FUNAKTIVA: Vägar till aktivitet, utbildning och ... - Lunds universitet

FUNAKTIVAVägar till aktivitet, utbildning och arbete för ungdomarmed funktionshinder samt aktivitetssamordnarens yrkesrollAnita Bjerle-Frisk, Anders Heide och Amanda Bengtssonarbetslivsrapport nr 2007:3issn 1401-2928Tema: Ett arbetsliv för allaTemaledare: Elisabet Cedersunda

FörordFöreliggande arbete är slutrapporten på projektet FUNAKTIVA, som är en akronym för ettutvecklingsprojekt om vägar till aktivitet, utbildning och arbete för ungdomar medfunktionshinder inom ramen för arbete med aktivitetsersättningen. När vi valde förkortningenvar vi så anglosaxiskt inspirerade, att vi också inbegrep, att det i huvudsak bör vara kul medaktiviteter – också för unga människor med funktionshinder.Projektet startades under 2004 men redan dessförinnan hade ett samarbete inletts mellanFörsäkringskassan och Länsarbetsnämnden i Skåne samt Lunds universitet, Centrum förHandikapp- och Rehabiliteringsforskning (HAREC). Vi var överens om att den nyabidragsformen, aktivitetsersättning, som infördes i socialförsäkringen den 1 januari 2003innebar nya utmaningar för både handläggarna på Försäkringskassan och för andra som ärengagerade i nya människor med funktionshinder i allmänhet och derassysselsättningssituation i synnerhet. Eftersom kunskapsluckan för de som skulle omsättaaktivitetsersättningen i praktiken som stödform var mycket betydande, ansåg vi det somsärskilt viktigt att försöka utveckla kunskap, som kan vara till glädje för att stödja detkonkreta arbetet med aktivitetsersättningen.Redan på ett tidigt stadium anställdes forskningsassistenten Amanda Bengtsson vid HARECför att medverka i projektet. Genom ett substantiellt bidrag från svenska ESF-rådet blev detmöjligt att etablera ett ambitiöst utvecklingsarbete, där Amanda var anställd för att blandannat arbeta med utvärderingen och skriva rapporten för projektet. Emellertid slutade hon sinanställning vid Lunds universitet den 30 juni 2006. Det blev naturligtvis bekymmersamt föross att finna en ersättare för henne, som skulle kunna ta till sig all den kunskap och det arbetesom hon utfört under sin anställningsperiod med anknytning till projektet.Det samarbete som etablerades mellan HAREC, Försäkringskassan och Arbetslivsinstitutet,bland annat inom ramen för temat Ett arbetsliv för alla gjorde det naturligt att undersöka omman inom ramen för temats forskning skulle kunna knyta an till projektet och rekrytera enmedarbetare med både goda kunskaper om Försäkringskassans sätt att arbeta och kringfunktionshinder och arbetsliv. Till vår stora lycka var arbetsterapeut Anita Bjerle-Frisk, somvar verksam inom en så kallad kombinationstjänst (Försäkringskassan/Arbetslivsinstitutet)villig att åta sig uppgiften att slutföra arbetet med rapporten. Det är hon som ansvarar förföreliggande text. Hon har dock haft möjligheter att diskutera den närmare både med sinhandledare, Kersti Nordell, vid Arbetslivsinstitutet och med styrgruppen.Under hela projekttiden har sålunda en styrgrupp för FUNAKTIVA funnits. Dess medlemmarhar varit:Anders Heide, FörsäkringskassanThomas Larsson, HSO i SkåneStig Larsson, Lunds universitet, HARECAnn Stenberg, Länsarbetsnämnden i SkåneSiw Thorén, Försäkringskassan, som också har varit gruppens ordförande.

Under projektets gång har ytterligare personer från Länsarbetsnämnden varit med istyrgruppen. Dessutom har de coacher som särskilt rekryterats för arbete inom projektet ochsom varit frontlinjen i arbetet med att utveckla metoder i arbete med de unga som uppbäraktivitetsersättning, ofta varit adjungerade till styrgruppens möten. Det gäller Rikard Persson,som varit en engagerad från början av projektet till dess att det genomförts. Med från börjansom coach var också Peter Ingelsson som efterträddes av Bengt-Olle Andersson.Det är sålunda många som varit engagerade i FUNAKTIVA. Alla har på olika sätt bidragit tillprojektets genomförande. Emellertid är det Anita som haft den föga tacksamma uppgiften attpå relativt kort tid producera den gedigna rapport, som hon med föreliggande arbeteåstadkommit, som i det här sammanhanget är värt ett särskilt stort tack. Viktiga i projektetsarbete har självklart varit alla de som bidragit med kunskap genom att ställa sig till förfogandeför intervjuer eller enkäter. Det gäller alla de som arbetat som aktivitetssamordnare vidFörsäkringskassan i södra Sverige och som beredvilligt delat med sig av sina erfarenheter frånhandläggningen av aktivitetsersättningen till i första hand Amanda. Det gäller självklart ocksåde mottagare av aktivitetsersättning som på olika sätt bidragit med sina perspektiv. Men det ärmånga andra både inom Försäkringskassan, Arbetsmarknadsverket och andra myndigheter,från olika brukarorganisationer eller andra intressenter som lämnar sina olika ingångar tillökade insikter för arbetet med projektet. Vi är naturligtvis också tacksamma för detta.Avslutningsvis är det naturligtvis våra förhoppningar att föreliggande arbete skall kunna bliett bidrag till att utveckla aktivitetsersättningen så att det blir en bidragsform som på bästa sättgagnar dem som den är avsedd för – unga människor med funktionshinder.Malmö i januari 2007Stig Larsson

SammanfattningMånga ungdomar står utanför arbetsmarknaden och har svårigheter att etablera sig inomyrkeslivet. Bidragande orsaker till detta kan vara sjukdom, funktionshinder och socialaproblem. Åtgärder som praktik och studieförberedelser är ofta kortvariga och leder inte alltidtill inträde på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen harutvecklat olika stödåtgärder för att få ungdomar i arbete/sysselsättning. Den 1 januari 2003infördes en ny bidragsform inom socialförsäkringen på Försäkringskassan,aktivitetsersättning. Den riktar sig till unga med funktionshinder mellan 19-29 år varsarbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel. Avsikten medreformen var att stimulera till aktivitet för att bland annat kunna förbättra arbetsförmågan hosunga med funktionshinder. För att administrera aktiviteter till ungdomarna tillsattesaktivitetssamordnare vilket var en ny befattning inom Försäkringskassan.I Skåne har projektet Funaktiva pågått under tiden 2004-06-01—2006-12-31. Projektetutgjorde ett viktigt led för att utveckla en ny yrkesfunktion genom att anställa två coacher somarbetade med en annan metodik än vad aktivitetssamordnarna gjorde.Huvudsyftet med denna rapport är att beskriva hur en yrkesfunktion inom Försäkringskassan,aktivitetssamordnaren, kan utvecklas med inspiration från coachernas arbetsmetodik.Anledningen till att funktionen behövde utvecklas var att aktivitetssamordnarna på grund avhög arbetsbelastning inte hade möjlighet att ordna aktiviteter till mer än de ungdomar somsjälva kontaktade Försäkringskassan. Ett annat syfte är att beskriva uppföljningen av projektetFunaktiva där resultaten kan ge en grund för fortsatt arbete. Avsikten med projektet var ävenatt kartlägga behov hos unga med aktivitetsersättning samt brister i befintliga stödsystem ochsamverkan dem emellan.Resultaten visar att fler ungdomar kommit i arbete/utbildning än det mål som sattes vidprojektets start. Över 30 % av deltagarna i Funaktiva har kommit i arbete/utbildning genomcoachernas arbetsmetodik. Det visar även att ungdomarna är positiva till personlig kontaktmed sin handläggare men att det finns flera hinder i Försäkringskassan system när det gällerhantering av arbetsförberedande aktiviteter. Både coacher och aktivitetssamordnare anser atthandläggning av aktiviteter bör ligga under avdelningen för sjukförmåner och inte underhandikappsektionen som det gör idag på Försäkringskassan i Skåne. Det har även visat sig attdet inte finns någon enhetlig definition av begreppet aktivitet inom Försäkringskassan.Utifrån resultaten ges följande förslag till förändringar: coachingmetodiken bör införas inomFörsäkringskassans arbete och Försäkringskassan bör göra en översyn av system ochregelverk och aktivitetssamordning i Skåne bör placeras under avdelningen för sjukförmåner.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING1. INLEDNING 71.1 Villkoren för unga med funktionshinder på arbetsmarknaden 71.2 Samhällets stödsystem 81.3 Syfte 81.4 Beskrivning av projektet ”Funaktiva” 91.5 Avgränsning 111.6 Disposition 112. ORIENTERING 122.1 Begreppsbeskrivning 122.1.1 Funktionshinder 122.1.2 Begreppet aktivitet 122.2 Aktivitetsersättning 142.2.1 Aktiviteter inom ramen för aktivitetsersättning 142.3 Funktionen som aktivitetssamordnare 152.3.1 Coaching 152.4 Andra myndigheters och aktörers ansvar 162.4.1 Arbetsförmedlingen 162.4.2 Kommun 173. METOD 193.1 Urval och beskrivning av deltagarna 193.2 Urval, material och tillvägagångssätt 213.2.1 Dåläge - urval 213.2.2 Processen och nuläge - urval 223.2.3 Dåläge -material 223.2.4 Processen och nuläge - material 223.2.5 Dåläge - tillvägagångssätt 223.2.6 Processen och nuläge - tillvägagångssätt 234. UPPFÖLJNING 244.1 Aktiviteter i Funaktiva 244.2 Avslut i Funaktiva 255. RESULTAT 295.1 Dåläge - Aktivitetssamordnarnas synpunkter 295.1.1 Kunskap/kompetens/utbildning 295.1.2 Arbetsmetod 305.1.3 Den försäkrade 31

5.1.4 Aktiviteter 315.1.5 Samarbete internt och externt 335.1.6 Förankring av funktionen som aktivitetssamordnare 345.2 De försäkrades synpunkter 365.2.1 Aktiviteter 365.2.2 Kontakt med myndigheter 375.2.3 Framtidsplaner 385.3 Processen - Coachens synpunkter 395.3.1 Kunskap/kompetens/utbildning 395.3.2 Arbetsmetod 395.3.3 Den försäkrade 405.3.4 Aktiviteter 415.3.5 Samarbete internt och externt 425.3.6 Funktionen som coach 445.4 Nuläge 446. DISKUSSION 476.1 Inledning 476.2 Hur har aktivitetssamordnarnas arbete förändrats? 476.2.1 Aktivitet 476.2.2 Utbildning/metoder/nätverk 486.3 Hur kan aktivitetssamordnarnas arbete ytterligare förändras? 496.3.1 Aktivitet 496.3.2 Metoder/nätverk 506.4 Coachmetodiken i relation till resultatet 516.5 Lärdomar av projektet 517. FORTSATT UTVECKLING AV FUNAKTIVA 537.1 Malmöprojektet 547.1.1 Erfarenheter från Malmöprojektet i sammandrag 557.2 Fortsatt utvecklingsarbete 568. SLUTSATSER OCH FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRING 589. REFERENSER 59

1. Inledning1.1 Villkoren för unga med funktionshinder på arbetsmarknadenAtt etablera sig på arbetsmarknaden ses traditionellt som att gå från att vara ung till vuxen.Ordningsföljden är bestämd: man avslutar sin utbildning, man får ett arbete och det medför attman kan skaffa en egen bostad och bli självförsörjande, det vill säga vuxen. Den häretableringen gick tidigare relativt snabbt, då ungdomar gick ut skolan och fick ett jobb som deofta stannade i under en stor del av livet. Under senare år har den perioden blivit allt längreberoende på den allt besvärligare arbetsmarknadssituationen för unga. I rapporten ”Ungautanför” (SOU 2003:92.) framhålls att det absolut viktigaste för om en ung människa äretablerad på arbetsmarknaden eller inte är om hon eller han var etablerad några år tidigare. Encentral slutsats är därför att det finns en omfattande trögrörlighet på ungdomarsarbetsmarknad (Ungdomsstyrelsen 2005:10). Så många som 70 000 ungdomar i åldern 16-24år har svårt att komma in i arbetslivet och bidragande orsaker kan bland annat vara sjukdom,funktionshinder och sociala problem (SOU 2003:92).Flera rapporter beskriver ungdomars utanförskap och deras svårigheter att etablera sig påarbetsmarknaden (Nordström Skans, 2005, SOU 2003:92, Stavreski, 2006).De åtgärder i form av praktik, studieförberedelser etc. som sätts in för att påverka ungavuxnas arbetsmarknadssituation är ofta kortvariga och leder inte till inträde i arbetslivet(Ungdomsstyrelsen 2005:10). Studier visar också att den tid som det tar från det att ungasöker stöd till att de hänvisas till någon av de vanligaste arbetsmarknadsåtgärderna(kommunala ungdomsprogram, ungdomsgarantin eller allmänt anställningsstöd) har blivitlängre sedan år 2000 (ibid.) Många av de allmänna ekonomiska stödsystem, somarbetslöshets- eller sjukförsäkring, som finns i samhället är förenade med villkor som ärkopplade till lönearbete vilket ofta diskvalificerar de unga som aldrig fått ett fotfäste påarbetsmarknaden.Villkoren för unga människor på arbetsmarknaden i allmänhet gäller i ännu högre grad förunga med funktionshinder. Utvecklingen på arbetsmarknaden har sedan 1990-talet inneburitatt antalet möjliga arbetsuppgifter har begränsats för personer med funktionshinder. Enförskjutning från fasta anställningar till olika slag av tidsbegränsade anställningar pågår (HSO2003). I Ungdomshandikapprörelsens gemensamma projekt ”Arbetsmarknad för unga medfunktionshinder” (1998) gjordes en utvärdering av hur samhällets stöd vid övergång frånstudier till arbetsliv för ungdomar med funktionshinder fungerar. Där framkom att de harlägre sysselsättningsgrad än andra ungdomar samt att många får aktivitetsersättning. Detförefaller dessutom som om många går direkt från studier till arbetslöshet/aktivitetsersättning.Ett annat problem är att unga människor med funktionshinder i allt högre grad uppleversamhällets välfärdssystem, som ursprungligen var utformat för att ta hand om människor medfunktionshinder, som ett regel- och kontrollsystem istället för hjälp (Chaib,1995).7

1.2 Samhällets stödsystemDå många unga står utanför arbetsmarknaden och blivit beroende av bidragssystem har fleramyndigheter utvecklat olika stödåtgärder för att ungdomarna ska få arbete/sysselsättning. PåArbetsförmedlingen inom ”unga med funktionshinder” arbetar man med att klargöraarbetsförutsättningar, anpassa arbetssituationer, med vägledning och har ett nära samarbetemed gymnasiesärskolorna (bilaga 1). Kommunen ansvarar för skolverksamheten, däriblandgymnasiesärskolan som är avsedd för elever med utvecklingsstörning. Kommunen ombesörjeräven LSS som är en rättighetslag som ska garantera personer med funktionshinder bralevnadsvillkor (Socialdepartementet, 2004, Utbildningsdepartementet, 1994).För att öka möjligheterna för unga personer med funktionshinder att etablera sig påarbetsmarknaden infördes den 1 januari 2003 en ny bidragsform inom socialförsäkringen iSverige, aktivitetsersättning. Bidragsformen tillhör sjukförsäkringssystemet, den ärtidsbegränsad till högst tre år i taget och riktar sig till försäkrade mellan 19 och 29 år varsarbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel. Reformen medför en omvandling avförtidspension till sjukersättning och sjukbidrag till tidsbegränsad sjukersättning elleraktivitetsersättning. I enlighet med nämnda proposition har försäkringskassan ansvar för att, isamband med beviljande av aktivitetsersättning, erbjuda försäkrade deltagande i aktivitetersom antas ha en gynnsam inverkan på sjukdomstillståndet eller den fysiska eller psykiskaprestationsförmågan. Aktiviteterna har således till syfte att bl. a. förbättra arbetsförmågan förungdomar med funktionshinder och därmed skapa bättre förutsättningar för att erhållameningsfull sysselsättning(Prop. 2000/01:96).1.3 SyfteI Skåne har projektet Funaktiva genom Försäkringskassan(vägar till aktivitet, utbildning ocharbete för ungdomar med funktionshinder samt aktivitetssamordnarens yrkesroll) pågått undertiden 2004-06-01 till 2006-12-31. Projektet tillförde extra resurser för att möjliggöra särskiltstöd för planering, samordning och coachning för en grupp unga personer medfunktionshinder men också för att kartlägga och systematisera behov hos denna grupp ochbrister i befintliga stödsystem. Projektet utgjorde ett viktigt led i att forma och utveckla en nyyrkesfunktion som aktivitetssamordnare. Anledningen till att funktionen behövde utvecklasvar att aktivitetssamordnarna, på grund av hög arbetsbelastning, inte hade möjlighet att ordnaaktiviteter till mer än de ungdomar som själva kontaktade Försäkringskassan.Aktivitetssamordnarna prioriterade arbete med målsatt verksamhet, det innebar att ärendetmåste handläggas inom en viss tid, vilket inte var fallet med handläggningen av aktiviteterna.De som arbetade som aktivitetssamordnare i Skåne vid projektets början ägnade endast någraprocent av sin arbetstid åt aktivitetssamordning, ett fåtal gjorde det på heltid. Aktiviteternaingick inte i någon långsiktig planering mot arbete/anställning.En beskrivning av processen i projektet Funaktiva kan ge en grund för att förstå huraktivitetsersättning fungerar som interventionsinstrument och i vilken utsträckning deerbjudna aktiviteterna ökar delaktigheten för unga med funktionshinder i samhället särskilt iarbetslivet.8

Rapportens huvudsyfte är att beskriva hur en yrkesfunktion inom Försäkringskassan,aktivitetssamordnare, kan utvecklas genom inspiration från coachernas arbetsmetodik. Ettannat syfte är att beskriva uppföljningen i projektet Funaktiva där resultaten kan ge en grundför bidrag till fortsatt arbete.Utvecklingen av aktivitetssamordnarnas yrkesroll sker genom att beskriva huraktivitetssamordnarna arbetade vid projektets början samt deltagares åsikter – ”dåläge”,genom att beskriva hur coacherna har arbetat för att ta tillvara på metodik och erfarenheter –”processen” samt beskriva hur aktivitetssamordnarna arbetar idag – ”nuläge”.Frågor rapporten avser att besvara: Hur har aktivitetssamordnarens yrkesroll utvecklats under processens gång? Hur har metodik och erfarenheter från projektet Funaktiva bidraget till att utvecklayrkesrollen ytterligare? Hur ser sambandet ut mellan coachernas arbete och det faktiska resultatet?Projektrapporten är sammanställd av en forskningsassistent från Arbetslivsinstitutet i Malmöpå uppdrag av Försäkringskassan och Harec (Centrum för Handikapp- och Rehabiliteringsforskning).Intervjuer med aktivitetssamordnare och försäkrade genomfördes vid projektetsstart via Harec, I rapporten ingår materialet från Harec tillsammans med nytt material;intervjuer, en sammanställning av aktivitetssamordnarna arbete idag och analys av materialet.1.4 Beskrivning av projektet ”Funaktiva”Projektet Funaktiva har tillkommit efter en beredningsprocess på ungefär ett år. Delaktiga iberedningsprocessen var initialt Försäkringskassan och Harec samt därefter ävenLänsarbetsnämnden samt ESF-rådet i Skåne län. Beredningsprocessen resulterade i ett beslutatt starta en försöksverksamhet riktad mot målgruppen unga med funktionshinder i någrageografiskt avgränsade områden i Skåne. Projektets varaktighet beslutades till juli 2004 –december 2006. För att delfinansiera projektet söktes och beviljades medel från ESF-rådet,totalt 2 993 500 SEK. Dessa medel skulle täcka merparten av kostnaderna i projektet förprojektledning, uppföljning/utvärdering samt personalkostnader i Försäkringskassan. PåHarec kontrakterades en forskningsassistent att på heltid leda och följa upp arbetet i projektet.Försäkringskassan anställde två coacher på heltid med placering på Försäkringskassans kontori Helsingborg respektive i Kristianstad. Coachernas uppgift var att rekrytera deltagare tillprojektet ur den population som bestämdes av inklusionskriterierna (beskrivs närmre nedan).Utöver ESF-finansieringen krävdes viss kompletterande finansiering från Försäkringskassanssamverkansmedel för täckande av bl a handlednings- samt overheadkostnader vid Harec.Totalt har ca 1 300 000 SEK lyfts från samverkansmedlen till projektet.De samverkande organisationerna i projektet är Försäkringskassan i Skåne,Länsarbetsnämnden i Skåne, Centrum för Handikapp- och Rehabiliteringsforskning (Harec)samt Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO). Försäkringskassan har i förhållande tillESF-rådet varit projektägare. En styrgrupp bestående av representanter från FörsäkringskassanSkåne, Länsarbetsnämnden Skåne, HAREC samt HSO, bildades. Styrgruppen harsammanträtt ungefär 4 gånger per år. Styrgruppen har utgjort projektets uppdragsgivare.Föredragande i styrgruppen har varit samordnaren för projektet.9

Projektet Funaktiva var ett utvecklingsprojekt som riktade sig mot unga personer medfunktionshinder där man utgick från befintliga stödstrukturer för aktivering, utbildning ocharbete. Två av dessa stödstrukturer var Arbetsförmedlingens organisation för ”unga medfunktionshinder” samt Försäkringskassans nya ansvar för aktivering av personer medaktivitetsersättning. Försäkringskassan ska i samband med beviljande av aktivitetsersättning,erbjuda försäkrade deltagande i aktiviteter som antas ha en gynnsam inverkan påsjukdomstillståndet. Aktiviteterna har till syfte att bland annat förbättra de funktionshindradeungdomarnas arbetsförmåga och därmed skapa bättre förutsättningar för att erhållameningsfull sysselsättning (Prop.2000/01:96).Målsättningen med projektet var:• Utveckla rollen som aktivitetssamordnare och i anslutning till denna utarbeta enplanerings- och samordningsmetodik för att förbättra aktivitetsersättningen somintergrationsredskap för enskilda personer med funktionshinder.• Förbättra samverkan mellan olika aktörer inom utbildnings-, sysselsättnings- ochhabiliterings-/rehabiliteringsområdet i allmänhet och för unga, funktionshindrademänniskor i synnerhet.• Öka kunskapen om unga handikappades behov och önskemål. Kartlägga och belysabrister i befintliga stödsystemen och sprida denna kunskap.• Hjälpa en grupp unga handikappade att få utbildning eller arbete. Långsiktig målsättningär att 25 % av de som projektet arbetar aktivt med ska få ett arbete eller en utbildning.• Bidraga till att utveckla fk:s arbete med personer med aktivitetsersättning i enlighet medintentionerna i prop 2000/2001:96. Lämna ett substantiellt kunskapsbidrag beträffande hurstödformen - aktivitetsersättningen fungerar som instrument inom socialförsäkringen, somkan utgöra grunden för analys av handläggningen av konkreta försäkringsfall men ocksåför en samhällelig värdering av reformen ur ett socialpolitiskt makroperspektiv.• Kartlägga i vilken utsträckning reformen innebär förnyelse av sättet att arbeta med ungahandikappades arbetslivsdeltagande samt hur och i vilken omfattning arrangemang (deerbjudna aktiviteterna) i samband med aktivitetsersättning kan bidra till ökad delaktighet isamhället, arbetslivet och yrkesmässig integration för unga personer med funktionshinder.Projektets genomförande:För att vara aktuell för deltagande i projektet skulle de försäkrade tillhöra handikappcentra vidFörsäkringskassan i Helsingborg eller Kristiansstad med omnejd. De skulle vara mellan 19och 30 år och blivit beviljade aktivitetsersättning i någon omfattning. De skulle inte varadrabbade av svårare psykiska sjukdomar ej heller ha en svår utvecklingsstörning och varaintresserade av att delta i projektet.Initialt skulle målgruppen också innefatta långtidssjukskrivna personer med funktionshindersom var mellan 19 och 29 år, som var heltidssjukskrivna längre än sex månader. Efter engranskning av materialet beslutades det att exkludera dessa från projektet tills vidare.Huvudanledningen var att i många fall var sjukskrivningen relaterad till bristande skolgång,svår levnadssituation, komplicerade sociala förhållanden eller arbetsförhållanden där mankunde urskilja individspecifika faktorer, arbetsplatsspecifika faktorer, arbetsmiljöspecifikaoch psykosocialarbetsmiljöspecifika faktorer eller faktorer rörande stressrelaterade händelser(RFV, 2003:10; RFV, 2003:3), snarare än till funktionshinder. Deltagare till projektet valdesvia genomgång av beslutsunderlag vid prövning av aktivitetsersättning och temporärsjukersättning. Handlingar fanns tillgängliga på Försäkringskassan i Helsingborg och10

Kristianstad. Valet av Helsingborg och Kristianstad bedömdes ge tillräckligt underlag för attfå tillräckligt antal lämpliga deltagare till projektet (uppskattningsvis ca 30 personer). Under2003 och början av 2004 identifierades och kontaktades lämpliga personer för vilka såvälgrupp- som individuella insatser skulle genomföras från 2004 och framåt. Konkret planeringför enskilda individer påbörjades av de båda coacherna. Coachernas roll var koncentrerad tillatt bygga upp ett väl fungerande nätverk, ge förslag på och utarbeta en lämplig arbetsmetodiksamt bedriva en handlingsinriktad verksamhet som syftade till att i samråd med defunktionshindrade ungdomarna hitta lämpliga aktiviteter som bidrog till att öka derasdelaktighet och inträde i arbetslivet. Coacherna fick hjälp med nätverksbyggande frånstyrgruppen. De blev i projektstarten erbjudna olika utbildningar bland annat i SIUSmetodiken(Särskilt Introduktions- och Uppföljninsstöd) innefattande supported employment– metoden, systematisk instruktion, kartläggning, arbetsanalys social färdighetsträning samtjobmatchning). De fick även en eftermiddag med presentation av Sassam – metodik(Strukturerad Arbetsmetodik för Sjukfallsutredning och SAMordnad Rehabilitering) ochutbildning beträffande försäkringskassans regelverk.1.5 AvgränsningProjektet har pågått under perioden 2004-06-01—2006-12-31. Sammanställning och analysav projektet har skett de fyra månader sista månaderna. En del av det tidigare insamladematerialet har använts tillsammans med ny information. I det tidigare materialet haraktivitetssamordnare från Skåne och Västra Götaland intervjuats. Den nya information somtillförts rapporten härstammar endast från Skåne.1.6 DispositionStudiens upplägg ser ut på följande sätt:I Kapitel 2 presenteras aktuell litteratur till ämnet. Flera begrepp definieras som är viktiga isammanhanget. Dessutom beskrivs aktivitetsersättning som ligger under Försäkringskassanansvar och kommunens och Arbetsförmedlings verksamhet för unga funktionshindrade.Kapitel 3 är ett metodavsnitt som innehåller urvalsförfarande, metod för insamling av materialoch tillvägagångssätt. I Kapitel 4 redovisas hur många personer som deltagit i de olikaaktiviteterna och vilket resultat som framkommer vid projektets avslut. Resultatet frånintervjuer med aktivitetssamordnare, försäkrade och coach presenteras i kapitel 5 utifrån ettdå- och nuläges perspektiv där coachernas arbete utgör processen. Efter resultatredovisningenkommer en sammanfattande diskussion i kapitel 6. 1 Kapitel 7 presenteras hur arbetet efterFunaktiva fortsätter och i kapitel 8 presenteras slutsatser med förslag till förändringar.11

2. Orientering2.1 Begreppsbeskrivning2.1.1 FunktionshinderFunktionshinder används i rapporten när man talar om unga som fått aktivitetsersättning. Föratt förklara funktionshinder och funktionstillstånd finns det enligt ICF två olika modeller, denmedicinska och den sociala. I den medicinska modellen ses funktionshinder som ett problemhos personen och i den sociala en fråga om individens integrering i samhället (Socialstyrelsen,2001). WHO antog 2001 en ny definition av funktionshinder, istället för att fokusera påhälsan står den mänskliga aktiviteten i centrum, man förenar de medicinska och de socialaaspekterna (WHO, 2001, Barron, Michailaks & Söder, 2000; RFV, 2002). ”Funktionshinderär inte ett attribut som åsätts en person utan snarare en komplex samling omständigheter, avvilka många är en följd av den sociala miljön (Socialstyrelsen, 2001).2.1.2 Begreppet aktivitetEnligt WHO (2001) står den mänskliga aktiviteten i centrum när man fokuserar på hälsa ochdet kan uttryckas som att få tillgång till aktivitet är lika viktigt som att äta och dricka (WHO,2001, Townsend 2004). Aktivitet är en nödvändig förutsättning för må bra och om sjukdomeller funktionshinder förhindrar deltagande i aktivitet påverkar det hälsotillståndet i negativriktning (Kielhofner, 2004). Occupational science är en akademisk disciplin som har sommålsättning att utveckla vetenskapen om aktiviteters form, mening och funktion i förhållandetill sociala och kulturella kontexter. Utifrån denna vetenskap har en begreppsmodellutvecklats, ”Value, Meaning and Occupationsmodel – ValMO”, modellen beskriver det vi göri våra aktiviteter. Görandet beskrivs i tre olika och samverkande triader. Aktivitetstriaden sominnehåller personen, uppgiften och omgivningen; Värdetriaden som beskriver konkreta,symboliska och självbelönande värden och Perspektivtriaden som innehåller makro-, mesoochmikroperspektiv(Erlandsson och Persson, 2005).12

Enligt rapporten ”Aktiviteter ett steg i rätt riktning”(Försäkringskassan, 2005) är den nästvanligaste aktiviteten att deltaga i någon idrottsverksamhet vilket innefattar att gå på ”gym”.Modellen exemplifieras utifrån aktiviteten ”träna på gym”.Själva görandet sker i interaktion mellan aktivitetstriadens tre delar. Enligt ValMO - modellenblir inte en uppgift en aktivitet förrän den valts av en specifik person och utförs i en speciellmiljö. Den försäkrade har idag valt att träna på Friskis och Svettis gym i Springköping. Varjeenskild aktivitet är unik och upplevelsen varierar för varje tillfälle träningen sker. De trekomponenterna kan variera i den dagliga rutinen, till exempel kan en styrketräningsmaskin gåsönder vilket innebär att träningsschemat får ändras (faktorer i omgivningen).I värdetriaden är de tre olika dimensionerna möjliga att uppleva i samband med en aktivitet. Iden konkreta dimensionen kan träningen innebära att få bättre kondition och att bli starkare,det är alltså ”skörden” som utgör det konkreta värdet. Det symboliska värdet kan vara attidentifiera sig med andra som tränar på gymmet och att vara medlem i Friskis och Svettis. Iden självbelönande dimensionen kommer belöningen omedelbart. I träningssituationen kandet innebära en känsla av välmående och lust och att ibland glömma tid och rum en så kalladflowupplevelse (Csikszentmihalyi, 1997).I perspektivtriaden ser man varje aktivitet som utförs i relation till andra aktivteter genomlivet. ”Varje enskild aktivitet kan beskrivas utifrån en perspektivtriad, innefattande tre olikaperspektiv, i vilka aktiviteter ställs i relation till olika tids och upplevelse aspekter. Imakroperspektivet ses aktiviteten i en större kontext avseende tid, omgivning och mening. Imesoperspektivet synliggörs den enskilda aktiviteten och dess relation till de övriga aktivitetersom ingår i personens vardag och i det tredje, mikroperspektivet, beaktas de komponenter somden enskilda aktiviteten består av” (Erlandsson och Persson, 2005 s 155).Utifrån ett makroperspektiv kan träning på gym innebära att förebygga hjärtinfarkt som flera isläkten drabbats av, träningen på gym kan även relatera till gymnastiken i skolan både urpositiv eller negativ synvinkel. I mesoperspektivet ställs träning på gym i förhållande till allaandra vardagliga aktiviteter som utförs. Dessa aktiviteter delas in i fyra kategorier;skötselaktivteter (egen omsorg) - grundläggande och rutinmässiga aktiviteter (sköta hygien,äta, klä sig), arbetsaktiviteter - aktiviteter vi gör för vårt uppehälle, lekaktiviteter(fritidsaktiviteter)- det vi gör för att det är roligt och rekreativa aktiviteter (fritidsaktiviteter) -aktiviteter som gör att vi vilar och återhämtar oss. Träning på gym kan i detta fall vara båderoligt och en återhämtning för att klara alla vardagens krav och en förberedelse för arbetslivet.I mikroperspektivet beskrivs hur aktiviteter är uppbyggda och hur de utförs i samverkan medandra aktivteter för att successivt bygga upp en aktivitetsrepertoar. Varje aktivitet äruppbyggd av ett antal handlingar. Det finns för varje aktivitet en grundsekvens av handlingarsom måste finnas med för att aktiviteten ska kunna genomföras. Att träna på gym är enaktivitet uppbyggd av flera handlingar; transporten dit, ombyte till träningskläder, självaträningen, duschning efteråt och därefter hemtransport. Dessa handlingar måste dessutomkomma i en särskild ordning för att aktiviteten ska kunna genomföras. Ponera att manglömmer träningskläderna hemma, antingen åker du hem och hämtar dem eller bestämmer digför att strunta i träningen. Sådana oförutsedda händelser ger avbrott eller variation iaktivitetsmönstret (Erlandsson och Persson, 2005).13

2.2 AktivitetsersättningDen 1 januari 2003 infördes, i samband med nya regler för ersättning till personer somdrabbats av långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan, en ny bidragsforminom socialförsäkringen, aktivitetsersättning. Denna nya ersättningsform har för avsikt attstimulera och uppmuntra till aktivitet och därmed i möjligaste mån kunna ta tillvara den ungefunktionshindrades möjligheter till utveckling och arbete utan att den ekonomiska trygghetenpåverkas. Aktivitetsersättning kan även beviljas till de försäkrade som på grund av sittfunktionshinder ännu inte avslutat sina grundskole- eller gymnasiestudier då han eller honfyller 19 år, så kallad förlängd skolgång. Då utgår hel ersättning under den tid det tar attslutföra utbildningen utan att någon prövning av arbetsförmågan görs (Prop.2000/01:96). Medaktiviteter avses här sådana verksamheter som kan antas ha en gynnsam inverkan på denförsäkrades sjukdomstillstånd eller den fysiska eller psykiska prestationsförmågan (7 kap 5§första stycket AFL). Aktiviteterna har således till syfte att bland annat förbättra defunktionshindrade ungdomarnas arbetsförmåga och därmed skapa bättre förutsättningar för atterhålla meningsfull sysselsättning. (RFV, 2002:19, Prop. 2000/01:96).Aktivitetsersättning handläggs på Försäkringskassan inom området sjukförmåner iansökningsgruppen. Där utreds rätten till förmånen och därefter tas beslut omaktivitetsersättning. Inom området sjukförmåner handläggs även sjukpenningärenden vilketinnebär bedömning av rätt till sjukpenning och arbetslivsinriktad rehabilitering. PåFörsäkringskassan i Skåne sker handläggning av aktiviteter på avdelningen handikapp som ärorganiserat inom området barn och familj och handikapp där även handläggning avvårdbidrag, assistansersättning och handikappersättning sker.2.2.1 Aktiviteter inom ramen för aktivitetsersättningI enlighet med betänkandet 2000/01:SfU 15 bygger deltagande i aktiviteter på frivillighet frånden försäkrades sida. Detta innebär att det inte är aktuellt att införa någrasanktionsbestämmelser eller krav på att de försäkrade ska medverka till att kartlägga behovetav eller delta i aktiviteter för att få eller behålla rätten till aktivitetsersättning. Valet avaktiviteter ska styras av den försäkrade utifrån dennes egna resurser, intressen och önskemål(RFV, 2002:19, Prop. 2000/01:96). Sedan 2004 har man i Skåne beslutat att ett visst antal avalla ungdomar med aktivitetsersättning ska börja med någon form av aktivitet. Målsättning ärnumera att 50 % ska komma igång med aktivitet.I rapporten ”Aktiviteter ett steg i rätt riktning” uppges att av de personer som under år 2003beviljats aktivitetsersättning hade 40 procent under senare delen av 2004 deltagit i en ellerflera aktiviteter. Intresset av att delta har ökat ju mer information som har nått ut till de unga.Det är viktigt att alla får information om att det finns möjlighet att delta i aktiviteter. Detframkommer att den skriftliga informationen som skickas ut till de försäkrade är svår attförstå och att de försäkrade önskar en personlig kontakt. I vilken utsträckning de försäkradekontaktas personligt varierar mellan länen. Den vanligaste aktiviteten är att gå en kurs ellerdeltagande i någon form av fysisk träning (Analyserar 2005:11, Försäkringskassan).Ett antal försäkrade har intervjuats i en studie utgiven av Försäkringskassan där det harframkommit att de är kritiska till att endast ”hobbyverksamhet” beviljas frånFörsäkringskassan. De menar att det är alldeles för låg nivå på aktiviteterna och att de inteleder till någon utveckling. De önskar att studier och praktik på något företag skulle ingåunder aktiviteterna då detta leder till högre grad av aktivitet och utveckling hos den enskilde.Många poängterar hur viktig kontakten med handläggaren är. Det är avgörande med ”rätt”14

handläggare som är förstående och där man möts kontinuerligt. (Analyserar 2005:13,Försäkringskassan). Hur viktigt det är att bli sedd, bli positivt bemött och få förståelse för densituation man befinner sig i framkommer i flera andra studier (Bjerle-Frisk, 2006; Hovmark &Cederblom, 2004).När ungdomar talar om hälsa associerar de främst till sin egen psykiska och sociala situation.När de talar om välbefinnande relaterar de ofta till sin omgivning, att ha det bra med familjen,kompisarna, pojkvän/flickvän (Raustorp, 2004). Lisbeth Lindholm från Åbo Universitet, har ien doktorsavhandling undersökt gymnasieungdomars inställning till hälsa. Av studienframkommer att goda relationer och upplevd livsmening har samband med god hälsa(Lindholm 1990). Att uppleva en känsla av sammanhang - KASSAM - att känna att tillvaronär begriplig, meningsfull och hanterbar inverkar positivt på hälsan (Antonovsky, 1987).2.3 Funktionen som aktivitetssamordnareFörsäkringskassans analysenhet har i en rapport (Analyserar 2005:12) intervjuat 17handläggare (i fokusgrupper) som arbetar i olika delar av Sverige. Syftet med rapporten varatt klarlägga handläggarnas erfarenheter av arbetet med aktiviteter inom förmånenaktivitetsersättning. Verksamheten har organiserats på olika sätt inom olika län, en delaktivitetssamordnare tillhör handikappsektionen andra tillhör området sjukförmåner. Man äröverens om att det inte fungerar optimalt. En del handläggare arbetar renodlat med aktiviteter,andra ansvarar även för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och några får dela sin tidmellan aktiviteter och andra ärendeslag. Många handläggare anser att målsatt verksamhetprioriteras och då får arbetet med aktiviteterna stå tillbaka Den rådande uppfattningen är attreformen är mycket bra för att kunna bidra till att bryta ungdomars isolering samt iförlängningen kunna bidra till ökad arbetsförmåga. Det har framkommit att många ungdomarhar psykiska besvär och lättare utvecklingsstörning. Handläggarna efterfrågar särskildautbildningsinsatser då det ställer stora krav att på ett bra sätt kunna bemöta ungdomarna(Försäkringskassan, 2005).Funktionen som aktivitetssamordnare är relativt ny och det inte många som vet vad arbetetinnebär. Det framkommer att aktivitetssamordning är ett ensamt arbete och det finns ett stortbehov av stöd på olika sätt. Bland annat har det inrättas nätverk för aktivitetssamordnarna ochdet finns dessutom önskemål om handledning, vägledning, utbildning och konferenser. Mångauppger att de saknar stöd och engagemang från sina chefer, de förstår inte vad arbetet somaktivitetssamordnare innebär, detsamma gäller för handläggare inom andra sektioner påFörsäkringskassan. Trots detta är gruppen överens om att arbetet med aktiviteter är roligt,stimulerande och engagerande (Försäkringskassan, 2005).2.3.1 CoachingArbetet som aktivitetssamordnare påminner till stora delar om arbetet som coach då det gälleratt lotsa ungdomen till aktivitet. Den stora skillnaden i realiteten är att coachen har arbetatmer med personligt stöd än aktivitetssamordnarna. Ordet coach härstammar från engelskanoch började användas under 1500-talet och ordet beskrev följande: ”fraktade människor fråndär de var till dit de ville komma”. Begreppet började användas inom idrotten och coachensuppgift var där att frakta idrottsutövaren till en högre prestationsnivå. Många menar dock attSokrates var den förste coachen, han gick runt i Aten och försökte få människor att få verkliga15

insikter genom att vara frågande och utmanande (Gjerde, 2004). Enligt Gjerde kan coachingdefinieras enligt följande ” coaching är en kommunikationsform som främjar handling ochinlärning – på ett personligt och yrkesmässigt plan – genom att medvetandegöra, utmana ochmotivera”. ”Coaching sätter nutid och framtid i fokus, är inriktad på lösningar och möjligheteroch har som bärande idé att varje människa själv har svaren, men behöver hjälp att hitta demmed en egen begreppsapparat och ett eget handlingssätt” (Gjerde, 2004, sid 10).I Australien och Nya Zeeland är samhällsservice organiserat med kunden i fokus, detviktigaste är målet att vara delaktig i samhället, och inte vilka metoder som används.Organisationerna som kunden kan vända sig till samordnar de stödinsatser som kunden harrätt till. Målet med insatserna är personer med funktionshinder ska vara delaktiga isamhällslivet. Inom organisationerna finns Case managers som arbetar med att stötta ochhjälpa kunderna att hitta egna lösningar samtidigt som arbetsgivarna får stöd i form avutbildning, anpassning och lönebidragsanställning (Försäkringskassan, 2005). I studien”Supported employment in Norway – a National Mainstream Programme” beskrivs hur man iNorge genom coaching arbetar med att slussa tillbaka människor i arbete. Slutsatsen i studienär att coacherna behöver utveckla sina kunskaper för att arbeta med arbetsgivare, hitta arbetenoch utveckla samarbete (Spejelkavik, Froyland, Evans, 2004). Att arbetsgivaren behöver stöd,utbildning och hjälp med anpassning när de ställer upp med praktikplatser framkommer även istudien ”Alla vill dra sitt strå till stacken” (Nordell, 2006).Särskilt introduktionsstöd (SIUS) är ett program inom Arbetsförmedlingen. SIUS är ettindividuellt stöd som erbjuds till arbetssökande med funktionshinder inför en anställning. Detinnebär att en SIUS-konsulent fungerar som en stödperson till dem som behöver extra stödoch träning under en praktik eller i inledningen av en anställning (Johnreden, 2006).2.4 Andra myndigheters och aktörers ansvarTrots försäkringskassans övergripande ansvar för arrangemang i samband medaktivitetsersättningen bör varje berörd myndighet eller organisation ansvara för aktiviteter ochövrigt som ingår i respektive verksamhetsområden. ”Vi måste kartlägga hur det ser ut idag.Många organisationer har aktiviteter för ungdomar. Deras ansvar ska inte förändras” – sägerGunilla Ahlfors Svensson, försäkringsspecialist på Stockholmskassan (Social Försäkring nr10; 2002). Detta innebär t.ex. att kommuner, landsting, utbildningsanordnare ellerarbetsmarknadsmyndigheter inte kan frånsäga sig de skyldigheter de har gentemot denenskilde som följer av exempelvis socialtjänstlagen (2001:435), lagen (1993:387) om stöd ochservice till vissa funktionshindrade, hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), skollagen(1985:1100) eller förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer medarbetshandikapp (RFV, 2002:19, Prop. 2000/01:96).Nedan kommer Arbetsförmedlingens och kommunens uppdrag och ansvar beskrivas gällandeungdomar mellan 19-29 år.2.4.1 ArbetsförmedlingenI Budgetpropositionen (prop. 2002/03/89) fastställde regeringen ett nationellt mål för atthalvera antalet sjukdagar till 2008 utifrån 2002 års nivå. En viktig förutsättning för att nå16

målet var samverkan mellan berörda myndigheter. Arbetsmarkandsverket (AMV) ochFörsäkringskassan skall inom ramen för samverkan verka för att fler personer medaktivitetsersättning återfår arbetsförmågan och kommer i arbete (Prop 2005/06:1).Samordnarna inom avdelningen Unga med funktionshinder på Arbetsförmedlingen arbetarmed att klargöra arbetsförutsättningar, anpassa arbetssituationer och de arbetar även medvägledning (bilaga 1). För att de unga ska bli aktuella inom Unga med funktionshinder krävsett dokumenterat funktionshinder. Samordnarna har ett nära samarbete medgymnasiesärskolorna, de träffar ungdomarna i vägledningssituationer och i gruppverksamhetför att få en uppfattning om hur de fungerar. Innan ungdomarna slutar skolan beslutas om detär Unga med funktionshinder eller daglig verksamhet som gäller. Deltagande inom dagligverksamhet kan innebära praktik på något företag och i förlängningen kontakt med Unga medfunktionshinder. Det finns även ett samarbete upparbetat med gymnasieskolor för elever medandra funktionshinder (syn, hörsel och rörelsehinder). Det finns olika fasta program för attunderlätta för personer med funktionshinder i arbetssituationer. I första hand kan man försökaatt anpassa arbetsplatsen med hjälp av hjälpmedel. En annan åtgärd är SIUS-metodiken, däruppgiften för SIUS-konsulenterna är att lotsa ut personer med arbetshandikapp i arbete. De ärtill en början med och stöttar personen i arbetsuppgifterna (intervju med Ann Stenberg ochStefan Peterson, samordnare för Unga med funktionshinder i Skåne).Det finns ett samarbete upparbetat mellan Arbetsförmedling och Försäkringskassan –fördjupad samverkan – som tillgodoser arbetslivsinriktad rehabilitering för arbetslösasjukskrivna, vilket inkluderar personer med aktivitetsersättning. Enligt Tomas Jeppsonansvarig för fördjupad samverkan på Arbetsförmedlingen i Skåne fungerar inte rehabiliteringför ungdomar med aktivitetsersättning inom fördjupad samverkan trots att målgruppen ingår igruppen för fördjupad samverkan. Det finns avsatt 125 platser till ungdomar medaktivitetsersättning, men man har inte lyckats fylla dessa platser. Dessa ungdomar behöveråtgärder som fördjupad samverkan i många fall inte kan erbjuda. I studien ”Alla vill dra sittstrå till stacken” (Nordell, 2006) upplever praktikanterna och cheferna på praktikplatserna attsamverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan inte fungerar. Personer medfunktionshinder som varit borta från arbetslivet under lång tid kan inte stressas att kommatillbaka i arbete utan det måste få lov att ta tid och ofta behöver de mer tid än vad regelverkentillåter (Nordell, 2006). I Malmö har nyligen ett projekt upparbetats i samarbete mellanArbetsförmedling och Försäkringskassa för att möta dessa ungdomars behov när det gäller attförbereda dem för att komma i arbete2.4.2 KommunKommunerna i landet ansvarar för att ombesörja LSS och är ansvariga för skolverksamheten.Detta avsnitt beskriver vad LSS innebär och hur skolverksamheten fungerar för ungdomarmed funktionshinder.LSS; Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387) är en rättighetslag somska garantera personer med funktionshinder bra levnadsvillkor och att de får den hjälp debehöver. Inom de två första personkretsarna omfattar lagen personer med utvecklingsstörning,autism eller autismliknande tillstånd och begåvningsmässiga funktionshinder. Det finns ettantal insatser som personer som omfattas av LSS kan få ta del av. De kan bland annat fårådgivning, personlig assistans, kontaktperson och daglig verksamhet. Personer som ingår ipersonkrets 1 och 2 enligt LSS, är i yrkesverksam ålder, saknar arbete och inte är i utbildninghar rätt till daglig verksamhet (Socialdepartementet, 2004). Daglig verksamhet ska ge17

intressant, rolig och meningsfull sysselsättning på dagcenter, annex eller utflyttade grupper(Malmö kommun).I 1 kapitlet 2 § skollagen (1985:1100) finns de grundläggande bestämmelserna om hur detoffentliga skolväsendet för barn och ungdom skall utformas. Skolan är skyldig att ge allaelever likvärdiga förutsättningar som stärker deras förmåga att anpassa sig till det modernasamhället (Utbildningsdepartementet, 1994). Flera studier visar att barn och ungdomar medfunktionshinder har begränsad delaktighet vad gäller skolaktiviteter jämfört med barn ochungdomar utan funktionshinder (Simeonsson et al, 2001; Nordström, 2002; Eriksson &Granlund, 2004). I Handikappombudsmannens sjunde rapport till regeringen framkommer attdet finns många exempel på brister när det gäller att stödja elever med funktionshinder. Detsaknas ofta personella resurser såsom elevassistenter eller specialpedagoger, färdtjänst och detär inte ovanligt att väntetiden på hjälpmedel, anpassade läromedel och anpassning avskolmiljön är lång. Dessutom saknas det ofta kunskap om funktionshinder vilket kan påverkaundervisning och det sociala livet i skolan (HO, 2001). I gymnasiesärskolorna finns en annanberedskap för ungdomar med funktionshinder. De har regelbunden kontakt med ”unga medfunktionshinder” på Arbetsförmedlingen och de försöker ordna praktikplatser och motiverarför vidare studier (intervju med två studie- och yrkesvägledare från Särgymnasieskolorna iHelsingborg och Kristiansstad). I Skåne förekommer regelbundna samverkansträffar därrepresentanter från gymnasiesärskolan, kommunen, Arbetsförmedlingen, vuxenhabiliteringenoch Försäkringskassan deltar. På dessa träffar belyses elevens situation och behov så att rättstöd kan erbjudas från de olika myndigheterna (bilaga 2).18

3. MetodDet första avsnittet av metodkapitlet beskriver urvalet och urvalsprocessen i projektetFunaktiva. I den andra delen beskrivs aktivitetssamordnarnas och coachernas arbete ocharbetssituation utifrån ett då- och ett nuläges perspektiv där coachernas arbete representerarprocessen. Dålägesbeskrivningen är insamlad via Harec och innehåller intervjuer medaktivitetssamordnarna som genomfördes vid projektets start liksom synpunkterna från någraförsäkrade vars intervjuer ägde rum under 2005. Materialet för att beskriva processen ochnulägesbeskrivningen har samlats in i Arbetslivsinstitutets regi i projektets slutfas. Processeninnehåller intervju med coacher och i nuläget har en försäkringskonsult som håller inätverksträffarna med aktivitetssamordnarna både skriftligt och muntligt framfört huraktivitetssamordnarna arbetar idag.3.1 Urval och beskrivning av deltagarnaUppgifter om deltagarna i projektet samt innehåll i och resultat av projektaktiviteterna harinsamlats och dokumenterats löpande under projektet av försäkringskonsult vidFörsäkringskassans länskontor i samarbete med coacherna. Dessa data har utgjort underlag förden löpande redovisning av projektet som gjorts till ESF-rådet i Skåne.Den population ur vilken deltagarna till Funaktiva hämtats består av samtliga personer somvid projektstarten i juli 2004 uppbar aktivitetsersättning till följd av nedsatt arbetsförmåga 1 ikommunerna Helsingborg, Ängelholm, Båstad, Höganäs, Åstorp, Klippan, Bjuv, Åstorp,Örkelljunga samt Kristianstad, Hässleholm, Broby, Bromölla, Osby samt Perstorp. Därutöveringår alla de som beviljats aktivitetsersättning under perioden och fram till och medseptember 2006 när den sista deltagaren skrevs in i projektet. Vi uppskattar denna populationtill drygt 700 personer.Som en jämförelsepopulation till projektet utnyttjas de uppgifter som Försäkringskassanredovisar i rapporten Aktiviteter. Ett ett steg i rätt riktning (Analyserar 2005:11). Dennapopulation avser 6098 individer i Sverige som erhållit aktivitetsersättning på grund av nedsattarbetsförmåga. Detta innebär att den grupp som erhållit aktivitetsersättning på grund avförlängd skolgång är inte inräknad.Under projekttiden har totalt 94 personer skrivits in Funaktiva. I den första projektplanenavgränsade man målgruppen så att personer med svårare psykiska sjukdomar och störningarliksom de med svår utvecklingsstörning eller annat begåvningshandikapp inte skulle kunnaskrivas in i projektet. Samma gällde även för de som var döva.1 Nästan 90 procent får aktivitetsersättning till följd av nedsatt arbetsförmåga. Övriga tilldelas förmånen p g aförlängd skolgång. Denna grupp är i huvudsak aktiv med att slutföra sina gymnasiestudier och är därför inteaktuell för deltagande i Funaktiva.19

Under projektets gång har det visat sig att det förekommit skillnader i faktiska urvalskriterierför inskrivning i Funaktiva i Kristianstad respektive Helsingborg. Det går inte att exakt spåraoch definiera dessa skillnader men det har resulterat i att något fler ärenden har skrivits in iKristianstad än i Helsingborg.Medianåldern vid inskrivning är 25 år med fördelning enligt tabell nedan. Projektdeltagarna äri genomsnitt äldre än jämförelsepopulationen.Tabell 1. Ålder vid inskrivningstillfälletAntal personerAndel iproj.gruppen,procAndel ijämförelsepopulation,proc19 0 0 1220-24 40 43 4425-29 54 57 44Totalt 94 100 100Könsfördelningen i projektet avviker inte från jämförelsepopulationen. Kvinnor är någotöverrepresenterade.Tabell 2. Projektdeltagare efter könAntal personerAndel iproj.gruppen,procAndel ijämförelsepopulation,procMän 46 49 48Kvinnor 48 51 52Totalt 94 100 100Den största diagnosgruppen bland de inskrivna deltagarna är de som har psykiskafunktionshinder, vilket innebär ungefär 60 %. Till skillnad från jämförelsepopulationen där 68procent har psykiska besvär. Av de olika undergrupperna med psykiska besvär är det tvågrupper som är överrepresenterade i Funaktiva, neurotiska och stressrelaterade symtom samtpersoner med sjukdomar i nervsystemet. För denna sistnämnda grupp är diagnosen CP-skada ielva av de 14 fallen, vilket innebär att det är den enskilt vanligast förekommande diagnosenhos deltagare i projektet. Förekomsten av multihandikapp är begränsad till en mycket liten delav målgruppen.20

Tabell 3. Diagnosgrupper (specificerat i undergrupper för psykiska sjukdomar)Antal personerAndel iproj.gruppen,procAndel ijämförelsepopulation,procPsykiska sjukdomar (totalt) 56 60 68Psykiska störningar orskade av4 4 9psykoaktiva substanserSchizofreni och9 10 7vanföreställningssyndrFörstämningssyndrom 2 2 12Neurotiska och stressrel10 11 3syndromBeteendestörn förenade med1 1 8fysiol rubbningarPsykisk utvecklingsstörn 10 11 14Störningar i psykisk utveckling 8 9 10Beteendestörningar inkl ospec6 6 5störningarÖvr psykiska diagnoser 6 6 3Sjukdomar i nervsystemet 14 15 8Sjukdomar i rörelseorganen 7 7 7Medfödda missbildningar 1 1 3Skador och förgiftningar 7 7 6Annan/okänd orsak 9 10 7Summa 94 100 5897Genomsnittlig inskrivningstid i projektet för de som avslutats har varit ca 322 dagar(medelvärde) med en variation på mellan några få dagar och upp till två år. Om vi inkluderardem som vid projekttidens utgång ännu inte kommit till avslut och beräknar inskrivningstidenför dessa till och med projektets slut den 31 december 2006 så får vi en genomsnittliginskrivningstid på 408 dagar.3.2 Urval, material och tillvägagångssätt3.2.1 Dåläge - urvalRapporten bygger på intervjuer, som genomfördes av en forskningsassistent på Harec vidprojektets start, med totalt 20 aktivitetssamordnare, fjorton (det vill säga allaaktivitetssamordnare) i Skåne och sex från Västra Götaland som arbetar med ungdomar iaktivitetsersättning. Utvecklingsansvarig inom funktionshinder och arbetsskador påFörsäkringskassan i Västra Götaland valde ut sex personer, fyra från Göteborg och två frånBorås som utifrån den rådande arbetsbelastningen hade möjlighet att delta i en intervju.Tre ungdomar har djupintervjuats och sju ungdomar har deltagit i en fokusgrupp. Coachernavalde ut åtta ungdomar för intervju, men flera av dem gav så knapphändiga svar att metodenmed fokusgrupp valdes som komplement. Den ena coachen har djupintervjuat två ungdomar,den ena ingår som fallstudie i en uppsats som han har skrivit. De ungdomar som ingick ifokusgruppen har ingen anknytning till projektet men de har aktivitetsersättning.21

3.2.2 Processen och nuläge - urvalEn forskningsassistent på Arbetslivsinstitutet har under hösten 2006 genomfört en intervjumed en av de två coacher som varit knutna till projektet. Den ena coachen avslutade sinanställning i projektet under våren 2006 och har kontakts på sin nya arbetsplats men valde attinte ställa upp på en intervju. Den andra coachen intervjuades på arbetsplatsen och samtaletspelades in.Försäkringskonsulten på Försäkringskassan med samordningsansvar föraktivitetssamordnarna i Skåne har både skriftligt och muntligt redogjort för huraktivitetssamordnarna arbetar idag.UrvalForskningsassistent Coach Forskningsassistent Tidsmässigtpå Harecpå ALIAktivitetssamordnare Intervju 2004FörsäkradeFokusgrupp + en Två2005intervjuintervjuerCoacher Intervju September2006Försäkringskonsult Intervju November20063.2.3 Dåläge -materialRapporten bygger således på intervjuer med aktivitetssamordnare, coacher och försäkrade.Inför intervjuerna med aktivitetssamordnarna upprättades.en intervjuguide (bilaga 5) Frågorhar delats in under ett antal områden: A. Kunskaps-/metodfrågor, B. Den försäkrade, C.Aktiviteter, D. Kontakter med externa aktörer, E. Registrering, F. Organisation, G.Synpunkter H. Utveckling.I intervjuerna med ungdomarna utgicks i båda fallen från en frågeguide (bilaga 6) uppbyggdunder fyra rubriker med därtill hörande frågor: skolsystemet, aktivitetsersättning, kontaktermed myndigheter och framtid.3.2.4 Processen och nuläge - materialInför intervjuerna med coacherna har en intervjuguide (bilaga 7) utarbetats avforskningsassistent på Arbetslivsinstitutet. Guiden är uppbyggd i sju avsnitt:uppstart/kompetens, metodfrågor, den försäkrade, aktiviteter/arbetsplatsinriktad verksamhet,kontakter med interna och externa aktörer, rollen och synpunkter. Under varje rubrik finnsförslag på frågor som kan vara lämpliga att ställa. Guiden är tänkt som ett stöd i intervjuerna.3.2.5 Dåläge - tillvägagångssättAktivitetssamordnarna kontaktades skriftligt via e-post, där det bifogades en beskrivning avprojektet och en förfrågan om de kunde tänka sig ställa upp på en intervju. De kontaktadessedan via telefon och det bokades en tid för intervju. Alla intervjuer spelades in på band och22

skrevs ned utifrån inspelningen. Aktivitetssamordnarna gav muntligt medgivande om attuppgifterna får användas i studien.Coacherna valde ut åtta ungdomar vars försörjning var aktivitetsersättning och som deltagit inågon aktivitet. Bara en intervju gav resultat, de övriga sju försäkrade gav mycketknapphändiga svar på frågorna och tillförde inte studien något. Den ena coachen intervjuadetvå försäkrade vars ärenden han hade handlagt. Dessa intervjuer spelades in och redovisas tillstörsta delen i citat form. Tre intervjuer ligger således till grund för de försäkrades åsiktertillsammans med samtal i fokusgruppen.Sju ungdomar samlades i en fokusgrupp där de diskuterade kring vilken uppfattning de hadeom aktiviteter i samband med aktivitetsersättning, deras upplevelser av kontakter med olikamyndigheter och hur de såg på framtiden. Dessa ungdomar har beviljats aktivitetsersättningoch har haft kontakt med Försäkringskassan för diskussion kring aktiviteter. De ingick dockinte i projektet Funaktiva. Alla ungdomarna lämnade muntligt medgivande om att uppgifternai avkodad form får användas i denna rapport.3.2.6 Processen och nuläge - tillvägagångssättArbetslivsinstitutet fick den 1 september 2006 uppdraget att färdigställa rapporten förprojektet Funaktiva. Allt tidigare material lästes in varav beskrivningen av projektet ochintervjuer med aktivitetssamordnare och försäkrade har använts i denna rapport. De intervjuersom genomförts med aktivitetssamordnarna i början av projektet kortades ner och materialetstrukturerades om under nya rubriker. Intervjuerna med de försäkrade och samtalet ifokusgruppen presenteras under några rubriker för att få en uppfattning om de försäkradesåsikter. Nytt material samlades in med tonvikt på aktiviteten som begrepp,aktivitetssamordnarnas roll och beskrivning av hur olika myndigheter arbetar med dessaungdomar kopplat till aktuell litteratur i ämnet, då tidigare material enbart fokuserade på hurdet såg ut vid projektets start – dåläge.Coach I kontaktades per telefon. Intervjun ägde rum på hans arbetsplats och den spelades inoch hela samtalet skrevs sedan ned. Coach II kontaktades per telefon på sin nya arbetsplats.Han valde att inte ställa upp på intervju, då han flera månader tidigare börjat på ett nytt arbete.En försäkringskonsult på Försäkringskassans Länskontor i Skåne har skriftligt sammanfattathur aktivitetssamordnarna arbetar idag utifrån en nätverksträff där alla aktivitetssamordnarefick komma till tals. Han kontaktades även via telefon för viss komplettering av uppgiftergällande arbetssituationen för aktivitetssamordnarna.23

4. UppföljningI nedanstående kapitel presenteras hur många personer som deltagit i de olika aktiviteternaoch vilket resultat som framkommer vid projektets avslut. De redovisade resultaten bygger påden löpande uppföljning som gjorts av deltagarna i projektet, i syfte att till ESF-rådet redovisadeltagande individer och deras aktivitetsnivå i projektet.4.1 Aktiviteter i FunaktivaAv de olika typer av aktiviteter som förekommer är två direkt arbetsrelaterade;arbetsplatsförlagd praktik samt funktionsbedömning/arbetsförberedande aktivitet. Dennasistnämnda insats genomförs i regel hos någon anordnare av aktiviteter, det kan vara kommuneller privat verksamhet och kan finansieras antingen med medel från Försäkringskassan,kommunen, Arbetsförmedlingen eller ESF. Detta gäller även social träning/aktiveringsinsats.Exempel på praktikplatser som har tagit emot projektdeltagare är bondgård, förskola,kommunal återvinningscentral, kyrklig verksamhet, restaurant och storkök.Kurser av kortare slag, till exempel inom foto eller yoga förekommer liksom kompletterandekurser på Komvux. Fritidsaktiviteter är till exempel träning på gym eller simning. I många fallär fritidsaktiviteter kombinerade med kurser eller arbetspraktik.Omfattningen av aktiviteterna varierar mellan enstaka timmar per dag till nästan heltid och ärnaturligtvis beroende av vilken aktivitet som utförs. Fritidsaktiviteter är naturligen inte såtidsmässigt omfattande som studier och praktik kan vara. Tabellen nedan illustrerar antaletpersoner som uppnått en viss aktivitetsnivå där praktik definieras som den ”högsta” nivån.Rangordningen sker i den ordning aktiviteterna förekommer i tabellen nedan.24

Tabell 4. Antal projektdeltagare fördelat på ”högsta” nivå av uppnådd aktivitetAntalpersonerDäravkvinnor, procAndel iproj.gruppen,procAndelaktiviteter ijämförelsepopulation,2procPraktik hos arbetsgivare 24 46 26 14Funktionsbedömning/arbetsförberedande 19 37 20 -aktivitetSocial träning/motiveringsinsats 8 50 9 -Kurser 14 64 15 32Övriga aktiviteter 29 59 31 54Summa personer 94 51 100 51Det ska observeras att jämförelsepopulationen i tabellen ovan avser andel aktiviteter och intepersoner. Dessutom skiljer sig de registrerade kategorierna mellan Funaktiva ochjämförelsegruppen. Med detta i åtanke kan man dock göra vissa försiktiga jämförelser. Ijämförelsepopulationen ingår 14 procent med pryo/praktik. Sannolikt kan denna kategorijämföras med Funaktivas två första kategorier, praktik hos arbetsgivare respektivefunktionsbedömning/arbetsförberedande aktivitet, vilka uppgår till 41 procent.4.2 Avslut i FunaktivaVid projektets slut den 31 december 2006 hade, 64 av de 94 personer som varit inskrivna iprojektet, avslutats. 30 personer var vid projektslutet fortfarande aktuella för insatser ochdärmed inskrivna i projektet. Eftersom coacherna verkat inom ramen för Försäkringskassansverksamhet för aktivitetssamordning kommer handläggare inom denna verksamhet attfortsätta följa upp deltagarna.Tabell 5. Resultat – deltagare som avslutats i projektetAntalpersonerAndel avavslutade,procDäravkvinnor,procentArbete 10 16 50Utbildning påbörjats 10 16 55Överförd till Arbetsförmedlingen 2 3 0Planeringen misslyckades 42 65 50därav p g a medicinska skäl 20 31 80därav av annan anledning 22 34 50Totalt 64 100 55Av dem som avslutat sitt projektdeltagande har 20 personer avslutats av medicinska skäl,antingen var bedömningen för optimistisk från början eller så har man försämrats under2 Jämförelsepopulationen beskrivs i Försäkringskassans rapport Aktiviteter. Ett ett steg i rätt riktning (Analyserar2005:11). Den omfattar 3302 aktiviteter som 2411 personer deltagit i. Aktiviteterna har påbörjats under 2003eller 2004 (t o m oktober).25

projekttiden. I 22 fall har avslut skett till följd av andra faktorer. Projektets bedömning är att iåtminstone tretton fall är skälet till avbrottet bristande motivation från deltagarens sida. Medutgångspunkt från den kunskap och erfarenhet som nu genererats i projektet så bedöms dettroligt att en del av dessa personer inte borde ha skrivits in i projektet överhuvudtaget. Andraskäl till att deltagare avbrutit projektet är till exempel graviditet, flyttning eller att man fyllt 30år och därmed överförts för vidare planering till organisationen för sjukförmåner inomFörsäkringskassan. I något fall har projektet avslutats till följd av att fortsatta aktiviteterhanterats inom ramen för LSS.Tjugotvå personer har slutat i projektet med ett resultat som överensstämmer med projektetsmålsättning. Av dessa har tio personer, fem män och fem kvinnor, erhållit arbete på hel- ellerdeltid, i ett fall utan lönestöd. Den typ av arbete man gått till är till exempel butiksförsäljare,nätverkstekniker, informatör, nunna och arbete i sporthall. Någon har startat egen verksamheti djurbranschen. Tio deltagare har påbörjat reguljär utbildning, vid högskola (tre personer),vid Komvux eller folkhögskola (tre personer) eller andra utbildningar (sex personerexempelvis har två personer har påbörjat konstnärliga utbildningar).I ytterligare två fall är man efter projektslutet antingen aktivt arbetssökande eller överförd tillåtgärder inom arbetsförmedlingen.Av de totalt 30 personer som vid projektets slut var aktivt inskrivna i projektet har de allraflesta genomförda aktiviteter legat i linje med projektets målsättning. Tio personer hararbetspraktik på en arbetsplats och lika många deltar i någon arbetsliknande aktivitetalternativt funktionsbedömning. Prognosen är att flera av dessa kommer att gå till arbete ellerreguljär utbildning under 2007, det vill säga efter projektet har avslutats. En försiktigbedömning med utgångspunkt från deltagarnas utveckling i projektet hittills är att föråtminstone sju personer är det sannolikt att man kommer att få en lönebidragsanställning ellerpåbörja en reguljär utbildning under första halvåret 2007.Tabell 6. Resultat för personer som avslutats i projektet fördelat på psykiska resp icke psykiska sjukdomar, antalpersoner, procent inom parentesPsykiska Andra Totaltsjukdomar sjukdomarArbete 4 (11%) 6 (21%) 10Utbildning påbörjats 6 (17%) 4 (14%) 10Överförd till Arbetsförmedlingen 1 (3%) 1 (3%) 2Planeringen misslyckades 22 (68%) 18 (62%) 42därav p g a medicinska skäl 12 (34%) 8 (28%) 18därav av annan anledning 12 (34%) 10 (34%) 21Summa personer 35 (100%) 29 (100%) 64Det går inte att finna några tydliga samband mellan resultat och diagnos. Den endaindikationen på skillnad finns i den grupp som fått arbete. Där finns en vissunderrepresentation i gruppen psykiska sjukdomar. Detta illustreras i tabellen ovan därresultatet jämförs för dem med psykiska respektive andra sjukdomar. Samma spridning kannoteras när vi tittar på utfallet på de enskilda diagnoserna. Se tabellen nedan. Här ser mandock att resultatet för en av de största diagnosgrupperna, utvecklingsstörning, varit negativ.26

Tabell 7. Resultat fördelat på diagnosgrupp, antal (tabellen inkluderar deltagare med pågående aktiviteter vidprojketslutet)ArbeteUtbildningpåbörjadesTill AFAvbrottav annananledningAvbrottav medicskälPågåendevidprojektslutSjukdomar i2 2 3 2 5 14nervsystemetSjukdomar i1 1 3 2 7rörelseorganenMedfödda1 1missbildningarSkador och2 1 3 1 7förgiftningarAnnan/okänd orsak 1 2 3 1 2 9Schizofreni ochvanföreställningssyndrom2 1 4 2 9Förstämningssyndrom 1 1 2Neurotiska ochstressrel syndrom2 1 3 1 3 10Beteendestörnförenade med fysiolrubbningar1 1Psykisk4 2 4 10utvecklingsstörnStörningar i psykisk 1 2 1 4 8utvecklingBeteendestörningar1 2 1 2 6inkl ospec störningarÖvr psykiska1 1 4 6diagnoserPsykiska störningar1 2 1 4orskade avpsykoaktiva substTotalt 10 10 2 22 20 30 94TotaltAtt praktik hos arbetsgivare är den aktivitet som också kan leda till arbete ter sig naturligt,liksom att kurser kan leda fram till utbildning. Detta visar också resultaten i Funaktiva. Åttaav de som erhållit arbete har genomfört praktik. Sex av de tio som påbörjat utbildning har haftkurs som aktivitet i projektet. Däremot har de som endast haft andra typer av aktiviteter, iövervägande fall, avbrutit sitt deltagande i projektet utan resultat.Tabell 8. Resultat fördelat på typ av aktivitet (tabellen inkluderar deltagare med pågående aktiviteter vidprojektslutet)ArbeteUtbildningpåbörjatsTill AFAvbrottav medicskälAvbrottav annananledningPågåendevidprojektslutPraktik hos arbetsgiv 8 1 2 3 10 24Funktionsbed /1 1 3 4 10 19arbetsförb. aktivitetSocial träning /1 2 1 4 8motivationsinsatsKurs 1 6 1 1 5 14Övriga aktiviteter 1 1 13 13 1 29Totalt 10 10 2 20 22 30 94TotaltI nedanstående bild (figur 1) illustreras och sammanfattas resultaten från Funaktiva27

Figur 1.Funaktiva resultat i smfAvslutade6494Pågåendevid projektslut30Positivt20 22 22105 105Medic. skäl Annat10 10 2PraktikKurs/studförberedArbetsförberedaktivitet/bedömnAnnatArbete Studier Arb-sök28

5. Resultat5.1 Dåläge - Aktivitetssamordnarnas synpunkter5.1.1 Kunskap/kompetens/utbildningFlera av aktivitetssamordnarna tyckte det var viktigt att ha någon form av akademiskkompetens, att ha en teorietisk grund att stå på. Samtidigt betonades vikten av att besittapraktisk erfarenhet inom yrket, att tidigare ha arbetat med målgruppen ”ungdomar medfunktionshinder”. Det behövde inte bara innebära arbete inom Försäkringskassan utan tillexempel som personlig assistent inom kommunen.Det beskrevs också att det var av vikt att känna till olika funktionshinder med särskild fokuspå ADHD och Aspergers syndrom. Flera av aktivitetssamordnarna beskrev att man måste vetahur dessa ungdomar fungerar och hur man bemöter dem på rätt sätt och vad som är viktigt atttänka på i mötet. Samtidigt som att besitta kunskap om hur ungdomarna fungerar var detviktigt med förståelse för problematiken. Man behövde som aktivitetssamordnare en vissfingertoppskänsla för att kunna bedöma vad som var lämpligt för just den personen. Någonbeskrev yrket som aktivitetssamordnare att det är att vara som en konstnär. Man måste varaidérik och kunna omsätta idéerna till handling och inspirera den försäkrade till att kommaigång.”Man borde ha någon slags beteendevetenskaplig utbildning; någonteoretisk grund så att säga. Det kan vara någon som läst psykologi,socialpsykologi, socialt arbete osv…Man måste ha rätt storakunskaper inom rehabilitering och de processer som rörrehabilitering…Detta utöver kunskaper kringaktivitetssamordning…Det är också en stor fördel om man harpraktisk erfarenhet av att träffa och arbeta med personer medfunktionshinder…”För aktivitetssamordnarna var Försäkringskassans vägledning 2004:9 ett huvudverktyg iarbetet med aktiviteter. Beträffande huruvida detta instrument fyllde sin funktion i erforderligutsträckning eller ej var befattningsinnehavarnas meningar delade.”Vägledningen är verkligen inte tillräcklig. Det är bara vissa riktlinjerför vad som gäller men den är långt ifrån heltäckande. Jag uppleveratt det fortfarande finns väldigt mycket utrymme för bedömningar ochtolkningar i varje ärende. Man hade önskat att det hade kunnat styrasmer. Just nu så råder det ganska stor osäkerhet. Man måste funderamycket och diskutera med andra innan man kommer fram till någotbeslut. Jag hade önskat att det vore mycket mer styrt”29

Aktivitetssamordnarna efterfrågade utbildningsinsatser i samtalsmetodik, då de ansåg att dettavar nödvändigt för att kunna genomföra ett professionellt samtal. De önskade även delta iutbildning där man kunde diskutera hur regler och lagar skulle tillämpas. Det fanns ett stortbehov av att diskutera ärenden utifrån vägledningen. Det efterfrågades andra infallsvinklaristället för att man gjorde egna tolkningar. De efterfrågade även en grundläggande utbildningvad gäller aktivitetsersättning. Det fanns önskemål om utbildning inom andra ärendeslag,internt på Försäkringskassan Det förekom samarbete med andra sektioner inom sjukförmånervad gällde överlämning när den försäkrade blev aktuell för arbetslivsinriktade åtgärder. En heldel samarbete skedde även med ansökningsgruppen som handlade ärenden som var aktuellaför nyansökan av aktivitetsersättning eller vid förlängning av den samma. Det efterfrågadesäven professionell handledning, då många satt själv och arbetade och behövde någon attventilera det som hände i arbetet.”Den utbildningen man har idag räcker inte. Det finns mycketosäkerhet. Inget annat än handledning kan lösa detta problem. Visitter här själva allihopa, alldeles ensamma och försöker lära oss ngteller så går vi på ngn kurs… Faktum är att vi försöker lära oss ngtnytt, ngt som aldrig har funnits innan. Vi behöver mycket merahandledning, vi behöver ha ngn som man kan ringa och prata med ochfå svar på frågor… Men det har man inte… Jag får inte den hjälp somjag behöver…5.1.2 ArbetsmetodAtt aktivitetssamordnarna i Södra Länen inte använde sig av någon enhetlig arbetsmetodframgick av intervjuerna. Aktivitetssamordnarna använde egna metoder i arbetet medungdomarna. Någon använde mindmapping, vilket innebar att personen sattes i centrumsamtidigt som det gjordes en kartläggning av boende, familj, utbildning, umgänge och såvidare. En annan hade utarbetat ett eget frågeformulär så att ingenting glömdes bort i mötetmed ungdomarna. Någon annan hade en metod som var lik sassam.”Jag har nog mitt eget sätt att jobba på. Man måste vara flexibel ochlyssna av individens budskap. Därefter diskuterar man fram någotresultat…Det är individuellt i varje fall. Man måste anpassa sig tillden situation som individen befinner sig i…Man kan dock ha i huvudeten grundmall, ett slags checklista…”Så många som två tredjedelar av de tillfrågade uppgav att de saknade arbetsstruktur ocharbetsrutiner. Det fanns ingen plan och inga beslut beträffande arbetssättet. Det enda som klartframgick var att ungdomarna skulle kontaktas skriftligt med erbjudande om att delta iaktiviteter. Även om majoriteten uppskattade den frihet och möjlighet till kreativitet somarbetet erbjöd efterfrågades det bestämt vissa riktlinjer i form av bl a en bra och lätthanterligarbetsstruktur/arbetsprocedur/arbetsmetod.”Jag använder mig nog inte av någon särskilt arbetsmetod utan näraktivitetsersättning beviljas via ett beslut av socialförsäkringsnämndenså skriver vi ett brev, ett introduktions- eller informationsbrev ochtalar om att man har den här möjligheten att delta i aktiviteter.30

5.1.3 Den försäkradeAtt vissa län prioriterade speciella grupper bland de försäkrade framgick även av intervjuermed handläggarna från Västra Götaland och Skåne. Aktivitetssamordnarna från VästraGötaland verkade ha ett strukturerat och enhetligt sätt att göra prioriteringar på. Aktivitetererbjöds inte vid vistelse på behandlingshem, inskrivning på kriminalvårdanstalt eller näraktivitetssamordnarens säkerhet kunde riskeras. Inte heller unga i livets slutskede eller de sominom 6 månader fyllde 30 år erbjöds några aktiviteter. När det gällde de sistnämnda varförklaringen att planering och aktiviteter inte hann komma igång. Vidare prioriterades inte desom beviljats aktivitetsersättning med anledning av förlängd skolgång och de som omfattadesav LSS och redan hade möjlighet till daglig verksamhet. Vid förlängd skolgång la man in enbevakningstidpunkt under senare delen av sista årets hösttermin. Då kopplades handläggarefrån Arbetsförmedlingen ”unga med funktionshinder” in för att ta ställning till om det varaktuellt med någon praktikplats. Unga, vid daglig verksamhet, hade sysselsättning/aktivitetvia kommunens försorg. Om det skedde en förändring av ungdomars behov av aktivitet,kunde det aktualiseras via kommun eller annan aktör.”Jag har väldigt många ärenden men vi har en prioriteringslista somvi brukar använda oss av. Det är mycket bra för då är man inte såstressad och kan jobba mera strukturerat.I Skåne prioriterades i regel de unga som själva var mest angelägna att få aktiviteter. De sominte hörde av sig prioriterades bort per automatik då detta inte ingick målsatt verksamhet. Deflesta aktivitetssamordnare arbetade enbart med aktiviteter en del av sin arbetstid. Ett fåtalungdomar kontaktades, det var de där det i underlaget framgick att personen hade det väldigtsvårt eller där det framgick tydligt att personen inte hade förmåga att höra av sig tillFörsäkringskassan.”Jag kan säga att för tillfället är det så att det är ungdomarna somprioriterar sig själva. Det är dessa jag jobbar med och försöker hittaen lämplig aktivitet för. De som inte hör av sig hinner jag tyvärr intemed för tillfället…”Då och då, efter att ha läst genom PM-et, märker jag att denna personmåste ha det väldigt svårt. Bor själv, inga studier, ingensysselsättning, svår diagnos…Vid sådana tillfälle spelar det inte någonroll att han eller hon inte hör av sig. Jag tar initiativ själv och ringer.De flesta blir väldigt glada att det finns någon som bryr sig…”5.1.4 AktiviteterI intervjuerna med de skånska aktivitetssamordnarna framkom önskemål om att arbetet medaktiviteter skulle målsättas. Detta skulle förhoppningsvis göra planering och samordning avaktiviteter synligare och högre prioriterat. Ärenden som gällde vårdbidrag, assistansersättningoch handikappersättning var målsatt verksamhet vilket innebar att beslut måste fattas inom enviss tid.”Jag kan säga att aktiviteterna behöver få ett klart mål, för så längedet inte finns några uppifrån bestämda mål är det nog lätt att det blirnedprioriterat på kontoret”.31

De flesta av de intervjuade ansåg att skiljelinjerna för deras befattningar var för suddiga, förflytande. Många gånger var de tvungna att arbeta gränsöverskridande vilket kunde medföra enrisk att trampa in på andra anställdas traditionella revir. Denna rollupplösning som resulteradei olika slags rollkollisioner uppstod oftast mellan aktivitetssamordnare och medarbetare frånsjukförmåner som arbetade med arbetslivsinriktad rehabilitering. Även om det inte utgjordenågon regel, var aktivitetssamordnarna ibland involverade i själva beviljandeprocessen avförmånen. Detta i synnerhet då det handlade om förlängning av tidsperioden för berättigandetill aktivitetsersättningen. Brist på klara riktlinjer vad avsåg aktivitetssamordnarnas behörighetoch befogenhet föranledde ofta förvirring, osäkerhet och frustration hosbefattningsinnehavarna.”Gränssnittet är fruktansvärt oklart. Aktivitetsersättning det är ju enhel process, en kedja”.Avsaknad av tydliga gränser för aktivitetssamordnarnas yrkesroll och klara riktlinjer förhantering av övergången mellan aktiviteter och arbetslivsinriktad rehabilitering anbelangarföranledde i många fall ett bristfälligt samarbete mellan aktivitetssamordnarna och andrahandläggare. Många av de intervjuade aktivitetssamordnarna hade inget samarbete medhandläggarna på sjukförmåner, de visste inte hur de skulle gå tillväga när det var aktuellt medpraktikplatser för ungdomarna. Det förekom delade meningar om aktivitetssamordnarnaskulle arbeta med hela processen eller ärenden skulle lämnas över till sjukförmåner. Det somtalade för en hel process var att det byggdes upp ett bra förtroende mellan handläggare ochklient, det kunde ske en långsiktig planering och det var tidsbesparande då det tar tid för en nyhandläggare att sätta sig in i ärendet. De som var tveksamma till att handlägga hela processenbeskrev farhågor som att det kan bli för tryggt med samma handläggare och att det fanns intetillräckliga kunskaper för att arbeta med den biten”Jag har tyvärr inget etablerat samarbete med arbetslivsinriktadrehabilitering. Det finns inget kartlagt tillvägagångssätt i och med attdet inte finns för oss några tydliga riktlinjer”.I Skåne försökte handläggarna hitta egna lösningar för att få till ett samarbete mellansektionerna på Försäkringskassan. Några hade etablerat regelbundna möten med handläggarefrån sjukförmåner där aktuella ärenden diskuterades för att komma fram till om det varaktuellt med arbetslivsinriktade insatser. Några försökte att boka möten utan att lyckas och ide fall de lämnat över ärenden så hände det ingenting.Många av de intervjuade befattningsinnehavarna uppgav att de helt enkelt inte hade dettidsmässiga utrymme som krävdes för att bedriva motivationsarbete, det vill säga att erbjudarådgivning på individnivå som kunde sätta igång mentala processer hos individen samt för attbygga nätverk och kontakta arbetsgivare eller utbildningsanordnare i syfte att hittautbildnings- och /eller praktikplatser. Många ansåg att aktiviteterna var helt bortprioriterade.Handläggarna tillhörde handikappcentra som handlägger handikappersättning, vårdbidrag ochassistansersättning. Det fanns inte resurser till att vägleda ungdomarna och ta kontakt medskolor och arbetsplatser. Att yrkesrollen borde renodlas var de flesta skånskaaktivitetssamordnarna helt övertygade om. Den uppfattningen delades av arbetskollegornafrån Västra Götaland som redan då hade erfarenhet av att arbeta renodlat med aktiviteter.”Rollen ska absolut vara renodlad. Detta är ett arbete som kräverständigt engagemang. Man kan inte blanda olika roller. Detta arbete32

innebär att man bygger upp ett förtroende och att man träffas mångagånger och bästa fall hitta en väg som leder till ökat välbefinnande,eller ut mot arbetsmarknaden. Jag förstår inte hur de klarar av attjobba halvtid som utredare och halvtid som aktivitetssamordnare. Dettar tid och kraft att bygga upp ett förtroende med de människor manmöter i det här arbetet och då går det inte att vara splittrad på flerahåll.”5.1.5 Samarbete internt och externtAtt det förelåg ett stort behov av samverkan och kontinuerlig kommunicering såvälaktivitetssamordnarna emellan som mellan aktivitetssamordnarna och sakkunniga iförsäkringskassans regelverk (försäkringskonsulter) framkom av intervjumaterialet. Både iSkåne och Västra Götaland hade nätverk bildats där regler, praxis och ärenden diskuterades.Även träffar med hela Södra Länen organiserades. Även om mininätverksträffar(diskussionsgruppsträffar) skedde ganska regelbundet och var till stor hjälp i det löpandearbetet räckte de inte alltid till. Det dök ständigt upp frågor och problem som inte kunde lösasvid lokala försäkringskontor utan det behövdes ett diskussionsforum och hjälp frånförsäkringskonsulter. Därför efterfrågades tätare nätverksträffar där mångaaktivitetssamordnare och försäkringskassans konsulter kunde delta. Utöver en bra samverkanaktivitetssamordnare emellan samt mellan aktivitetssamordnare och försäkringskonsulter varvälfungerande samarbete med Försäkringskassans andra avdelningar, i synnerhet avdelningenför arbetslivsinriktad rehabilitering, av stor betydelse såväl för det löpande som för det iöverskådlig framtid planerade arbetet.”Det stora nätverket bör träffas oftare. Eftersom vår roll inte ärfärdigt utvecklad finns det en massa frågor som vi måste diskuteramed andra aktivitetssamordnare och med våra försäkringskonsulter”.Kommunen, Arbetsförmedlingen och landstinget var de aktörer som befattningsinnehavarnahuvudsakligen samverkade med. Inom kommunen brukade aktivitetssamordnarna vanligtviskontakta LSS-handläggarna, personal inom daglig verksamhet och socialtjänstensbiståndshandläggare. Det rådde bland de intervjuade aktivitetssamordnarna en enighet om attsamverkan med andra aktörer i samhället var nödvändig för att reformen skulle fungera ochdärmed resultera i att de inväntade målen uppnåddes. Även om de flesta av de intervjuadeaktivitetssamordnarna betonade vikten av väl fungerande samverkan med andra aktörer isamhället uppgav de att det inte fanns något strukturerat och enhetligt sätt att gå tillväga vidinledande av ett nytt samarbete. Detta föranledde att olika metoder för nätverksbyggandeanvändes. En del av de tillfrågade aktivitetssamordnarna hade valt att kontakta enorganisation/myndighet/samhällsaktör i taget. De hade börjat med att sprida information omförmånen.Av intervjuerna framkom att handläggarna upplevde samarbetet med Arbetsförmedlingen somproblematiskt. Problemen bottnade huvudsakligen i att unga med aktivitetsersättning självaofta önskade sig någon form av praktik eller arbetsträning som aktivitet, trots att de intebedömdes uppfylla villkoren för att kunna påbörja arbetslivsinriktad rehabilitering.Handläggarna hyste förhoppningar och önskade att Arbetsförmedlingen skulle ta emot dessapersoner eller åtminstone hjälpa till med att anordna praktikplatser. Detta ansågs inte ingå imyndighetens uppdrag då Arbetsförmedlingen arbetade enbart med individer som stod till33

arbetsmarknadens förfogande. Det var nämligen underförstått att det var uteslutande personermed arbetsförmåga som fick ta del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.”Någon gång har jag kontaktat dem (Arbetsförmedlingen) men då harde bara sagt att den försäkrade inte står till arbetsmarknadensförfogande. Det är inte vårt bord, det får ni sköta. Han är för sjuk…”Även om många av de intervjuade aktivitetssamordnarna hade relativt dåliga erfarenheter avsamarbete med Arbetsförmedlingen fanns det en del som ansåg att samverkan medmyndigheten i vissa fall kunde fungera på ett tillfredställande sätt. På några platser hade manupparbetat ett samarbete med Arbetsförmedlingen, som bistod med hitta praktikplatser ochmed försäkringsfrågor.5.1.6 Förankring av funktionen som aktivitetssamordnareOrganisatoriskt var alla aktivitetssamordnare inom Södra Länen inordnade ihandikappenheten. Många var missnöjda med denna placering eftersom de upplevde attfrågorna om aktivitetsersättning och aktiviteter inte ingick på ett naturligt sätt i denna enhet.Hantering av handikappersättning, assistansersättning och vårdbidrag samt planering ochsamordning av aktiviteter uppfattades inte som en rimlig kombination. Som det redan tidigarehar påpekats skulle en renodlad roll uppskattas av de flesta aktivitetssamordnarna. Samtidigtinsåg man att detta var förenat med vissa risker. Eftersom försäkringsverksamhetenhushållade med begränsade resurser kom då automatiskt färre personer att heltidsarbeta medaktivitetsersättningen och aktiviteter. Dessutom var inte alla av de intervjuade beredda ochintresserade av att arbeta renodlat med aktiviteter. En del ansåg sig inte vara tillräckligtkreativa och vill hellre arbeta med handläggning av assistans- och handikappersättning. Deuppgav att de från början inte insåg hur krävande och omfattande uppgiften egentligen var. Dekände sig otrygga med denna funktion och identifierade sig inte med rollen somaktivitetssamordnare.Majoriteten av de tillfrågade aktivitetssamordnarna tyckte det var oklart vad yrkesrollenskulle innehålla. De efterfrågade en kravprofil med en beskrivning på vad som krävdes iarbetet som aktivitetssamordnare och som preciserade vilka arbetsuppgifter som ingick. Deupplevde även målen med arbetet och aktiviteterna som vaga och de ville ha tydligareriktlinjer”När vi fick informationen om det här med aktiviteter så var allting såosäkert och liksom oklart. Allting var nytt och man fick inga klaradirektiv uppifrån hur vi ska hantera detta med aktiviteter. Även nukänner jag att jag handlar olika i olika ärenden”.En stor osäkerhet rådde också kring anordnande av praktikplatser åt de försäkrade.Beträffande om detta uppdrag ingick eller ej i aktivitetssamordnarens arbetsuppgifter varbefattningsinnehavarnas meningar delade. Många ansåg att det inte ingick i deras uppdrag attordna praktikplatser till ungdomarna och vet inte hur de skulle förhålla sig när ungdomarnaringde och efterfrågade praktikplatser, medan andra försökte bistå med det i den utsträckningsom var möjlig.Eftersom aktivitetssamordnares yrkesroll var helt ny inom Försäkringskassan fanns det intenågon etablerad ”modell” från vilken man kunde ta över sättet att arbeta och därmed34

stimuleras till utveckling och så småningom till självständighet. Handläggarna beskrev att dehade inga förebilder och det fanns ingen de kunde fråga.”Det finns ingen som vi kan fråga eller härma i smyg. När man skaparen ny roll är det viktigt att definiera befogenheter, arbetsuppgifter ochavgränsa ansvarsområde…”Av intervjuerna framgick att det fanns en stor samstämmighet bland aktivitetssamordnarnaom att deras roll var dåligt förankrad inom organisationen. Enligt dem rådde det ingen tvekanom att denna företeelse hade en negativ inverkan på arbetet med aktiviteterna. Dåligförankring av rollen föranledde att arbetet med arrangemangen i samband medaktivitetsersättning blev nedprioriterat. Dålig förankring av rollen inom organisationeninnebar också att det förekom att aktivitetssamordnare möttes av attityder som inteuppfattades som särskilt positiva. Befattningsinnehavarna berättade om de nedvärderandekommentarer som de ibland fick höra.”De (ohälsan) tror att det är någon slags lekstuga. De förstår inte attdetta är något som är viktigt och att det finns en nytta med det…””Man kallar det här jobbet med aktiviteter för en lillrehab. Det tyderju bara på okunskap. Man säger saker utan att veta vad det här medaktiviteter går ut på och vad aktiviteter innebär…”Aktivitetssamordnarna var eniga om att förankring av en ny yrkesroll inom organisationen varledningens arbetsuppgift. De flesta av de tillfrågade aktivitetssamordnarna var väldigtbesvikna över chefernas inställning till aktivitetssamordnarnas roll i allmänhet och arbetetmed aktiviteter i synnerhet. En vanlig uppfattning som framfördes var att cheferna inte riktigtvisste och inte brydde sig heller om vad aktivitetssamordnarna egentligen gjorde. Ledningenkritiserades också för inkonsekvent och dåligt hushållande med organisationens resurser.”Vi behöver klarare riktlinjer, bättre styrning, samordning och hjälpmed förankring av våra yrkesroller. Det måste ske snart…””Det där med att koordinera vårt arbete med Rehabs uppgifter ärväldigt viktigt, tycker jag. Men vi kan inte göra det själva. Ledningenmåste ingripa och strukturera upp det hela…”35

5.2 De försäkrades synpunkter5.2.1 AktiviteterDe ungdomar som blev intervjuade och de som deltog i fokusgruppen var alla överens om attmöjlighet till aktivitet var positivt. Flera av dem beskrev att de uppskattade kontakten frånFörsäkringskassan och viljan att försöka få ut människor till arbetslivet.”Det är min läkare som berättat till mig och mina föräldrar omaktivitetsersättning, att man kan söka men han har inte nämnt någotom aktiviteter. Det fick jag veta senare av min handläggare påFörsäkringskassan. Vi beviljas aktiviteter för att förbättra vår förmågaför eventuella framtida jobb. Det har min handläggare berättat. Jagvill verkligen gå på aktiviteter och lära mig nya saker. Jag vill utbildamig vidare men jag är lite begränsad när det gäller att välja kurser.Jag tycker att det där med aktiviteter är bra. Man kommer ut ochträffar nya kompisar. Det är roligt och tiden går snabbt. Jag tror attjag blivit mera positiv som person”.” Det är bra att dom inte tvingar oss att gå på olika saker. Man kanliksom välja själv om man vill eller inte. I början så tyckte jag att detär liksom en idiotgrej till som myndigheter hittat på men nu tycker jagfaktiskt att det kan vara ok. Jag känner en kille som går på innebandy.Det är häftigt…”” Det är schyst att man kan göra något man tycker om och intebehöver betala. Min ekonomi är inte riktigt så bra just nu. Pengarnaräcker inte till mycket…””Jag måste erkänna att jag inte kommit igång än, men jag ska…jagtänker faktiskt fråga min handläggare om jag kan gå på aerobic ochspanska…””Jag tycker att det där med aktivitetsersättning och aktiviteter funkarriktigt bra. Det är väldigt bra med den viljan att försöka få ut folk påarbetsmarknaden och förankra inom arbetslivet. Den uppmärksamhetoch det intresse som försäkringskassan ha visat mig de senaste årenhar jag aldrig fått innan varken från kassan eller Arbetsförmedlingen.För min del så brukar jag simma för att hålla kroppen igång. Denaktiviteten är väldigt bra… Sedan skulle man önska sig att det voremera om det hur man kan söka information om olika utbildningar ochvägar att komma in på arbetsmarknaden. Jag har fått väldigt myckethjälp av den verksamheten som projektet bedriver. Jag har fått mycketinformation om saker som jag inte hade någon aning om. Det är riktigtbra med en coach som tror på personen och hjälper till”.36

5.2.2 Kontakt med myndigheterFlertalet av ungdomarna upplevde att de inte fått någon större hjälp i övergången från skolantill arbetslivet. De uppgav att de fick information men att det i regel inte ledde vidare tillnågot arbete eller vidare utbildning.”Jag kan inte säga att jag fått någon hjälp vid övergången från skolantill arbetslivet. Då skulle jag inte sitta hemma som jag gör nu. Det ärklart att dom informerar och håller på men jag tycker inte att det gernågot. Dom borde nog jobba mera aktivt. Vi som inte är friska har detmycket svårare där ute än vanliga ungdomar…””På Riksgymnasiet finns det SYO-konsulenter som på vanligagymnasieskolor. Jag kan dock inte säga att vi har fått något särskildhjälp vid övergången från skolan till arbetet eller det vuxna livet. Detfinns inte någon sådan hjälp””Dom på särskolan bryr sig om oss. Vi träffar personer från Aftillsammans med vår yrkesvalslärare. Dom är trevliga mot oss ochförsöker hjälpa. Sedan så är det så att dom kanske inte kan hjälpa allamen dom verkligen försöker…”Flera av ungdomarna hade negativa erfarenheter i kontakten med Arbetsförmedlingen. Deupplevde att de bara slussades runt på olika kurser som inte ledde någonvart. Deras önskemålom arbete eller praktik hade inte uppfyllts.”Vad vill du att jag ska säga om Arbetsförmedlingen. Dom gör juingenting. De bara lovar en massa men det är bara skitsnack. Det bliringenting av det i alla fall. Jag har varit inskriven på Af i 5 år. Hargått på några jävla kurser som inte haft någon större mening. Det harinte lett någonvart… Efter 5 år har de sagt till mig att jag inte kan ståtill arbetsmarknadens förfogande och att det är Försäkringskassansom gäller för mig”.”Arbetsförmedlingen funkar inte alls. De hittar inga jobb. När jag för4 år sedan skrivit in mig hos dem så sa de till mig att jag inte behöveroroa mig. De sa att de hittar jobb åt mig. Men så blev det inte fallet.Jag gick arbetslös de fyra senaste åren. Sedan komArbetsförmedlingen och Försäkringskassan överens om att jag intestår till arbetsmarknadens förfogande. Vad skulle jag säga? Till slutså tröttnar man ju. Jag gick med på deras förslag och blev beviljadaktivitetsersättning. Jag känner en hel del folk både medfunktionshinder och utan som varit inskrivna på Arbetsförmedlingenmen ingen av dem har fått jobb. Inte ens praktikplats…””Jag har varit i kontakt med Af för några år sedan. Jag kan intepåminna mig att jag haft några större problem. Jag kan dock inteheller säga att jag fått särskilt mycket stöd. De visste nog inte vad deska göra med mig…”37

Vad det gäller kontakten med Försäkringskassan hade ungdomarna liknande erfarenheter sommed Arbetsförmedlingen, att kontakten var bristfällig och att handläggarna inte brydde sig.Det fanns önskemål om en samordnande myndighet. Ungdomarna hade genom projektetFunaktiva ändrat sin uppfattning om Försäkringskassan. De upplevde ett stort stöd ochengagemang från coacherna.”Det var ingen skillnad på Försäkringskassan. Vi har inte haft såmycket att snacka om. Jag fick mina pengar och de brydde sig inte omvad jag gör. Det var först nu, dvs för ett år sedan som jag blivitkontaktad av Peter(coach). Då var det för första gången som jagmärkte att någon bryr sig och vill mig väl. Jag tycker att just sådanainsatser är riktigt bra. Sådana som riktar sig till var och enpersonligen inte en massinfo på papper…””Jag har inte haft tidigare kontakt med försäkringskassan. De har heltenkelt inte brytt sig vad jag gör eller hur jag mår. Det är nu på sistonedet har blivit bättre. Det där med coachen och aktiviteter…””Jag har fått mycket uppmärksamhet av Försäkringskassan. Mångagivande samtal med min handläggare. Dom har ordnat att jag kan gåpå en formgivningskurs. Det är spännande. Jag älskar konst””Jag har fått väldigt mycket hjälp av den verksamheten som projektetbedriver. Jag har fått mycket information om saker som jag inte hadenågon aning om. Det är riktigt bra med en coach som tror på personenoch hjälper till…””Det är inte bra när det finns så många myndigheter som har hand omsnarlika uppgifter. Det borde finnas en samordnande myndighet somhar överblick och kan informera om helheten vad berör handikappade,alla rättigheter, möjligheter…”5.2.3 FramtidsplanerDe vanligaste tankarna om framtiden var ett arbete och att skaffa en familj. Några ungdomarvågade knappt hoppas på ett arbete då det även var svårt för ungdomar utan funktionshinderatt få anställning.”Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra ”när jag blir stor”. Jag får välse, jag har inte bestämt mig än…””Om tre år så tänker jag jobba i köket kanske på någon skola ellerföretag. Jag tror att jag kan lyckas med det men jag måste få hjälp…”” Mina framtidsplaner…ja, om tre eller fem år skulle jag vilja jobbamen jag måste vara realistisk. Jag har ett grovt funktionshinder. Inteens vanliga ungdomar får jobb idag…Det är trist men så är det…”38

” Mina framtidsplaner är att skaffa en familj. Jag vill ha barn och detär det som jag vill ägna min tid åt. Sedan så vill jag jobba men det ärsvårt. Man måste ha kontakter…””Förhoppningsvis så är jag journalist på någon lokal tidning. Det ärmitt mål. Kanske också en liten familj…”5.3 Processen - Coachens synpunkterDet framkommer två stora skillnader mellan aktivitetssamordnarnas och coachens arbete. Tillskillnad från aktivitetssamordnarna i Skåne har coachen en renodlad roll som innebär att hanhandlägger ärendet från det förmånen har beviljats till ärendet avslutas. Han driver ocksåarbetslinjen, vilket innebär att från första mötet finns arbete med som slutmål.5.3.1 Kunskap/kompetens/utbildningCoachen har akademisk examen och har arbetat inom flera olika branscher. Han har i sittarbete som företagsrådgivare arbetat med grupprocesser och coaching. Han tror att i arbetetsom aktivitetssamordnare är det viktigt med adekvat utbildning och att besitta en förmåga attmöta ungdomarna på rätt sätt. Det är bra att ha kunskap om hur man arbetar med individersom befinner sig i en förändring och som teoretisk bakgrund kan det vara lämpligt medakademisk examen. De personer som rekryteras till aktivitetssamordnartjänster bör varamänniskor som ser möjligheter, har fantasi, är kreativa och gärna lite ungdomliga då det är enung målgrupp.”Mitt förra jobb med grupprocesser och coaching, att stärka folk ideras eget och möta dem där de står, det konsultativa arbetssättet, harjag haft nytta av i det här arbetet. Förhållnings sättet till andraindivider, grupper och grupprocesser. Det händer ju saker medmänniskor när man ger input”.Inför uppstarten av projektet uppger coachen att han inte fick någon nämnvärd utbildning.Han fick introduktion i Sassam (innebär utredning av den försäkrades situation, behov ochönskemål), under en eftermiddag och har sedan följt den traditionella introduktionen som allanyanställda får, som ganska allmänt presenterar olika ärendeslag inom Försäkringskassan,sekretess osv. Det fanns ingen arbetsbeskrivning på hur arbetet skulle utföras, utanprojektgruppen fick utarbeta detta själva. Han blev placerad på handikappenheten och blevintroducerad i arbetet av två personer som då arbetade några procent somaktivitetssamordnare. Han började sedan efterhand att utveckla sin egen arbetsmetodik.5.3.2 ArbetsmetodCoachen beskriver att han skickade brev till alla försäkrade som lagen kräver men även atthan ringde upp ungdomarna. Orsaken till att han ringde upp alla ungdomar var att mångaaldrig hörde av sig efter att de hade fått brevet. Det som framkom vid telefonsamtalen varmånga ungdomar inte ens öppnade breven eller i flera fall inte kände att det var någon idé atthöra av sig. Coachen anser att det bästa sättet att ta reda på var individen befinner sig är39

genomföra ett samtal med individen. Utifrån samtalet kan det planeras om det är aktuellt mednågon aktivitet. Var det lämpligt med någon aktivitet inom en snar framtid kallades personentill ett möte med coachen. Hade de svårt på grund av sin hälsa att komma tillFörsäkringskassan gjordes ett hembesök. Många ungdomar med social fobi eller dylika hinderhar svårt att ta sig utanför hemmet. Vid besöket eller mötet gjordes det alltid upp en planeringmed arbete som slutlig målsättning, där deltagande i en aktivitet kunde utgöra den förstaetappen. Coachen ger ett exempel där det var svårt att få kontakt med den försäkrade:”Exempel: Min kollega skickade hem ett brev med erbjudande omaktiviteter innan jag kom in i bilden. Det blev inget svar på det, sentror jag det var så att jag skickade ett brev långt senare, då hade detgått ett halvår och det hade inte hänt någonting. Då ringer jag tillpersonen, det är ingen som svarar. På omvägar får jag kontakt medhonom. Det visar sig att han har aspergers och han har social fobi ochhan svarar inte telefon och han öppnar inga brev. Han bor hemma hossin mamma, jag får först kontakt med modern, hon jobbar på dagarnaoch han sitter själv hemma i lägenheten. Då kan vi skicka en miljonbrev det kommer inte att hjälpa. Den här killen har inte varit utanfördörren på ett år. Han är inte dum i huvudet, han har aspergers ochhan har flera förmågor, han pratar det är inget problem. Den killenhar jag jobbat med på olika sätt. Det är ett jättesvårt fall på ett sätt,man får ju börja med små steg. Jag har tagit kontakt medsocialpsykiatrin, han får en kontaktperson via dem, de ska tränahonom i att bara gå ut”5.3.3 Den försäkradeCoachen beskriver att de flesta försäkrade upplever den personliga kontakten positivt, att detär någon som bryr sig. När han började i projektet var det ingen som tog tag i dessa ärenden.De personer som arbetade som aktivitetssamordnare på kontoret var i praktiken beordrade attarbeta med andra uppgifter. Det låg runt 300 ärenden i arkivet som ingen arbetade med.Coachen började läsa in alla dessa ärenden och betade av dem utan någon speciell metodik.Han kontaktade sedan alla ungdomarna via telefon och fick positiv respons. Via telefoninformerade han om möjligheten till aktivitet och började boka in möten. Han skickade ävenut brev om aktivitetsersättning. En del hörde av sig själva efter de erhållit brevet och de varoftast positiva till att komma igång. När det tagits beslut om aktivitetsersättning skickas enkopia av promemoria och läkarutlåtande till coachen. Generellt brukar det finnas underlag föratt kunna ta ställning för om det är aktuellt med en aktivitet. Coachen har reagerat på att det ibåde läkarutlåtande och i promemoria skrivs mycket om vad den försäkrade inte kan göra. Detborde istället fokuseras på vilken förmåga den försäkrade har och om det finns någonrestarbetsförmåga.”Generellt är de flesta försäkrade positiva. Många är positiva attnågon bryr sig överhuvudtaget. När jag kontaktade dem var dejätteglada att det var en person från en myndighet som brydde sig. Detvar ingen som hade gjort det tidigare”.40

5.3.4 AktiviteterEnligt coachen är alltid aktiviteterna det första steget mot arbete. Ofta krävs det en delförarbete för att ungdomarna ska se vinsten av att komma igång. I mötet med den försäkradeinformeras alltid om möjligheten till aktivitet. De får med sig en uppgift hem att funderakring: vad vill du göra, vad vill du bli, vad tycker du är roligt, vad gjorde du innan du blevsjuk? De brukar höra av sig inom några veckor med förslag på vad de vill göra. Om de intehör av sig ringer coachen upp och påminner dem. Den mest förekommande aktiviteten är attgå på gym. Det är en positiv aktivitet på flera olika sätt, de får bättre kondition, de kommer inett socialt sammanhang och de kan själv styra när de ska gå dit. Dagsformen varierar hos dehär personerna av olika anledningar och då är det en fördel att inte vara bunden till några fastatider för att delta i aktiviteten. Coachen anser att det ska vara ett visst tvång förbundet medaktiviteterna, inte till själv deltagandet men däremot att ställa upp på möte med diskussionkring aktiviteter.Coachen har aktivt drivit arbetslinjen, vilket innebär att aktiviteten är det första steget på enlång vandring mot arbete eller studier. En stor del av coachens arbete har inneburit att ringatill företag för att ordna praktikplatser då de flesta ungdomarna ville ha någon praktikplats.Många har genom praktiken stärkt sitt självförtroende och i några fall har det lett tilllönebidragsanställningar. Tanken från början var att coachen skulle arbeta med 15 personermen det har blivit betydligt mer än så. Det innebär att han inte haft den tid som var tänkt föratt ordna praktikplatser. För att få viss avlastning startade coachen då ett projekt PULS (sebilaga 3) finansierat med samverkansmedel, som ordnar praktikplatser.Det är ju många som konkurrerar om de här praktikplatserna,gymnasiet, gymnasiesärskolan, kommunerna, det är otroligt mångasom är ute och vill ha de här praktikplatserna. Jag startade då det härprojektet PULS, jag såg ju det behovet att det var praktikplatser somgällde. Jag fick igång det med så kallade samverkansmedel. Jag hargjort det lättare för mig, nu behöver jag själv inte ragga så mycketpraktikplatser, det fixar ju han arbetsanskaffaren på kommunen.Coachen är noga med att följa upp de personer som är ute i praktik även de som äröverlämnade till projektet PULS. När de försäkrade kommit ut i praktik hade coachenregelbundna träffar vilka hade samma upplägg som traditionella avstämningsmöten. Dessa harofta föregåtts av flera telefonsamtal med den försäkrade och är det något som inte fungerat påpraktiken tas detta upp på mötet tillsammans med handledaren. Coachen är tydlig med att detfodras täta kontakter, både med dem som är ute i praktik och med dem som är igång i någonaktivitet. För de försäkrade som är ute i praktik via PULS följer coachen upp ärendet pådistans, han är inte ute på arbetsplatsen på samma sätt.Coachen har stött på vissa hinder när det gäller anskaffning av praktikplatser. De försäkradesom uppbär aktivitetsersättning är sedan Försäkringskassan blev statlig inte längre försäkrademot tredje man vilket innebär att företag inte vågar ta emot dem (se bilaga 4). Detta är detstörsta hindret för ungdomarna att komma ut i praktik, coachen har vid flera tillfällen varitmed om att arbetsgivare inte vill ta emot en praktikant på grund av bristande försäkringskydd.De ungdomar som via projektet PULS kommer ut i praktik omfattas av kommunensförsäkringar. För att komma förbi detta har en del ungdomar fått rehabiliteringsersättning trotsatt det är en funktionsbedömning de behöver. Coachen beskriver att den arbetslivsinriktaderehabiliteringen (se bilaga 4) inte passar den här målgruppen. Det är en tvingande åtgärd ochdet behöver inte denna målgruppen för de är redan motiverade. Det innebär bara nackdelar41

land annat så får de byta handläggare, det blir avbrott i processen och det blir en karens påreseersättningen på 300 kronor.Ett annat bekymmer är att de ramavtal som Försäkringskassan har med externa aktörer inte äravsedda för dessa ungdomar (se bilaga 4). Coachen anser att ramavtalen är till för enmedelålders man eller kvinna som har en anställning och har ”gått in i väggen”, alltsåarbetsplatsrelaterad sjukdom. Ofta förekommer det gruppverksamhet med aktiviteter som attmåla stenar eller knyppling. För det första är det svårt för ungdomarna att finna sig till rättamed bara medelålders personer och de önskar att utföra andra aktiviteter såsom att meka medbilar eller med data. Coachen ger ett exempel på detta:”Jag hade en tjej som var lindrigt utvecklingsstörd, rolig trevlig tjej.Jag köpte en funktionsbedömning, hon hamnade i en grupp medmedelålders invandrar kvinnor som knappt kunde svenska”.5.3.5 Samarbete internt och externtCoachen deltar i interna nätverksträffar med aktivitetssamordnarna. Han har även försökt fåigång samarbete med andra sektioner inom Försäkringskassan. Han har haft mycket kontaktmed ansökningsgruppen inom sjukförmåner, då det är därifrån de ärenden kommer som hanska arbeta med. Han är av åsikten att aktivitetssamordnarna borde tillhöra avdelningen försjukförmåner i stället för att de sitter på handikappsektionen. Hälften av länen i Sverige harhaft ett vattentätt gränssnitt mellan avdelningarna/sektionerna och i den andra delen har manarbetat gränsöverskridande i varierande grad.Samarbetet med Arbetsförmedlingen har varit både positivt och negativt enligt coachen. Inågra fall när den försäkrade varit ute på praktik en längre tid och det är aktuellt med enlönebidragsanställning har kontakten med Arbetsförmedlingen fungerat. De har deltagit iavstämningsmöte och tagit tag i anställningen. Även när det gäller kontakten med enskildahandläggare inom avdelningen ”unga med funktionshinder” har det fungerat bra. Det ärdäremot problem med att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen använder olika begrepp.På Försäkringskassan arbetar man utifrån begreppet arbetsförmåga och påArbetsförmedlingen används begreppet anställningsbarhet. Enligt coachen äranställdhetsbegreppet ett märkligt begrepp att arbeta utifrån, då man måste relatera till vilkaarbeten som finns på arbetsmarknaden just vid det tillfället.Coachen har väckt två ärenden i fördjupad samverkan och inget av dem har fungerat. Nedanföljer dessa två exempel:” I det ena fallet var det en kille, han hade haft blodcancer och hanfick kroniska besvär med lungorna. Det var en jättego och rar kille,han var jättemotiverad och han kunde mycket. Det enda han hadeproblem med var nedsatt lungfunktion, som innebar en vissandfåddhet, han fick inte anstränga sig för mycket med att bära. Hanfick inte heller utsättas för mycket damm. Jag hade honom ute påfunktionsbedömning i en sportaffär. Det fungerade jättebra, de hadetill och med varit villiga att anställa honom om de inte hade varittvungna att dra åt svångremmen, pga ekonomin. Jag kopplade infördjupad samverkan för jag ansåg att han helt klart var en kandidat.En kille i 23 års åldern som inte alls funderade på att skaffa barn,42

honom satte handläggarna i fördjupad samverkan ut på Babyland, enbutik som säljer barnkläder. Det var ju inte alls hans grej. Det är jugroteskt. Man höll ju på att bygga upp det här så det var ju en storbyggarbetsplats. Det damma och höll på det var ju inte riktigt klart.Han ville ju inte vara där av uppenbara skäl och då hade de ingenannan idé och då menade de att han obstruera. Det tyckte inte jag atthan gjorde, jag tyckte bara att han krävde sin rätt utifrån sinfunktionsnedsättning. Han fixade själv en praktikplats i en annanklädesbutik. Han var där i sex månader, då ska ju Arbetsförmedlingenha möten med arbetsgivaren. De hade ringt tre gånger tillarbetsgivaren, killen hade de inte pratat med alls. De hade ringt tregånger, tre korta samtal, det är fördjupad samverkan. Det ärbedrövligt”.”Det andra fallet jag hade som jag väckte i fördjupad samverkan varen kille med utvecklingsstörning, en hyfsat lindrig sådan. Han varändå jättemotiverad. Han hade gått på en praktikplats av Bauhaus typ.Där hade han varit i två år, fulla dagar, han behövde dock en delhandledning, behövde lite styrning och så. Jag tyckte ändå att hanhade klarat detta, klarat att ta truckkort för många olika truckar. Detkrävs ju en del för att ta det. Så jag väckte honom där i fördjupadsamverkan, det tog fem månader innan han blev kallad till förstamötet. Det ska bara ta några veckor. Mötet var på Arbetsförmedlingenoch då sitter Försäkringskassan där, även socialen deltog. Då hade defått för sig att Arbetsförmedlingen inte ville ha honom av någonanledning, jag vet inte varför, jag har inte fått någon feedback pådetta. Man sa att det var socialen som skulle arbeta med honom idaglig verksamhet. Där han varit tidigare, han trivdes inte alls där,trivdes inte alls med människorna som var där, som inte fungeradelika bra som honom. Då tyckte man att han skulle få en praktikplatsvia daglig verksamhet. Till dags dato har det inte hänt någonting, nuhar det gått nio månader och det har inte hänt ett dugg i fördjupadsamverkan. Kan det bli mer katastrof? Han tog själv initiativ, när detinte hände något i fördjupad samverkan och sökte jobb och kom på enanställningsintervju på Manpower. Han fick inte jobbet, men hanvisade på en initiativförmåga”.Coachen har stort samarbete med LSS verksamhet i kommunen då många av ungdomarnaomfattas av LSS. Han hjälper ibland de försäkrade att fylla i ansökan om LSS. Många avungdomarna som blivit beviljade aktivitetsersättning har sedan tidigare LSS och har deltagit idaglig verksamhet och i utflyttad verksamhet vilket innebär praktik på en arbetsplats.Coachen har informerat handläggare och chefer inom LSS om Försäkringskassans verksamhetmed aktiviteter och aktivitetsersättning. Han har även betonat att det är viktigt att ävenpersonalen på daglig verksamhet driver en arbetslinje. Är den försäkrade i gång i praktik pånågon arbetsplats, är det möjligt att nästa steg kan vara en lönebidragsanställning, eller skrivin dem på Arbetsförmedlingen.43

5.3.6 Funktionen som coachEnligt coachen skiljer sig hans och aktivitetssamordnarens arbete på några punkter,Coacherna är mer pådrivande, har fler externa kontakter och driver arbetslinjen med praktikoch arbetsplatser. Coachen har en nära kontakt med handläggarna i ansökningsgruppen somstår för prövning av aktivitetsersättning. Han beskriver att när aktivitetsersättningen är på vägatt gå ut är det vanligt att handläggarna skickar ut en påminnelse och kommer den försäkradeinte in med en ansökan blir det ingen prövning. Då står den försäkrade utan någon ersättning.Coachen har förhindrat detta flera gånger genom att kontakta de försäkrade.Coachen anser att man som aktivitetssamordnare borde arbeta med att få till nya ramavtal dåde som finns inte passar målgruppen. Han förordar även att det borde starta fler projekt medsamma inriktning som PULS. Han betonar att man måste se processen som en helhet från detatt ärendet prövas för aktivitetsersättning till handläggandet av aktiviteter som är en del avprocessen mot arbetslivsinriktad rehabilitering. Det måste finnas en långsiktig planering motarbete. Det krävs särskilda kunskaper för att kunna möta denna målgruppen.”När man rekryterar till aktivitetssamordnare måste det varamänniskor som ser möjligheter, som har fantasi, vågar att kontaktaföretag, praktikplatser. Det måste vara kreativa människor, gärna liteungdomliga kanske då man möter en rätt ung målgrupp. De som sittersom aktivitetssamordnare måste ju förstå den generationen, annars ärdet ju kört”.Coachen har sin formelle chef på länskontoret. Han uppger att när han tillträdde tjänsten iprojektet skulle han behövt lite mer stöd och han önskar att projektet varit mer förankrat hosde lokala cheferna. Coachen uppger att det är viktigt hur ett projekt introduceras i ordinarieverksamhet, medarbetarna måste få information om vad det rör sig om. Det hade varit positivtmed någon mentor eller någon form av stöd på den lokala arbetsplatsen.5.4 NulägeI denna del av rapporten presenteras hur aktivitetssamordnarna arbetar sedan våren 2006 iSkåne.Kunskap/kompetens/utbildningDe två första åren, mellan 2003-2005, efter det att aktivitetsersättning ersattesjukbidrag/förtidspension, utfördes aktivitetssamordningen av handläggare som hade sinaarbetsuppgifter uppdelade på aktivitetssamordning och handläggning av ansökningar gällandehandikappärenden (Vårdbidrag, Handikappersättning el Assistansersättning). Initialt hade deinte en renodlad roll som aktivitetssamordnare. En utredning genomfördes under våren 2005där man föreslog att aktivitetssamordnarrollen skulle renodlas. Sedan 2005 finns åttahandläggare i Skåne som arbetar enbart med aktivitetssamordning. De som innehar dessatjänster har alla tidigare antingen arbetat med arbetslivsinriktad rehabilitering eller medansökningsärenden gällande aktivitetsersättning eller handikappersättning. De har en brederfarenhet och är personligt lämpade för att arbeta med denna målgrupp. De har önskemål omutbildning om psykiska diagnoser då många av de försäkrade fått aktivitetsersättning på grundav psykisk sjukdom. Det är planerat för utbildningsinsatser just inom detta område. I oktober44

2005 genomfördes två utbildningsdagar för aktivitetssamordnarna med inriktning påsjukförsäkringsregler, samordningsuppdraget och SFA-metoder, allt för att stärkasamordnarnas kompetens. Det finns även önskemål om handledning och någon form avsamtalsmetodik. Handledning finns det för närvarnade inte resurser till. När det gällersamtalsmetodik kommer en kurs på universitetsnivå att erbjudas de som arbetar medassistansersättning. Om kursen ger ökade kunskaper i att genomföra svåra samtal så är detmöjligt att aktivitetssamordnarna får tillgång till denna utbildning.ArbetsmetodAktivitetssamordnarna skickar ut brev till alla försäkrade som fått aktivitetsersättning ochsätter en bevakning om den försäkrade inte hör av sig. Beroende på omständigheterna iärendet görs en bedömning av om och när påminnelse ska göras samt om den ska ske via breveller telefon. Handläggarna följer i största mån processbeskrivningen som RFV kom medunder 2005 (bilaga 7).AktiviteterEfter att ett ärende prövats för aktivitetsersättning lämnas kopia av föredragningspromemoriatill aktivitetssamordnaren och i de fall det är aktuellt med arbetslivsinriktad rehabiliteringlämnas även en kopia till ohälsohandläggaren. Aktivitetssamordnaren är inriktad på attsamordna aktiviteter. Det innebär att man uppmuntrar och underlättar för att utvecklaförmågor, kunskaper och färdigheter så att personen ska kunna ta nästa steg i sin utveckling.Man uppmärksammar också möjligheterna till arbetsförmåga och återgång i arbete.Aktivitetssamordnarna handlägger inte ärendet hela vägen utan när det är aktuellt medarbetslivsinriktad rehabilitering lämnas ärendet över till avdelningen för sjukförmåner.Samarbetet med handläggare inom sjukförmåner har kommit olika långt och är utformat påskilda sätt inom Skåne. Det behövs en utveckling av samverkansrutinerna för överlämningoch återkoppling i ärenden där arbetslivsinriktade åtgärder aktualiseras. Skåne är uppdelat ifem geografiska områden och i några av dem har man startat upp projekt där man arbetar medpersoner som behöver förberedande aktiviteter innan man kan gå vidare till arbetslivsinriktadrehabilitering. Många av ungdomarna har ingen tidigare förankring på arbetsmarknaden utanbehöver praktisera under lång tid. För att vara aktuell för arbetslivsinriktad rehabiliteringmåste arbetsförmågan vara klarlagd och det är svårt att bedöma om det inte föregåtts av någonpraktik.Funktionen som aktivitetssamordnareLänsledningen i Skåne fattade under våren 2005 ett beslut som medför attaktivitetssamordnarens roll renodlas till enbart aktivitetssamordning vilket innebär ettsamarbete med handläggare inom sjukförmåner när det gäller rehabiliteringsåtgärder.Aktivitetssamordnarna är placerade under handikappsektionen. Flera av dem tycker inte att dehör hemma där. Det hade varit naturligare om de hade tillhört enheterna för sjukförmåner, dådet är därifrån de får sina ärenden. Det hade även varit lättare med ett samarbete vidförlängningar av aktivitetsersättningSamarbete internt och externtI samband med införandet av försäkringsansvariga i länets områden skapades ett nätverkbestående av länets aktivitetssamordnare och försäkrings-/metodkonsulter på länskontoret.Vid nätverksträffarna diskuteras tillämpnings- och metodfrågor samt utbildningsfrågor. Ävendet interna samarbetet mellan aktivitetssamordnare och ohälsohandläggare har kontinuerligtdiskuterats. Eftersom denna samverkan fungerat olika har man tagit till vara på erfarenheternai respektive område. Nätverksträffarna startades upp i september 2005 och genomförs45

varannan månad. Nätverkets medlemmar fungerar som ”bollplank” mellan träffarna när behovuppstår. Aktivitetssamordnarna har byggt upp olika kontaktvägar för samverkan med andramyndigheter såsom kommun och arbetsförmedling. Samverkan sker i olika former somnätverk eller kontakter med enskilda handläggare.46

6. Diskussion6.1 InledningDrygt 70 000 ungdomar mellan 16-24 år står utanför arbetsmarknaden (SOU 2003:92). Ijanuari 2003 infördes på Försäkringskassan bidragsformen aktivitetsersättning för unga medfunktionshinder mellan 19-29 år. Avsikten med reformen var att stimulera till aktivitet för attbland annat förbättra arbetsförmågan och skapa bättre förutsättningar för unga medfunktionshinder att få meningsfull sysselsättning. Efter det att reformen införts arbetadehandläggarna i Skåne endast med aktivitetssamordning några procent av sin arbetstid ochhade därför inte möjlighet att samordna aktiviteter till mer än de som efterfrågade det.Projektet Funaktiva startades sommaren 2004 och avsikten var bland annat att utveckla en nyyrkesroll. I projektet anställdes två coacher som arbetade enligt en annan metodik än deordinarie aktivitetssamordnarna, de arbetade renodlat med aktivitetssamordning med arbetesom slutmål. För de ordinarie aktivitetssamordnarna har arbetssättet ändrats under projektetsgång och sedan våren 2006 arbetar åtta handläggare i Skåne renodlat medaktivitetssamordning. Anledningen till att arbetssättet har förändrats kan dels bero pårapportserien Analysera 11-13 (Försäkringskassan, 2005), centrala direktiv och erfarenheterfrån coachernas arbetsmetodik.Försäkringskassan har i projektet Funaktiva valt att skapa en ny yrkesroll dåaktivitetssamordningen inte fungerade efter reformens införande. Istället för att kalla detaktivitetssamordnare så benämns den nya befattningen coach. Coachen får möjlighet attarbeta lite utanför Försäkringskassans ordinarie arbetssätt, genom att stötta den unge helavägen från aktivitet till arbete, vilket kan leda till vissa svårigheter när arbetsmetodiken skainförlivas i den ordinarie verksamheten. Coacherna har även vid flera tillfällen stött påsvårigheter när Försäkringskassans regler hindrar istället för att hjälpa, speciellt då det gällerförsäkringar, ramavtal och rehabiliteringsersättning (se 6.2.2 Aktivitet)6.2 Hur har aktivitetssamordnarnas arbete förändrats?6.2.1 AktivitetAktivitetssamordnarna arbetar sedan våren 2006 renodlat med att samordna aktiviteter förunga med funktionshinder. Enligt dåvarande Riksförsäkringsverkets (RFV)processbeskrivning för arbetet med aktiviteter har aktiviteterna till syfte att förbättraarbetsförmågan. Men vad är då en aktivitet? Hur har RFV definierat aktivitet? Enligt ValMOmodellen som beskriver det vi gör i aktiviteterna, så är arbete, fritid och egen omsorgaktiviteter. En aktivitet kan ses i ett livsperspektiv och i relation till andra aktiviteter ochaktiviteten ger upplevelser på flera olika plan (Erlandsson & Persson, 2005). Utifrånprocessbeskrivningen från RFV rör det sig om aktiviteter som kan ha positiv inverkan på47

sjukdomstillståndet, vilka aktivteter det rör sig om är inte preciserat och det kan då innebäravilken aktivitet som helst. I realiteten så beviljas mest fritidsaktiviteter av vilka de vanligasteär deltagande i någon kurs eller fysisk träning (Försäkringskassan, 2005). I rapporten ”Aktivmed förhinder” (Försäkringskassan, 2005) har ungdomar med aktivitetsersättning intervjuats.Det framkommer att de var kritiska till att endast ”hobbyverksamhet” beviljats och de anseratt det var för låg nivå på aktiviteterna. Möjligen är det så att Försäkringskassan ochungdomarna definierar aktivitet på olika sätt. Utifrån de resultat som framkommit i dennarapport definierar handläggarna aktivitet som en fritidsaktivitet medan ungdomarna i mångafall efterfrågar arbetsaktiviteter. I samtalet med de försäkrade är det viktigt att ta reda på deförsäkrades förväntningar och i ett tidigt skede klarlägga hur Försäkringskassan definieraraktivitet. Det är av vikt att se den enskilda aktivitetens relation till övriga aktiviteter, allaaktiviteter behövs både de rutinmässiga liksom arbete och fritid.I Skåne arbetar inte aktivitetssamordnarna med att anordna praktikplatser, när det är aktuelltska ärendet lämnas över till avdelningen för sjukförmåner. Det finns inte något upparbetatsamarbete med handläggarna på sjukförmåner utan överlämning sker när ett ärende bliraktuellt. Problemet är i regel att dessa ungdomar behöver en längre tids praktik innan det äraktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering, för att utröna om det finns en arbetsförmåga ochhur omfattande den är. Ungdomarna behöver alltså komma ut på någon funktionsbedömningeller arbetsförberedande aktivitet, vilket är svårt då det finns ett vakuum mellanaktivitetssamordning och arbetslivsinriktad rehabilitering. I två av Skånes fem områden(utifrån Försäkringskassans uppdelning) har Försäkringskassan startat projekt, det ena ärMalmöprojektet (mer om detta under rubriken Fortsatt utveckling av Funaktiva). Den enacoachen startade upp projektet PULS där ungdomar får tillgång till praktikplatser, därefter kandet bli aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering. Genom de projekten får ungdomarnatillgång till praktik på någon arbetsplats under längre tid.6.2.2 Utbildning/metoder/nätverkNär aktivitetssamordnarnas arbete renodlades rekryterades åtta personer på heltid i Skåne.Flera av dem hade tidigare arbetat med ansökningar om sjuk- och aktivitetsersättning ochandra inom ohälsan med arbetslivsinriktad rehabilitering. De har en bred erfarenhet ochkompetens som de har stor nytta av i arbetet som aktivitetssamordnare. Utifrån vad coachernahar erfarit behöver man ha lämplig akademisk examen, fingertoppskänsla och en förmåga attse möjligheter för att arbeta som aktivitetssamordnare. Då en stor del av målgruppen harpsykiska funktionshinder, vilket har visat sig både bland deltagarna i projektet och i rapporten”Aktiviteter ett steg i rätt riktning”, är det planerat för utbildningsinsatser inom detta område.Aktivitetssamordnarna har önskemål om utbildning i hur ungdomar med Aspergers syndromoch ADHD fungerar och hur de bör bemötas på rätt sätt. Handläggarna ställs ofta inför svårasamtal och många har önskemål om någon form av samtalsmetodik, vilket kan bli aktuelltlängre fram.Aktivitetssamordnarna i Skåne försöker följa den arbetsmetodik som RFV presenteradegenom processbeskrivningen för arbetet med aktiviteter. Sedan rollen renodlades har mansom rutin att skicka ut ett brev (det finns en mall utvecklad centralt inom Försäkringskassan)till alla försäkrade som fått aktivitetsersättning. Om de inte hör av sig tas ställning till om deska kontaktas antingen med ett påminnelsebrev eller via ett telefonsamtal. I rapporten”Aktiviteter ett steg i rätt riktning” framkommer att brevet som skickas ut är svårt att förståoch att de försäkrade önskar en personlig kontakt. I RFV:s processbeskrivning står att denförsäkrade kontaktas via ett telefonsamtal och därefter bokas ett möte. Flera av de försäkrade48

som blivit intervjuade uppger att den personliga kontakten betyder mycket för dem, att det ärnågon som bryr sig. Via en kontakt per telefon blir de försäkrade uppmärksammade, seddaoch får information som kan vara lättare att ta till sig än via brevet som skickas ut. I fleratidigare rapporter framkommer hur viktigt bemötandet är och att man som person blir sedd(Bjerle-Frisk, 2006; Hovmark & Cederblom, 2004).Att arbeta som aktivitetssamordnare är relativt nytt och är fortfarande i utvecklingsstadiet,därför infördes interna nätverksträffar under 2005. Handläggarna träffas varannan månad ochdiskuterar metod och tillämplingsfrågor. Enligt rapporten ”Att samordna aktiviteter”(Försäkringskassan, 2005) är aktivitetssamordning ett ensamt arbete och det finns ett stortbehov av stöd och då är interna nätverk viktiga. Det finns inte några externa nätverk därArbetsförmedling och kommun ingår utan man har enstaka personliga kontakter för varjeindivid som blir aktuell. En del av dessa ungdomar är aktuella inom ”unga medfunktionshinder” på Arbetsförmedlingen och är genom kommunen berättigade till LSS.Försäkringskassan har ett övergripande ansvar för samordning kring aktivitetsersättning menvarje myndighet bör ansvara för aktiviteter som ingår under deras verksamhetsområden(Social Försäkring, 2002). Enligt coacherna är det viktigt med externa nätverk så att allaarbetar mot samma mål.6.3 Hur kan aktivitetssamordnarnas arbete ytterligare förändras?6.3.1 AktivitetAktivitetssamordnarna arbetar idag renodlat med att samordna aktiviteter. Det innebär att närdet är aktuellt för den försäkrade att komma ut på någon praktikplats lämnas ärendet vidare,antingen till avdelningen för sjukförmåner eller till något av de projekt som startats upp.Coacherna däremot driver arbetslinjen hela vägen med arbete som slutmål. De starta oftastupp med en motivationshöjande insats, därefter kan det vara aktuellt med någon kurs eller ettkort för träning på gym parallellt kan det planeras för praktikplats eller funktionsbedömning.Coacherna har arbetat med anskaffning av praktikplatser och de har även tät kontakt medarbetsgivarna som bistår med praktikplatserna. De har före praktiken informerat den unge ocharbetsgivaren och finns med som ett stöd under tiden en praktikperiod pågår. I flerainternationella rapporter beskrivs hur viktigt det är att med coachingmetodik arbeta med stödtill både personen med funktionshinder och till arbetsgivaren (Möller, 2005, Spjelkavik et al,2004). Det har även i svenska studier kommit fram att arbetsgivarna saknar stöd ochuppbackning när de tar emot praktikanter (Nordell, 2006). I rapporten ”Aktivitet ett steg i rättriktning” (Försäkringskassan, 2005) uppger ungdomarna att det är alldeles för låg nivå påaktiviteterna, de kan liknas vid ”hobbyverksamhet” vilket inte leder till någon utveckling.Coacherna har inte skiljt ut fritidsaktiviteterna utan arbetar parallellt med arbetsaktiviteternautifrån ungdomarnas önskemål. När arbetslinjen följs är det lättare att seaktivitetsperspektivet, hur varje aktivitet utförs i relation till andra aktiviteter genom livet ochtill övriga aktiviteter i personens vardag. Resultaten visar att behovet av förberedande insatserär stort och det tar ofta lång tid för att nå resultat, genomsnittlig tid i projektet var 408 dagar.Det inträffar även att planeringen inte håller och ungdomarna får starta om med en annanaktivitet eller praktikplats. För en del ungdomar är det på grund av hälsotillståndet inte49

aktuellt med arbetsaktiviteter. Deras hälsotillstånd kan påverkas positivt genom deltagande inågon aktivitet exempelvis fysisk träning, vilket kan vara av värde på flera olika plan. Det kanbetyda att kroppen orkar mer, de blir delaktiga i en grupp och känner en inre tillfredsställelse(Erlandsson & Persson, 2005; Lindholm, 1990).Coacherna har stött på en del problem där Försäkringskassans system hindrar istället för atthjälpa. Ungdomarna är sedan Försäkringskassan blev en statlig verksamhet 2005 inteförsäkrade mot tredje man på en praktikplats, vilket försvårar möjligheterna att ordna praktikeller funktionsbedömningsplatser i Försäkringskassans regi. Den ena coachen startadeprojektet PULS som tillgodoser praktikplatser, ett samverkansprojekt mellan kommun ochFörsäkringskassan där kommunen står för försäkringarna. Det ter sig så att kommunen kanskehar bättre förutsättningar att tillhanda hålla praktikplatser för denna målgrupp. Möjligen är detså att anordningen av praktikplatser har hamnat på rätt plats kommunens regi, då varjemyndighet ska ta sitt ansvar gällande aktivteter inom deras specifika verksamhetsområden(Social försäkring, 2002), En del av ungdomarna med aktivitetsersättning är berättigade tillLSS, flera har gått gymnasiesärskolan eller vanliga gymnasieskolan och har därefter svårt attkomma ut på arbetsmarknaden. Det hade kanske fungerat bättre om det fanns en upparbetadverksamhet i kommunal regi som hjälpte ungdomar som slutat gymnasiet men på grund avnågot funktionshinder inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande, med praktikplatser därmålsättningen är någon form av arbete. Kommunen skulle kunna bistå med anordning avpraktikplatser i samarbete med Arbetsförmedling och Försäkringskassan. När det gällerFörsäkringskassans ramavtal för köp av rehabiliteringstjänster har coacherna kommit fram tillatt dessa tjänster inte lämpar sig för den här målgruppen, då de är avsedda för medelålderspersoner med en anställning. Detsamma gäller för ersättningsformen rehabiliteringsersättningsom är en tvingande åtgärd vilket inte behövs för denna målgrupp som kommit så långt i sinrehabilitering och därför är de motiverade.6.3.2 Metoder/nätverkEn av de viktigaste delarna i coachernas arbete var att etablera kontakt med den försäkrade.När de fick ett nytt ärende skickade de ut det obligatoriska brevet, men kontaktade även denförsäkrade per telefon, vilket stämmer överens med RFV:s processbeskrivning. Coacherna harmötts av mycket positiv respons från ungdomarna, vilket stämmer överens med resultatet frånintervjuerna där ungdomarna betonade hur viktig den personliga kontakten var. I rapporten”Aktiviteter ett steg i rätt riktning” (Försäkringskassan; 2005) framkommer att ungdomarnaönskar en personlig kontakt istället för skriftlig information som är svår att förstå. Mångaungdomar i projektet berättade för coacherna att brevet var svårt att ta till sig och de tyckteinte var någon ide att höra av sig. I intervjuerna med ungdomarna i denna rapportframkommer tydligt att många har negativa erfarenheter av kontakten med myndigheterspeciellt Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. De upplevde att handläggarna intebrydde sig om vare sig hur det gick för dem eller hur deras hälsotillstånd var. Kommer då ettbrev från Försäkringskassan som man inte har några positiva kopplingar till tidigare, kanrisken vara ganska stor att brevet förblir oöppnat eller att man inte tar till sig innehållet. Deungdomar som ingått i projektet och varit i kontakt med coacherna har upplevt att de har fåttmycket hjälp och support.Coacherna liksom aktivitetssamordnarna i Skåne anser att aktivitetssamordning inte börhandläggas inom avdelningen/sektionen. Många av handläggarna anser attaktivitetssamordningen borde ligga i ansökningsgruppen under avdelningen för sjukförmåner.Fördelen med att aktiviteterna handläggs inom sjukförmåner är att då finns hela processen50

samlad under en enhet. Ärendet startas upp i och med prövning av aktivitetsersättning,därefter kan det bli aktuellt med aktiviteter med arbete som långsiktigt mål, alltså drivaarbetslinjen. Fördelen för de försäkrade är att samma handläggare finns med hela vägen.Många försäkrade har i rapporten ”Aktiv med förhinder” (Försäkringskassan, 2005) framförthur viktig kontakten med handläggaren är, vilket även styrks genom andra studier (Bjerle-Frisk, 2006).Coacherna har arbetat för att få igång ett externt samarbete. När det gällerArbetsförmedlingen har samarbetet varit både positivt och negativt. Rehabilitering har inomfördjupad samverkan fungerat bristfälligt för ungdomar med aktivitetsersättning trots attArbetsmarknadsverket och Försäkringskassan skall verka för att fler personer medaktivitetsersättning återfår arbetsförmågan och kommer i arbete (Prop. 2005/06:1). Enligtcoachen beror det på att myndigheterna har olika uppdrag och fokus. Ungdomarna behöver iregel en längre tids praktik innan det kan bli tal om anställningsbarhet och det kan intefördjupad samverkan erbjuda.6.4 Coachmetodiken i relation till resultatetCoacherna har motiverat de försäkrade att delta i aktiviteter och från början haft arbete somslutligt mål, vilket inneburit att det i ett tidigt skede har planerats för praktikplats ellerarbetsförberedande aktiviteter. Coacherna har använt sig av en arbetsmetodik som innebär attde har kontaktat ungdomarna via telefon och därefter bokat möten. 41 % av deltagarna iFunaktiva har varit i praktik hos någon arbetsgivare eller deltagit i någon arbetsförberedandeaktivitet sett mot jämförelsepopulationen där endast 14 % av alla aktiviteter var praktik ochinte någon deltog i arbetsförberedande aktiviteter. De slutsatser som kan dras är att coachernaarbetar på ett annat sätt än vad handläggare i övriga landet gör. För coacherna haraktiviteterna varit ett medel för att förbereda ungdomen för en praktik ellerarbetsförberedande aktivitet och i förlängningen ett arbete eller utbildning.Av de 94 personer som varit aktuella i projektet har 64 ärenden avslutats och av dem har 22personer kommit i arbete/utbildning/arbetssökande och 30 personer är vid projektets avslutfortfarande i pågående åtgärder. Det betyder att projektets måluppfyllelse är över 30 procent.Detta kan ses som ett lyckat resultat speciellt som många av ungdomarna inte har haft någontidigare förankring till arbetsmarknaden.6.5 Lärdomar av projektetDet finns personer med aktivitetsersättning som nuvarande system på Försäkringskassan intefångar upp men som via coachmetodiken i Funaktiva lyckats komma igång iaktivitet/praktikplats.- Coachernas arbetsmetodik har resulterat i att fler deltagare än förväntat, när de slutat iprojektet varit i arbete eller utbildning.51

- Ungdomarna är positiva till personlig kontakt med sin handläggare ett arbetssätt somcoacherna använt sig av.- Det är flera hinder i Försäkringskassans system vad gäller hantering av arbetsförberedandeaktiviteter för ungdomarna. Det finns inte en fullgod försäkring vid praktik, ramavtalen ochrehabiliteringsersättning är inte avsedda för denna målgrupp.- Det finns inte någon enhetlig definition av begreppet aktivitet.- Aktivitetssamordning är på Försäkringskassan i Skåne organiserat under handikappsektionenmen de flesta anser att det borde ligga under avdelningen för sjukförmåner.Målsättningen med projektet Funaktiva var att 25 % av deltagarna skulle få ett arbete ellerutbildning. Resultaten visar att över 30 % har kommit i arbete eller studier. Coacherna hararbetat med både deltagare och arbetsgivare. De har ringt runt till arbetsgivare och informeratom projektet och varit ett stöd under praktikperioden. Samtidigt har de motiverat och stöttatde försäkrade. I Australien och Nya Zeeland har en liknande modell använts med lyckaderesultat, även i Norge har coachingmetodiken använts men kontakten och stödet tillarbetsgivarna behöver utvecklas (Möller, 2005, Spejelkavik et al, 2005). Rapporten visar attcoachingmetodiken är en fungerande arbetsmetod där ungdomar blir introducerade påarbetsmarknaden.Det vanligaste sättet att ta kontakt med ungdomarna för information om möjligheten tillaktivitet är genom ett standardiserat brev från Försäkringskassan. Det har ännu inte skettnågon förändring av arbetssätt trots att det i studien ”Aktiviteter ett steg i rätt riktning”(Försäkringskassan, 2005) framkommer att brevet är svårt att förstå och att ungdomarnaföredrar en personlig kontakt. Coacherna har sedan projektets start tagit första kontakten medungdomarna via telefon och mötts av positiv respons. Det skulle vara till gagn för deförsäkrade om aktivitetssamordnarna förändrade sitt arbetssätt och tog en personlig kontaktmed de försäkrade och skickade ut den skriftliga informationen som ett komplement.Det har i denna rapport framkommit att vissa delar av Försäkringskassans system inte äravpassat för målgruppen som har aktivitetsersättning och behöver arbetsförberedandeaktiviteter och/eller praktikplats. Det är på tre punkter som Försäkringskassans system hindrarde försäkrade delta i praktik. Det finns inte något fullgott försäkringsskydd och ramavtalen förköp av rehabiliteringstjänster är inte avsedda för denna målgrupp. Om arbetslivsinriktadrehabilitering är aktuell ändras ersättningsformen till rehabiliteringsersättning. I praktikeninnebär det att om den försäkrade inte vill delta i åtgärden kan ersättningen innehållas, det äralltså en tvingande åtgärd i jämförelse med aktiviteterna som är frivilliga. Dessutom såförsämras ekonomin då det är 300 kronor i karens vid reseersättning och med störstasannolikhet får den försäkrade byta handläggare. Frågan är då om hantering avarbetsförberedande aktiviteter och/eller praktikplatser ska fortsätta ligga i Försäkringskassansregi. Skulle det fungera bättre om det var Arbetsförmedlingens eller kommunens ansvar? OmFörsäkringskassan fortsättningsvis ska handlägga dessa ärenden så krävs det en förändring avregelsystemet så att det anpassas till ungdomar med aktivitetsersättning.Begreppet aktivitet är inte klart definierat. I RFV:s processbeskrivning står att ungdomar skafå tillgång till aktiviteter som kan ha positiv inverkan på sjukdomstillståndet. De aktivitetersom beviljas av aktivitetssamordnarna är mestadels kurser och fysisk träning. Som det tidigarehar nämnts i denna rapport så är arbete, fritid, rekreation och egen omsorg aktiviteter. Detsom framkommer är att ungdomarna och handläggarna definierar aktivitet på olika sätt, dåungdomarna i många fall efterfrågar arbetsaktivteter. De har även uttalat att aktiviteterna är påför låg nivå. De som arbetat mer i linje med ungdomarnas önskemål är coacherna som inte52

skiljt ut fritidsaktiviteterna utan arbetat parallellt med arbetsaktiviteterna. De har drivitarbetslinjen från början till slut. Det är viktigt att Försäkringskassan tar ställning till omaktivitetssamordnarna ska driva ärendet hela vägen.Coacherna och många av aktivitetssamordnarna i Skåne anser att aktivitetssamordningen intebör vara placerat under handikappsektionen. Det hade varit mer naturligt om det hade legatunder avdelningen för sjukförmåner där både ansökningsärenden och rätten till sjukpenningutreds. Ärendet startas upp med impuls från ansökningsgruppen när aktivitetsersättning ärbifallet och blir det längre fram aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering behövs ettsamarbete och eventuell överlämning till gruppen som handlägger det inom sjukförmåner.Vid förlängningar av aktivitetsersättning är det viktigt med ett samarbete mellanaktivitetssamordnarna och ansökningsgruppen så att den försäkrade inte riskerar att stå utanersättning. Det är viktigt att aktivitetssamordnaren får veta att det är aktuellt med förlängningav förmånen, då de kan påminna den försäkrade att fylla i ansökan om aktivitetsersättning såatt det inte missas. Det är av vikt att Försäkringskassan i Skåne gör en översyn om varaktivitetssamordningen ska vara placerad.7. Fortsatt utveckling av FunaktivaParallellt med att arbetet i Funaktiva bidragit till att utveckla fram för allt Försäkringskassansarbete med dem som har aktivitetsersättning har det inom ramen för den så kalladeFördjupade samverkan bedrivits ett arbete att förbättra samverkan mellan Försäkringskassanoch Arbetsförmedlingen. Detta arbete har pågått kontinuerligt sedan 2003. Målgruppen fördetta arbete har i första hand varit sjukskrivna arbetslösa. Från och med 2006 inkluderasgruppen unga med aktivitetsersättning inom ramen för Fördjupad samverkan. Även tidigarehar enskilda med aktivitetsersättning kunnat skrivas in i Fördjupad samverkan, men gruppenhar inte varit explicit prioriterad.I bilaga till den centrala handlingsplanen för år 2006 om Fördjupad samverkan mellanArbetsförmedlingen och Försäkringskassan beskrivs kort förutsättningarna för den särskildasatsningen på gruppen unga med funktionshinder. Några viktiga punkter i nämnda dokumentär att• den särskilda satsningen är ett komplement till redan fungerande verksamhet• beredningsgruppen bör som resurs använda medarbetare från Arbetsförmedlingenmed särskild kunskap om ungdomar med funktionshinder.• en del ungdomar med aktivitetsersättning är i behov av förberedande aktiviteter för attkomma vidare till mer arbetslivsinriktad rehabilitering och att det är önskvärt medsamverkan även i sådana förberedande insatser.Erfarenheterna från Funaktiva är genomgående att målgruppen inte prioriterats avArbetsförmedlingen och att man inom Funaktiva, i alltför liten utsträckning, lyckatsaktualisera unga med funktionshinder till Arbetsförmedling eller den Fördjupade samverkan.Även inom Fördjupad Samverkan har man konstaterat att det krävs en särskild satsning för attfinna former för samverkan kring gruppen med aktivitetsersättning. Endast ett tiotal personermed aktivitetsersättning har skrivits in i Fördjupad samverkan under 2006 vilket kan jämförasmed målsättningen 125 personer under 2006.53

7.1 MalmöprojektetFör att utveckla adekvata metoder i Fördjupad samverkan för målgruppen unga medfunktionshinder bestämdes därför, i slutet av 2005, att starta upp ett särskilt projekt i Malmömed viss resursförstärkning såväl till Arbetsförmedlingen som till Försäkringskassan. I arbetetskulle erfarenheterna från Funaktiva tas tillvara.Syftet med projektet var att• snabbt komma igång med praktiskt arbete med målgruppen• fördjupa kunskapen om hur stor del av gruppen som har förutsättningar för och behovav rehabiliterande insatser och hur dessa behov bäst ska mötas• bidra med underlag för att komplettera Farosprocessen för målgruppen• fungera som modell för implementeringen i andra kommunerProjektet genomfördes i Malmö kommun. I projektet ingår två aktivitetssamordnare frånFörsäkringskassan Malmö, samordnare från Arbetsförmedlingen Unga med funktionshinder,samt en särskilt avdelad handläggare från Arbetsförmedlingen som gavs särskilt ansvar för attarbeta med målgruppen inom ramen för Fördjupad samverkan. Handläggaren frånArbetsförmedlingen har på en del av sin arbetstid kunnat samarbeta medaktivitetssamordnarna i ett tidigare skede än vad som är gängse i den Fördjupade samverkan.Kontaktpersonen från Unga med funktionshinder har fungerat som en resurs i arbetet. Stöd tillprojektets genomförande lämnades från regionala resurser (såväl från Fördjupad samverkansom från ordinarie verksamhet på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen).För att identifiera lämpliga ärenden att arbeta med granskades ett antal av de totalt 500ärenden med aktivitetsersättning i Malmö kommun. Granskningen gjordes i samverkanmellan aktivitetssamordnarna vid Försäkringskassan och samordnaren för Unga medfunktionshinder. Genomgången resulterade i en bedömning och gruppering av deltagarna medhänsyn till möjligheterna att direkt, eller efter förberedande åtgärder, delta iarbetslivsinriktade aktiviteter.Arbetet i projektet påbörjades våren 2006. Tanken var att projektets arbetssätt successivtskulle spridas till övriga delar av länet och utgöra en inspirationskälla tillimplementering/utveckling av arbete mot målgruppen i hela länet. Det poängterades också attinget skulle hindra att personer med aktivitetsersättning skrevs in i Fördjupad samverkan ienlighet med ordinarie rutiner.I slutet av november 2006 genomfördes en uppföljningsdag med projektmedarbetare och depersoner som fungerat som regionalt projektstöd, samt coachen från Funaktiva, för att ställasamman erfarenheterna från arbetet i projektet. Nedanstående sammanställning gjordes efterde diskussioner som fördes under uppföljningsdagen.I Malmöprojektet har således två aktivitetssamordnare på Försäkringskassan, samt enhandläggare från Arbetsförmedlingen i Fördjupad samverkan, givits möjlighet att arbetamålinriktat mot utbildning/arbete för målgruppen unga med aktivitetsersättning. Vidprojektets start under våren 2006 konstaterades att det krävdes utökade möjligheter förförberedande aktiviteter för målgruppen. Därför planerades och upphandlades enförberedande kurs från en utbildningsanordnare. Den innehöll bland annat vägledning(individuell och i grupp), bedömningar/analys (bland annat nivåbedömningar i svenska,engelska, matematik och datorkompetens), omvärldskunskap, presentationsteknik, datorn som54

arbetsredskap, friskvård, upprättande av individuell plan samt uppföljning ochdokumentation.Under projekttiden i Malmö har 20 personer aktualiserats för samverkan. Av dessa hade 18personer olika typer av psykiska funktionshinder såsom psykoser, utvecklingsstörning ellerautismliknande-tillstånd. Av de tolv personer som i två olika omgångar skrivits in på denupphandlade förberedande kursen har fem personer mycket låg närvaro och en har avbrutit.Av de övriga sex inskrivna har utbildningsanordnaren för fem av dessa gjort enrekommendation om fortsatt stöd. Rekommendationerna handlade då om antingen praktikeller fortsatt kurs hos utbildningsanordnaren.Av hela gruppen på 20 personer som aktualiserats till samverkan så pågår planering, påkortare eller längre sikt, av praktik/fortsatta kurser i elva av ärendena. Detta gäller även någraav dem som hade låg närvaro på den förberedande kursen. Ytterligare en person har erhålliten lönebidragsanställning och två är igång i studier.7.1.1 Erfarenheter från Malmöprojektet i sammandragLöpande personligt stöd är nödvändigtDet krävs ett löpande personligt stöd som kan bistå under hela processen och omfatta såvälmotivering/coachning av den enskilde som att hålla aktuella kringaktörer informerade ocheventuellt aktivera dessa. Det har myntats ett talande uttryck i Funaktiva; Iller-metodiken,vilket innebär att inte släppa taget, ständigt vara på hugget för att agera om gjord planeringfaller, vilket den i praktiken ofta gör. Det krävs alltså en kontinuerlig löpande beredskap föratt hantera uppkomna situationer, och att göra detta snabbt.Organisering av detta stöd kan ske på olika sätt och avgörs av vilka roller som respektivehandläggare på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska ha. En möjlighet är att kopieraFunaktiva-modellen där handläggaren på Försäkringskassan tar rollen som coach vilketinnebär att ge löpande stöd. I förhållande till dagens aktivitetssamordnare krävs då reduceringav antalet ärenden. I Funaktiva Helsingborg har runt 20 personer löpande varit inskrivna iprojektet. Trots det relativt begränsade antalet ärenden har coachen ändå valt att ”köpa in”praktikanskaffning, via ett kommunalt Frisamprojekt, inklusive det löpande stödet tilldeltagaren i samband med praktikens genomförande. Funaktiva-coachens roll har dåfokuserats på underhållskontakt samt mer formella aspekter av ersättningsfrågor.Ett annat alternativ är att bygga på den SIUS-verksamhet som redan är ett program påArbetsförmedlingen. Programmet bygger på att en SIUS-konsulent stödjer klienten i sambandmed att denne påbörjar ett arbetsförsök hos en arbetsgivare. Ett alternativ för att tillgodosebehovet av flexibelt och individuellt löpande stöd är en modifierad SIUS som skulle kunnafölja individen även i förberedande och aktiverande faser, således långt innan det finns ettlöfte om anställning. Denne SIUS skulle även kunna stödja i planering och genomförande avutbildning, såväl reguljär som arbetsmarknadsutbildning. En särskild fråga i sammanhanget ärden modifierade SIUS-konsulentens organisatoriska tillhörighet, Försäkringskassan,Arbetsförmedlingen eller båda. Eftersom den kommer att spänna över såvälFörsäkringskassans som Arbetsförmedlingens ansvarsområde kan en gemensam finansieringvara av värde. Ytterligare ett alternativ är att upphandla tjänsten.I SIUS-modellen kan aktivitetssamordnaren och handläggaren i den Fördjupade samverkanbehålla de roller de har idag i Malmöprojektet.55

Behovet av förberedande insatser är stort och kan vara av olika slagEftersom de individuella behoven är mycket olika måste insatserna vara välavvägda och sättasin vid rätt tidpunkt.UtbildningsanordnareInom Malmöprojektet prövades en sju veckors kurs vid IRIS Hadar. Erfarenheten frånMalmöprojektet är generellt att insatsen vid IRIS Hadar varit för kort men också att för fleradeltagare kom insatsen för tidigt. Fem av tolv deltagare hade mycket låg närvaro och enavbröt.Reguljär kursverksamhet inom Komvux och folkhögskolaEn erfarenhet från Funaktiva är att många av dem som faktiskt gått i mål i form av utbildningeller arbete har haft olika typer av kortare/förberedande kurser inom Komvux ellerfolkhögskola. En nyckelfaktor för att klienten skulle fullfölja kursen har den löpande ochintensiva coachningen utgjort för att komma tillrätta med och hantera olika störningar sommycket ofta uppkommer. Med lämplig coachning kan sådana kurser vara ett alternativ tillandra mer sammansatta projektaktiviteter.Andra insatserDet finns redan idag ett stort antal olika insatser som kan betecknas som förberedande. Dessakan innehålla inslag av motivationsarbete, personlig utveckling, träning i basala socialafunktioner, träning i arbetsliknande situationer, vägledning med mera. De bedrivs i regel iprojektform och finansieras med Försäkringskassans samverkansmedel, kommunala medeloch/eller ESF-rådet. En inventering med beskrivning av målgrupp och innehåll behöver göras.Det behöver också tillskapas nya sådana insatser. De som arbetat i Malmöprojektet respektiveFunaktiva kan fungera som referensgrupp till de anordnare som planerar starta ESF-projektför att stödja inriktning mot aktuell målgrupp.Det finns också andra externa insatser, finansierade på liknande sätt, för att skaffa och följaupp praktikplatser.7.2 Fortsatt utvecklingsarbeteGruppen Unga med aktivitetsersättning har i slutet av 2006 uppmärksammats medialt isamband med publiceringen av Socialförsäkringsboken 2006. I en debattartikel iGöteborgsposten den 4 december 2006 skriver bland annat Försäkringskassansgeneraldirektör Kurt Malmborg:En av de saker som har legat i fokus är ungas svårigheter att få enstabil förankring på arbetsmarknaden. Svårigheterna får konsekvenserpå andra områden i livet, som ekonomi, familjebildning och hälsa.…… Men en betydande andel av unga sjukskrivna upplever att de intefår den hjälp som de behöver för att kunna återgå i arbete. Vi vetsedan tidigare att mer eller mindre alla aktörer som har ett ansvarkring rehabilitering av sjukskrivna brister i sitt ansvarstagande.Rehabilitering tillbaka till arbete är ett problem för långvarigtsjukskrivna oavsett ålder. Men konsekvenserna av att unga inte ges56

adekvat hjälp blir allvarligare eftersom kostnaden blir betydande förbåde individen och samhället.Under arbetet med projektet Funaktiva har ett antal olika lärdomar dragits; det handlar blandannat om vikten av ett löpande personligt stöd, tillgång till förberedande aktiviteter innanarbetslivsinriktade insatser genomförs och att samarbetet inom den Fördjupade samverkan förmålgruppen unga med funktionshinder måste förbättras. Dessa erfarenheter resulterade i ettprojekt inom ramen för Fördjupad samverkan, Malmöprojektet. Erfarenheterna därifrån ärlikartade dem i Funaktiva och det har nu rests ett antal frågor som Försäkringskassan ochArbetsförmedlingen bör ta ställning till. Bland annat gäller det möjligheterna till organiseringoch finansiering av det löpande personliga stödet samt förberedande insatser. Dennadiskussion pågår för närvarande.57

8. Slutsatser och förslag till förändringStyrgruppen där representanter från Försäkringskassan Skåne, Länsarbetsnämnden Skåne,HAREC, HSO och Arbetslivsinstitutet ingår har gemensamt utifrån rapporten kommit framtill följande slutsatser och förslag till förändringar.I. Coachingmetodiken har visat sig vara framgångsrik då över 30 % av ungdomarna somdeltog i Funaktiva har kommit i arbete eller utbildning. Resultaten visar vikten av att de ungasnabbt kommer igång med någon form av aktivitet samt att processen måste få lov att ta tid,då tidigare förankring på arbetsmarknaden är obefintlig eller liten. Genom denna metodikförbättras ungdomarna hälsa, de blir delaktiga i samhället och självförsörjande. Det ärdessutom samhällsekonomiskt lönsamt. Genom projektet Funaktivas försorg har 22 personerfått ett arbete eller börjat en utbildning Det genomsnittliga garantibeloppet för en person medaktivitetsersättning är 7361 kronor per månad. Om dessa personer är i arbete eller utbildningunder ett år sparar samhället två miljoner kronor i minskade utgifter för aktivitetsersättning.Ser man det i ett längre perspektiv blir vinsterna ännu större.Förslag till förändring: Coachingmetodiken bör införas, antingen i Försäkringskassansarbete genom att aktivitetssamordnarnas uppdrag förändras och utökas eller genom att andraaktörer tar ett större ansvar för den individuella coachingen.II. Det har i denna rapport framkommit att Försäkringskassans system inte är avpassat förpersoner med aktivitetsersättning som behöver arbetsförberedande aktiviteter och/ellerpraktikplats. På tre punkter hindrar Försäkringskassan system ungdomarna från att delta ipraktik. Det finns inte något fullgott försäkringsskydd, ramavtalen passar inte målgruppen ochersättningsformen rehabiliteringsersättning är en tvingande åtgärd som bara kan erhållasunder en begränsad tid. Det har framkommit att dessa ungdomar behöver lång tid för attgenom aktivitet/praktik komma i arbete.Förslag till förändring: Försäkringskassan bör göra en översyn av system och regelverk. Detinnebär att komplettera försäkringsskyddet så att det omfattar försäkring mot tredje man,upprätta nya ramavtal för denna målgrupp och förändra ersättningsformenrehabiliteringsersättning eller erbjuda en ny ersättningsform som är avsedd för personer medaktivitetsersättning som behöver rehabilitering.III. Aktivitetssamordnarna på Försäkringskassan i Skåne är idag placerade underhandikappsektionen. De får ärenden från ansökningsgruppen när aktivitetsersättning harbifallits och blir det längre fram aktuellt med arbetslivsinriktade åtgärder behövs ett samarbeteeller överlämning för handläggning inom avdelningen för sjukförmåner. Mer än hälften avungdomarna har psykiska funktionshinder och för dem kan ett handläggarbyte vara negativt.Såväl ansökningsgruppen som handläggning av arbetslivsinriktade åtgärder sorterar underavdelningen för sjukförmåner, vilket inte aktivitetssamordningen gör.Förslag till förändring: Försäkringskassan i Skåne bör placera aktivitetssamordningen underavdelningen för sjukförmåner för att få hela processen samlad.58

9. ReferenserAhlfors Svensson, G. (2002). Social Försäkring nr 10. Försäkringskassan.Antonovsky, A. (1987). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.Barron, K., Michailakis, D., Söder, M. (2000). Funktionshindrade och den offentligahjälpapparaten; I välfärd och omsorg. Stockholm: Fritzes ( SOU 2000:38).Bjerle-Frisk, A. (2006). Handläggaren gör skillnad! - försäkrades upplevelser av insatsersamordnade av Försäkringskassan. Malmö: Arbetslivsinstitutet.Chaib, M (1995). Självbild och självbestämmande. I Strömmar i tiden. Göteborg: Daidalus.Csikszentmihalyi, M. (1997). Finding flow. The psychology of engagement in everyday life.New York: Basic BooksEriksson, L., Granlund, M. (2004). Percieved participation. A comparison of students withdisabilities and students without disabilities. SJDR: Volume 6, No 3Erlandsson, L-K., Persson, D. (2005). Aktivitetsvidenskap i et nordisk perspektiv.Copenhagen: FADL`s Forlag Aktieselskab,Försäkringskassan (2005). Aktiviteter i rätt riktning. Stockholm: Försäkringsdivisionen.(Analyserar 2005:11).Försäkringskassan (2005). Att samordna aktiviteter. Intervjuer med handläggare. Stockholm:Försäkringsdivisionen. (Analyserar 2005:12).Försäkringskassan (2005). Aktiv med förhinder. Intervjuer med unga personer som haraktivitetsersättning. Stockholm: Försäkringsdivisionen. (Analyserar 2005:13).Gjerde, S. (2004). Coaching. Vad – varför – hur. Lund: Studentlitteratur.Handikappombudsmannen, (2001). Tillgänglighet för alla: handikappombudsmannens 7:erapport till regeringen. Stockholm: Handikappombudsmannen.Hovmark, S., Cederblom, R.(2004). Empati och aktivitet. Stockholm: Försäkringskassan.HSO (2003). Arbete. Handikappolitiskt målprogram. Stockholm: Handikappförbundenssamarbetsorgan.Johnreden, A. (2006). Personer med funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga. URA2006:3. Stockholm: Arbetsmarknadsstyrelsen.Kielhofner, G. (2004). Conceptual foundations of occupational therapy. Philadelphia: DavisLindholm, L. (1990). Den unga människans hälsobild. En studie över gymnasieungdomarsuppfattning om hälsa. Åbo Akademi: Pedagogiska fakulteten.59

Möller, H. (2005). Just do it. Beskrivning av en kundcentrerad modell för stöd till personermed funktionshinder. Stockholm: Försäkringskassan.Nordell, K. (2006). Alla vill dra sitt strå till stacken. Utvärdering. Västra Götalandsregionen:Arbetslivsinstitutet och Västra Götalandsregionen.Nordström, I. (2002). Samspel på lika och olika villkor: om lindrigt utvecklingsstördaskolbarns samspel och relationer med kamrater. Doctorial dissertation. Stockholm:Stockholm University Press.Nordström Skans, O. (2005). Har ungdomsarbetslöshet långsiktiga effekter? Arbetsmarknad& Arbetsliv, årg 11, nr 3.Pennlöv, J. (2004). Beviljats men inte fått. Stockholm: Fritzes. (SOU 2004:118).Proposition 2000/01:96. Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället för förtidspension.Proposition 2002/03:89. Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet.Proposition 2005/06:1. Budgetproposition för 2006.Raustorp, A. (2004). Att lära fysisk aktivitet. Bildning i rörelse. Livsstil och hälsa. Uppsala:Författare och kunskapsföretaget.RFV (2002). Sjukersättning och aktivitetsersättning. Stockholm: Riksförsäkringsverket.RFV (2003:3). Psykosocial arbetsmiljö och långvarig sjukskrivning. Stockholm:Riksförsäkringsverket.RFV. (2002). Sjukersättning och aktivitetsersättning. Stockholm: Riksförsäkringsverket.Simeonsson, R., Carlsson, D., Huntington, G., Sturt, S., McMillen, J., Brent, J. (2001).Students with disabilities: a national survey of participation in school activities.Disability and rehabilitation; 23 s 49-63.Slutbetänkande av Utredningen om unga utanför. (2003). Unga utanför. Stockholm: Fritzes(SOU 2003:92).Socialstyrelsen. (2001). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. (ICF).Spejelkavik, O., Froyland, K., Evans, M. (2004). Supported Employment in Norway – aNational Mainstream Programme. Oslo: Work Research Institute.Stavreski, H. (2006). Vi har skapat vår egen drömutbildning. En studie av en friståendeungdomsorganisations verksamhet för unga arbetslösa. Malmö: Arbetslivsinstitutet.Townsend, E. (2002). Enabling Occupation: An Occupational Therapy Perspective. CanadianAssociation of Occupational Therapists. Ottawa.60

Bilaga 1Unga med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga2006-02-20UppdragetSedan 1986 finns ett särskilt uppdrag för landets arbetsförmedlingar att medverka till attungdomar med omfattande funktionshinder får möjlighet att pröva att försörja sig genom egetarbete. Detta uppdrag hette Arbete åt Unga handikappadeUppdraget finns f o m 2006-01-01 formulerat i Förordningen(2000:628) om denarbetsmarknadspolitiska verksamheten:§5 Den arbetsmarknadspoliska verksamheten bedrivs i form av platsförmedling, vägledning,arbetsmarknadspolitiska program, arbetsplatsintorduktion, arbetslivsinriktad rehabilitering,verksamhet för unga med funktionshinder och vissa anställningsfrämjande åtgärder.§12 Verksamhet för unga med funktionshinder innebär att AMS och länsarbetsnämndernasamverkar med skolan för att genom vägledning och information underlätta övergången frånskola till arbetsliv för den som fyllt 16 år men inte 30 år och har ett funktionshinder. AMS ochlänsarbetsnämnderna samverkar också med Försäkringskassan för att öka möjligheterna tillegen försörjning genom förvärvsarbete för den som fått aktivitetsersättning enligt lagen(1962:381) om allmän försäkring.AMS ger länen särskilda medel för att detta uppdrag skall bedrivas aktivt. I Skåne finns tvåsamordnare för Arbete åt Unga med funktionshinder. De är placerade vid Af Rehabilitering.AnsvarfördelningSamordnarna ansvarar för den tidiga samverkan kring skoleleverna t o m genomgångetgymnasium.Arbetsförmedlingen, ibland särskilt utsedda handläggare, ansvarar därefter för att tillgodoseungdomarnas behov av stöd och insatser när de blivit arbetssökande efter skolan.Tidig samverkanDen tidiga samverkan handlar om:• vägledningsdagar för gymnasiesärskolans elever• deltagande i skolans informationsmöten för elever och deras föräldrar• informationsinsatser vid barn- och ungdomshabiliteringarna• enskild vägledning tillsammans med skolan• anpassning av prao/praktikplats genom skolan• stöd till personligt biträde vid arbetslivsorientering i gymnasiesärskolan• kartläggning av avgångselever från gymnasiet62

• introduktion på Af i samband med skolslutVägledningsveckorSamordnarna, med hjälp av arbetskonsulenter vid Af Rehabilitering, erbjuder varje årvägledning omfattande 6 dagar till 60 elever i åk 3 vid länets gymnasiesärskolor. Eleverna äruppdelade på grupper om 10. Vägledningen bedrivs i Hässleholm och Lund. Vägledningenbedrivs med programmedel inom arbetsprövning (ARB). Af Rehabilitering harprogrammedel för dessa.Anpassning av prao-/praktikplats genom skolanIbland finns behov av hjälpmedel för att en funktionshindrad gymnasieelev skall kunnakomma ut på praktik. Skolan saknar medel för sådan anpassning. AF kan bekosta inköp/hyraav hjälpmedel. Samordnarna förbereder i AIS.Af Rehabilitering förfogar över programmedel när det gäller personligt biträde (SPB) åtgymnasiesärskolans elever som är i praktisk arbetslivsorientering. Samordnarna fattar självabeslut.Avgångselever från gymnasieskolanVarje hösttermin kontaktar samordnarna Skånes gymnasieskolor för att erbjudaplaneringssamtal med avgångselever med funktionshinder. Även barn- ochungdomshabiliteringar, Specialpedagogiska institutet m fl engageras för att nå ut till så mångaungdomar som möjligt. När det gäller gymnasiesärskolans elever finns ett väl utvecklatsamarbete med yrkesvalslärarna.Samordnarna träffar eleverna på skolan, gör uppföljning av skolpraktik och gör en preliminärplanering för de åtgärder Af kan behöva vidta för en arbetsplacering på sikt. Överföringen tillAf-handläggare sker i gemensamt samtal i samband med skolslut. Samordnarna ansvarar föratt ta fram aktuellt medicinskt underlag. Under ungdomarnas första år som arbetssökande vidAf kan samordnarna vara delaktiga i samtal och uppföljningar av program.Sedan 2005 finns en SIUS-konsulent tillgänglig för avgångseleverna i Malmö.Samordnarna finner inte allaTrots den tidiga samverkan lyckas inte samordnarna fånga upp alla ungdomar medfunktionshinder. Många anmäler sig själva på arbetsförmedlingen, ibland utan att uppge sinafunktionshinder. När arbetsförmedlingen identifierar att det rör sig om en ung medfunktonshinder kan stöd ges av Af Rehabilitering och/eller samordnarna för Arbete åt Unga medfunktionshinder.63

Kontaktpersoner på AfPå länets arbetsförmedlingar finns särskilt utsedda handläggare som samordnarna vänder sig tillvid aktualisering av avgångselever. Dessa kontaktpersoner inbjuds regelbundet av samordnarnatill information och erfarenhetsutbyte kring uppdraget Arbete åt Unga med funktionshinder.Att tänka på vid handläggning av unga med funktionshinder som innebär nedsattarbetsförmåga:• kan anvisas arbetsmarknadspolitiskt program även innan de fyllt 20 år• kan anvisas arbetspraktik utan tidsbegräsning• erhåller efter 12 mån med aktivitetsstöd dagpenning om 475 kr (gäller upp till 25 år).Af bevakar detta manuellt och meddelar FK.• en del elever har fyllt 20 år redan i gymnasiet och blir efter 90 dagar somarbetssökande berättigade till Alfakassa enl. studerandevillkoret.• kodas särskilt i AIS, sökandeblankettens flik AMV.Samverkan med FörsäkringskassanI AMS och Försäkringskassans handlingsplan för rehabilitering i samverkan mellanlänsarbetsnämnderna och försäkringskassans länsorganisation 2006 anges unga medaktivitetsersättning som en särskild målgrupp:”Målgruppen unga med aktivitetsersättning beräknas inom ramen för handlingsplanen uppgå till1000 personer på nationell nivå. Det ska ses som en ambitionshöjning, en förstärkning och ettkomplement till den redan fungerande verksamhet och samverkansstruktur som finns förmålgruppen i många län.”Läs mer i Vis – Nationellt/Särskilda uppdrag/Rehabilitering/Handlingsplan 2006 samt bilaga 2”Unga med funktionshinder”.Under våren 2006 kommer ett särskilt projekt kring uppdraget att starta för unga medaktivitetsersättning i Malmö.Sedan 2004 pågår ett EU-projekt ”Funaktiva” kring unga med aktivitetsersättning i Helsingborgoch Nordost-Skåne. Projektet drivs med samverkansmedel från Försäkringskassan.Samverkansparter är, förutom FK och Lan, HSO-Skåne och HAREC (Centrum för handikapp- ochrehabiliteringsforskning vid Lunds Universitet). Syftet är att finna vägar ut i reguljär utbildningoch arbetsliv för en grupp unga med aktivitetsersättning , utveckla rollen somaktivitetssamordnare vid FK samt att identifiera strukturella hinder i samverkan mellan olikamyndigheter och utbildningssamordnare.Stöd i Regelboken och Skånepolicy- §5 i Förordning (1996:100) om aktivitetsstöd- §5 i AMS allmänna råd (AMSFS 2003:1) för tillämpningen av förordningen (1996:1100) omaktivitetsstöd- §15 i AMS administrativa föreskrifter (AMSFS 2002:4) om handläggningen av ärenden omaktivitetsstöd64

- §§ 9 och 18 i Förordning (2003:630) om särskilda insatser för personer med funktionshindersom innebär nedsatt arbetsförmåga- §§ 6-7 i AMS allmänna råd om tillämpningen av förordningen (AMSFS 2001:20) om särskildainsatser för personer med arbetshandikapp- Kvalitetssäkring av lönebidrag. Skånepolicy 2002:6Ann Stenberg Arbetsförmedlingen65

Samverkan kring elever som slutar skolanBilaga 2Skolan har undervisnings- och stödansvar för alla skolbarn/ungdomar i grundskolan, så ävenför barn/ungdomar som har drabbats av fysiska eller psykiska funktionshinder. Sammaförutsättningar gäller inte för elever på gymnasieskolan, eftersom denna utbildning är frivillig.Dock försöker man hjälpa elever med svårigheter efter de resurser gymnasieskolan har till sittförfogande.Det har åtskilliga gånger visat sig att ungdomar faller mellan myndigheternas ”stolar” pga attföräldrar, barnet/ungdomen inte har kännedom och kunskap om till vilken myndighet manskall vända sig, för att få stöd och hjälp från samhällets sida när man har drabbats avfunktionshinder.Genom samverkansträffar myndigheter emellan med representanter från gymnasiesärskolan,kommunens omsorgsförvaltning, arbetsförmedlingen, vuxenhabiliteringen ochFörsäkringskassan, kan elevens/ungdomens situation och behov belysas varvid rätt stöd ochhjälp kan erbjudas till den enskilde från de olika myndigheterna.Innan ärendet redovisas och diskuteras i samverkansgruppen har medgivande inhämtats frånförälder och eventuellt eleven/ungdomen.I några av Skånes kommuner sker denna typ av samverkan kontinuerligt två gånger per år,oftast med ett resultat som är gynnsamt för den enskilde individen.Under näst sista och sista skolåret får särskoleeleverna träffa arbetsförmedlingensrepresentant (unga funktionshindrade) som bl a undersöker och utreder elevens eventuellamöjlighet till fortsatt arbete/praktik på den praktikplats som skolan ordnat. Om eleven ochföretaget är nöjda och trivs med varandra utmynnar detta, inte så sällan, i en anställning medlönebidrag för ungdomen.Resultatet blir inte alltid lika lyckosamt för alla elever. Då har samverkansgruppens samladekompetens en viktig funktion att fylla, genom att försöka finna nya möjligheter för eleven.Några exempel redovisas nedan:En del elever erbjuds daglig sysselsättning i kommunens regi via LSS. Individen kan ävenerbjudas praktikplats hos förvaltning eller företag om vederbörande klarar detta, så kalladutflyttad verksamhet.Samverkansgruppens representanter har som regel god lokal kännedom inom kommunen.Gruppen har därför kunnat bidra med förslag på lämpliga arbetsgivare/företag som kan tänkasta emot praktikanter/ungdomar med funktionshinder.Skolan och/eller kommunens omsorgsförvaltning har hjälpt eleven/ungdomen till rättvårdgivare (Barn-och ungdomshabiliteringen, Vuxenhabiliteringen) kurator, psykolog, läkare,arbetsterapeut m fl.66

Kommunens Omsorgsförvaltning har hjälpt eleven till anpassat eller eget boende efterfullgjorda studier.Försäkringskassan har bedömt och föreslagit att eleven/ungdomen bör ansöka om och fåprövat om rätt föreligger till handikappersättning, aktivitetsersättning, bostadstillägg, särskildersättning för kostnader i samband med sysselsättning/aktivitet mm.Samtliga insatser i form av råd, stöd och tips i samverkansgruppen har varit gynnsamma förden enskilde individen.För att inga elever/ungdomar skall ”falla mellan stolarna” föreslås att i kommunernassamverkansgrupper borde även representanter ingå från gymnasieskolorna, för att fånga uppelever med olika typer av funktionshinder, som eventuellt kan vara berättigade till någon formav stöd och hjälp från samhällets sida.Bengt-Olle Andersson Försäkringskassan67

Bilaga 3PROJEKTBESKRIVNINGBakgrundUnder förra året påbörjades ett samarbete i mindre skala mellan försäkringskassans projektFUNAKTIVA *1 och SIA-verksamheten * 2 i Helsingborgs stad. Bakgrunden till samarbetetvar att Funaktiva kom i kontakt med ungdomar med aktivitetsersättning som hade ett uttalatönskemål om arbetsträning och praktikplats. För att inom ramen för projektet kunna tillgodosedetta önskemål fick vi för en del ungdomar ta hjälp av SIA-verksamheten. Det handlarframförallt om den grupp ungdomar som har ett psykiskt funktionshinder, som inte tillhörpersonkretsen enligt LSS, och där Arbetsförmedlingen anser att de inte står tillarbetsmarknadens förfogande. Försäkringskassan har å sin sida inte verktygen att förse deförsäkrade med pryo/praktikplatser. Denna grupp faller således ofta mellan stolarna hos deoffentliga aktörerna.I en utvärdering av hur Försäkringskassans ansvar för aktiviteter för försäkrade medaktivitetsersättning har implementerats, konstateras det att ”av de olika delstudierna har detframkommit att efterfrågan på pryo/praktik är större än utbudet” (FörsäkringskassanAnalyserar 2005:11 sid 9). I samma rapport sägs att en del ”av gruppen medaktivitetsersättning efterfrågar aktiviteter som i större utsträckning än de nu tillgängligaaktiviteterna bidrar till att förbättra arbetsförmågan och möjligheterna att få ett arbete. Deefterlyser möjligheter till högre studier, praktik och arbetsträning”.I försäkringskassans Svar på regeringsuppdrag (2005-08-01 Dnr 62826/2005) konstateras detatt många län uppger att det finns behov ”av utökade sysselsättningsmöjligheter inom ramenför aktiviteter t ex praktikplatser eller arbetsträningsplatser som en förberedelse inför enarbetslivsinriktad rehabilitering” (sid153-154).SamverkansprojektetProjektet ska spinna vidare på och utvecklas att gälla ett samarbete även utanför ramen avprojekt Funaktiva. Syftet med den lokala samverkan är att tillgodose efterfrågan påpraktikplatser och arbetsförberedande åtgärder för den aktuella målgruppen.För att möjliggöra för individen att komma vidare i nästa steg är det viktigt att en aktivitet i form av pryo/praktiksom direkt syftar till en arbetslivsinriktad rehabilitering ses som en ”tidig arbetslivsinriktad rehabilitering”(2005:11 sid 5).Samverkan mellan parterna ska också medvetandegöra möjligheterna och bana väg för olikalösningar utifrån den enskilde individens behov.Projektet har en stark fokusering på arbetslinjen. Vår uppfattning är, för försäkringskassansdel bl a på basis av erfarenheterna i projektet Funaktiva, att det går att finna långsiktigthållbara lösningar för målgruppen som har ett starkt inslag av arbete eller arbetsnärasysselsättning.Att samarbetet mellan Försäkringskassan och kommunen fungerar väl är av avgörande betydelse för attintentionerna i lagstiftningen ska kunna uppfyllas (Försäkringskassan analyserar 2005:11, sid 55).68

AvgränsningVissa specifika grupper av funktionshindrade är idag garanterade daglig verksamhet avkommunen via Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). För övrigapersoner med aktivitetsersättning är det otydligt vad kommunens ansvar för sysselsättningenligt SoL innebär (2005:11, sid 56).Samverkansaktiviteterna i detta projekt kommer inte att beröra denna problemställning, dådetta i förekommande fall hanteras av projekt Funaktiva.Andra aktiviteter för målgruppen än arbetsförberedande, arbetsträning, praktik/pryo kommerinte att ingå i denna samverkan.ArbetsättFrån den stock med ungdomar som har beviljats aktivitetsersättning, idag ca 270 ärenden iområde Nordväst, kommer försäkringskassan att välja ut 20 personer under året som passar inpå den ovanstående beskrivna målgruppen. Genom aktiv samverkan mellan parterna kommerdessa ungdomar att erbjudas arbetsträning och praktik utifrån deras behov och förmåga.Generellt kommer personerna att delta i introduktion/kartläggning och arbetsträning/praktikhos SIA i 6-12 veckor, för att därefter ha företagsförlagd praktik i 6 -12 veckor medkontinuerlig uppföljning som ombesörjs av SIA. Erfarenheten visar att praktiken i många fallkan bli betydligt längre och i flera fall leda till någon form av anställning.Kontinuerliga avstämningsmöten mellan parterna kommer att ske.Då ungdomen genom samverkansprojektet uppvisat en arbetsförmåga kommer en aktivintroduktion till Arbetsförmedlingen att ske via redan upparbetade kontakter där.*1 FUNAKTIVA, Funktionshindrade ungdomars inträde i arbetslivet. Projekt som aktivt började arbeta i april2004 med ungdomar som har aktivitetsersättning. Projektets huvudsakliga syfte är att coacha ungdomar tillarbete eller utbildning, samt kartlägga och belysa såväl möjligheter som hinder i det existerandestödsystemet. Bedrivs tillsammans med Arbetsförmedlingen, Centrum för handikapp- ochrehabiliteringsforskning och Handikapporganisationernas Samarbetsorgan i Skåne.*2 SIA-verksamheten (Sysselsättning Intellektuellt Arbetshandikappade) sorterar under kommunensutvecklingsnämnd. SIA gör en noggrann kartläggning av förmåga och begränsningar hos individen, ochutformar tillsammans med denne en handlingsplan som ger de bästa förutsättningarna för en anställning.SIA arbetar aktivt att via arbetsanpassare anskaffa praktikplatser hos förvaltningar och företag. Och attkontinuerlig göra uppföljning ute på praktikplatserna. Verksamheter inom SIA är,SIA-center: en första introduktion och grundläggande arbetsträning och vägledningSIA-tvätt, Café Måsen, SIA Kungshult, Hunddagis: arbetsträning och vägledning i arbetsträningsgrupperJack: en arbetsträningsverksamhet för personer med neuropsykriatiska funktionshinder, ex Apergerssyndrom, DAMP, Tourettes syndrom.69

Bilaga 4REFLEKTIONERAktiviteterFörsäkring vid aktiviteterDå den försäkrade deltar i en aktivitet är denne försäkrad för personskador men inte mottredje man, vilket är fallet då det är arbetslivsinriktad rehabilitering.Denna brist i försäkringen är ett av de största hindren för att kunna tillgodose ungdomarnasönskemål och behov av arbetsnära sysselsättning, t ex praktik.Projektet har gång på gång upplevt att vi inte har kunnat placera ungdomar på praktikplatserpå grund av denna brist. Många företag, framförallt de mindre, vågar inte ha en ungdom sompraktikant, då företagets egna försäkringar inte täcker upp, ifall ungdomen vållar skada påpraktikplatsen. Även kommunala förvaltningar har nekat ungdom praktikplats enkom avdenna anledning.Arbetslivsinriktad rehabiliteringFör den aktuella målgruppen kan ibland den arbetslivsinriktade rehabiliteringen bådeupplevas och verka som ett hinder. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är en åtgärd somär tvingande för den försäkrade, till skillnad från en aktivitet. Denne är i princip skyldig attdelta i rehabiliteringen, annars riskerar vederbörande att mista sin ersättning. Erfarenheten avprojektet ger vid handen att detta inte är ett problem vad gäller målgruppen. Ungdomarna villkomma ut i sysselsättning och ofta vill de mer än de vad de faktiskt klarar. Alltså behövs inteåtgärden arbetslivsinriktad rehabilitering för det syftet till den aktuella målgruppen.Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen tjänar heller inte som en morot för målgruppen,tvärtom. Ifall den försäkrade har reseersättning för deltagande i en aktivitet och aktiviteten, tex en praktik, skall övergå till arbetslivsinriktad rehabilitering, så inträder en karens som göratt den försäkrade får betala de trehundra första kronorna i månaden själv.I de län där handläggningen av aktivitetssamordningen och den arbetslivsinriktaderehabiliteringen sker hos olika handläggare/avdelningar innebär det för den försäkrade ettskifte av handläggare vilket i många fall upplevs som negativt. Särskilt då målgruppen tillstörsta delen har psykiska funktionshinder och är känsligare för sådana förändringar. Detinnebär ibland också ett dröjsmål i processen då ett ärende som överlämnas kan bli liggandepå det nya handläggningsstället eftersom det inte hamnar ”överst i högen”. Ett sådanttidsmässigt avbräck i individens process kan vara förödande, särskilt för ungdomar medpsykiska funktionshinder, där kontinuitet är en trygghetsfaktor.En åtgärd som den arbetslivsinriktade rehabiliteringen måste upplevas ha ett mervärde för attha legitimitet. För den aktuella målgruppen har projektet inte kunnat finna ett sådant mervärdevare sig för försäkringen, organisationen (handläggaren) eller individen.70

RamavtalenVi har i projektet kunnat konstatera att alltför få om ens några av de ramavtal somFörsäkringskassan tecknat med externa aktörer är anpassade för målgruppen, d v s de som haraktivitetsersättning. Lite hårddraget kan man säga att många avtal och andra projekt somförsäkringskassan engagerar sig i är anpassade för medelålders män och kvinnor som har ettarbetsgivarförhållande, eller har haft, och som blivit skadade eller utbrända på jobbet.Av våra ungdomar är det mindre än en procent som har ett arbetsgivarförhållande, väldigtmånga har aldrig haft någon kontakt med arbetsmarknaden överhuvudtaget.Våra ungdomar vill inte, t ex vid funktionsbedömningar, sitta och måla stenar eller virkagrytlappar. Utan vill surfa på nätet eller meka med bilar och dyl.Väldigt många efterfrågar också praktik eller arbetsträning som är företagsförlagd. Detta börman ta hänsyn till när man tecknar ramavtal. Något generaliserat kan man säga att flertalet avvåra avtal verkar ha ett upplägg som går ut på att man först gör en 1-5 månadersfunktionsbedömning med ovanstående pysselsättning som ett vanligt förekommande inslag,och i bästa fall kan sedan några veckors praktik erbjudas.Våra ungdomar, liksom vi, efterlyser ett omvänt förhållande; ev. några veckors allmänbedömning och sedan en funktionsbedömning i en reell arbetsmiljö. Det finns bevisligenaktörer på marknaden som kan klara av att erbjuda sådana upplägg. Projektet har samarbetatmed en sådan aktör.Ungdomar vill träffa ungdomar, inte minst de som är i samma situation som dom själva.Vuxna har de träffat tillräckligt av i sina kontakter med socialtjänst, försäkringskassan, läkarem fl. Fler avtal och projekt borde vara åldersanpassade. Det skulle också kunna motverkasocial isolering.Samverkan med andra aktörerNär vi arbetat med ungdomarna har vi kunnat konstatera att kommunen är en viktig aktör. Ettfaktum som inte alltid tillvaratas av försäkringskassan. Många av ungdomarna har sinaktivitetsersättning pga icke kroniska psykiska besvär som t ex depression, ätstörningar, socialfobi, inte sällan i kombination. Dessa har i bästa fall kontakt med sjukvården. Dock saknasnästan alltid en kontakt med kommunala instanser. En viktig sådan är den kommunalasocialpsykiatrin. Till exempel kan socialpsykiatrin erbjuda kontaktpersoner för en ungdomsom är socialt isolerad pga psykiska besvär, och som får personen att överhuvudtaget kommautanför dörren. Kommunens psykiatrihandläggare kan även samordna och förmedla andrakontakter. Projektet har vid ett flertal tillfällen förmedlat kontakt och haft gemensammamöten med socialpsykiatrin i enskilda ärenden. Det krävs ett aktivt förhållningssätt frånhandläggaren på försäkringskassan så att sådana kontakter kan skapas.Många av ungdomarna är berättigade till stöd och tillhör personkretsen enligt LSS och hardetta stöd redan idag. En del vill inte ha det, och ibland finns det inte skäl att ansöka om stödtrots att man är berättigad till det. Men det är också så att ett antal ungdomar som rimligenborde ha detta stöd och vill ha det inte har kommit till skott att söka det. Här harförsäkringskassan en uppgift inom ramen för aktivitetssamordningen, och undersöka behovetav och bistå med kontakter. Projektet har vid några tillfällen hjälpt ungdomar att söka LSSäven varit med på möte med LSS-handläggare.71

PULSInom ramen för projekt Funaktiva har startats ett samarbetsprojekt med Helsingborgskommun med samverkansmedel; projekt PULS vilket står för Praktik åt Ungdomar genomLokal Samverkan. Projektet har till syfte som namnet antyder att tillgodose efterfrågan påpraktikplatser och arbetsförberedande åtgärder för den aktuella målgruppen, d v s ungdomarmed aktivitetsersättning. PULS har hittills haft 14 personer som deltagare och samtliga dessahar beretts en arbetsprövnings/praktikplats.72

Bilaga 5Projektsamordnare: Amanda BengtssonHAREC- Centrum för handikapp- och rehabiliteringsforskningTel: 040- 33 66 10; 0709460438E-mail: Amanda.Bengtsson@smi.mas.lu.seIntervjufrågor riktade till aktivitetssamordnare i Skåne1. Vilka brister eller hinder uppmärksammar Du vad beträffar det löpande arbetet medaktivitetsersättning? (också i jämförelse med hantering av sjukbidrag och förtidspensionom Du arbetat med dessa)2. Vilka möjligheter uppmärksammar Du vad beträffar hantering av den nya förmånen?(också i jämförelse med sjukbidrag och förtidspension om Du arbetat med dessa)3. Anser Du att kunskapen om aktivitetsersättning (regelverk, vägledning osv) är tillräckligför att hantera förmånen på ett tillfredställande sätt?(ev förekommande osäkerhetsfaktor,bristande info) (också i jämförelse med sjukbidrag och förtidspension)4. Anser Du att PM, den behandlande läkarens utlåtande samt uppgifter erhållna från deförsäkrade utgör tillräcklig underlag för planering av aktiviteter?5. Anser Du att din kunskap om funktionshinder är tillräcklig för att bemöta de försäkrade påett tillfredställande sätt?6. Har Du genomgått någon form av utbildning beträffande handikapp, samtalsmetodik ellerförhållningssätt?7. Använder Du Dig av någon utarbetad, enhetlig arbetsmetod för att hantera förmånen(aktivitetsersättning) och frågor kring denne?8. Använder Du Dig av SASSAM-karta (Strukturerad Arbetsmetodik för Sjukfallsutredningoch SAMordnad rehabilitering) eller liknande?9. KONTAKTER MED EXTERNA AKTÖRERa) Hur fungerar Dina kontakter med externa aktörer (främst potentiellaaktivitetsanordnare)? Har Du ett väletablerat nät av kontakter?b) Nyttjar Du Försäkringskassans befintliga, etablerade kontakter eller skapar nya?På vilket sätt skapar Du nya kontakter? Ditt tillvägagångssätt?c) Vilken typ av externa aktörer har Du mestadels kontakter med i syfte att skaffaaktiviteter till de försäkrade: privata, statliga, kommunala, företag, organisationer,stiftelser, föreningar…?10. AKTIVITETERa) Vilken typ, eller karaktär har de aktiviteter som Du brukar bevilja? Har dessa (en delav dessa) någon anknyttning till arbetslivet eller arbetsmarknaden? Brukar Du tahänsyn till den försäkrades diagnos vid beviljande av en viss aktivitet?73

) I vems regi utförs aktiviteterna?c) Hur ofta utförs aktiviteter och över hur lång tidsperiod brukar de sträcka sig?11. REGISTRERING (avser Försäkringskassans datasystem)a) Vilka kriterier borde, enligt Dig, vara uppfyllda för att Du skulle registrera en åtgärdsom:- motivationsinsats- aktivitet- arbetslivsinriktad rehabiliteringb) Åtgärder som Du vidtagit under det senaste halvåret har Du i övervägande delregistrerad som:- motivationsinsats- aktivitet- arbetslivsinriktad rehabiliteringc) I vilken utsträckning har Du använt Dig av särskilt ersättning för kostnader somuppstod i samband med de beviljade aktiviteterna?12. Vad anser Du om frivillighet vad avser deltagande i aktiviteter och val av dessa?Vad anser Du om de försäkrades attityd och inställning?13. Hur brukar Du motivera de försäkrade till deltagande i aktiviteter? På vilket sätt brukar duta kontakt med dem och informera dem om möjligheten att delta i aktiviteter?14. Var, organisatoriskt sett, är Du placerad? Vem samarbetar Du med inom organisationen?(PM-handläggare, handikappteamet, sektionen för arbetslivsinriktad rehabilitering…)15. Hur fungerar Ditt samarbete med sektionen (avdelningen) för arbetslivsinriktadrehabilitering och andra sektioner (avdelningar)?16. Anser Du att det skulle vara lämpligare att följa upp den försäkrade vid övergången frånfritidsaktiviteter till arbetsprövning eller arbetsträning i stället för att överlåta ärendet?17. Hur renodlad är Din roll som aktivitetssamordnare?18. Anser Du att införandet av aktivitetsersättningen medverkat till förbättring avförsäkringssystemet? Anser Du att man inom Fk gör tillräckligt för de funktionshindradeungdomarna?19. Har Du, för närvarande, någon form av samarbete med Af?20. Dina eventuella önskemål vad avser interna utbildningar som bidrar till en bättre hanteringav förmånen, andra önskemål, åsikter och synpunkter samt förslag till förbättringarTACK FÖR DIN MEDVERKAN74

Bilaga 6FRÅGOR TILL DEN FÖRSÄKRADEÅLDER……………ARBETSLIVSERFARENHET, vilken? ……………….TYP AV UTBILDNING…………………………………SKOLSYSTEMETa) Vilka erfarenheter har du av den skola som du gick till (grundskola ochgymnasieskola)? Trivdes du där? Om inte, varför?b) Har du varit i behov av ngn särskild hjälp, anpassning, info, något specielltstöd? Vilka?c) Har du fått den hjälp/det stöd/den anpassning som du behövde? Om nej-varför? Har du försökt?d) Eventuella problem, brister, hinder men även möjligheter i skolsystemet somdu uppmärksammate) Varför har du valt att inte utbilda dig vidare?f) Varför har du avbrutit utbildningen (frågan riktad mot de som avbrutit sinutbildning)g) Har du planer på att utbilda dig vidare? Vilken utbildning?h) Har du fått någon hjälp vid övergången från skolan till arbetslivet?i) Har ditt funktionshinder/sjukdom påverkat ditt självförtroende?AKTIVITETSERSÄTTNINGa) Varför har du sökt aktivitetsersättning?b) Vilken kunskap har du om aktivitetsersättning?c) Har du prövat att utbilda dig vidare eller försökt att hitta ngt jobb innan dubestämt dig för att söka aktivitetsersättning?d) Har din arbetsförmåga prövats innan du beviljades aktivitetsersättning? I så fallpå vilket sätt?e) Vad tycker du om detta system med aktivitetsersättning och aktiviteter?f) Vet du vad målsättningen med aktiviteter är? Vad tror du dessa ska leda till?Varför erbjuds aktiviteter?75

g) Vilka aktiviteter tycker du kan vara bra/intressanta för ungdomar?KONTAKTER MED MYNDIGHETERa) Vilken erfarenhet har du av kontakter med Försäkringskassan (ävenaktivitetssamordnare)?b) Har du varit i kontakt med Arbetsförmedlingen, Kommunen, någonhandikapporganisation eller andra organisationer? Vem i så fall?c) Vilka erfarenheter har du av kontakter med ovannämndamyndigheter/organisationer? Tillgodoser (Möter) dessa dina behöv/önskemål?Om inte – varför? Vet du något om det som systemet har att erbjuda, t exhjälpmedel, olika kurser, aktiviteter? Hade någon av myndigheterna hjälpt tillvid samordning av alla hjälpmedel och aktiviteter som systemet har att erbjuda?d) Vilken hjälp har du fått? Vilken hjälp vill/ville du få, om du själv fick bestämmaoch utforma systemet? Har du fått någon extra hjälp från Rickard eller Petersom du annars inte har fått från Försäkringskassan?FRAMTIDa) Vilka framtidsplaner har du? Hur och var ser du dig själv om tre, fem, tio år?b) Vilken hjälp behöver du för att implementera (uppnå) dina planer?c) Skulle du vilja arbeta? Vilket arbete i så fall skulle du kunna tänka dig?d) Vad är det som hindrar dig ifrån att arbeta? Har du någon gång sökt arbete?76

Bilaga 7Intervjufrågor till coacherna som arbetar i projektetA. Uppstart/kompetens1. Hur ser din bakgrund ut? (arbetslivserfarenhet, utbildning)2. Har du tidigare arbetat med coaching?3. Fick du någon utbildning av FK inför uppstarten?4. Fanns det från början någon arbetsbeskrivning vad coaching rollen skulle innebära?B. Metodfrågor1. Vilka arbetsmetoder använder du?2. Om du fick någon utbildning i uppstarten, har du användning av den?3. Har din tidigare erfarenhet och utbildning varit till hjälp för dig i arbetet som coach?4. Vilken kunskap är viktig att besitta för att kunna bemöta ungdomarna och hantera deåtgärder som är relevanta?C. Den försäkrade1. När du får ärendet finns det då tillräckligt underlag för att kunna planera aktiviteter?2. Arbetar du med alla ärenden som är aktuella eller måste du prioritera vissa? Hur arbetar dui så fall?3. Hur brukar du ta kontakt med de försäkrade?4. Hur arbetar du för att motivera deltagande i aktiviteter/arbetsplatsinriktad verksamhet?5. Vilka reaktioner möts du av från den försäkrades sida?D. Aktiviteter/arbetsplatsinriktad verksamhet1. Vilka är de mest förekommande aktiviteterna?2. Är det vanligt att deltagande i aktiviteter leder vidare till arbetsplatsinriktad verksamheteller brukar det föras parallellt?3. Hur ofta utförs aktiviteter och över hur lång tidsperiod brukar de sträcka sig?77

4. Finns det önskemål om enbart arbetsplatsrelaterad verksamhet? Hur ställer du dig till det?5. Hur går du vidare när arbetsplatsrelaterad verksamhet finns? (fortsatt coaching)E. Kontakter med interna och externa aktörer1. Ingår du i något internt nätverk?2. Har du samarbete med andra sektioner inom Försäkringskassan?3. Vilken typ av externa aktörer har du kontakt med i syfte att ordnaaktiviteter/arbetsplatsinriktad verksamhet till de försäkrade?4. Använder du Försäkringskassans befintliga etablerade kontakter eller skapar du nya?5. Har du någon kontakt med AF, fördjupad samverkan? Om ja hur fungerar den kontakten?6. Har du tillgång till Försäkringskassans ”köp av tjänst”? Om ja hur fungerar det?F. Rollen1. Har din roll som coach förankrats i ordinarie verksamhet?2. Har du i ditt arbete stöd av din chef?3. Skiljer sig ditt arbete som coach mot hur aktivitetssamordnarna arbetar idag?G. Synpunkter1. Vad anser du om att deltagande och val av aktiviteter är frivilligt?2. Anser du att ärendet ska överlämnas till fördjupad utredning när det är aktuellt medarbetsträning?3. Vilka brister eller hinder har du uppmärksammat i det löpande arbetet medaktivitetsersättning?4. Vilka möjligheter har du uppmärksammat beträffande hantering av den nya förmånen? Vadskulle hjälpa? Vilket stöd?5. Har du förslag på förbättringar?78

Bilaga 8Processbeskrivning för arbetet med aktiviteterProcessen börjar isamband med beslutom rätten tillaktivitetsersättningSyfte:Med aktiviteteravses sådanaverksamheter somkan antas ha engynnsam inverkanpå de förhållandensom medför att denförsäkradesarbetsförmåga ärnedsatt.Aktiviteterna harmed andra ord tillsyfte att förbättraförutsättningarna föratt förbättraarbetsförmågan.Informera Undersöka KlarläggaErbjuda möjlighet att delta iaktivitet/aktiviteterSärskild ersättningFrivillighet - inga krav påmedverkan kan ställas föratt erhålla eller behållarätten till aktivitetsersättningTelefonkontaktmed dfSyfte:•Presentation av ”mig”och mitt uppdrag•Boka tid och plats förmöte med df•Informera om brev•Informera ommöjligheten att ta medsig någon till mötetInformationsbrevinför möte(Anpassat eftermålgruppen)Vilka önskemål ochbehov har df?Personligt möte•Ömsesidig information•NulägesbeskrivningHur ser df på sinsituation?Gemensam bild•Möjligheter ochhinder•Vilja-kunna-få•Konsekvenserav val•Eventuell gemensamöverenskommelseVilka fysiska och psykiskaförutsättningar har df att delta iaktivitetersom…kan ha positiv inverkan påsjukdomstillstånd,funktionshinder eller fysiska opsykiska prestationsförmågan…kan antas ha en gynnsaminverkan på de förhållandensom medför att arbetsförmåganär nedsatt?Aktiviteter som ökarförutsättningarna för attförbättra arbetsförmågan?Ett steg i riktning motsjälvständigt och aktivt liv somkan innebära mer eller mindreomfattande kontakt medarbetslivet?I möjligaste mån tillvaratamöjligheter till utveckling oarbeteKontakt med berördakommunala myndigheter förbedömning av den enskildessituationKostnader?Särskild ersättning?Personligt möteMåldiskussion•Påbörja tankarna kringmål och planering•Möjligheter och hinder(SASSAM, egenutredning)•Samverkansparter vidbehov•Identifiera andra planer•Konsekvenserav olika valResultat: Df har fåttinformation(väckt intresse)Resultat: Df harkunskap ochvalmöjlighetResultat: Df:s vilja och förutsättningar att delta ilämpliga aktiviteter klarlagdaProcessbeskrivning för arbetet med aktiviteterProcessen börjar isamband med beslutom rätten tillaktivitetsersättningSyfte:Med aktiviteteravses sådanaverksamheter somkan antas ha engynnsam inverkanpå de förhållandensom medför att denförsäkradesarbetsförmåga ärnedsatt.Aktiviteterna harmed andra ord tillsyfte att förbättraförutsättningarna föratt förbättraarbetsförmågan.Informera Undersöka KlarläggaErbjuda möjlighet att delta iaktivitet/aktiviteterSärskild ersättningFrivillighet - inga krav påmedverkan kan ställas föratt erhålla eller behållarätten till aktivitetsersättningTelefonkontaktmed dfSyfte:•Presentation av ”mig”och mitt uppdrag•Boka tid och plats förmöte med df•Informera om brev•Informera ommöjligheten att ta medsig någon till mötetInformationsbrevinför möte(Anpassat eftermålgruppen)Vilka önskemål ochbehov har df?Personligt möte•Ömsesidig information•NulägesbeskrivningHur ser df på sinsituation?Gemensam bild•Möjligheter ochhinder•Vilja-kunna-få•Konsekvenserav val•Eventuell gemensamöverenskommelseVilka fysiska och psykiskaförutsättningar har df att delta iaktivitetersom…kan ha positiv inverkan påsjukdomstillstånd,funktionshinder eller fysiska opsykiska prestationsförmågan…kan antas ha en gynnsaminverkan på de förhållandensom medför att arbetsförmåganär nedsatt?Aktiviteter som ökarförutsättningarna för attförbättra arbetsförmågan?Ett steg i riktning motsjälvständigt och aktivt liv somkan innebära mer eller mindreomfattande kontakt medarbetslivet?I möjligaste mån tillvaratamöjligheter till utveckling oarbeteKontakt med berördakommunala myndigheter förbedömning av den enskildessituationKostnader?Särskild ersättning?Personligt möteMåldiskussion•Påbörja tankarna kringmål och planering•Möjligheter och hinder(SASSAM, egenutredning)•Samverkansparter vidbehov•Identifiera andra planer•Konsekvenserav olika valResultat: Df har fåttinformation(väckt intresse)Resultat: Df harkunskap ochvalmöjlighetResultat: Df:s vilja och förutsättningar att delta ilämpliga aktiviteter klarlagda79