Faraon och kejsaren - mattiaslarsson.se

Innehållsförteckning1. Inledning och allmän bakgrund.....................................................21.1 Syfte ................................................................................................................................. 41.2 Frågeställningar ............................................................................................................. 41.3 Avgränsningar ................................................................................................................ 41.4 Materialbeskrivning....................................................................................................... 51.5 Metod............................................................................................................................... 71.6 Begreppsapparat/Definitioner....................................................................................... 72. Faraon och Kejsaren .......................................................................82.1 Faraos stöd i kulturen/religionen: ................................................................................ 82.2 Faraos rituella plikter:................................................................................................... 92.3 Faraos reella makt: ...................................................................................................... 102.4 De Egyptiska rikenas fall:............................................................................................ 122.5 Kejsarens stöd i kulturen/religionen och filosofin: ................................................... 132.6 Kejsarens rituella plikter: ........................................................................................... 152.7 Kejsarens reella makt: ................................................................................................. 162.8 De Kinesiska Dynastiernas Fall: ................................................................................. 183. Slutdiskussion.................................................................................203.1 En jämförelse av Monarkernas stöd kulturen/religionen och filosofin: ................. 203.2 En jämförelse av Monarkernas rituella plikter: ....................................................... 203.3 En jämförelse av Monarkernas reella makt:............................................................. 213.4 En jämförelse av de Kinesiska dynastierna och de Egyptiska rikenas fall: ........... 224. Sammanfattning.............................................................................245. Bibliografi.......................................................................................255.1 Litteratur....................................................................................................................... 255.2 Film................................................................................................................................ 255.3 Otryckt material........................................................................................................... 25Läsår: 07/08Datum: 2008-04-071

1. Inledning och allmän bakgrundMitt intresse för historia har länge handlat snarast om utvecklingen, livet och strukturerna förinvånarna och makthavarna liksom idé- och föreställningsvärlden. Jag anser utan tvekan attdet är dessa områden som är viktigast för att förstå en historisk kultur, de som levde där ochden konst och teknik de skapade. Förståelse för historiska skeenden och konflikter anser jagdessutom grundläggande för förståelse av det moderna samhället och den aktuella politiken.Så länge som människan är den samma så kommer historien att försöka upprepa sig och när viglömmer så står det oss fritt att åter begå samma misstag. Inom all vetenskap har det gång pågång bevisats att receptet för innovativ framgång är att känna till de tidigare rön och degrunder som finns inom ens arbetsområde. Samma sak gäller självfallet för statsvetenskapen,särskilt eftersom man inte kan utföra experiment där för att reda ut eventuella konsekvenser.Givetvis kan man spekulera och intelligenta sinnen kan säkerligen dra korrekta slutsatser, dethar hänt förut. Dock är det mycket enklare och säkrare att använda det ständigt tillgängligafacit som andras lyckanden och misslyckanden. Alltid handlar det om kunskap.Med detta som grund har jag valt att tillägna min uppsats till just samhällen ochsamhällsstrukturer snarare än enskilda händelser eller personer.De första samhällena växte fram runt stora floder i relativt bördiga områden. Detta i och medatt man börjat bruka jorden, den högsta koncentrationen av befolkning på minsta områdethamnade givetvis i de områden där minst mark kunde försörja flest personer. Eftersom landetvar så bördigt och jordbruket utvecklades så frigjordes allt mer folk från dess börda och defick söka sin försörjning någon annanstans. Det var det som markerade den, enligt mig,egentliga början på civilisationernas existens. Dessa personer började jobba med att tillverkavaror eller sälja tjänster som de som ännu jobbade inom jordbruket betalade för. På så visbildades mer varor och en bättre levnadsstandard för många samtidigt som människogrupperoch små samhällen förmodligen började samarbeta allt mera. När folk slutligen gick samman ibysamhällen och en administrativ överklass växte sig starkare så vill jag hävda att denviktigaste strukturella utvecklingen i ett samhälle uppfyllts.Det är två av dessa ganska tidiga samhällen jag tänker tillägna denna uppsats. Egypten somväxte fram i området runt Nildalen för ungefär 5000 år sedan (dock fanns det redan innan dessflera små spridda samhällen i området) och Kina som existerat som olika historisktdokumenterade kejsardömen åtminstone sedan Shangdynastin, omkring 1600 f.kr (dock hardet existerat dynastier och kungadömen i området sedan långt tidigare vilka har bevarats imyter och legender).2

Egypten växte samman väldigt tidigt utan egentlig konkurrens utifrån. En anledning till dettavar att området runt om Nilen blev allt torrare och jordbrukare och nomader frånomgivningarna tvingades samman på ett allt mindre område. För att kunna leva där var detnödvändigt att effektivisera försörjningen och ganska tidigt bildades en stabilspannmålsproduktion. 1 När de egyptiska samhällena så småningom enades och slutligen, runt3000 f.kr, förenades till ett enda rike (något jag senare kommer att gå djupare in på), såuppstod en, för sin tid mycket högtstående, kultur som inte skulle gå under förrän runt 200 åre.kr.Kinas tidigaste historia kommer inte komma i fokus alls i denna uppsats. De Kinesiskasamhällena var även de flodkulturer. Från Shangdynastins tid har man relativt god kunskapom Kinas historia och det är på denna tid jag kommer fokusera. Dyrkan av Shangdi (denhögsta guden) som sedan byttes mot dyrkan av en himmelsgud liksom förfädersdyrkan ochslutligen ett antal filosofiska läror och buddism har starkt påverkat Kinas kultur i en ganskaenhetlig väg (i förhållande till rikets storlek).Med detta i grunden skriver jag nu denna uppsats om Kina och Egypten och deras samhällen.1 Grönblom, R, Faraonernas Egypten, s. 14f3

1.1 SyfteMålet med denna uppsats är att redogöra för förhållandena inom Kina respektive Egyptensstyre och centralmakt under tiden 3000 f.kr-1500 f.kr respektive 1800 f.kr.-200 e.kr. Därpåvill uppsatsen, genom frågeställningarna, jämföra statsskicket i Egypten (3000-1500 f.kr.)med det i Kina (1800 f.kr.-200 e.kr.) och försöka förklara och förstå skillnader och dessbakgrunder.1.2 FrågeställningarMina fyra frågeställningar eller påståenden är:• Vilken kulturell och religiös eller filosofisk bakgrund hade styrelseskicket I Kina(1800 f.kr.-200 e.kr.) och Egypten (3000 f.kr.-1500 f.kr), alltså vilka myter ochtraditioner grundades styret på och hur legitimerade de härskandet. Vilka var dereligiösa eller filosofiska förklaringarna till att härskarna av Kina och Egypten, underden angivna tidsperioden, hade sin makt?• Vilka uppgifter hade kejsaren/kungen/faraon, som härskare och som religiöstöverhuvud I Kina (1800 f.kr.-200 e.kr.) och Egypten (3000 f.kr.-1500 f.kr), och hurgick dessa i grova drag till? Fokus här kommer att ligga på eventuella religiösa riteroch deras betydelse.• Vilken reell kontroll och makt hade härskaren i Kina och Egypten, under den ovanangivna tidsperioden, i förhållande till sina ämbetsmän, präster och militära ledare?Hur enväldig var monarken, under dessa angivna tidsperioder? Tog andra över närmonarken ej kunde behålla makten?• Hur föll de olika dynastierna i Kina eller rikena i Egypten, under den ovan angivnatidsperioden, och vilken betydelse hade naturkatastrofer i detta? När blev imperietsvagt? hur kopplades det till härskarens prestationer?1.3 AvgränsningarMålet med denna uppsats är, som jag tidigare skrivit, att redogöra för statsskicket ochcentralmakten. Jag kommer att hålla mig till att besvara frågeställningarna utan att görasärskilt många avstickare och bakgrundsförklaringar annat än när det är nödvändigt. Därmedfår geografiska, klimatmässiga och teknologiska orsaker stå tillbaka för beskrivningar avderas konsekvenser och jag kommer snarare att intressera mig för ”hur” än ”varför”. Likadantkommer jag ganska snabbt arbeta mig förbi utveckling och skillnader i samhället annat än ijust den grad de påverkat centralmakten i landet. Därmed kommer jag inte ge mig in på den4

hopplösa, men säkerligen intressanta, evighetsuppgiften att förklara samhället och dessförändringar i samhällen som jag följer i perioder över tusentalet år.Ytterligare en avgränsning jag valt att införa är den kronologiska. Jag kommer enbart attfokusera på ungefär tusen år långa perioder. I Kina handlar det om tiden från Shangdynastinfram till Handynastins fall. I Egypten handlar det huvudsakligen om gamla riket, mellerstariket och de tillhörande mellanperioderna men även en del historia från nya rikets tid kommeranvändas. Egyptens sentida riken kommer ej att få utrymme i denna uppsats alls.1.4 MaterialbeskrivningJag har här valt att använda mig av facklitterära böcker om Egypten och Kina och även enfilm. Eftersom ämnet jag valt att fokusera på är ganska så smalt och eftersom jag ej kunnatfinna material som fokuserar enbart på det ämnet (eller ens har det som huvudsakligt ämne) såhar jag valt att plocka information ur en stor samling olika böcker som behandlar Egyptensoch Kinas historia i stort. Genom att hämta information från kapitel eller stycken som finns iböckerna så anser jag mig dock kunna plocka upp lagom mycket fakta för att utan problemkunna skriva en uppsats så som jag syftar till att göra. Materialet jag har är i stort inriktat påländernas historia eller historiska religion och det är därifrån jag också hämtar den info jagbehöver. Eftersom det ämne jag valt att beskriva varken är kontroversiellt eller särskiltaktuellt har jag i texten inte hemfallit till allt för aktiva källkritiska iakttagelser ellerjämförelser av olika källor. Det också eftersom jag faktiskt ej har några exempel där källornagått emot varandra. Dock kommer jag att kort beskriva den eventuell tendens och påverkanjag upplever hos mina källor.Armstrong Karen, Världsreligionernas Födelse, Forum, 2006: Karen Armstrong upplever jagatt ha en någorlunda spirituell tendens i sitt skrivande. Trots det beskriver hon vitt skildareligioner ur ett objektivt perspektiv. Syftet Världsreligionernas Födelse verkar vara attbeskriva utvecklingen för ett antal religioner fram till 200-talet f.kr. och möjligen påverkashennes skrift något av att hon vill poängtera den spirituella, rituella och filosofiskautvecklingen och hur den ledde till den så kallade Axialåldern som hon hyllar för de religiösaOch filosofiska slutsatser som gjordes då.G. Haw, Stephen, Historisk Guide Till Kina, Historisk Media, 1999, Falun: Om denneförfattare finns inte så mycket att säga. Han är universitetslärare, har dessutom undervisat iKina, och har besökt Kina flera gånger. Boken är en del i en serie av böcker utgivna avsamma förlag med olika författare (Historisk Guide Till [Landets namn]) och jag har inte i5

texten funnit något speciellt att kritisera. Författaren har också gett ut en annan bok om Kinaliksom ett antal artiklar.Henriksson, A, Hwang Tsu-Yü Kinesisk Historia, Bonniers, 1967, Norge: Denna bok skrevsunder 60-talet, även om åter tryckts under 90-talet. Under denna period saknade man mycketav det fakta vi idag har om Kina och bara det ger mig skäl att tvivla på mycket av det somskrivs och anges som ren fakta. Dock innehåller boken en hel del återgivningar av Kinesiskamyter eller information och tolkningar kring dessa. Det är svårt för mig att kritisera källorsom ”felaktiga” eller allt för tendentiösa, däremot kan jag anmärka på att denna källa iformulering, innehåll och ålder avviker mycket från mina övriga källor om Kina. Dock är denav ungefärligen samma åsikt i de frågor jag behandlat och det har ej varit nödvändigt att tvivlapå den eller mina övriga källor.Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, BokförlagetNya Doxa, 1996, Portugal: Denna bok är relativt nyredigerad. Inte heller den avvikernämnvärt från någon av mina andra källor, här ligger dock fokus på informativa och objektivaframställningar av olika religioners historia utan att slutsatser dras eller spekulationergenomförs. Jag ser inga speciella tendenser eller avsikter med den och eftersom den inteavviker från mina andra källor så kan jag ej jämföra den med dem för att bena ut eventuellafelaktigheter eller tendenser. Boken si sig bär karaktären av en lärobok och jag kan varmtrekommendera den för de som är intresserade i religionshistoria. En nackdel är att författarnaibland ger sig in på allt för ingående beskrivningar av exempelvis riter som jag uppleverganska irrelevanta för beskrivningen av själva religionen.Bra böckers världshistoria 3500000-1200 f.kr, 1995, Belgien: Denna bok finns inte mycketatt kritisera, möjligen är den lite gammal och texterna är relativt kortfattade. Jag har ej noteratnågra egentliga faktaavvikelser.Traunecker, C, Egyptens Gudar, Abrahams Pocket Encyklopedi, 1992, Frankrike: Detta är enförhållandevis kort bok, precis som i de övriga så har jag bara nyttjat kortare stycken ur den.Inte heller här förekommer några avvikelser i den del jag valt att betrakta. Dock verkar detsom om viss övrig information i boken snarare går åt det mytologiska hållet än det merfaktamässiga.Grönblom, R, Faraonernas Egypten, Valentin förlag, 2000, Italien: Detta var min huvudkällaom Egypten. Författaren är erfaren Egyptolog sedan 60-talet. Han är ”privatlärd”. Boken i sigavviker inte heller nämnvärt från mina andra källor men i vissa fall beskriver den företeelserur ett något annorlunda perspektiv. Författaren kan framgå en aning insnöad på Egypten och6

2. Faraon och Kejsaren2.1 Faraos stöd i kulturen/religionen:Farao (ordet betyder förmodligen ungefär ”det stora huset” 2 ) sågs genom Egyptens historiasom en gud eller gudason. Genom gamla rikets tid och mellanriket så var de inblandadegudarna huvudsakligen Ra och Horus (son av Osiris). Det var i egenskap av dessa och derasbedrifter som Faraos styre legitimerades. Farao var Horus avatar eller motsvarighet på jorden,i skrifter och ritualer utför Farao Horus rituella uppgifter eller framställs i spegelförhållandetill Horus 3 . Horus maktlegitimitet grundades huvudsakligen i Horus och Osirismyterna:Osiris var av arvsrätt gudomlig härskare över ”världen” (Egypten), dock mördas han av sinyngre bror Seth. Osiris maka, Isis, letar rätt på hans lik (i olika berättelser går det till på olikasätt) och avlar ett barn med Osiris (osäkert om det Osiris var död eller återupplivad) somnamnges ”Horus”. Senare börjar Seth och Horus kämpa om ”Egyptens” tron. Det finns fleraolika versioner av denna kamp, några av dem skildrar en våldsam kamp, någon är av sexuellnatur och ofta handlar det om något slag av rådslag bland de övriga gudarna. Resultatet blir ialla fall att Horus tar makten och Seth förvisas. 4När Farao levde så var han alltså Horus. Enligt kulten menades ofta att Farao efter sin dödblev en inkarnation av Osiris (denne hade efter son död enligt vissa trosuppfattningar blivithärskare i dödsriket). 5 Eftersom Horus var rättmäktig kung av Egypten så var även Farao det.Ra var solgud som hade sin betydande storhetstid ungefär samtidigt som Horus och Osiris.Ra var själva solen i den bemärkelse att han ”föddes” vid varje soluppgång. 6 Ra varförmodligen en av de grundläggande gudarna och viktig för att upprätthålla världsordningen.Farao ansågs vara son av Ra (samtidigt som han var son av Osiris, Farao kunde alltså ha flerasläktskap samtidigt utan att de krockade). Ra kunde dessutom, av vissa, ses som Osiris fader 7vilket eventuellt ökade Faraos betydelse.Egypten hade också två skyddsgudinnor vars symboler man kan se på Faraoners kronor ochattribut. En för övre Egypten och en för nedre. Gudinnan för övre Egypten kallades Nekhbetoch gudinnan för nedre Egypten kallades Wadjet. Farao regerade över bägge delarna avEgypten men under en lång tid av Egyptens existens gjordes ändå skillnad mellan dem, ofta2 Grönblom, R, Faraonernas Egypten, s. 2623 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s. 724 Grönblom, R, Faraonernas Egypten, s. 2515 ibid6 a.a, s 2547 a.a, s 2578

hade de exempelvis separata ämbetsmän som styrde under Farao. Farao ansågs vara gynnadav bägge gudinnor och i och med deras gunst var han härskare över hela Egypten. 8Kontentan av allt detta var att Farao samtidigt som han var en gudomlig person i sig ocksåhade andra viktiga gudars stöd. Det gav slutligen Farao sin religiösa legitimitet. Som gud ochkung utan motståndare eller likar bland människorna hade Faraon säkerligen en god grund tillatt behålla makten.2.2 Faraos rituella plikter:Farao var ett religiöst överhuvud, i och med det hade Farao givetvis också flera religiösaplikter av dessa kommer jag huvudsakligen att berätta om att göra ”maat”, sed-fester och enHorusfest. Till de praktiska plikterna kommer jag senare.Maat var en Egyptisk gudinna, dotter av Ra, över sanningen och rättrådigheten. Hon hadeäven betydelse för den gudomliga ordningen eller världsordningen. Begreppet ”att göra maat”innebar i stort sett att vara rättrådig. Farao som var en länk mellan den gudomliga världen ochden mänskliga hade som sin kanske viktigaste religiösa uppgift att upprätthålla dennarättrådighet bland annat genom sitt eget leverne och sina handlingar. Man kan förmoda attFarao, åtminstone i teorin, skulle leva ett sådant liv som moraliskt föredöme åt sitt folk. 9Flera av de riter Farao utförde syftade till att upprätthålla denna ordning och göra det ”rätta”.En viktig del av detta var att ”förnya monumenten”, det gick egentligen ut på att Faraonantingen lät bygga nya monument eller sätta sitt namn på redan de byggda monumenten. 10Under så gott som varje Faraos regeringstid hölls så kallade ”sed-fester”. En sådan fest var ettsätt för Farao att visa upp sin virilitet och fysiska kompetens att förbli härskare. Festen varsymboliskt sett var festen delvis en representation för döden och pånyttfödelsen, en cykel somförekommer frekvent inom fornegyptisk tro, där man återbekräftade Faraos hälsa. Festernainnehöll bland annat ett moment där Farao skulle löpa mellan tre ”målstolpar”. Första sedfestenhölls 30 år efter Faraons tillträde, de övriga hölls med ganska ojämna mellanrum. 11En annan fest som jag anser värd att beskriva är Horusfesten i Edfu, det finns bevaradinformation om den och dess genomförande skildrar viktiga inslag i Egyptisk tro och rit.Horusfesten som finns nedtecknad handlar om en skildring av Horus kamp mot Seth. I den tarSeth formen av en flodhäst som Horus harpunerar. I nedteckningarna framställs Faraoparallellt med eller identisk med Horus. När Horus kröns i riten så kan det ses som en8 Grönblom, R, Faraonernas Egypten, s. 271ff9 Traunecker, C, Egyptens Gudar s. 10610 Film: (A journey back in time) Ancient Egypt11 Grönblom, R, Faraonernas Egypten, s. 274ff9

ekräftelse av Faraos makt och ställning. Under riten slaktades förmodligen också en flodhästunder rituella former. Festen kan också ses som betydelsefull eftersom den symboliseradeFaraos segrar över sina fiender i och med att det finns element i de nedtecknade berättelsernadär en fiende likställs med flodhästen Seth. 12Farao utförde också riter i templen, detta var en mer privat form av riter och endast de högreuppsatta ”prästerna” deltog. Dessa riter och offer var ganska många och Farao personligendeltog nog ej så ofta, dock företräddes Farao av överprästen i flera fall. Denne intog då faraosroll och avbildades i efterhand som Farao själv. 13Genomgående i nästan alla dessa riter är betydelsen av inkarnation och Faraos förhållande tillgudarna. Riterna fungerade säkerligen ofta som bekräftelser för den teologiska bakgrunden tillhärskarens legitimitet.Egyptisk tro innehöll många ”cykler”, vilket jag flyktigt nämnt tidigare. Eftersom det givetvisär mycket svårt att sätta sig in i en främmande tro, särskilt när man bara har urgamlanedtecknade källor att förlita sig till, så är säkerligen många av de teorier som presenterasinom ämnet långt ifrån fullständiga eller ens korrekta. Cykeln död/återfödelse var viktig men iriterna som prästerskapet och Farao utövade förekom förmodligen också ofta cykler där”tiden” eller ”historien” upprepades. Grovt förenklat kan man säga att det fanns en form av”urhändelse” eller ”urskapelse” som genom riter skulle förnyas. 14 Ett liknande exempel är hurRa ”återföds” varje morgon när solen gick upp. Många riter syftade till att ”återföda” ettmytologiskt skede liksom de fester där Farao deltog eller representerades kan ha syftat till att”återföda” Horus mytologiskt genom Farao.2.3 Faraos reella makt:Farao ses ofta som väldigt maktfullkomlig och det är den bilden jag utgår från. Egypten varett väldigt rike och givetvis kunde inte en ensam man styra hela. Farao hade en mängdämbetsmän som skötte mycket av det politiska styret åt honom. Det jag avser att redogöra föri detta stycke är förhållandet mellan Faraos personliga makt och makten hos ämbetsmän ellereventuell adel.Farao var Egyptens enväldiga härskare, hierarkin under honom var väl uppbyggd ochadministrationen anser jag på många sätt påminner om väldigt modärn förvaltning. Farao hadeflera ministrar som arbetade under vesiren (en form av statsminister) som var tätt knuten tillFarao själv. Under Egyptens senare tid (den tid jag egentligen inte fokuserar på här) så hade12 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s. 70ff13 Grönblom, R, Faraonernas Egypten, s. 43814 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s.67f10

iket till och med två vesirer, till och från, för rikets två delar. Vesiren ansvarade för mycketav Egyptens interna affärer: spannmålsförråd, skatteindrivning och större byggnadsprojekt.Dessutom hade han viss makt över polis och rättsväsendet liksom jordbruket. Givetvis kundevesiren delegera jobb genom Uppsyningsmän. En uppsyningsman fanns också ofta för detkungliga huset som antagligen hade en avsevärd makt. 15Egypten var indelat i län, 42 stycken, och i varje län fanns en huvudstad. I varje huvudstadhärskade en nomark (länen kallades Nome på grekiska) ordningsmän och ämbetsmän fannssedan i mängder under nomarken. Även prästerskapet hade en administrativ roll. Statligaaffärer protokollfördes dessutom. 16Till högre ämbeten rekryterades folk från bland annat Faraos familj 17 och speciellaämbetsmannafamiljer. Underordnade härskare eller styresmän från erövrade provinserskickade ofta sina söner och ibland döttrar (förmodligen arvtagare) till Egypten för att fostrasvid Faraos hov. Likadant uppfostrades andra barn vid hovet. På så vis försäkrade man sig omderas lojalitet. 18 Förutom sina ämbetsmän förekom det också att Farao hade en samregenteller medregent. Denne var i regel Faraos arvtagare och när den tidigare Farao dog såefterträddes han av sin medregent. 19Farao kunde också leda sitt folk i krig, det finns uppgifter om krigiska Faraoner och även omde kanske inte ledde arméerna i fält så kunde de ha högsta befäl. Ramses II (Ramses denstora) genomförde exempelvis fälttåg i mellanöstern, varav åtminstone ett ledde till ettförkrossande nederlag. Genom propaganda lyckades han dock faktiskt framställa det som enseger som han sedan firade. 20 I Tutankhamuns grav fanns avbildningar av strider som hanknappast kunde ha utkämpat på grund av sin ringa ålder. 21 Det ger mig skäl att anta att ävenom Farao ej var krigare så var det av betydelse att framstå sådan. Att besegra sina fienderkunde också ses som ett sätt att göra ”maat”.En Farao var dock ej helt säker i sin makt, bland annat blev Farao Mentuhotep III avsatt avsin egen vesir. 22 En annan gång bröts delvis seden för Faraos tillträde när en kvinna(Hatshepsut) tog makten som regent åt sin yngre halvbror. Hon befäste makten och styrderelativt länge. 23 För övrigt kan noteras att hon i regel avbildades som en man, trots att de i15 Faraonernas Egypten Grönblom. R. s. 26316 a.a. s. 264ff17 a.a. s 26218 a.a. s 26719 Bra böckers världshistoria 3500000-1200 f.kr. s 17020 Film: (A journey back in time) Ancient Egypt21 Grönblom, R, Faraonernas Egypten, s.. 27422 Bra böckers världshistoria 3500000-1200 f.kr. s 17023 Bra böckers världshistoria 3500000-1200 f.kr. s 17411

Egypten hade ganska jämställda levnadsförhållanden mellan könen så vara Farao en man ialla fall mytologiskt. 24 Detta liksom tolkar jag som ett stöd för att Faraos makt absolut inte varobestridd, Farao kunde avsättas inom familjen och av folk utifrån. Åtminstone en ny dynastibildades ju på det viset.2.4 De Egyptiska rikenas fall:Under den tid jag valt att belysa så föll det Egyptiska riket ner i vad som kan kallas kaos(jämfört med de tidigare välordnade förhållandena) eller åtminstone en tid av våld ochinbördes stridigheter två gånger. På så vis görs distinktionen mellan Gamla Riket ochMellanriket i Egyptisk historia. Efter bägge rikenas fall inleddes en så kallad mellanperiodsom varade ganska länge (ca 130 respektive 220 år).Det första rikets fall fann sin politiska grund i att centralmakten försvagades eller försvann.Resultatet blev att nomarkerna som redan var starka började bilda egna ”dynastier” somexisterade parallellt (därmed gjordes det mellan de olika rikena ett hopp från 6:e till 11:edynastin). Dessa dynastier och andra nomarker stred mot varandra och lokalbefolkningen togstor skada. Dock fanns det områden i Egypten som förskonades från mycket av våldet. 25Under denna tid blev klimatet i Egypten också torrare. På så vis påverkades jordbruket, somnomarkerna ansvarade över. Dessutom krympte Egyptens bördiga områden ochkoncentrerades mera till Nildalen. Jag förmodar att detta bidrog till konflikterna ochsplittringen. 26 Här fanns, antar jag, också en anledning till att Faraos förvaltning senarestyrdes av ämbetsmän som ansågs ha stora skäl att vara lojala. Man lärde antagligen avtidigare misslyckanden, därmed finns också ännu ett motiv för tidigare nämnda system därunderlydande härskares barn fostrades i Egypten.Mellanrikets fall byggde också på politik, men av andra orsaker. I detta fall verkade detsnarast som om det var de sista Faraonerna som levde för länge (!) och därmed förlorade dennödvändiga viriliteten som krävdes för att styra. Även denna gång uppstod parallella dynastiersom sökte att ta makten, nu uteblev dock de våldsamma konflikterna. De härskare somlyckades ta makten över riket gjorde det dock bara för korta tider. En konsekvens av detta varatt det Egyptiska riket försvagades, detta fick de snart betala dyrt för. Från områden norr omEgypten (förmodligen i närheten av nuvarande Palestina) kom ett folk som snart erövrade helaEgypten, egentligen utan att möta motstånd. Erövrarna kallas Hyksos och de styrde som enegen dynasti. Efterkommande dynasti antas ha tillhört eller lytt under Hyskos och inte förrän24 Grönblom, R, Faraonernas Egypten, s. 12025 a.a. s 8426 ibid.12

dynastin efter det (17:e dynastin) fick motståndet mot dem ett ansikte. Den dynastin styrdeparallellt med utlänningarna, fast i de södra delarna av Egypten, mot 17:e dynastins sluterövrades återigen hela Egypten av ”etniska” Egyptier och i och med det började riketåterigen stabiliseras. Nya Rikets tid påbörjades. 27Trots att Egyptens Faraoner var tätt kopplade till alla händelser inom riket så överlevdeämbetet orostiderna. Värt att uppmärksamma, anser jag, är det att trots Faraoners, och derasdynastiers, fall så föll inte själva riket samman med dem och successionen sköttes mestadelsutan massiva konflikter inom landet. Istället var det inre politisk splittring och centralmaktenssvaghet som ledde till fall. Kanske hade Egyptierna funnit receptet till hur en stark diktatoriskstat skulle kunna överleva under långa tider. Det kanske inte var den odödlighet de sökte medsina gravkomplex och riter, men någon form av odödlighet var det åtminstone.2.5 Kejsarens stöd i kulturen/religionen och filosofin:Kejsaren av Kina är en, i det närmaste, mytisk figur. I Kina under tiden mellan ungefär 1800f.kr till 200 e.kr (som jag fokuserar mitt arbete om Kina på) så styrde Kejsaren i alla falldelvis i och med sin koppling till de högsta guden (Shangdi och senare Tian) och dennestjänare eller lägre stående gudar. 28För att beskriva den Kinesiska religionens och filosofins inverkan på Kejsarens position ocharbete så börjar jag med att beskriva den kanske viktigaste statsfilosofen i Kina, Konfucius.Dateringen av Konfucius är inte helt säker (flera källor anger 551-479 f.kr), jag har valt attanvända dateringen runt 500 år f.kr, den tidsperioden verkar de flesta källor vara överens om.Konfucius arbetade inom administration och styre under Zhoudynastins senare tid. 29Konfucius ideal kan ses som en strävan att återgå till det starkt hierarkiska och ordnadesamhället under Zhoudynastins tidigaste tid. Ordningen han eftersträvade gick i stort sett ut påatt härskaren var maktfullkomlig och dennes ministrar underlydande, samma sak gällde inomfamiljerna, med familjefadern som högsta höns. Lojaliteten och viljan att följa härskarens ordvar mycket viktigt. Samtidigt skulle dock härskaren föregå som ett mycket gott exempel,härskaren skulle uppträda moraliskt korrekt. 30 Även ritualer inom familjen och kungahusethade viss symbolik som förmodligen var betydelsefull 31 (där får dock tillfogas att Kina underden tiden präglades starkt av ritualer i allmänhet). Konfucius lära har fått enorm betydelse förKina under senare tid och avarter av den har utvecklats. Under Zhoudynastin misstänker jag27 Grönblom, R, Faraonernas Egypten, s. 104ff28 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s. 430ff29 Henriksson, A, Hwang Tsu-Yü Kinesisk Historia s. 3830 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s. 435ff31 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s.43813

dock att hans ord aldrig fick så stor genomslagskraft, dynastin föll senare sönder i och med enutbredd feodalism.Åter till gudarna. Förutom en högste gud så fanns det även flera gudar som representeradenaturkrafter. Dessa var underordnade och lydde den högsta guden. Under Shang (runt 1600-1000 f.kr) så var denna gud ”Shangdi”. Shangdi var därmed också den som styrde över deövriga gudarnas makter och fick därmed makten över naturkrafter, floder och dylikt. Kejsarenvar på något vis förbunden med Shangdi (detta fortgick under nästa dynasti: Zhou, då varKejsaren ”Himmelens son”, guden kallades Tian fast i de flesta aspekter var det samma gud).Intressant kan vara att notera att detta tankesätt med en högsta gud eventuellt var tidsenligtsammankopplat just med att Kejsarna och dynastin av Shang växte fram och tog makten i detKinesiska området. 32Under Shang fanns ytterligare ett kanske ännu viktigare skäl till härskarens makt. Kejsarenvar den som ensam offrade till Shangdi och tillsammans med spåmän kunde han rådfrågaShangdi om världsliga ting såsom krig och jordbruk. Kejsaren hade också förmågan att(genom guden) se in i framtiden. När Kejsaren väl dött så uppsteg han som en form av gudunder Shangdi. Detta fick förmodligen stor betydelse för förfädersdyrkan som växte fram iKina. Det var egentligen till dessa förfäder som de flesta riter och offer förmodligen riktades.Genom dem fick man mer konkret kontakt med gudavärlden och eventuellt så var de viktigaför Kejsarens makt att meddela sig med guden. 33 Något jag antar också fungerade för att säkradynastins makt.Begreppet ”det himmelska mandatet” skildrar rättigheten Kejsaren hade att styra. Kejsarenansågs också betydelsefull för naturkrafternas uppträdande. En starkt Kejsare gav godaskördar, en svag Kejsare gav dåliga. 34Senare, under Handynastin, fick konfucianismen ett rejält uppsving. Zhoudynastin hade fallitsönder i flera stridande feodala stater som slutligen enades med vapenmakt. Här fickkonfucianismen den funktion att Kejsarens makt stärktes emedan många av de feodalaherrarna fasades ut och ersattes av ämbetsmän under Kejsarens kontroll. Det var också underdenna tiden som Kina blev ett faktiskt enat rike. 35 Övrigt kan noteras att Kina ofta såg tillbakapå en tid när någon mystisk historisk kejsare härskade på ett i det närmsta magiskt sätt.Huruvida denne kejsare var särskilt betydelsefull för härskarens religiösa och mytiska32 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s. 430f33 Armstrong, K, Världsreligionernas Födelse s. 44ff34 a.a. s. 93ff35 G Haw, S, Historisk Guide till Kina s. 90f14

legitimitet kan jag inte avgöra. Eventuellt så kan det ha haft betydelse inom förfäderskultenhos härskarhuset.2.6 Kejsarens rituella plikter:Härskaren och prästerskapet av Shang hade förmågan att förutspå framtida händelser ellerställa frågor till den högsta guden genom att spå med ”orakelben”. Tekniken var en form avPyromantik, man hettade upp ben eller skal och tolkade sedan på hur sprickor formades idem. 36 På dessa ben hade man i regel skrivit frågor, ofta formulerade som påståenden.Kejsaren läste ut svaren och senare bokfördes de, även om kejsaren tolkat dem fel. Frågorsom ställdes handlade ofta om vardagliga spörsmål så som jakten, jordbruket ochbarnafödande. 37Kejsaren skulle upprätthålla harmoni mellan samhället och naturen inom riket. För att göradet så genomförde han bland annat en ceremoni där han invigde årstiderna. Detta byggde påen myt om hur en ursprunglig, mystisk, kejsare invigt varje årstid genom att vandra medsolsgenom sitt rike åt varje väderstreck. I sin förenkling så gick den kejserliga ceremonin ut på attkejsaren, under Zhou, varje årstid invigde årstiden i en sal. Kejsaren klädde sig efter årstidenoch åt mat som var typisk för årstiden och dennes väderstreck. Till vintern bar han exempelvissvarta kläder. 38 En tid in på Zhoudynastins regim, dock fortfarande under tidiga Zhou sågjordes denna ritual dock mer offentlig, även åskådare tilläts. Förmodligen begränsadesritualen ej längre enbart till en sal utan genomfördes i själva staden. 39Kejsaren och dennes familj skulle också, under Shang och Zhou, genomföra en offerritualvart femte år. Detta var en form av gästabud för de döda förfäderna och för gudarna. Dåträdde kejsarfamiljens yngre medlemmar inför kejsaren som representanter för tidigarelevande kejsare. En väldig bankett hölls sedan. 40 Jag antar att detta syftade till att bland annatblidka tidigare levande anfäder, det verkar för mig som om kineserna fruktade att de döda varförbittrade och hämndlystna gentemot de levande.Ett syfte med dessa ritualer var att stärka Kejsarens själsliga makt. Jag väljer ordet ”själslig”eftersom jag anser det vara den mest träffande beskrivningen. Denna kraft kallades ”daode”och skulle bidraga till att världsordningen upprätthölls. 41I sin förlängning skulle det slutligen36 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s. 43037 Armstrong, K, Världsreligionernas Födelse s.5038 a. a. s. 9739 a. a. s. 9840 a.a. s 99f41 Armstrong, K, Världsreligionernas Födelse s. 10015

leda till att Kejsaren förordades praktisera ickehandlande. 42 De jordiska plikterna skullelämnas åt adelsmän och kejsaren skulle hålla sig till religiösa uppgifter enbart. Kejsarensfaktiska makt var därmed svag och hans liv övervakades noggrant så att hans uppträdande varkorrekt och perfekt. 43 Denna syn på kejsarens plikter verkar ha haft sin storhet under mittenoch slutet av Zhoudynastins tid, samtidigt som Kina blev allt mer feodalt.Under tiden runt Handynastins början formulerade en man vid namn Zou Yan en teoriangående betydelsen hos fem stycken element: Jord, trä, metall, eld och vatten, dessa elementhar makt över varandra i den givna ordningen. Till vart element hörde sedan vissa riter och ettvisst rekommenderat uppförande eller lagstiftning som skulle passa elementets egenskaper.Ett element dominerade världen under en viss tid, då skulle härskaren anpassa styret efterelementet. Förenklat uppfattar jag det som att ett element i regel dominerar under varjedynasti, det element som hade makt över den tidigare dynastins element. 44 Under Handynastinuppkom också en del teorier, som fick genomslag, om förhållandet mellan människan ochnaturen. Kontentan var på ett ungefär att kejsarens och centralmaktens uppförande ochagerande påverkade ordningen i naturen. Om de uppförde sig illa, så ledde det bland annat tillnaturkatastrofer och dåliga skördar. 45 Jag antar att detta hade viss inverkan på politiken,kejsarens storhet och makt var antagligen delvis avhängigt att man inte kunde uppfatta teckeni naturen på att denne misskötte sig.Som jag uppfattar det så syftade riterna huvudsakligen till att kommunicera med gudarnaeller förfäderna, och givetvis be dem om tjänster, och till att upprätthålla en kosmisk ellergudomlig ordning i världen.2.7 Kejsarens reella makt:Som det nog framgått i tidigare stycken så har makten hos Kinas kejsare varierat mellan olikadynastier och olika tider.Under Shang har mina källor varit sparsamma med information om hur mycket självahärskaren egentligen hade att säga till om. Härskaren var delvis ett religiöst överhuvud menockså en världslig härskare. Han fungerade som kung i ett feodalt samhälle. 46 Styret varuppdelat hos flera små städer som styrdes av furstar underordnade kejsaren. Städerna i sin tur42 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s.44743 Armstrong, K, Världsreligionernas Födelse s. 182f44 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s.43945 a.a. s. 44046 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s. 43116

kan antas ha varit ganska autonoma. 47 Kejsarna av Shang flyttade sin huvudstad flera gånger,en teori är att det syftade till att stärka deras makt bland de lokala furstarna. 48Eftersom kejsaren sågs som gynnad av gudarna så kan man förmoda att denne också hadestor makt. 49 Under Shangdynastins tid var det kinesiska samhället indelat i flera hierarkiskanivåer med kejsaren överst. 50 På de flesta sätt var Shangdynastins styre mycket likt det underZhoudynastins äldsta tid, också detta ger mig skäl att anta att Shangkejsarna fortfarande hadeganska stark egen makt.Under tidigaste tiden av Zhoudynastin, runt 1000 år f.kr. förändrades inte så mycket hoscentralmakten. Begreppet ”det himmelska mandatet” infördes och centralmakten hos Zhouhade mycket kontroll. 51 Zhoukejsaren styrde över området runt huvudstaden och i övriga länstyrde släktingar till kejsaren eller furstar som ansågs lojala. I alla fall i teorin var detkejsarens rätt att fördela länen efter eget huvud. Så länge som centralmakten och kejsaren varstarka så hade de kontroll över länen och, det visserligen feodala, systemet gynnade Zhou. 52Efter ungefär hundra år under Zhoudynastin så började dock de lokala furstarna vinna meramakt. Kejsarens makt minskade och han kunde inte längre dra nytta av de feodala herrarna. 53Istället blev kejsaren en rituell och religiös personlighet utan egentlig världslig makt. Kejsarenskulle exempelvis inte komma med politiska initiativ eller ge order, utan skulle bara bifalla deförslag hans ämbetsmän presenterade för honom. Det politiska initiativet hamnade istället hosämbetsmän och hos de feodala rikena runt omkring i Kina. 54 En orsak till detta var just att dettidigare rådande systemet var beroende av härskarnas engagemang och initiativförmåga. Fören stark härskare gick det väl, men när härskandet blev slentrianmässigt och barbarfolk utifrånpressade mot rikes gränser så slog styresskicket bakut och det blev upp till feodalherrarna attta den plats som härskaren ej längre uppfyllde. 55Denna utveckling eskalerade under några hundra år tills utvecklingen slutligen var ohållbar.Slutligen, omkring 250 f.kr., inledde en feodalherre ett erövringskrig som slutade med attdenne tog makten över hela Kina. Qindynastin, som denne herre tillhörde, införde ettstatsystem där han själv var högste härskare och under sig hade tillförordnade ämbetsmän.Under denna tid kretsade hela maktkoncentrationen plötsligt runt en ensam kejsare. Dock föll47 Armstrong, K, Världsreligionernas Födelse s. 4648 G Haw, S, Historisk Guide till Kina s. 5749 a.a. s. 5650 Armstrong, K, Världsreligionernas Födelse s. 4651 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s.434f52 G Haw, S, Historisk Guide till Kina s. 6153 Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, s.43554 Armstrong, K, Världsreligionernas Födelse s. 182f55 G Haw, S, Historisk Guide till Kina s. 6517

iket ganska fort när kejsaren dog och efter ett tag återförenades det av en furste somgrundade Handynastin. 56 Handynastin nyttjade den administration som Qin byggt upp ochblev på så vis av med de mäktiga feodalherrarna, istället fick en form av lågadel stå underkejsaren som jordherrar. I mycket präglas Handynastins århundraden vid makten avkonfucianskt tänkande. 57 Av detta sluter jag mig till att kejsarens makt under Handynastin imycket påminde om den under tidigaste Zhou. En skillnad verkar dock vara att kopplingen tillgudarna delvis försvunnit och ersatts av Konfucius filosofier. Kejsaren av Kina styrdeåterigen som en enväldig härskare och det Kina vi ser idag började ta form.2.8 De Kinesiska Dynastiernas Fall:I förra kapitlet gick jag i grova drag igenom hur de olika dynastierna skiftade vid makten.Här vill jag kort ytterligare gå in på fallet för just Shang, Zhou och Qin.Shangdynastin blev angripen och erövrad av ett delvis underlydande folk, Zhou. Möjligen lågde i viss konflikt redan några decennier före själva Shangdynastins fall. Shang hade också,förmodligen, utvidgat sina gränser och hade allt svårare att kontrollera hela området. Självaerövringen kan ha antagits ta något eller några årtionden. Redan då var Kina geografiskt settstort, större än Egypten. Zhoudynastin verkar också ha stabiliserat sin makt tidigt och undvikitsammanbrott och kaos. 58Zhoudynastins fall tog längre tid och gick smärtsammare till. Redan runt 700-talet f.kr. hadekejsaren förlorat så gott som all makt genom sina föregångares bristande kompetens ellerengagemang och angrepp utifrån. Fram till mitten av 400-talet f.kr. förekom många mindrestrider mellan feodalherrarna. 59 Senare, under ”de kämpande staternas tid” så intensifieradesantagligen krigen och härskare sökte att ta makten över hela Kina. 60 Vid det laget förmodarjag att mycket av det statsystem Zhou byggt upp eller tagit över sedan länge fallit sönder ochatt ett visst mått av kaos ständigt rådde.Qin tog slutligen över makten genom att erövra Kina med vapenmakt. Statsmaktencentraliserades och möjligen var det vad som ledde till Qins fall. Antagligen bidrog också attkejsaren tömt statskassan till grav- och murbyggen. Uppror bröt ut och efter några år togsmakten och administrationen över av Han. 61Jag drar slutsatsen att också dettamaktövertagande gick ganska smidigt till, alltså utan att skada själva statsapparaten eller56 G Haw, S, Historisk Guide till Kina s. 88f57 a.a. s. 9058 a.a. s. 6159 a.a. s. 7060 Larsson, M, Från Orakelben till Himmelska fridens torg, version 3:2007 s. 861 Larsson, M, Från Orakelben till Himmelska fridens torg, version 3:2007 s. 9f18

orsaka kaos i riket. Konstateras kan att varje dynastibyte i den del av Kinas historia jagbelyser fick betydande konsekvenser för hur statsapparaten utvecklades och hur kejsarensmakt förändrades.19

3. Slutdiskussion3.1 En jämförelse av Monarkernas stöd kulturen/religionen och filosofin:I denna del kommer jag att jämföra och diskutera företeelser liksom formulera slutsatserangående avhandlingen. På detta vis kommer syftet, att jämföra Egypten och Kina, att uppnås.I Egypten liksom Kina sågs härskaren som Gudason, och efter döden delvis som gud, i allafall till och från. Kejsaren under Shangdynastin liksom Farao var länkar mellan gudavärldenoch den mänskliga. Emedan Farao genom flera myter var legitimerad härskare som gudasonoch gud så satt kejsaren förmodligen lösare. Exempel på det var hur Zhoudynastin framställdeatt de hade ”det himmelska mandatet”, rätten att styra som gudens representant på jorden,vilket legitimerade deras erövring av Shang. I Kina var den högsta guden härskare över andragudar, och därmed också naturkrafter. Kejsarens betydelse låg i förmågan att kommuniceramed guden, delvis genom siande, delvis genom förfäder, och förutsäga framtiden. Kejsarenhade också inflytande över naturkrafter och kunde exempelvis påverka skördarna. Enmotsvarighet till detta verkar inte finnas i Egypten, i alla fall inte på samma sätt, där levdeFarao som en inkarnation av en gud, inte den högsta guden, som genom myten hadelegitimerad maktställning som en härskare. Förenklat kan man säga att Farao hade gudarnasstöd, kejsaren hade snarare en direktlänk till guden. Kejsarens legitimitet, vill jag hävda,stärks mer av filosofin än av religionen. Konfucianismen, som visserligen fick sitt storagenomslag sent i den period jag beskrivit, legitimerade härskandet eftersom det var en del aven nödvändig hierarki där kejsaren styrde över hela statssystemet. Denna filosofi påminnerdelvis om hur Farao var legitimerad, genom Horus och Ra, som den högste härskaren somhade rätten att styra över hela sitt rike enväldigt.3.2 En jämförelse av Monarkernas rituella plikter:När det kommer till härskarnas rituella plikter så finns också där flera likheter, medtillhörande skillnader, mellan Egypten och Kina. I Egypten var begreppet ”maat” viktigt förFaraos sätt att leva, detta kan delvis ha motsvarats av ”daode”. Farao skulle leva rättrådigt ochuppfylla vissa plikter som härskare. Kejsaren skulle, under Zhou, genom ritualer och korrektuppträdande stärka sin ”daode”, som var betydelsefull för världsordningen. Där ”maat” förFarao var en plikt som delvis reglerade härskandet så framstår ”daode” dock som ett gissel förkejsaren, slutligen bidrog det till att kejsaren helt försvann från maktpositionen. Faraodäremot verkar inte ha försvagats av denna uppträdandekodex.20

I Kina genomförde kejsaren regelbundet invigningar av årstider, efter en tid blev det enoffentlig ritual, liksom en offerritual till förfäder och gudar. Man ville, som jag tolkar det,hålla sig väl med de gudomliga makterna liksom man ville upprätthålla naturordningen. Faraoi sin tur hade sina ”sed-fester” och ”Horusfesten” som snarast verkas syfta till att återfödaFarao eller bekräfta dennes maktställning som den inkarnerade Horus.Under Kinas tidigaste tid hade kejsaren i uppgift att sia om framtiden genom Pyromantik,någon motsvarighet till detta verkar inte heller ha funnits i Egypten, där ville man istället,bland annat, genom riten förnya vissa ursprungliga händelser. Jag förmodar att förnyelsen avdessa händelser var viktig för världsordningen, på så vis likar det i syfte de Kinesiskaritualerna för att upprätthålla världsordningen. I Kina framkom också en teori om atthärskaren skulle anpassa sig efter vissa element som rådde i världen under dennes styre.I grova drag vill jag hävda att Faraos riter syftade till att påvisa legitimiteten för dennes maktliksom för att återföda mytologiska karaktärer och händelser. I Kina däremot verkarlegitimiteten för härskarens makt snarare ligga i förmågan att utföra de nödvändiga ritualernasom ofta verkar syfta till att upprätthålla världsordning, kommunicera med gudarna ochfaktiskt ibland reglera härskarens maktutövning. Jämfört med kejsaren så hade Farao, enligtden information jag tagit del av, förmodligen större frihet och i regel mycket större makt.Dock framstår det som om bägge härskarnas liv var reglerade kraftigt av deras uppgifter somreligiösa överhuvuden. Det är också viktigt att notera att de rituella förhållandena i Kinaförändrades över dynastierna i mycket större utsträckning än vad de någonsin verkar ha gjort iEgypten.3.3 En jämförelse av Monarkernas reella makt:I Kina varierade den faktiska makten hos kejsaren kraftigt mellan dynastierna på ett sätt denaldrig verkar ha gjort i Egypten. Under den tidigare delen av Kinas historia var samhälletväldigt feodalt och del flesta städer hade egna, underordnade, härskare. Fastän kejsaren varden högsta styrande härskaren så var centralmakten inte så stark. Fram till Qindynstin så hadeKina en stark adel, under Zhou bestod den till stor del av släkt till kejsaren. I Egypten såtillsattes också ämbetsmän ur Faraos familj. Där fanns Nomarkerna som feodalherrar ochuppenbarligen hade de viss makt eftersom de kunde ge sig in i maktstrider när Farao var svag.Farao verkar dock aldrig ha varit lika beroende och styrd av sin adel som kejsaren länge var,kejsaren förlorade ju under en lång tid helt makten till adelsgrupperna.Förhållandet mellan ämbetsmän och härskaren i Egypten var strikt hierarkiskt med vesiren,ministrar och lägre ämbetsmän i en härskarpyramid över hela riket. Under Qin- och21

Handynastin lyckades Kineserna upprätta ett system som i alla fall bar vissa likheter meddetta. Där fanns först en ämbetsmannakår under kejsaren som senare delvis ersattes av enlågadel, dock hade det då upprättats en hierarki även i Kina där kejsaren satt överst och styrdegenom administrationen sitt rike. Min uppfattning är att Faraos administration var bättreutbyggd och effektivare än vad den i Kina var under den tidsperiod jag undersökt. Särskiltunder Kinas tidigare tid så var administrationen och statsystemet beroende av att kejsaren varstark och aktiv. Om kejsaren inte höll ordning på sin administration så arbetade den inte hellerför honom särskilt effektivt. I Egypten fanns dock ett ministerium som även utan Faraosständiga överinseende kunde sköta mycket av styret och det är min uppfattning att en svagFarao kunde sitta vid makten utan att statsapparaten tog särskilt stor skada. Det innebär förståsinte att ämbetsmännen nödvändigtvis var lojala, en Farao blev ju avsatt av sin egen vesir.Även i Kina blev kejsare avsatta vid inbördeskrig och uppror, det kunde leda till att en nydynasti tillträdde makten.Av detta drar jag slutsatsen att Faraos faktiska makt nästan ständigt var större än kejsarens.Farao var mer av en enväldeshärskare och ”ägde” på sätt och vis Egypten. Kejsaren tyngdesav de religiösa plikterna och begränsningarna liksom av pressen från de feodala härskarna. Attfeodalherrarnas makt var mycket större i Kina än i Egypten anser jag dock inte enbart bero påde olika systemen för styre utan också på ländernas yta. Kina var geografiskt mycket större änEgypten och säkerligen bidrog det till att det blev svårare att hålla samman hela riket.Antagligen bidrog också att i mytologin bekräftades Faraos rätt att härska mer, kejsaren hadeinte en motsvarighet till det stödet.3.4 En jämförelse av de Kinesiska dynastierna och de Egyptiska rikenas fall:Egyptens Gamla Rike föll ner i kaos på grund av att centralmakten försvagades ochlänsfurstarna själva försökte ta makten. Under samma tid pressades Egypten av vissaklimatförändringar som minskade de beboliga områdena utanför Nildalen, något som kan habidragit till att försvaga Farao. Länsfurstarna, Nomarkerna, försökte utropa egna dynastier ochpå så vis uppstod interna strider inom Egypten. Ett feodalt inbördeskrig som går att kännaigen också i Kina. Zhoudynastin där föll sönder av liknande orsaker och även då inleddes enperiod av feodala krig och oordning. I Egypten pågick denna konfliktfyllda tid i ungefär 130år innan en ny centralmakt etablerades och läget åter blev stabilt. I Kina pågick striderna docklängre, inte förrän mer än 400 år efter det att kejsaren förlorat så gott som all världslig maktetablerades en ny centralmakt. Dock var läget i Kina inte lika kaotiskt under hela tiden,22

snarare handlade det om flera separata feodala stater som stred. Först mot slutet, under ”dekämpande staternas tid” så blev stridigheterna riktigt intensiva.Under mellanrikets fall i Egypten så såg, som tidigare omnämnt, situationen någotannorlunda ut. Det Egyptiska samhället hade dock blivit försvagat efter bland annat politiskstrid om tronen och låg öppet för utländsk invasion. Det var också vad som hände. I Kina hardet sin eventuella motsvarighet i hur Zhou besegrade Shang när Shang var försvagat, kanskepå grund av nyliga landerövringar. Värt att notera är att i Egypten föll flera dynastier ochersattes av andra utan att det Egyptiska riket störtades, i Kina följdes nästan var dynastis fallav åtminstone några år av stridigheter, förmodligen också det delvis på grund av riketsstorlek. Under den tiden jag undersökt gick enbart dynastiskiftet mellan Qin och Han relativtsmärtfritt, men även där handlade det om uppror och en del strider innan läget stabiliserades.Efter Gamla rikets fall i Egypten så reformerades statsystemet för att försäkra sig omlojaliteten hos de feodala herrarna genom att utse ämbetsmän från lojala familjer ochuppfostra lydfurstar vid det Egyptiska hovet. Qin initierade en liknande reform, men tog denförmodligen för långt, och centraliserade makten att utnämna ämbetsmän över hela riket tillkejsaren. Efter att Han tagit över makten utnyttjades delvis det systemet när man lät återinföraett viss mått av feodalism vilket gav Kina vissa likheter med hur jag förstått att Egyptenreformerades.23

4. SammanfattningSyftet med denna uppsatts är ”att redogöra för förhållanden inom Kina respektive Egyptensstyre och centralmakt under tiden 3000 f.kr-1500 f.kr respektive 1800 f.kr.-200 e.kr.”, att”jämföra statsskicket i Egypten (3000-1500 f.kr.) med det i Kina (1800 f.kr.-200 e.kr.) ochförsöka förklara och förstå skillnader och dess bakgrunder.”Detta görs genom litteraturstudier med avsikt att besvara frågeställningarna och dessutom harjag använt mig av en film.Egyptens Farao och Kinas kejsare var båda religiösa överhuvuden liksom världsliga härskare.Härskarna sågs som gudar eller gudasöner och Kinas kejsare sågs som speciell för sinförmåga att kommunicera med gudarna. Farao i sin tur sågs som utvald härskare i och medhans egenskap som en inkarnation av Horus i den mänskliga världen och i egenskap av son avRa. När konfucianismen sedan fick sitt genomslag i Kina så fick kejsaren också legitimitet atthärska i och med att det var en nödvändig del i ett hierarkiskt system.Både Farao och kejsaren av Kina skulle elva efter vissa mönster och rättsnören, Farao för attgöra ”maat” och kejsaren för att stärka sin ”daode”. I Faraos fall verkar det inte ha varitsärskilt hämmande utan snarare en ytterligare försäkran om dennes maktlegitimitet. Ikejsarens fall var det värre, under en period under Zhoudynastin var kejsaren helt inneslutenav uppförandenormer och förlorade all egentlig makt. Farao genomförde vissa riter, varav iflera han fyllde rollen som Horus inkarnation och riten verkar syfta just till att främja tankenpå Farao som den inkarnerade Horus. Kejsaren hade också riter att utföra, bland annat attinviga årstiderna och hålla fest till förfäderna och gudarnas ära. Kejsarens speciella roll därframstår vara just förmågan att kommunicera med gudarna.Genom nästan hela den tid jag fokuserat på så har Egyptens Farao varit maktfullkomlig ochenväldig. För kejsaren gällde dock annat, maktförhållandena i Kina förändrades ett antalgånger från en stark feodal religiös kung till en marionett och sedan till en envåldshärskareöver ett reformerat delvis feodalt samhälle med stark centralmakt. Administrationen i Egyptenvar välutvecklad och en stabil hierarkisk pyramid med Farao i toppen verkar ha funnits helatiden förutom under de perioder då de Egyptiska rikena föll. Trots att Kina under Qin och Hanbyggde upp en stark administration så nådde den förmodligen ej Egyptens nivå.Kina liksom Egypten kollapsade någon gång i feodalt styre som närmast var kaosartatjämfört med de vanliga förhållandena. Lika väl blev bägge erövrade utifrån av grannfolk.24

5. Bibliografi5.1 LitteraturArmstrong Karen, Världsreligionernas Födelse, Forum, 2006G. Haw, Stephen, Historisk Guide Till Kina, Historisk Media, 1999, Falun (Svenska tryck ochutgivningsfakta)Rothstein, M (red) och Jensen, T (red) Podemann Sörensen, J, Religionshistoria, BokförlagetNya Doxa, 1996, Portugal (tryckt, ej utviningsfakta)Henriksson, A, Hwang Tsu-Yü Kinesisk Historia, Bonniers, 1967, NorgeHåland, R, Håland, G, Bra böckers världshistoria 3500000-1200 f.kr., Bra Böcker, 1995,BelgienTraunecker, C, Egyptens Gudar, Abrahams Pocket Encyklopedi, 1992, FrankrikeGrönblom, R, Faraonernas Egypten, Valentin förlag, 2000, Italien5.2 FilmA Journey back in time, Lost treasures of the ancient world: Ancient Egypt, 19995.3 Otryckt materialLarsson, M, Från Orakelben till Himmelska fridens torg, version 3:200725