nr 3/2007 - Logosmappen

Salighetshövdingenbefallning talat om den kommandeFrälsaren. Han är huvudpersonen,kärnan (det innersta innehållet) ochstjärnan (det ljus som lyser upp) ihela Skriften, såväl Gamla som Nyatestamentet.Liksom påsklammensblod på dörrträet fickfördärvaren att gå förbide judiska hushållen iEgypten, får Jesu blod påkorsträet satan att medouträttat ärende gå förbidem som förlitar sig pådess renande, frälsandekraft.Vid sidan av Gamla testamentetsmånga profetior förebildades Jesufrälsningsverk också genom de offerceremoniersom utfördes. Här ärväl bockens blod som stänktes övernådastolen, förbundsarkens lock (3Mos. 16), och lammen som slaktadesvid påsk (2 Mos. 12) några av de mestkända.Jesu blod raderar ut alla syndersåsom bockblodet överskylde deöverträdda lagtavlorna i förbundsarken(under nådastolen) så att Gudfrån Himmelen inte såg några brutnabudord utan bara det övertäckandeblodet – och liksom påsklammensblod på dörrträet fick fördärvaren attgå förbi de judiska hushållen i Egypten,får Jesu blod på korsträet satanatt med outrättat ärende gå förbi demsom förlitar sig på dess renande, frälsandekraft (jfr Upp. 12:10–11).Men den utlovade Frälsaren förebildadesäven av personer som uppträderi Gamla testamentet, och sommed sina liv och handlingar förebådarolika egenskaper hos Honom ochhändelser i Hans liv.Mest uppenbart är väl att kungDavid är en sådan förebild. Löftessonenkallas ju också för ”Davids son”och några gånger till och med rättoch slätt för ”David” (t.ex. Hes. 34:23,Hos. 3:5).Ibland utsägs i Nya testamentet direktdetta samband mellan personeri Gamla testamentet och vår Frälsaresom när Hebreerbrevets författarei kapitel 5, 6 och 7 visar hur prästkonungenMelkisedek, han som varkung i Salem och kom ut och mötteAbraham med bröd och vin (1 Mos.14:18), förebildar Jesus, som förutomatt vara vår Frälsare också är vårÖverstepräst.Men oftast är detta samband intedirekt utsagt, man får istället ana sigtill och själv upptäcka de förebildandedragen hos de gammaltestamentligagestalterna. Det är detta vi nu, medutgångspunkt från det inledandeprofetordet från Mika 5:2, skall göra.Men låt oss först, innan vi vändeross till en sådan framåtsyftandehändelse – nämligen en, i jämförelsemed Löftessonens ankomst, mångaårhundraden tidigare födelse i Betlehemsutmarker – komma ihåg att alladessa personer som tjänade som förebilderi Gamla testamentet endast varmycket bristfälliga skuggor av densom de profetiskt visade fram emot.De var syndare som du och jag ochinga fullkomliga människor.David begick t.ex. både äktenskapsbrottoch mord (2 Sam. 11). Detär alltså inte genom syndfrihet ellerhelighet som de är förebilder till Jesus.De kan naturligtvis vara värdaatt efterlikna i den mån de visar dragav den förebildade, men det är merhändelser i deras liv som på olika sättvisar fram emot de frälsningshistorisktavgörande händelserna vid tidensfullbordan.Benjaminsfödelsei BetlehemPatriarken Jakobfick genomgå bittralidanden i sitt liv.Svårast av allt varden förmodade förlustenav älsklingssonenJosef (1 Mos.37:32–35), som handock senare, föresin död, fick återse Rakels grav i Betlehem.i Egypten. Han yttrade då för övrigtord som liknade Simeons när dennetog Jesusbarnet i sin famn. Jakob sadetill sin son Josef: ”Nu kan jag dö då jaghar sett ditt ansikte, eftersom du ännulever.” (1 Mos. 46:30)Vid sidan av sorgen och saknadenefter Josef var nog Jakobs bittraste förlustden älskade hustrun Rakel, somdog i barnsäng i sina bästa år (1 Mos.35:16–20). Jakobs familj befann sig påvandring med hela sitt stora följe ochhade kommit till närheten av Efrata,ett annat namn på Betlehem i Judeen.Denna lilla stad ligger ca 8 km söderom Jerusalem. Ibland kallades dennaort, såsom i Mika 5:2, vid båda sinanamn: ”Betlehem Efrata”.Nu var det dags för den havandeRakel, som tidigare fött sonen Josef,att föda för andra gången, och då dettvå gånger nämns att förlossningenvar svår (1 Mos. 35:16–17), förstår viatt den var oerhört smärtsam.Rakel dör, men barnet, en son,överlever. Med sina sista ord gavRakel honom namnet Ben-Oni, ”minsmärtas son”. Jakob däremot, mitt isorgen över den älskades död, gavden nyfödde namnet Ben-Jamin,”lyckoson”. Rent ordagrant betyderBenjamin ”den högra handens son”,men eftersom höger hand var lyckohanden,har namnet Benjamin innebörden”lyckoson”.Profetiskt syftar denna dubblanamngivning för det första på Benjaminsjälv. När Jakob trodde att hanhade förlorat Josef, sin förste son medRakel, var Benjamin den ende av dekvarvarande elva sönerna som hanLogos 3/2007 15