Kompendium - Datorteknik

till skillnad från instruktionen LDA #8 som kodas:F.3.4Komponenter00000 1000000 1000Vår mikroprogrammerade dator kan naturligtvis betraktas som ett sekvensnät, beståendeav vippor och kombinatorik. Vi slår ihop vipporna i grupper om 8 till register,se fig. F.8. Registren har en LOAD-signal. Eftersom registren kopplas till engemensam 8-bitars buss behöver vi också signalen OE, output enable. Vi bestämmeross för att alla sådana verkställande signaler är aktivt höga. I fig. F.8 visas18xLOADQDStyrenhetT1 2 3 4OEREGA234REGBFigur F.8: Två 8-bitars register anslutna till en 8-bitars buss.också ett register REGB med förenklat skrivsätt, signal 3 är alltså OE och 4-an ärLOAD. Om styrenheten aktiverar signalerna 2 och 4 under en klockperiod kopierasinnehållet i REGA till REGB. Signalkombinationen 1 och 3 ger dataflödet motsattriktning.Nu är det alltså läge för att titta på en styrenhet. Det vi lärde oss i digitalteknikengår utmärkt att använda här, speciellt konstruktion av SN med ROM. Detkommer att visa sig att vår styrenhet ska vara bra på att ge ifrån sig sekvenser avutsignaler, däremot behöver den inte reagera på insignalerna vid varje klockning.Vi föreslår alltså bygget i fig. F.9, uppbyggd av en universalräknare, som vi kallarmikroprogramräknare och ett ROM, kallat mikrominne. Varje rad i mikrominnetkallas en mikroinstruktion. MPC kan laddas, räkna upp eller nollställas beroendestyrsignaler. Dessutom finns ett START-register, som håller en startadress för MPC.Signaler 1,2,3,4 går till registren i fig.F.8. Mikroprogrammet fungerar nu så här:rad 0 klockar in någonting i START och rad 1 laddar detta värde i MPC. Vi antaratt vi nu hamnar på adressen 5 där följande sker: REGB=REGA och MPC=0. Mikroprogrammetbörjar nu om på rad 0 och vi får väl tänka oss att START har fått ettnytt värde. Ovanstående är alltså ett exempel på enkel mikroprogrammering.76