Kluriga biodlare i VarbergJanne MårtenssonLars-Åke Åkessonsvaxsmältare.Runt om i biodlar-Sverigefinns många exempel påfantastiska insatser för ettfrämjande av biodlingen.Egentligen är dessa insatseromöjliga att värdera i ordeller på materiellt sätt.En välförtjänt uppmärksamhet kanskekan uttrycka något av den tacksamhetsom alla dessa insatser är så innerligtvärda. Vad är intressant att lyfta fram i dinförening? Hör av dig till redaktören ellernågon i redaktionsrådet, så kan vi ordnamed ett besök hos er.I Varbergskretsens Bf bedrivs en omfattandeverksamhet under ordförandeGert Lagerstedts ledning. Till sin hjälp idetta arbete har han en stor skara duktigamedlemmar, som på olika sätt bidrar tillföreningens verksamhet under året.Jag fick möjlighet att göra ett återbesöki Varbergstrakten under sakkunnigledning av föreningens nestor – Nils G.Carlsson. Nils G hade förberett en digerrundresa till flera olika intressanta ”fenomen”bland föreningens medlemmar.VarbergskupanNils G, som numera tyvärr inte kan varaaktiv biodlare, är sedan tidigare känd försin egen skapelse den sk Varbergskupan.En riktig ”monsterkupa” i trågmodell,som är ca 2 m lång i tråget! Den storafördelen med Varbergskupan är att yngelrummetalltid är ledigt för undersökningoch ingrepp utan hindrande och iblandtunga skattlådor, som först måste lyftasav och sedan tillbaka igen. Det finns t exhela säsongen möjlighet att bedriva varroabekämpningmed drönarutskärninggenom att lyfta en endaste ram = drönarramen.Idén till Varbergskupan, som tidigarebeskrivits i <strong>Bitidningen</strong>, fick Nils efteratt bl a ha tagit hand om en svärm i ettbjälklag. Svärmen ockuperade ett områdesom bara var 7 cm högt men hela 3 meterlångt!! Varbergskupan ger dock enligt NilsG inte mer honung änandra kupor.Uppe företuppen!Under sitt långa biodlarlivupptäckte Nilsockså hur bra det varatt arbeta med bina tidigtpå sommarmorgnarna.Vid 4-5-tidenvar bina väldigt lättaoch snälla att hantera.Anledningen varegentligen att Nils ville kunna hänga medövriga familjen på andra sommarnöjenunder resten av dagen. När barn och blommaframåt förmiddagen var klara för dagensaktiviteter, hade Nils redan varit ochsett till bina och i vissa fall t o m slungatlite honung.Lars Åke ÅkessonsvaxsmältareVaxsmältare är en alltförblygsam beteckning på denanläggning Lars Åke tillsammansmed några biodlarkompisarbyggt upp.Anläggningen smälter intebara vaxet ur ramarna, utanrensar också detsammasamt tvättar och torkar ramarnai 140-150 ° C. Ingakemikalier av något slaganvänds, endast rent vatten behövs föratt betjäna processen. Två personer kanmed lite vana kör igenom upp mot 1000ramar per dag.Utrustad med 4 el-patroner krävs ensäkring på minst 35 A. Trots den höga effektenräknar Lars-Åke med en energikostnadpå endast ca 30 öre per ram. Anläggningenär numera till salu, eftersomLars-Åke avslutat sin biodlargärning. Är duintresserad kan du nå Lars-Åke på telefon0340-36025.I ett kommande nr av BT får vi träffafler biodlare i Varberg. Och Tack Nils G!Det var en fantastisk eftermiddag!Nils G Carlsson18 <strong>Bitidningen</strong> 1/2 <strong>2010</strong>
Bert avlar bättre binKristina BäckströmBert Thryboms bin är snygga,snälla och flitiga. Det har hansjälv sett till. I höstas komhan ut med en bok som harsamlat erfarenheter från 30års arbete med biavel.<strong>Bitidningen</strong> 1/2 <strong>2010</strong>Det är inga problem att stå mitt i härlighetenmed vindrufsigt hår, kjol ochsandaler. Bin från 20 kupor surrar runtutan att ens snudda vid oss. Bert lyfter påtaket till ett av dem och visar. Bina är gulbruna,som brons.– Det är liguriska bin, förklarar han,ursprunget till det som vi ibland lite slarvigtkallar för gula bin.Här, vid Berts nybyggda villa i Gösslundautanför Lidköping, har han ställtupp kupor med årets inseminerade drottningarsom ska utvärderas. Här kan hanse vilka som är fromma och drar hemnektar fort, om de är kakfasta och bra påatt städa. Avelsdrottningarna, stommen iverksamheten, har han på hemlig plats förstöldriskens skull.När man frågar andra biodlare omvem Bert är berättar de om en pionjär närdet gäller inseminering av drottningar, enskicklig drottningodlare som lärt mångaandra konsten att inseminera.Ingen nämner vilken ras han hållerpå med, för det är inte det viktiga. Bert ärinte typen som räknar på vingindex ellersätter ”sin” biras före andras.– Det finns inga rena raser, det skaman inte inbilla sig, säger Bert. Bina flygeröverallt och där det finns naturliga hindertar människan vid och flyttar bin så att deblandas. Vad som kännetecknar en speciellras är något som människor satt signer och tänkt ut.Det som är viktigt är hur bina fungeraroch hur de mår, hellre bra bin än”rasrena” bin.Berts biodlargärning började på allvarnär han tog över sin fars bin i börjanpå 50-talet. De var svärmvilliga och elaka,som bin var på den tiden.Bert utbildade sig till läkare och hannnosa på genetiken under utbildningen.– Jag gjorde enzymstudier på olika biraseroch förundrades över hur stor skillnaddet var mellan dem.I början av 80-talet tog avelsarbetetfart. Bert lärde sig inseminera drottningari Danmark, en konst som han utvecklatsedan dess.I köket hemma hos Bert framträderbilden av en väldigt omtänksam man. Närhan inseminerar behandlar han drottningarnasom små patienter. Alla instrumentär sterila, han använder både antibiotikaoch sprit för att motverka infektioner.– De är levande väsen så varför fuska?Det är också viktigt att drottningar somanvänds för att öva på när man lär sig insemineraavlivas medan de fortfarandeär sövda.Bert pratar mycket om att biodlarna,särskilt nybörjarna, borde besparas elakabin och att en av biodlarföreningarnasstörsta uppgifter borde vara att se till attde slipper.– Alla kan börja med att göra någotbättre av de bin de har. Man kan skaffanågra Apideor och odla på sitt bästa ochsnällaste samhälle så blir det bättre. Jaglovar.Den senaste tidens debatt om attVar rädd om din drottning. Berttipsar om de här små burarna mankan göra själv av metallnät. Den nyadrottningen placeras i buren somtrycks fast på vaxkakan. Efter någondag har bina bitit sig in till henneoch hennes nylagda ägg genom attbita bort vax vid burkanten.Vill du också ha så snälla bin som BertThrybom? Han är expert på biavel och delarmed sig av sina erfarenheter i en ny boksom kom i höstas. Se annons i detta nr.biaveln skulle ha minskat den genetiskamångfalden hos bina så att deras motståndskrafthotats kommenterar han överraskandenog med att det naturligtvis ärhelt sant.– Ebbersten har rätt till 100 procent.Inseminering är ett omfattande ingreppoch på parningsstationer kan jämnårigadrottningar paras så att de i praktiken fårarvsanlag från en enda drottning. Men detär ändå ett förhållandevis litet antal drottningarsom blir föremål för inseminationeller parning på parningsstation.När så få som cirka 150 drottningarinsemineras varje år ser han det som attbiaveln bara tar en liten genväg till binsom är bra för biodlingens behov. Drottningarnasavkomma går sedan vidare tillfriparning och naturen får ta vid.Berts bok om biodling ser han absolutinte som en handbok, ingen bibel fördrottningodlare. Det är en samling av 30års erfarenheter och bygger på materialsom han använt i föreläsningar och kurserunder åren.När det är dags att summera har haninget svar på vad som är det bästa hangjort, den största bedriften.– Det hoppas jag att jag inte har gjortän. Man blir aldrig färdig som drottningodlare,bina blir aldrig färdiga de heller.19