I statens tjänst - Krus

O F F E N T L I G T E T O S – E N G O D F Ö R V A LT N I N G S K U LT U RJag menar att då delar av den svenska statsförvaltningen vävs in i och tillhör internationellasammanhang snarare än svenska blir dessa grupper ett slags öar i den svenskaförvaltningen bestående av en bit av internationella sammanhang med aktörer somarbetar efter de regler och normer som råder i den internationella kontexten. Det villsäga de blir enklaver av en internationaliserad förvaltning i den svenska staten. (Vifell,2006, s. 281)Ovanstående resonemang skulle också kunna uttryckas som att delar av statstjänstemannakollektivetär starkt berörda av internationaliseringen, medan andraförmodligen är det i betydligt mindre utsträckning. Detta är också ett förhållandesom indirekt antyds i studiens intervjuer. Det är förhållandevis få av tjänstemännensom spontant diskuterar internationaliseringen och ännu färre som ser den som enviktig förändring med avseende på statstjänstemannarollen. Avsnittets inledandecitat är ett undantag som bekräftar regeln. I fokusgruppssamtalen med handläggarekonstateras visserligen att internationaliseringen påverkar i konkreta sakfrågor,men att det i sig inte förändrar statstjänstemannarollen i någon större utsträckning.Samtidigt påpekas det att hur mycket rollen påverkas beror på myndighetensansvarsområde och verksamhet.Det finns en aspekt av EU-medlemskapet som några av intervjupersonerna kommerin på och som också har uppmärksammats i andra sammanhang, bl.a. av Förvaltningskommittén.Vad som här åsyftas är den komplikation för EU-arbetet som kanfölja av den unika svenska modellen med organisatoriskt fristående myndighetermed betydande självständighet. I normalfallet får myndigheten med utgångspunkti styrdokument som lagar, förordningar, regeringsuppdrag och regleringsbrevbestämma sin egen organisation, planering, resursfördelning och kompetensförsörjning.Den friheten gäller dock inte fullt ut i EU-arbetet, där regeringen utan föregåenderegeringsbeslut kan utnyttja myndigheternas personella och kompetensmässigaresurser. Detta utan att nödvändigtvis gå via myndighetens ledning (SOU2008:118, s. 85 ff.). Formellt sett kan inte regeringen instruera en enskild tjänsteman,bara dennes myndighet. Likafullt lämnas instruktioner som styr enskildastatstjänstemäns agerande i EU-arbetet. Instruktioner som inte grundar sig på ettformellt regeringsbeslut. Förvaltningskommittén anser att ansvarförhållandena blirotydliga när myndighetstjänstemännen saknar tydliga förordnanden, vilket ofta ärfallet. Det finns då också en risk att tjänstemännen inte fullt ut förstår att de företräderSveriges regering och inte sina respektive myndigheter (SOU 2008:118, s. 86).En av de intervjuade myndighetscheferna tar upp denna styrningsproblematik:Departementen lägger mycket på oss, att vi ska vara ute, vilket i sin tur blir lite knepigtför då är det inte jag som leder arbetet utan departementet som leder arbetet blandenstaka tjänstemän. Då är de Sverige som är ute.5 4