhållandena ständigt förändras. Exempelvisär Bottenvikens volym idag endast sex procent avvolymen för 11 000 år sedan.LuleåHaparandaDagensstrandlinjeUleåborgFörändrat ekosystemDet här kommer att successivt förändra ekosystemet iBottenviken. De arter som trivs i salt eller bräckt vattenkommer att minska, medan rena sötvattenarter kommeratt öka. Redan idag finns många arter som, på grundav sina krav på salthalt, egentligen har sin nordligautbredningsgräns i norra Kvarken, men som ibland tarsig in i Bottenviken. Dessa arter kommer inte att kunnaleva i den avsnörda Botniasjön. Exempel på dessa arterär havstulpan, östersjömussla och blåmussla. De växtersom det kan komma att gälla är exempelvis smaltångoch gaffeltång.Samtidigt finns det arter som kan förväntas gynnasav utsötningen. Fjädermyggor och nattsländor medvattenlevande larvstadier, såväl som fåborstmaskar ochsötvattengråsuggor, kan räknas till denna grupp. Påväxtsidan är det betydligt svårare att sia om framtiden,eftersom det även är andra faktorer som spelar in.De djupare belägna bottnarna i Bottenviken dominerasidag helt av vitmärla, ett litet kräftdjur, och ishavsgråsugga.Dessa djur har återfunnits i några stora, djupasjöar, så utsötningen är troligtvis inte något problem fördem. Ekosystemet i havet är komplicerat, och biologinkan vara svårare att förutsäga än de naturgeografiskaförutsättningarna.UmeåSkellefteåBottenhavetBotniasjönVasaJakobsstadNär Bottenviken omvandlats till Botniasjön kommer många städer som idag liggervid kusten att ligga flera mil in i landet. Kartan visar dagens strandlinje ochden beräknade strandlinjen år 4500.t e x t Lars Brydsten, Ekologi och Geovetenskap, Umeå universitetoch Jan Albertsson, Umeå Marina Forskningscentrumt e l 090-786 52 54, 090-786 79 91e-p o s t lars.brydsten@emg.umu.se, jan.albertsson@umf.umu.seDjup (meter)0-2525-5050-7575-100100-1257

HavsUtsikt VÅRA MARINA 1/2009 RESERVAT DEL 2Skyddsvärda pärlorpå västkustenGullmarsfjorden mellan Lysekil och Uddevalla är ett välkäntmarint naturreservat på västkusten. I år lär dessutom få undgåatt Kosterhavet blir Sveriges första marina nationalpark. Menförutom dessa två kändisar finns ytterligare fem marina naturreservatlängs Sveriges västkust. Vilka är dessa områden, vadhar de för marina värden och hur bedrivs arbetet med att skyddadem och framtida marina naturreservat?Foto: Maria KilnäsDet finns många skyddsvärda områden på Sveriges västkust. Bilden är tagen i Havstensfjorden, där reservatsbeslutet ännu inte vunnit laga kraft.8Västerhavets kust sträcker sig över tre län: VästraGötaland, Halland och nordvästra delen avSkåne. Längs denna kust finns hundrataletnaturreservat med allt från inget, till lite, eller iblandmycket hav och marina miljöer.Trots det är det idag bara sex områden på västkustensom kan kallas för marina naturreservat – ett begrepp somvisar att även de marina värdena är skyddade. Alla sexingår helt eller delvis i Natura 2000, som är eus nätverk avskyddade områden. De flesta har dessutom föreslagits somvärdefulla områden enligt kriterier i olika internationellakonventioner som Sverige har undertecknat.Viktiga kriterier saknasAtt inte fler områden kan kallas marina naturreservat berori huvudsak på att flera viktiga faktorer inte är uppfyllda.Exempel på brister är att det marina syftet ofta saknas ireservatsbeslutet. Skötselplanen är i många fall bristfälligeller fattas helt, särskilt för de äldre naturreservaten.Alltför ofta är också det marina kunskapsunderlaget fördåligt. Så länge ett område saknar aktuell inventering ärdet svårt att förbättra skyddet.Miljömål för fler marina naturreservatBrister i ett redan gällande beslut om naturreservatkan man successivt råda bot på genom ett metodisktmarint naturvårdsarbete. I det ingår kartläggning ochinventering av den marina miljön, skapa skötselplaneroch föreskrifter som omfattar marina värden, samt fattanya eller omprövade reservatsbeslut där det marina värdetfinns med i syftet.De nationella miljömålen säger att det år 2010 skallfinnas minst tjugosex marina naturreservat i landet.I dagsläget finns det arton, om man inte räknar medHavstensfjorden, där reservatbeslutet ännu inte vunnitlaga kraft eftersom delar av beslutet har överklagats.Internationella konventioner visar vägenHur vet då länsstyrelserna vilka områden som man förstskall arbeta vidare med? Jo, en god fingervisning är deskyddsvärda marina områden som antingen pekats utenligt eu-direktiv till Natura 2000-nätverket, eller enligtde internationella regionala havsmiljökonventionerna.Västkusten berörs av två sådana överenskommelser.Den ena är ospar, Oslo-Paris konventionen för skydd avNordostatlantens miljö, där både Skagerrak och Kattegattingår. Den andra är helcom, Helsingforskonventionenför Östersjöns miljö som omfattar hela Östersjön,Öresund och Kattegatt.Målet med arbetet är att betydligt fler av västkustensskyddsvärda havsmiljöer i framtiden ska kunna kallas förmarina naturreservat, en beteckning som indikerar att

HavsUtsikt 1/2009GullmarsfjordenDen enda, helt inom landets gränser, riktiga tröskelfjordeni Sverige. Gullmarn har en lång historia avmarin naturvetenskaplig forskning som en följd avfjordens existens och dess unika marina värden.HavstensfjordenHavstensfjorden är det senaste tillskottet av marinanaturreservat på västkusten, beslut fattades i november2008. Området har fått en genomarbetadmarin skötselplan. Föreskrifterna innehåller bådefartbegränsningar för båtlivet och andra regleringarför att förhindra skador och störning av de grundavärdefulla bottenområdena.Foto: Ewa LawettNordre Älvs estuariumNordre älvs estuarium - ett område därsalt och sött vatten möts - är Sverigesstörsta i sitt slag. Jämfört med liknandeområden i Europa har detta exploateratsväldigt sparsamt. Naturreservatet rymmerbland annat stora grundområdenmed ålgräsängar, musselbankar ochriklig mjukbottenfauna.GullmarsfjordenHavstensfjordenNordre Älvs estuariumFoto: Emma NohrénHallands VäderöMest känt är Hallands Väderö kanske för sitt rikafågel- och sälliv. Här häckar bland annat tordmule,tobis- och sillgrissla och i området finns både knubbochgråsäl. Ön bildar tillsammans med ett stort antalholmar och skär, en liten skärgård - den enda påSkånes västsida. Skärgårdens vattenområde har ettrikt marint liv med många arter längs de utbreddahårdbottnarna.KungsbackafjordenKungsbackafjorden är egentligen ett estuarium.Havsviken utgörs av öar och vattenområdenmed mycket varierad bottentopografi. Fjordensgrundbottnar är yngel- och uppväxtområden förplattfisk och havsöring. Sjöfåglar, vadare och gässhäckar och rastar i fjorden.KullabergI Kullabergs farvatten möts Nordsjöns salta vattenoch Östersjöns brackvatten, vilket skapar förutsättningarför en bred artsammansättning av bådeväxter och djur. Området är en sydlig utpost för fleramarina arter.Foto: Emma NohrénGöteborgKungsbackafjordenHallands VäderöKullabergde marina naturvärden som finns i området kommer attbevaras till kommande generationer.Fler marina naturreservat redan 2010?Med ökade anslag, en tydligare politisk inriktning påhavsmiljöfrågor och ett tydligt miljömål arbetar de trelänsstyrelserna längs västkusten nu intensivt med attskydda fler marina naturområden.I Västra Götaland skall man förutom nationalparksarbeteti Kosterhavet skydda eller förbättra skyddetför Väderöarna, Stigfjorden, Stora Kornö-skärgården,Marstrandsskärgården, Vinga-Fotöskärgården ochVrångöskärgården. Halland arbetar med Fladen ochLilla Middelgrund och Skåne bearbetar inom sin del avVästerhavet bland annat Bjärekusten och Skälderviken.I princip alla dessa ingår helt eller delvis i nätverketNatura 2000.Om än bara några av alla de planerade områdenahinner bli klara som naturreservat till år 2010 har Sverigeändå kommit en bra bit på väg för ett utökat långsiktigtskydd av marina naturområden.internationella konventionersom rör västkustenOSPAR, Oslo-Pariskonventionen för Nordostatlantensmiljö, samlar skyddade marina områdenunder begreppet MPA (Marine Protected Areas).Sverige har hittills föreslagit sex MPA-områden:Kosterfjorden-Väderöfjorden, Gullmarsfjorden,Nordre Älvs estuarium, Kungsbackafjorden, Fladenoch Lilla Middelgrund.HELCOM, Helsingforskonventionen för Östersjönsmiljö, kallar de marina skyddade områdena BSPA(Baltic Sea Protected Areas). BSPA-områden på västkustenär Kullaberg-Skälderviken, Hallands Väderö,Lilla Middelgrund, Fladen och Kungsbackafjorden.t e x t Ewa Lawett, Länsstyrelsen i Västra Götalands länt e l 031-60 54 61e-p o s t ewa.lawett@lansstyrelsen.se9

HavsUtsikt 1/2009Sjögräsängar– hotade av både övergödning och fiske?Sjögräsängar är viktiga som barnkammare för många fiskarter,men är hotade av människan genom bland annat övergödning. Nuvisar resultat från forskning utförd av svenska forskare i Sverigeoch i Östafrika på att även överfiske av stora rovfiskar skullekunna ge negativa effekter på sjögräset. Detta visar hur viktigtdet är att man inom förvaltningen använder sig av en kombinationav åtgärder när sjögräsängarna ska räddas.Sjögräs är marina blomväxter som bildar ängarpå grunda sedimentbottnar världen över. De ärypperliga uppväxtområden för många fiskarteroch kräftdjur, speciellt under yngelstadierna, eftersomtillgången på föda och graden av skydd från rovdjur ärhögre än på vegetationsfria bottnar. På så sätt fungerarde som barnkammare för till exempel torsk i svenskavatten, och i många länder, som i Kenya, är de viktigafiskeområden.I och med att kunskapen ökat om ängarnas betydelsesom barnkammare för olika fiskarter, så har också varningarom deras försvinnande världen över ökat radikalt. Cirka20 procent av alla bestånd är redan utslagna, framförallti närheten av urbaniserade områden. Till exempel harutbredningen av vår vanligaste sjögräsart, ålgräs, Zosteramarina, minskat med 60 procent under de senaste tjugoåren längs delar av den svenska västkusten.En ålgräsäng på svenska västkusten med påväxt ...Foto: Per-Olav Moksnes10Överfiske hot mot ålgräsetEtt stort hot mot sjögräsängarna är övergödningen somger sämre ljusförhållanden i vattnet och ökar mängdenkvävande fintrådiga alger. Dessa alger växer på sjögräsetoch lägger sig som mattor över ängarna. Studier harvisat att små betande djur, som märlkräftor och snäckor,kan minska mängden påväxtalger och på så sätt påverkasjögräsen positivt.Längs den svenska kusten har övergödningen ansettsvara den främsta orsaken till att ålgräsängarna minskat.Nya studier visar dock att även överfiske kan ha betydelseför tillväxten av kvävande alger. Vid västkustenidag överlever mycket få algbetare i ålgräsängarna pågrund av det stora antalet små rovdjur, bland annatsmåfisk, krabbor och tångräkor, som hittas där. Den storamängden små rovdjur tros i sin tur vara ett resultat avatt hela bestånd av stora rovfiskar, som torsk, kollapsatpå grund av överfiske.... och en utan påväxt av fintrådiga brunalger.Foto: Per-Olav MoksnesDenna dominoeffekt där förlusten av stora rovfiskarökar antalet små rovdjur, vilket minskar antalet algbetareså att algerna ökar, har tidigare beskrivits för ekosystem ifria vattenmassan och grunda sjöar, men aldrig tidigareför ett sjögrässystem.

HavsUtsikt 1/2009Korallrevsfiske påverkar tropiska sjögräsI tropiska sjögrässystem finns det många djur som betarsjögräsen direkt, och ger negativa effekter om de blir förmånga. Dessa betare kontrolleras i sin tur av större rovdjuroch om dessa minskar, på grund av till exempel överfiske,så kan det påverka sjögräset mycket negativt.I Kenya, vid Östafrikas kust, hittar man sjögräsängari grunda laguner nära korallrev. Under det senasteårtiondet har stora mängder sjöborrar ätit upp helasjögräsbestånd, vilket lett till erosion av bottnarna ochminskade fiskefångster. Nya forskningsresultat visar nuatt när rovfiskarna på närliggande korallrev minskar såökar antalet sjöborrar i sjögräsängarna. Det intensivakorallrevsfisket i området bidrar på så sätt till förlustenav sjögräs. Dessutom finns tecken på att insamling avvissa stora sjöstjärnor till souvenirförsäljning ytterligareskulle kunna gynna sjöborrarna, eftersom sjöstjärnornaockså äter sjöborrar.Liknande samspel mellan näringsvävar i olika marinaekosystem har tidigare observerats, till exempel längsden amerikanska västkusten. Där ledde intensiv säljakti det öppna havet till att späckhuggare i brist på födabörjade äta uttrar nära kusten, vilket i sin tur ledde tillatt sjöborrar – uttrarnas favoritföda – ökade i antal ochbetade ner kelpalger.Orsakerna fleraEftersom fisket är en bidragande faktor bakom sjögräsöverbetningeni Kenya borde marina reservat varaen effektiv förvaltningsåtgärd. Studier har dock visat attantalet sjöborrar i sjögräsängarna i genomsnitt var likahögt inne i som utanför flera välskyddade marina parker,trots högre tätheter av rovfiskar. Orsakerna är troligenflera och komplexa, bland annat kan sjöborrar som blivitför stora inte ätas av rovfiskar, och kan därigenom vandrain obehindrat i parkerna och beta ner sjögräset. Dessutomtyder andra experiment på att övergödning skullekunna förvärra situationen, dels genom att sjöborrarnaäter mer av näringsberikade växter, dels genom att deväxer snabbare och på kort tid når den storlek då fiskarnainte kan äta dem.Symboler från Integration and Application Network, Maryland UniversityIllustration: Johan EklöfövergödningPå grund av mänskliga aktiviteter som till exempel jord- och skogsbruk,transporter och avlopp har tillförseln av näringsämnena kväve ochfosfor ökat till våra hav. Detta göder haven vilket ger stora ekologiskaförändringar. En del arter drar nytta av det ökade tillflödet av näring,medan andra får svårare att konkurrera och minskar i omfattning ellerförsvinner helt.Övergödningen gör till exempel att mängden små växtplanktonalgerökar. De grumlar vattnet och ger sämre ljusförhållande för större växter.När de dör faller de till botten och gör av med mycket syre när de brytsner. En annan övergödningseffekt är att snabbväxande fintrådiga algerökar. De kan konkurrera ut andra alger i kampen om hårda ytor attväxa på. De kan också växa på andra växter och lägga sig som mattoröver bottnarna och kväva allt annat.Nya krav på förvaltningenResultaten från dessa och andra studier utmanar bildeninom kustzonsförvaltning att övergödning är den storaboven, och stöds av det faktum att minskade närsaltsutsläppsällan lett till återväxt av sjögräs. Därför förespråkarallt fler nu en kombination av åtgärder, till exempel enminskning av närsaltsutsläpp tillsammans med hårdarereglering av fisket på stora rovfiskar. Andra föreslagnaåtgärder är stödutsättning av rovfisk, vilket har haft gynnsammaeffekter i övergödda sjöar, och skapandet av väldesignade marina reservat. Flera metoder i kombinationmed varandra krävs alltså för att säkra sjögräsängarnasframtid.En modell övervilka effekter fiskeoch övergödningkan ge på sjögräsängarlängs densvenska västkustenoch i Kenya.Tjocka pilar visarsamband somökar i styrka ochöverkorsade pilarvisar samband somminskar i styrka.Frågetecknen ärsamband som äroklara.Sjöborrar i Kenyansk sjögräsäng.Foto: Annika Lindvallt e x t Johan Eklöf och Martin Gullström, Stockholms universitet,Per-Olav Moksnes och Susanne Baden, Göteborgs universitett e l 08-16 37 04 (Johan Eklöf)e-p o s t johane@ecology.su.se (Johan Eklöf)11

HavsUtsikt 1/2009Fiskeripolitiki EuropaFoto: Karl Ingasson/Gettyimages/AzoteDe kommersiellt viktigaste arterna i svenskt fiske är sill, torsk, skarpsill, räka, havskräfta och makrill. Det finns ungefär 1800 yrkesfiskare medlicens och ca 1500 registrerade fiskefartyg. Landningsvärdet för fisk, fångat av svenska yrkesfiskare, är ca 900 miljoner kronor. Innan Sverige gickmed i EU 1994 var fisket i Sverige främst en nationell angelägenhet. Sedan EU-inträdet ingår Sverige i den gemensamma fiskeripolitiken.Det finns ett stort intresse för fiskefrågor, och många är delaktigai den debatt som förs. Fisk är en gemensam naturresurs inom EU.Innan Sverige gick med i EU var fiskefrågorna främst en nationellangelägenhet. Numera förvaltar de tjugosju medlemsstaternatillsammans de kommersiellt viktigaste arterna.Fiskeriförvaltningen inom eu är i högsta gradkomplex. Det handlar om många olika arter,fiskemetoder, fartygstyper och fiskeområden, ochdessutom är det många instanser inblandade innan ettförslag har kommit till beslut och handling. Detta göratt den gemensamma fiskeripolitiken och fiskeriförvaltninggenerellt kan upplevas som svårförståelig. Trots detfinns det ett stort intresse för fiskefrågor, och många ärdelaktiga i den debatt som förs.Gemensam fiskeripolitik kommer tillPå sjuttiotalet började eu genomföra de första gemensammaåtgärderna inom fiskesektorn. Under denna tidutvidgade världens kuststater sina rättigheter till havetstillgångar från 12 till 200 sjömil (ca 370 km) från kusten,och fiskesamarbetet fick ökad betydelse. År 1983 formaliseradesen gemensam fiskeripolitik, vilket innebar att lagstiftningenblev direkt tillämpbar för alla medlemsstateri eu. En stor reform av den gemensamma fiskeripolitikengenomfördes 2002. Miljömässiga, ekonomiska och socialaaspekter fick större utrymme, och man tog hänsyntill försiktighetsprincipen och ekosystemperspektivet.Underlaget för beslutsfattande förbättrades, fiske- ochmiljöorganisationer fick ökade möjligheter att påverka,och ansvarsfördelningen blev tydligare. Förvaltnings- ochEn europeisk fiskelag blir tillEU-kommissionensgeneraldirektoratför havsfrågor ochfiske (DG Mare)tar fram ett förslagpå lag.Ärendet bereds av allamedlemsstater, i Sverige avJordbruksdepartementetsJakt- fiske- och sameenhet.Fiskeriverket rådfrågas.Frågan kan även diskuterasmed fiskenäringen ochandra aktörer och organisationer.Ett utkast till ståndpunktförankras hos vår jordbruksminister.Ärendetgemensambereds medövriga departement iregeringskansliet. Eninstruktion formulerasoch används i förhandlingarnai EU.12

HavsUtsikt 1/2009återhämtningsplaner infördes.Det har dock funnits stora brister i eus fiskeripolitik.Flera av eus fiskbestånd är idag utanför biologisktsäkra gränser, och några är direkt hotade. En ny reformär nu under utveckling, och förhoppningsvis kommeren reviderad gemensam fiskeripolitik att läggas framtill år 2012.Fiskeriförvaltning – inte bara kvoterVarje år förhandlas kvotförordningen för Östersjön förnästkommande år. Förordningen reglerar den andel fisk,mätt i ton, som en medlemsstat får fånga, och gäller defem kommersiellt viktigaste arterna torsk, sill, skarpsill,lax och rödspätta. Media visar stort intresse för i synnerhetfiskekvoterna, och de är viktiga redskap för attreglera fiskfångster.Men det finns många fler åtgärder att ta till, ochframgångsrik fiskeriförvaltning handlar om att hitta enbra kombination av dessa. Exempelvis regleras fiskeriansträngningidag i större utsträckning än tidigare. Detbetyder att man bestämmer hur mycket tid man fårägna åt fiske. Man kan även besluta om begränsningari kapaciteten, exempelvis motorstyrka eller bruttotonnage.Att reglera vilka redskap som får användas kan varaavgörande för att rätt art och rätt storlek fångas.Fredade områden har börjat användas i störreutsträckning för att skydda viktiga områden såsomlekplatser. Och till syvende och sist måste det finnas envälfungerande fiskerikontroll. Hur mycket regleringarsom än införs så är de av litet värde om de inte efterlevs.Dessa olika förvaltningsåtgärder, och många fler, bestämsgemensamt av medlemsstaterna i eu.Förhandlingarna för Östersjön 2009När det gällde förhandlingarna för fisket i Östersjön2009 hade några frågor hög prioritet för Sverige. Viktigtvar att torskkvoten hamnade på en hållbar nivå, i linjemed vetenskapliga råd och gällande förvaltningsplanför torsk. Sverige stödde att fiskeriansträngningen förtorsk minskades med tio procent, vilket innebar attantalet dagar ett fiskefartyg får spendera ute ur hamnblev tio procent färre. Vidare framhöll Sverige viktenav att de selektiva redskapen som används i torskfisketskulle förbättras.Ett bestånd som visade oroande låga värden var silleni västra Östersjön. Sverige stödde en kraftig reduktionav fiskekvoten, och underströk att det var viktigt med enförvaltningsplan för sillen. En politisk överenskommelsenåddes vid Ministerrådet i oktober 2008 där Sverigesjordbruksminister Eskil Erlandsson deltog. De frågorsom Sverige prioriterat stöddes av Ministerrådet.Jordbruksminister Eskil Erlandsson (t.v.) är ansvarig ministeri Sverige för fiskefrågor. Han förhandlar i EUs ministerråd därdet beslutas om de lagar och regler som ska gälla för fisket.Vid dessa möten är även tjänstemän från den PermanentaRepresentation i Bryssel och Regeringskansliet närvarande.Marcus Öhman (t.h.) är ansvarig handläggare vid Jordbruksdepartementetför fisket i Östersjön. Vid ministerrådsmötet iLuxemburg hösten 2008 hörsammades de frågor som Sverigehade prioriterat.t e x t Marcus Öhman, Jordbruksdepartementett e l 08-405 10 00e-p o s t marcus.ohman@agriculture.ministry.seFoto: Rolf ErikssonMedlemsstaterna förhandlarförst frågan iEUs Rådsarbetsgrupp förfiskefrågor, och därefter iCoreper (ständiga representanternaskommitté).Sveriges riksdag godkännerSveriges förhandlingslinjeinförministerrådet. Dettagörs i möten medMiljö- och jordbruksutskottet,och medEU-nämnden.Frågan förhandlas i Ministerrådet,som slutligenbeslutar om lagförslaget.Vår jordbruksminister representerarSverige i ministerrådeti dessa frågor. Ävenkommissionären för havsochfiskefrågor deltar.13

HavsUtsikt 1/200914notiserMusslor ska rena ÖstersjönMusselodlingar har under flera år använts på västkustensom ett sätt att förbättra kustvattenkvalitén. Nu ska metodenprovas på allvar även i Östersjön där övergödningen ärett stort problem. Projektet har fått medel från StiftelsenBaltic Sea 2020 för att under 3 års tid utveckla blåmusselodlingtill en kostnadseffektiv miljöåtgärd i Östersjön. Enutmaning blir att optimera odlings- och skördeteknik för despeciella förhållanden som gäller för musselodling i vattenmed låg salthalt.Blåmusslan blir inte blir större än ett par centimeteri Östersjön och tanken är att använda de skördade musslornasom en proteinkälla i ekologiskt foder för till exempelvärphöns. Musslorna skall också användas som gödning iekojordbruk för att demonstrera lokala lösningar av näringskretslopp.Med de skördade musslorna återförs närsalterfrån hav till land.Nya i redaktionenMarie SvärdFoto: Nike VallströmMarie Svärd, informatör vidHavsmiljöinstitutets enhetvid Göteborgs universitet, ärny i redaktionen för tidningenHavsUtsikt. Hon kommernärmast från en tjänst sominformatör på Kretsloppskontoret,Göteborgs stad.Före det har hon arbetat sommiljökonsult och journalist.Marie är naturvetare ochmiljöingenjör, och har ävenutbildning inom journalistik.Marie är barnledig för tillfället,och hennes vikarie är TinaJohansen. Tina arbetar annarssom informatör vid SvenLovén centrum för marinavetenskaper, Kristineberg.Tina JohansenTina är marinbiolog ochvetenskapsjournalist.Vi hälsar både Marie och Tina välkomna i gänget, ochhoppas att dom kommer att trivas med vårt samarbete.Havspolitiska propositionerRegeringen presenterade i mars 2009 propositionen En sammanhållensvensk havspolitik. Där tas ett samlat grepp omhavsfrågorna. Åtgärder föreslås inom flera olika samhällssektoreroch politikområden.Bland de åtgärder regeringen föreslår för havsmiljön ingårbland annat ett nytt statligt bidrag till lokala vattenvårdsprojektmot övergödning, förbud för utsläpp av toalettavfallfrån passagerarfärjor och fritidsbåtar, möjlighet till skattereduktionför ombyggnad av enskilda avlopp, ökad satsningpå storskalig musselodling för kostnadseffektiv reduceringav närsalter och fosfatförbud för maskindiskmedel. Läs merom den havspolitiska propositionen på www.havet.nu.Foto: Niclas LiljaLästips:Det amfibiska hjärtat av Jonas BrunAlbert Bonniers Förlag, ISBN 9789100119409Platsen är ett nordeuropeiskt universitet, i början avnittonhundratalet, där en ung zoolog, T, för anteckningarom sitt liv och sin forskning.”Allting har kommit ur havet. En dag kan det välja attåtervända.”Så skriver T sedan han funnit en gammal plansch på sininstitution föreställande ett för honom okänt djur: amfibien.T:s beundrade mentor, professor M, har dragit sig tillbakaoch lämnat honom i en allt störreisolering och osäkerhet, men denhavslevande, dubbelkönade amfibienväcker hans fascination, jasnart en besatthet, och sökandetefter den får honom att resasöderut. Han beger sig först tillVatikanens bibliotek i Rom, därforskningen i äldre zoologiskaverk leder honom tillbaka tillantiken - men ensamheten ochfrågorna tätnar, samtidigt somidealbilden av amfibien växer sig allt starkare: en utopiskflockvarelse som inte känner individens avskildhet, en obegränsadandrogyn, en gryningens hemliga landstigare, enokänd släkting? Finns amfibierna eller är de en fantasi?Vill de honom något?Förvillande lika kammaneterLikheten mellan två arter av kammanet kan ha vilselettforskarna. De rapporter som tidigare har kommit in omden amerikanska kammanetens utbredning i Östersjön, kanvara felaktiga.Redan 2007 kom rapporter om att den invasiva amerikanskakammaneten Mnemiopsis leidyi inte bara fannspå västkusten, utan också i hela Östersjön, till och med iBottniska viken. För att mer exakt undersöka spridningenav arten samlade forskare vid Stockholms universitet i samarbetemed forskare i Finland in prover under den gångnahösten. Till forskarnas förvåning har genetiska tester visatatt samtliga prover innehöll en helt annan art.– Kammaneten Mertensia har aldrig förut identifieratsi Östersjön, men eftersom det är en arktisk välspridd art såhar den antagligen funnits här ganska länge, säger ElenaGorokhova vid Systemekologiska institutionen vid Stockholmsuniversitet.Johannesson får stipendiumKerstin Johannesson vidGöteborgs universitet hartilldelats Börssällskapet iGöteborgs stipendium om650 tusen kronor för sinmarina forskning. Hennesforskning om hur arterförändras genom evolutionhar bland annat visat att nyaarter ständigt bildas – ochFoto: Bo Johannesson att det går snabbt.

HavsUtsikt 1/2009Havsmiljöinstitutets nya chef utseddProfessor Åke Hagströmblir ny chef för Havsmiljöinstitutet.Åke Hagströmhar en gedigen erfarenhetav marin forskning och hararbetet vid samtliga fyralärosäten som ingår i Havsmiljöinstitutet- universiteteni Göteborg, Stockholmoch Umeå, samt Högskolani Kalmar. Närmast kommerÅke Hagström frånen tjänst som professorvid Högskolan i Kalmar,där han varit ledare fören forskningsgrupp inomFoto: Ulla Li Zweifelmarin mikrobiologi. En av utmaningarna för Åke Hagströmblir, enligt honom själv, att skapa en tydlig identitet förHavsmiljöinstitutet genom att ta vara på styrkan hos defyra lärosätena.Teater om fisket i ÖstersjönVetenskapsteatern har beviljats 400 000 kronor från FOR-MAS i produktionsmedel till en pjäs om fisket och miljöni Östersjön.– Pjäsen har arbetstiteln ”Under ytan” och handlar omhur en gammal torsk upplever hur fisksamhället och miljönomkring honom har förändrats under hans liv. Det berättarAnnagreta Dyring, populärvetenskaplig författare ochjournalist som håller i projektet.Med pjäsen vill Annagreta Dyring på ett lustfyllt sättföra ut aktuella fakta i fiskefrågan. Den gamle torsken möterandra fiskar som han samtalar med och han konfronterasockså med utlåtande från experter. Forskarnas medverkan ären viktig del av vetenskapsteatern och i pjäsen om Östersjöndeltar de genom att visas på en storbildsskärm.Den gamle torsken gestaltas av skådespelaren HelgeSkoog och med på scen är också Johan Paulsen. ”Underytan” har premiär på Länsteatern på Gotland under Almedalsveckani månadsskiftet juni-juli och därefter ska pjäsenut på turné i landet.För ytterligare information: annagreta.dyring@telia.comARTDATABANKEN INFORMERARMarina djur tar plats i bokhyllanNu kommer de marina djuren äntligen att synas i praktverketNationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Redaktionenstentakler når nu från Uppsala hela vägen till västkusten dären relativt nytillträdd samordnare för de marina volymernafinns placerad på Sven Lovén centrum för marina vetenskaper,Tjärnö. Samordnaren heter Malin Strand och är disputeradi zoologisk systematik med särskildinriktning på marina evertebrater. Isamarbete med illustratören HelenaSamuelsson utformas nu innehålleti kommande volymer. Först på turstår volymen Stjärnmaskar - Slemmaskarmed planerat utgivningsår2010. Malin Strands arbete handlarom att få ihop experter, fynddata,texter, djur och bilder för att fåfram underlag för redaktionensarbete. Hon är också, tillsammansmed professor Per Sundberg påGöteborgs universitet, författare tillvolymen Stjärnmaskar - Slemmaskar.Övriga marina volymer som ärpå gång är Tagghudingar, Tunikater -Broskfiskar samt Havsborstmaskar.Förhoppningen är att svenska folketmed hjälp av Nationalnyckeln ska få se och lära känna allade spännande djur som finns under ytan längs våra kuster.Den sista expeditionen inom Svenska artprojektetsmarina inventering kommer att gå av stapeln under våren2009. Den här gången samarbetar vi med Bergens universitet(Christoffer Schander) och kommer att använda deras fartygHåkon Mosby. Området som ska undersökas är Skagerraksdjupare delar, både inom svensk och norsk ekonomisk zon.Detta område är tämligen outforskat, och vi räknar med enspännande tur och många nya fynd!Upplägget är lite annorlunda jämfört med tidigare; fartygetär stort och kommer att ligga ute till sjöss under helaperioden (11-22 Maj) vilket innebär skiftgång. Det finns16 forskarplatser ombord och vi räknar med tre skiftlag. Ienlighet med tidigare expeditioner kommer vi att försökabemanna varje skiftlag med så bred faunistiskkompetens som möjligt. Därtillfinns på varje skift en allmänfaunistikersom ansvarar för protokoll, sorteringsamt konservering av material.Planeringen pågår för fullt och vihar i dagarna skickat ut en inbjudan tilldiverse artexperter om att följa med påexpeditionen. Men än finns möjlighetatt anmäla intresse! Så om du är expertpå någon marin grupp, intresserad avmaterial från djupa Skagerrak och intealltför lätt drabbas av sjösjuka kandu höra av dig till oss! Även personersom inte vill/har möjlighet att delta iarbetet ombord men är intresseradeav att ta del av insamlat materialuppmanas höra av sig. Kontaktpersonpå ArtDatabanken är Anna Karlsson,anna.karlsson@artdata.slu.se. Specifika frågor om rutt ochprovtagning besvaras av expeditionsledaren Matz Berggren,matz.berggren@marecol.gu.se.Om intresset är större än antalet platser ombord medgerså förbehåller vi oss rätten att prioritera personer medefterfrågad kompetens. Vi är också måna om att expertersom redan är involverade i Svenska artprojektet genomforskning eller skrivande i Nationalnyckeln ges möjlighetatt delta i expeditionen.Illustration: Helena Samuelsson15

a v s ä n d a r eStockholms Marina ForskningscentrumStockholms universitet106 91 Stockholmfokus Foto: Malin HultgrenSkarpsill – kärt barn med många namn– Liten, rund och god!– Söt och ser lite uppkäftig ut!Så beskriver Birgitta och Marianneskarpsillen, som de har jobbat med imånga herrans år. De vet det mesta omdenna lilla silverglänsande fisk, som finnsi nästan alla vattnen runt vårt land. PåHavsfiskelaboratoriet i Lysekil har manstuderat denna art i över sjuttio år.Skarpsillen finns i Kattegatt, Skagerrakoch i Östersjön upp till Bottenvikenpå den svenska sidan. De lever i stim somförflyttar sig mellan ytan på natten ochnärmare botten på dagen. Skarpsillen äterdjurplankton, mest hopp- och hinnkräftorsamt små fisklarver. De börjar leka vidett till tre års ålder och i Östersjön lekerde mellan mars och augusti medan de påvästkusten leker i april–juli. Både ägg ochlarver håller sig svävande fritt i vattnet.De blir uppåt tio år gamla, men manhar hittat skarpsillar som varit femton årgamla. Man kan inte bestämma fiskensålder genom att titta på dess längd. Iställetundersöker man fiskens hörselsten,otoliten. Den har årsringar, som ett trädungefär, och genom att studera dess tillväxtkan man bestämma hur gammal fisken är.Skarpsillar från Östersjön växer långsammareän i Västerhavet och blir dessutomäldre. Den största skarpsillen som manmätt upp på Havsfiskelaboratoriet var 21,7cm, men den vara bara fem år gammal!Skarpsillen kallas även för vassbuk ibåde Sverige och Finland. Båda namnenkommer av att skarptandade fjäll längsbuken bildar en vass sågtandad köl, somman kan känna om man drar med fingretunder fiskens buk. I Norge och Danmarkheter den brisling, ett namn som användslokalt även i Sverige.Skarpsillar från Västerhavet är fetareän Östersjöns, och de används som mat iSverige. Det är faktiskt oftast skapsill somligger i anjovisburken som man användertill Janssons frestelse på julbordet! Mankryddar den med bland annat kanel, ättika,kryddpeppar, lagerblad, nejlika ochsandel. I de flesta Östersjöländerna ärskarpsillen en högt skattad matfisk – i Kielfinns en minnessten för ”Kieler Sprotten”och även i Polen, Litauen, Lettland ochEstland är rökt vassbuk en delikatess. ISverige använder man skarpsill fångad iÖstersjön mest som djurfoder och mangör fiskmjöl eller olja av den största delenav fångsten – här finns det gastronomiskautvecklingsmöjligheter!t e x t Malin Werner, Havsfiskelaboratoriet,Fiskeriverkett e l 0523-187 29e-p o s t malin.werner@fiskeriverket.se