nr 3/2007 - Logosmappen

Det berättas att när människor nalkadesdöden, höll man fram för demett krucifix för dem och uppmanadedem att se på den korsfäste och tro.Det som framställdes på altarbilderoch som Bernhard av Clairvaux hadeframställt om Kristi lidande, det gickigen i luthersk psalmdiktning. Bådedet saliga bytet och Jesus som korsfästkommer därför igen i Gerhardtspassionspsalmer. Kristi lidande ärmin hälsa. Han far ner i helvetet föratt jag ska frälsas. Han dör, och jaguppstår.Den lidande Frälsareni centrumDet märkliga är att denna Kristusfromhetgår lite krokiga vägar, framförallt i bönböcker under 1500-talet.Man lånade meditationer från katolskakyrkan till lutherska bönböcker.Framför allt blev meditationer omKristus som den lidande Frälsarenvanliga. Det kom sedan i förlängningenin i den herrnhutiska världen,till Rosenius och också till oss. Visjunger just sådana psalmer och serhur riktigt budskapet är.En sådan psalm är O Haupt, vollBlut und Wunden (O huvud, blodigtsårat), nr 731 i Per Jonssons psalmbok(nr 60 i den finlandssvenskapsalmboken). Psalmen är inte med isin helhet här, men några verser hartillfogats senare.Den här psalmen har framför alltgjorts klassisk genom Johann SebastianBach, som använt psalmen meddess olika verser i Matteuspassionen.Efter att evangelisten förkunnat att Jesussäger ”Det är fullbordat” sjungerkören ”När jag ska lämna världen, sålämna du ej mig”. Det här är typisktför Gerhardt, att Jesu lidande hela tidentillämpas så att jag själv ska frälsasgenom honom.Här ges ett försök till nyöversättningav de sista versarna:När jag en gång ska sluta,så lämna du ej mig.När jag ska lida döden,så träd du fram för mig.När ångest griper hjärtat,och jag blir utom mig,så tag mig ut ur våndan,i kraft av din korsdöd.Var skölden för mitt sinnetill tröst uti min nöd,och låt mig skåda bildendå du led korsets död.Då vill jag till dig blicka,då vill jag full av trodig fast mot hjärtat trycka,ditt kors ger frid och ro.Här finns frågorna kring hur jagska lämna världen, hur jag ska dö.Här finns bönen: lämna du ej mig, fördå du är med, är jag utan fara. I kraftav hans korsdöd kan jag gå fri.Det är förunderligt väl skildrat.Psalmen är självklar under passionstiden,men de här sista verserna kanman sjunga när som helst.Artikelförfattaren är präst i S:t JohannesEvangelisk-Lutherska församling i Yxenhult,Sverige.1. O Haupt voll Blut und Wunden,voll Schmerz und voller Hohn,o Haupt zum Spott gebundenmit einer Dornenkron,o Haupt, sonst schön gezieretmit höchster Ehr und Zier,jetzt aber hoch schimpfieret:Gegrüßest seist du mir!2. Du edles Angesichte,davor sonst schrickt und scheutdas große Weltgewichte:wie bist du so bespeit,wie bist du so erbleichet!Wer hat dein Augenlicht,dem sonst kein Licht nicht gleichet,so schändlich zugericht?3. Die Farbe deiner Wangen,der roten Lippen Prachtist hin und ganz vergangen;des blassen Todes Machthat alles hingenommen,hat alles hingerafft,und daher bist du kommenvon deines Leibes Kraft.4. Nun, was du, Herr, erduldet,ist alles meine Last;ich hab es selbst verschuldet,was du getragen hast.Schau her, hier steh ich Armer,der Zorn verdienet hat.Gib mir, o mein Erbarmer,den Anblick deiner Gnad.5. Erkenne mich, mein Hüter,mein Hirte, nimm mich an.Von dir, Quell aller Güter,ist mit viel Guts getan;dein Mund hat mich gelabetmit Milch und süßer Kost,dein Geist hat mich begabetmit mancher Himmelslust.6. Ich will hier bei dir stehen,verachte mich doch nicht;von dir will ich nicht gehen,wenn dir dein Herze bricht;wenn dein Haupt wird erblassenim letzten Todesstoß,alsdann will ich dich fassenin meinen Arm und Schoß.7. Es dient zu meinen Freudenund tut mir herzlich wohl,wenn ich in deinem Leiden,mein Heil, mich finden soll.Ach möcht ich, o mein Leben,an deinem Kreuze hiermein Leben von mir geben,wie wohl geschähe mir!8. Ich danke dir von Herzen,o Jesu, liebster Freund,für deines Todes Schmerzen,da du’s so gut gemeint.Ach gib, dass ich mich haltezu dir und deiner Treuund, wenn ich nun erkalte,in dir mein Ende sei.9. Wenn ich einmal soll scheiden,so scheide nicht von mir,wenn ich den Tod soll leiden,so tritt du dann herfür;wenn mir am allerbängstenwird um das Herze sein,so reiß mich aus den Ängstenkraft deiner Angst und Pein.10. Erscheine mir zum Schilde,zum Trost in meinem Tod,und lass mich sehn dein Bildein deiner Kreuzesnot.Da will ich nach dir blicken,da will ich glaubensvolldich fest an mein Herz drücken.Wer so stirbt, der stirbt wohl.Logos 3/2007 25