Bitidningen 2010 1/2 - Sveriges Biodlares Riksförbund

Gemenskapen i biodlareföreningen är en positiv del i biodlingen. Larvdag i Mölnlycke Bf. Foto Geir Johansen.idéer och visa nytillkomna medlemmarhur man kan sköta ett bisamhälle. Manhjälper varandra både med råd och dåd.Ibland gör vi studieresor, till och med tillandra länder. Vi deltar i studiecirklar ochtipsar varandra om intressant litteratur.Genom vårt medlemskap i biodlarorganisationenkommer vi i kontakt med biodlarefrån hela landet och får dessutomvår fina Bitidning hem i brevlådan nästanvarje månad. Visst har vi anledning attkänna oss glada för den fina kamratandasom finns i biodlarleden.Visst vill du bli biodlareDet finns plats för fler bisamhällen ochfler biodlare i vårt land. Med tanke på alltdet fina som biodlingen erbjuder bordedet inte vara svårt att intressera människorför att odla bin. Trots det så har vi biodlareblivit färre och färre under mångaår. Fram till vändningen förra året. Låt ossarbeta för att denna håller i sig. När jagbörjade med biodling 1983 var vi bortåt18.000 medlemmar i SBR. Nu är vi betydligtfärre. Vad beror det på, och vad kanvi göra åt det?Folk har så mycket att göra nuförtiden.Och varför skall man odla bin närman omedelbart får skattmasen i bakhasen,undrar en del? Och om man nu harskaffat sig några kupor så kommer väländå det där elaka kvalstret och tar kål pådem. Förresten så är bin arga, och sticksgör de också. Så är det väl?Trots allt vill man ändå tro att detfinns människor som vägrar att till nästaningen nytta springa i ekorrhjulet störredelen av dygnet. Människor som vill kännavinden, solen och regnet, och uppleva lugnetoch harmonin i naturen.Rädslan för skattmasen är ett fenomensom uppkom som ett resultat av denstora skattereformen som genomfördes1990. I princip all s.k. hobbyverksamhetskulle beskattas sades det, och bums kröptusentals småbiodlare in under sina stenar.Helt i onödan skulle jag vilja påstå.Mig veterligen har inte en enda småbiodlareblivit uppspårad av skattemyndigheten.Skattereformen är inget skäl tillatt upphöra med biodling. Fast jag hållerverkligen med dem som undrar varför folkskall få plocka bär för 5.000 kr skattefritt.Det är ju våra bin som sett till att det blevså mycket bär, eller hur?Varroakvalster säger någon, och på engång så känns det lite motigt. Skall manbehöva hålla på med gifter nu också? Detvar ju inte därför jag blev biodlare. Visst,det har sett lite dystert ut under en längretid, men nu finns det toleranta bistammarpå flera håll i världen. Det kan vi fåhär i Sverige också, bara vi bestämmer ossför ta tag i den saken. Ställ krav på Jordbruksverket,som ju har ett stort ansvar iden frågan. Och arga bin var det längesedanjag såg.SammanfattningsvisSammanfattningsvis skulle jag vilja påståatt det är så mycket som talar för biodlingatt det helt enkelt måste vara en tillfälligsvacka som vår organisation nu befinnersig i. Snart kommer medlemsantalet attskjuta i höjden ordentligt, snart blir vifler än vad vi någonsin tidigare har varit.Först måste vi förstås hitta alla nya rekrytertill vår kår, lära oss att känna igen dem.Men när vi väl har identifierat en potentiellmedbiodlare så kan vi se honom ellerhenne i ögonen och trosvisst säga; Visstvill du bli biodlare!Ännu så länge är det bara januari ochdet nollgradiga regnet kanske står somspön i backen. Våren känns avlägsen. Mentiden går fort, och rätt vad det är så värmersolen precis så mycket att bina vill utoch rensa sig. Då är vi igång igen. Härligt!Vi ses snart igen.per.idestrom@nordbi.nu14 Bitidningen 1/2 2010