I statens tjänst - Krus

E N S T U D I E O M S T AT S TJ Ä N S T E M A N N A R O L L E NÄmbetsmannen befann sig genom sina anställningsvillkor under lång tid statusmässigtpå en klart högre position än andra löntagare. Skötte man sig och inte gjordenågra grövre fel var man garanterad livstidsanställning, tryggad befordringsgångoch en relativt sett god pension (ST, 2007, s. 28).Industrialiseringen och senare demokratiseringen av Sverige kom att förändraämbetsmannarollen i ett par avgörande avseenden. För det första ledde industrialiseringentill en förskjutning inom ämbetsmannaprofessionen från regelkunskapmot ett ökat inslag av sakområdeskännedom. Experter, som ingenjörer och ekonomer,började mer frekvent dyka upp bland statstjänstemännen (Torstendahl, 1985,s. 31). Den andra förändringen av rollen hängde samman med demokratins segeri början av förra seklet. Kungen och ämbetsmannastaten fick nu en motpol genometablerandet av parlamentarismen och demokratin. Den traditionella ämbetsmannarollenbehövde därmed anpassas till de förändrade maktförhållandena. Dettaskedde också på flera sätt. Ett sätt var att än starkare understryka myndigheternasoch ämbetsmannens självständighet. Vid tiden för demokratins införande försökteframstående jurister etablera en tolkning av regeringsformen som innebar attförvaltningsmyndigheterna i princip skulle likställas med domstolarna (Stjernquist,1984, s. 219). Denna långtgående omtolkning av myndigheternas självständighetkom dock aldrig att genomföras. I stället skedde en successiv anpassning av dentraditionella ämbetsmannarollen till den nya situationen. Förändringen innebar atten ny typ av klassisk ämbetsmannaroll växte fram. En roll som kom att accepterapolitikernas överhöghet och som lojalt verkställde de politiska besluten. Betoningenav neutraliteten som alltid funnits som en viktig komponent i den klassiska statstjänstemannarollenförändrades i och med demokratiseringen av Sverige från enneutralitet ovan politiken till en neutralitet underställd politiken (Mellbourn, 1979,s. 51). Den klassiska ämbetsmannen har från den tiden lojalt verkställt de politiskabesluten. Detta dock utan att lägga några politiska värderingar i verkställandet, allraminst några partipolitiska. Här kan vi dock se ett embryo till en ny statstjänstemannarollväxa fram. En roll där statstjänstemannen ser sig primärt som ett redskap föratt förverkliga medborgarnas behov och önskemål som de uttrycks via den demokratiskastyrkedjan.Sammanfattningsvis kan vi se hur industrialiserings- och demokratiseringsprocesseni det här sammanhanget förändrade den klassiska statstjänstemannarollenoch också lade grunden till två nya statstjänstemannaroller. Roller som också haråterfunnits i det empiriska materialet och som där benämns experten respektiveföreträdaren (se kapitel 3).Såväl experten som företrädaren utvecklades och blev mer frekvent förekommandei kölvattnet av välfärdsstatens framväxt. Den sociala ingenjörskonsten, som blev1 9