I statens tjänst - Krus

E N S T U D I E O M S T AT S TJ Ä N S T E M A N N A R O L L E NFinns det då något samband mellan myndigheterna i de olika fälten och rolluppfattningarna?En rimlig hypotes skulle t.ex. kunna vara att tjänstemän verksammai myndigheterna inom rättsstatskategorin i större utsträckning skulle tillhöra klassikerrollenoch att tjänstemän i välfärdskategorin oftare skulle vara företrädare.Myndighetsurvalet inom kategorin ”tredje generationen” utgörs huvudsakligenav myndigheter som betecknar sig som kunskaps- eller expertmyndigheter, vilketskulle kunna tala för att det finns förhållandevis fler experter inom denna kategori.För de två återstående rollerna är det svårare att ha någon initial hypotes om ivilken myndighetskategori de tenderar att hamna. Vad blir då resultatet? Finns detnågot samband mellan myndighetskategorierna och rolluppfattningarna? Svaret blirett entydigt nej. Något sådant samband går inte att finna. Inte heller finns det någotsamband mellan rolluppfattning och huvudsaklig mottagare av tjänsten. Det svagasamband som finns är att statstjänstemän med juridisk utbildning är något överrepresenteradebland klassikerna. Ett föga förvånande resultat med tanke på att klassikernär den historiskt sett äldsta rolluppfattningen och i ett historiskt perspektivhar juristerna dominerat stort inom statsförvaltningen. Det har alltid funnits ettnära samband mellan juridisk utbildning och en mer klassisk statstjänstemannaroll.Det finns således inga samband mellan urvalskategorierna och rolluppfattningarna,men det finns naturligtvis en mängd andra intressanta iakttagelser som kan görasom rollerna. De iakttagelserna ska här diskuteras lite närmare.5.3 En privatiserad statstjänstemannarollVad som med all önskvärd tydlighet framgår i intervjuerna är att statstjänstemännengenerellt känner en stor stolthet över att arbeta i statens tjänst. De ser sig oftasom ett redskap för demokratins förverkligande och uppfattar sig därmed ocksåha en roll som står för något mer och ”finare” än ett ”vanligt” arbete. Samtidigt somstoltheten finns där tycks det finnas ett stråk av bitterhet över statstjänstemannarollensutveckling bland intervjupersonerna. Detta inte särskilt starka, mendock existerande, missnöje uttrycks längs två olika linjer. Den ena är en mer allmänsynpunkt att det helt enkelt var bättre förr. Statstjänstemannen hade då högre statusoch möjligtvis också högre kompetens. Den andra typen av missnöje riktar sig motatt det särskiljande i statstjänstemannarollen har suddats ut alltmer. Statstjänstemannenhar blivit alltför lik sin privata kollega. Här framkommer också en implicitkritik mot myndigheternas ledningar som uppfattas ha haft alltför lätt att importeraidéer och lösningar från det privata näringslivet. Denna idéimport kan ses som en avkomponenterna i den utveckling som här har fått beteckningen privatiseringen avstatstjänstemannarollen. I olika delar av det empiriska materialet framträder spårav denna utveckling.7 1