I statens tjänst - Krus

O F F E N T L I G T E T O S – E N G O D F Ö R V A LT N I N G S K U LT U Rhur intervjupersonerna argumenterar i denna fråga:Jag tror ju att meddelarfriheten bör vara en, om inte sista, så sen utväg. Jag menar omdet var hur man hanterar saker och ting vill man ju förhoppningsvis tro att medarbetarnaoch chefer försöker få en förändring till stånd innan man springer någonannanstans.Meddelarfriheten är ju självklart oerhört viktig. Den är ju en del av vår grundlag ochden fyller ju ett syfte. Ibland behöver man någon som ropar. Men jag tycker ändåatt den första ryggmärgsreflexen måste vara lojalitet mot sin arbetsgivare. /---/ Detmåste vara huvudregeln. Sedan kan självklart meddelarfriheten fylla en roll när duverkligen sitter i någon rävsax och upptäcker saker som är helfel.Även om tjänstemännen således ställer upp för öppenhet och meddelarfrihet understrykerflertalet vikten av att vara lojal mot sin arbetsgivare och sina chefer. Detfinns också en medvetenhet bland intervjupersonerna om att avvägningen mellanöppenhet och lojalitet i praktiken ofta kan innebära svårhanterliga dilemman förchefer på myndigheter. Traditionellt brukar framhållas att spänningen i relationenmellan öppenhet och lojalitet löses praktiskt genom att öppenheten – friheten attframföra kritik – gäller före en myndighet har fattat beslut i en fråga. Därefter gillarman läget och ställer lojalt upp. Denna inställning är också fast förankrad blandintervjupersonerna – ”när beslutet väl är fattat så får man gilla läget”. Dock, dettagäller vid handläggning av ärenden. Kritiken från tjänstemannahåll gäller ofta heltandra saker, främst upplevda missförhållanden på arbetsplatsen. Det är också denaspekten som flertalet av intervjupersonerna utgår från i sina svar.Flera av de intervjuade cheferna påpekar att det ingår i deras roll att bygga ett förtroendebland medarbetarna så att dessa inte ska anse det nödvändigt att gåut externt med sina synpunkter. Nedanstående myndighetschef uttrycker just ensådan åsikt:För mig som chef så handlar det om att bygga förtroende, att bygga förståelse. Det ärklart att är jag en katastrof så måste folk få tala om det, så är det. Någonstans måsteman få kanalisera. För man kan inte komma till mig och säga det. Det finns liksomgrader. Men är det missförhållanden i organisationen så är min roll att skapa en sådanatmosfär i organisationen att man inte ska behöva gå till media för att tala om det.Det ska man våga, kunna, ta internt i organisationen.Det finns också ett antal chefer som även om de i princip ställer upp för meddelarfrihetenär upprörda över hur medarbetare i praktiken utnyttjar densamma. ”Jaghar väldigt svårt att förstå att man kan vara så illojala som jag faktiskt tycker att en5 0