Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum

jag kom i oktober 2006. Det var en stad man passeradeigenom med reducerad hastighet på vägen hemeller bort. Jag hade kuskat runt under rätt lång tid,bott i England fem år, Gotland ett år och Göteborgtvå–tre år. Så jag tyckte det var roligt att flytta norröver,och komma lite närmare släkt och familj. Senblev vi kvar i Umeå. Jag har gjort en rad platser här ilänet till »mina«, och jag tror faktiskt att jag kan Västerbottenbättre än Norrbotten i dag. Jag har träffatotroligt mycket spännande människor och kommit ikontakt med en mängd intressanta företeelser.– När jag gick på Gotlands folkhögskola gjorde viett studiebesök på Fornsalen som är Gotlands länsmuseum. Vi var väl där en halv dag och vi tyckte attherregud, hur kan nån vilja vara museifotograf? Detverkade drygt och han som visade fokuserade väldigtmycket på föremålsfotografering. Vi var väl i den åldernatt vi tyckte det skulle vara mer action över dethela, och uppskattade nog inte besöket till fullo. Ochså sitter jag här själv som museifotograf, förvisso intei den meningen att jag framför allt fotar föremål istudio. I min tjänstebeskrivning benämns jag »fotografmed dokumentär inriktning«. Att tjänsten inte iförsta hand innebär att fotografera föremål är tämligenunikt i Sverige, att ett museum satsar på att haen dokumentär- snarare än en föremålsfotograf. Jaghar stora möjligheter att tillsammans med kollegereller ensam styra innehåll och form, även om självainitiativet till ett projekt kan vara någon annans. Jagtycker nog att jag har ganska stor kreativ frihet.Brunbjörnkranium i fotostudion.10