I statens tjänst - Krus

O F F E N T L I G T E T O S – E N G O D F Ö R V A LT N I N G S K U LT U Rett kännemärke för den moderna välfärdsstaten, behövde till sin hjälp i planerandepositioner inom statsförvaltningen samhälls- och beteendevetare. Statstjänstemänmed utbildningsbakgrund som statsvetare, socionomer, sociologer och kulturgeografergjorde därmed sitt intåg i förvaltningen. Genom sin bakgrund tenderade denya statstjänstemännen att ha en mer flexibel syn på sin reglerande roll (Esping,1994, s. 88). De hade likaså en större förståelse och öppenhet för den politiskanivåns preferenser.Välfärdsstatens dramatiska framväxt och därmed statsförvaltningens expansion ochökade komplexitet gjorde det allt svårare för den politiska nivån att styra sin förvaltningpå traditionellt vis. En detaljerad regelstyrning fungerade inte längre. Underandra halvan av 1900-talet etablerades nya sätt att styra förvaltningen. Genom ramlagstiftningoch mål- och resultatstyrning förändrades också statstjänstemännensförhållande till politiken. Mer av politiska överväganden delegerades till tjänstemännenute på myndigheterna.Successivt under samma period skedde en annan viktig förändring av statstjänstemannarollen– nedmonteringen av dess exklusivitet. Statstjänstemännens arbetsrättsligaställning anpassades till förhållandena på arbetsmarknaden i övrigt. År1965 togs grundlagsskyddet för statstjänstemännens oavsättlighet bort i sambandmed att den statliga förhandlingsrätten infördes. Förhandlingsrättsreformen innebaren avgörande förändring av relationen mellan statsmakterna och statstjänstemännen.Från att som ämbetsmän ha förkroppsligat staten blev statstjänstemännennu denna stats motpart, på samma sätt som gällde för deras privatanställda kollegor.Förändringarna i arbetsrätten innebar i förlängningen att regleringen av ämbetsansvaretförändrades och anpassades till vad som gällde på övriga arbetsmarknaden.Denna anpassning fortsatte sedan genom lagen om offentlig anställning (LOA). Ingaavtalsförbud fanns nu kvar. Genom ett medvetet politiskt och fackligt agerande hadeämbetsmannen förvandlats från en överhetsperson som förkroppsligade staten tillen helt vanlig tjänsteman, för vilken staten utgjorde arbetsgivare och motpart.Den styrmodell som introducerades i Sverige på allvar under andra halvan av1980-talet – resultatstyrningen – utgör en komponent i det löst sammanhållna”styrningspaket” som har fått beteckningen New Public Management (NPM). Mångaav de idéer som återfinns inom NPM är hämtade från den privata sektorn. Genomgåendeär att skillnaderna mellan offentlig och privat sektor tonas ned och, som enkonsekvens, offentliga organ ska kunna styras som privata dito. Till NPM-konceptetbrukar också föras en preferens för privata alternativ och en ökad konkurrens frånprivata utförare. Vidare finns ett starkare fokus på mätbara prestationsmål ochpå kontrollinstrument som utvärdering, tillsyn och revision. Den uppsplittring avintegrerade myndigheter utifrån funktion (produktion, kontroll etc.), som har varit2 0