I statens tjänst - Krus

O F F E N T L I G T E T O S – E N G O D F Ö R V A LT N I N G S K U LT U RDet som definierar en modern klassiker i studiens typologi är – minst lika mycketsom klassiska egenskaper som objektivitet, opartiskhet och integritet – känslan ochstoltheten att arbeta i statsmakternas tjänst, att vara en kugge i det politiska maskineriet.En myndighetschef uttrycker det på följande sätt:Utifrån den position som jag har varit i så tycker jag att det finns något specifikt i attvara offentlighetens tjänare. Man är till för det allmännas bästa. Man har ett uppdragfrån statsmakterna att utföra en tjänst för det allmännas bästa. /---/ Alltså det skafinnas ett speciellt etos. De som är avlönade och arbetar åt staten bör annars påminnasom att deras yttersta mål, målet med deras verksamhet, det är att utföra en tjänståt det offentliga. /---/ Jag har inga problem med att vi är ett instrument för staten ochstaten styrs ytterst av riksdagen och det bör man heligförklara.När klassikern diskuterar statstjänstemannarollen lyser det inte sällan igenom enlite nostalgisk längtan tillbaka till den tid då statstjänstemannen hade en mer uppburenposition i samhället. En myndighetschef kan uttrycka det på följande vis:Det fanns en tradition i den gamla ämbetsmannatraditionen att ämbetsmän, statstjänstemän,var så statsmannaaktiga att de inte ens deltog i offentliga val. Det ärnaturligtvis en omöjlig position i dag, men det visar i alla fall vad ämbetet och rollenhar inneburit och vi har tappat en del av det.Bortsett från att ämbetsmän historiskt sett långtifrån alltid har avhållit sig frånpolitiskt engagemang, exempelvis under 1800-talet hade ämbetsmännen en mycketstark ställning i riksdagen och såg också till att genom riksdagsarbetet stärka professionensställning i olika avseenden (t.ex. Ehn, 1998, s.115), illustrerar citatet ovanen inte helt ovanlig åsikt bland klassikerna: statstjänstemannarollen är inte vad denhar varit. Nedanstående två intervjupersoner delar denna åsikt:Jag tycker att statstjänstemannarollen i Sverige har blivit urholkad. Förr i tiden vardet verkligen någonting att se upp till. Rollen hade status och det var något. Senaste20–30 åren har det nästan blivit att man förringat det – ”jobba statligt? Äh vadå”. Manär inte effektiv. Det känns som att man behöver lyfta statusen på statstjänstemannarollen.Jag tror dessvärre att statstjänstemannarollen, respekten för statstjänstemannafunktionen,urholkas. Det hänger nog samman med både så att säga ett förändratsamhälle, man tappar auktoritetstro och det är på gott och ont, men också ett politikerföraktsom kan smitta av sig på statstjänstemän som har att uppfylla politikensbeställningar.2 6