Public Enemy Suede Underworld Non Phixion Mando Diao - Groove

Nummer 6 • 2002Sveriges största musiktidningDeathinVegasPublic EnemySuedeUnderworldNon PhixionMando DiaoChilly & Leafy • S.I. Futures • Moldy Peaches • Ex-girl • Steve Shelley

Groove 6 • 2002Ex-girl sidan 5Tre frågor till Steve Shelley sidan 5Lätt att vara DJ sidan 5S.I. Futures sidan 6Allt är NME:s fel sidan 6Chilly & Leafy sidan 7Ett subjektivt alfabet sidan 7Mando Diao sidan 8Public Enemy sidan 10Suede sidan 13Non Phixion sidan 14Death in Vegas sidan 16Moldy Peaches sidan 20Underworld sidan 21Mediarecensioner sidan 22Albumrecensioner sidan 25Vinylrecensioner sidan 26Demorecensioner sidan 28LedareStorleken harvisst betydelseSom vilken frisk sjuåring somhelst så växer Groove på höjden,närmare bestämt 5,5 centimeter.Vi har så mycket material ochidéer att vi inte får plats i denkvadratiska kostymen – dags attbyta upp sig helt enkelt. Dettainnebär utöver att våra artiklarblir fylligare att antalet recensionerökar rejält (och ändå hittar duytterligare cirka 100 stycken påvår hemsida www.groove.st). Alltdetta känns extremt tillfredsställandeför mig eftersom det finns såmycket intressant musik att skrivaom.Även på internet kommer viatt spänna musklerna under hösten.Sökfunktionen kommer attförbättras, ett recensionsarkivkommer att upprättas så att allavåra tiotusentals recensioner frånförr och nu finns ögonblickligentillgängliga. Dessutom kommer viGary Anderssonchefred@groove.statt lägga ut låtar med demobandvi tycker förtjänar fler lyssnare, enunik chans att få höra ny ochspännande svensk musik. Ochsnart levererar vi även konsertrecensionerpå hemsidan, något vimärkt att ni, våra läsare, vill ha.Allt detta är, som man säger,under uppbyggnad. Magisk dag iveckan kommer att bli måndagar,då släpps alltid någonting nytt.Annars känner jag mig mestinspirerad av Public Enemys nyaplatta som kom i somras. Efter enpratstund med Chuck D, somresulterade i en artikel i dettanummer, inser jag hur mycket jaguppskattar artister som har endrivkraft som inte nödvändigtvisstavas $.OmslagDeath in Vegas av Johannes GiotasGrooveBox 112 91404 26 GöteborgTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sthttp://www.groove.stChefredaktör & ansvarig utgivareGary Andersson, chefred@groove.stSkivredaktörBjörn Magnusson, info@groove.stMediaredaktörDan Andresson, da@groove.stLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.stRedigeringGary Andersson, Henrik StrömbergAnnonserPer Lundberg G.B., annons@groove.st,0706–44 13 79DistributionKarin Stenmar, distribution@groove.stWeb Ann-Sofie HenricsonFör icke beställt material ansvaras ej.Tryckt på miljömärkt papper.Tryck Adargo Press ABISSN 1401-7091GroovearbetareHenrik StrömbergJohannes GiotasMats AlmegårdDan AnderssonGary AnderssonTherese BohmanMia CarlssonJonas ElgemarkMattias ElgemarkFredrik ErikssonMoa ErikssonAnnica HenrikssonCharlotta HolmPeter JernbergTherese KarlssonPigge LarssonRobert LagerströmCinthia LjungqvistPer Lundberg G.B.Björn MagnussonThomas NilsonMia OlssonJohanna PaulssonDaniel SeverinssonMagnus SjöbergPeter SjöblomMathias SkeppstedtHenrik StrömbergS.I. Futures på sidan 6.Suede på sidan 13.Groove görs i samarbete med:Mia CarlssonMattias ElgemarkNon Phixion på sidan 14.Underworld på sidan 21.2 Groove 6 • 2002

www.ahlens.comCD 185·Missa inte Olle Ljungströms nya!SyntheziserErbjudandet gäller t o m 25/9, så länge lagret räcker.Ett hus, tusen möjligheter.

Ex-girltext: Johanna Paulssonbild: Cinthia LjungqvistUnderjordiskt hopkokTre frågor till...Inte många band sjunger om gurkoroch tackar grodor i skivomslaget. Mendet är långt ifrån det enda som gör attjapanska trion Ex-girl sticker ut.Steve Shelley,trummis iSonic Youthoch skivbolagschefpå SmellsLike RecordsTrots att de tre japanskorna ser ut attbära senaste Tokyo-modet, vägrar de attbli fotograferade.– Inte innan vi bytt om till våra scenkläder,förklarar de.Mörkret har lagt sig över det lilla festivalområdeti Emmaboda och plötsligtkänns allt ganska overkligt. Ex-girl harintagit scenen iförda någon sorts neonfärgadekokonger. Under döljer sig gulaklänningar med paljetter och jag tvivlarinte det minsta på att de släppts nerdirekt från den egna fiktiva planetenKero! Kero! På mickstativen hängergosedjursgrodor och i bakgrunden hörsett Brian Enoskt ljudlandskap, knappasten slump med tanke på att bandets producentkallas Japans egen Eno.Back to Mono Kero som är deras fjärdealbum varierar mellan utflippad No Wave,operaharmonier, distade gitarrer ochpunk á la bandets egna hjältar Siouxsie &The Banshees. Innan jag ens hunnit frågaberättar trummisen Fuzuki att Kero!Kero! betyder kvack, kvack.– Vår producent ser ut som en groda sådet är därifrån det kommer, fyller basistenKirilo i.Alla tre försöker ivrigt besvara minafrågor men speciellt Kirilo har en förmågaatt hela tiden halka över till japanska vilketleder till smärre kommunikationsproblem.När Ex-girl bildades 1997 kundeingen av medlemmarna spela någotinstrument vilket är ganska svårt att tronär man ser dem idag. Samtidigt berättarde att det i stort sett är producentenHoppy Kamiyama som skriver all musik.Själva står de för texterna som knappasttillhör de mest konventionella.– Vi tycker om att skriva om annorlundasaker som gurkor och andra vardagssaker,säger nya gitarristen Keiko.Ex-girl handlar enligt dem själva omrock och underhållning och när trionsom extranummer kör sin version av M:sgamla hit Pop Muzik komplett med SpiceGirls-Wannabe-sång har knappast någontråkigt. Men trots tjejgrupps-parallellentillhör Ex-girl definitivt undergroundscenensåväl på planeten Kero! Kero! som iJapan och i resten av världen.Vad är din senaste signing?– Jag signar egentligen ingen, skivornasläpper i stort sett sig själva. Ta tillexempel plattan med Tony Garnier, enbasist som var med i Lounge Lizards.Han sa för något år sedan att han hadespelat in något men det var inte mermed det. Sedan mötte jag honom i vårasoch frågade hur det gick med skivan ochhan hade inte gett ut någon så då gjordejag det. Det blir lite hur som helst. Detkan vara något jag blir besatt av ellerbara måste ge ut.Vad blir du besatt av då?– Vad som helst: jazz, rock, blues, soul –jag är inne på vad som helst. Inte somThurston, Jim och Lee som är väldigtakademiska.Men du gillade Sonic Youth innan dugick med i bandet?– Absolut, jag var definitivt ett fan. Ochvisst lyssnar jag fortfarande på någonskiva då och då. Men någon favorit-SonicYouth-platta har jag inte. Efter det attman spelat in dom låter dom alltid somnågonting annat än man förväntat sig.Fast min yngre syster är väldigt förtjust iBad Moon Rising fast jag inte spelar påden. Det är konstigt. Ha ha ha. Jag harförstås lyssnat mycket på Dirty just nueftersom vi kommer att ge ut denremastrad som dubbel-CD i höst. Detfanns väldigt mycket material över trotsatt det var en dubbel-LP, så en extra-CDblir bara med B-sidor, 8-kanals demosoch jam. Då var vi smittade av att en CDkunde rymma så mycket som vi måstefylla. Fast jag tycker att om det inte är ensamlingsskiva så är det väldigt jobbigtatt lyssna på en artist i 80 minuter. Därförär både Murray Street och NYC Ghostand Flowers runt 45. Det är en bra längd.Fredrik ErikssonLätt att vara DJJag är ute på en av Lunds nationer. Kvällens DJspelar Pulps Common People. Efter det komBrainpools Bandstarter, Oasis Wonderwall ochBlondies Hanging on the Telephone. Någonvecka tidigare var jag ute på ett av Stockholmsindieställen där popkillar i yngre medelåldernhoppade upp och ner till Nirvanas Smells LikeTeen Spirit. Pulps Common People gick givetvispå högvarv även där. Gäspandes på dansgolvetinser jag att det är lätt att vara DJ nuförtiden.Spela lite uttjatade klassiker uppblandatmed en stor nypa 90-tals-nostalgi. Peta in enoch annan nyare låt med The Strokes, The Planeller Håkan Hellström. Huvudsaken är att det ärnågot som Lokko gillar. Mer behövs inte för attfylla dansgolven på Sveriges samtliga nationeroch indieklubbar. Jag älskar Pulp men tvingasjag höra Common People en endaste gång tillkommer jag förmodligen börja kräkas av leda.Är det inte dags att inse att 90-talet är slutoch att man kanske borde tänka på att gå vidare?Det finns fler band än Oasis, Blur och Pulp.Och ska man spela Blondie så förstår jag intevarför man väljer deras mest uttjatade låt närde gjort så många andra mycket bättre.Tiden är förbi när Expressen Fredag varstörst, alla popkillar hade turnups på sina jeansoch Andres Lokko var guden i varje indieflickas/pojkesskivställ.Problemet är att denna popens guldålderinte vill släppa taget om dem som tyckt sig hahittat sig själva då det begav sig. På samma sättsom det finns en mängd mänskliga kvarlevorfrån 80-talet som fortfarande tycker det ärcoolt med uppfluffade luggar.Själv var jag för ung för att hitta mig självdå. När jag tänker tillbaka på min barnsligadyrkan av Broder Daniel och Andres Lokko ärdet med en lätt rodnad på kinderna. I helaåttonde och nionde klass i högstadiet hade jagpåklistrade stjärnor på kinderna. Till slut fickjag eksem av dem så då fick jag sluta. Men minbeundran för den ömklige Henrik Berggrenfortsatte ett tag till. Jag döpte till och med minkatt efter nämnda karlslok. Jag läste Pop pådjupaste allvar och rökte Marlboro lights för attjag hört att det var dem som Lokko rökte. Menden tiden känns tack och lov långt borta nu.Därför känns det som smärre tortyr atttvingas återuppleva dessa minnen om och omigen när DJ:s spelar Common People och allazombielikt sjunger med i texten. Som om tidenstått stilla och ingenting förändrats. Dessutomär det ärligt talat inte så jävla lätt att dansasnyggt till Pulp eller Nirvana.Moa Erikssonmoa@groove.stwww.groove.st 5

S.I. Futurestext & bild:Henrik StrömbergKlipp och klistraVem är Si Begg, förutom ännu entechnomusiker med aliassjukan?Fast han hävdar att det är slut mednamnbytena nu. Vi får väl se.Egentligen kan nog Si Begg bäst sammanfattasmed kommentaren han fällde underfotograferingen. Jag hade snabbt fått lånaen för mig okänd kompaktkamera, ochden uppförde sig inte som jag förväntademig. Det var svårt att få den att exponera,och dessutom förde den en massa distraherandeoväsen. Si hade en annan syn påkamerans motoriska yttringar.– Jag tycker den låter bra.För Si var kameran inte ett besvärligtarbetsredskap, utan en källa till intressantasamplingar.– Jag tror att när man är riktigt ung, mellanåldrarna ett och tolv, måste omgivningenoch vad man hör för musik influera en väldigtmycket. För mig var det mycket dåligTV, soundtracks, reklamfilm, den sortenssaker. Jag tror det var där jag fick minsorts klippa-och-klistra-estetik ifrån.Hans musik är så fylld av klurigt programmeradesamplingar att man vid förstalyssningen kan missa att den faktisktsvänger bra. Jag berättar för Si att jag intevar så förtjust i S.I. Futures-plattan förränjag lyssnade på den i hörlurar.– Mm. Jag arbetar mycket med hörlurar.Jag lägger in mycket detaljer i musiken,och jag har märk att om man lyssnar pådet på riktigt hög volym, på en klubb tillexempel, så låter det lite stökigt, det blirlite oskarpt, medan i hörlurar eller på enriktig bra stereo kan man uppskatta allasmå bitar.Med S.I. Futures-materialet försöker Siklämma ihop alla stilar hans olika alias(Cabbage Boy, Buckfunk 3000, Si Begg,Bigfoot, etc) stod för till en enhet.– Det är nog därför det är så ”action packed”,för det är allt på en gång. Jag försökerverkligen skapa något nytt, något annorlunda.Folk som gör elektronisk musik har helatiden en press på sig att göra nya saker,medan man i rockmusik kan göra sammalåt om och om igen.– Javisst. Om du har en stark sånginsatskan man komma undan med mycket mer ibakgrunden, men om man gör instrumentalmusik, särskilt om man gör musik som`^

Chilly & Leafytext: Gary Anderssonbild: Therese KarlssonTillbaka till framtidenEttsubjektivtalfabettav falcoDet var Gus Nelson som den 1 oktober 1978intog scenen på The Orpheum Theater iMemphis under en av Mud Boy & The Neutronsmånga avskedskonserter. Men det varTav Falco – efter att Leadbellys The BourgeoisBlues kulminerat i att han styckade gitarrenmed en cirkelsåg – som klev av den. Ömsomcabaret, ömsom rockabilly följde med bandetPanther Burns men egentligen var tankenfulländad redan den där kvällen. De svartakläderna, de rosa hängslena och den patenteradeHitlermustaschen – som en CharlieChaplin för 1950-talet – allt fanns på plats.Bara en annan har någonsin varit lika punkoch han dog ett år tidigare.DAfaster fasterÄr namnet på den skiva som satte Kramforspå den svenska musikkartan. Plattans omslagär gjort av serietecknaren David Nessle somvisar de fem medlemmarna i Psychotic Youthnär de i full fart åker gatan fram i en gammalamerikanare. 1985 stod Psychotic Youth i börjanav en lång och framgångsrik karriär. Derasmedryckande surf/garagerock kom direkt frånde ångermanländska skogarna via Memphis,Tennessee rakt in i hjärtat.PLGBFör tre år sen förebådade singeln Tuff tripp stordåd, men iställetföljde bara tystnad. Chilly & Leafy var tvungna att omgruppera.Men 2002 är Sverige definitivt mogen för deras musik.fiskNär Guy Kyser i Thin White Rope vrålar”Fish!” i en oändlighet till ett monotontmalande riff i låten The Fish Song går det rysningarlängs ryggraden. När de spelade låteni Roskilde för en massa år sedan var jag fastövertygad att det var fist han sa, så jag stoddär och vrålade med knytnäven i luften. Är jufiskallergiker så jag kanske förträngde. Attsedan någon som kallar sig Fish fortfarandefår hålla på att förpina rockvärlden med sittMarillion är nästan komiskt. Egentligen räknasde inte, men bläckfiskar är vanligt förekommandei rockvärlden, inte bara på RedHot Chili Peppers medlemmars axlar, utanockså på Gentle Giant omslag. Glöm inte helleratt The Beatles sämsta låt handlar ombläckfiskar. På en singelbaksida med Bauhaussjunger Peter Murphy detaljerat hurman bakar en fiskkaka. Vet inte hur jag ska fåin Feargal Sharkey, men jag vill så gärna. JE– Världen var inte redo för oss. Folk sa”reggae på svenska det funkar inte”.Gary ”Leafy” Beckford låter inte detminsta kaxig, han konstaterar barafakta. Tillsammans med Kent ”Chilly”Westerberg gör han partyfylld raggamusikmed underhållande texter som hörtsen hel del i radio och dessutom brukarspelningarna bli intensiva. Anledningentill att duon redan från början sjöng påsvenska var för att folk lättare skulle förstå.– Vi ville att Kurt, Bertil och… ja, Anna-Karin skulle fatta vad vi snackade om,skrattar Leafy som själv inte har svenskasom modersmål.Debutalbumet Unda Dawg Entouragesläppte de på egen hand efter attden ursprungliga dealen med storbolagetförsvann ut genom fönstret.– Vi trodde inte att det gick att göra alltsjälva och folk sa det till oss också. Menvi hade egentligen inget val – vi tänkte”antingen så kör vi själva eller så läggervi av”, menar Leafy.Och utvecklingen numera verkar gåmot att fler svenska artister väljer självständighet,många driver egna bolagsåsom Timbuktu, Petter och The LatinKings. Men även ungdomar är mermedvetna.– Jag är musiklärare på en skola ochmånga ungar säger att de vill startanågot på egen hand istället för att försökaskaffa skivkontrakt, berättar Leafy.– Det är väldigt annorlunda än för barafem år sen, fyller Chilly i.– Jag tycker att skivbolagen bordeskämmas.– Ja, de är svettiga nu.Grundplåten till egna bolaget UndaDawg Records kom från rättigheter tillderas musik som såldes till tevereklam.Dessutom sparade de gager från spelningar.I framtiden kommer de att släppaskivor med andra artister också, detpratas om tolvor med Spoonhead ochdansken Mystic MC.– Efter att vi lagt av som artister kommerUnda Dawg Records att finnaskvar, säger Chilly.För egen del siktar de på utlandslanseringoch skriver därför mer på engelskanu. Marknaden är global och kanskehamnar de även på Jamaica.– Det vore damn nice om vi kunde nå tillJamaica, men det är inget vi skulle döför, säger Leafy. Jag vill bara nå till dennivån att vi blir bokade dit, det är detviktiga.– Ja, att spela på Jamaica är ingen lek.Frisk ny tävlingpå www.groove.st!Du kan vinna plattor med:Eve (Universal)Underworld (V2)Queen Adreena (Border)eller varför inte en liten T-shirt frånPaola (Virgin)www.groove.st 7

Mando Diaotext: Per Lundberg G.B.bild: Johannes GiotasKomprimerat adrenalinFem nästan okända killar från Dalarna har med sin smutsiga soulrocktagit ett rejält kliv mot berömmelse.– Rock ska spelas med ett spädbarns intelligens, säger basisten Carl-Johan.I sommar har Mando Diao från Borlängeåkt land och rike runt med den kringresandejättecirkusen Kalas. Det lilla bandet.Det okända. Bandet som var med föratt se och lära. Men Mando Diao varredan fullärda i konsten att skriva bländanderocklåtar och rocka en publik.– Vi fick färre drinkbiljetter än Kent ochblev verkligen behandlade som ”det lillabandet”. Men vi trivdes med att slå urunderläge. Skulle vi komma upp på någonpiedestal redan efter första skivan så skullevi nog dala direkt.Det första man slås av när MandoDiao spelar live är hur tungt och tufft detär med Hammond-orgel. Sen knockasman av att låtarna verkar greppa en inacken och vägrar släppa taget. Ochgivetvis ser Mando Diao snygga ut påscen. Fem killar klädda i svart som ger alltunder de trettio minuterna de står på scen.Gustav som är ena halvan av MandoDiaos sångarduo är en lång spenslig killesom i vissa media utpekats som kaxig ochdryg. I själva verket är han snarare förväntansfulloch nyfiken. De som sett MandoDiao live förstår vad det rör sig om. Enexplosion av adrenalin, hormoner ochglädje. Den heliga treenigheten när dethandlar skapande.– Det är inte ovanligt att man spyr efter enspelning. Man ger verkligen allt och litetill, säger Carl-Johan.– Om man tar 100 Kent-spelningar ochkomprimerar dom till 25 minuter så hardu Mando Diao, fortsätter Gustav.Mando Diao började repa i HammondspelarenDaniels källare i Borlängebara för att få något vettigt att göra. Mendet var först när Samuel kom med påtrummor som det sa klick på riktigt ochbandet blev komplett.– Vi spelade en hel del hemma i Borlängeoch fick bra respons. För det mesta går detinte att bli profet i sin egen stad men jagtror att vi kommer att lyckas, säger denandre sångaren Björn.Låtarna skrivs av Björn och Gustavtillsammans.– Om jag skriver en vers så kommer Björnmed refrängen. Det funkar skitbra. Våratexter är inte så djupa. Det ska rocktexterinte vara heller, menar Gustav.I höst debuterar Mando Diao medalbumet Bring ‘em in.– Varje låt på skivan har vi jämfört med enklassiker och ställt oss frågan är den likabra eller bättre. Ta en låt som titelspåret –vi ställde den mot London Calling och NoFun och är den inte lika bra så är det ingenbra låt. Har man tolv såna låtar så harman ju ett grymt album. Att skriva en låtsom ingen kommer ihåg är helt bortkastat.– Skulle vi vara 100 meters-löpare så skullevi springa under 10 sekunder, sägerGustav och tänder en ny cigarett.Bandet beskriver kort inspelningen avskivan, att det mesta sattes live och att detvar kul att arrangera blås.– Det var som att klä en snygg människa,menar Gustav. Helst ska hon/han ju varanaken eller kläderna vara helt rena ochraka utan en massa krimskrams. Såntlurar bara ögat och tar bort koncentrationenfrån människan. Så är det med musikockså. Har man en bra låt ska man inte”klä på” den en massa onödiga detaljer.Fast jag är övertygad om att om vi skulleblivit producerad av den värsta technoproducentenså skulle det ha låtit braändå. Bra låtar är alltid bra låtar, oavsettgenre.Mando Diao är övertygade om attBring ‘em in är en klassisk rockplatta. Detkan låta kaxigt i lilla jantesverige, men isjälva verket är det glasklart. Mando Diaosträvar hela tiden uppåt och framåt såmycket att Gustavs mamma fick plockaned honom och säga åt honom att njuta avstunden och stanna upp ett tag. Men ingeni bandet tror att de kommer att hålla påmed rockmusik när de är trettio.– Det är så många som säger att ”när dublir så gammal som jag så vet du vad dethandlar om”. Vad är det för jävla snack?Låt mig upptäcka det själv. Jag vill inte bligammal och patetisk, säger Gustav.– Vi är fortfarande jätteunga och oerfarna.Vi vill och måste lära oss allt själva och omdet finns några gropar att falla i så vill vigöra det själv. Det handlar inte om att detär vi mot dom andra. Det är snarare vimot oss själva, säger Gustav.8 Groove 6 • 2002

Public Enemytext: Gary Anderssonbild: John NikolaiVälkommen tillnutidenHiphop idag handlar mycket om pengar, droger och sex.Diverse rappare skryter yvigt om detta i sina videor och fårungdomar att skippa skolan för att bli rapstjärnor. Senfinns det artister som ser problemen detta skapar i verkligheten.Störst och viktigast av dem alla är Carlton Ridenhour,alias Chuck D.Public Enemy är en hiphopinstitution ochChuck D dess ledare. Chuck, underhållarenFlavor Flav, Professor Griff, DJ TerminatorX och producenterna i The BombSquad har utgjort Public Enemys stommesedan mitten av 80-talet och har med sittaggressiva storstadslarm och sina högljuddaåsikter om den afro-amerikanska befolkningenssituation i USA både skaffat sigovänner och hängivna anhängare. De harkallats rasister och bojkottats av skivbutikskedjormen fortsätter att jobba vidare.Sedan den 11 september förra året harläget varit ännu mer ansträngt och tillståndeti landet är långt ifrån bra.– USA är spänt, säger Chuck D. Folk harhelt enkelt varit rädda för en hel massasaker. Den amerikanska allmänheten ochregeringen är två helt skilda saker, regeringenhar vetat mer än vad domberättat och det kan vara ettproblem. Ju mer folk vetdesto bättre är det. Menpresident Bush försökerinte ens utge sig föratt bry sig om domfattiga eller osssvarta.– Det är svårt förfolk att få reda på hurdet verkligen står tilleftersom dom flestaenbart hämtar sin informationfrån TV och radio, ochdetta gör att man lättare faller offerför propaganda.Ser du någon förändring på gång?– Nej, inte inom den närmsta framtiden.Men folk behöver bara vara mer uppmärksammaoch inse att dom kan göranåt åt det hela.Det budskap som ni alltid predikat.– Javisst. Folk har blivit alldeles för slöaoch väntar sig att regeringen ska fixa allt.Ungdomar växer upp med ett sånt tankesättnumera.Därför åker Chuck D även ut och gerföreläsningar i bland annat skolor och påfängelser. Han vill förklara för ungdomarJag tycker attdet vi gjorde varnyskapande, men alltvi gör borde varanyskapande.– Chuck Datt de kan vara med och förändra och attde kan ta sig in i musikbranschen om devill – att de kan skapa sin egen framtid heltenkelt. Själv suger han åt sig tankar ochattityder som en svamp när han pratarmed folk. Mailadressen lämnar han alltidut och han tar sig tid att svara de mail hanfår.Chuck D bor fortfarande på LongIsland i New York men sedan tolv år tillbakatillbringar han större delen av sin tidi Atlanta, Georgia där han också har etthus. Han låter till en början en aningsömndrucken – klockan är nio på morgoneni östra USA – men efter att ha förklaratvarför han flyttat söderut piggnar hantill.– Jag gillar inte vintern. Dessutom finnsdet fler svarta här nere i södern.Stora delar av nya plattanRevolverlution är också inspeladi Atlanta.– Vi har fyra studior härsom vi kallar Stax, detär skönt att få med enlite down-south-feel.Lite soul.Och soulmusiken ärviktig för Chuck D.Den innebär en starkkoppling till hanshistoria som svart man iAmerika. Han återvänderhellre till soulklassikerna änsin egen musik.– Jag sätter sällan på en Public Enemyplatta.Jag lyssnar på soulmusik från 60-talet. På 80- och 90-talet förlorade mansjälen i musiken i jakten på att göra perfektaplattor. När man använder 100-talstagningar tappar man något, men vi försökergöra soulrap istället. Fast folk förstårinte soulmusik längre. Spelar man JamesBrown eller Otis Redding för ungdomaridag så stirrar dom bara på dig. Till ochmed svarta i USA har förlorat känslan försoulmusiken.Att Chuck D ser sig själv som en bärareoch förnyare av en tradition är helt naturligt,musiken Public Enemy skapat desenaste 15 åren utgör enligt honom själven ”hygglig backkatalog”. Både ljud- ochämnesmässigt förklarar plattorna vad somskett i samhället under denna period, settur Chucks perspektiv.– Revolverlution är som en sammanfattningöver vad vi gjort, därför består denockså av tre olika delar: nya låtar, livespåroch remixade klassiker. Det är så vi kommeratt jobba framöver.Anledningen till detta är att Chuck Dser att folk inte har samma inställning tillplattor längre, många laddar hellre nerlåtar från internet och sätter ihop egnaplattor. Så Public Enemy anpassar sig efterfansens önskemål och utnyttjar samtidigtteknologins landvinningar.Vad gäller den tekniska utvecklingenoch användandet av internet har PublicEnemy alltid visat framsynthet. Förraplattan There’s a Poison Goin on… släpptesvia internet ett tag innan den landadepå skivdiskarna. Detta fick många skivhandlareatt bojkotta skivan eftersom desåg sig hotade av en sådan utveckling.Chuck D orsakade också problem förbandet då han öppet kritiserade de multinationellaskivbolagen för att inte bry sigom vare sig artisterna eller fansen. Brytningenmed Def Jam var både konfliktfulloch offentlig. Inför Revolverlution startadede egna skivbolaget Slam Jamz för attkunna ha full kontroll över sin musik ochhur den saluförs.– Teknologin för att producera musikhemma i sovrummet eller källaren finnsredan över hela världen men dom storaskivbolagen förstår inte vad det innebär,dom hänger inte med. Det är inte ens väl-10 Groove 6 • 2002

Public Enemys betydelseför hiphopen i SverigeFjärde Världen (Matte)– För mig var det den gruppen som gjorde attjag började lyssna på hiphop. 1989/90, ItTakesa Nation of Millions to Hold us Back-albumet,då var jag typ tio och hörde Don’t Believe theHype på radio och köpte den på band. Domförsta skivorna jag köpte överhuvudtaget varPublic Enemy. Men jag har faktiskt inte lyssnatpå något sedan He got Game.kommen till framtiden – det är välkommentill nutiden. Internet har blivit samlingsplatsenför folk med stort musikintressedär man också kan skapa något själv ochinte bara vara ett fan.De fyra remixerna av klassiska PublicEnemy-låtar som finns på Revolverlutionär därför gjorda av fans. Även skivomslagetoch en längre kommenterande text hargjorts av folk som inte ens träffat bandet.A capellaversioner av låtarna kunde laddasner från www.slamjamz.com, sen fick folkfria händer. Den elektroniska versionen avBy the Time I Get to Arizona gjordes avThe Moleman, funkiga B Side Wins Againav duon Scattershot låter proffsigast ochmest spännande, den mer atmosfäriskaShut em Down är signerad österrikarenThe Functionist och dansstompiga brusversionenav Public Enemy No. 1 produceradesav argentinaren Jeronimo Punx.Alla dessa ”producenter” står med somupphovsmän får dessutom betalt somsådana. Interaktionen var på hög internationellnivå, 11 000 nedladdningar av devokala spåren gjordes och 462 bidrag komtill slut in.– Vi ville sudda ut gränsen mellan konsumentoch medverkande, och detta är detbästa sättet att få publiken interaktiv. Jagtycker att det vi gjorde var nyskapande,men allt vi gör borde vara nyskapande.– Men nån sa till oss ”The Neptunes harhet skit på gång” – vilket är sant – men detbehöver inte betyda att just dom är bästsom producent för artisten.Denna nyfikenhet och öppenhet förnya lösningar har blivit lite av Public Enemyssignum, men inte så mycket vad gällersjälva soundet. Dessa interaktiva remixerär därför ett intressant, om än inte heltlyckat, experiment som får Revolverlutionatt spreta rejält. Egna nya låtar som gitarriffigaoch blytunga Son of a Bush (medrefrängen ”He’s a son of a bad man”) ochtitelspåret med sina klassiska beats blandademed Flavor Flav-mantran och Chuck D:smässande känner man lätt igen.Å andra sidan är spår som Gotta Givethe Peeps What They Need varmare ochmjukare utan att för den skull sakna spets.Här märker man mest av den soulkänslaChuck D pratar om. En akustisk gitarrblandas med svängig percussion och murrigabeats. Väldigt organiskt. Även FlavlåtenCan a Woman Make a Man Lose HisMind? är riktigt funkig.Revolverlution har inte gjort någotväsen av sig sedan den släpptes och ävenhiphoppare verkar uteslutande föredrabandets gamla plattor, bland vilka fleraräknas som absoluta klassiker oavsettgenre. Men det får inte Chuck D att draner på takten, tvärtom letar han hela tidennya vägar att sprida sin musik utan mellanhänder.Skivformatet är i hans ögondött.– Skivbolagen försöker bara utveckla låtaroch inte artister. Då skapar man helleringet förhållande mellan artisten och domsom lyssnar på musiken och därför laddarfolk ner saker gratis från internet iställetför att köpa skivan. Vi försöker lägga utlåtar och omslag på nätet hela tiden för attfolk ska känna att vi bryr oss och att domhela tiden har ett val.Under hösten åker bandet ut på enturné som även ska nå Skandinavien, datumenär inte satta ännu. Annars nås ChuckD bäst på mistachuck@rapstation.com.Glaciuz the ICY– Jag har växt upp med Public Enemy, men närman var liten fattade man inte så mycket vaddet betydde så jag började lyssna igen, ganskasent. Då fattade jag varför Public Enemy varstora. Men så politiska som dom är är inte jag,kanske om jag var i samma situation. Förstalåten jag hörde spelade min brorsa upp förmig och jag var så liten att jag inte kommerihåg, men antingen var det Fight the Powereller Don’t Believe the Hype.Pst/Q– Public Enemy har betytt jävligt mycket. Detvar det bästa som fanns när dom kom och detär fortfarande bra skivor, fortfarande svårslagetsom helhet. Antagligen har dom influeratmig hur mycket som helst i och med att jaglyssnade på dom jättemycket när jag var i denåldern, nästan religiöst lyssnande. Chuck D ärskitbra på att få sagt det han vill ha sagt på etttydligt sätt och han är bra på att ta kontroverser.Jag tycker allt Chuck D gjorde var bra ochtycker det fortfarande. Men jag köper intederas plattor längre, efter Greatest Misses gavjag mig.Ison &Fille (Ison)– Dom var annorlunda och sa exakt vad domville säga. Dom villle inte låta radiovänliga ochom dom tyckte att svarta hade det svårt i USAså sa dom det bara. Jag kanske kan känna såmen vågar inte säga så exakt. När jag kom tillSverige 1986 var det mest vita människor häroch vissa hade åsikter om det och det var felsituation och säga att så här tycker jag om er.– Jag kommer inte ihåg vilken låt jag hördeförst men jag var på gamla Fryshuset och sågdom och så gick Flavor Flav förbi och jag sa”jag tycker att ni är skitbra och sköna” och hansa tack. Sedan körde dom live och det var skitnice.www.groove.st 11

Otroligt bra…Beenie Man Tropical StormJamaicas största stjärna! På nya albumet blandar han sinragga med hip hop, r&b och pop. Albumet innehåller bl ahiten ”Feel It Boy” (feat. Janet) plus fantastiskaproduktioner av bl a The Neptunes, Stargate, Irv Gotti/Murder Inc (Ashanti), So Solid Crew samt Sly & Robbie.Album och singel ute nu!The Music The MusicEnglands nya hopp! Dessa slynglar blandar influenserfrån så skilda håll som Led Zeppelin, The Stone Rosesoch det sena 80-talets rave-scen. Albumet innehållerbl a singeln ”Take The Long Road And Walk It” som spelasflitigt på bl a ZTV och MTV och som dessutom blivitutsedd till ”Single Of The Week” i NME. Album och singelute nu!Röyksopp Melody A.M(Incl. Bonus-CD)Röyksopps klassiska debutalbum med hitsen ”Eple”,”Poor Leno” och nya singeln ”Remind Me”. På bonus-CD´n återfinns remixar av singlarna plus videos.Röyksopp är också förband till Moby 4/10 Sthlm (Hovet)och 6/10 Gbg (Scandinavium). Album och singel ute nu!Manu ChaoRadio Bemba Soundsystem LiveDen nya tidens Bob Marley och en av europas absolutstörsta artister! Manu-klassiker såsom ”Clandestino”,”King Of Bongo”, och nya singeln och Bob Marleyhyllningen”Mr Bobby” som spelas i massor av bl a P3och Radio Stockholm. Albumet släpps 9/9, singeln ute nu!På gång under hösten: Richard Ashcroft, Cassius,Nada Surf, J Mascis & The Fog.

Suedetext: Annica Henrikssonbild: Johannes GiotasInga flerkokainfesterBrett Anderson har blivit karl.Groove träffade en eftertänksampopstjärna som inte längre villvara hipp.Han dricker te på Vimmerby Stadshotell.Tre cigaretter ligger ledsna och oförbrukadeintill muggen. Rökförbud, ”which is apain in the ass”, menar Brett.Han har blonda slingor i håret. Gråtröja. Jag känner inte igen honom när hanslår sig ned bredvid Simon Gilbert. Klartatt han inte kan se ut som han gjordeförut, men ändå. Den långa luggen, dealltför små och tajta skinnkläderna. Höftrörelsernaoch tamburinen han brukadesmiska sig själv med. Androgynen personifierad.Animal lover. Kaxigheten är bortpolerad.Brett säger sig till och med ångrasaker han sagt till pressen i begynnelsen avkarriären, då han 25 år gammal och kändistörstandeprydde varenda framsida. DåSuede var det största som hänt popvärlden.Det var tio år sedan.I september släpps Suedes femtestudioalbum och även denna gång har detskett förändringar i laguppställningen.Neil Codling ut, Alex Lee in. Den förrekeyboardistens hälsa klarade inte av rockstjärnelivetoch han valde att hoppa avefter att ha kollapsat under förra turnén.Ersättaren Alex Lee har ett förflutet i bandetStrangelove.Den nya plattan, som fått titeln A NewMorning, låg nästan färdig redan för tvåår sedan, men bandmedlemmarna blevmissnöjda med resultatet. De samarbetademed Tony Hoffer som bland annat produceratBecks Midnight Vultures, men upptäckteatt deras låtar inte passade i alltförelektroniska kostymer. Istället slängde deskiten och började om – med The Smithsgamla vapendragare Stephen Street. Passionenfanns där och energin. Inspelningentog bara åtta veckor.– Positivity skrevs i replokalen, det är denförsta låten som är skriven av hela bandet.Vi gick tomhänta in i studion och två timmarsenare hade vi skrivit den. Det händerinte ofta.Den låter som She’s in Fashion.– Ja, den har liknande ackord, men det ärden enda låt som påminner om HeadMusic.Pedagogiskt börjar han rita upp tvåcirklar som bara just går in i varandra.Den ena förklarar han är A New Morning,den andra är Head Music. Han pekar påpunkten där de båda möts och förklararatt det endast är där det finns likheter mellande båda plattorna och det är just delåtar vi precis pratat om.– Jag tycker inte att förra plattan låter såbra, jag är inte nöjd med min insats. Nusjunger jag bättre. Head Music är den svagasteplatta vi har gjort. Vi bryr oss om vårmusik, vi gör inte detta för pengarnasskull. Musiken måste bli rätt, detta är alldelesför viktigt. Vi slängde ju iväg en helplatta för guds skull!Brett sjunger annorlunda. Bitvis somAlex Lowe. Ruffigare. Mer som en karl.Och istället för de poetiska rapporternafrån gatan – om droger, smutsig sex, prostitutionoch ond bråd död – har Brett bliviten glad jävel och skriver låtar somPositivity. Men lyckligtvis har han intehelt lyckats ”kill his darlings”. Lost in TVoch Beautiful Loser luktar Suede på milsavstånd. Men ord som animal, nuclear,astral, pills och gasoline är borta. Ävenreferenserna till England. För att inte talaom det spännande utbytet av she och he.– Den första plattan är väldigt konfronterande,men bara för att jag inte vill springafram och skrika i någons ansikte behöverdet betyda att jag har blivit en tråkig gammalman. Man utvecklas som människa,som musiker, som låtskrivare. Om vi skullekänna att vi inte längre hade något attsäga, eller att det bara känns som ett jobb,då är det lika bra att lägga av. Men vi kännerinte så. Klart vi kan se förändringarnagenom åren, det kallas mognad. Men vi ärinte mindre viktiga för det. Jag har bliviten bättre låtskrivare. Låtarna har fått enbättre struktur och jag framför dom bättre.Suedes sound har hela tiden modifieratsoch albumen låter alla olika. När jagber dem välja en platta de är mest stoltöver vill de båda så klart säga den senaste.Men av de fyra övriga menar Brett attComing Up är hans favorit. Det råkar juockså vara deras mest framgångsrika platta.Men långt ifrån så fantastisk som detvå första plattorna. Men efter besvikelsenHead Music visar Suede sig värdiga på ANew Morning. Dock långt ifrån farligaoch spännande.– Vi följer inte trenderna, vi rider inte pånågon annans våg, menar Brett. Vi vill intevara ett av de hippaste banden, vi harredan varit där, men det var inte vårt”fel”.– Vi hade en mycket stark image för tio årsedan, men vi gör inte samma saker nusom då. Vi rullar inte runt på golvet superhögapå kokain längre, skrattar Simon.www.groove.st 13

N0n Phixiontext: Daniel Severinssonbild: Mia CarlssonEfter terrorattackerna i USA för snart ett år sedan har till och medBruce Springsteen börjat skriva patriotisk propaganda. Men NonPhixion fortsätter i samma stil som på klassiska I Shot Reagan.Nu rappar de om att spränga president Bush.– Självcensur har aldrig varit aktuellt förNon Phixion, fastslår frontfiguren Ill Bill.Med tanke på att han gjorde om Redmansbruksanvisning How to Roll a Blunttill How to Kill a Cop för några år sedanhar nog de flesta redan gissat det. Billmenar också att folk lyssnar mer på vadNon Phixion har att säga efter 9/11 eftersomde nu förstår att deras dystopier inteär rena dumheterna.– Alla i USA gillar inte Bush, speciellt intei New York, påpekar Sabac Red, som liksomövriga gruppmedlemmar kommerfrån Brooklyn.Sabac berättar också att han driver enungdomsstiftelse på nedre Manhattansom fick stänga i flera veckor, om hur detluktade lik i luften och om mardrömmarnasom följde.Rappar man om så kontroversiellaämnen som Non Phixion gör är det intekonstigt att det blir problem med de amerikanskaskivbolagen. Att det skulle dröjaända till år 2002 att få ut ett album varinget de räknade med när de bildade gruppeni mitten på 90-talet. I The C.I.A. isTrying to Kill Me konstaterar Ill Bill krasstatt ”Nobody catch a record deal/you gottatake that shit/Treat your record label like aslut/then rape that bitch”.Det har varit en lång väntan, hur kännsdet att äntligen ha fått ut plattan?– Like a load off my chest.– Like a load off my dick, skrattar Sabac.Record companies kept jerking us off forso long without letting us come, but nowwe’ve finally busted the nut.Det måste ha varit stort för er att få jobbamed Pete Rock, Large Professor och DJPremier?– Absolut! Det här är våra hjältar varsmusik vi vuxit upp med. Och dom gillarverkligen oss, vi behövde inte tjata utanbara ringa och fråga.Hur hade ni råd?– En kille som Premo bryr sig inte ompengar, han är ändå miljonär flera gångerom, säger Bill. Large Professor har jagkänt i tio år så det var heller inga problem.– Premier tar typ 30-100 000 dollar avrika artister på stora bolag men vi betaladebara en bråkdel, förklarar DJ Eclipse.Det är lätt att tro att Non Phixion baraär ute efter att provocera med sina textersom alltid varit en osalig blandning avkonspirationsteorier, sex, droger, aliensoch våld. Lyssnar man noga är det tydligtatt det finns en kärna av allvar och samhällskritikbakom de paranoida galenskaperna.På Drug Money kallar ni er för ”intelligentthugs”, är det så ni ser er själva?– Exakt. Vi har kunskap om oss själva ochvärlden, men vi är från gatan och we’regonna fuck you up if we have to, instämmerSabac.Tycker du det är viktigast att ha en utbildningfrån gatan eller från skolan?– Gatan kommer av sig självt där vi kommerifrån. Du kan vara utbildad i att göracrack, driva ett ungdomshem eller hiphopkultur.– Skolan får dig bara att bli en lydig medborgaresom genererar pengar, inflikarBill. Du lär dig inte att bli en ledare utanen slav.På Say Goodbye to Yesterday säger du”I’m action-oriented when I’m screamingKill corrupt police!”.– Vi gillar inte polisen, speciellt inte idioternaoch dom korrumperade, men det ärsystemet som är det riktiga problemet,säger Sabac. Du kan vara en bra människamen som polis fastnar du i ett system sommissbrukar makt och utnyttjar folk. Därmedinte sagt att vi verkligen menar attman ska döda poliser.– Jag har blivit trakasserad så mångagånger, fortsätter Bill. Snorungar somtrycker upp en pistol i ansiktet på dig ochbehandlar dig som skit. Naturligtvis villman döda jävlarna ibland.Har ni starka politiska åsikter?– Vi hatar politik. Vi litar inte på vare sigpolitiker eller religiösa ledare. Vi är intefår, vi är män. Som artister vill vi vara tankeväckandesamtidigt som vi vill underhålla.Vårt budskap är tänk själv, känn dig självoch öppna ditt sinne. Tro inte allt du seroch hör.Hur kommer ni på era konspirationsteorier?– Tja, många av våra polare kanske inte ärrappare men de är lika fucked up som viändå, skrattar Bill. Vi sitter och snackar,röker träd, läser böcker och ser filmer.– Dessutom är vi bra på att ta in fakta ochanalysera situationer, förklarar Sabac. Vitänker hela tiden. Igår när vi åkte i vår vanhöll ett hjul på att lossna för att alla fyramuttrarna satt löst, det är ganska misstänksamt.Det är CIA.– Precis.14 Groove 6 • 2002

ANR.BBDO

Fortfarande fascinerade av ljudFör Death In Vegas är musik mycket mer än musik. Och ingenting är förkomplicerat. Inför deras tredje album åkte de till Indien och spelade inmängder med sitarer och stråkar. Dessutom släpade de med sig flera tonmetall till omslagsbilden. Grooves Björn Magnusson tog med sig fotografenJohannes Giotas till London och träffade dessa musikaliska kameleonter.Det är soligt och sommaren smeker London.Fotbollsfebern från VM har lagt sig och engelsmännenkan koncentrera sig på det de görbäst – popmusik. Brittiska duon Death InVegas har under ett drygt år rest nästan ettvarv runt jorden för att färdigställa sitt tredjealbum. Som vanligt har de raderat allt de gjorttidigare och börjat om med en tom hårddisk.Ja, kanske inte helt, nya Scorpio Rising är liktContino Sessions en gitarr-skiva.– Nya skivan är väldigt innerlig, personlig. Viville göra en skiva med kärlekssånger och varförinte låta så, säger Richard Fearless.Men Death In Vegas fortsätter också attsammanföra ettor och nollor med gitarrer ochlåter bättre än någonsin. Framförallt i inledandeLeather, ett av två instrumentala spårdär Death In Vegas elektroniska klåfingrighetkrockar med ett rockband som inte tar någrafångar.Scoprpio Rising är på samma gång merlåtorienterad än något de tidigare gjort. Oftamålas drömska landskap upp med storslagnaarrangemang. Tio låtar, och liksom föregångarenhar de en räcka gäster med. Hope Sandovalfrån Mazzy Star och Dot Allison samsasmed mer namnkunniga artister som Paul Welleroch Liam Gallagher. Samtliga gör lysandeinsatser men det är inte svårt att gissa atttitelspåret med Liam Gallagher kommer attspelas mest. Själv har jag lyssnat smått besattpå samtliga låtar utom just Scorpio Risingsom låter väldigt mycket Oasis, eller möjligtvissom ett spår från Liams oundvikliga soloalbum.Scorpio Rising har fått sitt namn efter KennethAngers motorcykelfilm från 1964. Men iDeath In Vegas tappning är motorcyklar intedet första man tänker på. Snarare ett tvärsnittav psykedelisk indie. Plattan är som gjord försurround systems och jag kan inte påminnamig om att jag någonsin längtat så efter att fålyssna på musik i en vattentank.Själva vill Richard och Tim gärna beskrivaScorpio Rising som psykedeliska kärlekssångeroch låt gå för det, men vänta dig ingen gulligkostymdramekärlek. Titlar som HandsAround my Throat, 23 Lies och Killing Smiletalar sitt tydliga språk. På Killing Smile gästarHope Sandoval. Musiken är det närmastelägereldscountry Death In Vegas kommer.Texten är knappt hörbar och mystisk. RaderHopes sång är så sexig,det ger en extra intimkänsla när man lyssnarpå vad hon sjunger.– T. Holmessom ”I got the time to spare/but you don’tneed it” skär som en rostig kniv i brustnahjärtan.– Hopes sång är så sexig, det är en underbarlåt ändå men det ger en extra intim känsla närman lyssnar på vad hon sjunger, säger Tim.Death In Vegas består av Richard Fearlessoch Tim Holmes plus ett mer eller mindre fastband. Deras roller är grovt förenklat att Timtrycker på knapparna medan Richard står föridéerna. De två har samarbetat sedan startenäven om Steve Hellier, som numera slutat, varden som tillsammans med Richard bildadegruppen 1995. Från början var Tim bara medsom tekniker.Hur tråkigt det än kan låta är nya ScorpioRising en fortsättning på förra skivan ContinoSessions, som i sin tur hade väldigt lite gemensamtmed debuten Dead Elvis. Debutenutmärker sig främst med den elektroniskt funkigasläggan Dirt medan Contino Sessionsgräver djupt i den eklektiska musikhistorien.Det som förenar Death In Vegas samtligaskivsläpp är en fascination för ljud, men ocksåför monotoni.På skiva är Death In Vegas delvis beroendeav sina gästartister men live gör de om låtarna.Antingen utan eller med endast fragment avsången kvar. På Contino Sessions var Iggy Popmed på låten Aisha och den här gången medverkarLiam Gallagher på titelspåret.– Förra gången var det hur det var att jobbamed Iggy Pop och nu är det Liam, sägerRichard om den vanligaste frågan inför nyaskivan.Självklart väntar de sig frågor om sina gästermen Richard menar att det är mycket svårareatt jobba med okända artister. De harmindre erfarenhet och är ofta blyga i studion.– En som Liam har hållit på i tio år och vet vadhan ska göra och då blir det mycket lättare attjobba.En minst lika viktig del av bandet är derasmanager som sköter alla kontakter med gästeroch planerar resor. Han förstår vart de siktaroch har aldrig sagt att några av deras storslagnaplaner varit omöjliga.De storslagna planerna inför ScorpioRising ledde till flera resor till Indien där bådeRichard och Tim semestrat innan. Allt börjademed att Richard hörde musik på en bar somhan gillade och tog reda på vem det var. Detvar ingen mindre än Dr. Subramanian somvisade sig vara en stor popstjärna i Indien. På70-talet spelade han med Ravi Shankar ochGeorge Harrison och nyligen tillsammansmed Herbie Hancock. Efter ett kort möte iLondon insåg Richard och Tim att det lättastevar att åka över till Bangalore i Indien. Trelåtar spelades upp; Killing Smile, Help Yourselfoch Gene Clark-covern So You Say YouLost Your Baby. Dr. Subramanian lyssnadeoch föreslog några ändringar innan han börjadehandplocka musiker. Bland dem 22 violinisteroch sitarspelare.– Som tekniker har jag aldrig mixat så mångavioliner. Med två mikrofoner och alla överdubbningarblev det 264 violiner som spelade.Som tur var kom Dr. Subramanian till Londonoch visade mig hur jag skulle få rätt balans,säger Tim.I de mäktiga planerna ingick ävenomslagsmålningen som Richard ville göra istil med indiska filmaffischer. Tre vägar stängdesav och fem personer målade direkt påmarken under fem dagar, allt medan Richardsatt högt uppe i en lyftkran för att få en brabild rakt framifrån. Till slut insåg Richard detomöjliga i situationen och omslagsmålningenfick göras på ett par ton plåt som delades uppi sektioner för att senare fotograferas av iLondon.Det är bara andra gången Tim är i detstora skivbolagskomplexet. Han ser ut somstudiotomten som hellre röker en extra hemrulladcigarett istället för att ta den obligatoriskapizzan. Dagen är vigd för intervjuer menhelst av allt vill han lyssna på en testpressningav Scorpio Rising som just kommit.Richard är trådsmal med pottfrisyr ochstilsäkert klädd i lagom skrynklig kostym.Han pratar tyst med viss eftertänksamhet.16 Groove 6 • 2002

Nyligen var han i Paris och träffade skådespelerskanoch fotomodellen Emmanuelle Seignersom ska vara med i deras video till första singelnHands Around my Throat. Richard berättaratt han var lite skakis, hon var en stor kvinnaoch så är hon Roman Polanskis fru vilket fåren filmälskare som Richard lite knäsvag.Richard ska regissera videon som även skaspelas in i Paris under de närmaste dagarna.Jämte honom ligger en spritpenna och ettblock där han antecknar så fort en idé dykerupp. Allt han vet just nu är att det ska varaprostituerade med i videon.Både Richard och Tim är väldigt vanliga.De rättar varandra vänligt när någon av demtar fel på något årtal eller artist de pratar om.Långt ifrån den trendiga och distanserade bildsom ibland målas upp av Death In Vegas.Även om Richard inte kan låta bli att emellanåtgäspa eller förlora sig i sina videoskisser.Inför Scorpio Rising har Richard dels pratatom att inspelningen skulle ske i Indien menockså att endast en hemlig kvinnlig sångerskaskulle medverka. Vilket visat sig vara fel. Samtidigthar han även sagt att han i valet mellanatt ha med Ian Brown, Shaun Ryder eller LiamGallagher föredragit Liam. Vilket nu visar sigstämma. Men i början av sommaren gick ryktenom att Liam vägrade medverka på skivan pågrund av att texten till titelspåret innehöllnazistiska referenser.– Vad som hände var att vi var tvungna attskriva texten åt Liam. Alla andra skrev sinaegna, men till Liam skrev vi text och melodi.Vi var tre stycken som satt och skrev textenoch det var min del som Liam hade problemmed. Jag hade precis kommit hem från Indienoch hade aldrig skrivit texter förut. Men närvi var i Indien hade George Harrison precisdött och det fanns muralmålningar av honomdär. Vi mötte också en mentalsjuk nazi-mansom hade målningar och en massa citat avDeath in VegasDeras första singel Opium Shuffle släpptes 1995under namnet Dead Elvis. Det namnet var dockupptaget av ett skivbolag, och de tvingades byta.Richard Fearless är även DJ och driver numeraen dub-klubb men har också varit DJ tillsammansmed Chemical Brothers på Heavenly Social. Richardhar släppt mixalbum. Bland annat tillsammansmed Andrew Weatherhall (Live at The Social vol. 3).I sin lokal som de kallar Contino Rooms finnsinspelningstudio men även designföretaget FearlessBeavensom Richard driver tillsammans medkollegan Will Beaven. Gemensamt skapar de blandannat omslag och Death In Vegas scenshower.Death In Vegas har medverkat på flera soundtrack,bland annat på Lost In Space, The Acid Houseoch Human Traffic.Hitler och min text löd ”George Harrisonmurals on the corner, insane man preachingthe Führer”. Men som med alla sådana sakerfick NME höra det och vände på det. Menegentligen var det så att Liam sa att han intekunde sjunga en rad med ordet führer vilketvar helt okej för mig för jag vet hur människorär när saker förvrids. Så jag sa bara okejoch ändrade texten, säger Richard.Hur känns det när gästerna skriver texter tillera låtar?– Det är intressant att se hur de tolkar vårmusik, särskilt när Iggy Pop var med, vi hadeingen aning om vad han skulle sjunga, sägerRichard.Min syster och hennesvänner vill ha turntables,inte gitarrer.– R. FearlessFår ni någonsin texterna från gästerna innan?– Nej, som vi jobbar är det aldrig så att vi skriveren låt och säger: ”Varsågod sångare, härhar du, här är vers och refräng”. Det är mer:”Detta är ett tio minuter långt musikstyckeoch vi vet inte riktigt, men om du har sångidéervarsågod”. Men jag skulle aldrig drömmaom att tala om för någon vad de ska skriva,säger Tim.Hur gör ni er musik?– Jag antar att min roll mer består av attkomma med idéer, säger Richard, men låtarnakommer på många olika sätt.Inför Scorpio Rising bad Death In Vegas regissörenKenneth Anger som 1964 gjorde filmen medsamma namn att göra en kortfilm till deras nyaalbum. Herr Anger lär ha avböjt bestämt.Under oktober eller november spelar Death InVegas i Sverige, kolla www.luger.se för info. När dugår och ser Death In Vegas live, släng gärna ett ögapå trummisen Simon Hanson.– Simon ja, försök och stoppa honom om du kan!Han är en popstjärna i sig själv, säger Tim. Han spelarrock med groove och han får en verkligen attdansa.Gå in på hemsidan www.thecontinorooms.com,där finns geten Gilda och trevlig info. Även urskojsigalänkar.– Vi börjar med skelett av låtarna som vi gjorti datorn och bygger upp låten omkring detmed bandet. Ofta jammar vi till en loop i entimme eller så som jag och Richard arrangerarom och samplar. Ibland kan gitarristenkomma in och säga ”Spelade jag verkligenså?”. ”Nej, men kan du spela så nu”, sägerTim och skrattar.– Till exempel Killing Smile började som enindisk folksång och vi lät bandet göra någotutifrån den. Sedan skickade vi den till HopeSandoval i San Fransisco och hon kom överoch spelade in sången. Sedan åkte vi till Indienoch spelade in stråkarna och när vi kom hemlät vi ett gäng countrymusiker spela bakgrundenför att få mer countrykänsla. Så det var nästanfem olika processer som ledde till det färdigaresultatet, säger Richard.Tycker ni att datorn är accepterad som ettinstrument?– Ja, som jag ser det, säger Tim. Datorbaseradmusik täcker många genrer numera men jagtycker att det är jättesvårt att få det att låtamänskligt. Men även den hårdaste technonkan bevara personligheten hos den som gjortden.– Det är bara ett redskap, det är samma somnär Bob Dylan och Jimi Hendrix började medelgitarrer. Idag vill ungdomarna ha sampleroch elektroniska prylar. Min syster och hennesvänner vill ha turntables, inte gitarrer, sägerRichard.Hur viktigt är förändring för er?– Det är väldigt viktigt. Båda våra album harvarit väldigt olika, vi ger våra influenser spelrumoch det gör allting mer intressant för oss. Vihar förändrats hela tiden och kan vi göra ettsånt här album blir kanske vårt nästa albumelektroniskt och vi kan inte få kritik för det.Vi får kritik för kvalitén på vår musik, meninte det, säger Richard.– Jag tror att jag och Richard skulle bli uttråkadeom vi bara var kända som ett rockbandeller ett elektroniskt band, vi vill inte måla inoss i ett hörn.Ni verkar besatta av ljud, hur låter den perfektaproduktionen?– Jag gillar perfekt producerade skivor, mende ska ha defekter där man kan höra någotskräpigt, skitigt under det hela. Jag antar attklassiska producent-skivor som exempelvisPet Sounds, om jag lyssnar på den nu hör jagklippen och det gör den bara bättre. Den ärinte perfekt men den är ändå perfekt.– För mig är den bästa technon eller dubenden där man kan ta bort allt överflödigt ochändå ha ett sväng, säger Richard.– Man spelar in mycket mer än själva musiken,det finns alltid något i rummet som kommermed. Martin Hannett som gjorde alla JoyDivision-grejerna, han är död nu, men hangjorde något, jag vet inte… extra. Det är alldelesför lätt att putsa något så det blir för perfekt,säger Tim.Hur kom ni på idén att göra en cover på SoYou Say You Lost Your Baby?18 Groove 6 • 2002

Det är helt enkelt inget bra sätt att turneraoch det var därför vi inte gjorde några festivaleri år. Vi ville vänta tills folk hörtlåtarna, säger Richard.Innan vi hinner packa ihop våra grejerpåbörjar Tim en telefonintervju med enargentinsk journalist och på vägen ut hinnerjag höra Tim förklara ”You have to askIggy Pop about that one”. Förmodligen ärdet inte sista gången Death In Vegas fårsvara på frågor rörande sina gästartister.Själv hade jag tänkt att fråga varför dekallar sig Death In Vegas men nöjt migmed att konstatera att det är ett cooltnamn. Förmodligen hade jag fått en långutläggning om den bortgångne kungen tillsvar. Death In Vegas har ju egentligeningenting gemensamt med Elvis förutomatt han också hade en sällsynt förmåga attförändras.På väg ut blir vi upphunna av Richardsom undrar vart vi ska och erbjuder ossskjuts i en stor Mercedes. Richard börjarprata om film och foto. Fotografen TerryRichardson, som gjorde videon till Aishaär en av hans vänner som lockar medhonom på sena nätter som inte sällan slutari framstupa sidoläge. Richard berättarockså att han är helt oduglig på datoreroch att han har läst screentryck på LondonCollege of Printing, samma tekniksom en av hans förebilder, Andy Warhol,använde sig av. Death In Vegas högkvarterContino Rooms är dessutom hotat dåhyran höjts dramatiskt, men Richard hinnerinte tänka på det nu. Han ska hem ochförbereda videon och planera nästa tripptill Indien då Death In Vegas ska spelaframför tempel och Dr. Subramanians fruska sjunga på indiska. Innan jag dåsigt tittarut i den intensiva londontrafiken ochdrömmer mig bort hinner jag funderaöver hur de orkar. Men musik är ju sombekant mycket mer än musik.– Det var jag och Mani som kom på det på etthotellrum i Dublin när jag spelade ett blandband.Vi började prata om att göra en snabbgarage-version av den. När det väl blev av ochvi fick Paul Weller att göra den, som vi vissteville göra något med oss, sa Mani att han vartvungen att få vara med, säger Richard.Hur kommer ni att göra med gästartisterna närni ska turnera?– Självklart kan vi inte ha med alla även om detskulle bli roligt i turnébussen. För tillfället hållerjag på att jobba med det och vi kommer attanvända en del sång på några av låtarna. Jagtror inte att folk förväntar sig att få se allasångarna, men vi gjorde det en gång i ShepherdsBush och vi fick hit alla utom Iggy Popoch nu har vi liknande planer, säger Tim.– Låtar som Diving Horses och 23 Lies kanvi göra dubmixar av och göra dom mer psykedeliska,men låtar som So You Say YouLost Your Baby låter jättebra instrumentalt,den låter som Faces eller något sånt. Vi gjordeså på Glastonbury för två år sedan som är enav våra bästa spelningar någonsin, då användevi inte några sångare förutom Dot [Allison]som var med på slutet. Det handlar om attskapa dynamik i bandet och det visuella blirsom en frontman istället.Innan Contino Sessions-skivan släpptes turneradeni med materialet.– Det är inte någon speciellt bra idé. Saken ärden att jag har varit DJ för Primal Scream påtvå av deras turnéer och när den ena startadehade deras album inte kommit ut, men närden väl kom blev spelningarna helt annorlunda.text:Björn Magnussonbm@groove.stfoto:Johannes Giotasfoto@groove.stwww.groove.st 19

Moldy Peachestext: Daniel Severinssonbild: Charlotta HolmSnuskiga ord på svenskaMoldy Peaches är ett av de där banden man inte vet vart man har. Ibland känns deväldigt sökta och konstskoleaktiga, men precis när man bestämt sig för att avfärdadem som ett lo-fi-popens Killinggäng hör man en låt som går rakt in i hjärtat.Adam Green (sång/gitarr) och KimyaDawson (sång) bidrar också till att manundrar om de bara driver med oss. Förstagången jag såg dem var de utklädda tillRobin Hood och en kanin.Att intervjua dem är inte lätt. Enklafrågor besvaras med lögner eller sarkasmeroch spelar man med i deras ironiska speltror de antingen att man är fullständigtkorkad eller så blir de irriterade. Samtidigtverkar de uppriktigt sårade om man ifrågasätterderas musikaliska förmågor. De harunder namnet Moldy Peaches gett ut plattanFor the Kids (som jag aldrig sett), ett självbetitlatalbum och EP:n Country Fair/Rainbows. Dessutom har Adam och Kimyasläppt var sitt soloalbum i år.Inför senaste EP:n har bandet utökatsmed fyra personer. När jag träffar gängetär de väldigt måna om att rigga upp minmick i en skål med nachos så att de kangöra en grundlig presentation av bandet.De nya medlemmarna är basisten StevenMertens, trummisen Strictly Beats ochgitarristerna Jack Dishel och Toby Goodshank.– Det kommer inte att bli mer rockigt nunär vi kör med fullt band, varje MoldyPeaches-sång kommer alltid att vara olikalla andra, säger Adam.Bandet brukar anses vara del i en rörelsei New York som kallas ”anti-folk”.Kimya berättar att ”anti-folk” har funnitssedan tidigt 80-tal och att rörelsen frånbörjan var en reaktion mot den konservativafolkmusikrörelsen. Nu är ”anti-folk” enscen där de flesta känner varandra och harband ihop i olika konstellationer. De fyranya medlemmarna i Moldy Peaches spelarockså i en mängd olika band av vilkaåtminstone Stipplicon är värda att kollaupp.– Finns det open mics här, frågar Adam.Mest inom hiphopen. Hur funkar det hoser?– Alla som vill spela får ett nummer, sen lottarman om vem som ska börja. Man brukar fåspela max två låtar under tio minuter.– Ofta har man bara med sig en akustiskgitarr, ibland även bas och piano, fortsätterKimya. Trummor är inte så vanligt.Man tar med sig instrument själv ochtiden börjar räknas från det man går upppå scenen så man vill inte rigga i åttaminuter och bara spela i två. Vissa sätterbara på en CD och rappar eller sjungeröver den.Vilken är den största skillnaden med attköra solo jämfört med att spela med bandet?– Att man är ensam. Det är en stor skillnad,säger Kimya.Tycker du text och musik skiljer sig mycketfrån ert andra material?– Jag är fortfarande samma person mendet finns saker jag inte funderar på när jagdistraheras av att vara bland vänner. Personligagrejer. Sen spelar jag gitarr själv sådet blir långsammare.– Det blir lite mer introspektivt, menarAdam.Brukar du skriva om saker du upplevteller hittar du på historier?– Jag inspireras mest av Stevens och Tobysliv, säger Adam.När man lyssnar på er får man intrycketav att ni skriver era låtar snabbt och sedaninte ändrar något.– Jag tycker inte att dom är enkla, menarKimya.– Det är mera att dom inte är jättekompliceradeeller välproducerade.Det brukar ju vara en del småmissar ochKimya sjunger till exempel falskt iblandpå Moldy Peaches.– Tycker du? Vissa av dom låtarna var detförsta jag spelade in och jag rökte mycket.Kombinationen att vara rädd, ha svag röstoch röka mycket suger verkligen. Nu harjag sjungit på spelningar i tre år och interökt på över ett år, så min röst är mycketstarkare.– Turnerandet har verkligen gett oss bättreröster, säger Adam.– Jag försökte inte sjunga dåligt, jag gjordemitt bästa.Varför klär ni ut er på scen?– Vi har alltid gjort det.Jag har läst att ni började med dräkter föratt er första spelning var hemma hos ersjälva och ni ville markera att nu var niMoldy Peaches och inte Adam och Kimya.– Ja precis. Vi ordnade en spelning för attfå ihop pengar till elräkningen, och så villevi få det lite speciellt, säger Adam.Efter det får jag inte chans att frågamer för alla har börjat diskutera Kimyasnya dräkt som hon köpte i en sexshop iAmsterdam, och vad olika snuskiga ordheter på svenska.20 Groove 6 • 2002

Underworldtext: Mats Almegårdbild: Mattias ElgemarkLetar efter rätt fokusDet är 28 grader varmt i Stockholm och Karl Hyde tycker attdet är alldeles för hett. Men han dokumenterar ändå detmesta han möter. Som före detta alkoholist har han redangått miste om alltför mycket.– Antingen blev man fotbollsproffs ellerpopstjärna. Jag var skitdålig i fotbolloch en medelmåttig musiker, så jag vissteinte vad jag skulle ta mig till.Man har svårt att tro att Karl Hydeär en gift tvåbarnsfar på 44 år när manträffar honom. Han utstrålar ungdomligenergi, klädd i t-shirt, vindbyxor ochgymnastikskor. Håret är stubbat och solglasögonenser sportiga ut. Han ser utatt trivas.Så har det inte alltid varit. Karl växteupp i en liten engelsk stad där manantingen jobbade på bondgård eller ifabrik. Inget av dessa alternativ varsärskilt lockande, så Karl började tidigtfundera på hur han skulle kommadärifrån.Det blev i stället konsten som fickKarl att flytta. En av hans teckningslärarei skolan uppmuntrade honom att sökatill universitetet och det gjorde han. Karlstuderade konst vid universitetet i Cardiffoch där träffade han Rick Smith. Defann varandra genom sin gemensammafascination för Kraftwerk och TangerineDream och bestämde sig för att starta ettband. Under åttiotalet gjorde de sedangitarrbaserad new wave-pop i band somFreur och Lemon Interrupt. Runt 1989hörde Karl och Rick för första gångenacid house. De bestämde sig genast föratt ge sig på dansmusik. Tillsammansmed DJ:n Darren Emerson bildadesUnderworld. Så småningom kom framgångarna.Genom sin medverkan påsoundtracket till Trainspotting blevUnderworld ett stort namn. Vem harinte skrålat med i Born Slippys maniskarefräng ”shouting lager lager”?Karriären verkade leda spikraktuppåt. Men för Karl hade det under enlång tid blivit alldeles för många”lagers”.– Jag var alkoholist i 24 år. Från det attjag var 16 år gammal. Jag lurade migsjälv och trodde att alkoholen hjälptemig att fokusera på musiken. Att denhindrade mig från att vara trist ochmedelmåttig. När man lever med sånalögner är det svårt att släppa taget omflaskan. Jag blev till sist mycket besvärligatt jobba med.Sedan fyra år tillbaka är han alkoholfri.Han säger själv att det är det bästabeslut han någonsin tagit. Idag kan hanfokusera på det han vill göra. Och det ärfortfarande konst och musik.Karl går inte någonstans utan sinkamera och sitt anteckningsblock. Hanär besatt av att dokumentera det hanmöter och tar intryck av. Det han villförsöka förmedla är fascinationen fördet fragmentariska i vår värld. Ständiginformation, nya möten, nya människor.Anteckningarna bildar grunden för låttexteroch böcker som han ger ut själveller tillsammans med andra. Han skriverständigt, så fort han får en chans.Men han känner ändå att han inte hinner.Det är så mycket information somgår honom förbi. Så mycket som intefastnar på pappret.– Men jag är glad att jag ändå ser såmycket nuförtiden. Förut hade jag ettalkoholfilter mellan mig och världen.Jag var i New York för ett par veckorsen och tänkte ”shit vilken coolstad”. Jag har varit där massorav gånger, men aldrig settstaden förut.Fastän Karl lägger nerså mycket energi på skrivandetoch på texternaär det inte självklart attman ska höra vad hansjunger, tycker han. IUnderworld är det nämligenbandet som kommerförst och sångarensist.I andra band brukar det varamest fokus på sångaren?– Ja, vi ändrade på det. Under 80-taletvar vi med i grupper där sångaren ochtexterna var viktigast och de andra fickhålla till i bakgrunden. När vi börjadesatte vi gruppen först och bestämde ossför att låta sångaren komma in och stödjagroovet. Om han kunde det fick hanvara på skivan. Annars tog vi bort sången.I början av nittiotalet gick jag igenomen läroperiod när vi spelade live.När jag sjöng på som bäst kunde Darreneller Rick bara stänga av min mikrofonkanal.Det var inte nödvändigtvisså att jag sjöng dåligt, det varabara det att jag inte sjöng riktigt. Jaggillade att Underworld blev bandetsom inte alltid använde sångaren.Vi vågade se rösten som ett makalöstinstrument bland andra. Viletar alltid nya ljud att samplaoch så ser jag på min röst också.Karl verkar vara en lyckligsökare som ständigt villframåt, men som inte är räddför att prata om det jobbigasom varit. Fast när jag frågarom Darren Emersonblir svaret ganska kort.– Det var hans beslut attlämna bandet. Det betyderingenting för vårt arbetssätt.Rick och jag har alltid gjort mestjobb på alla album. Det har bara påverkatgruppdynamiken, nu är vi två och vivar tre förut. Det är inte för att Darrenlämnat oss som nya skivan låter annorlunda.Vi har mognat mycket och det ärnog det som hörs på skivan. Äntligenkan jag sjunga om det ljusa och glada itillvaron.

MediaIbland får man bara till det och det blir precis som man vill. Detkänns kanske lite långrandigt att gång efter annan ägna sig åtnågon slags programförklaring, men det här är faktiskt förstagången som alla bitar fallit på plats i den helhet Groove eftersträvarmed vår boksida. Det är en tredjedel svenskt i och medBjörn Magnussons tveeggade hyllning till Feber, en tredjedelvälkonserverad rockhistoria från tiden när folkmusiken pluggadei, och en tredjedel kuriosa i den tvärhandshöga skepnadenav komikern Mickey Katz – ansvarig för bland annat hiten Knockaround the Clock. Det kan inte bli bättre.Dan Andersson/bokredaktörBÖCKER”Feber”JAN GRADVALL, ANDRES LOKKO, MATSOLSSON, LENNART PERSSONModernistaDe här herrarna skulle förmodligen kunnabygga en trappa halvvägs till månen med sinaskivsamlingar. Den gemensamma nämnaren ärtidningen Pop – kvartetten förenades i sistanumret innan tidningen lades ner. Innan desshade samtliga verkat i mängder av fanzines ochdagstidningar.I nättidningen Feber fick de en möjlighet attsticka fingrar i luften och gräva bland sina skivor.Den här tegelstenen är bokslutet. Själv är jagså pass gammal att jag har ett nummer av Perssonsgamla fanzine Feber som innehöll en artikelom Curtis Mayfield. Jag kan omöjligt hitta mittexemplar som antagligen gömt sig mellan någonskivkatalog från Demon Records och ett gammaltnummer av Mojo, Dazed and Confused ellernågon skrymmande samling. Det är effektenkontakt med dessa veteraner har. Man följernästan omedvetet med på resan – alternativetär att strunta i pekpinnarna och ge sig ut idjungeln av skivor själv, vilket förmodligen ärmålet med deras arbete på Feber.Boken samlar krönikor och recensioner,smala importplattor blandas med mer givnastorbolagsartister. Här finns inga objektivabedömningar. Samtliga texter är personliga somdagböcker och de tål faktiskt att läsas fleragånger även om det ibland är omöjligt att intestöras av den självbelåtna tonen som bitvisskymtar. Och intima möten med namngivnaartister (ibland inte så namngivna) på någonslags kompisnivå tillför inte mycket mer än attman får veta att musikskribenter träffar mångapopstjärnor.Jag kan ändå inte låta bli att ge Feber tummenupp. Men gillade du inte Pop eller Bibel,kommer du inte att gilla Feber heller.Björn Magnusson”Papa, Play for Me – The autobiography ofMickey Katz”MICKEY KATZWesleyan University PressMickey Katz var amerikansk underhållare avjudisk börd. Från att ha spelat med bland andraSpike Jones gjorde han sig ett eget namn blandannat genom att göra populära amerikanskalåtar på yiddish och med klezmerkomp. PapaPlay for Me, Katz självbiografi, kom ut förstagången 1977. Nu släpps den i nytryck med enny utmärkt introduktion av den amerikanskemusikskribenten Josh Kun – en introduktionsom gör Katz storhet lite mer förklarlig ochförståelig för den generation som missathonom.Han berättar relativt utförligt, komplettmed små anekdoter, om hur han via diverseturer kom att hamna i den ändå rätt respektablapositionen med Spike Jones att han kunde gåvidare med sina egna idéer. Oftast fylld av skämtlynneoch lika ofta av sitt judiska ursprung komhan också att, med eller utan avsikt, bli en framhävareav den judiska kulturen, även om denoftast skymtade bakom de dråpliga inslagen.Eftersom Papa, Play for Me är en självbiografi,lyser mycket av Katz personlighet igenomi texten – det gör boken underhållande. Samtidigtkan det bidra till en viss rörighet. På sammasätt som det kan vara svårt att se det seriösaoch kvalitativa i Mickey Katz musik på grundav alla upptåg, känns det som att det även härfinns en ridå av humor som ibland döljer personenbakom den. Och precis som självbiografier i allmänhetkänns det, trots den fylliga introduktionen,att man bör känna till Mickey Katz litegrundligare för att ha en tillfredsställandebehållning av boken. Både Spike Jones ochMickey Katz var artister som samtidigt som devar mycket skickliga också skruvade till, ochbitvis nästan drev med, den amerikanska nöjesvärldenpå 1950- och 60-talen. Och att idagläsa ett porträtt av en sådan man ger svårigheter,både att förstå kulturen och tidsandan. Men attMickey Katz var en stor underhållare råder detinga tvivel om.Magnus Sjöberg”Turn! Turn! Turn! – The ‘60s Folk-Rock Revolution”RICHIE UNTERBERGERBackbeat Books1965 gör Bob Dylan ett musikaliskt tumultartatframträdande vid Newport Folk Festival. Medsig på scen har han det högljudda och barriärnedbrytandePaul Butterfield Blues Band.Vad som egentligen händer medan Dylan fräserfram texten till Maggie’s Farm och MikeBloomfields gitarr loskar ur sig spretiga riff lärvi aldrig få veta med säkerhet. Kanske buadepubliken åt att deras protestsångargunstlinghade fräckheten att spela elektriskt på en finstämd– och politiskt korrekt – tillställning.Kanske ville man bara sänka volymen som varalldeles för hög för den skorrande ljudanläggningen.Och kanske ville Pete Seeger, trots allt,hugga av kabeln till utrustningen med en yxaför att få stopp på helveteslarmet. Och vem somvann knytnävsslagsmålet mellan Dylans managerAlbert Grossman och folkmusikpuritanen AlanLomax vet väl ingen. Men att rockmusikenoåterkalleligt ändrades den 25 juli 1965, detvet vi.Newport 1965 är upptakten till RichieUnterbergers insiktsfulla pionjärarbete om denamerikanska folkmusikens utveckling till denfolkrock som härjade både på topplistor ochunderjordiskt under ett par års tid. I widescreenger han artister som Kingston Trio och Peter,Paul & Mary en plats i historien. Även om demed sina vattenkammade versioner av TomDooley och If I Had a Hammer mest liknade enamerikansk motsvarighet till Göingeflickorna,banade deras kommersiella framgångar väg förkonstnärligt mer trovärdiga artister – givetvisDylan, och därefter Byrds, Lovin’ Spoonful,TheMamas & The Papas och karavaner av andra.Unterberger är noga med att ära den som ärasKerstin Björkbör, och sakligheten är en av bokens styrkor.Visst har han åsikter, ofta vasst och fyndigt formulerade,men han ställer sig aldrig i vägen förämnet. Resultatet blir lika livsbejakande ochfrodigt som den musik han skriver om. Och därförkänns det här och nu, med rötterna i det förflutnaoch armarna sträckta mot framtiden. FörordsförfattarenMark Brend sätter fingret på exakträtt ställe när han konstaterar att The Byrdsgenombrottslåt, tolkningen av Dylans Mr. TambourineMan, transcenderar omständigheternaoch tiden när den spelades in, med en vitalitetsom inspirerar och trollbinder än idag. Det ären av de viktigaste aspekterna av Turn! Turn!Turn!.Richie Unterberger har tidigare skrivit ettpar böcker om visionärer i rockens periferi,samt enorma mängder skarpsynta recensionerför bland annat nätencyklopedin All MusicGuide. Inte nog med att han är en suverän stilistmed träffsäkra analyser av musikaliska ochsociala sammanhang, hans researcharbete ärimponerande. Han har läst fler artiklar än vadväl någon mindes fanns och intervjuat mängdermed artister, både välkända och idag praktiskttaget bortglömda. Donovan, Pete Seeger,TomRush, Judy Henske och Steve Gilette är bara ettfåtal av alla som kommer till tals. Författarenknyter ihop materialet till en tät berättelse somär både underhållande och informativ. Manskrattar högt åt verbala och historiska dråpligheter,och jublar över hur kunskapen flödar tilloch med i bisatserna.Alla med intresse för rockmusik överhuvudtagetborde läsa Turn! Turn! Turn!. Och densom vill börja skriva om rock och den som redangör det ska betrakta boken som ett standardverk.Den är en bländande uppvisning i föredömligthantverk. Jag kallar den gärna en av de bästarockböcker som skrivits.Peter Sjöblom”Live in London”JUDAS PRIESTSteamhammer/MNWDVDFörsök åla dig i läderstället, på med nitarnaoch följ med gamla metallgubbarna i JudasPriest på konsert. DVD:n Live In London innehåller19 låtar från Demolitionturnéns stoppvid Londons Brixton Academy den 19 december2001 med nye sångaren Ripper Owens vidmicken. Och trots att publiken försöker kommai rätt stämning är saknaden efter Rob Halfordsröst, och framförallt närvaro, stor. Låtarna ärcoverbandsaktiga och poserna välkända. Dessutomtror unge Priestdyrkaren Ripper att falsettvrållöser allt. Men hårdrockfans är trofasta ochdessutom vana vid personalbyten i banden. Fastnågon riktig partystämning infinner sig inte förränbandet kör Breaking the Law och andralåtar från mästerverket British Steel.Extramaterialet bjuder på taffliga intervjuer,turnébusshumor, soundchecks och diverse mereller mindre intressant information – det mestahar man sett hundra gånger tidigare. Men självklartvill man ändå komma in bakom scenen,och jag gissar att rockstjärnedrömmen lockarfler än mig.Gary Andersson22 Groove 6 • 2002

www.groove.st 23

Groove är tillbaka och ingenting tyder påatt hösten skulle bli sämre än våren ochsommaren skivmässigt. Groove älskarmusik, Groove hyllar och sågar men glöminte av att varje recension är en röst, enåsikt. Vi uppmanar alla att lyssna självaoch bedöma. Vi ger er bara liten spark irätt riktning.Björn Magnusson/skivredaktörAlbumAGORAPHOBIC NOSEBLEED”Frozen Corpse Stuffed with Dope”Relapse/MNWDet händer ibland att det görs musik som verkligengör ont på riktigt. Mig veterligen så händerdet inte så ofta.Våren 1998 kom just ett såntalbum, Honky Reduction. En osannolik debutav ett band som kunde betecknas som likaosannolika. Snabbare än en dopad Ben Johnson.Hårdare än Svappavaaragruvan.Frozen Corpse Stuffed with Dope kännsminst lika viktig som vilken Springsteen-plattasom helst. På 38 minuter och 33 sekunder ges38 låtar. Man ska se på Frozen Corpse Stuffedwith Dope som man ser på en symfoni eller ettoch samma musikstycke. För som titeln anspelarså kan det vara tungt att ta sig igenom förstagångerna, tänk dig ett ännu hårdare Atari TeenageRiot. En perfekt platta att rensa bort allMTV- och ZTV-slagg som samlat sig undersommaren.Per Lundberg G.B.THE ARK”In Lust We Trust”VirginÅh gud, pompös och överarrangerad popmusikkan verkligen vara ljuvlig. Inte i The Arks versiondå – om någon nu trodde det – utan somMcAlmont & Butlers fantastiska comebacksingelFalling. Fyra minuter popmagi som omedelbartförlåter såväl Butlers soloskivor somMcAlmonts klänningar. Jag älskar den förbehållslöst.Så varför har jag då så fruktansvärt svårtför The Ark? Kanske för att jag vet att ekona avPhil Spectors ljudbyggen finns där någonstans idet McAlmont & Butler försöker göra, medanThe Ark alltid kommer ha sina musikaliska rötteri Freddie Mercuryplanscherna på Ola Salospojkrumsväggar. Kanske för att Salos homoadoptionslåtFather of a Son är så usel att manfår lust att rösta på Kristdemokraterna i renprotest mot glamrockfjollor med socialt patos.Eller så är jag helt enkelt bara för gammal.Men även om jag hade varit tio år yngre ochomedveten om vem Freddie Mercury var hadeFRANK BLACK AND THE CATHOLICS”Black Letter Days””Devil’s Workshop”Cooking Vinyl/VMEGamle Pixies-stöten Frank Black vill integöra annat än spela in skivor. Här kommertvå stycken på en gång. Och visst har hanfortfarande något kvar att ge, men hans väghittills har varit underlig. Med Pixies åstadkomhan i slutet av 1980-talet knivskarparockklassiker i parti och minut, låtar somblandade musikalisk framsynthet och textmässigaupptäcktsfärder, hårt och mjukt.Som soloartist har han jobbat sig bakåt iutvecklingen och producerat mycket rakarerock med mer inslag av bland annat country.Han verkar vilja skala bort all utsmyckningoch bara förlita sig på melodier ochrefränger. Förhållningsordern til musikerna(där Pixies-gitarristen Joey Santiago ingår)måste varit: ”Håll igen”.Nåväl, dessa båda album är i alla falllågmälda historier inspelade i Kalifornien.Black Letter Days blev klar först och ärdefinitivt bäst, den har en inbjudande närhetoch spänst. Känslan av öppenhet och lekfullhetgenomsyrar dess 18 spår och FrankBlack framstår som en av rockens mestjag nog blivit besviken över att den enda riktigthållbara låten på skivan är halvårsgamla singelnCalleth You, Cometh I.Thomas NilsonRICHARD ASHCROFT”Human Conditions”VirginOm The Verve aldrig hade funnits, om UrbanHymns aldrig hade spelats in, om Ashcroft ochco aldrig skrivit Never Wanna See You Cry, OnYour Own eller Man Called Sun, då hade HumanConditions varit en förbannat bra platta. ÄvenAshcrofts förra soloplatta med den förkrossandebra A Song for the Lovers. Rösten skojar maninte bort så där utan vidare. Eller texterna. Menmed vetskapen att karln är förmögen till sådanamästerverk som The Verve gjorde, är soloplattornalångt mycket slätare. Eller om man så vill, tråkigare.Men det låter fortfarande väldigt TheVerve, även om han inte riktigt når fram. Denöverväldiga desperationen är borta, säkertockså kemikalierna från hans ådror. Men HumanConditions är en bra platta och Lord I’ve BeenTrying är en grym låt.Annica HenrikssonAZURE RAY”November”Saddle Creek/BorderRedan när Orenda Fink och Maria Taylor läsparSo I’m Waiting for this Test to End vet man attNovember är en bra skiva. Lågmälda, angelägnaoch vackra röster till en sparsmakad ljudbildsom domineras av akustisk gitarr.Tredje spåretinleds av dubbla bastrummor som ökar allteftersom låten breder ut sig, lite som en ångvältav ömhet. Jag har inte hört Townes van Zandtsoriginalversion av I Will do These Things menfattar ändå att den måste vara bra.Från Azure Ray är steget inte alls långt tillLisa Germanos plattor tillsammans med HoweGelb. Lika påträngande. Nu när hösten är påingång så måste man ha November i sin närvaro.Den kan bli din konstgjorda andning närkylan biter i kinderna.Per Lundberg G.B.medvetna minimalister. Sammetslena ChipAway Boy med sina smekande slidegitarrer,det intensiva titelspåret med charmiga köreri rockrefrängen och alldeles utsökta balladenHow You Went So Far borde överleva plattan.De elva spår som bildar Devil’s Workshopär kvalitetsmässigt av andrasorteringoch borde fått stanna i replokalen.Om vissa låtar ibland kan kännas litemossiga och händelsefattiga så gör FrankBlacks röst det definitivt inte. Han jobbarmed mindre medel numera, men skaparnågot slags förtroende hos mig. Han låtersom han ser ut: rund och kramgo. Mensamtidigt har han nåt Twin Peaks-aktigtsken över sig…Gary AnderssonBLAZE”Spiritually Speaking”Slip’n’Slide/Goldhead”I remember house when house was soul musicand r’n’b, before house was disco. I rememberhouse before the superclubs. I remember housewhen house was about love”.Kevin Hedge och Josh Milans smålegendariskahousegrupp Blaze har existerat sedanmitten på 80-talet, så visst minns de här snubbarnahur housemusiken lät innan Daft Punk ochPaul-jävla-Oakenfold. Det visar de om inteannars på Do You Remember House?, somlåter som den vore inspelad ungefär 1987.Man kan naturligtvis säga att Blaze är litekonservativa, men eftersom deras själfylldahouse för det mesta är så jävla bra så bryr mansig inte. Man önskar bara att de kunde lämnasina jazzfunkinfluenser ifred. Och hålla sinaEarth,Wind & Fire-influenser inom rimliga proportioner.Det är helt okej att bjuda in PhilipBailey som gästartist men två Earth,Wind &Fire-pastischer med världsförbättrarbudskappå samma skiva är åtminstone en för mycket.Thomas NilsonBRIGHT EYES”There is No Beginning to the Story EP”Wichita Recordings/BorderVid det här laget har väl de flesta redan koll påConor Oberst och hans övernaturliga talang förlåtskrivande. Det är inte så mycket jag behöversäga om denna 4-spårs EP, förutom att den börinförskaffas. Fullängaren Lifted har också hunnitlanda i butikerna. Men för den skull ska maninte strunta i denna EP. Fyra fantastiska låtar.Ja, fantastiska.Tänk er Conors röst och dessaord. ”The kitchen is cold/But the coffee is warm/And the sun’s coming up/The day has just begun/But you’re already bored/Bored of cheering meup/Bored of calming me down/Bored of dryingmy eyes/But there once was a time/When youwere the one”. Mer behöver jag inte säga. Jagkan inte tänka mig att leva utan Bright Eyes.Annica HenrikssonBUC FIFTY”Bad Man”Battle Axe/BorderBuc Fifty är den klart hårdaste rapparen påhela kanadensiska Battle Axe. Det är i och försig inte så konstigt eftersom de flesta andra påbolaget nog har tillbringat mer tid vid datorn äni gathörnet. Buc Fifty är också en veteran somhar rappat med så skilda storheter som Eazy-Eoch The Pharcyde. När han äntligen får ut ettalbum har också en del av materialet några årpå nacken. Som rappare är Buc lagom stöddigutan att bli jobbig och han berättar en del roligahistorier på till exempel Life Ain’t Fair. Menlikt många andra släpp från Battle Axe blir BadMan lite seg i längden. Producenter som RobThe Viking och Kemo är långt ifrån dåliga, menderas grejer låter alltid ungefär likadant. BadMan är åtminstone så bra att det inte bordedröja ett decennium till Buc Fitys nästa platta.Daniel SeverinssonCOLDPLAY”A Rush of Blood to the Head”CapitolColdplay är ett annorlunda popband eftersomde faktiskt lyckas kombinera politik med miljonförsäljning.Bandet uppmärksammar orättvisori världen utan att folk verkar tolka det som propaganda,vilket ger hopp om mänskligheten. Attbandet tagit kontroll över sin konstnärliga gärningkänns självklar, konstigt att inte fler bandgör det…Debuten Parachutes presenterade ett knippesjälfulla låtar och musiken är även på A Rushof Blood to the Head storslagen, känslosam ochintensiv även om tempot ofta är dämpat. Plattaninleds med tre urstarka spår (Politik, In MyPlace och God Put a Smile Upon Your Face)för att efter ett tag sätta sig. Bandet ter sig dåsom en mjuk variant av U2. Ofta framträdersångaren Chris Martins bedjande röst tillsammansmed ett piano eller stråkarrangemang ochdet mjuka kompet hamnar i bakgrunden. Menallt Coldplay gör har sin plats, och allt hakar inågot annat – allt hänger ihop.Avslutningen på A Rush of Blood to the Headär magnifik. A Whisper, det episka titelspåretoch vackra Amsterdam ger mig ståpäls om ochom igen. Och jag vet, bandet balanserar pågränsen till prettoavgrunden, men i mina öronklarar de den akten galant.Gary AnderssonDARK TRANQUILLITY”Damage Done”Century Media/BorderIN FLAMES”Reroute to Remain”Nucelar Blast/MNWDet är förvånande att ett band som Dark Tranquillitysom alltid varit noga med att flyttagränsen framåt för sin ”melodiska death metal”nu tar ett steg tillbaka. Efter mästerverket Havenåtervänder de till tiden för The Gallery och ettmer råbarkat sound.Visserligen är DamageDone en bra skiva, och en låt som Final Resistancetill och med suverän, men skivan överraskarinte som Dark Tranquillity gjort hittills.Det andra stora bandet inom ”the GothenburgSound”, In Flames, går istället åt motsatthåll och har gjort en skiva som inom deras råmärkenkan kallas poppig. Flera riff och melodislingorsitter perfekt, men ofta punkteras låtarnaav rena arenarefrängerna. Reroute to Remainlåter som att In Flames söker efter något deinte riktigt vet vad det är, och slutprodukten blirett varken eller.Peter SjöblomDIVERSE ARTISTER”Blue Skied an’ Clear”Morr MusicSlowdive. Ett av alla dessa engelska shoegazerbandfrån början av 90-talet.Thomas Morr.Tysk electronica-skivbolagsboss som blivitnostalgisk för sin svunna ungdom. Eller nåt.Och frågan som lyder: vad händer om vi blandardagens electronica med gårdagens indierock?Svaret är, fjorton Slowdive-tolkningar och trettonnya låtar av Thomas Morrs vänner och signadeartister. De flesta av de här banden harförut gjort mest instrumental musik, och efteratt ha hört deras Slowdive-tolkningar förstårman varför. Nja, riktigt så dåligt är det kanskeinte. Men att gömma en osäker sångröst underdiverse vocodereffekter blir i längden riktigtointressant. Det förekommer en hel del sångäven på de nya låtarna, men här funkar detbättre. Kanske för att bara de som verkligenkan sjunga gör det, eller för att vi slipper vocoderövningarna.Hybriden av gitarr och electronicaresulterar i några snyggt lågmälda poplåtarmed en ovanligt fräsch ljudbild. CD:n medSlowdive-tolknigar kommer jag inte lyssna påmånga gånger, medan den andra CD:n snurrartitt som tätt i spelaren.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Soundbombing III”Rawkus/UniversalSkivbolaget Rawkus glans har falnat rejält påsistone. Och tredje mix-plattan i Soundbombingserienkommer nog inte att ändra på det. I ettförsök att återta marknadsandelar satsar manwww.groove.st 25

VinylDen dynamiska duon Promoe och Timbuktufortsätter sitt givande samarbete på EP:n TheBad Sleep Well (JuJu/DvsG/Playground). Bakomspakarna är Breakmecanix en smula mer återhållsammaför att ge de båda micktrollkarlarnastort utrymme. Att plattan är bra är lika väntatsom att etablissemanget får sig ett par rejälakängor. Men The Bad Sleep Well är långt ifrånlika livsviktig som annat de åstadkommit. Ochtrots att engelska är Timbuktus förstaspråk ärdet på svenska han är allra bäst.Bakom sjuspårs-EP:n The M.O.F Blend(Blenda) ligger naturligtvis Göteborgs Mics ofFury. Rusty James tunga beats låter mer amerikansköstkust än svensk västkust, han visartydligt att han tillhör toppskiktet bland svenskaproducenter. Det finns heller ingen anledningatt anmärka på J-Styles rap förutom att texternaibland går lite på tomgång. Någon kanskesäger tråkigt, men själv tycker jag mest det ärskönt att M.O.F. nöjer sig med att göra klassiskhiphop utan krusiduller. Och när Jogi körrefrängen i titelspåret och avslutande SummervibesPart II tänder det faktiskt till rejält.Daniel SeverinssonSveriges mest hårdnackade hiphop-band Looptroopsläpper ny tolva där de bjuder in oss påhembesök. Poliser och rasister göre sig somvanligt icke besvär i den omtumlande nästanG-funkiga Looptroopland (DvsG/Playground).I slutet leker de dessutom Snoop Dogg. Menäven om Looptroop är musikaliskt partysugnafinns det alltid något beskt i botten av glaset.Partyrökare blandas med skryt, kärlek ochuppercuts. B-sidans Heads Day Off gästas avChords och Timbuktu som klanderfritt ser tillatt poolpartyt aldrig slutar utan att därförglömma att polisen kan lura runt hörnet.Lilla bolaget Doze fortsätter med två släpppå en gång. Rusty James & Aegiz levererar påWarstories framförallt bra melodier men ocksåbra rap med skönt skrap i rösten. Hitvarning påden dystra krigshistorien Warstories. P.S. akaTha Marginal Error släpper sin tredje tolvaoch gästas av Melor på The Thoughts som ärödesmättad med tung reggaebas och klistrigrefräng. B-sidan är tillbakalutad där P.S. förklararläget utan pardon.Energisk galen och givetvis obegriplig ryskhiphop står Comrade (Öststatgrammofon) för.Hårdast svänger instrumentala DJ Ghandi vs.Jynx som är en skitig och svängig klipp- ochklistra-blues.Björn MagnussonCompare/Skima (Vertical Form) är tydligenförsta tolvan i en trilogi av Leftfield-medarbetarenNick Rapaccioli. Compare är det vinnandespåret, en minimal men väldigt svängig technolåt.Skima må vara mer DJ-vänlig, menkänns inte lika unik. Så det kommer två tolvortill? Det låter lovande.I FatCats serie med sjutummare i snyggabruna kuvert kan man hitta lite vad som helst.Programme påminner om The Young Gods, ochinte bara för att de sjunger på franska (engelsköversättning medföljer). Nån sorts postrock,med arga texter. Engagerande, i synnerhet A-sidans Une Vie (Border). Charlottefield låtermer som klassisk brittisk indie på sin trespårs-EP. Bryter kanske inte vidare ny mark, men detlåter bra, särskilt när sångaren håller tyst.Anti-pop Consortium har visserligen splittrats,men innan det släppte de singeln Ghostlawns(Warp/Border). Intelligent hiphop inklusiveen och annan cool robotröst. Remixen avLFO låter särdeles bra.Henrik Strömbergpå säkra kort som meningslösa remixer av KoolG Raps My Life och Jonell & Hi Teks Round &Round. Den senares återanvändning av Rapper’sDelight i Crew Deep känns inte heller särskiltspännande. Fast Rawkus hit-sug är positivt ocksåför det är säkert det som ligger bakom Styles P. &Pharoahe Monchs fina The Life. Andra bra spårär Q-Tips parentes What Lies Beneath och TheRoots feat.Talib Kwelis oväntade partyanthemRhymes and Ammo. Men överlägset bäst är FreakDaddy som är ett, för mig helt osannolikt, samarbetemellan Mos Def och Rockwilder. MightyMos både rappar och toastar över ylande gitarreroch verkar alldeles ha glömt conscious-kepsenhemma. Annars består Soundbombing III mestav slentrianmässigt ihopmixade sömnpiller.Daniel SeverinssonDIVERSE ARTISTER”Trojan Revive Box Set”Trojan/BorderDet här måste bara nämnas igen. Enligt brittiskaTrojan har etiketten tillräckligt med material igömmorna för att kunna ge ut en ny samlingsplattavarje månad. Under hundra års tid! Ochså friskt som bolaget vräker ut skivor är påståendetknappast någon lögn. Och Trojan ReviveBox Set är den bästa utgåvan på länge.Den lilla papplådan rymmer som sig bör 50låtar fördelade på tre skivor och täcker upp enlivaktig period inom jamaicanskt musikliv.Tidenfrån att rocksteadyn började klinga av fram tillsatt reggaemusiken och dubexperimenterandettog form. Det som i dag kallas revive eller classicreggae. Det vill säga skön och avspänd baktaktspopsoulmed gnistrande melodier, signeradeartister som The Emotions,The Mellotones ochKeith Harriot, Junior Murvin och Amiel Moodie& The Dandemites. Förutom att de flesta spårenär riktiga pärlor har många dessutom varit bådebortglömda och riktigt svåra att få tag på.Robert LagerströmBAXTER DURY”Len Parrot’s Memorial Lift”Rough Trade/BorderBaxter Dury, son till Ian Dury, väljer ett lite allvarligaretonfall än sin pappa. Man kan förmodaatt Baxter Dury har smak för Spiritualized, JohnLennon, Mercury Rev á la Deserter’s Songs ochJoseph Arthur. Dury lånar till och med helt öppetrefrängen från Velvet Undergrounds SweetNothin’ och väver otvunget in den i sin egenBeneath the Underdog. Men Len Parrot’sMemorial Lift är inte ett upplag för stöldgods.Dury vet hur man kombinerar det bästa av detbästa, och det gör skivan till en av de mestövertygande debuterna på länge.Peter SjöblomEVE”Eve-olution”Ruff Ryder/UniversalTrots att Eve kan skratta hela vägen till bankenså är det synd om henne, hon har hittills intelyckats pricka in en solid platta. Hitlåtar somLet Me Blow Ya Mind har funnits men helhetensaknas trots produktionshjälp från storhetersom Swizz Beatz, Irv Gotti och Dr Dre ochmikrofongäster i form av DMX, Jadakiss, MissyElliott, Alicia Keys, Snoop och Nate Dogg. Ochäven Eve-olution är slätstruken. Och bara försäkerhets skull är Let Me Blow Ya Mind frånförra plattan Scorpion med här också…Gary AnderssonFJÄRDE VÄRLDEN”Världsomspegling”JuJu/PlaygroundTrots att jag gillar singlarna För alltid och Riktigaproffs har jag inga högre förväntningar påFjärde Världens fullängdsdebut. Det är givetvispositivt med ambitioner men Fjärde Världenhar ofta tenderat att prioritera fyndiga rim ochteman på bekostnad av känsla och attityd.Glädjande nog kommer mina onda aningarsnabbt på skam. Med undantag för ett småttpretentiöst intro och några stolpskott somgamla Brödraskap är Världsomspegling ettriktigt fint album. Matte är i sitt livs form ochkickar hur många stilar som helst utan att detlåter ansträngt och Tom P ligger inte långtefter. Det skulle kunna bli krystat i formmässigaexperiment som Festfixarna där de iklär sigrollerna ”narkotika” och ”alkohol” men jagtycker det funkar.Gäster som Advance Patrol, Fattaru, Sam-E,Timbuktu och Highwon tillför alla något utanatt för den skull stjäla showen. Fast det bästamed Världsomspegling är musiken. Masse, OskarSkarp, Breakmecanix och, inte minst, SekkenThautz a.k.a. Matte, radar upp en hel hop stänkare.Uh oh är en klockren klubbrivare ochVänta tills ikväll har en refräng som bordegöra den till hit till och med på reklamradio.Daniel SeverinssonFUNKI PORCINI”Fast Asleep”Ninja Tune/PlaygroundInom musik pratar man ofta om resor. Artisterkan även ha en förkärlek att beskriva sitt alstersom en resa. Det kan vara att ett album innehållerspår som inom genren låter old schooluppblandatmed eklektiska sånger. Eller ett pretentiöstsätt att låta meddela att låtarna i börjanär långsammare än de mot slutet av skivan.VidGud, jag hatar det uttrycket. Och jag hatar migsjälv desto mer för att jag inte kan komma pånågot annat sätt att beskriva denna skiva.Det är möjligt att jag fastnat vid låttitlarna.De samsas under namn som The Big Sea, We’reOut of Here och Terminal C3 UK. Alla vet i ochför sig hur svårt det är att döpa instrumentalmusik. Men här finns något mer som lyckasbinda ihop vid en första blick flosklig förpackning.Det finns en stämning som jag inte hört såmycket av sedan KLF:s Chill Out-platta och detvå första Orb-skivorna. Jo faktiskt, det låter1990-ambient om det hela. Här finns även klarainslag som pekar mot Tromsö och Biosphereunder samma tidsperiod. Själva ljudbilden är pånågot sätt varmare än den IDM/ambienta musiksom funnits under de senaste tio åren. Jag kanlätt kosta på mig ett mysigt, igenkännande leendeåt detta.Det varma myset inkorporeras även i närmastgeniala rytmer. Inte de gamla vanliga trötta,söndersamplade beatsen utan krispigt färskamen ändå gammeldags jazzbreaks. Kombinationenav detta samt att det inte finns mellanrummellan låtarna gör att det blir en OK helhet. Jagkan till och med sträcka mig så långt att detkänns som en resa. Men när allt kommer omkringär det ju inte 1990 längre. Nyskapandefaktornpå Fast Asleep är noll. Jag ser plattansom en valium. Jättebra när det behövs, menman nyttjar den inte som godis.Peter JernbergTHE GO-BETWEENS”Send Me a Lullaby””Before Hollywood””Spring Hill Fair”Circus/UniversalGo-Betweens är ett av 80-talets få ultimata kultbandi bemärkelsen att de aldrig förlorat sinintegritet. Och äntligen har kulturgärningenskett. Australiernas tre första album har hamnatpå CD, inte en dag försent med tanke på attvinylplattorna blir alltmer svåra att få tag i.De kommer med en extra CD med outgivet;demos, livematerial etc.På debutplattan Send Me a Lullaby hörs ettungt och ganska ofärdigt band. De oftast kortalåtarna är kantiga med en lite stel och metalliskinramning. Det finns ändå en närvaro och piggalåtar som People Know och Your Turn My Turnär behållningen. Robert Forsters sångstil harinte riktigt hunnit hitta formen ännu och kännsmest påtvingad.På Before Hollywood från 1983 börjarForster få styr på sina melodier och sin sång.Jag älskar hans sätt att få in så mycket text sommöjligt i en låt och ändå lyckas snärja ihop någonslags melodi. För den som orkar sätta sig ochanalysera Forsters texter finns mycket att hämta.Musikaliskt är det tidstypiskt tidigt åttiotal somför tankarna till The Cure. Bäst är Cattle andCane, en sån där poplåt som Go-Betweens ärbäst på. Elegant riffiga akustiska gitarrer ochen sångmelodi som tar dig till himlen.Extra-CD:n innehåller bland annat vackrasingellåten Man o’sand to Girl o’sea som ocksåfinns i en mer slipad version på Spring HillFair. Men mycket av Before Hollywoods extramaterialkänns som en tillbakagång till detofärdiga Go-Betweens. Lite uppjagat desperatoch kantigt.På Spring Hill Fair har bandet hittat sinultimata form och utvecklats till ett självsäkertband. Det är första plattan i den oslagbara trilogisom följs av mästerverket Sixteen Lovers Laneoch Tallulah. Ganska traditionell ljudbild menmed starkt inbjudande låtar.Trumpeter och saxofonerförsöker få plats bland Forsters långatexter. You’ve Never Lived Here är en klassikermed intensiv sång och Bachelor Kisses är ettpoetiskt popmästerverk. Nu väntar vi bara påatt få se fortsättningen på denna återutgivning.Jonas ElgemarkHOT SNAKES”Suicide Invoice”Awami/BorderHot Snakes är den perfekta mixen med folkfrån Rocket from the Crypt, Drive like Jehu,Delta 72 och Beehive and the Barracudas. Ochdet som anades på deras förra platta är nutotalt bekräftat.Inte sedan Wipers, eller möjligen ett ochannat Blast First-band som Bitch Magnet, harjag hört en sån energi. Och det är inte baraenergi för sakens skull. Det här är på riktigt ochvarje musiker brinner ut i fingerspetsarna.Gitarrerna hugger sig fram smidigt, melodisktmen stenhårt. Och sångaren, John Reis, såtrovärdig, närvarande och så på riktigt att manbara ramlar bakåt. De flesta låtar är under treminuter och att så mycket elektricitet, energioch variation ryms är endast briljant uppvisning.Den nästan smärtsamt desperata titellåten träffarobönhörligt och refrängen är en explosion. Ilåt efter låt knockar Hot Snakes utan en sekundstvekan. Paid in Cigarettes med sin nästan Beefheartigatakt, stötiga gitarrer och kanonrefrängär en religiös upplevelse. Det finns något hos HotSnakes som jag inte hört någon annanstans,något som saknas i all annan ny musik sompåstås vara vital och energifull. Hot Snakeslever och har gjort det elektriska mästerverketsom jag längtat efter. Jag jublar av urladdning.Jonas ElgemarkINTERPOL”Turn on the Bright Lights”Labels/VirginSvara på det här:Vad ger man för ett New Yorkbandsom låter som Kitchens of Distinction,Adorable och Ride? Springhouse försökte engång i tiden utan att komma någonstans.Interpol gör det klart bättre, men varför? Pre-26 Groove 6 • 2002

Albumlåtar, och de framförs med en vitalitet och glädjesom om bandet överhuvudtaget aldrig legat iträda. Det låter ofta både samba och rumba, menhela tiden med lättjefulla afrikanska inslag. Detsvänger så där avslappnat som nästan bara enriktigt bra reggaelåt eller bossanova kan göra.När sedan både Ibrahim Ferrer från Buena VistaSocial Club och Youssou N’Dour medverkar påHommage à Tonton Ferrer blir det magiskt.Magnus SjöbergJOHN PARISH”How Animals Move”Thrill Jockey/MNWJohn Parish har i närmare tjugo år funnits i bakgrundenav den alternativa rockscenen (i den månman kan tala om en scen), som producent, låtskrivareoch instrumentalist. Nära nog allt han varitinblandad i kännetecknas av en mycket speciellharmonik, kärva och mustigt råa ljudbilder inärheten av Steve Albini, och ett stort vemod.How Animals Move är en samling inspelningargjorda under fem år med så olika medmusikantersom Howe Gelb, David Donahue, PJ Harvey ochdärtill (delar av) Portisheads kompband. Ochdet är en splittrad, men alldeles lysande samlinglåtar som trängs om utrymmet på plattan.Inledningsvis försätts man i gråtmild sinnesstämningav Clare MacTaggarts ensamma violin.Strax därefter sätts ett slags tema för skivan iden fullt instrumenterade Westward Airways,och innan denna linje återupptas i titelspåret,som doftar mycket Giant Sand, bryts stämningenav Pat MacDonalds råa, långsamma munspel iEl Merreon, följd av en fantastisk tolkning avThe Thes Shrunken Man, signerad Does De Wolf.Ett par låtar senare flyter det hela ut i olikariktningar, men knyts ändå samman av det faktumatt det är Parish som har skrivit det mestamaterialet. När så titelmelodin återvänder somplattans näst sista spår är det i en ambient ochimproviserad version – och här kunde det mycketväl varit slut. Konstigt nog känns det ändånaturligt att epilogen utgörs av en rejält slaskigbluestolva, Airplane Blues med en minst sagtoinspirerad Polly Harvey på sång.How Animals Move är ett helgjutet album,helt i linje med Parishs tidigare produktion, fastdenna gång ännu bättre.Pigge LarssonPEACE ORCHESTRA”Reset”G-Stoned Music/BorderNär Kruder & Dorfmeister gav ut K&D-Sessionsför fyra år sedan slog de knock på mig. Derasmixningar av bland andra Lamb, Bomb the Bassoch Depeche Mode var så egna. Så oerhört nyaoch bra. Sedan dess har man tålmodigt fåttvänta.Visst, Richard Dorfmeisters Tosca är ingetdåligt komplement. Inte Peter Kruders PeaceOrchestra heller. Men det når ändå inte sammasvindlande höjder. Det är världsklass, som närKajsa Bergqvist susar över 2.05. Men samtidigtvar hon ju så nära 2.10. Så känns det.Reset är en remixad variant av PeaceOrchestra som kom för tre år sedan. Behöverman det? Jodå. Remixerna är egna och det ärkompetent folk som gjort dem. Favoriter ärGotan Projects tangomix på The Man, RawDeals upptempoarrangemang i Domination ochSoul Patrols bossajazzhysteri i Henry. Allrabäst är Chateau Flights ljuva elektroniska glidarmixpå Who am I. Där känns det som om manåker på Autobahn i en svart Mercedes medKraftwerk som chaufförer. Det gillar jag.Mats AlmegårdPRIMAL SCREAM”Evil Heat”SonyOm Bobby har för mycket överskottsenergi sedanhan slutade knarka så ägnar han den förmodligenåt att spela in så mycket våldsbejakande Stoogesrocksom möjligt. Som om han ville visa att haninte blivit någon mes bara för att han numeraär en drogfri småbarnspappa i 40-årsåldern.Det är lite synd. Primal Scream har nu ägnattvå album åt att skruva upp volymen en aningmer än nödvändigt. Och på Evil Heat skramlaren del låtar besvärande ihåligt. Det verkar somom låtskrivandet stundtals fått stå tillbaka föralla aggressioner som skulle släppas loss.De bästa spåren på Evil Heat är istället desom väsnas minst; den drömska balladen SpaceBlues #2, hypnotiskt vackra Autobahn 66 ochdet psykedeliska öppningsspåret Deep Hit ofMorning Sun. Och i de här låtarna – som är riktigt,riktigt bra – finns också förhoppningen om ettPrimal Scream som kanske aldrig mer kommerbli världens tuffaste rockband, men som någongång kommer skriva en Higher Than the Suneller en oändligt vacker countryballad somStone My Soul igen.Thomas NilsonPST/Q”Natt klockan tolv på dagen”BorderDet är lite synd att Natt klockan tolv på dagenhar dröjt så länge. Mitt sug efter Pst/Q:s omtaladeoch löjligt försenade album kulminerade när Endåres försvarstal kom, och har sedan sjunkit.Fast det känns ändå snudd på högtidligt atttrycka in CD-ROM:en utan låttitlar i stereon.Första spåret är just En dåres försvarstalsom följs av långsamma och klaustrofobiskaAndas ut. Så långt är jag inte överväldigad, mentredje spåret Kobolt Bomb med Leo är en klockrenbanger med snygg skräckfilms-stråksamplingsom lämnar mig med ett fånigt leende. Leendetförsvinner tyvärr när jag kommer på att Leoslutat rappa, men han är i alla fall med ochförgyller en till av plattans få upptempo-låtar,Jag gör sönder mig själv, tillsammans medOrganism 12.Som väntat är det Pst/Q:s texter som ärskivans största behållning. Det finns ett knippesega spår på plattan, men när Pst/Q är i formhar han ingen överman när det gäller att bådesäga något tänkvärt och rimma snyggt. Bästaexemplet är Vid hans dödsbädd där han över ettsuggestivt jazzigt beat rappar om en gammalman som ligger för döden och delar med sig avsin bittra livssyn där cynism bara är en högreform av klarsynthet. Men Pst/Q visar också atthan inte alltid är butter när han leker playertillsammans med Profilen och Timbuktu påStorfräsare, och när han valt att ta med Så lätdet då som är gammalt material med honomoch Supreme. Dessutom ger han prov på visssjälvdistans då han i avslutande Vill inte/kaninte och Meningsfylld överdriver sin negativasida respektive sina avancerade texter medmassor av ord.Daniel SeverinssonQUEENS OF THE STONE AGE”Songs for the Deaf”Interscope/UniversalDet här är en viktig platta, inte bara för Queensof the Stone Age, utan också för hela dennumera stillastående och ganska inskränktastonerrockscenen. Det handlar om att våga tamusiken vidare, inte låsa sig i en genre. På Songsfor the Deaf är det öppna sinnen som gäller ochinget är omöjligt. De har mjukat upp sin fuzzigarock med orkestrala partier, popmelodier – mendet viktigaste, de håller tillbaka lite och detfinns andrum.Trummisen Dave Grohl från FooFighters har gjort ett inhopp och han tillför merän vad man bara anade att en trummis faktisktkan göra. Full av fantasi och sväng. MarkLanegan som gör en del inhopp på sång är medsin mörka stämma en bra kontrast till JoshHommes mer snälla sångstil. Go with the Flowär en av höjdpunkterna och allt stämmer. Encool sångmelodi framför de fuzzade gitarrernaoch långt bort i ljudbilden ett piano, en slidegitarroch en nästan obarmhärtigt svängig trumtakt.På God is in the Radio når den genomgåendekänslan för popmelodier sin kulmen. Så tydligtoch klockrent. Det här skulle kunna vara ensamlingsplatta med olika band, så mycket spretardet, men Queens of the Stone Age lyckas hållaallt samman. Inspirationen sprudlar och smittarav sig kraftigt.Jonas ElgemarkREPEAT ORCHESTRA”Themes from Repeat”EFA/BorderTa en noga titt på både band- och skivnamnetigen. På så sätt får du en första orientering.Denna skiva är minimal och repetitiv. Den byggerupp stora stämningar med små medel. Jagfascineras oerhört över hur fenomenalt detsvänger, när allt upprepas om och om igen.Är du avskräckt? Var inte det. RO visar attman inte behöver fläska på med full kraft föratt skapa ett groove som får dig att dansa borten hel natt. Den här skivan är nämligen hur brasom helst. Djup minimalhouse som får dig attvilja studsa upp och ner i veckor. Och som samtidigt,genom att vara så avskalad, får dig attuppleva det stora i det lilla. Ett litet mästerverk.Mats AlmegårdRONDERLIN”Wave Another Day Goodbye”LabradorDe spelar så vackert och lent, smickrar de finastesidorna av melodierna. De kan konsten att fåihop småskimrande singlar i klass med de blekastebritter. De vet hur man hittar rätt i pophistoriensreferenslista.Visst har jag haft småförhoppningar på detta debutalbum efter att hahört smakprov då och då under året. För vemsmälter inte efter att hört Kalle Grahms rösteller det Marrska gitarrplocket? Och när elorgelntassar in, från vänster, är det nästan för vackert.Porlande, bubblande och angenämt. Det är baradet att allting är likadant: i slutet besegrar denlille svage tönten med glasögon och underutvecklatansikte den store killen med skinnjackanoch mobben i ryggen. Det är så förutsägbartoch tråkigt.Vore det inte lustigare att se hur deän en gång slår honom blå och duschar hansfräkniga kinder i toan? Ha, du ska aldrig blinågot annat än ett vått knyte i hörnet! De somvärnar om popmusikens vänaste och snällasteform, kommer aldrig upp därifrån. Ifrån underläget,självsäkerhet är inget annat än ett skällsordoch där övergivelsen är förhållandets självändamål.Poängen är nog trots allt en annan, ensolig verklighetsflykt in i den fantastiska trolskavärlden ”pop”. Wave Another Day Around fyllerwww.groove.st 29

Albumden funktionen utmärkt, indiesmack! De kommerabsolut inte att lämna några större dyningarefter sig trots att den svenska gitarrpopen sällanhittat mer rätt.Fredrik ErikssonRAPHAEL SAADIQ”Instant Vintage”Pookie/UniversalNär Downtown Julie Brown i ett MTV-programnågon gång sent åttiotal fnittrande och blötpussigtproklamerade att Tony! Toni! Tone! skullekomma på besök fattade jag ingenting. RaphaelSaadiq var en av medlemmarna och efter splittringenhar han bland annat spelat med Prince,bildat Lucy Pearl och producerat D’Angelo.Ett drygt decennium senare är RaphaelSaadiq redo att sköta rubbet själv. Och InstantVintage är fantastisk, det finns inget subtilaresätt att beskriva detta album, som enligt Raphaelsjälv (om man köper det på vinyl) ska kännassom en klassiker samma minut plasten avlägsnas.Även om det bara är en fabricerad varudeklarationköper jag det, jag kan gärna tänka mig attsvetsa fast mitt exemplar med D’Angelos bådaalbum, A Tribe Qualled Quests Low End Theoryoch åka till en öde ö livet ut. Instant Vintagesläpptes innan sommaren började koka ossnordbor och låter efter ett par månader likamäktig. Den är liksom jättebra. Jag ville baraatt ni skulle veta det.Björn MagnussonSMYGLYSSNA”We Can Fix It”Vertical FormDet blir lite lustigt när svenska artister i Sverigesläpper plattor på utländska bolag utan brasvensk distribution. Å andra sidan låter HenrikJohanssons musik knappast vidare svenskt.Krävande och komplicerad elektronisk musik,visserligen byggd på vanliga 4/4-takter, även omdet inte alltid är uppenbart.Jag gillar det, till en viss gräns. Det kan bliför akademiskt, och då önskar man sig ett brahuvudrensande technobeat eller en medryckandemelodi. Avancerad programmering räcker baraså långt.Varvid Henrik Johansson ger oss desmäktande orgeltonerna i Foaming Prairie,definitivt oprogrammerat. Snyggt.Henrik StrömbergSOFT CELL”Cruelty Without Beauty”Cooking Vinyl/VMEJag älskar Marc Almonds röst, hans pretentiösatexter, Soft Cells Northern Soul-covers och dengrandiosa refrängen i Say Hello Wave Goodbye.Men ett helt nytt album med ett återförenatSoft Cell år 2002? Nja.Det är förstås trevligt att höra Almondsjunga på skiva igen, men låtmaterialet är litesådär och deras försök att uppdatera sitt soundhar mest fått dem att låta som ett underproduceratPet Shop Boys. Minns Something’s GottenHold of My Heart och fundera på om Almondinte skulle åldras med större värdighet somcrooner.Thomas NilsonSPACE AGE BABY JANE”The Electric Love Parade”SonyMed pressutskicket av den här skivan följer treoch en halv sidor text av Per Hagman som frittassocierar utifrån musiken. The Electric LoveParade får honom att tänka på såväl RomanPolanski som casinon vid franska medelhavskusten(vilket är väl inmutat Per Hagman-revirsom han troligtvis skulle återkomma till om hanså skrev en pressrelease om Tomas Ledin) ochdet droppas Hagman-favoriter som Bowie,Grace Jones och Antiloop (sic!). Det går inteatt komma ifrån att pressreleasen är väldigtmycket mer underhållande än skivan den handlarom. Och även om den lyckas göra genomlyssningenen smula intressantare är tanken på attPer Hagman gör nästan vad som helst för ettförskott (tänk krönikor i Amelia) aldrig särskiltlångt borta.För att skivan skulle vara ett perfekt soundtracktill en Polanski-film – vilket Hagmanihärdigt hävdar – har väldigt lite med verklighetenatt göra. Hagman-favoriten Grace Under Pressureär till exempel direkt dålig. Barcelona är däremoten charmerande pompös new romantic-pastisch,och det mesta på skivan är för all del ganskasnygg synthpop (på ett poserande och opersonligtvis) som diskret faller in i den pågående ochredan ganska uttjatade åttiotalstrenden. Särskiltupphetsande blir det dock aldrig – hur svag manän må vara (och jag talar av egen erfarenhet) förbåde sammetsnätter och vackra svårmodigaunga män med kajal.Therese BohmanSPARKALEPSY”At Sixes and Sevens”Domino/MNWPlötsligt sitter jag där igen och inser att detfinns så mycket som jag inte kan missa. Jag haregentligen inte en aning. Räcker insikten att varaomkörd? Jag tycker ändå att det är skönt attvissa saker består. Som att alla jangliga gitarrerär vackra, att punkrock inte innebär att manhar färdigslitna jeans, att Jason Loewensteinlätt fyller vilket hålrum som helst. Specielltmitt eviga, en bottenlös burk, hål av korkadlängtan efter att höra det perfekta skramlet,inlindat i de sötaste av förortsdrömmar.Att detta året innebär en toppenfin renässansav Big Muff-pop och blödande hjärtan är intemer än rätt. Ifrån Sentridoh till Sparkalepsy ärdet knappt en armslängd. Sparkalepsy är intefyra kanaler på en enslig veranda, utan frodas iden helt naturliga miljön som fullbordades påBakesale och Harmacy. Det revolutionerar inteutan tar mig i handen och låter mig andas de såvälbekanta dofterna. En vardaglig misär i mjukaoch fantastiska Jason-låtar. Codes och Casserolesparkar igång i den bästa formeln fuzzybaspop,ingen kan bättre hantera den, för att mynna ut i30 Groove 6 • 2002

Albumballader som More Drugs och Mistake som såfint förvaltar Mx80 Sounds stundtals försiktigajazzande. Eller att ett mullerriff i I’m a Shit såbehagligt klarar sig bortom gubbrocken tackvare Jasons sammetsröst. Jag lyssnar tre gångerpå Circles och det kan faktiskt inte bli så mycketbättre än just så.Varje gång. På ett sätt är detså reaktionärt, trygghetslängtande att man nästankräks på sig själv. Låt vara, det är ju såklart det här jag inte kan missa.Fredrik ErikssonSQUAREPUSHER”Do You Know Squarepusher”Warp/BorderSedan mitten av 90-talet har Tom Jenkinsonsläppt skivor som fått mig att fundera en delkring musikens gränser. Som Squarepusher harhan lett mig djupt in i elektronikens metalliskahjärta men även visat upp sig som instrumentalistmed jazzpreferenser. Hans verk är antingenfrenetiskt jagande eller mystiskt dröjande,ibland är jag säker på att han är den ende artistsom lyckas konstruera utomjordiska tongångar.Och även Do You Know Squarepusher positionerarhonom utanför alla kända musikaliskakartor.Titelspåret är mest åtkomligt (förutom denbisarrt trogna tolkningen av Joy Divisions LoveWill Tear Us Apart) på grund av sin melodiösauppbyggnad, de andra låtarna knarrar och undvikerlyssnaren de första tiotalet genomlyssningarna.Men koncentrerar man sig försättsman ideligen i nya tillstånd (även om grannarnabankar i väggen när de försöker slappna avframför dumburken efter en lång arbetsdag).Mutilation Colony är eposet på Do YouKnow Squarepusher. Drygt tio minuter lång ochsmygande. Som en robot med gryende mänskligakänslor. Som ett fjärran anrop. En urkänsla.Någonstans i botten av vårt kollektiva medvetandefinns klanger och toner likt dessa, och dekänns viktiga.Tom Jenkinson verkar helt enkeltha en bättre uppkoppling eftersom han skapardet vi andra bara kan beundra.Gary AnderssonSUGABABES”Angels with Dirty Faces”UniversalSugababes nya låt Freak like Me är skitbrar’n’b. Mycket tack vare de snygga George Clintonsamplingarna.En av medlemmarna är utbytt,de har blivit lite äldre och tuffare. Den nya stilenkänns väldigt mycket TLC om än något snällare.Framförallt balladerna känns influerade avnämnda band. Det är överlag bra om än någotslätstruket. Freak like Me är skivans självklarahit även om låtar som Round Round och Angelswith Dirty Faces sätter sig som klister i huvudet.Jag tror att det här är en grupp som kanutvecklas och bli riktigt proffsiga så småningom,men än så länge är de lite för unga. Framställningenav dem som sexiga lolitor känns förövrigt lite osmaklig. Låttitlar som Virgin Sexykänns något magstarkt med tanke på att bandetsyngsta medlem bara är sexton år.Moa ErikssonSTEFAN SUNDSTRÖM”Spelar Allan”National/BonnierAmigoNär man lyssnar på Allan Edwalls visor kännsdet som att det var hans förbannelse att han varså mångsidig och så bra på allt han gjorde. Förmånga är han mest känd som skådespelare ellerteaterdirektör.Tyvärr hamnar ofta hans visor ibakgrunden. Därför ska Stefan Sundström hatonvis med cred för att han lyfter fram dem igen.Men Sundström nöjer sig inte med att baraframföra dem, han lyckas också ingjuta ettannat liv i många av visorna. Och även om hanibland lägger sig i ett röstläge som ligger Edwallslite väl nära, så fungerar det utan att bli efterapning.Arrangemangen är känsliga och lyhörda,både där de ligger nära originalen, som i Årstider,och där visorna fått ny, spänstig hud, som ialbumets vackraste spår, den poetiskt dystraDen lilla bäcken. Det märks att Allan Edwallvarit en förebild för Stefan Sundström, och detär befriande att känna att allt framförs medmer kärlek än respekt, att svängarna tas ut. Detär framför allt Edwalls visor som står i fokushär, men det måste sägas att Stefan Sundströmlåter bättre än på mycket länge. En kulturgärningsom dessutom är omistlig.Magnus SjöbergTIEFSCHWARZ”Ral 9005”Classic RecordingsDen engelska klubbmusiktidningen Muzikutnämnde denna skiva till en av årets bästahouseplattor i sitt julinummer. Och det är baraatt hålla med.Bröderna Ali och Basti som utgör duonTiefschwarz levererar den bästa housemusikenman kan tänka sig. Djup skön house med ettotroligt sväng. Första tonen i inledande FollowMe är tillräcklig för att discokulan i taket skabörja rotera av egen kraft. Och det blir barabättre. Det studsar och hoppar ut sköna basgångaroch härliga harmonier. Renodlade dansskivorkan bli lite ojämna, med ett par säkraklubbhits och resten utfyllnad. Men så är detinte här.Varje låt lever ett eget liv. Ett pulserande,rytmiskt och dansant liv. Måste man välja enfavorit bland alla kandidater är det Never. Därbackar de funkiga discorytmerna upp en överjordisksångerska som tar dig till yttre dansrymden.En skiva att lyssna på, dansa till ochälska om och om igen.Mats AlmegårdTRICK DADDY”Thug Holiday”Slip-n-Slide/WarnerTrick Daddy fortsätter prångla ut grovt tillyxadgangstarap med få finesser på Thug Holiday,enav ljuspunkterna är mjukt gungande In da Winddär Cee-Lo och Big Boi gästar. Annars handlardet om det gamla vanliga – dödspolare, storahögar med pengar, slampor och vapen. Gäsp.Gary AnderssonUNDERWORLD”A Hundred Days Off”JBO/V2Mjukt. Lika suddigt som det grådaskiga omslaget.Det är min reaktion efter att ha lyssnat påUnderworlds fjärde album, det första efter detatt Darren Emerson lämnat gruppen.A Hundred Days Off låter definitivt fortfarandesom Underworld, nästan löjligt mycket.Samtidigt blir lite mycket klichéartad houseöver många låtar. Jag saknar den egg i musikensom jag föreställer mig Darren Emerson tillförde.I slutet av skivan, efter några (gäsp) riktigtlugna låtar, försöker Rick Smith och Karl Hydefånga min uppmärksamhet med technorökarenDinosaur Adventure 3D, men det blir som mesthalvintressant. Här finns inga nya Born SlippyNUXX eller Dirty Guitar, utan bara ett mogetstudioalbum som inte kommer uppröra någon.Det är inte direkt dåligt, det är bara inte likaspännande som jag hade hoppats. Bakgrundsmusiktill mogna middagsbjudningar. Underworldhar blivit ravegenerationens motsvarighet tillDire Straits.Henrik StrömbergSCION”Arrange and Process Basic Channel Tracks”Tresor/BorderMellan 1993 och -94 släppte Mark Ernestusoch Moritz von Oswald nio tolvor på egnabolaget Basic Channel. Minimalistisk ochbrusig techno som fick ett otroligt genomslag.Ernestus och von Oswalds kompisar Scion,René Löwe och Peter Kuschnereit, blev tillfrågadeatt sätta ihop en samlings-CD medBasic Channel-materialet. Men de menadeatt originalen är alltför minimalistiska föratt funka var för sig på en CD, låtarna ärmenade att mixas ihop. Men att bara släppaen vanlig mix-CD kändes alltför fattigt, såde bestämde sig för att gå ett steg längre.De har klippt sönder Basic Channelsklassiska låtar i små, små bitar, och sedanhar de satt ihop dem igen i ett datorprogram.Det är den nya sortens mix-album, det räckerinte att spela en skiva efter den andra, utanhär görs det i princip helt nya låtar, med ljudenfrån originalmaterialet. Metoden har provatsTHE VON BONDIES”Lack of Communication”Sweet Nothing/BorderThe Von Bondies är ännu ett av banden i sammafamilj som The Strokes,The Hives,Yeah YeahYeahs och White Stripes som vitaliserat rockmusikenpå sistone. På Lack of Communicationradar de upp slamriga och oknäckbara stänkaresom intensiva It Came from Japan, ryckigaGoing Down och inspirerade mästerstycketShallow Grave som med sina 3.12 minuterkänns som ett epos i sammanhanget. SångarenJason Stollsteimer låter sexuellt och kulturelltfrustrerad, hela plattan andas ungdomsglupskhetoch långa partynätter.The Von Bondies är enpåminnelse om hur upplyftande direkt och kompromisslösrockmusik kan (och borde) vara.Man inser också hur snöpt och intetsägandeden kommersiella radiosörjan verkligen är.Personligen är jag överlycklig över att tuff rockfått den blodtransfusion den så väl behövde.00-talet verkar bli ett grymt rockdecennium.Gary AnderssonPAUL WESTERBERG”Stereo/Mono”Vagrant/UniversalTHE REPLACEMENTS”Sorry Ma, Forgot to Take out the Trash””Stink””Hootenanny””Let it Be”Restless/MNWMellan 1985 och 1990 spelade The Replacementsin fyra klassiska album för Sire Records – albumsom bortom alla tvivel säkrade deras plats imusikhistorien. De var rockens sköna förlorare,bandet som skulle ha blivit någonting men somistället imploderade i ett yrväder av osuntleverne, dålig attityd och alla löften de aldriglevde upp till.I början av 1980-talet var Minneapolisbandetinte mer än ett i mängden av punkbandsom vällde fram över USA som en svärm gräshoppori minibussar. Det har alltid funnits enslags sanning i att man redan då kunde ana vilkenstorslagen rockmusik som så småningom skulleflöda ur i första hand av sångaren och låtskrivarenPaul Westerberg. Men när nu RestlessRecords – mot de överlevande medlemmarnasvilja – nylanserar bandets första fyra plattorför oberoende etiketten Twin/Tone bevisas motsatsenmed all önskvärd tydlighet. Både SorryMa, Forgot to Take out the Trash och Stink ärväldigt lite utöver The Replacements energiskaförsta stapplande steg på vägen mot en melodi,medan 1950-talspastischerna på Hootenannybara var fel väg. Let it Be, å andra sidan, signalerarbörjan på något stort. Den var ocksåorsaken till att Seymour Stein kontrakteradebandet till Sire Records. Resten är, som mansäger, rockhistoria.Sedan The Replacements splittrades 1991har Westerbergs karriär gått från en självklarhettill nästa och med undantag för andra skivan,Eventually, har formkurvan konsekvent pekatuppåt. Det bevisar om inte annat dubbeln Stereo/Mono – äntligen släppt i Sverige – den naturligafortsättningen av de mer tillbakalutade tongångarnapå Suicaine Gratification. Den bevisarockså att gubben, han passerade 40-sträcketför några år sedan, fortfarande kan rocka. Menframför allt, och kanske viktigast, bevisar denatt det bästa av Paul Westerberg inte vilar ihistorien – utan här och nu.Dan AnderssonKELLY WILLIS”Easy”Ryko/MNWBehagligt stämningsfyllda ballader i countrystil.En och annan bluegrassbanjo och lite upptemposväng.Man kan inte anklaga Kelly Willis för attvilja sticka ut i genren. Men vad gör väl det närhon visar sig vara både en god låtskrivare, hagod smak i covervalen och gästspelas av blandannat Chuck Prophet och Alison Krauss. Oftahandlar texterna om de för countrymusiken såtraditionella relationsproblemen, men i takt medatt spåren går ansamlas en allt bittrare smak imunnen. Kelly Willis lyckas lägga tyngd bakomorden på ett sätt som mest bara de stora countrysångerskornaär förunnat.Bland covervalen finns bland annat Don’tCome the Cowboy With Me och Sonny Jim avKirsty MacColl, som blir mer resignerad ochcynisk än den är i originaltappning. Den endainvändning jag har är att ett par av balladernablir lite väl långdragna, men å andra sidan vägsdessa upp utmärkt av de mer livfulla spåren. Detär tur att olycklig kärlek och svek till och medkan uttryckas på ett tröstefullt sätt.Magnus Sjöbergförut, på Richie Hawtins DE9: Closer to theEdit och Force Labs Composure, Mixed byAlgorithm, och nu är det alltså dags förBasic Channel att omförhandlas. Resultatetlåter bra. Det är dovt och brusigt men ändåytterst dansant. Betydligt snabbare änErnestus och von Oswalds senare äventyr, delugnare omtolkningarna av BC-materialeteller Rhythm & Sound-skivorna. Arrangeand Process Basic Channel Tracks är brustechnonär den är som bäst.Henrik Strömbergwww.groove.st 31

www.jc.seForsman & Bodenforsjeans &clothes &evil sneakers

Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 1VINYLOm man bara vill kan man alltid kategoriserarockmusik och stockholmarna Sons ofCyrus hamnar i kategorin underhållning.Deras andra singel på punkbolaget BigBrothel hamnar under kategorin kickar,kanske inte för att jag får några ihållandekickar av deras A Lonesome Boy, men detråder ingen tvekan om att de själva sprudlarav energi och kickar. Det är därför detblir så bra.Jonas ElgemarkSkivbolaget Mute har alltid varit bra på attsko sig på saligt avsomnade band.Titt somtätt poppar det upp mer eller mindregenomtänkta återutgivningar. Å andrasidan, vad kan vara mer rätt än två NitzerEbb-remixar i dessa electroclash-tider?Terence Fisher har mixat om Let YourBody Learn (Playground) till en rätt sköntechnolåt med karakteristiskt DouglasMcCarthy-skrikande. Control I’m Here varinte direkt jättespännande ens i originalversion,och även om The Hacker gör sittbästa känns hans platta technobeats alltförtjatiga.Sound of Habib tar en paus från denlätt mesiga house de annars tenderar ge utoch klämmer i med lite riktigt feta breakbeatsfrån Peo de Pitte. Underground ärden givna dansgolvrökaren, medan andrasidans Barmaid from Stockholm känns,trots några rätt kul produktionsmässigatricks, lite mer meditativ och som en typiskB-sida.Nysignad på Morr Music släpper Ms.John Soda indie/electronica-EP:n Dropscenemed fyra ganska olika spår. Go Checkär en klassisk uptempo indie-låt med tamburin,Done Twice är mer elektronisktmelankolisk, därefter den vackra pianoversionenav Solid Ground, och sist kommerskönt postrockiga Elusive rmx. Synd attbandets album som kommer nästa månadinte låter lika bra.Henrik StrömbergALBUMAFRICAN ROOTS”Act 3 - Strictly Dub”Bullwacki/BorderOsbkyra 80-talsbandet African Roots fickteknikerhjälp av Sugar Minnott till Act 3,men det hjälps inte. Den är körd. För detblir inte bra dub bara för att man tar bortsången och lägger till några slumpmässigtspridda ekon. Det krävs ande och inspiration,och det är något som Act 3 saknar.Peter SjöblomAMORPHOUS ANDROGYNOUS”The Isness”Future Sound of London/BorderI början och mitten av 90-talet var FutureSound of London utan tvekan ett av demest inflytelserika banden inom elektroniskmusik. Men efter Dead Cities från 1996försvann duon, en av killarna blev ordentligtsjuk, reste på andlig upptäcksresa runtvärlden, åkte tillbaks till England ochnånstans kom de båda på att vad de egentligenville syssla med var psykedelisk rock.Sagt och gjort. The Isness är ett lätt ochluftigt bygge med tydliga 60-tals-vibbar –en stor anledning till att grabbarna användersig av aliaset Amorphous Androgynousistället för Future Sound of London, detnamnet stämmer helt enkelt inte längre.Som gammal FSOL-fan var jag lite tveksamtill den här nya inriktningen, men blevmest positivt överraskad. Skivan funkarbäst i början och slutet, de pretentiösa mittenlåtarnamed orgier i sitar, flöjt och banjohoppar jag helst över. Väntar man sig en nyAccelerator blir man besviken, men är manöppen för nya, psykedeliska intryck kan TheIsness bli en trevlig bekantskap. Duon hardessutom föresatt sig att snart släppa ettalbum ”fullt av psykedelia mixat på ettbisarrt sätt”, en mer loop-baserad remix påThe Isness-materialet. Låter kul.Henrik StrömbergTHE APEX THEORY”Topsy-Turvy”Dreamworks/UniversalTrots att Apex Theory är av amerikansktursprung är de bästa referenserna svenska– sannerligen upp-och-ner-vända världenför att anspela på titeln! Fireside och häroch där The (International) Noise Conspiracyflimrar förbi i arrangemang och melodier.Men Apex Theory har sina egna idéer,och flera av dem är bra dessutom. Det bördock sägas att sångaren och hans sångstilhör till sorten som antingen irriterar ellertilltalar.Peter SjöblomAQUANOTE»The Pearl«Naked Music/VirginGabriel René heter mannen som rattar spakarnaoch till sin hjälp har han ett antalskönsjungande sångerskor: resultatet blirsvalt soulig må-bra-musik. Men The Pearlär också relativt färglös, musiken bara porlarpå i makligt tempo. Ingenting händeregentligen. Och det måste det väl göra?Gary AnderssonAU”Alchimia”The LaboratoryFörsök har gjorts tidigare att förena folkmusikmed techno, men förvånansvärt fåhar fått fusionen att fungera. Problemetmed svenska trion Au är samma sommånga andras: de uråldriga traditionernavänslas inte godvilligt med den modernatekniken. Jag förstår inte varför. Det måsteliksom gå att få ihop det! Men nästan alltidreduceras folkmusiken till en exotism, enbjär kulör i ett obekvämt sammanhang. Aubegränsar sig inte till inhemskla traditioner,utan blickar också mot arabvärlden, mendet gör det hela nästan värre och ger musikenen olustig underliggande new age-känsla.Peter SjöblomDAVID BAERWALD”Here Comes the New Folk Underground”UMG RecordingsInledande Why är ett fint stycke alternativcountrydär Jackson Browne möter RyanAdams. Och The Crash likaså. Singer/songwriterDavid Baerwald, som bland annatjobbat med Sheryl Crow, är absolut bästjust då. Fullt lika intressant är han inte närförstärkarna pluggas in. Baerwald skriverfina vykort från livet men när tempot höjsblir det snarare vanlig tråkig FM-rock förmedelålders amerikaner. Dock, den därunderbara banjon i inledningsspåret är fantastisk.Och texten: ”There’s a white doghowling/By the side of the road/A dryingdrop of water in the sand/And a child’s toyfloating/Near the ocean’s edge”. Men detkänns tråkigt att köpa en platta för en ellertvå låtar.Annica HenrikssonBAXTER”About This”S56 RecordsNina Ramsby sjunger bra. Och det är väldet mest positiva man kan säga om Baxtersnya album. Idén är samma som på debutalbumet,poplåtar mot en klubbig, modernljudbild. Det är bara det att ljudbilden intekänns vidare modern längre, utan mest feg.About This är ett väldigt mjukt album, ingahårda kanter som skulle få det att stickaut. Efter att ha lyssnat på plattan har ingetfastnat i minnet, jag får inga beståendeintryck. Inte heller känner jag något behovav att lyssna på plattan igen.Henrik StrömbergBEENIE MAN”Tropical Storm”VP/VirginBeenie Man hävdar att Tropical Storm ären partyplatta jämfört med förra Art andLife och med Neptunes-producerade låtarsom Bad Girl och Bossman tillsammansmed Lady Saw och DJ Clue-produceradeFresh from Yard där Lil’ Kim gästar är jagberedd att hålla med. Men partyt är intehämningslöst, rytmerna är kontrolleradeoch Beenie själv verkar mest luta sig tillbakaoch övervaka drinkbeställningarna. Hårdastsvänger dancehallfavoriten MissL.A.P. och galna Yagga Yo med hjälp avSo Solid Crew.Gary AnderssonBLACK CROWES”Live”V2Black Crowes markerar sin januari-splittringmed detta live album. 19 låtar frånförra årets turné som sammanfattar bandetskarriär. Den outgivna Title Song kryddartill det lite extra för de inbitna fansen.Lillebrorsan och gitarristen Rich Robinsonhar mixat och man undrar hur han tänkernär han gjort en så tråkig mixning utan attdra fram de svängiga gitarrerna. Black Croweshöjdpunkt i karriären är och förblirplattan The Southern Harmony and MusicalCompanion. Avslutande Hard to Handlefrån den plattan, men framförallt Remedy,lyckas alltid svänga och är partyhöjare, såäven här.Jonas ElgemarkCAB”CAB 2”ToneCenter/BorderEn god vän och skribentkollega myntade engång uttrycket ”musik som spelas i UtbildningsradionsTV-program”. Jag fattade precisvad hon menade. Hon menade sådanasom CAB och liknande fusiondrumlar.Sådana som spelar för matematiken merän musiken och publiken. Som flyttar x ochy hellre än svänger. Men vad annat kan manvänta sig från folk som Tony MacAlpine,

Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 2Bunny Brunel och Dennis Chambers. Denstora frågan är istället hur Brian Auger, engång företrädare för fett hammondgroovetillsammans med Julie Driscoll, lånar ut sigtill musikaliska skumraskaffärer somdenna.Peter SjöblomEVA CASSIDY”Imagine”Hot/MNWDetta är andra plattan med tidigare outgivetEva Cassidy-material. Den första, Songbird,gick oväntat upp på europeiska listoroch har legat kvar på flera av dem i runtett år! Tragiskt nog gick Cassidy bort innanhon fick uppleva sina egna framgångar.Precis som på Songbird finns härsådant där Cassidys exceptionella röst tarlåtarna till nya sfärer, och sådant som ärmindre intressant.Till det bästa hör ItDoesn’t Matter Anymore, Danny Boy (avalla låtar!) och förvånansvärt nog ocksåWho Knows Where the Time Goes. Inte föratt Eva Cassidy överträffar Sandy Dennysoriginal, men hon är i alla fall en av de somkommit närmast.Peter SjöblomGUY CLARK”The Dark”Sugar HillGuy Clarks debut Old #1 idag räknas somen countryklassiker, men det riktigagenombrottet har uteblivit. Han har hålltpå i 30 år, men är fortfarande okänd för deflesta. Kanske kan Gillian Welch och DaveRawlings medverkan på The Dark riktastrålkastaren mot Clark. Den har för övrigtlikheter med det Welch gör; en rustik enkelhet,sparsmakad akustisk instrumenteringoch en mörk underton. Jag kommer ocksåatt tänka på Townes Van Zandt – faktum äratt The Dark är en av de skivor som bästförvaltar arvet efter Townes. Och det sägerinte lite.Peter SjöblomCLIPSE”Lord Willin’”Star Trak/BMGPharrell Williams och Chad Hugo harunder namnet The Neptunes varit världenshippaste producentteam i ett par år nu(senaste hitten är Nellys Hot in Herre),men till slut måste jag motvilligt inse attdet kan bli lite för mycket av det goda. Härhar de hjälpt gamla kompisarna Pusha Toch Malice från Virginia med debutplattanLord Willin’ och det låter bra, men inte såsupersexigt som jag väntat mig. Beatsenoch de små slingorna finns där (fast en dellåter överblivet), basen mullrar till iblandoch rappen är kraftfull men inte så självklarsom man skulle önska. Clipse kommeraldrig att dominera listorna som N.O.R.E.,Kelis eller Jay-Z. Och det är långt ifrån vadThe Neptunes själva åstadkommer somN.E.R.D…Gary AnderssonTHE CONFUSIONS”Trampoline”MNWSundsvalls Confusions försökte sig på enkarriär under den stora indieeran på 90-talet, men dessvärre hände det inte allsmycket. Själv minns jag bara en låt. Jagtrodde de hade lagt ned för länge sedan.Men något i skymundan har de kämpatvidare och Trampoline är bandets fjärdeplatta. I Japan och Tyskland har de redanen stor fanskara. Nu är de tillbaka igenefter förra plattan Six-O-Seven från 1998.Denna gång har Pontus Frisk producerat,som även jobbat med Andreas Johnson. Ochefter bara första genomlyssningen blir jagriktigt imponerad. I The Pilot skulle mannästan kunna missta svenskarna för Suede.Och i Tonight verkar Lightning Seeds haåteruppstått. Hurra för indiepopen! Trampolineär en smula ojämn men ändock spårjag en lysande framtid för The Confusions.Annica HenrikssonBRIAN CONNOLLY”68 was 68”Malibu/BorderInnan Brian Connolly skördade framgångari Sweet livnärde han sig som sessionsångare.Bland annat spelade han 1968 in åttalåtar i tidstypisk stil. Kanske är 68 was 68mer för anhängare av brittisk psykedeliaoch 60-talspop än för Sweet-fansen. Härfinns schlagerpoppiga låtar med en lätttouch av soul och Swinging London, liksomunderbara balladen What Good Am I.Materialet må vara en smula ojämnt ochljudkvalitén inte riktigt i topp, men varfördet inte blev mer av detta än ett bortglömtrullband är svårt att förstå.Peter SjöblomCRACKER”Hello Cleveland! Live from the Metro”Cooking Vinyl/BorderEfter att Camper Van Beethoven splittrades1989 har David Lowery hållit på med sittCracker med stor framgång. Utsålda arenoroch kritikerrosade album. Själv är jag mestförtjust i plattan Kerosene Hat från 1993med kanonlåten Low. Cracker saknar trotsallt något som Camper hade. Kanske vardet den fantasifulla fiolen, men ocksåmindre traditionella rocklåtar. Cracker haraldrig lyckats klå Campers album Key LimePie och Our Beloved Revoulutionary Sweethearts,deras två sista och bästa album.Behållningen på detta livealbum är en rivigTeen Angst, den skönt melankoliska Lowoch en självklar version av Pictures of Matchstickmendär man ändå saknar fiolen.Men Cracker har en bit kvar innan de fastnari arenarockträsket, de har tack och lovfortfarande kvar sin glöd.Jonas ElgemarkCURVE”Gift”UniversalI början av 90-talet var Toni Hallidayomslagsflicka på den flesta hippa engelskamusiktidningar. Hon har hållit på sedandess och spelat in skivor, allt mer i det tystamen givetvis klarar hon sig lika bra utanden engelska musikpressens stöd, kanskeinte ekonomiskt men musikaliskt. Det ärfortfarande den distade gitarrheltäckningsmattankompat av ett dansbeat. Ibland tenderardet att bli enformigt men Toni Hallidaylyckas tack vare sin inbjudande röstoch melodier frambringa något hypnotiskt.Kevin Shields från My Bloody Valentine ärmed och lägger en extra dimension pånågra låtar. Allra bäst är Hung Up sompåminner lite om Portishead men harbetydligt mera energi och inte så mycketsjälvömkan.Toni Halliday är en klok kvinnasom förtjänar all uppmärksamhet.Jonas ElgemarkCUSTOM”Fast”ARTISTdirect/BMGSkejtarsnubben Custom från New York görcool hänga-ut-musik i sin studio på nedreManhattan där ett kollektiv av artisterlever och skapar dagarna i ända. Men dedova slackerbeatsen som utsmyckas medmetallriff och pratsång har gått i stå. Jagblir bara trött av att lyssna på Fast.Gary AnderssonLARS DEMIAN”Sjung hej allihopa”BMGNär Lars Demian på allvar slog igenom ibörjan av nittiotalet kändes hans musik rättfräsch i den i och för sig då rätt dynamiskavisgenren.Tyvärr verkar det idag som attinte bara genren sprungit ifrån Demian,utan egentligen hela den svenska musikscenen.Framför allt har den utvecklats,medan Demian fortfarande står kvar påsamma kabaréscen som han gjorde förfemton år sedan. Sjung hej allihopa innehållerelva spår som inte bara har sammasound som tidigare album, utan ocksåtyvärr är sämre. Det griper aldrig tag, detengagerar aldrig. Man har hört allt förut.Jag har tidigare tyckt mycket om LarsDemians musik och historier, men det härkan man inte annat än bli gruvligt besvikenåt.Magnus SjöbergTHE DEVILS”Dark Circles”UniversalTvå gamla synthrävar ligger bakom TheDevils, nämligen Stephen Duffy och NickRhodes, som 1978 bildade Duran Durantillsammans med John Taylor och SimonColley. Duffy däremot lämnade dock bandetstrax innan karriären tog fart. Istället fortsattehan solo, som Tin Tin, och bildadeäven gruppen The Lilac Time 1987. Eftermånga år på skilda håll gör nu DuranDurans urmedlemmar musik ihop igen. Ochsynthar är fortfarande huvudingrediensen.Men The Devils har gått tillbaka till detmörka och futuristiska, som var planen förDuran Duran, långt innan Simon LeBon.Rhodes och Duffy sprang in i varandrapå en modevisning 1999 och de börjadesnacka gamla minnen, om hur de brukadeknåpa fram sin musik och om klubben Barbarelladär de spelade i slutet av 70-talet.Till slut var de tvungna att återupptasamarbetet de påbörjade för 24 år sedan.De valde att använda analoga instrumentoch en del av det gamla Duran Duranmaterialet.Resultatet är låt oss säga detbästa som kommit från Nick Rhodes. Ochbeträffande Duffy är det en spännandemusikalisk förändring. Även om jag föredrarLilac Time och hans gitarrbaseradepopmusik.The Devils är svårt att sätta fingretpå. De är en blandning av tung, svartsynth och New Order. Monotona, mörkatongångar får ge plats åt Lightning Seedsklingandemelodier eller tjejkörer. Jösses,det svänger ju!Annica HenrikssonDIVERSE ARTISTER»2 Many DJ’s«PIAS/PlaygroundDenna mixplatta är riktigt underhållandeeftersom alla låtar är söndermixade och -klippta helt utan pardon – och urvalet ärriktigt vasst dessutom. Peaches Fuck thePain Away övergår i Velvet UndergroundsI’m Waiting for the Man, No Fun med TheStooges infiltreras av Salt’n Pepas Push itför att sedan förvandlas till Hanayoselektroniska Joe le Taxi. Jag upplever inteett tråkigt ögonblick under hela resan påöver en timma.Funkar inte detta som DJ-set så blommarlöken.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER»Balle! Balle! – Sounds of Bhangra«Yormind/WarnerDenna dubbel-CD innehåller 20 spår medindisk folkmusik försiktigt influerad av västerländskatongångar. Bhangra-musikenmed tillhörande dans föddes i indiskadelstaten Punjab när byarna välkomnadeskörden som stod för dörren, men i taktmed att folk med indiskt ursprung växerupp i väst utvecklas även musiken. För västerländskaöron känns ändå materialet påBalle! Balle! relativt traditionellt, men visstlåter det spännande. I kulturella möten kanju så småningom något helt nytt födas.Missa heller inte de smarriga matreceptensom följer med skivan!Gary Andersson

Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 3DIVERSE ARTISTER”Companionship”April RecordsEn tillbakalutad och skön samling avdagens nordiska loungejazz-scen. Snyggaarrangemang och sofistikerat sväng löpersom trådar genom alla låtar på samlingen.Bäst är inledande Swell Sessions April inVein, svenska Koops Tonight och UniversalFunks Brothers and Sisters. Det kan dockbli lite för mjukt och tillrättalagt. Jag saknarriv i låtarna efter en stund.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER»Hustler, DJ-Groupie Vol 1«DJ-Groupie/BorderMusik ska vara sexuell och ånga av åtrå –åtminstone på dansgolvet och i sängkammaren.Detta har gänget runt DJ-Groupietagit fasta på och ger här ut ett DJ-set fylltav snusk och roterande rytmer. GrooveArmadas I See U Baby är med och självklartfigurerar ärkehummern R. Kelly påspåret Sex Me. Konstigt nog blir man intespeciellt tänd av att lyssna på musiken. Ochextra-CD:n med fem Blowfly-låtar är baravulgär.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER»Mundial Muzique v2«Guidance/BorderVärldsmusiken på denna samling är sådärnjutbar som man hoppas att all lyssningsmusikska vara. Rytmerna är inte föraggressiva och finlirets omfattning är välavvägt. Detta gör Mundial Muzique v2 tillen varm och omfamnande upplevelse. RestlessSoul-remixen av Meitz sköna Africa ärett tydligt exempel. Faze Action-remixen avFemi Kutis levnadsglada Do Your Best ettannat.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Music for Every Soul”Tangent Beats/MNWVi befinner oss i gränslandet mellan barloungenoch dansgolvet. Men istället för enströmlinjeformad samling som fungerar pånågon av dessa två platser får man härmusikalisk bredd. Allt ifrån djupaste housetill dansant vokalhouse med latinoinfluenser.Det är samtidigt en samling som visarden bredd och det kunnande som svenskdansmusik av idag bjuder på. Många spännandeartister återfinns på denna jämnstarkaCD, såsom Håkan Lidbo, Martin Venetjokioch Microman.Av de snabbare spåren gillar jag ZooBrazil feat. Emmas Drivin’ too Fast mest.Det är ett hitbetonat house-smultron somsmakar sommar och sol. Av de lite lugnarespåren är Loadbalancers chilloutstyckeAntenna det starkaste. I hård konkurrensmed jazzindränkta Bitmapping av Stocktown& Capetown. Så här skulle nog MilesDavis låtit om han fortfarande varit i livet.Allra bäst är John Dahlbäcks LingerieNights, en elektronisk resa över dansgolvoch inre landskap.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Opensource.code”SourceAlla de stora namnen inom elektronisk lyssningsmusikträngs på den här samlingen.Skivbolaget Source samarbetar med Ableton,vars programvara Live är det hippasteinom elektronisk musik just nu – ryktet förtäljeratt det funkar väldigt bra i livesammanhang.Tolvlåtar av folk som ThomasBrinkmann, Monolake, Smyglyssna, Sutekh,Robert Lippok, Akufen, etc. Övervägandebra låtar om man tar dem en och en, menman får aldrig den där helhetskänslan ettbra album ger. Det är en samling och detlåter som en samling. Snart glömd i CDhyllan.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Pushing Scandinavian Rock to the Man!Vol. III”Bad Afro/VMESlammerbolaget Bad Afro levererar ännuen översikt över den svenska garagekulturen.Chronics, Laundrettes, Mutants medflera väsnas på ordentligt, men mycket ärmediokert. Vegas V.I.P sticker ut med sintwangpop, liksom Maggots med sin pådrivandetremolo-orgie Leave Me Alone,finskaFlaming Sideburns bekräftar sin godaställning och i topp ligger Göteborgs partyexcellenserRoyal Beat Conspiracy.Peter SjöblomDIVERSE ARTISTER/DJ C1”Shifting Gears”IntecDet är alldeles för lätt att säga ”ännu enmixad house-samling”. Det är tyvärr ocksåsant. DJ C1 har givetvis samlat på sig enbunt bra hård house/techno, och han mixargivetvis ihop låtarna snyggt, om än inte jättespännande.I slutet av mixen hittar vi litedetroit-techno, det är lite roligt att hanklämt in en gammal Mad Mike-låt från1992. Känner du att du måste ha ännu enDJ-mixtejp på CD, så javisst. Annarskanske inte.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Skönt att ha till sommaren”S-Man ProductionsLågbudgetsamling med många okändanamn. Något är galet när Ken är överlägsetbäst i ett så här stort sällskap. HoumansVad det är funkar okej och Sökarnas Envanlig dag får godkänt. Detta vägs tyvärrupp med råge av låtar som aldrig borde halagts ut ens på nätet.Daniel SeverinssonDIVERSE ARTISTER”Sónar 2002”Sónarmusic/BorderDet finns två saker som utmärker den härsamlingen. Den första, och mest uppenbara,är förstås att Diego ”Valrossen” Maradonapryder omslaget. Öh? Ja, Sónarfestivalen iBarcelona gick av stapeln samtidigt somVM i fotboll, och Maradona spelade faktiskttvå säsonger med Barça… Anledningnog att sätta fotbollshjälten på omslagettill en samling med electronica och dansmusik(?). Den andra är att det här är tvåsamlingar i en. En eftertänksam CD medelektronisk lyssningsmusik och postrock,och en dansinriktad med mjuk house ochelectro. Urvalet, baserat på vilka artistersom gästade festivalen 2002, är helt okej,men inte jättespännande. Här finns ingaexklusiva låtar. Känner man för att köpasamlingar finns det andra som är bådebättre och mindre splittrade. Om man varpå Sónar 2002 är samlingen en bra souvenir,annars känns den rätt överflödig. Såvidaman inte är fanatiskt intresserad av golfstjärnanMaradona, förstås.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Trojan Calypso Box Set”Trojan/BorderCalypso på Jamaica? Jovisst! Långt förereggaen blandade slavar musik från sinaolika afrikanska länder. Stilen mento komtill, utvecklades och började närma sigcalypson, en form som sett dagens ljus påTrinidad.Trojan Calypso Box Set berättar ommusiken före baktakternas tid och sträckersig från 1956 och nästan 20 år framåt.Här finns artister som Lord Kitchener,Tommy McCook och Derrick Harriott,TheMighty Sparrow och Lord Tanamo. Dentredje skivan i boxen tar upp brittisk calypsooch det hela är en mycket svängigareupplevelse än vad man kanske kan tro.Robert LagerströmDIVERSE ARTISTER”UB40 Presents the Fathers of Reggae”VirginGregory Isaacs,Toots Hibbert och ett dussinandra mer eller mindre legendariskareggaeartister sluter upp för att hyllaUB40 – Storbritanniens föregångare tillAce of Base. När de en efter en gör coverspå UB40:s karaoke-reggaelåtar är det nästan,men inte riktigt, som om 60-taletsstörsta amerikanska soulstjärnor skullegöra en hyllningsskiva till CommitmentssångarenAndrew Strong. Det är lite motbjudande.Det sluts cirklar här som verkligeninte borde slutas.Thomas NilsonDJ JAZZY JEFF»The Magnificent«Rapster/GoldheadWill Smiths gamle sidekick från FreshPrince-tiden släpper här efter många år sittdebutalbum där han luftar vokala förmågorfrån egna bolaget A Touch of Jazz vid sidanom kändisar som Jill Scott, Freddie Foxxxoch Shawn Stockman från Boyz II Men.Men The Magnificent blir aldrig mer änfickljummen. Det är svalt och jazzinspirerat(som väntat), och detta skapar tyvärr ettavstånd som ger plattan ett oengageratinryck. Det bränner aldrig till. Okänder’n’b-sångaren Raheim gör dock bra ifrånsig i snyftiga My People.Gary AnderssonDRILLER KILLER”Cold, Cheap And Disconnected”Osmose Productions/MNWDriller Killers sjätte album är en spark iröven. Sparkar i röven kan alla behövaibland för att komma igång. Driller Killerlirar punkrock i 200 knyck. Rakt på sak.Inga som helst krusiduller. Förlitar sig påatt låtarna är starka och klarar sig på egenhand. Själv tycker jag inte att Driller Killergör låtar som håller för ett helt album.Märker att jag tappat koncetrationen redanefter halva skivan. Så med andra ord skulledet räckt med en femspårs EP.Per Lundberg G.B.DSP”In the Red”Ninja Tune/PlaygroundDSP står för Dynamic Syncopation Productionsoch In the Red är britternas andraalbum. Gäster miltals från bling-bling harvässat tungorna och gör In the Red till enskön tillställning även om den organiskaljudbilden bitvis luktar old school blandatmed acid jazz-mögel. Bäst funkar Trife-A-Saurus Rex där Aphathy pricksäkert radarupp punchlines.Björn MagnussonDZIHAN & KAMIEN”Gran Riserva”Couch RecordsFörst när ett spanskt rödvin lagrats i femår förtjänar det etiketten Gran Riserva.Dåhar det vilat på ekfat och flaska. VarD&K:s ljud lagrats är oklart. Klart är dockatt det även här handlar om lagringstid.Dessa båda DJ:s har nämligen på dennaskiva använt sig av ljud som deras papporspelat in på sextiotalet. Papporna var jazzmusikeroch deras söner ägnar sig åt loungejazzmed dragning åt deephouse.Ford Transit är orientaliskt kryddadupptempo, Deep Kitsch svävande djuphouse och Thrill ett vemodsskimrande triphop-stycke.Dessa tre låtar är bäst, menskivan är rakt igenom bra.Precis som ett lagrat rödvin ger den härskivan smaklökarna mycket att göra. Detfinns små nyanser och dofter som blommarupp när man avnjuter den koncentrerat.Mats Almegård

Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 4DÄLEK“From Filthy Tongue of Gods and Griots”Ipecac/BorderFrom Filthy Tongue of Gods and Griots ärprogressiv och lite industriell hiphop frånEngland. Alla de väntade beståndsdelarnaingår, som dålig rap och långa, stämningsfullainstrumentala partier. Någon kansketycker att det här är bra och innovativt,men själv gäspar jag käkarna ur led redan iförsta låten.Daniel SeverinssonE-40“Grit & Grind”ZombaThe Ballatician har representerat västkusteni ett helt decennium utan att riktigt slåigenom. Han rappar ändå nästan uteslutandeom pengar och brudar över halvdanbounce producerad av Rick Rock. Grit &Grind kommer säkert att gå bra i USA,speciellt eftersom Rep Yo City med blandandra Petey Pablo är så bra att den bordekunna röja väg för ett gäng uppföljandehittar.Daniel SeverinssonELK CITY”Hold Tight the Ropes”Talitres RecordsElk City är en art-rocktrio från New Yorkmed förflutet i Melting Hopefuls. ReneeLoBue och Peter Langland-Hassan delar påsånginsatserna. Och även om LoBue är encool brud i femtiotalsstil är det Langland-Hassan som gör hela bandet. Utan hanstillbakalutande, mumlande röst i Neil Halstead-andaskulle jag inte bli det minstaintresserad.Tyvärr kan det kännas som omlåtarna försämras nämnvärt när LoBuekommer in. Flera låtar är riktigt bra.Radiohead-doftande Indiana, Dylan-inspireradeOnce and For All, Smile etc. Det finnsen bra grogrund där men ett soloprojektmed Langland-Hassan tror jag mer på.Annica HenrikssonFAIRPORT CONVENTION”Heyday”Island/UniversalFairport Convention är som en engelskmotsvarighet till Grateful Dead. Deras fansär lojala, och det finns utöver de ordinarieskivorna rikligt med utgåvor med liveinspelningar,outtakes och radioinspelningar. Menofta har deras tidigaste försök hamnat iskymundan för den legendariska periodennär de var med och formade den engelskafolkrocken.Till en början sneglade de mermot den amerikanska kontinenten, ochgjorde gärna covers på Leonard Cohen,Joni Mitchell och Johnny Cash. Men degjorde det från ett brittiskt perspektiv, ochresultatet blev något som utstrålade nybyggarandaoch flödade av spelglädje. Heydayär en samling inspelningar gjorda av BBC,och här finns gott om fina exempel på hurde lät precis i början. Den här nya versionenav plattan är både remastrad och utökadmed åtta bonuslåtar, bland annatSandy Dennys hjärtknipande vackra Fotheringay.Fairport-headsen lär dregla niagarafall,men det här är tillräckligt bramusik för att andra bör höra det.Peter SjöblomFIREWATER”Psychopharmacology”Jetset/BorderDenna amerikanska kvartett balanserarmellan viljan att spela alternativ rock ochatt prestera fyndiga poplåtar. Musikalisktpåminner Firewater faktiskt en del omMidnight Oil, vilket förmodligen ger de flestaen fadd 80-tals-smak i munnen. Sånginsatsernapå Psychopharmacology är högstordinära och låtarna saknar riktig vilja,plattans tio spår irrar mest omkring i ettmusikaliskt vakuum. Och musik behöverluft för att växa.Gary AnderssonFLANNELMOUTH”I’ve Seen Nothing Yet EP”Up and RunningJäklar i min låda, det låter som Gene! MenFlannelmouth är ett band från Helsingfors.De har själva spelat in denna 4-spårs EP.Och jag måste säga att jag diggar det. Ettband från Finland som spelar indiepop somriktiga britter. Wow. Och Tuomo Kuusi haren grymt bra popröst. Mjuk, beslöjad. Ochsnyggt engelskt uttal. Och när jag hävdadeatt de låter som Gene är det inget negativt,eftersom Gene blev sämre och sämre ochförsvann. Någon måste plocka upphandsken. Och även om Gene hade alldelesför tydliga The Smiths-referenser så lyckadesde ändå med en egen karriär. Flannelmouthkanske blir kallad en Gene-kopia ibörjan, men jag ser fram emot att höramer. Indierevival nu!!!Annica HenrikssonFONDA 500”No 1 Hifi Hair”Truck/BorderDet här lilla bandet kommer från engelskaHull, men har samma typ av godhjärtadnaivism som man kan hitta hos mångajapanska band. Syntar som är så fula att deblir gulliga möter snälla gitarrer.Tuggummikrautmöter Syd Barrett filtrerad genomElephant 6-kollektivet. No 1 Hifi Hair ären bagatell lika pigg som sitt orangeomslag.Peter SjöblomDESMOND FOSTER”Under Oath”Rub-A-DubDet är inte lätt att hitta nygjord rootsreggae,med Desmond Foster tar ett steg åträtt håll. Även om sången ligger åt det liteslickare hållet, så har han en pondus i båderösten och kompet. Bra låtar, även om RoxettesIt Must Have Been Love med fördelhade kunnat strykas.Peter SjöblomVINCENT GALLO”Recordings of Music for Film”Warp/BorderBuffalo 66 är en helt fantastisk film, därVincent Gallo spelar den frigivne BillyBrown som på vägen hem till sina föräldrarkidnappar en ung tjej (Christina Ricci).Brown tvingar henne att låtsas vara hansfru som han mött genom sitt CIA-jobb. Detär en underbar historia och Gallo är enunderbar skådespelare och regissör. Mendet räcker inte för honom, karln ska ge sigin i musikbranschen också. Visserligen harhan, av detta album att döma, gjort filmmusikredan 1979 till If You Feel Froggy,Jump. På det riktiga albumet When i höstasdoftade det Chet Baker, då Gallo sjungermed samma ljusa, oskyldiga stämma.Den här gången är det ett fullmatat albummed musik från fyra filmer, bland annatBuffalo 66. Det är 29 korta spår med mestadelsbara ljudlandskap. En elgitarr somplockar lite, en bas som rullar tyst i bakgrunden,eventuellt några fjäderlätta visparpå virveln. Eller pianotangenter som slås anutan någon logisk ordning. Ofta odefinierbarainstrument som tjuter av ångest ochensamhet. Den vackra melodin i Her SmellTheme för tankarna till Gudfadern-temat.Musiken till alla fyra filmer påminnermycket om Tindersticks soundtrack tillTrouble Every Day, som faktiskt VincentGallo är med i. Endast ett spår, Lonely Boyfrån Buffalo 66, har sång.Plattan i sin helhet blir mest tråkig ochtjatig av dessa små snuttar som är ganskaidentiska. Filmmusik, eller ljudlandskap tillfilm som detta är, passar bäst i sitt sammanhang.Att lyssna på det på skiva äringen större hit. Kanske som sovmusik.Däremot kan man för all del ge hans Whenen chans om man gillar Chet Bakers röstoch anspråkslösa melodier. Då är VincentGallo helt okej. På skiva.Annica HenrikssonGIRLS AGAINST BOYS”You Can’t Fight What You Can’t See”Jade Tree/BorderYou Can’t Fight What You Can’t Seeinleds med ett par stabbiga spår och faktisktfortsätter hela plattan i samma riktning.Det känns ansträngt, som att jogga påstället – bandet kommer ingenstans. Framföralltär Scott McClouds sång tradig, hanlåter tillgjord och rejält skitnödig. Skulleinte vilja vara med i Girls Against Boys nu,tåget gick för ett bra tag sen.Gary AnderssonIAN GOMM”Rock’n’Roll Heart”BGO/BorderEn gång i tiden var Ian Gomm kollega medNick Lowe i Brinsley Schwarz som trotssitt något tveksamma rykte gjorde ett knippeutmärkta poplåtar. Därefter gjordeGomm ett antal mindre lyckade soloplattor,och så kan man beskriva också Rock’n’RollHeart. Om man inte har en faiblesse förslätstruken muffinspop med en anstrykningav ljushylt soul vill säga. Skivan är inspeladi Nashville, och Nanci Griffiths sjunger påen låt.Peter SjöblomGUTTERMOUTH”Gusto”Epitaph/MNWJavisst är skojfrisk gladpunk harmlös, menden kan definitivt vara enerverande. OchGuttermouth är rejält käcka. Enerverandekäcka. Detta är medelklassrock av sämstamärke.Gary AnderssonSTAFFAN HELLSTRAND”Socker & synder”MNWStaffan Hellstrand hittade sitt sound redanpå första soloalbumet, och har sedan enviststannat kvar vid det. Jag kan inte bestämmamig för om jag tycker det är ståndaktigtkonsekvent eller insnöat dumdristigt.För hur mycket jag än vrider mig i våndornär jag hör de vanliga stråkarrangemangensom blivit legio sedan Lilla Fågel Blå inserjag att det till lika delar är ett Hellstrandsktsignum som de är odelbart tillhörandede låtar de förekommer i. Men detjag tror gör att man efter ett tag tycker attStaffans låtar och album blir jämntjockaoch nästan upprepande är framför allt rösten.Den röst som under 1980-talet anklagadesför att lida av grava Thåström-komplex,har nu visserligen skaffat sig en egenidentitet, men lyckas inte variera sig likamycket som låtarna själva för att det inteska kännas monotont. För Socker & synderär i sig rätt varierad, men allt har den därHellstrands-stämpeln som gör att de sominte är övertygade om hans storhet kommeratt rata den. Alla fans kommer att gilladen, men sakna omedelbara hits (även omde finns här). Vi andra tycker att det är etträtt bra Hellstrand-album, utan att hänföras.Magnus SjöbergROBERT HOOD”Point Blank”Peacefrog RecordingsDet jag gillar med sån här techno är attden hymlar inte. Den vet att den är till fördansgolvet, och därför lägger den inte nertid på sådana onödiga saker som intro elleroutro. Det är pang på från första sekundentill den sista. Det enda som händer är att enhi-hat eller ett syntljud läggs till eller drasifrån. Robert Hood har gjort många bratechno-låtar, och flera av dem finns här påPoint Blank. Det enda som inte funkar jättebraär att lyssna på dem som ett album,vilket blir lätt enahanda.Henrik Strömberg

Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 5STEVE HOWE”Homebrew 1 & 2”Inside Out/BorderSammanslagning av två tidigare utgivnaskivor där Yes-gitarristen samlat heminspelningaroch musikaliska skisser. En del låtersom sådant Yes har ratat, en del som omMike Oldfield spelade christmas carols, menhär finns också charmiga ragtimetrudelutteroch fin ”folk baroque” som i WaywardCourse. Det ligger väl i skivans natur attvara ojämn både i stil och kvalitet, men detgör egentligen inte så mycket. Det roligamed den är att man får kika genom nyckelhåletoch lägga örat mot dörren när Howeleker utom hörhåll för alla andra. Om inteannat så är det skönt att höra en perfektionistbjussa lite på sig själv.Peter SjöblomIAN HUNTER”Rant”Repertoire/BorderSedan Ian Hunter hoppade av Mott theHoople i mitten av 70-talet har han släpptskivor kontinuerligt – Rant är den knappatjugonde i ordningen och en jag gärna hadesluppit. Den staplar så många nötta Stones-riffoch stereotypa rock’n’roll-klichéeratt den måste vara på låtsas – bara det attIan Hunter själv vägrar förstå det. Och ja,han har fortfarande fula glasögon.Peter SjöblomJIVARO”Jivarodelia”EWBDet här är en sådan där skiva som mindreoch mindre angelägen ju mer man lyssnarpå den. Jag var definitivt positiv efter förstagenomlyssningen, men intresset har barasvalnat sedan dess. Jivaro, alias HenrikDahl, bjuder på nio tranceigt elektroniskastycken som lider av identitetsbrist, dekänns lite för snälla för dansgolvet men liteför dansiga för att vara hemmalyssningsmaterial.Hade skivan kommit för typ åttaår sedan, under trancens gyllene ålder, hadejag varit väldigt imponerad, men idag höjerden inte många ögonbryn.Henrik StrömbergKHIA»Thug Misses«Dirty Down/SonyKhia tar hem titeln snuskigast i kvarteretmed singeln My Neck, My Back (Lick it)(»My neck, my back/lick my pussy and mycrack«) men självklart är (rap-)världen2002 redo för en brud med skinn på näsanoch stort ego. Därför säljer hon galetmånga plattor. Resten av debuten ThugMisses innehåller också låtar där Khia utanknussel berättar vad som gäller och hurhon vill ha det. Produktionen är svängig ochhennes rap är extremt självsäker, det verkarsjälvklart att hon ska bli världsstjärna. Ochså blir det också. Nästa platta ligger nämligenredan och väntar på att Thug Missessvallvågornaska ebba ut.Gary AnderssonLAKE OF TEARS”The Neonai”BlackmarkHade musiken på The Neonai varit likafärgstark som omslaget med sina klara,nästan psykedeliska kulörer hade den förmodligenvarit mästerlig. Lake of Tears harsina rötter i den melodiska death metalscenen,men på deras femte platta låter demer som ett lätt symfoniskt AOR-inriktatUltravox. Med dåligt engelskt uttal dessutom.Hur jag än vrider och vänder på detlåter inte The Neonai annat än valhänt ochLake of Tears som trista wannabees.Peter SjöblomLOADED”Darkdays”LocomotiveDödskallar och skelett på omslag och skiva.Okej, de lyckas inte skrämmas tillräckligtmed musiken utan måste ta till attribut.Men jag brukar föredra att bli överraskad.Hur som helst så finns det många stunderpå Seattle-bandets debutplatta som visarpå starka låtar och en förmåga att hållaenergin uppe. Sångaren Duff tar väl handom melodierna och lyckas få liv och trovärdigheti låtarna. Med en lite mer opoleradljudbild skulle jag förmodligen jubla.Jonas ElgemarkMAD AT GRAVITY”Resonance”ARTISTdirect/BMGMad at Gravity spelar sån där ofarlig talkshowrocksom amerikanerna är så förtjustai. Lite pompöst med stora refränger ochtämjda gitarrer och en sångare som är varkeneller. Resonance framkallar på sin höjden axelryckning.Gary AnderssonTHE MAKERS”Strangest Parade”Sub Pop/MNWDet lustiga är att Mike Maker, ellerMichael Machine, låter som Kevin Rowlandnär han sjunger. Förutom på Wide WideWorld of Girls där han istället stiger in iMick Jaggers kläder. Jag undrar om hanbredvid bandet försöker sig på en karriärsom imitatör.The Makers är dock inte alls inärheten av vare sig Dexy’s eller Stones. Deär en garagepunkkvartett från Spokane iWashington som harvat i drygt tio år. Förstatiotummaren släpptes på Sympathy forthe Record Industry. Sju plattor på Estrushann de med innan de flyttade till Sub Pop,där Strangest Parade är deras andraalbumsläpp. Men garagepunken finns detinte mycket kvar av. De lutar mer åt glamrock.Det är mer Steve Harley än Rancid.Mer pang-på-Queen. Eller en amerikanskvariant av Sultans of Ping FC. Bitvis är detriktigt spännande, balladen Concert ofColors och framför allt Suicide Blues. Ellervarför inte överljudskanonen Addicted toDying. Men i slutänden hade jag hoppats påmycket mer.Annica HenrikssonMAMMOTH VOLUME”A Single Book of Songs”Music CartelSvenska Mammoth Volume gör sitt till föratt expandera stonerrockens form. Självklartekar Black Sabbath, men de refererarockså till Led Zeppelin och 70-talsprog.Goda intentioner, men jag önskar att desläppte sin lite intellektuella hållning oftareoch bara flöt med. Kanske därför som jaggillar den avslutande sjuminuterslåten bäst– Instead of Circles är alldeles utmärktpost-psykedelia.Peter SjöblomMARAH”Float Away with the Friday Night Gods”SonyNär kidsen blivit stora och kommit övercollegerocken och nymetallen, då börjar delyssna på vanlig radiorock när de sitter ibilen med en takeaway-kaffe i handen, påväg att lämna ungarna på dagis och sedanrulla in på personalparkeringen till försäkringsfirmandär de jobbar 9-5. Ibland kandet hända att de får tag i en barnvakt enlördagkväll och medan fruarna möts upphemma hos någon och lagar middag ochskvallrar om sina sexliv drar männen på sigjeans istället för kostymbrallor och blirhögljudda av alla flasköl som letar ned sig ideras strupar. I bakgrunden spelas en nyskiva med Marah eller något liknande tråkigtradiorockband. Har de riktigt tur stårde till och med på scenen och ber folkönska favoritlåtar. Förr eller senare blirnågon i publiken alldeles för odräglig ochbandet går med på att spela den där covernmed Aerosmith, för att få tyst på honom.Men bandet kan ändå känna att de gjordenågon glad när de stiger av scenen och kantill och med börja fundera på att bli ettcoverband istället.Annica HenrikssonMARDI GRAS.BB”Alligatorsoup”Hazelwood/BorderMardi Gras.bb, där förkortningen står för”brass band”, är ett gäng tyska musikersom frisinnat leker med New Orleans-musikoch blandar med Tom Waits och DukeEllington till en musikalisk gumbo. Humoristisktstökigt och svängigt för partyn därbordet bäst knuffas undan i hörnet.Peter SjöblomANGIE MARTINEZ»Animal House«Elektra/WarnerSom känd radioprofil i New York har AngieMartinez inga problem att få artister attgästa på hennes plattor, på förra åretssnyggt souliga Up Close and Personal medverkadebland annat Wyclef Jean, Kool GRap, Snoop, Big Pun, Mary J och Jay-Z.Animal House är inte lika kändistät ävenom Missy Elliott, Kelis och Petey Pablo ärmed – viktigare än så: den är avsevärttamare. Låtarna puttrar på låg värme, hettanjag väntat mig uteblir tyvärr. Roligastär latinosvänget i If I Could Go annars ärdet platt fall. Det som fattas mest är produktionmed riktigt hjärta.Gary AnderssonJAMES McMURTRY”Saint Mary of the Woods”Sugar HillJames McMurtry är son till författarenLarry McMurtry, och har gjort flera plattor.Dock har han aldrig tagit sig in blandde mer uppmärksammade i den modernasinger/songwriter-skaran. Han har en braröst och lite mer ”edge” än många andra.Den som ligger närmast till hands för enjämförelse är Chuck Prophet, menMcMurtry saknar Prophets originalitet,kredibilitet och experimentlusta.Peter SjöblomMIGALA”Restos de un Incendio”Delicious GoldfishSpansk rock hittar inte alltför ofta till vårabreddgrader. Här har vi dock ett lysandeexempel. Migala gör en utsökt och lagomsvårmodig blandning av långsam lo-fi-rock,ballader i moll och country. Men istället föratt placera sig i den amerikanska succéfållanmed Ryan Adams som ledstjärna drarde åt snaran kring både Nick Cave,Tindersticksoch Tom Waits i sin strävan atthitta den äkta westernkänslan. En mix somkan verka sökt på pappret kanske, men läggdärtill en lagom portion Ennio Morriconeoch sångarens sammetslena basröst som påett väl avvägt sätt blandar spanska ochengelska texter, och du har en riktigt skönplatta.Pigge LarssonTHE MIGHTY MIGHTY BOSSTONES”A Jackknife to a Swan”Golf/BorderSju skivor in i karriären låter Bosstones”ska-core” – ska blandad med punk – fortfarandepigg. Ibland tassar de visserligenfarligt nära både Clash och collegepunk,men hinner precis få in en bra melodi innande går vilse. Den energiska titellåten hör tilltopparna.Peter SjöblomMINA”Expander”EFA/BorderVad händer när ett halvdant tyskt popbandber sina vänner att göra ommixningar påderas låtar? På Expander får man veta.Mina medverkar själva och det låter inte såvärst bra. Att be vännerna visar sig vara endum strategi. I alla fall om man har kompisarsom Rechenzentrum, Freischwimmeroch Schneider TM. De får nämligen Minas

Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 6låtar att bli spännande, annorlunda ochintressanta electronicagodisar som smakartoppen. Erobique och Neoangin gör braelectroclashversioner och visar också uppett fantasifullt musikskapande.Men Mina själv är inte värst. För dekänner även Sitcom Warriors. Och jag vetinte om man ska gråta eller se det hela somironi. Maken till dålig Cure-imitation harjag sällan hört. En ojämn remixplatta alltså.Mats AlmegårdALLISON MOORER”Miss Fortune”UniversalAllison Moorer verkat ha funnit ett trivsamtlitet gränsland mellan country ochsoul, där folkrocken också kan komma inpå ett hörn – ja till och med popen. I sig ärsällan den här sortens countrypop specielltintressant, men här finns något man hajartill inför. Grunden till de lugna låtarna liggeri countryn, men man lyckas arrangeralåtarna till något som går bortom den.Tilldet har vi Allison Moorers inte originella,men i sammanhanget väl så fungerande ochatmosfärsskapande röst. Nu är det inte alltidsom alla delar kommer i fas, men när degör det uppstår faktiskt rätt vackra, nästanstorslagna, låtar. Värt att återkomma till.Magnus SjöbergMR SCRUFF”Trouser Jazz”Ninja TuneKommer ni ihåg Get a Move On, Mr Scruffsunderbara låt från 1999? En perfekt kombinationav samplad jazz och ett moderntdansgroove. I så fall kan ni glömma den,för på Mr Scruffs nya skiva finns det ingentillnärmelsevis lika bra låt. Han samplarfortfarande jazz och funk och gör om dettill modern dansmusik, men det blir baratråkig house eller förutsägbart ”jazziga”övningar av det hela. Ja, förutom Valley ofthe Sausages som lever sitt eget liv medimponerande språklös sång av Seaming To.Henrik StrömbergMURDERDOLLS”Beyond the Valley of the Murderdolls”Roadrunner/UniversalFolk från Static X och Slipknot är med iMurderdolls som är ett hårt rockande bandutan direkta finesser i sina riff- och solofylldasmutslåtar, Guns’n Roses verkar varastörsta förebilderna. Svordomar finns ivokabulären och låttitlar som People HateMe, Slit My Wrist, She Was a TeenageZombie och Dressed to Depress hör till demest minnesvärda.Gary AnderssonNADA SURF»Let Go«Labels/VirginEfter att tillfälligt ha besökt diverse listoroch MTV-rotationer med låten Popular förett antal år sedan sjönk Nada Surf tillbakain i bakgrunden igen. Och ingen verkarsakna dem. Men Let Go kanske kan ändrapå det.Här visar bandet att de blivit lite mermogna, popmusiken känns rejält vuxen påett naturligt sätt. De verkar inte tvungna attvara hysteriska eller skojsiga längre. Fleralåtar passar förmodligen bra på radiostationermed lite äldre målgrupp (25-35 år)också. De gör mysmusik med små medelhelt enkelt. Sköna harmonier och sparsaminstrumentering. Hög lägstanivå och riktigttrivsamt om man behöver luta sig tillbaka ifavoritfåtöljen en stund.Gary AnderssonGRAHAM NASH”Songs for Survivors”Artemis/SonyGraham Nash har i många år sparat på dekreativa krafterna. Efter de framgångsrikaåren tillsammans med Hollies och herrarCrosby, Stills och Young har han barasläppt en handfull plattor, den senaste1988. Songs for Survivors kan alltså rätteligenkallas en comeback. Songs for Survivorsär soft på känt Nash-manér och harsvårt att engagera. Bästa låten är Liar’sNightmare. Synd bara att Dylan redangjort den som Masters of War…Peter SjöblomNASHVILLE PUSSY”Say Something Nasty”Axe Killer/MNWMognadsnivån hos Nashville Pussy är självklartpåfallande låg, låttitlarna erbjuder litteräraalster som The Bitch Just KickedMe Out, Keep On Fuckin’, You Give Drugsa Bad Name och Gonna Hitchhike Down toCincinnati and Kick the Shit Outta YourDrunk Daddy. Musiken är nästan än värreän så, tänk er ZZ Top blandat med ett”coolt” coverband. Neandertalare i världen– förenen eder! Och hylla Nashville Pussy.Gary AnderssonNIGHTMARES ON WAX»Mind Elevation«Warp/BorderNär George Evelyn/Nightmares on Wax görplattor innehåller de egentliga inga låtar,musiken är bara vidsträckta rytmiska krusningarsom varken upprör, inspirerar ellerens berör – och Mind Elevation är ingetundantag. På sena efterfester hemma hosGeorge där folk rullar specialcigaretterpassar detta säkert som hand i handske,men annars är de långa, repetitiva audiosjokenfaktiskt skapligt tröttsamma. Senkan man kalla det för slo-mo-cyber-groovesom man vill men det förändrar inte faktum.De vokala inslagen är livlinorna som dykerupp alldeles för sällan; Date with Destinylyfter på grund av den (lite trista) TLC-liknandesången och Environment är på vägatt bli lyssningsbar trip/hiphop. Men fåskivköpare lär vara tillräckligt nerrökta föratt längta efter det här.Gary AnderssonNIGHTWISH”Century Child”Spinefarm/UniversalFinska Nightwish vältrar sig i fantasy-klichéeroch wagnerismer, men det ska sägastill deras fördel att de har förtjänstfullamelodier. Ofta som det är i goth metal-genrenmed folkmusikalisk touch. Bäst är detnär Tarja Turunen sjunger. Hon har enattraktiv röst och chosefri stil, och lyfterbandet avsevärt.Peter SjöblomNON”Children of the Black Sun”Mute/PlaygroundGamle industrimusikern och ljudkonstnärenBoyd Rice tar på sitt nya album tillvara påden nya teknikens fördelar. Skivan släppsbåde på vanlig CD med tvåkanaligt stereoljudoch på DVD med 5.1 surround-stereo(spelbar på vanliga DVD-spelare).Children of the Black Sun är ett halvtimmesindustri-ambient verk, där blandannat malande oljud, sirener och körersamverkar till att skapa en stundtals överraskandenjutbar enhet. Känslan av attbefinna sig i ett överväldigande mörkt ochdystert industrilandskap är ofrånkomlig.Skivan passar perfekt till att fördjupa upplevelsenav en skräckroman, man kan nästanta på den olustiga sinnesstämningensom infinner sig. Det är dock svårt att hittaandra bra tillfällen att lyssna på skivan, detär ju inte direkt partymusik. Även om skivankänns hoppfullare mot slutet. Välgjort.Henrik StrömbergTHE PATTERN”Real Feelness”Wichita/BorderTyvärr, det skulle kunna blivit så bra menKalifornien-bandet The Patterns musik fastnaraldrig i någon kroppsdel. Jag kansträcka mig till partyrock. Men det behövsmer för att det ska vara okej. She’s a Libraär skönt punkig och stötig men har en alltförinsmickrande melodi och där faller det.Kort sagt så saknas det något farligt hosThe Pattern.Jonas ElgemarkPROJECT PAT»Layin’ da Smack Down«Loud/SonyPat från bostadsprojekten förklarar sinsituation i inledande spåret Still Ridin’Clean: »Still making cheese, ridin’ cleanand gettin’ my dick sucked«. Bra så, hanmåste vara nöjd.Tyvärr så är hans låtarfortfarande medelmåttiga, men han behöverväl inte försöka mer – han får ju alla sinabehov tillgodosedda ändå.Gary AnderssonQUEEN ADREENA”Drink Me”Rough trade/BorderNågon som minns Daisy Chainsaw? QueenAdreena är resultatet av vad medlemmarnahåller på med nu. På Drink Me, derasandra album, fortsätter de med sin fläskigaoch distade riffrock. Sången är påfrestandeansträngd och med låtar som Pretty likeDrugs, Razorblade Sky och Sleeping Pilllyckas de åtminstone närma sig de betydligtintressantare förebilderna Jane’s Addiction.Men resten av plattan känns bara klumpigoch meningslös. Det som kunde blivit farligtoch hårt blir istället effektsökeri på högstanivå och en alltför identitetslös sörja.Tänker tidiga Siouxsie and the Banshees ellerCocteau Twins kompade av Peace, Love andPitbulls. En av de tristaste plattor jag hörtpå länge.Jonas ElgemarkTHE ROCKING HORSE WINNER”Horizon”Equal Vision/ARLO”Stab the Unstoppable Hero”Sub Pop/MNWSAVES THE DAY”Stay What You Are”Vagrant RecordsRocking Horse Winner är ett ”alternativt”rockband från USA med den pipiga sångerskanfrån Dashboard Confessional. Dettaär andra plattan och den de förväntas slåigenom med. Men det beror på om folknöjer sig med tama, jättetråkiga låtar därdet aldrig glöder till. Detta är sådan därfjantrock som alltid, alltid blir soundtracktill amerikanska ungdomsserier. Det är syndom kidsen i USA.Arlo kör med stämsång och raka gitarriff,med andra ord amerikansk powerpopeller nördpop. Men att nämna dem i sammamening som Weezer, Velvet Crush och TheLemonheads går bara inte. Visst finns detlikheter, men Arlo som bildades i mitten av90-talet känns förutsägbara och tråkiga.Här snackar vi collegerock och inget annat.Ett Blink 182 utan humor kanske. Jag blirinte berörd överhuvudtaget. Sånt här sätterman på ute i amerikanska landsbygden påstudentfesten eller förluvan. Inte annars.Landsmännen i Saves the Day liraräven de powerpop eller punkrock om manså vill.Tänk Green Day. Men precis sommed Arlo är denna kvintett inte hellernågot jag skulle höja ögonbrynen för. Ochvarför, varför blir vi överösta med dennaform av lam amerikansk rock? Vem köpersånt här? Ja, det ska ju vara de där studenternapå landsbygden då. Håhå jaja.Annica HenrikssonDARIUS RUCKER”Back to Then”Hidden Beach/SonyGenomamerikanska Hootie & the Blowfishsläpper snart sitt fjärde album, och hittillshar bandet sålt drygt 20 miljoner plattor.Frontmannen i denna harmlösa kvartettheter Darius Rucker. Här kommer hans

Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 7soloplatta som är mer r’n’b-inspirerad, mensom självfallet är rejält tillrättalagd ochsmåputtrig. Och tristast av allt: SnoopDogg gör bort sig genom att gästa påavslutande Sleeping in My Bed.Gary AnderssonSASHA”Airdrawndagger”Medley/BMGAlexander Coe från norra England harunder namnet Sasha spunnit skivor påmången klubb och nu är det dags att släppaegen skiva. Han lägger ut massivt med svävanderytmer som dallrar som en algblomningi Östersjön, och sen händer inget mer.Efter elva spår så är det hela över. Och jagkänner mig inte berikad på nåt sätt.Gary AnderssonSAYBIA”The Second You Sleep”Medley/CapitolTa en del Embrace, en del Coldplay, en delEskobar och två delar Matchbox 20 ochvips har du danska Saybia. The Second YouSleep är en gråtmild och svulstig platta fördig som tycker att livet är för spralligt ochljust. Koppla upp dig på din själs mörkasida och se vad du hittar.Gary AnderssonSFT”Swift – Twenty Pieces of Music, Film &Silence”Mute/PlaygroundSFT står för Simon Fisher Turner, en ljudkonstnärmed en ovanligt omfattande CV.Bland annat hade han i sin ungdom en rollmot Robert Mitchum i en nyinspelning avThe Big Sleep, och han har skrivit musiktill flertalet Derek Jarman-filmer. Film ärockså ett tema förknippat med Swift – medskivan följer en DVD med filmer till var ochen av de tjuga låtarna. Eller som det merprecist heter i en presentation av skivan,”tjugo bubblor, fulla av horisonter”. FisherTurner tar element ur ambient, knastertechno,musique concrète och jazz och inredersmå ljudrum som är både harmoniska ochoroande på samma gång. Egentligen hadeDVD:n inte behövts, för musiken är så visuelli sig; som en film för öronen, skönhet ien abstrakt form.Peter SjöblomSINCH”Sinch”Roadrunner/UniversalNär det riktiga Pearl Jam alltmer verkarhamnat i den kreativa marginalen, vembehöver då ett gäng Pearl Jam-kloner?Sinch har en sångare som heter JamieStern men som förmodligen skriver in sigpå hotell som Eddie Vedder. Detta är renacharader och som sådana lyckade, men vadmeningen är begriper jag bara inte.Peter SjöblomTHE SKREPPERS”Hedonist Hellcats”Low Impact/MNWDessa fem finländare får på gunget riktigtbra, främst med hjälp av den hypnotiskaorgeln som pumpar frenetiskt över kompeti de kompakta låtarna.The Skreppers spelargarageinfluerad psychobilly i högttempo och gör det med självförtroende.Inledande Dog, I Wanna Be Your Bonelåter som en livefavorit och potentiell singel(!) och Oh! Henry, Henry är en riktigtwangstänkare med hysterisk final. Jag gillaräven gråtmilda Soon Someone is Cryingoch skramliga Udai Rock. Hoppas bandetshöstturné når även Sverige.Gary AnderssonSOULPARLOR”The Way We Talk”EFA/BorderSoulparlor gör mjuk funksoul för bakgrunden.Sån musik som man hör om man gårut och tar en drink i en hotellbar, eller enfika på något stiligt café. Det bubblar liteförsiktigt, det är trivsamt och snyggt. Menatt lyssna på de 20 spåren ger inte såmycket. Det här är en skiva som kräver attnågot annat pågår.Mats AlmegårdSPARTA”Wiretap Scars”UniversalEtt av de mest intresanta banden som kommitfram på mycket länge var At the Drivein.Därför var det en stor överraskning närde splittrades.Två band bildades ur askorna:Mars Volta och Sparta. Skillnaden mellanbanden är ganska stor. Mars Voltarockar hårt medan Sparta är något mjukareoch mer nyanserade. Spartas låtar andasmed munnen och inte genom konstgjordandning. Snygga och luftiga gitarrer ärfrämsta orsaken till det. Om man letarbakåt i tiden så hittar man de gitarrernarunt 1985, kanske främst i England runtManchester. At the Drive-in är borta menbåde Sparta och Mars Volta är nog så braatt de gamla fansen inte ska bli besvikna.Per Lundberg G.B.STONECAKE”Some People”BorderOm Lennon och McCartney varit klentbegåvade låtsnickrare kunde Beatles låtitprecis så här. För med Some People hargamla Stonecake åstadkommit ett riktigtbottennapp. Melodier efterlyses och popmusikensaknar helt charm och framåtkraft.Kan inte se att någon skulle välja att köpadenna geggamoja.Gary AnderssonCHIP TAYLOR & CARRIE RODRIGUEZ”Let’s Leave This Town”CRSChip Taylor har upplevt en renässans desenaste åren, med uppmärksammade skivoroch liveframträdande. Det var under en avsina turnéer som han upptäckte Carrie Rodriguez,fiolspelerskan som snart också börjadeduettera med Taylor på scen och platta.Dessvärre glöder det aldrig riktigt tillmellan dem eller i musiken. Let’s LeaveThis Town går på behaglig halvfart. Denblir aldrig så trist att man vill stänga avmen heller aldrig så inspirerad att man villkrypa närmare och lyssna ordentligt.Peter SjöblomJAMES TAYLOR”October Road”Columbia/SonyJames Taylor är den arketypiskasinger/songwritern. Han debuterade precis ibörjan av 70-talet, och fick snart en storpublik med sina softa låtar och självutlämnandetexter. Han tillhör de som alltid haften publik, även när det dröjt åratal mellanskivorna.Taylor-fansen lär känna sig hemmabland de mjuka melodierna, det tillbakalutadespelet och Taylors trygga röst.Välgjort, men ofta irriterande sävligt. Allrabästa låten finns på förstaupplagans bonus-EP – Sailing to Philadelphia, skriven tillsammansmed Mark Knopfler.Peter SjöblemTHE TEENAGE IDOLS”The Teenage Idols”PlaygroundThe Teenage Idols har varit flitigt förekommandepå Stockholms klubbscen ett bratag men först nu kommer debutplattan. Delyckas hitta något eget och kaxigt blandstölderna inom rockabilly, 60-tals-garageoch beat. Mycket reverb, tremolo ochsprucken dist på gitarrerna och rören glöderi förstärkarna. Bäst är The Dead där devässar till det lite extra. Produktionen ärperfekt med livekänsla, precis som det skavara. Enkel men väldigt stilfull rock’n’roll.Jonas ElgemarkTOILET BOYS”Live Wire”Cargo/BorderOm du inte har några krav varken på egenpersonlighet eller intelligenta gruppnamn,och inte har råd att köpa skivor med Hellacopters,MC5 och Radio Birdman kan ToiletBoys kanske vara något för dig. Redananvända riff väller parodiskt ur förstärkarna.Det närmaste de kommer originalitet äratt ha en tjej som sjunger, inte allt för vanligti genren.Peter SjöblomTOTAL SOUND GROUP DIRECT ACTIONCOMMITTEE”Our Schedule is Change”Estrus/BorderTSGDAC består av ett antal människormed mycket rock’n’rollpartyenergi i benen.Låtarna har samma gospelrockkänsla somThe Make-Up sökte (och fann). Man förenarpå detta sätt den rytmiska urkraften imusiken med ställningstaganden som återfinnsi bookletten i form av krav på integritet,själ och attityd hos alla människor. Enväldigt tilltalande platta således. Allt verkarockså liveinspelat vilket förklarar denhormonstinna inställningen till svänget.Gary AnderssonUFO”Sharks”SPV/MNWAv det UFO jag en gång gillade finns ingetkvar, åtminstone inte mycket. De två förstaalbumen från början av 70-talet blandadespacerock, hårdrock och punk på ett sättsom blev deras alldeles egna. Mycket tackvare intressanta musiker som framförallttrummisen Andy Parker. På UFO år 2002är han ersatt av Ansley Dunbar, men det ärfortfarande ursprungsmedlemmarna PhilMogg på sång och Pete Way på bas.Tyvärrhar de haft den dåliga smaken att plocka inMichael Schenker på gitarr. Det låter trögtoch baktungt med några få undantag däråtminstone Mogg visar att han har en deltändvätska kvar.Jonas ElgemarkUNWRITTEN LAW”Elva”Interscope/UniversalUnwritten Law är ännu ett powerrockbandfrån USA som hoppas kunna prångla skivortill ungdomar som gillar melodier och texterom kärlek men ändå kan tänka siglagom distade gitarriff. Och inte oväntat ärElva lika tandlös som tomtens gammelmormor.Gary AnderssonVEHEMENCE”God Was Created”Metal Blade/BorderVehemence kanske upprör det amerikanskabibelbältet med sina makabra symbolermot kristendomen – omslagsteckningarnaser ut som en korsning av Giger och Socker-Conny.Kanske vill de med explicita ochutstuderade bilder dölja hur trist derasdödsmetall är. Vehemence svänger inte, haringet vidare sinne för låtuppbyggnad ochproduktionen saknar täthet och låter mestbara fel.Peter SjöblomVICTORIA WILLIAMS”Sings Some Ol’ Songs”Dualtone/MNWTiteln säger egentligen allt – Victoria Williams,sedan 15 år och sex album en av denmoderna folkpopens mest egensinniga ochbegåvade sångerskor och låtskrivare, sjungernågra gamla låtar. Precis lika mycketklackspark som det låter. Hämtade fråninspelningar mellan 1994 och 2000 samlarSings Some Ol’ Songs elva traditionellaörhängen framförda minst lika förutsättningslöstsom den trogne lyssnaren lärt sigförvänta av Williams – inget för de somuppskattade Chet Bakers My Funny Valen-

Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 8tine eller Garlands Over the Rainbow, medandra ord. Men den avslappnade attitydentill trots, den gör knappast rättvisa åt denkvalitet Sings Some Ol’ Songs erbjuder densom tar sig förbi den stundom okonventionellainramningen och in i hjärtat av framförandena.För hjärta har Williams aldrigsnålat med och detsamma gäller för magiskaAs Time Goes By, GershwinbrödernasSomeone to Watch Over Me och en uppsjöandra trötta standards som föryngras avWilliams ogenerade, snudd på barnsliga,entusiasm.Dan AnderssonRAY WILSON”Live and Acoustic”Inside Out/BorderEfter sin tid i Stiltskin övertog Ray WilsonPhil Collins plats som sångare i Genesis på90-talet. Men när Wilson ställer sig på enscen med akustisk gitarr och ett bara ettpar andra musiker lågmält i bakgrunden, såblir han en singer/songwriter som är fasenså mycket roligare än Ryan Adams. Det ärintimt och faktiskt ganska trevligt medsmåprat och oväntade covers – till exempelskivan börjar med Phil Collins gamla hit Inthe Air Tonight.Peter SjöblomWILT”My Medicine”Mushroom/PlaygroundFörst blir jag förbannad på att det låter såmycket REM, för jag fattar inte vad detska vara bra för. Sedan blir jag förbannadpå att det låter så mycket sena Hüsker Dü,för jag fattar inte heller vad det ska varabra för. Sedan blir jag bara irriterad på attband alls orkar vara så meningslösa somengelska Wilt. Och till sist ger jag bara uppoch går och sätter på en kopp kaffe istället.Peter SjöblomJOE ZAWINUL”Faces & Places”Esc/BorderKlaviaturisten Joe Zawinul är för månganog mest känd som Miles Davis-kollaboratörunder fusioneran. 2002 har han fallitför etnofusion, en genre som Materialegentligen tog död på genom att vara överlägsetbäst med Hallucination Engine på90-talet. Därefter har de flesta försök attförena jazz, funk och etno känts som näringsfattigtpulvermos. Det gäller Faces &Places också som mest av allt låter somexotifierad muzak.Peter SjöblomCAJSA-STINA ÅKERSTRÖM”Picknick”WarnerFler mogenballader från Cajsa-Stina. Perfektför de som saknar Marie Bergman ochtycker att Lisa Ekdahl är för barnslig. Perfektockså för de radioproducenter som jobbarmorgonskiftet.Peter Sjöblom