Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum

Panoramafotografi– Panoramaspåret kom jag in på under en halvårspraktik på ett litetmuseum i East Midlands i England 1998, innan jag började påuniversitetet i Derby.– Där skulle jag göra QuickTime VR-produktioner, alltså fotograferaså att man i datorn kan »se sig omkring« på en plats, detvar väldigt inne vid den tiden. Som en biprodukt fick man ut enpanoramabildfil, och det tyckte jag var mycket läckrare och meraintressant än QuickTime-grejerna. Så jag började göra en del panoramanoch har fortsatt med det genom åren. Från början vardet analog fotografering som gällde vilket innebar en ganskaomständlig process med framkallning och inskanning innanman kunde sätta ihop själva panoramabilden.– Numera finns inbyggda panoramafunktioner i varenda mobiltelefonoch kompaktkamera, så i dag är det inte samma mystikkring panoramafotograferandet, men jag gillar fortfarandeformen. Det kanske på något vis är det närmaste att vara objektivtman kan komma, man ger betraktaren större möjlighet attsjälv avsöka ett motiv, att vandra runt i bilden och upptäcka nyasaker. Men det är klart, det är jag som valt tid och plats, så objektivti någon absolut mening är det förstås inte, lika lite som någotannat fotografi.37