nr 3/2007 - Logosmappen

kärnan eller något genetiskt betingateller en abstrakt storhet, som man itiden i vissa kretsar upphöjt Vishetentill – ett gudomligt väsen. Kärleken ärinte ens till sin början en fråga om enrelation!Nej, den kärlek som Bibeln avserär klart definierad av Jesus själv. Denkärlek han avser är hans egen totaltosjälviska kärlek. Den som han gavexempel på då han lät sig spikas påkorset. Kärlek är, att han tog vårasynder på sig och blev föremål förGud vrede och led dödsstraffet förvåra synder.Kärleken består inte i att vi har älskatGud utan i att han har älskat oss ochsänt sin Son till försoning för vårasynder. (1 Joh 4:10)Efter att ha övervunnit döden bjuderhan ut frukterna av sin kärlek tilloss genom evangelium och vill attvi skall ta emot hans kärlek i tro. Dåuppstår en trosrelation mellan honomoch oss. Då blir relationen ömsesidig.Vi älskar därför, att han först har älskatoss. (1 Joh 4:19)Sedan skall vi leva ett liv som ärvärdigt den kallelse som vi har fåttgenom evangelium.Lydnad för Kristi kärlekMan kan tala klart och tydligt om attvi är syndare och att vi alla är i behovav Guds förlåtelse, och att förlåtelsenges oss tack vare Jesu död på korset.Men sen går det snett.Många uppfattar Guds kärlek i JesusKristus på ett sådant sätt, att allade synder vi har är sonade, så att viinte mera kan avkrävas ens lydnadför Guds bud och därför inte behöverbekämpa frestelserna till synd. Hurmycket vi än ljuger, avundas, bryteräktenskapet både före och inom,småfifflar, o.s.v. så finns det ju förlåtelse,menar man.I ett sådant resonemang rymsinte lydnad, varken för Guds lag ellerhans kärlek. Skall vi fortsätta attleva i synden för att nåden skall bli såmycket större?Vi har en syndig natur och denskall inte regera i våra liv. Det är enständig kamp mot vår syndiga naturi lydnad för Kristi kärlek.Vi är skyldiga att älskavarandraHur motiverar Johannes vår kärlektill vår nästa? Hänvisar han till varsoch ens rätt? Eller till att det är Gudsom skapat mig så, och då ligger juansvaret på honom.Nej, vi är skyldiga att älska vårnästa, därför att vi har fått nåden attbli föremål för Jesu kärlek. Förutomden egna synden är andra människorsfrälsning det största bekymretför oss troende.Kärleken ser längreVi kan se av Paulus brev hur han våndadesoch hur kärleken till de församlingarhan hade grundat drev honom,så att han t.o.m. tog till mycket skarpaord mitt i det att han vakade genomnätterna i bön för dem.Ta brevet till galaterna som exempel.När han klarat av den formellainledningen går han genast över tillatt uttrycka sin bestörtning över attde så snart kunnat avfalla från Kristus.Han förbannar kraftigt dem somkommer med ett annat evangelium,som egentligen inte är något evangelium,utan genom vilket de blir bundnai sina synder. Han är verkligenbekymrad för deras del. Skall hansarbete ha varit förgäves? Kärleken serlängre än till tiden.Vi är alla under domenSom medkristna skall vi inte dömaandra syndare, utan vi skall dömaoss själva först (läs 1 Kor 11:31) ochsedan all annan synd som vi kännertill. Vi skall hjälpa och stöda, tröstaoch förmana.Men för att kunna göra det, så måsteju vår medbroder och -syster varamedveten om sin synd och lida av attbära på den syndabördan. Då finnsdet förutsättningar för att vi skallkunna bära varandras bördor, när visom syndare går sida vid sida framtill korset och bekänner vår synd.Kärleken tar sig alltidkonkreta uttryckPrecis som med den allmänna kärlekenså finns det en allmän kärlek somföreskriver att vi skall bära andrasbördor, hjälpa och stöda dem somhar det svårt på något sätt, vilket somhelst.Ett bibelställe som ofta kom i minatankar under den tid vi bodde och arbetadei Kenya i missionsarbetet varJak 2:14–17. I Kenya hade man dagligenomkring sig människor som behövdehjälp, både materiell och andlighjälp. Den materiella hjälpen varbetydligt mera påtaglig. Den andliganöden höll sig i bakgrunden. Det gickhelt enkelt inte att bara säga till densom saknade mat: ”Jag skall be fördig.”När Jesus berättat liknelsen omden barmhärtige samariten säger hantill den som ville veta vem hans nästavar: ”Gå du och gör på samma sätt.”På samma sätt som den barmhärtigesamariten hade tagit sig an den slagne,så är också vi sända att ta handom de slagna, dem som är bundna avalla slag av synder.I Fil 2:5–8 uppmanas vi att ha sammasinnelag som Jesus hade. Han varberedd att t.o.m. gå i döden för ossför att rädda oss. Som kristna måstevi alltid vara på de svagas sida. Vifår aldrig acceptera något som skadaren annan människa, men det fårinte heller resultera i menlöshet införGuds ord.Kärleken fostrarHur skall vi få broderskärleken attpassa ihop med kärleken till Gud ochhans ord? Den verkliga broderskärlekenhar alltid kärleken till Gud överallting. Genom kärleken till Gud förverkligaskärlek till medmänniskor.Gud vill att alla människor skall blifrälsta. Handlar vi i enlighet med denönskan så älskar vi också våra medmänniskor.Då kan vi inte tiga om någonär på fel väg.Men människor har svårt att uppfattadet som uttryck för kärlek närman förmanar, tillrättavisar och dömer.Jag tror att det är väldigt få somuppfattar en allvarlig predikan somLogos 3/2007 19