Stereotyper i vardagen

med utgångspunkt i några konkreta fallfrån en svensk småstad och tre jämförbaraeuropeiska städer, att diskuterahur stereotyper vidmakthålls ochbefästs, och vidare framhäva de negativakonsekvenserna av dem. Vår materialmässigagrund utgörs av artikelmaterialfrån lokaltidningar, vilka mestadelsberättar om sådant som är jordnära ochlångt ifrån dramatiskt. Eftersom vi harföljt lokalpressen i de fyra städernanoggrant under ett helt år (2002), 2 harvi en god grundval för att tala om hurföreställningar om det främmande hartagit sig uttryck i vardagen. I de lokaladiskurserna tenderar ofta begreppen”invandrare”, ”flyktingar” och ”asylsökande”att sammanfalla, och vi kommeratt klargöra när de senare kategoriernasärskilt förts på tal. Vidare, vilketär nog så intressant, tenderar även vissaetniska och religiösa grupper och kategorier(såsom t.ex. ”romer” och ”muslimer”)att lokalt föras på tal i sammatermer som ”invandrare” i debatterna,även om det handlar om grupper därindividerna sedan generationer bebottoch varit medborgare i respektive länder.Glidningarna återfinns således idebatten, och vi tycker det kan vara avvärde att uppmärksamma dem.I vår studie har vi tagit vår utgångspunkti en svensk småstad och jämförtden med städer av likartad storlek iDanmark, Österrike och Tjeckien.Närmare bestämt har vi valt att studeraLjungby, Skive, Amstetten och HavlickuvBrod. För samtliga gäller att det finnsmellan 25 000 och 30 000 invånare ikommunen. Ingen av städerna är förknippadmed några på riksnivå kändamotsättningar mellan majoritetsbefolkningoch minoritetsgrupper. Det ärockså därför vi har valt dem. De är allapå något sätt förankrade i en lokalidentitet, även om svenska Ljungby fickstadsvärdighet först på 1920-talet. Deövriga tre har månghundraåriga anornär det gäller stadsprivilegier. Vi harockså valt städerna utifrån kriteriet attde skulle ha en på orten dominerandelokalpress. Så är fallet i de fyra städerna,och tidningarna i fråga är i tur ochordning: Smålänningen, Skive Folkeblad,Niederösterreichische Nachrichten ochNoviny Vysociny. 32Tidningarna har lästs dagligen under hela året 2002. För varje enskilt nummer har noggranna dagboksanteckningargjorts med korta sammanfattningar av de artiklar som behandlat invandrings- och flyktingfrågor.Tidningarna har sparats, och på basis av anteckningarna har det sedan varit lätt att gå tillbaka till ursprungsartiklarnaför att göra noggrannare läsningar och analyser.3Smålänningen är en utpräglat lokal tidning med en upplaga på 13 200 exemplar (2003). Den täcker in trekommuner: Ljungby, där den är helt dominerande, samt Markaryd och Älmhult. Även de andra tre är typiskalokaltidningar. Skive Folkeblad har en upplaga på 13 000 exemplar (2001) och vänder sig förutom till Skivekommun även till grannkommunerna Sundsøre, Sallingsund, Spøttrup, Fjends och Vinderup. NovinyVysocinys upplaga varierar efter veckodag med en toppnotering på fredagar om cirka 10 000 exemplar(2002). Utöver Havlickuv Brod täcker tidningen närliggande orter som Golcuv Jeníkov, Chotebor och Ledecnad Sázavou. Niederösterreichische Nachrichten ges ut i hela regionen Niederösterreich och totalt överskriderupplagan 200 000 exemplar per vecka. Tidningen är emellertid uppdelad i 27 mindre lokala editioner ochi Amstetten trycks Amstettner Zeitung i cirka 15 000 exemplar per vecka, vilket tangerar upplagan för denregiontäckande NÖ i själva staden. Amstettner Zeitung läses också av invånarna i de trettiotalet orter somgeografiskt tillhör Amstettenområdet.6 | stereotyper i vardagen

Sett till riksplanet har de tre ländervi valt utöver Sverige alla på senare åruppmärksammats negativt av en internationellopinion på grund av tilltaganderestriktivitet mot dels flyktingar, delsandra minoritetsgrupper. Österrike uteslötsunder våren 2000 från bilateralakonsultationer inom EU till följd avdet främlingsfientliga FPÖ:s medverkani den nationella regeringen. Denunder 2002 nytillträdda danska regeringenmed Pia Kjærsgaards DanskFolkeparti som stödparti har verkatstarkt restriktivt mot flyktingmottagandeoch invandring. Byggandet avden så kallade Skammens mur i dentjeckiska staden Usti nad Labem hösten1999 ledde till att också Tjeckien fickomvärldens ögon på sig, framför alltnär det gäller synen på och förhållningssättettill landets romer.Att jämföra småstäder från dessaländer med en småstad i Sverige tycktesoss intressant, eftersom det på mångahåll även i det svenska samhället finnstydliga tendenser till en mera avståndstagandesyn på flyktingar och invandrare.Vid de allmänna valen hösten2002 hade främlingsfientliga partierstor framgång på lokal nivå, inte minsti sydligaste Sverige. Den omfattandedebatten kring godkänt genomfördaspråktest som kriterium för medborgarskapavslöjade mera allmänt underströmmari restriktivitetens tecken.Och i veckan före valen avslöjade TVprogrammetUppdrag Granskningi ett omdiskuterat inslag den utbreddaförekomsten av grumliga föreställningarom flyktingar och invandrare blandaktiva politiker inom åtminstone två avde etablerade riksdagspartierna. Alltsom allt har vi anledning att tro att diskursernapå vardagsnivån inte skiljer sigsärskilt mycket mellan det svenska falletoch de tre övriga. Det är viktigt att fåinsikt om underströmmarna i de lokaladiskussioner som försiggår om invandrareoch flyktingar. Att öka medvetenhetenom samtalen kan vara ett sätt attstämma i bäcken istället för i ån.När vi diskuterar de iakttagelser vihar gjort kommer det svenska fallet attvara styrande. Vi refererar till detta pådjupet och gör sedan något snabbareutblickar till de övriga tre fallen. Genomatt identifiera likheter och skillnadermellan de fyra fallen avser vi att nå störreinsikt om och djupare förståelse för hurstereotypa föreställningar om invandrareoch flyktingar reproduceras och synliggörsi lokala sammanhang.inledning | 7

Om stereotyperBegreppet ”stereotyp” är ett centraltarbetsinstrument för vårt vidkommande.Enklast kan stereotyper förståssom schablonartade föreställningar ompersonliga egenskaper utifrån uppfattningarom gruppmedlemskap och dessattribut. Förenklade föreställningarråder såväl om gruppen som om individenoch det sätts likhetstecken dememellan. Därmed inte sagt att en stereotypuppfattning inte kan vara rättvisandevid enstaka tillfällen (jfr Elias & Scotson1999), men det gäller som bekant ocksåför den klocka som står helt stilla.Som Bhabha (1994:82) uttrycker det ären stereotyp ett substitut och en skugga,med andra ord är det en helt otillräckligersättning för fördomsfriabedömningar. Från forskningen på detkognitiva området är det dock välbekantatt individen behöver ha en delförutfattade meningar för att effektivtkunna bearbeta de sinnesintryckhan/hon dagligen utsätts för (t.ex.Vertzberger 1990, Hinton 1999). Detär helt enkelt tidsbesparande och ekonomisktatt göra så. Så helt lär aldrigstereotypt tänkande kunna undvikas,men däremot är det viktigt att varamedveten om de negativa konsekvensersom stereotyper kan få för agerande ivardagen. Drivna till sin spets kan deslå över i syndabockstänkande ochfiendebildsresonemang (Petersson2003). Sådana manifestationer utgörpotentiellt farliga mentala konstruktioner,vilka riskerar att omsättas ipraktisk förebyggande handling. Denledande tankegången kan lätt bli attkväva ett upplevt hot i dess linda ochhellre förekomma än förekommas.Resurssvaga, marginaliserade gruppersom fått en syndabocksstämpel på sigbefinner sig då i ett särskilt utsatt läge.Stereotyper kan vara av såväl renodlatnegativt som relativt positivt slag,men även om stereotyper på ytan verkarvara positiva finns det anledning attvara vaksam. Ett välkänt exempel på enstereotyp med relativt positivt innehållär den som går ut på att exotisera ochframställa vissa folkgrupper som att dehar ett ”naturligt”, ”harmoniskt” eller”ursprungligt” levnadssätt (Sibley 1995,Barany 2002). Denna stereotyp kantyckas positiv vid första påseendet.Samtidigt ligger det i dess förlängningatt individer och grupper som porträt-8 | stereotyper i vardagen

teras på detta sätt delvis framställs somoförstörda och oförställda barn, vilkabehöver tas om hand av vuxna ocherfarna personer eller grupper som förstårbättre.Stereotyper kan komma i mångaskepnader och de kan förstärkas påmånga sätt. När en stereotyp väl rotatsig är den extremt motståndskraftigmot förändring. Ett välkänt exempelutgörs av fiendebilden (jfr Fiebig-vonHase & Lehmkuhl 1997), vilken kanbetraktas som en stereotyp av grupperpå olika aggregationsnivåer. Informationsom kan tolkas som att fiendebildenär rättvisande och att exempelvisen grupp människor verkligen har ondaavsikter, bekräftar förstås stereotypen ifråga. Men med stereotypernas speciellalogik kan även det omvända gälla.Information som förefaller strida motstereotypens innehåll, som till exempelindikationer på att den utpekade gruppenverkligen har goda avsikter och försökeragera på ett vis som snarast ärsamarbetsfrämjande, kan avfärdas medargument av typen: ”Inte nog med attde är ondsinta, de försöker lura ossockså.” Och så har grundresonemangeträddats ännu en gång. Människan harsom bekant en tendens att se det honvill se.En förklaring till stereotypers storamotståndskraft är att de fyller olika formerav behov (jfr Gilens 1999: 160).Att de förenklar informationsbearbetningenhar vi redan berört. Men stereotypergör också att det egna jaget framståri ett mera fördelaktigt ljus, och dekan bidra till att artikulera den egnaidentiteten. Ofta är det betydligt lättareatt avgöra vilka som inte ingår i denegna gruppen och varför det är så änatt i positiva termer definiera vad detegentligen är som förenar Oss (Petersson2001). Gränsen mellan den egna gruppenoch de Andra blir helt central försjälvidentifikationen, och här spelarstereotypisering en väsentlig roll (Sibley1995; Petersson 2003). När stereotyperutmålar de Andra som onda, kan vikänna oss goda i jämförelse, och när debeskriver dem som stackars offer sombehöver tas om hand, kan vi känna ossförträffliga som tar oss an dem på såbra sätt. Som Kearney (2003: 33)målande uttrycker det: för att helgonskall förbli helgonlika, måste de främmandebli syndabockar.Vanligtvis har vi som individer medoss stereotypa uppfattningar hemifrån.Uppfostran och uppväxt är av grundläggandebetydelse för hur stereotypervinner anslutning hos individen. Senaretar andra kanaler över, först och främstutbildning och skolgång. När denna ärgenomgången är individen i regel intelängre lika påverkbar i fråga om att taupp nya stereotyper i sin föreställningsvärld,men befintliga stereotyper kanförstärkas ytterligare, till exempelgenom arbetslivet. Massmedia är dockden kanske allra viktigaste kanalen föratt befästa existerande stereotyper(Gilens 1999, Hartmann m.fl. 1974).Senare decenniers forskning har visatatt massmedias roll i sammanhangetligger just på detta område; att befästastereotypa uppfattningar snarare än attskapa nya. Det gäller inte minst stereoomstereotyper | 9

typer om invandrade. Massmedia kanmed fog sägas vara den arena där stereotypauppfattningar tydligast kommertill uttryck på detta område (Lynn &Lea 2003; van Dijk 1987). Låt oss fortsättningsvisför enkelhetens skullinskränka diskussionen till nyhetsmedia.Främlingar tenderar enligt Bauman(1998: 75–76) att associeras med”mord, epidemier och plundring”. Sålänge som dessa olycksfenomen koncentrerastill en avlägsen Tredje världoch förknippas med vad Baumanbenämner ”fjärran lokalinvånare”(faraway locals ; ibid) låter sig dettarelativt bekvämt hanteras i den rikavärldens vardagsrum, men vad händernär lokalinvånaren helt plötsligt intelängre befinner sig långt borta utanmitt ibland oss? ”Fiendens hemsökelseav våra gränser är liktydig med stundandepest”, skriver Aho (1994: 109)drastiskt. Är det verkligen så våra närafrämmande, för att parafrasera Bauman,framställs i media?”Det etniska” infantiliseras alltidi media, menar Danjoux (2002: 149),och preciserar att det antingen framställssom ”tamt och förtjusande” (somi ”etnisk kultur” och ”etnisk musik”)eller som ”otämjt och farligt” (som i”etniska krav”, ”etnisk konflikt”). I vartfall gör dessa beskrivningar att ”detetniska” alltid framställs som skilt frånmajoritetens Oss. Genom stereotypiseringaruttrycker den egna gruppen sinambivalens gentemot de Andra; de förmedlarbåde avståndstagande ochattraktion (Riggins 1997: 9). Demoniseringoch romantisering går härvid lätthand i hand (Barany 2002: 63–64).Guillaumin (1974: 79) observerade försnart 30 år sedan att de exkluderade imedia alltid beskrivs som under elleröver normen, men aldrig neutralt. Detfinns alltså de som då och då beskrivssom över normen, och dem finns detstörre anledning att frukta, medan deunderlägsna, de under normen, lättutmålas som outhärdliga och otäcka.Dem behöver man då inte befatta sigmed.Dagens diskurser om etnicitet tenderaratt ta vid där de förutvarandediskurserna om ras slutade; argumentationsstrukturenär slående lik (jfr ävenLindberg 1998: 10). Guillaumin(1974: 66) konstaterade att stereotyperom ras framhåller faromomentet i detfrämmande, antingen detta sedanuttrycks i sjukdomar, sexuella hot,fysiskt våld eller annat. I sin klassiskastudie av brittisk press i mitten av1970-talet fann Hartmann et al (1974:163) att ”ras” allmänt sågs som ett problem,vilket kunde uttryckas på olikasätt, såsom genom de invandrades fysiskatal, risken för bråk som antogs uppkommai samband med deras ankomstoch vistelse, eller den diskrimineringoch fientlighet som invandrarna utsättsför. Sibley (1995) driver de negativabeskrivningarnas tendens till deras spetsnär han menar att exkluderade minoriteter,däribland främst vissa etniskagrupper, i majoritetens språkbrukytterst förknippas med smuts och orenlighet.Kombinationen smittspridningoch brottslighet är inte ovanlig i västpressensrapportering om flyktingar10 | stereotyper i vardagen

och invandrare (Hier & Greenberg2002). Nyheter om avvikande beteendenhjälper till att upprätthålla föreställningenom vad som är och bör varasamhällets normativa konturer. De tillhandahållerinformation om vad somär rätt och om vad som är fel och omde gränser som inte bör överskridas(Cohen 1987: 17). Därför är brottsrapporteringenviktig att studera påmånga sätt; den är starkt normerandetill sin karaktär och den uttrycker klartvem som står utanför i samhället.Vilka stereotyper om invandrare ochflyktingar har då påvisats tidigare i litteraturen?Att ”det främmande” förknippatsmed sjukdom, fara och hothar konstaterats ovan. van Dijk (1987:364–366) urskiljer några typiska ”fördomsstrukturer”i eliters kommunikation,bland annat i nyhetsmedia, ometniska grupper andra än majoritetsbefolkningen.Dessa är återigen föreställningarom invandringens enormafysiska antal; om brottslighet ochaggressivitet; om orättvis konkurrensoch särbehandling (vilket innebär enekonomisk börda för majoritetsbefolkningen),om kulturella konflikter samtom personlighetsdrag vilka alla har engemensam nämnare i individernaspåstådda underlägsenhet. Betydligtmera sällan läggs betoningen på depositiva bidrag minoritetsgruppernakan ge (van Dijk 1987:365). van Dijk(1987:58) destillerar ned dessa fördomsstrukturertill tre dominerandegrundteman: skillnader, avvikelser ochhot. Standardnyheten implicerar attminoriteterna orsakar sociala, ekonomiskaeller politiska problem för majoritetsgruppen.Historier om brott, hot,aggression och kulturell konflikt dominerari rapporteringen om dem (vanDijk 1987:361).I sin undersökning av finlandssvensktidningspress finner Camilla Haavisto(2002: 119) två grundstereotyper irapporteringen om somalier, närmarebestämt fiender och offer. I en anslutandestudie fann Nylund (2000: 72)att två teman dominerade i den finlandssvenskapressen, nämligen flyktingskapetoch brottsligheten. Offeroch förövare, således, om man väljer attuttrycka det något annorlunda. För attta ett svenskt exempel har slutligenBrune (2002) uppmärksammat hurdebatten kring så kallade hedersmord iSverige genererat en bild av muslimskamän som hänsynslösa förövare, fångnai sin kultur, medan de muslimskakvinnorna hamnar i en position sompassiva och maktlösa offer tilldelade sinplats av kulturen.Vilka mönster har vi då anledningatt förvänta oss när vi studerar skildringenav invandrade i lokalpressen?Jo, säkerligen både avståndstagande ochattraktion, både det otämjda och detdomesticerade. Som en grundstereotypkan vi förvänta oss bilden av invandrarensom ett Hot, antingen detta hotmanifesteras genom brottslighet, sjukdomssmittaeller förment aggressivakulturyttringar. Närliggande, om ännågot mera neutral, är föreställningenom invandraren som en Belastning,främst i ekonomiska termer. Här blirden enskilde invandraren mera ett pasomstereotyper | 11

sivt objekt än ett aktivt och hotfulltsubjekt. Offerstereotypen ryms inomdenna ram; ett offer är ju vanligtvis ensvag person som behöver tas om hand,och är följaktligen en Belastning. Ibåda fallen rör det sig om att porträtteraden enskilde invandrade som en delav ett större kollektiv där förmodadegruppkarakteristika antas gälla församtliga de individer som ingår däri.Den Exotiska främmande är en tredjestereotyp, som vi med ledning av litteraturinventeringenovan har anledningatt förvänta oss. De undersökningarsom vi diskuterat ovan har däremot sällanurskiljt några positiva motbilder;till exempel är ju också det omogna,liksom otämjda det som blir farligt omdet representeras av för många individer.Låt oss ändå lansera en fjärde typför fullständighetens skull: invandrarensom Tillgång; den bild som alltså vanDijk beskriver som sparsamt förekommande.Visst finns den; vi har alla stöttpå den i tidningarna. Det vanligasteexemplet är väl den enskilda framgångssagan.För att denna uppsättning idealtyperskall kunna tjäna som arbetsinstrumentmåste de förses med en djupdimension;bottnar verkligen personbeskrivningarnai en stereotyp, dvs. förenklade antagandenom hela grupper av människor,eller rör de sig om undantagen sombekräftar regeln? Redan här vill vi markeraatt vi finner det mycket osäkerthuruvida tillgångsbilden uppfyller dettakriterium.Som vi skall visa återfinns grundstereotypernaHot och Belastning rikligti vårt material. Det exotiska är ocksårepresenterat, om än mindre frekventsom inslag i det egna lokalsamhället.Och de enskilda positiva exemplenfinns där, med den tveeggade verkansom vi menar de kan ha.12 | stereotyper i vardagen

Lokala nyhetsmedieroch lokala föreställningarTill skillnad från i storstadsmetropolerär den direkta kontakten med invandrarefortfarande mindre vanligt förekommandei småstaden. Det somskrivs i lokalpressen kan därför bli ettviktigt surrogat för möten i verkligalivet. Lokalpressen tillmäts generellt settstor trovärdighet av sina läsare. Läsekretsenvänder sig till lokalpressen föratt få en bild av vad som tilldrar siginom den lokala politiken och litar istor utsträckning på vad som skrivs där(Larsson 1998, Weibull 1995). Detsom står att läsa i den lokala tidningenhar därför förutsättningar att aktivtbidra till att forma läsarnas föreställningarom vad som sker i hembygden.Det gäller inte minst synen på invandrare.Det är långt ifrån oväsentligt varnågonstans i tidningen en viss typ avinformation framförs. Från svenskaläsarundersökningar vet vi att denyhetssidor där lokala angelägenheteravhandlas generellt sett är mycketpopulära bland läsarna, och att dedärvid endast överträffas av familjenyheternaoch radio/TV-sektionen.Även insändarsidorna har en bred läsekrets.Däremot är ledarsidorna blandde minst eftertraktade (Weibull 1995).Detta innebär i sin tur att vad somskrivs på ledarplats inte nödvändigtvisär det som läsarna främst kommer attassociera med tidningens linje, dettaeftersom det helt enkelt inte blir läst.Även om redaktörerna skriver ledarartiklarför att föra fram till exempel ettliberalt budskap i debatten kring flyktingfrågan,kan det skrivna komma atttillmätas mindre vikt av läsarna än budskapsom framförs via betydligt merafrekvent lästa artiklar på nyhetsplats(jfr Flowerdew et al 2002).I den svenska maktutredningens ibörjan av 1990-talet publicerade volymom mediemakt (Petersson & Carlberg1990) heter det att media utgör bådeaktör och arena. På samma sätt utgårvi ifrån att den lokala tidningen spelardessa båda roller, även om dess skrivandepersonal kanske inte alla gångerär medvetna om det själva. Vad vimenar är att såväl redaktörer som journalisterförstås kan vara medvetna omatt exempelvis en serie artiklar kommeratt skapa opinion i en viss fråga och attden lokala tidningen därför utgör enlokala nyhetsmedier och lokala föreställningar | 13

aktör. Vad vi däremot också vill framhållaär att vissa föreställningar, tillexempel stereotyper, kan förmedlasvidare genom den skrivna artikeln utanatt de personer som står bakom dennödvändigtvis är medvetna om att dettasker. Om det till exempel i en artikeltalas om ”flyktingströmmar” förstärkerdetta ett intryck hos läsaren om flyktingarsom något negativt och oönskat(jfr van Dijk 1987: 372, Hier &Greenberg 2002: 501). Dock är detlångt ifrån säkert att den skrivandejournalisten eller redaktionen medvetetvelat förmedla detta intryck. Kanske ärmetaforen så pass inarbetad att den mereller mindre oreflekterat använts i artikeln.Oavsett om ordvalet gjorts medveteteller inte, förmedlar det dock ettintryck av någonting negativt till läsaren,och bidrar därigenom till att befästabefintliga negativa stereotyper.14 | stereotyper i vardagen

Ljungby:Stereotyper på nyhetsplatsSom vi konstaterade ovan behöver intestereotyper te sig negativa vid förstaanblicken, och de behöver inte nödvändigtvistillskriva objektet ondsinta drag.Däremot är det vanligt att på ytanpositiva stereotyper är romantiserandeoch exotiserande till sin karaktär. ISmålänningen kom den typen av stereotyperibland till uttryck i resereportage,och framför allt i artiklar om hur representanterfrån utlandet kom i kontaktmed Ljungby, eller hur representanterfrån Ljungby kom i kontakt med utlandet.Så kunde man till exempel bliupplyst om att folk från Estland, Lettlandoch Litauen allmänt sett var gästfriaoch lätta att få kontakt med (Smålänningen19 februari 2002, s. 8).När det gällde Östeuropa och detforna Sovjetunionen var ett återkommandetema att denna del av världenbehövde hjälp och stöd. En Ljungbyelev,för tillfället baserad i Ryssland,menade till exempel att ”Moskva är liteefter i utvecklingen om man jämförmed en stad i Sverige” (Smålänningen3 april 2002, s. 18–19). Exemplen varmånga på att Central- och Östeuropaoch det forna Sovjetunionen framställdessom en smula efterblivna i jämförelsemed den oftast outtalade svenskanormen. Sverige var givare och ländernai denna geografiska region nettomottagare.Förhållandet kunde gällaolika områden som till exempel avfallshantering,miljöskydd och återvinning(Smålänningen 24 juli 2002, s. 5; 9oktober 2002, s. 8). På individplanetfigurerade ofta folk från östra Europasom klienter i relation till beskyddare iSverige. En sådan bild kunde utläsas tillexempel i samband med att vitryskabarn togs emot på ett sommarlägerutanför Ljungby (Smålänningen 19augusti, s. 4) eller då begagnade kläder,skor och leksaker vid jultid skickadesiväg till mottagare i en stad i Litauen(Smålänningen 24 december, s. 9).Det exotiska fanns också där. Enföreträdare för en gästande grupp folkdansarefrån Transsylvanien kunde tillexempel säga att ”Dansen är ett medTranssylvanien. Det finns danser föralla sorters sinnesstämningar. Vi dansarnär vi är glada och dansar när vi ärledsna” (Smålänningen 25 februari2002, s. 6). En liknande bild förmedladesav medlemmarna i Ungerska förljungby:stereotyper på nyhetsplats | 15

eningen i Ljungby (Smålänningen1 oktober 2002, s. 18). Som ännu meraexotiska framställdes föga förvånandeländer längre bort från Sverige, tillexempel Kina (Smålänningen 5 november2002, s. 5). På det hela taget var detdock så att Central- och Östeuropaoch forna Sovjetunionen var de landområdensom oftast stereotypiseradesi tidningen. Med tanke på den geografiskanärheten var uppmärksamhetenknappast förvånande; det fanns heltenkelt ett intresse av att skildra regionenför läsekretsen. Flera av ländernaåterfinns ju dessutom bland ansökarländernatill EU.Skall man tolka den underliggandebild som förmedlas i tidningen, ses östutvidgningenmed viss oro. Blandannat deltog företrädare för Kommunali Ljungby i en studieresa till Estland,varvid det slogs fast att de höga utbildningsnivåernaoch det låga löneläget iEstland kunde komma att sätta desvenska lönerna under press nedåt isamband med utvidgningen. Det vardärför nödvändigt att från svensk sidamedverka till att stärka fackföreningsrörelseni Estland (Smålänningen8 oktober, s. 7; 21 oktober 2002, s. 6).I tidningen framkom emellanåt ävenvissa ansatser till att försöka skingrarådande stereotyper om Östeuropa.Vid ett skolbesök i Polen berättade enelev från Ljungby att tvärtemot hanstidigare föreställningar var allt inte”kommunistgrått” i landet, och enannan elev menade att landet varmycket mera utvecklat än han hadetrott (Smålänningen 11 september2002, s. 6).Smålänningen har som policy attpublicera detaljer om brottsförövaresetniska bakgrund endast om detta kansägas tillföra något väsentligt för förståelsenav det enskilda fallet. Det skallfinnas en klar och tydlig anledning(intervju med redaktionschef ChristerGustafsson respektive nyhetschef LarsDavidsson, 9 april 2003). På det helataget har tidningen också iakttagit enrestriktiv linje i denna fråga. Under2002 fanns det på Ljungbysidornaendast ett tiotal artiklar eller notiserdär det tydliggjordes att brottsförövarevar av utländsk härkomst. Markarydssidornahade emellertid, som vi skallåterkomma till, en annan historia attförtälja. Med tanke på det låga totalantaletartiklar om utländska förövareav brott på Ljungbysidorna kundeläsarna knappast dra slutsatsen att merpartenav alla brott i kommunenbegicks av invandrare. Å andra sidankunde informationen kanske ändå tolkasså att den befäste ett intryck av attinvandrare proportionellt sett hade enstörre brottsbenägenhet än resten avbefolkningen (jfr van Dijk 1993, Brune2002).För att ge ett exempel berättades detom en ensamboende kvinna på landsbygdensom fått sina smycken stulna avett kringresande band utländska tjuvar.Uppenbarligen hade ligan koncentreratsig på avsides boende äldre personer.Kvinnan hade fått påhälsning av fyravuxna och ett litet barn. De vuxnahade bett henne om ”latte” och ”bread”16 | stereotyper i vardagen

till barnet (Smålänningen 22 maj 2002,s. 5). I en annan artikel uppmanadesläsarna att hålla sina dörrar reglade ochinte släppa in folk som de inte kände.Ljungbytrakten hade nämligen blivitoperationsområde för en grupp ”kringresandetjuvar” i bilar med ”utländskanummerplåtar”. Denna grupp ”resande”hade gjort det till sin taktik att vidupptäckt kasta det lilla barnet iarmarna på ertapparen, för att därefterutnyttja förvirringen till att försvinnafrån platsen (Smålänningen 28 maj2002, s. 7).I artiklarna om det kringresandetjuvgänget fanns flera detaljer somledde tankarna mot romer, framförallt gäller det kanske epitetet ”kringresande”.Här sade tidningen mycketutan att egentligen säga någonting raktut. Om man beaktar tidningens restriktivapolicy när det gäller att avslöjadetaljer om etnisk bakgrund, kan manmöjligen tänka sig att avsikten medledtrådarna här var att varna allmänheten.Fler brott kunde förväntas, ochdärför kunde det vara befogat attavslöja detaljer som rörde till exempelspråk och ordval. Av samma anledningkunde det vara befogat att skriva om envåldtäktsman i Ljungby att han hade”utländsk brytning”. Mannen var på frifot och kunde befaras begå fler övergrepp(Smålänningen 23 oktober 2002,s. 1, 5).Å andra sidan fanns det en rad falldå det tycktes mera obefogat att avslöjadetaljer. Det gällde till exempel historienom en man av östeuropeiskt ursprungsom hade begått en rad bilstölder iLjungbytrakten och som försökt uppgefalsk identitet när han greps (Smålänningen4 mars 2002, s. 6). Det gälldeäven litauer som varit involverade i eninbrottsturné i trakten (Smålänningen10 oktober, s. 3; 11 december, s. 5),rumänska turister som ertappats medmängder av stöldgods i sin bil (Smålänningen4 juli 2002, s. 1, 4), ett tyskt parsom svindlat campingägare och privatvärdarpå ansenliga summor (Smålänningen23 oktober 2002, s. 5) samt ensnattare som ertappats på ett varuhusoch ilsknat till mot väktaren somadresserat honom som ”bin Laden”(Smålänningen 21 november 2002, s. 6).Som antytts i uppräkningen ovanvar det främst Östeuropa och fornaSovjetunionen som framställdes somregioner varifrån folk kom till Sverigeför att begå brott. Detta tydliggjordesutan omskrivningar av en kriminalpolisi Ljungby. Han uppgav att det fannstvå breda huvudkategorier av förövaresom stod för inbrotten i regionen.Dels rörde det sig om drogpåverkadepersoner vilka orsakade stor förstörelsei ett ursinnigt och desperat sökandeefter värdesaker, dels ”de gäng somkommer från forna öststaterna”. Enligtpolismannen förstörde dessa vanligtvisinte så mycket. Istället stal de ”nästanenbart pengar och smycken … Pengarnastoppar de direkt i fickan och smyckenaskickas med post.” (Smålänningen 10juli 2002, s. 36). Misstänkliggörandetav en hel region kunde knappast görastydligare. Här har vi alldeles tydligtbilden av invandrare som ett hot motegendom och allmän ordning.ljungby: stereotyper på nyhetsplats | 17

En annan huvudkategori av stereotyperaktualiseras då enskilda invandrareutmålas som offer av något slag.Att framställa invandrare och flyktingarsom offer kan självfallet vara utslag aven god ambition. Den enskilde journalistenoch hans/hennes redaktion kantill exempel vilja väcka debatt i en vissfråga eller försöka mana myndigheteratt agera i ömmande fall. Problemet ärsom nämnts att individer som framställssom offer samtidigt förlänas dragav underlägsenhet och sårbarhet, ochi enlighet med stereotypiseringarnaslogik kan läsarna överföra dessa drag påhela de kategorier som det individuellaoffret anses tillhöra. I linje med resonemangetligger att om personer tillhörigadenna kategori inte beskyddas eller tasom hand, kan de förledas att istället bliförövare eller helt gå under till följd avsin svaghet. Liksom exotiserandestereotyper kan därför denna typ haklart negativa bieffekter. Risken finnsatt beskrivningarna utmynnar i budskapetatt de enskilda invandrarna till siständå utgör en belastning.Liksom hotstereotypen var skildringarnaav enskilda offer relativt sparsamtförekommande på Ljungbysidornaunder 2002. Även här var läget avsevärtannorlunda i fråga om de sidor sombehandlade Markaryd, och i den månLjungbyborna läste dessa sidor var förståsdessa skildringar av betydelse fördem. På själva Ljungbysidorna var detunder 2002 tre berättelser som ingåendeskildrade invandrade individersom offer. Den första behandlade enturkisk man, bosatt i Ljungby, somhade sin brorsdotter och brorsonboende hos sig. Efter deras föräldrarsfrånfälle hade de tillfälligtvis tagits omhand av sina farföräldrar i Turkiet, mendå dessa nu var gamla och sjukliga vardetta inte längre möjligt. Farbrodern iLjungby hade därför erbjudit ett välkommetalternativ. Dock hade Migrationsverketoch Utlänningsnämndenbeslutat om utvisning, då barnen saknadevisa och uppehållstillstånd och iTurkiet aldrig hade delat hushåll medsin farbror. Om de skickades tillbakatill sitt gamla hemland skulle derasframtid te sig mycket osäker. Deras rektori Ljungby försökte verka för derassak och menade att ”de smält in otroligtväl” på skolan (Smålänningen 19februari, s. 1, 4). Ärendet tog en nyvändning några veckor senare då farbrodernansökte om att få adopterasina brorsbarn. Utgången klargjordesaldrig, men tecknen var hoppingivande(Smålänningen 5 mars 2002, s. 7).Det andra fallet var betydligt meratragiskt. Det handlade om en kosovoalbanskfamilj boende i trakten. Familjenhade åtta gånger ansökt om uppehållstillståndi Sverige, men fått avslagvarje gång. Sedan 1998 hade den vistatsvid flyktingförläggningen i Alvesta,men eftersom de fruktade en direktavvisninghade de nu valt att gå underjorden. Välvilliga hjälpare såg till att defick mat för dagen och tak över huvudet.Kvinnan i familjen hade utsatts försvåra påfrestningar och hade behandlatsför psykotiska problem. Enligt skildringenhade hon tappat livslusten, och ävenbarnen for mycket illa. En lokal kon-18 | stereotyper i vardagen

taktperson framhöll att detta var en”ordentlig familj som verkligen villarbeta och göra rätt för sig” (Smålänningen13 juni 2002, s. 20–21). Ettknappt halvår senare inträffade katastrofen.Kvinnan hade via ombud tagitkontakt med Smålänningen och velatställa upp på en intervju för att belysasin och familjens situation. Den hadenu hållit sig dold i sju månader ochhon var desperat. När journalistenanlände till platsen för intervjun hadekvinnan redan hunnit försöka begåsjälvmord genom att hälla i sig en burktabletter. Hon var inte kontaktbar ochfördes i ilfart med ambulans till Ljungbylasarett (Smålänningen 6 november2002, s. 1, 4).Den tredje historien handlade framförallt om välfärdsstatens brister. Härfigurerade ett äldre par med rötter iJugoslavien. Journalisten underströk attparet aldrig hade velat utgöra en bördaför det svenska samhället, att båda hadevarit högutbildade när de kom hit förmer än 30 år sedan, och att det endabidrag de någonsin hade tagit emot varbarnbidrag. På sin ålders höst hade denu emellertid drabbats av ohälsa. Mannenhade haft en stroke för nio årsedan och hade sedan dess vårdats avsin hustru, men hon var cancersjuk ochorkade inte längre. De hade bett kommunenom en servicelägenhet, men fåttavslag (Smålänningen 14 augusti 2002,s. 4). Artikeln är ett tydligt exempel påhur den lokala tidningen kan bli enbetydelsefull aktör och sätta press påpolitiker och tjänstemän i ömmandefall. Den fyller ett gott syfte, men bieffekternai fråga om synen på invandrarei allmänhet får inte negligeras.Främst gäller detta passusen om att dedrabbade individerna vill göra rätt försig. Den förekommer knappast i frågaom infödda Ljungbybor. Då tas detistället för givet att de är ärliga och hårtarbetande och information därombehöver inte uttryckas särskilt. Meningenimplicerar en stereotyp uppfattningom invandrare som en belastning ochkanske rentav ett hot.ljungby: stereotyper på nyhetsplats | 19

Motbilder:Integrationsprojekt i arbeteMen fanns det då inga motbilder, somskulle kunna antyda konturerna avgoda exempel, utan den negativaundertonen? I samband med vår bevakningav lokalpressen i Ljungby och detuppföljande intervjuarbetet i staden harvi kommit i kontakt med många djuptengagerade personer som arbetat tillförmån för en framgångsrik integrationav invandrare i samhällslivet. Det ärofta från dessa aktörer som ansatsernatill motbilder sprids. Som regel är dessadock resonemang om enskilda exempel,så några ”goda stereotyper” kan maninte tala om.Framför allt rapporterades det omett nystartat aktivitetsprogram för flyktingaroch nyanlända invandrare ikommunen. Programmets existensantydde att en del politiker och tjänstemänuppfattade integrationen av flyktingaroch invandrare som bristfällig ivissa avseenden. Samtidigt klargjordedet också att det fanns lokala eldsjälarsom brydde sig, och som var villiga attarbeta hårt för att uppnå goda resultat.Programmet var ett samarbete mellanarbetsförmedlingen, socialförvaltningenoch Komvux. Huvudidén var att deinvandrade snabbt skulle integreras isamhället, och meningsfull sysselsättningi arbetslivet betraktades som nyckeln tilldetta. Det var främst små och medelstoraföretag som hade kontaktats om attmedverka i programmet, eftersom debedömdes vara mer villiga att ta emotarbetsplatspraktikanter än de större företagenpå orten. Ambitionen var att deltagarnai programmet skulle få fastajobb eller åtminstone stadigvarandesysselsättning inom en tvåårsperiod.Därefter skulle de kunna försörja sig heltsjälva (Smålänningen 21 februari 2002,s. 1, 7). Under programtiden var deltagarnaute på arbetsplatserna under halvatiden, medan de undervisades i svenskaunder den andra halvan. Innan debedömdes vara redo att delta i programmethade de att genomgå heltidsundervisningi grundläggande svenska (Smålänningen21 februari 2002, s. 1, 7).En tjänsteman vid socialförvaltningenuttalade i lokaltidningen att projektetinnebar en väg bort från passivitetoch bidragsberoende. Projektkoordinatornmenade för sin del att de invandradegenom programmet nu äntligenkunde ses som en tillgång och inte som20 | stereotyper i vardagen

en belastning (Smålänningen 28 maj2002, s. 4). Finansieringen av programmetvar dock bekymmersam. Socialchefenindikerade tidigt att han för sindel inte kunde se att utgifterna för programmetskulle kunna bestridas inomsocialtjänstens ordinarie budget (Smålänningen28 maj 2002, s. 4). Någraveckor senare meddelades att kommuneninte skulle kunna bekosta någonfortsättning av projektet. Efter bara sexmånaders programtid skulle det därförnu avbrytas (Smålänningen 4 juli, s. 5).Projektkoordinatorn kunde bara beklagabeslutet som ”egendomligt”. Resultatenhade ju varit goda. Under detfåtal månader som programmet pågåtthade var femte deltagare erbjudits fastjobb (Smålänningen 4 juli 2002, s. 5).Vid de andra tillfällen då integrationsfrågordirekt belystes på Ljungbysidornai Smålänningen under 2002rörde det sig om rekryteringar av personaltill kommunen. Vid ett tillfälleuppmärksammades den så kalladeMedflyttarakademien, vars mål var attbistå dem som flyttade till trakten, tillexempel med att försöka hjälpa medflyttandemakar till meningsfull sysselsättning.Det berättades om en polskarkitekt som fått sin nuvarande anställningtack vare Akademien (Smålänningen13 juni, s. 7).I två andra fall som behandlades avSmålänningen fanns det eftertraktadekandidater till jobb i kommunen, menproblem på andra håll riskerade attomöjliggöra deras anställning. I det enafallet gällde det en polsk öronspecialistsom lasarettet i Ljungby önskade rekrytera.Här var det bostadsfrågan somutgjorde en flaskhals. Sjukhusledningenhade försökt skaffa fram en trerumslägenhetåt läkaren och hans familj,men ansträngningarna hade varit fruktlösa.Öronläkaren var efterlängtad påsin tilltänka arbetsplats, inte minst somköerna till öronavdelningen var blandde längsta på sjukhuset. Under desenaste åren hade lasarettet framgångsriktrekryterat två radiologer och enögonläkare från Polen, men den härgången verkade de praktiska svårigheternavara för stora (Smålänningen15 oktober 2002, s. 7).I den andra historien figurerade denlokala fotbollsklubben, Ljungby IF,under 2003 placerad i division 2 i detsvenska seriesystemet. I decemberomtalades i Smålänningen att klubbenstod i begrepp att göra sin mest spektakuläravärvning någonsin. En flerfaldiglandslagsman från Jugoslavien hadebestämt sig för att vilja ansluta tillklubben. Han hade redan vistats i Sverigei två år och trivdes bra (Smålänningen6 december 2002, s. 30). Enligtden uppgjorda planen skulle spelarenarbeta i vårdsektorn vid sidan av fotbollen.Några dagar senare meddeladesemellertid att rekryteringen var i fara,eftersom han saknade arbetstillstånd.Klubbledningen hade dock för avsiktatt stödja honom hos Migrationsverketoch begära omprövning (Smålänningen13 december 2002, s. 35).De sistnämnda bilderna visar alltsåpå enskilda invandrare som tillgångar,men det rör sig om enstaka exempelsom inte ändrar på det faktum attmotbilder: integrationsprojekt i arbete | 21

majoriteten av invandrarna fortsatt sessom hot, belastningar eller åtminstoneexotiska. Det som saknades på lokaltidningenssidor var artiklar där invandrarefigurerade i vardagliga, neutralaoch jordnära sammanhang.22 | stereotyper i vardagen

InsändardebattenDet stoff som vi ovan diskuterat har isamtliga fall hämtats från nyhetssidorna.Som vi konstaterat åtnjuter olika tidningssektionerolika stor popularitetbland läsarna. Det gäller även Smålänningen.Lokala nyhetssidor, framför alltom den egna kommunen, rankas blandde mest frekvent lästa sektionerna i tidningen,medan ledarsidorna är minstpopulära. En sektion som däremotåtnjuter hög popularitet är insändarspalten(Jessen m.fl. 1999). Om man,som vi, ser den lokala tidningen somett diskursivt torg, där rådande uppfattningarvisas upp, bryts mot varandraoch medvetet eller omedvetet traderasvidare, är onekligen insändarsidorna avstort intresse. Här får läsekretsens rösterkomma till tals, samtidigt som inläggenfortfarande formas – eller åtminstonetyglas – av tidningens redaktionellapolicy. De utgör därför ett intressantmellanting mellan privata tankar ochpublikt urskiljbar debatt, mellan vardagsdiskursoch mediediskurs (Lynn& Lea 2003:430). I Smålänningenpågick under stora delar av 2002 enlivlig diskussion om invandringensbeskaffenhet och dess kostnader. Det ärtill denna något vildvuxna diskussionvi nu vänder vår uppmärksamhet.I jämförelse med nyhetsmaterialetspeglar insändarbreven en vardagsdiskursi klart mera osminkad form. Omvi återvänder till två centrala stereotypersom vi diskuterat, Hotet ochBelastningen, finner vi dem rikligtrepresenterade i invandringskritiskainlägg på insändarsidorna.Det var främst via läsarbrevssidornasom den nationella diskussionen kringinvandringsfrågor transformerades nedtill den lokala kontexten i Ljungbyunder 2002. Det gällde diskussionen ivalrörelsen om framgångsrikt genomfördaspråktest som villkor för medborgarskap(se Smålänningen 6 augusti2002, s. 15; 15 augusti, s. 22; 20augusti, s. 21). Det gällde också det ibörjan av året mycket uppmärksammadeså kallade hedersmordet på FadimeSahindal i Uppsala. Fadimes tragiskadöd föranledde några insändare i Smålänningen,varav en konstaterade attfallet visade vilka ”faror som hotar omislam tillåts få fotfäste i Sverige” och attmordet på Fadime bara var ”en stillsamförövning” för vad som komma skulleinsändardebatten | 23

(Smålänningen 11 april 2002, s. 22).Också en annan skribent, ofta representeradpå insändarsidan, målade ut islamsom ett upptornande hot och taladeom ”imamer som vill skära halsen avfolk eller gräva ned kvinnor halvt i jordenför att sedan stena ihjäl dem”. Varförskulle man klassas som rasist baraför att man angriper sådana bruk,frågade hon polemiskt (Smålänningen16 maj 2002, s. 21).Här var det således en kategori avupplevda främlingar som framställdessom ett särskilt stort hot, nämligen islamiskabekännare. Deras religion ochkulturella traditioner formade enligtresonemangen dem till potentiella förövarei den svenska kontexten. En skribenttalade oförblommerat om ”invånarei vårt land som av tradition harhelt andra värderingar än merparten(ännu) av svenska folket” och som därförbegick såväl hedersmord som våldtäkter.Författaren, som valt att signerainsändaren ”Luttrad pensionär”, sågframför sig en framtid där man vartvungen ”att låsa in sig och inte vistasutomhus för att slippa bli rånad ochmisshandlad eller kanske bli ihjälslagenav ungdomsgäng”. Skribenten avslutade,förmodligen inte helt och hållet påskämt, att han/hon kanske för att slippauppleva en sådan framtid borde övervägaatt söka politisk asyl i Danmark(Smålänningen 25 juli 2002, s. 22).Mer än något annat var det diskussionenkring invandringens kostnadersom aktualiserade bruket av stereotypenav invandrare som belastning. I en serieinsändare beräknades, med förmentvetenskapligt stöd från en universitetslektori Göteborg (som dock inte stårlistad i universitetets personalkatalog),den årliga nettokostnaden för invandringentill Sverige till ungefär 270 miljarderkronor (Smålänningen 21 maj2002, s. 15; 12 juni 2002, s. 23; 4 juli2002, s. 20; 15 juli 2002, s. 24; 23 juli2002, s. 21; 26 augusti 2002, s. 23).Detta var en räkning som de svenskaskattebetalarna fick stå för, menadeskribenterna, och den medförde nedskärningarinom hälsovård, utbildning,rättsväsende, kommunikationer och sistmen inte minst pensioner (Smålänningen4 juli 2002, s. 20). En röst menadeatt det ”som vanligt” skulle bli ”vårdoch omsorg för äldre och de med lågapensioner och andra redan svaga grupper”som skulle få bära huvuddelenav den börda som invandringen förorsakade(Smålänningen 15 juli 2002s. 24).Den åberopade, påstått vetenskapliga,auktoriteten gick själv in i debattennågra veckor senare och hävdade attskattenivån i Sverige till följd avinvandringens kostnader låg 12 procentenheterhögre än i övriga EU-länder.Invandringen var, menade han, ”detmest olönsamma projekt som svenskapolitiker satsat skattepengar på” (Smålänningen23 juli 2002, s. 21). Ettomhuldat tema i samband med dennaargumentationslinje var att statsmakternamedvetet försökte hemlighållade höga siffrorna och lägga locket påi debatten (Smålänningen 12 juni,s. 23; 26 juni, s. 26; 15 juli, s. 24;25 september, s. 26 2002).24 | stereotyper i vardagen

Ett tidigt inlägg indikerade vilkaindivider det var som enligt kritikernakom till Sverige med flyktingstatus.Den anonyme skribenten menade attde kriminella såväl som de skötsammasom behövde skydd utgjorde ”ytterligheter”.Lejonparten utgjordes istället avfolk ”som söker sig till ett annat landför en bättre framtid”. Författarenmenade att det närmast var omoralisktatt ”dränera fattiga länder på ung, friskarbetskraft” och att ”med bidrag ge[dem] en relativt lyxig tillvaro här,medan gamla, sjuka och medellösalämnas åt sitt öde” (Smålänningen 7juni 2002, s. 28). Liknande argumentframfördes av den åberopade universitetslektorn,som menade att mindre än10 procent av flyktingarna hade asylskäl,medan den absoluta majoritetenförsökte distansera sig från fattigdomoch arbetslöshet. En konsekvens var,hävdade han, att de invandrare somfick jobb i Sverige trängde undan välfärdenoch satte lönerna för de redanlågavlönade under press nedåt (Smålänningen20 augusti 2002, s. 21). Påståendetatt huvuddelen av flyktingarnainte var några ”riktiga flyktingar”, utanfrämst kom av ekonomiska skäl, är förövrigt välkänt från andra sammanhang,och har dokumenterats i undersökningari andra europeiska länder (se Lynn &Lea 2003; Bagilhole 2003).De starkt invandringskritiska åsikternafick också mothugg på Smålänningensinsändarsidor. Härvid framfördesflera typer av argument. Den mestpositiva inriktningen hävdade attinvandringen historiskt sett hade variten nettotillgång, inte en belastning(Smålänningen 11 juli 2002, s. 21;jfr 22 maj 2002, s. 24). Först i ochmed att den svenska asylpolitiken blevmera restriktiv under 1990-talet ochflyktingarna placerades på förläggningar,med påföljande hinder för att sökasig ut på arbetsmarknaden, blev invandringenen förlustaffär för svenska staten,menade en skribent. Men även omman tog det i beaktande, menade han,var den nettokostnad som kritikernaframförde grovt överdriven. En rimligaresiffra, framräknad av en vid Växjöuniversitet aktiv professor i ekonomi,var 30 miljarder årligen (Smålänningen11 juli 2002, s. 21). En lokalt verksammiljöpartistisk politiker skrev att invandringenalltjämt måste ses som en tillgångmed tanke på den glesa befolkningeni stora delar av Sverige och delåga födelsetalen bland majoritetsbefolkningen.Utan invandringen skulledet i framtiden bli svårt att klara försörjningen,bland annat pensionerna,menade hon (Smålänningen 30 augusti2002, s. 23).Det fanns även motinlägg som lågnära den stereotypa uppfattningen ominvandrare som offer, och därmed i förlängningenbelastningar, som behövdetas om hand. Så var det till exempelmed den tidigare refererade skribentenoch hans påpekande att inkvarteringeni flyktingförläggningar hindrade demsom ville att söka sig ut i arbete (Smålänningen11 juli 2002, s. 21). Enannan författare framhöll att de asylsökandemåste betraktas som människorförst och främst, och betonade attinsändardebatten | 25

de flydde undan livsfara; de kom inteför att snylta. De flesta ville inget hellreän att bygga upp sina liv igen och görarätt för sig, menade hon (Smålänningen22 maj 2002, s. 23). En annan röst togi diskussionen upp förbisedda frågorsom vad det är som gör att invandrareinte får de jobb som de söker, och förden händelse att så trots allt skulle ske,varför de får väsentligt lägre löner änmajoritetsbefolkningen. Hon menadedärtill att den nuvarande flyktingpolitikenvar byråkratisk och inhuman(Smålänningen 8 augusti 2002, s. 13).Diskussionen om invandringens nettokostnaderpågick under en stor del avsommaren i Smålänningen. I deninvandringskritiska inriktningen utgickförfattarna från Hot- och Belastningsstereotyperna.Insändarna till invandrarnasförsvar lanserade delvis den positivamotbilden av invandrarna som entillgång, men där fanns alltså äveninslag av att skildra dem som offer ochdärmed ytterst som en belastning.Under år 2002 fanns det även enannan sektion i Smålänningen däråtminstone Hotstereotypen fick åtskilligtspelrum. Det rör sig om Markarydssidornaoch turbulensen kring dentemporära flyktingförläggningen där.Det är detta skeende vi nu slutligenskall behandla innan vi går över till enjämförelse med de andra tre europeiskastäderna.26 | stereotyper i vardagen

Problem nästgårdsMed sina färre än 10 000 invånare tillhörMarkaryd de mindre kommunernai landet. Under år 2002 var den temporäraflyktingförläggningen därstädes iflitigt bruk, och mer än 340 flyktingaranlände under årets första månader.Omkring 190 placerades i centralorten,och de övriga i det mindre samhälletStrömsnäsbruk. Det var inte förstagången som Markaryd tog emot mångaflyktingar; detsamma skedde underBalkankrigen i början av 1990-talet.I början av 2002 kunde den lokalapolisen konstatera att mängden anmäldasnatterier tilltagit väsentligt i jämförelsemed tidigare år. I absoluta tal varantalet beskedligt (det rörde sig så långtom sju), men ändå kunde det noterasatt lika många snatterier hade begåttsunder en enda vecka i januari somunder hela året 2001. Efter att asylsökandefigurerat i flera av fallen, kändesig ett av ortens kommunalråd föranleddatt i pressen markera sin uppfattning attasylsökande som under utredningstidenertappades med att begå något brotteller någon förseelse, inklusive snatterier,omedelbart skulle utvisas ur landet.Utredningsprocessen skulle avbrytas,menade han, eftersom de hade förverkatsin rätt till asyl (Smålänningen 16 januari2002, s. 10). Kommunalrådet, somföreträdde socialdemokraterna, fick stödför sina åsikter bland andra av en företrädareför det lokala missnöjespartietAlternativet och av ortens köpmannaförbund.Däremot var politiker frånövriga etablerade partier på detta stadiummera skeptiska till hans förslag(Smålänningen 17 januari 2002, s. 10;29 januari 2002, s. 13). En framträdandekristdemokratisk kommunpolitikeruttryckte dock sitt beklagande av deasylsökandes agerande: ”Här kommerde som gäster till ett annat land somgeneröst öppnar sina gränser och såanvänder de sig av förtroendet på detsättet” (Smålänningen 17 januari 2002,s. 10).Något senare under året konstateradesockså att brottslighet av en grövreart hade tilltagit i Markaryd. Blandannat ägde en serie villainbrott rumunder våren. Ryktesfloran växte, ochfrån allmänheten kom många yttringarav oro. Föräldrar vågade inte lämnabarnen ensamma hemma, företrädareför de handikappade i kommunenproblem nästgårds | 27

uttryckte sina farhågor (Smålänningen20 februari 2002, s. 12; 6 mars 2002,s. 15) och lokalbefolkningen gjordeansatser till att bilda medborgargarden(Smålänningen 27 februari 2002, s. 13).Markaryds andra kommunalråd, enrepresentant för kristdemokraterna,gjorde sig till tolk för stämningarna:”Det är tragiskt med inbrotten somsker och visst misstänker vi att det harmed våra gäster här i kommunen attgöra. Sen tror jag också att även svenskarnautnyttjar situationen. Tillgänglighetentill polis är inte bra i Markaryd”(Smålänningen 20 februari 2002,s. 12).Hotstereotypen fick ytterligarenäring under året, bland annat av ettbrutalt väpnat rån i centrala Markarydi april, där gärningsmannen beskrevssom en man som talade ”bruten svenska”(Smålänningen 11 april 2002, s. 15).Vidare förekom rapporter om knivbråkoch ett fall av våldtäkt i själva flyktingförläggningen(Smålänningen 28 mars2002, s. 15; 11 april 2002, s. 4). Vidett sällsynt tillfälle fick en av de boendepå förläggningen själv komma till tals ipressen, men det bidrog knappast tillnågon mera nyanserad syn på de asylsökande.Intervjupersonen sade blandannat: ”Jag vet att ni har blivit utsattaför stölder, att det stjäls i affärerna, attfolket här är rädda och oroliga (…) Jagvet att det har kommit hit asylsökandesom är både sexförbrytare och tjuvar.En del har till och med kommit hitsom turister. Men alla vi andra blir judömda oförskyllt (…) De asylsökandesitter på torg och i parker och solar sigmedan ni jobbar och stressar. Jag förståratt detta kan skapa dålig stämning.Men jag, och fler med mig vill göra rättför oss”.För egen del hade mannen varit iSverige sedan i januari. Han hade varitläkare i sitt hemland, men uppgavskunna tänka sig att jobba som städarei Sverige, bara han fick arbeta (Smålänningen7 maj 2002, s. 13). Här kundeen läsare som var nöjd med den typenav tolkning säkert utläsa att det förvissofanns vissa som skötte sig, men attoproportionerligt många bland de asylsökandeändå utgjorde ett hot. Låt varaatt vissa i likhet med den intervjuademannen var offer, men lika fullt kundede ses som en belastning.I ett uppmärksammat utspel krävdeen representant för företagarna påorten, tillika ledamot i det lokalabrottsförebyggande rådet, att flyktingarnaskulle hållas inomhus på förläggningeni tvingande aktiviteter mellan 7och 17 varje dag. ”Alla vi andra fårarbeta, och då tycker vi att det inte ärmer än rätt att de som kommer hitockså får göra det”, menade han (Smålänningen28 februari 2002, s. 12). I ettsenare sammanhang utvecklade hansina tankar: ”De snyltar på vår välfärdutan att behöva prestera något för det.Tvingande sysselsättning åtta timmarper dag borde gälla (…) Jag är självirriterad över att varje dag när jag åkertill jobbet se grupper med relativt välkläddaasylsökande som bara driveromkring.” Företagaren framförde ävensin uppfattning att 95 procent av demsom vistades på flyktingförläggningen28 | stereotyper i vardagen

saknade asylskäl (Smålänningen 25 april2002, s. 11).Det föreslagna utegångsförbudetmotiverades främst med att det skulleminska möjligheterna att begå brott.Men var det måhända så att misstänksamhetenriktades mot fel grupp? Detkonstaterades nämligen sedermera ipressen att en grupp ”svenskar” avslöjatsmed att ligga bakom villainbrotten(Smålänningen 5 mars 2002, s. 19; 8mars 2002, s. 14; 19 mars 2002, s. 4;10 april 2002, s. 7). Någon störreeffekt på diskussionerna i Markarydföreföll dock inte denna nyhet ha haft.Tvärtom kunde Hotstereotypens motståndskraftstärkas ytterligare av nyhetersenare under året, då en ung rysktalandekvinna påträffades illegalt inne påförläggningen. Hon ertappades ävenmed heroin i sin väska. Snart framkomdet att hon smugglats in av en litauiskmanlig asylsökande, som hade föravsikt att slussa henne vidare till prostitutionsnätverki Sverige (Smålänningen30 augusti 2002, s. 8; 2 september2002, s. 14; 3 september 2002, s. 24;4 september 2002, s. 5).Diskussionen om flyktingförläggningenoch dess relation till den ökadebrottsvågen flammade nu upp på nytt.Samtidigt besökte ministern för migrationsfrågor,Jan O. Karlsson, Markarydför att – i enlighet med en inbjudanhan hade fått av brottsförebygganderådet i maj (Smålänningen 3 maj 2002,s. 13) – ”möta problemen i verkligheten”.Mötet blev turbulent då ministernkonfronterades med ortsbornas syn påden tilltagande brottsligheten och på denya uppgifterna om människosmugglingoch narkotikahandel inne på förläggningen(Smålänningen 2 september2002, s. 14; 3 september 2002, s. 25).De implicita kopplingar som gjordestill kriminella aktiviteter fick de nyanländaatt framstå som importörer avkriminell gränsöverskridande verksamhet,vilket förstås förstärkte stereotypenav invandring som hot (jfr Wodak &Reisigl 2001: 156).Sett genom lokalpressens rapporteringvar det tydligt att ett misstänksamhetensklimat rådde i Markaryd.Nyhetsförmedlingen var sådan att deasylsökande nästan genomgående framställdessom hot och som belastning.Framför allt var brottsförövartematfrekvent förekommande. Visserligenangavs sällan den etniska härkomstenhos ertappade förövare, men däremotangavs regelmässigt att de var asylsökandefrån förläggningen i Markaryd.Därigenom riskerade hela gruppen avasylsökande att stigmatiseras, vilketockså antyds av den refererade intervjunmed den asylsökande ovan. Syndabocksstämpelnsvävade över alla boendepå förläggningen. Den uppiskade stämningenfick också sin logiska förlängningi ett gatubråk mellan ”svenska”och ”invandrade” ungdomar i kommundelenStrömsnäsbruk i början av april”Svenska och invandrare i slagsmål”förkunnade Smålänningens förstasida.(4 april 2002, s. 1). Att lokaltidningenhade sitt ansvar för den lokalt upprördastämningen är tydligt, och rubriksättningenvar knappast heller ägnad attgjuta olja på vågorna.problem nästgårds | 29

Så förflöt alltså ett år i Markaryd.I grannkommunen Ljungby var alltingdäremot lugnt under 2002, och fögahände som störde vardagsrutinerna.Som framgått var det sällsynt att invandradeoch flyktingar förekom på de lokalanyhetssidorna. Men ändå fanns detsammanhang där en avvisande syn påinvandrade och på flyktingar framkom,och om man därtill lade insändardebattensamt turbulensen på Markarydssidornaså saknades inte heller stoff förläsarna i Ljungby att väva stereotypauppfattningar kring. Att ha problemennästgårds kan kanske ibland upplevassom om man har dem hos sig själv.30 | stereotyper i vardagen

SkiveDen utpräglat lokala tidningen SkiveFolkeblad vänder sig förutom till Skivekommun även till grannkommunernaSundsøre, Sallingsund, Spøttrup,Fjends och Vinderup. Tidningen har påsidan 2 en väl utvecklad debattsida, därledarartiklarna samsas om utrymmetmed debattartiklar och läsarbrev. Lokalnyheternaär det som klart dominerari tidningen, och på dess hemsida kanman se vilken profil den önskar förmedla:”Skive Folkeblad er din avis. Vigår tæt på din hverdag og din egn i dinlokale avis. Og det er både spændendeog klogt at følge det lokale liv i SkiveFolkeblad ” (www.skivefolkeblad.dk11 augusti 2003).På riksplanet dominerades danskpolitik under år 2002 av regeringsskiftetoch inte minst Dansk Folkepartisnyckelposition för den nytillträddaregeringens parlamentariska stöd. Flyktingfrågornakom i fokus, och uppmärksamhetriktades mot den nya regeringensstrama invandringspolitik medbland annat nedskurna dagersättningaroch en mera restriktiv hållning tillfamiljeåterföreningar, asylpolitik ochersättning till exempelvis hemspråksundervisning.Mycket tack vare denintegrerade ledar-, debatt- och insändarsidanfanns i Skive Folkeblad ettnaturligt forum där rikspolitiken kundetransformeras ned till den lokala nivån.Det sammanvägda intrycket är attFolkebladet är den tidning av de fyra avoss undersökta där invandring och flyktingmottagningdiskuterades allra mestunder 2002.Under året var det påtagligt – ochhär fanns en genklang av diskussionenpå nationell nivå – att Skive Folkebladi hög grad fokuserade muslimer somgrupp och därtill i betydande utsträckningsom Hot. En artikelförfattareuttryckte till exempel att ”muslimersom läser Koranen fundamentalistisktär näst intill omöjliga att integrera iett danskt samhälle” (Skive Folkeblad11–12 maj, s. 9). En annan debattörundrade när det är ”Allahs vilja” attden islamiska rörelsen skall ta makteni Danmark (Skive Folkeblad 21 juni2002, s. 2). Ytterligare någon pekadepå att det var en ”omöjlighet” att blandaislam med de ”kristna värdena i detännu så länge demokratiska landetDanmark” (Skive Folkeblad 10 juliskive | 31

2002, s. 2). Islamiska fundamentalistersades ha potential att ”ödelägga” dendanska demokratin. Detta, befarade eninsändarskribent, skulle komma attske den dag då muslimerna fick befolkningsmajoritetenoch kunde införasharialagstiftning (Skive Folkeblad 5augusti 2002, s. 2). En företrädare förDansk Folkeparti skrev på debattplatsatt antalet islamiska fundamentalistersom befinner sig i landet borde görastill föremål för en noggrann räkning såatt man kunde få en överblick över viddenav deras ”samhällsomstörtandeaktiviteter” (Skive Folkeblad 8 augusti2002, s. 2). En dansk imam bereddestillfälle att försvara en steningsdom iNigeria med orden att ”stening är i sinordning”. Det var visserligen ett mycketgrymt straff, menade han, men Allahhade föranstaltat om straff för att intemänniskorna skulle ”bedriva hor”(Skive Folkeblad 20–21 april 2002, s. 2).En del motröster kom dock till tals.En dansk biskop framhöll att det baravar en mycket liten grupp muslimersom förespråkade religionskrig (SkiveFolkeblad 11 september 2002, s. 7).En debattör hälsade med tillfredsställelsebildandet av en landsförening förmuslimer i Danmark och hoppades attden skulle kunna bidra till att nyanseradebatten mellan olika trosinriktningari landet. Han hoppades att extremisterskulle uteslutas ur föreningen (SkiveFolkeblad 11 februari 2002, s. 2).En minidebatt inom det bredaretemat ”islam som hot” dök upp undersommaren i samband med ett förslagfrån militärledningen ägnat att förbättraintegrationen inom försvaret. Fördetta ändamål skulle man bland annattillåta religiösa huvudbeklädnader samtgenomförandet av religiösa ritualer påtjänstetid. En insändarförfattare sadesig vara ”djupt skakad” över att Danmarkvar så ”infekterat av muslimskatraditioner” att försvaret skulle behövavänta på soldater som först måste bedja(Skive Folkeblad 9 juli 2002 s. 2). Enannan skribent utmålade risken för enfemte kolonn. Han menade att det nukunde komma in soldater i försvaretvars lojalitet var ”totalt opålitlig ochlivsfarlig” (Skive Folkeblad 19 juli 2002,s. 2). Inte heller översten på Skivekasern (Danmarks största) var lyckligöver förslaget, även om han menade attetniska minoriteter inte vållat någraproblem på hans kasern. Han ansåg att”försvaret är bra på att integrera”, menvar rädd att det nya förslaget skullekomma att ge ”dem som notoriskthatar invandrare flera skott i kanonen”(Skive Folkeblad 15 juli 2002, s. 4).Mot slutet av året uppstod en annandebatt där islam stod i centrum. Bakgrundenvar att regeringen presenteratett förslag som gick ut på att alla skolläkareskulle vara förpliktade att rapporteranär de träffat på fall av kvinnligomskärelse. Därefter skulle rättssakkunna inledas mot föräldrar eller andrasom stått bakom övergreppet. Det somutlöste debatten lokalt i Skive var attkommunens chefsskolläkare på debattplatsdeklarerade att han för sin del inteavsåg att rapportera fall av kvinnligomskärelse som han hade träffat på.Om han blev hänvisad till att vara ett32 | stereotyper i vardagen

sådant ”kontrollorgan”, menade han,skulle invandrarföräldrarna förlora förtroendetför honom, och de skulle inteskicka sina barn till honom överhuvudtaget.Då skulle han inte få en chans attidentifiera och behandla andra sjukdomarsom barnen kanske var bärare av,till exempel tuberkulos (Skive Folkeblad14 november 2002, s. 3).Utspelet fick en hätsk respons. En avortens politiker kritiserade honom föratt svika sin plikt (Skive Folkeblad 15november 2002, s. 1). En insändarskribentkallade läkarens ”konflikträdsla”för ”ansvarslös” och föreslog att allaunga kvinnor skulle underkastas obligatoriskundersökning en gång om åretsamt att de läkare som inte lämnaderapporter om kvinnlig könsstympningskulle straffas (Skive Folkeblad 16–17november 2002). Läkaren borde skämmas,skrev en annan (Skive Folkeblad19 november 2002, s. 2). Ytterligare enröst menade att de ”oupplysta somalier”som inte ville förstå dansk lagstiftningoch inrätta sig efter den, utan fortsattemed omskärelsebruket, bara hade ensak att göra, nämligen att lämna landet(Skive Folkeblad 18 november 2002,s. 2). Chefsläkaren tvingades gå ut engång till och förklara sig. Kvinnligomskärelse är ett ”gräsligt ingrepp” somborde avskaffas så fort som möjligt,skrev han. Han menade att han aldrigvarit emot idén om inrapportering avövergreppen, men att han vände sigmot att ”straffa och bedriva klappjaktpå föräldrarna” hellre än att ”hjälpa desomaliska flickorna”. Den nya regeringen,som ju kommit med inrapporteringsförslaget,var ”främlingsfientlig”,menade han (Skive Folkeblad 3 december2002, s. 3).Det var emellertid en annan debattsom framför alla andra satte känslornai svallning bland Skive Folkeblads läsare.Även den innefattade teman somläkare, hälsovård, barn och flyktingaroch ytterst förmedlade den föreställningenom invandrare som orenligasmittobärare, alltså som hot. Redan imars stod en artikel att läsa i SkiveFolkeblad där det omtalades att detförekom hepatit B i Skive och Fjendskommuner. Det hade uppdagats attflyktingbarn var bärare, och sjukdomenkunde vara livshotande för dem sominte var vaccinerade. Den kunde överförasvia revor och sår, även om smittoriskenvanligtvis var liten. Den lokaledistriktsläkaren försäkrade att allt varunder ”fullständig kontroll” och attingen behövde oroa sig för smitta (SkiveFolkeblad 7 mars 2002, s. 4). Från ochmed juni månad började det emellertidskrivas mycket om två hepatitsmittadeflyktingbarn i det lilla samhället Stoholmi Fjends kommun. Barnen skulleefter sommaruppehållet börja på ettdagis i Stoholm, och det var detta bråketkom att gälla. Föräldrarna tillortens barn uttryckte ilska och frustration(Skive Folkeblad 7 juni 2002, s. 2;10 juni 2002, s. 3; 21 juni 2002, s. 7;28 juni 2002, s. 4; 4 juli 2002, s. 2;22 augusti 2002, s. 4; 26 augusti 2002,s. 2 o. 8; 28 augusti 2002, s. 2). Ävenom distriktsläkaren fortsatte att försäkraatt smittorisken var låg, anbefallde hanändå en kollektiv vaccinering av barnenskive | 33

(Skive Folkeblad 10 juni 2002, s. 3,21 juni 2002, s. 7; 28 juni 2002, s. 4;4 juli 2002, s. 2). I slutet av juni skrev30 föräldrar under ett upprop där dekrävde att de båda flyktingbarnen inteskulle tas emot på dagis förrän om etthalvår, så att föräldrarna till de andrabarnen kunde vara säkra på att vaccinethunnit verka (Skive Folkeblad 28 juni2002, s. 4). Dansk Folkeparti var intesent att skära pipor i vassen, och meddeladesitt stöd åt de protesterande föräldrarna(Skive Folkeblad 21 juni 2002,s. 7).Politikerna i Fjends kommun valdeändå att placera ut de båda barnen.”Vi menar att integrationen av flyktingbarnenär viktig”, sade ordförandeni barn- och kulturutskottet (Skive Folkeblad4 juli 2002, s. 2). I augusti, efterdaghemsstarten, blossade dock debattenupp på nytt. En upprörd skribentberättade på debattplats att ett barn nuhade blivit bitet av ”ett flyktingbarnsmittat med hepatit” (Skive Folkeblad22 augusti 2002, s. 4). Distriktsläkarengick strax därefter ut med försäkringarom att smittorisken var så liten för detbitna barnet att den faktiskt kundebetraktas som ”icke existerande”. Hanslog också fast att han hädanefter intetänkte uttala sig i frågan, eftersom detvar viktigt att ge daghemmet arbetsro(Skive Folkeblad 22 augusti 2002, s. 4).Han blev knappast bönhörd. En skribenthävdade att politikernas hanteringav frågan riskerade att bli kontraproduktiv.Istället för att befrämja integrationenav flyktingar riskerade den attbidra till deras isolering, eftersom invånarnaskulle komma att låta sin frustrationöver politikerna gå ut över flyktingarna(Skive Folkeblad 26 augusti2002, s. 2). En förälder hävdade attförskollärarna nu börjat mobba barntill kritiska föräldrar. Familjen hadedärför bestämt sig för att sälja hus ochhem och flytta till en annan kommun.Om de inte kunde sälja huset, avslutadeskribenten, kunde de ”säkert hyraut det till kommunen som kan ge detvidare till de flyktingar som manbehandlar så väl” (Skive Folkeblad28 augusti 2002, s. 2). Uttrycket”omvänd diskriminering” förekomi sammanhanget (Skive Folkeblad26 augusti 2002, s. 2).Så avslutades den högst infekteradedebatten. Även om inte tilldragelsernaägde rum i själva Skive, var detta detmest dramatiska skeendet som lokaltidningenskrev om under 2002. Debattenkring händelserna i Fjends kom förövrigt att spilla över på riksnivå, dåhepatit B-fallen i Stoholm i slutet avjuni 2002 föranledde en fråga frånfolketingets hälsoutskott till inrikesochhälsoministern.I relation till denna debatt ominvandrare och flyktingar som hälsohotfick brottsreportagen en undanskymdroll. Ändå förekom de. En insändarförfattaremenade att det uppenbarligenfanns en skillnad i synsätt på och förhållningssätttill brott beroende påom man hette ”Arnold eller Ahmed”(Skive Folkeblad 12 augusti 2002, s. 2).Annars var det främst i relation till tilltagandeungdomsbrottslighet och gatubråkpå helgkvällar som invandrare34 | stereotyper i vardagen

pekades ut (Skive Folkeblad 2–3 november2002, s. 1 o. 6; 8 november 2002,s. 1; 9–10 november 2002, s. 6; 18november 2002, s. 9). Framför allt vardet gruppen ”andra generationensinvandrare” som diskuterades, och tillskrevssåväl våldsamt beteende somnarkotikahandel (Skive Folkeblad 2–3november 2002, s. 1 o. 6; 8 november2002, s. 1; 9–10 november 2002, s. 6).Denna grupp ansågs av polisen vara”svår att nå”, även om det framhölls attdet också fanns ”marginella grupperbland danskarna” som låg bakom oroligheternapå stan (Skive Folkeblad2–3 november 2002, s. 6).Skildringar av enskilda invandraresom offer gjordes främst i sambandmed reportage om flyktingar och flyktingfamiljersom efter svåra umbärandenflytt till Skivetrakten för att startaett nytt liv (Skive Folkeblad 3 juni2002, s. 8; 9 juli 2002, s. 5). Tidningenbehandlade även hur den danskarestriktiva hållningen till familjeåterföreningslog mot individerna. En irakiskflykting beskrev sin nya tillvaro som”ett öppet fängelse” och ”en långsamdöd” utan familjen (Skive Folkeblad5–6 januari 2002, s. 10–11), medan eniransk kvinna sade att hon hade gråtitoavbrutet i ett halvår, eftersom detskulle gå åtminstone tre år innan honkunde få återförenas med sin familj(Skive Folkeblad 29 maj 2002, s. 8).När de invandrade beskrivs som värnlösaoffer som behöver och får majoritetsbefolkningensstöd, kan somnämnts majoritetens stereotypa uppfattningav sig själv som god stärkas.En sudanesisk familj uttryckte sålundasin stora tacksamhet över den hjälp defått från Danmark och från kommuneni form av bostad, dagis, språkundervisning,medicin och annat. Nu ville destanna och ”bli som danskarna” (SkiveFolkeblad 9 juli 2002, s. 5).Enskilda framgångssagor beskrivsockså. Ett irakiskt par får arbetsplatspraktikpå ett dagis i Vinderup (SkiveFolkeblad 3 juni 2002, s. 8), en kurdiskfamilj berättar att de ”nu vill klara sigsjälva”. Kvinnan har börjat jobba påfabrik med kommunalt stöd, medanmannen är helt självförsörjande. ”Nubidrar jag också”, säger han (SkiveFolkeblad 9 augusti 2002, s. 8–9). Detges flera exempel på hur invandrare nubörjat jobba: en indonesisk kvinna harbörjat sälja egentillverkade möbler(Skive Folkeblad 9–10 februari 2002,s. 2–3), en iransk flykting startar enguldsmedja i Skive (Skive Folkeblad28 augusti 2002, s. 8), en bosniskflykting öppnar pizzeria i staden(Skive Folkeblad 2 oktober 2002, s. 8).Under året fanns alltså en rad artiklarsom innehöll ansatser till positivamotbilder till de negativt laddade stereotyperna.Märkbart många artiklaromtalade också lokala och regionalaprojekt för att få ut flyktingar i arbetslivet(Skive Folkeblad 23 januari 2002,s. 5, 27 februari 2002, s. 7; 13 maj2002, s. 8; 24–25 augusti 2002, s. 5;29 augusti 2002, s. 6; 31 augusti–1 september 2002, s. 3; 12–13 oktober2002, s. 12). Vidare beskrevs en radlokala satsningar som möjliggjorts aveldsjälar i trakten. Den bärande tankenskive | 35

var att föra individer samman och slåbroar mellan majoritetsbefolkning ochinvandrade grupper. Röda Korset varinvolverat (Skive Folkeblad 5 februari2002, s. 6), liksom den nybildade ochaktiva föreningen ”Kultur på tvärs”,som stod för en rad aktiviteter underåret med bland annat sång, musik,matlagning och föredrag (Skive Folkeblad20 mars 2002, s. 3; 1 maj 2002,s. 4; 2 oktober 2002, s. 10). Föreningensstörsta arrangemang var en temadagmed upp till 600 besökare. Arrangörernabeskrev det som en ”multikulturellbasar”, en festdag för ”flyktingar/invandrareoch danskar” i Skiveregionen, varvidmålet var att fokusera ”mångfaldenoch det olikartade”. Bland annat skulleman upprätta en ”riktig basar medvaror från Skives etniska butiker” (SkiveFolkeblad 23 oktober 2002, s. 6). Enrad andra kontaktkanaler mellan majoritetoch minoriteter fanns i regionen.Tidningen berättade till exempel omriktade mentorsatsningar vid SkivesTekniska Skola (Skive Folkeblad 1 maj2002, s. 3), invandrarkaféer för lokalbefolkningen(Skive Folkeblad 1 maj2002, s. 9) och system med värdfamiljersom skulle vara behjälpliga medintegrationen i samhället (Skive Folkeblad18 oktober 2002, s. 8).Förvisso ligger skildringen av dessaaktiviteter i flera fall exotiseringen nära,men den tillhandahåller ändå motbildersom skiljer sig från de rena Hotstereotyperna.Antalet artiklar på dessamötes- och broslagningsteman har vidaöverskridit dem som stått att läsa i deövriga tre lokaltidningarna. Att nackdelarfinns med dessa skildringar framgårtydligt om man exempelvis studerararrangörernas beskrivning av den”multikulturella basaren”, där det, möjligtvisoreflekterat, görs en uppdelningmellan invandrare/flyktingar och danskar.Denna typ av aktiviteter främjarsäkert möten och i många fall förståelse,men främjar de även integration ivardagen? Romantiserande skildringarav avvikande ”etniska” kulturer riskeraratt befästa rådande sociala mönster, därdet ”etniskt avvikande” ställs i kontrasttill normen, ”det danska”.Bilden av de invandrade är sammansatti Skive Folkeblad. Det är där demest infekterade debatterna finns i frågorsom rör invandrare, det är där somde mest hätska utfallen görs mot muslimersom grupp, och det är där somflest brandfacklor kastas till stöd för enrestriktiv invandrings- och flyktingpolitik.Samtidigt är det också där som detskrivs mest om satsningar för att slussain flyktingar och invandrare i arbetslivetoch om att få till stånd mötenmellan majoritet och minoriteter, låtvara med bibehållna gränser mellan Ossoch Dem.36 | stereotyper i vardagen

AmstettenAmstetten är beläget vid autobahn ivästra Niederösterreich nära flodenDonau. Staden är, enligt dess hemsida(www.amstetten.at), en centralort förekonomi och förvaltning i Mostviertelregionen.I själva centralorten Amstettenbor 23 000 invånare och där är andelen”icke-österrikare” 5 procent.Mer än hälften av invånarna iAmstetten får kontinuerlig kontaktmed nyhetsfloden genom NiederösterreichischeNachrichten, vilket överträffarinte bara konkurrerande dagspress utanäven andra medier som radio och TV(vecka 27). I Amstetten kommer tidningenut i två olika upplagor varjevecka. Den ena varianten, AmstettnerZeitung, har en klart lokal prägel ochsaknar ledarsida och egentliga analyserav den politiska situationen. Däremotredogörs det för den gångna veckanshändelser i form av kulturella evenemang,trafikolyckor, brottsmål, lokalpolitik,och inte minst föreningsaktivitet.Enskilda medborgare kommer tilltals, dels genom ett litet antal insändare,dels genom det återkommandeinslaget Frage der Woche. Den andraupplagan vänder sig till hela regionenoch inkluderar såväl politiska analyser,ledarkommentarer, ekonominyheter,resereportage, läsarforum som ett särskiltavsnitt om Europa (Wir und Europa).Täckningen av Amstetten görs såledesi två editioner av samma tidning, enlokal utgåva (Amstettner Zeitung) ochen regional dito (NiederösterreichischeNachrichten).I den verklighet som skildras ärinvandrare till stor del frånvarande.Invandrare och flyktingar kommer intetill tals och det talas knappast heller omdem. Ingenting skrivs heller om åtgärdersom görs för att förbättra de invandradessituation. I dessa avseenden utgörsåledes tidningen en motpol till SkiveFolkeblad. Om man skall tro rapporteringen,finns det ingen egentlig främlingsfientlighet,vare sig i stadenAmstetten eller i regionen Niederösterreich.Däremot är stereotypa uppfattningarav det upplevt avvikande vanligtförekommande i tidningen.Liksom i Danmark finns det i Österrikeett inflytelserikt parti som sättersin prägel på den nationella debattengenom att profilera sig i invandringsochflyktingfrågor. ”Die Freiheitlicheamstetten | 37

Partei Österreichs” (FPÖ) ingick i denså kallade blåsvarta koalition somutgjorde regeringsunderlag i Österrikeunder 2002. Under året ledde dockinterna splittringar i partiet till regeringskris(NÖ vecka 38), och nyvalutlystes till november. I detta val förloradepartiet åtskilliga röster bådelokalt och nationellt (Amstettner Zeitung,vecka 48; NiederösterreichischeNachrichten, vecka 48). På ledarplatsi skildrades turbulensen i FPÖ, varvidpartiets ledargestalt Jörg Haider ömsomutmålades som kontroversiell bråkmakare(NÖ vecka 20; NÖ vecka 32),ömsom som ett retoriskt geni (NÖvecka 4; NÖ vecka 31).Tonläget var ibland raljerande (NÖvecka 38; NÖ vecka 45), ibland polemiserandegentemot enskilda partirepresentantersuttalanden och handlingar(NÖ vecka 31; NÖ vecka 32). Trotsvalnederlaget och den bitvis bitska kritikenlyckades lokala representanter förFPÖ torgföra sina idéer. Inte minstgällde detta partiets farhågor för vadöstutvidgningen kunde medföra förregionen. FPÖ spelade här på lokalbefolkningensoro inför det upplevt främmande.Detta visade sig i en rad hätskauttalanden mot grannlandet och denblivande EU-kollegan Tjeckien.En debatt rörde det tjeckiska kärnkraftverketTemelin, vilket är belägetnära gränsen till regionen. Enligt enopinionsundersökning i april var detjust Temelinfrågan som upprörde folkmest i Niederösterreich (NÖ vecka 17).Den lokala oron för kärnavfallshanteringenutlöste en våg av ilskna reaktioner.FPÖ initierade en appell motkärnkraftverket och lyckades samla enprotestlista med över 150 000 namnunderskrifter(NÖ vecka: 4; AmstettnerZeitung vecka 5). Andra partier försöktelugna ned stämningen, utan att för denskull förringa behovet av att kontrolleraskötseln av Temelin (NÖ vecka 42).En annan källa till frustration motTjeckien gällde den så kallade Benešdekretensom kom till i samband medåterupprättandet av den tjeckoslovakiskastaten efter andra världskrigets slut.Dekreten innebar ett sanktionerande avatt vissa ”icke-önskvärda minoriteter”fördrevs från sina boplatser och helteller delvis förlorade sina medborgerligarättigheter. Den lokala FPÖ-avdelningenåberopade gällande EU-lagstiftningom skydd av minoriteter och krävde ettupphävande av dekreten som villkor förett tjeckiskt inträde i EU (NÖ vecka13). Även andra lokala politiker kritiseradePragregeringen för att inte ageratillräckligt kraftfullt i frågan (se NÖvecka 11; NÖ vecka 41), men undvekatt ställa ultimatum. Den laddadestämningen i dessa båda frågor utgjordeen kontrast till den i övrigt utvidgningsentusiastiskahållning (se NÖvecka 47) som präglade debattklimatet iregionen. Den lokala eliten välkomnadegrannländerna att deltaga i unionen,men påtalade även de påfrestningar östutvidgningenförväntades innebära fören redan pressad inhemsk arbetsmarknad.Misstänksamheten mot det ickeösterrikiskaaccentuerades när FPÖangav tonen i debatten. Diskussionenkring Benešdekreten utmålade Tjeckien38 | stereotyper i vardagen

som ett land fast i det förflutna, medanTemelinfrågans behandling vittnade ombristande tilltro till tjeckernas förmågaatt själva ansvara för säkerheten i kärnkraftverket.Exotiserande inslag var vanligt förekommandei tidningen. Icke-europeiskakulturer beskrevs som väsensskilda frånden österrikiska vardagen och förekomframför allt som objekt i diverse hjälpprogram(Amstettner Zeitung vecka 1;Amstettner Zeitung vecka 2). I fråga omEuropa var det främst skildringar avrelativ fattigdom bland östeuropéer,särskilt rumäner, som NÖ:s läsare fickta del av. Det berättades om olika hjälpaktioner,t.ex. för rumänska gatubarn.På en förstasida uttryckte några sådanagatubarn sin tacksamhet för hjälpenoch de som stod främst av dem höllupp ett plakat med texten ”Wir dankendem Land Niederösterreich” (NÖ vecka13). Som ett annat exempel lyckades engrupp präster under hösten samla ihop370 trasiga cyklar för vidare transporttill Rumänien och restauration ochförsäljning där. Ambitionen var att stimuleralokal företagsamhet på plats.Rumänerna framställdes i dessa sammanhangsom offer i behov av hjälp, ochdet angavs som lokalbefolkningensplikt att hjälpa dem (Amstettner Zeitungvecka 41; Amstettner Zeitung vecka 48).Romantiserandet av det främmanderumänska framträdde tydligt i de resereportagesom gjordes. Rumänernabeskrevs där till exempel som ett gästvänligtfolk och landet sades erbjudafantastiska naturupplevelser och ettblomstrande kulturliv (NÖ vecka 20).Resereportagens Rumänien framträddeemellertid i bjärt kontrast till de bildersom målades upp av landet och dessbefolkning i övrig rapportering. Ibrottsmålsnotiserna var rumäner flitigtomnämnda. Allmänheten var överlagorolig för att drabbas av tjuvligor somrapporterades operera från länder somRumänien, Polen och Tjeckien. Lokaltidningenskrönikör var snar attomvandla den lokala oron till artiklaroch notiser (Amstettner Zeitung vecka 5;Amstettner Zeitung vecka 11; AmstettnerZeitung vecka 17). I tidningen koppladesupplevelsen av ett ökande immigrationstrycksamman med den gränsöverskridandebrottsligheten. Att dentotala brottsfrekvensen hade minskatoch att andelen uppklarade brott påorten fortfarande var relativt god gavsinte mycket uppmärksamhet (AmstettnerZeitung vecka 15). Däremot diskuteradesupprättande av frivilligt organiserademedborgargarden som ett sätt att kompenseraden upplevda otryggheten inärområdet och i någon mån uppvägapolisens begränsade resurser (NÖvecka 21).Självfallet är det kontextuella faktorersom avgör vilka grupper det är somblir föremål för stereotypiseringar ilokalpressens bevakning. Utvidgningenav EU ägnades överlag stort intresse iregionen och gav uppenbarligen upphovtill oro för framtida konsekvenser.Det är mot den bakgrunden man skallse att det främst var rumäner och tjecker(om än i olika sammanhang) sompekades ut.amstetten | 39

Invandrare och flyktingar förekomalltså annars mycket sparsamt i NÖunder 2002. De inslag som faktisktfanns tenderade att cementera föreställningarnaom att asylsökande – åtminstonei grupp – utgjorde en belastningoch även ett direkt hot mot lokalbefolkningen.Problematiken kan illustrerasmed ett reportage från det lilla samhälletTraiskirchen, beläget i de östradelarna av regionen (NÖ vecka 41). Iorten bor 14 000 invånare, vilka samsasmed 700 asylsökande, inkvarterade påen flyktingförläggning. Lokalinvånarnauppges vara uppretade och skrämda avsituationen, en ung mamma intervjuas:”Kan ni förklara för min dotter varförpolitiskt förföljda flyktingar alltid skallfråga henne var hon bor och om honvill ha sex?” Den socialdemokratiskeborgmästaren uttalar sig om att det ärpå tok för många flyktingar i bygdenoch tillägger att så kallade ekonomiskaflyktingar å det snaraste skall ”hjälpashem” då de saknar grund för asyl. Polisenhävdar att cirka 70 procent av derasarbetsinsatser tas i anspråk av förläggningen.Inga röster hörs däremot frånsjälva förläggningen. Perspektivet ärmajoritetsbefolkningens och det ärsvårt att förstå reportaget som någotannat än ett exempel på vilka problemde asylsökande medför för ett litet samhällesom Traiskirchen. Lokalpressensdelansvar i att trissa upp en redanspänd stämning förtjänar att än engång understrykas.Oförmågan eller oviljan att öppetbelysa de konfliktlinjer som rör minoritetsbefolkningeni dagens Amstettenriskerar att underblåsa de främlingsskeptiskaströmningar som uppenbarligenfinns där. Utan dessa strömningarskulle FPÖ knappast få det relativagenomslag i debatten som partietfaktiskt har fått. I den löpande nyhetsrapporteringenär invandrare och flyktingarnärmast osynliga, men när detrots allt figurerar synliggörs de sombelastning och hot. De stereotypa uppfattningarnaom icke-österrikarnasnatur och kultur reproduceras slentrianmässigtutan att det erbjuds någrapositiva motbilder. Reportaget frånTraiskirchen vittnar om att det intekrävs särskilt mycket för att xenofobiskayttringar skall nå upp till ytan.40 | stereotyper i vardagen

Havlickuv BrodPå andra sidan av det nuvarande EU:sgränser finns staden Havlickuv Brod iTjeckien. I själva staden, som har anorfrån 1200-talet, bor närmare 25 000invånare. Avståndet till Amstetten ärgeografiskt sett ringa, men rapporteringeni lokaltidningen Noviny Vysocinyskiljer sig markant från den ickerapporteringom invandrings- ochflyktingfrågor som kännetecknar NÖ.Tidningens innehåll utgörs till stor delav synnerligen lokala notiser. I varjenummer finns dessutom någon sidaom internationella nyheter, ett par omkultur, samt ett antal sidor om olikasportevenemang.På riksplanet påverkades den politiskadiskussionen även i Tjeckien av denstundande EU-utvidgningen. De lokalareaktionerna skiftade och svängningari synen på EU förekom. I en kritiskkommentar till Bryssels löften om vadett medlemskap förmodades innebära,skrev en kolumnist (Noviny Vysociny 7maj) att: ”[t]jeckerna är allergiska motnågon som säger sig ha den enda vägentill paradiset”. Frågan om Benešdekretentogs också upp i en valrörelse somi övrigt fokuserade frågor om inre ochyttre säkerhet (Noviny Vysociny 25 maj).EU:s flyttade gränser upplevdes attdöma av diskussionen som både försvårandeför och befrämjande av denlokala gemenskapen.I den lokala rapporteringen kretsademycket kring romer. Kommunen föreslogtill exempel inrättandet av en särskildadministrativ tjänst för en ”romkoordinator”,vars uppgift skulle varaatt agera rådgivare och representant iutskottet för nationella minoriteter(Noviny Vysociny 20 september). Frångrannstaden Vysocina berättades omplaner på att starta landets första romskaföretagarförening (Noviny Vysociny24 september). Romerna själva utmåladesfrekvent som våldsverkare ochbedragare. Bråk inom den egna gruppenomtalades ofta (Noviny Vysociny28 maj; Noviny Vysociny 29 juni) ochdet skrevs om romers hämndlystnad,vilken närmast utmålades som nedärvd.I samband med mordet på en sjuårigflicka betonades draget bland annat aven romsk kvinna (Noviny Vysociny28 maj). Den påstådda aggressivitetenlyftes också fram i samband med fyllerioch anstötligt beteende. Varje daghavlickuv b r o d | 41

erättade notiser och artiklar om trafikolyckoroch då angavs sällan nationalitet,utom just då det handlade omromer. Rubriker som ”Full rom” förekom(Noviny Vysociny 17 oktober). Attromerna framställdes både som hot ochsom belastning är med andra orduppenbart.Notabelt är dock att romerna självavid flera tillfällen fick komma till tals itidningen. En företrädare försäkradeexempelvis att ”Vi vill arbeta” (NovinyVysociny 8 oktober). Uttalanden av dettaslag avslöjar en hel del om majoritetsbefolkningensuppfattningar omhuvuddelen av romerna som lata ocharbetsskygga. Att romerna ändå tilldelasen röst indikerar att de utgör en del avlokalsamhället, om än en avvikandesådan. När romer uttalade sig handladedet oftast om att de kände sig diskriminerade.En representant yttrade sig omstämningen i det till Havlickuv Brodgränsande samhället Chotebor: ”Jag ärinte nöjd med bostadsmöjligheterna, vihar inte en chans. Då det är stökigt, fårvi skulden.” Offertemat förekom överhuvudtagetofta i tidningen (NovinyVysociny 19 augusti). Läsaren får redapå att det finns problem med rasismoch främlingsfientlighet i HavlickuvBrod. Det kan gälla diskrimineringeller fall då romer blivit utsatta förrasistiska våldsdåd av nynazister (seNoviny Vysociny 9 juli). Kyrkogårdarskändas (Noviny Vysociny 4 maj) ochungdomar gör nazihälsningar (NovinyVysociny 9 maj).Mycken debatt fördes kring hur passdräglig tillvaron egentligen är förromerna i Tjeckien. Lokala rösteruttryckte motstridiga åsikter om saken.Ibland utmålades det som att romernabedrägligt försökte förbättra sin position.I ett bildreportage, där romerbeskrevs som att de lärde sig ”halta pårätt sätt” i en hög av sopor i den franskastaden Nice, varnades det för attEuropa skulle komma att ”översvämmasav romer” (Noviny Vysociny 30oktober). De utmålades som ett kringresandefolk av ”asylturister” som sällankunde uppge legitima asylanspråk.Misstänksamheten förstärktes av attnågra romer, i en intervju ståendeframför en fullastad buss, ljugit om attde bara ”skulle åka iväg på semester ensväng” när de i själva verket sedan sökteasyl i England. Ett par dagar senarerapporterades att samma personer hadefastnat i en gränskontroll på väg att”smita in” i Storbritannien (NovinyVysociny 27 juli; Noviny Vysociny 29juli; jfr Noviny Vysociny 7 augusti). Detligger i sakens natur att prospektivaasylsökande inför media knappast uppgersin avsikt att lämna hemlandet ochsöka asyl annorstädes, men det gickspårlöst förbi i nyhetsrapporteringen.Istället framställdes romerna som notoriskalurendrejare, och efter denna händelseblossade den lokala irritationenupp ytterligare. En tjänsteman vid socialkontoreti Havlickuv Brod hävdade tillexempel att romerna varken hotades avarbetslöshet eller rasistiska stämningar.Det förekom dock motröster som försvaraderomernas ambitioner att sökaasyl i annat land; den romske f.d. tränareni fotbollslaget TJ Roma i Jihlava42 | stereotyper i vardagen

menade i samma nummer att tjeckernaär rasister: ”I puben blir du inte serveradför att du är zigenare, du får ingetjobb för att du är zigenare, folk hatardig.” Han uttryckte sin sympati ochförståelse för dem som vill flytta västerutdit där ”stämningen var mer öppenoch tolerant” (Noviny Vysociny 9 augusti).Exotiserande, på ytan positiva,stereotyper om romer fanns det gottom, bland annat imponerades tidningenav att romska barn är så ”bra på attdela med sig”, vilket visat sig i tillfälligaläger som upprättats efter översvämningari trakten (Noviny Vysociny 28augusti). Tidningen uppmärksammadeolika högtider förknippade med romernasliv och leverne. Den lokale så kalladezigenarbaronens begravning iOstrava ägnades ett stort bilduppslag(Noviny Vysociny 12 september), liksomkorandet av den lokala skönhetsdrottningenMiss Roma (Noviny Vysociny 16maj). Tidningen ägnade även utrymmeåt den romska kokkonstens förtjänster(Noviny Vysociny 24 augusti). Dylikaessentialiserande föreställningar utgörbland annat en bevekelsegrund för diskriminering.En polis beskrev problemet:”Värst är det i skolorna. Romskabarn ägnar sig lärarna inte åt. De gerdem en bandspelare och säger åt dematt dansa, eftersom det är deras kultur”(Noviny Vysociny 12 augusti).Intressant nog förekom liknandeexotiserande beskrivningar av andraminoritetsgrupper. Läsaren kunde få serepresentanter från den tyska minoritetendansa traditionella danser ikläddafull folkdräktsmundering (Noviny Vysociny25 november) och under den s.k.Belgiendagen fick lokalbefolkningentillfälle att pröva på det speciella belgiskaköket (Noviny Vysociny 12 december).Detta rörde sig dock om enstaka inslagoch inte alls om den systematiska ochkonsistenta exklusion och essentialiseringsom romerna som grupp utsattes för.En andra grupp som gavs förhållandevismycket utrymme i den politiskadebatten var sudettyskarna, vilkas villkoroch öden behandlades i en radolika sammanhang (se Noviny Vysociny27 maj; Noviny Vysociny 22 juni).Några röster hävdade att sudettyskarnaskrav på kompensation från den nuvarandetjeckiska regeringen var orimliga(se Noviny Vysociny 30 juli). Åter andraprovocerades av sudettyskar som framfördeåsikter som att Sudetlandet bordetillhöra Tyskland (se tex Noviny Vysociny29 juli; Noviny Vysociny 4 oktober). Detexotiserande inslaget saknades dock irapporteringen om sudettyskarna. Deantogs inte representera en annan ”kultur”på samma sätt som romerna, ochde betraktades inte heller som offer isamtiden, annat än för vad fördrivningenhistoriskt orsakat dem.Liksom i Skive Folkeblad bejakadesmångkulturalism på grundval av essentialiseradeuppfattningar om vad somutgör de olika ”kulturerna”. Även omromerna fanns representerade i tidningen,förstärkte Noviny Vysociny genomsitt sätt att skriva om dem avståndetmellan majoritetsbefolkningen ochromsamfundet. Att romerna gavs enröst i Noviny Vysociny hindrade intespridningen av stereotypa föreställninghavlickuvb r o d | 43

ar kring deras liv och kultur; snararebekräftades de. För att förebygga konflikteroch spänningsförhållanden ärdet inte tillräckligt att tilldela de mindreprivilegierade grupperna en egen röstom inte ansträngningar samtidigt görsför att motverka spridandet av stereotypaföreställningar om de marginaliseradeslevnadssätt.På sätt och vis utgör den romskaminoritetsbefolkningen det arketypiskafrämmande för en lokal gemenskapsom Havlickuv Brod. Bilden avromerna som eviga nomader förkroppsligarde utmaningar som ett lokalsamhälleställs inför då gränser mellannationer och kulturer upplevs som merflytande än tidigare; rotlöshet ställs motbehovet av rötter (jfr Featherstone1995). Att romerna har befunnit sig itrakten lika länge som majoritetsbefolkningentas inte i beaktande; romsamfundetsfrämlingsstatus har permanentats.Stereotypa föreställningar kringromerna som hot och belastning förmajoritetsbefolkningen bidrar till attvidmakthålla bilden av främlingarna iHavlickuv Brod. De främmande lokalinvånarnabefinner sig mitt i byn.44 | stereotyper i vardagen

KonklusionerLokalpressen är en viktig arena och enmäktig aktör. Den bidrar till att sättaramarna för den verklighet som lokalinvånarnalever i. Den agerar sanningssägareoch förstärker och sprider föreställningarom en gemensam vikänsla.Samtidigt bidrar den till att befästaavståndet till det upplevt främmande.Kunskapen om oss själva och de andrakonstituerar den verklighet som omgervardagen. I det sammanhanget spelarstereotyper en väsentlig roll genom attbefästa de relationer mellan gruppersom präglar ett lokalsamhälle och dediskurser som representerar ”det verkliga”däri (jfr Foucault 1990).Vi har tagit del av fyra europeiskalokaltidningars rapportering under2002 och undersökt hur invandrare,ofta stereotypiserade, figurerat på derassidor under detta år. De fyra tidningarnasäger sammantaget någonting omden tid vi lever i och vilka sanningar vilever efter i mötet med andra. Därförär de också viktiga att studera.Vår ambition har varit att granskavardagen, men även vardagen kanrymma konflikter, vilket inte minstillustreras av diskussionerna kringsnatterivågen i Markaryd och falletmed de hepatit B-smittade barnen iFjends kommun. I båda fallen fokuseradesflyktingar på ett ytterst negativtsätt, och de tillskrevs skulden för detskedda. De lokala reaktionerna i Traiskirchenpekade i samma riktning: attförekomsten av asylsökande och flyktingarutgör en belastning och en faraför majoritetsbefolkningen. Dessa meratillspetsade skeenden ägde visserligenrum utanför de städer som vi direktstuderat, men har säkert påverkat vardagsdiskussionernaäven där.I lokaltidningarnas rapportering ärdet två stereotyper som dominerar närinvandrade personer lyfts fram inyhetsbevakningen. Det rör sig om deinvandrade som hot och som belastning.Enligt den första är invandraremera brottsbenägna än majoritetsbefolkningen,medan den andra framställerdem som svagare och i större behovav överhetens upplysta beskydd. I frågaom Smålänningen har vi kunnat se attanvändningen av de båda stereotypernahar varit relativt sparsam på nyhetssidorna,men vi har ändå rest fråganom inte även dessa tillfällen har varitk onklusioner | 45

tillräckligt för att ge näring åt befintliganegativa stereotyper. På den osminkadeinsändarsidan har därtill röster mednärmast främlingsfientliga tonfall stundomkommit till tals. I insändarna ärbelastningstemat mycket tydligt; invandrarnakostar helt enkelt för mycketpengar, vilket var ett tema som denmest ingående läsarbrevsdiskussionenunder 2002 ägnades åt.Även om Smålänningens bevakningav Ljungbytrakten företer drag som ärgemensamma med de tre europeiskalokaltidningarnas täckning av Skive,Amstetten och Havlickuv Brod, ochdärmed också har en del problemgemensamma med dem, förtjänar detatt framhållas att andra drag framstårsom positiva vid en jämförelse. Låt varaatt invandrare sällan figurerar pånyhetsplats i Ljungby, men tidningenförsöker inte låtsas som om de intefinns, vilket NÖ i stor utsträckningtycks göra. Insändardebatten om invandringenskostnader må vara föga tilltalande,och skildringen av händelserna iMarkaryd kan knappast sägas förmedlaen positiv bild av flyktingar i denangränsande kommunen, men skriveriernaär ändå hovsamma i jämförelsemed de hätska lokala debatterna ochinsändarresonemangen i Skive Folkeblad.Även om en stark stereotypiseringkarakteriserar skildringen av CentralochÖsteuropa och forna Sovjetunionen,pekas inga specifika etniska grupper ut,så som är fallet med romerna i NovinyVysociny och med rumäner och tjeckeri NÖ. Dock misstänkliggörs gruppenflyktingar som helhet i rapporteringenkring händelserna i Markaryd. Tonenär mycket negativ mot muslimer pådebattsidan i Skive Folkeblad, medandylika stämningar återfinns i enstakainsändare i Smålänningen.I samtliga fyra lokaltidningar ärpositiva motbilder sällan representerade.Invandrare tenderar att förekommasom förövare eller offer i nyhetsbevakningen,eller också inte alls. I Smålänningenoch Skive Folkeblad finns enstakaansatser, till exempel i fråga om skildringav lokala integrationsprogram somavser att få in invandrare på arbetsmarknaden.Det är också sällan som invandraredirekt får ordet i Smålänningen. Desom uttalar sig för deras sak är engageradetjänstemän, politiker och personerur lokalbefolkningen. Här framstår tidningensom svagare än såväl Skive Folkebladsom Noviny Vysociny. I båda dessatidningar är bilden emellertid sammansatt.Vid bevakningen av Skive ochHavlickuv Brod är påhoppen många påmuslimer respektive romer. Samtidigtär det Skive Folkeblad som skriver klartmest om invandrare i lokalsamhälletoch om projekt avsedda att integreradem. En rad individuella människoödenlyfts fram i intervjusituationer.Låt vara att de ofta befinner sig närastereotypen av invandrare som offeroch därför som en belastning, men deflesta av dessa reportage har ändå enpositiv underton. Dock vidmakthållsuppdelningen mellan Oss och Demnoga i den danska tidningen, även i depositiva reportagen. Riktigt allvarligtblir det då hela grupper av människor46 | stereotyper i vardagen

impliceras som smittospridare; hotstereotypenaccentueras i Skive Folkeblad dåförekomsten av invandrarbarn kopplassamman med spridning av hepatit-B.Den tjeckiska tidningen kritiserar ochstereotypiserar ofta romer, men låterockså ofta romer komma till tals. Uppdelningenvidmakthålls, samtidigt somdet ges möjlighet till rudimentär nyansering.Att romerna har vistats på platsså länge och ändå blir porträtterade somfjärran lokalinvånare talar sitt tydligaspråk om slutenhet och om stereotypersmotståndskraft.Att det finns likheter mellan vårafyra fall är knappast ägnat att förvåna.Den negativa argumentationen ominvandrare och flyktingar låter sig inteavgränsas av några nationella rum, ochidéer flödar fritt över gränserna. Diskussionenkring ”oäkta flyktingar”, vilkasägs motiveras av ekonomiska skäloch privata vinstbegär, har exempelvisförts på många håll i västvärlden. Detrör sig om transnationella idéstrukturersom får återklang även i de lokala samtalen.Vad de indikerade skillnadernamellan fallen i sin tur beror på är däremoten mera svårlöst fråga. Här börman nog beakta det genomslag somnationella pressetiska spelregler kan ha;den svenska pressen är ändå i internationelljämförelse relativt restriktiv medatt avslöja exempelvis etnisk hemvisthos misstänkta gärningsmän. Att detskulle finnas några större nationellaskillnader mellan majoritetsbefolkningarnassamtal på lokal nivå tror vi däremotmindre på. Det är snarare derasåterspegling i pressen som skiljer sig åt.Varje text om stereotyper riskerartyvärr att själv bli stereotypifierande(Lindberg 1998: 9). Då vi identifieraroch särskiljer de fyra europeiska städernaså som de framträdde i lokalpressenunder 2002 kan förvisso även vikritiseras för att förstärka stereotyper,i detta fall om den ”trångsynta småstaden”.Vi hävdar dock att nedslageni lokalpressen fyllt en viktig funktion,nämligen att bidra till förståelse av denegativa konsekvenser reproducerandetav stereotypa uppfattningar om invandrarekan medföra för relationen till detsom upplevts som främmande. Gränsenmellan en allmän rädsla för det främmandeoch utfall av främlingsfientlighetär diffus. Till synes oskyldiga, positivtladdade stereotyper kan lätt vändastill sina motsatser och slå över i förmentasanningar om de invandradeskultur och natur. Enkla sanningar tenderaratt slå följe med enkla lösningar.Det är också här man tydligast kanskönja den konfliktförebyggande relevansenhos våra rön. Som påtalades iinledningen är fiendebilder och syndabockstänkandeutslag av stereotypiseranderesonemang. De utgör också farligamentala konstruktioner så till vidasom de kan uppmuntra till förebyggandeaktioner för att kväva upplevdahot i deras linda. Exemplet Markarydär kanske det som tydligast visar hur ettallmänt klimat av misstänksamhet ochstigmatisering av en hel kategori upplevdafrämlingar kan riskera att slå överi våld med gatubråk och bildande avmedborgargarden som ingredienser.k onklusioner | 47

I Markarydsfallet visades också hurmotståndskraftiga stereotyper kan varagentemot informationer som annarsskulle tyckas vara vederläggande. Upplysningenatt villainbrotten som tidigaretillskrivits de asylsökande i självaverket hade begåtts av s.k. etniska svenskarfick ingen påtaglig effekt på opinionen.Snarare drunknade de i det massiva,negativa informationsflödet om deasylsökande. Media är som vi har diskuteratsåväl en aktör som en arena förandra aktörer. De stereotypiserade tankestrukturersom förmedlas om flyktingaroch invandrare har oftast formatspå andra håll, främst genom uppfostran,utbildning och personliga nätverk.Men obestridligt är ändå att media harett ansvar i situationer som den somuppstod i Markaryd under 2002. Attlåta alla parter komma till tals i ettbalanserat samtal, att avstå från att återgeobekräftade rykten, att noga tänkasig för innan man vidarebefordrarinformationer om brottsbelastade personersstatus och etniska härkomst, alltdetta är åtgärder som åtminstone delvisbör kunna motverka uppkomsten avfiendebilder.Också i exemplet med de hepatitsmittadebarnen i Stoholm kunde vikonstatera hur ett syndabockstänkandeåterspeglades på tidningssidorna. Dådet här inte rörde sig om samhälleligareaktioner på brott och brottsmisstankarblev aktionerna inte lika drastiskasom i Markaryd, även om föräldrauppropoch krav på karantän förekom.De reproducerande mekanismerna vardock desamma, och även här kundeman konstatera klara brister i vilka somfick komma till tals; uttalanden gjordesför flyktingarnas räkning, aldrig avdem.Även om våra studier inskränker sigtill fyra lokalsamhällen och lika mångalokaltidningar, visar våra resultat påbehovet att uppmärksamma stereotypiserandetseffekter också på andra nivåeroch i andra textgenrer. Cementeradeföreställningar kring vad som skiljer eneuropé från en icke-europé, eller ensvensk från en icke-svensk, inskränkerminoritetsgruppers möjligheter att görasig hörda och närma sig gemenskapenockså i lokala sammanhang. Vi villhävda att det är i vardagen som sådanaföreställningar får sin mest omedelbaraverkan. Det är där sterotypiserandetsnegativa effekter tydligast kan skönjas.Som vi framhöll i början är det vardagensom utgör verkligheten för deallra flesta och för det allra mesta. Hurinvandrare framställs i vardagen är därförmycket viktigt för en framgångsrikintegration i de nya hemländerna ochlokalt ute i kommunerna. När invandrareförekommer på nyhetsplats är deti stor utsträckning som Hot ellerBelastning, som förövare, offer ellersom Exotiska inslag. Bilderna avinvandraren som Hot, Belastning ochExotisk är exempel på stereotyper iordets egentliga mening, medan densparsamt förekommande Tillgångsbildentydligt går tillbaka på enskilda fall,vilka explicit eller implicit framställssom undantag. Eftersom så sker riskeraräven bilder av enskilda framgångssagoratt verka stereotypiserande, då de ju48 | stereotyper i vardagen

synliggör kontrasten mot det störrekollektiv som inte lyckas och som därförutgör en Belastning eller till ochmed ett Hot. ”Virtue has no gossipvalue”, framhåller DeGroot (2001).Det är så sant – om dygden ansesbekräfta normen i den egna gruppen,som till exempel majoritetsbefolkningen.Men om dygden markerar det frångruppen avvikande, så som den gör iden enskilda framgångssagan, kan denha både skvaller- och nyhetsvärde ochtill exempel figurera på nyhetsplats ilokalpressen.Lokaltidningar excellerar i skildringarav vardagen; det är deras styrka. Meni våra exempel är det tydligt att deinvandrade inte skildras som en del avdenna vardag. Så länge de inte gör detkommer skrankorna mellan Oss ochDem att finnas kvar mitt i byn. Defjärran ifrån komna lokalinvånarna finnsdär, men ges inget tillträde till denegentligen så självklara vardagligheten.k onklusioner | 49

ReferenserAho, James A. (1994) This Thing ofDarkness: A Sociology of the Enemy.Seattle: University of WashingtonPress.Bagilhole, Barbara (2003) ”Soft Haven?A Critical Analysis of the Treatmentof Asylum Seekers in the UK”,opublicerat konferenspapper,2nd General ECPR Conference,Marburg 18–21 septemberBarany, Zoltan (2002) The East EuropeanGypsies. Regime Change, Marginality,and Ethnopolitics. Cambridge:Cambridge University Press.Bauman, Zygmunt (1998) Globalization:The Human Consequences.Cambridge: Polity Press.Bhabha, Homi (1994) The Location ofCulture. London: Routledge.Billig, Michael (1995) Banal Nationalism.London: Sage.Brekhus, Wayne (2000) ”A MundaneManifesto”, Journal of MundaneBehavior, vol 1:1 (http://www.mundanebehavior.org/issues/v1n1/brekhus.htm)Brune, Ylva ( 2002) ”Invandrare” imediearkivets typgalleri”. I Paulinade los Reyes, Irene Molina ochDiana Mulinari, red., Maktens(o)lika förklädnader. Stockholm:Bokförlaget Atlas.Cohen, Stanley (1987) Folk Devils &Moral Panics. The Creation of Modsand Rockers. Oxford: Basil Blackwell(3rd ed.)Danjoux, Olivier (2002) L’État, c’est pasmoi. Reframing Citizenship(s) in theBaltic Republics. Lund: Departmentof Political Science.DeGroot, Gerard J. (2001) ”WhenNothing Happened”: History,Historians and the Mundane”,Journal of Mundane Behavior 2:1,http://www.mundanebehavior.org/issues/v2n1.degroot.htm (accessed2003-06-11)Elias, Norbert & John L. Scotson(1999) Etablerade och outsiders.En sociologisk studie av grannskapsproblem.Lund: Arkiv förlag.Ellegård, Kajsa (2001) ”Fånga vardagen– hur och varför?” Kajsa Ellegård &Elin Wihlborg (red): ”Fånga vardagen.Ett tvärvetenskapligt perspektiv,Lund: Studentlitteratur.50 | stereotyper i vardagen

Essed, Philomena (1991) UnderstandingEveryday Racism: An InterdisciplinaryTheory. Newbury Park: Sage.Featherstone, Mike (1995) UndoingCulture. Globalization, Postmodernismand Identity. London: Sage Publications.Fiebig-von Hase, Ragnhild & UrsulaLehmkuhl (1997, red): Enemy Imagesin American History. Providence:Berghahn Books.Flowerdew, John, David C.S. Li andSarah Tran (2002): ”Discriminatorynews discourse: some Hong Kongdata”, Discourse & Society 13:3,319–345.Foucault, Michel (1990). ”Two Lectures”.I Foucault, Michel och Kritzman,Lawrence D, red., Politics, Philosophy,Culture. London: Routledge.Gilens, Martin (1999) Why AmericansHate Welfare. Race, Media, and thePolitics of Antipoverty Policy. Chicago:University of Chicago Press.Guillaumin, Colette (1974): ”Changesin inter-ethnic ’attitudes’ and theinfluence of the mass media as shownby research in French-speaking countries”,Race as News, Paris: UnescoPress.Haavisto, Camilla (2002) ”Raskrig elleroskyldiga pojkstreck? Diskursanalysav ett urval artiklar om händelsernai Håkansböle hösten 2000”. I TomSandlund (red.): Etnicitetsbilden ifinlandssvenska medier. Helsingfors:SSKH Meddelanden Nr. 62.Hartmann, Paul, Charles Husband &Jean Clark (1974): ”Race as News.A Study of the Handling of Race inthe British National Press from1963 to 1970”, Race as News.Paris: Unesco Press.Hier, Sean P. & Joshua L. Greenberg(2002) ”Constructing a discursivecrisis: risk, problematization andillegal Chinese in Canada. Ethnicand Racial Studies 25: 3, 490–513.Hinton, Perry R. (1999) Stereotypes,Social Cognition and Culture. Hove:Routledge.Intervju med Davidsson, Lars (2003),nyhetschef Smålänningen, Ljungbyden 9 april.Intervju med Gustafsson, Christer(2003), redaktionschef Smålänningen,Ljungby den 9 april.Jessen, Ulrika, Emma Nordenstedt &Sarina Sandman (1999) ”En läsarundersökningom Smålänningensbilaga ”med mera”, Göteborgsuniversitet: Institutionen för journalistikoch masskommunikation,JMG (opublicerad uppsats).Kearney, Richard (2003) Strangers,Gods and Monsters: InterpretingOtherness. London: Routledge.Larsson, Larsåke (1998) Nyheter i samspel.Studier i kommunjournalistik,Göteborg: Institutionen för journalistikoch masskommunikation,Göteborgs universitet.Lindberg, Christer (1998) Den gode ochden onde vilden, Lund: Arkiv förlag.Lynn, Nick and Susan Lea (2003)”A phantom menace and the newApartheid”: the social constructionof asylum-seekers in the UnitedKingdom”, Discourse and Society(14): 4, s. 425–452.referenser | 51

Niederösterreichische Nachrichten (NÖ)(2002), inklusive Amstettner Zeitung(2002).Noviny Vysociny (2002).Nylund, Mats (2000) ”Att vinkla etnicitet:En preliminär analys av rubrikeroch roller i nyheter om etniskaminoriteter i finlandssvensk dagspress.I Tom Sandlund (red): Rasismoch etnicitet i den finlandssvenska tidningspressen.Helsingfors: SSKHMeddelanden Nr. 57.Petersson, Bo (2001) National Self-Images and Regional Identities inRussia. Aldershot: Ashgate.Petersson, Bo (2003) ”CombatingUncertainty, Combating the Global:Scapegoating, Xenophobia and theNational-Local Nexus”. I Bo Petersson& Eric Clark (red.): Identity Dynamicsand the Construction of Boundaries.Lund: Nordic Academic Press.Petersson, Olof & Ingrid Carlberg(1990) Makten över tanken. En bokom det svenska massmediesamhället.Stockholm: Carlssons.Riggins, Stephen Harold (1997) ”TheRhetoric of Othering”, S.H. Riggins(ed.): The Language and Politics ofExclusion: Others in Discourse.Thousand Oaks: Sage.Sibley, David (1995) Geographies ofExclusion. Society and Difference inthe West. London: Routledge.Skive Folkeblad (2002).Smålänningen (2002).Van Dijk, Teun A. (1987) CommunicatingRacism. Ethnic Prejudice inThought and Talk. Newbury Park:Sage Publications,van Dijk, Teun A. (1993). Elite Discourseand Racism. Newbury Park:Sage Publications.Vertzberger, Yaacov Y.I (1990) TheWorld in Their Minds. InformationProcessing, Cognition, and Perceptionin Foreign Policy Decisionmaking.Stanford: Stanford University PressWeibull, Lennart (1995) ”Lokal dagstidningsläsningoch social skiktning”i Lennart Weibull & CharlottaKratz (ed.): Tidningsmiljöer. Dagstidningsläsningpå 1990-talet.Göteborg: Institutionen för journalistikoch masskommunikation,Göteborgs universitetWodak, Ruth & Reisigl, Martin (2001)Discourse and Discrimination.Rhetorics of Racism and Antisemitism.London/New York: Routledge.52 | stereotyper i vardagen

stereotyper i vardagen – bilder av ”de främmande”Inom ramen för ett projekt som startades 2002, då finansierat av Överstyrelsenför civil beredskap, sedan överfört till Krisberedskapsmyndigheten harBo Petersson och Anders Hellström studerat hur stereotyper om invandrareoch flyktingar återges i vardagen och hur dessa stereotyper bidrar till attbefästa de indelningar som görs i Oss och Dem. Forskarna menar att det sättsom invandrare framställs på i vardagen är mycket viktigt för en framgångsrikintegration lokalt i de nya hemländerna. Att det är i vardagen som stereotypiseradeföreställningar får sin mest omedelbara verkan och sina tydligasturskiljbara negativa effekter. Mera specifikt har författarna undersökt speglingenav invandrare och flyktingar i fyra europeiska lokaltidningar: Smålänningen(Ljungby, Sverige), Skive Folkeblad (Danmark), Niederösterreichische Nachrichten(Amstetten, Österrike) och Noviny Vysociny (Havlickuv Brod, Tjeckien). Såvälnyhetsartiklar som insändarsidor har studerats. Med utgångspunkt i konkretafall från de valda lokaltidningarna diskuterar författarna hur stereotyper ominvandrare vidmakthålls och befästs. Ett grundläggande antagande är attlokaltidningarna bidrar till att definiera och konstruera verkligheten för sinaläsare.KrisberedskapsmyndighetenBox 599101 31 StockholmTel 08-593 710 00Fax 08-593 710 01kbm@krisberedskapsmyndigheten.seISSN 1652-2915ISBN 91-85053-45-7www.krisberedskapsmyndigheten.se