nr 3/2007 - Logosmappen

Jesus – världens ljus28Av Alf LönnquistJesus talade åter till democh sade: ”Jag är världensljus. Den som följer migskall inte vandra i mörkretutan ha livets ljus.” (Joh8:12)Vi firar trettondag – julkretsenssista högtid. Trettondagen harmånga namn: Epifania (uppenbarelse),Stjärnans dag, Missionensdag, och Ljusets dag. Ja, vilketnamn vi än använder är allt sammanfattati ett enda ord: LJUSET medstort L, dvs. KRISTUS. ”Jag är världensljus”, säger Jesus i vår text.Samtidigt läser vi hos profetenJesaja den verklighet som är rådandei världen för syndens skull (Jes 60:2):”Se, mörker skall övertäcka jordenoch töcken folken.”Det är fråga om ett andligt mörker.När människorna inte tog vara på sinkunskap om Gud utan avföll, ”blevderas oförståndiga hjärtan förmörkade”.Ja, ”mörker all vår själ betäcker…”, sjunger vi i psalmen. Detta är allvarligtoch ytterst farligt.När Gud i den brinnande buskenuppenbarade sig för Mose, frågadeMose vem han skulle säga hadesänt honom till Israels folk. Gud svaradeMose: ”Jag är den jag är.” Ochhan säger vidare: ”Så skall du sägatill Israels barn: JAG ÄR har sänt migtill eder.”Efter den gången var det klartför varje israelit, att endast Gud kankalla sig ”Jag är”. ”Jag är” var alltsåett namn på Gud. ”Han som var, somär och som förbliver.”När Jesus sedan säger sitt ”Jagär”, så vet man vad det betyder.Jesus säger så därför att han är Gud.Han har utgått från Gud, han är ettmed Gud. Han är stor, och storhetenbestår just i vad han har gjort för ossoch hela världen.I Johannesevangeliet använderJesus sju gånger detta ”Jag är” (6:35,8:12, 10:7, 10:11, 11:25, 14:6, 15:1). Allagånger framstår han som den gudomligtenastående, som säger sitt ”Jagär”, och vad han i denna världen ÄRför oss människor. Också i vår textframträder han och säger sitt gudomliga,anspråksfulla och trösterika ord:JAG ÄR!Låt oss lyfta fram två sanningar itexten.Jesus är världens ljusNär Jesus säger ”Jag är världensljus”, så är detta inte ett vackert talesätteller bildspråk. Det är fråga omett gudomligt anspråk. Jesus är denende som är bara ljus. I honom finnsintet mörker.När han blev anklagad av dåtidensandliga ledare, fann man intet förvilket han kunde dömas till döden.Man måste vittna falskt mot honom,och således blev han dömd oskyldigvad gäller hans egen synd. Men hanblev dömd skyldig genom Fadernsrådslut för oss och vår skuld.I mångt och mycket upplever vien liknande situation i dag. Mångafalska vittnen träder fram. Man talarinte om Bibelns Jesus, om den korsfäste,dödade och uppståndne Jesus.Man tiger om hans Golgataofferför hela världen, och man utmålarhonom som en drömmare, en man”från den tiden”, vars ord man intei dag, i en upplyst värld, kan ta påallvar. Han skulle säkert ha gjort sommånga människor gör i dag. Helst avallt vill man få honom dömd. Bortmed honom! Han är obekväm förvårt liv och handlande.När hans bödlar sedan står vi korsetoch ser och hör honom närhan ger upp andan måste de bekänna:”Förvisso var denne man GudsSon.”Utan Jesus som vår Frälsare ochSaliggörare skulle ingen strimma avhoppets ljus finnas för oss människornär det gäller vårt eviga liv och vårsalighet. ”Ty i honom är det som vilever, rör oss och är till.”Utan evangeliet – Ordet – om Kristilidande och död är varenda människautlämnad åt det eviga mörkretoch den eviga förtappelsen. Detta ärSkriftens entydiga vittnesbörd, om vitror det eller inte.Men i det profetiska Ordet ochlöftet läser vi (Jes 9:2):Det folk som vandrar i mörker skall seett stort ljus, ja, över dem som bor idödsskuggans land skall ett ljus skinaklart.Så står löftets fullbordan blandoss som bor i dödsskuggans landoch ropar ut: Jag är ljuset! Ja, ni görväl om ni aktar på ljuset till dess attdagen gryr och morgonstjärnan gårupp i era hjärtan.Logos 3/2007