Accent 2/13

är cirka 20 procent som har ett riskfylltdrickande.Trots återkommande skandalskriverierom politiker och alkohol i politiken hadeden socialdemokratiska riksdagsgruppenföre julfesten 2009 ingen alkoholpolicy.Efter det inträffade infördes en sådan,och hans partidistrikt i Gävleborgs läninförde en handlingsplan om alkoholproblem.Per Svedberg upplever att det blirlättare och lättare att ta upp alkoholfrågori politiska församlingar.– Men ett av de stora problemen är attman inom politiken inte konfronterar ochatt detta drickande kan rulla på. Det harblivit bättre. Man är mer restriktiv ochdet är mer legitimt att tycka till om de härfrågorna, men jag märker också att manär lite rädd, att man inte vill klampa inoch ta upp frågan.Han tror inte att det är vanligare medalkoholproblem i politiken än utanför,utan att det är uppmärksamheten kringövertrampen som blir större. Men hurkan politikerkolleger vara så tvehågsnakring att ta upp riskfyllt alkoholbruk närkonsekvenserna kan bli så stora?– Det är en bra fråga. Jag har frågatmig det många gånger. Vi vet alla vadsom står på spel, och att vi bordevara mer vaksamma.Den 47-åriga kulturutskottsledamotenhar inte haft några större”Vi vet alla vad som står påspel, och att vi borde varamer vaksamma..”Per Svedbergsvårigheter med att umgås och jobba medandra politiker efter att han slutade medalkoholen och gick med i IOGT-NTO. Ettpar personer har dock trott att de inte kanfesta när han är med.Per Svedberg blev omvald till riksdagenåret efter julfestfyllan. Han hade godakamrater omkring sig som hade förtroendeför honom som politiker, berättar han.Långt ifrån alla politiker är så lyckligt lottade,konstaterar han. Nu efterlyser hanmer medmänsklighet i politiken.– Det kanske är 90 procent som försvinnerfrån politiken i slutändan efterliknande skriverier. De är inte värda enandra chans som spelreglerna ser ut, ochändå pratar vi så ofta i riksdagen om attmänniskor måste få en andra chans i samhället,utbrister han.Han har drömt om att artiklarna är försvunnafrån nätet. Men när han vaknarfinns de kvar. Trots att det gått över tre årkan en ny kommentar på nätet skaka om.– Att hantera den skit som kastas påmig är jobbigt för mig och min familj. Jagkan känna mig så otroligt maktlös. Ävenom jag har papper på att jag inte missbrukare,så följer detta mig. I nästa valrörelsekanske jag råkar på det då någon i endebatt känner sig trängd. Man kan få detkastat på sig. Jag måste hela tiden ha enberedskap för det.Folk minns kvällstidningsorden omhan ”bankade på den kvinnliga kollegansdörr” och påståenden om sexuellainviter. Att polisen inte hittade beläggför sextrakasserier och att hans kollegaaccepterade hans ursäkt dagen efteringår inte i den story som de flesta verkarminnas.– Jag kan känna att jag behandlats liteorättvist. Det var till och med en journalistsom ringde och bad om ursäkt för atthon gått lite för långt. Men oavsett detska man inte partaja på det sättet som jaggjorde, säger han. PRickard Jakbonr 2/2013 accent 19