I statens tjänst - Krus

E N S T U D I E O M S T AT S TJ Ä N S T E M A N N A R O L L E NVem som är vår uppdragsgivare och vem som betalar vår verksamhet? Jag brukarpeka på de som är på gatan här ute. Det tror jag att alla som jobbar inom staten börha klart för sig. Här är det inga aktieägare, här är det ingen koncern, eller någon VDeller någon GD jag jobbar för, utan i grund och botten brukar jag säga att de somfinansierar vår verksamhet, de gör bilar, de kokar kaffe, de gör korv och de gör pappersmassa.De tjänar pengar så vi får ett antal miljoner om året som vi ska förvaltaoch dem ska vi förvalta bra.Den andra tyngdpunkten – följsamhet mot riksdag och regering – uttrycks av följandemyndighetschef:Det är en självklarhet att vi är statstjänstemän på politikens villkor. Vi är till för atthjälpa politikerna förverkliga sin politik och det tror jag man måste ha väldigt klartför sig som statstjänsteman. Det kan jag väl säga att det är en av mina stora utmaningarsom GD att få alla medarbetare att tydligt se detta, att vi måste ligga med öratmot rälsen och fånga in signaler och vara lyhörda om vartåt politiken bär.Just denna aspekt att man som statstjänsteman ser sig som ett redskap i den demokratiskastyrkedjan tydliggörs i flera intervjuer. ”Vi är ett instrument”, som entjänsteman formulerar det. Nedanstående intervjuperson sträcker sig t.o.m. så långtsom att se lojaliteten mot den politiska nivån som överordnad lagtroheten:Som statstjänsteman måste man förstå att man jobbar åt politiken. På min myndighetfinns det många tjänstemän som brinner för sina frågor, men jag tycker ändåatt vi har fått dem att förstå att vi måste följa regeringens styrsignaler. Även närregeringens agerande kan strida mot lagen.En så långt gående lojalitet som ovanstående tjänsteman uttrycker tillhör emellertidundantagen. Vanligast är att företrädarna framhåller att de ser medborgarnaoch politikerna som sina uppdragsgivare gentemot vilka de har att visa följsamhetoch lojalitet. Inte sällan anges också att som statstjänsteman är man finansierad avmedborgarna, vilket innebär ett alldeles särskilt ansvar.På en fråga om vad som skiljer en statstjänsteman från sin motsvarighet på denprivata sidan är det mest frekventa svaret, föga förvånande, att på den privata sidanär det vinsten som är det överordnade målet medan det överordnade målet för enstatstjänsteman uttrycks i mer altruistiska termer, som att vara till för det allmännasbästa, eller för att få en demokrati att fungera. Eller som nedanstående tjänstemanuttrycker det – det är de enskilda individerna som statstjänstemannen är till för.2 9