Hot Chip 22-Pistepirkko El Perro del Mar Britta Persson - Groove

skivorTHESE NEW PURITANSBeat PyramidDOMINO/PLAYGROUNDThese New Puritans är precis så där förutsägbartoförutsägbara som unga brittiskaband gärna ska vara. De ser svåra ut påalla pressbilder, de har en lång lista överokända band som influerat dem och förstasingeln innehåller två A-spår från albumet.De ser ut att inte vara en dag över 20 menhar redan gjort musik till Diors modevisningoch hamnat på NME:s lista över2007 års coolaste personer. Allt enligt denickeexisterande regelboken.Beat Pyramid är TNP:s första fullängdareoch den är stökig, lätt kaotiskmen samtidigt är alla ljud väl placerade.Takterna, instrumenten och rösterna läggspå varandra och mer avskalade rockpartiervarvas med energiska beatpyramider.Det är lätt att bara bli en i mängden närdet kommer till brittiska band, men TheseNew Puritans lyckas ändå sticka ut. De är inteArctic Monkeys eller Klaxons, kanske är denågot mittemellan och kanske är de så coolasom det sägs, men framförallt är de kapablaatt göra ett debutalbum som låter snyggt,nytt och som gör att man vill höra mer.Maria PeterssonSkivomslaget är dessutom utformat i gammalvinylstil med en sida ett och två och gammaldagsdesign. Till och med vinylknastretfinns med mellan låtarna. Allt känns genuintäkta – americana/countrymusik av hög klass.Speciellt fäster jag mig vid Luna’s Song ochden faktiskt lite David Bowie-lika Seven Guns& Seven Holes. Varför de har tagit med AbbasDancing Queen förstår jag däremot inte. Denstämmer dåligt in i traditionen.Annars är skivan skönt filosofiskt avkopplandenär man bara vill försvinna bort i tankar,den har dessutom en fin balans mellanmanliga och kvinnliga röster, som ackompanjerasav stråkar, banjo, steel guitar och andrainstrument som hör rötterna till.Mathilda DahlgrenSPACE AGE BABY JANEDreams Are for FreeWOBBELING WART/BORDERSABJ har gått från glamrock via syntdiscopopför att nu landa i någon slags new wavesoulsom påminner om forna hjältar som ABC ochAztec Camera. Men även om 80-talet helatiden ligger där i bakgrunden och lurar såhar frontfiguren Anders Ljung ändå lyckats fåtill ett ganska tidlöst sound. Det låter överlagväldigt brittiskt och kanske är det där bandetborde lägga sitt krut för här hemma har mantrots bra recensioner aldrig riktigt lyckats slåigenom. Måhända är det här ganska lättviktigpop, men kanske är det just den uppenbaratrallvänligheten som får mig att charmas avLjungs tredje epos.Penthouse Rock är enligt min meningSABJ:s starkaste fullängdare hittills och kanskeär det slutligen dags för bandet att slå igenompå lite bredare front. Det här är dansant popsom åtminstone får mig att vilja svänga minalurviga. Bästa spår: Whatever Happened toBaby Jane?Thomas RödinANNA STADLING & IDDE SCHULTZHjärtat fulltBONNIERAMIGOHovets två okrönta drottningar följer upp förraårets renodlade coverplatta Vägar hem meden skiva där man spelat in specialskrivna låtarsignerade Ulf Stureson, Staffan Hellstrand,Kajsa Grytt och Ola Magnell. Även här harman klämt in två covers signerade Bob Dylanrespektive Richard Thompson, men dessa haröversatts till svenska och klätts i ny kostym.Stadlings och Schultz röster harmonierarriktigt bra tillsammans och Hjärtat fullt ärgummrock av absolut toppklass. Särskilt imponeradblir jag av de låtar som Ulf Sturesonstår bakom. Kanske är det slutligen dagsför denna tidigare Traste Lindéns Kvintettmedlematt få ett erkännande även utanförmusikrecensentkretsar. För låtar som En platsi solen, Vind i seglen och Huvet fullt är ingetmindre än geniala popmästerverk.Anna och Idde visar här att det finns ettliv och en karriär även utan Winnerbäck ochkompisarna i Hovet. Högklassiga svenska poplåtarframförda med både själ och inlevelse.Thomas RödinSTONECAKEAlways in My MindACOUSTIC TOILETSI högstadiet hade jag en ganska kort menmycket intensiv Stonecake-period. Den gickut på att jag dyrkade albumet Under the BikeTree och i synnerhet låten Tuesday Afternoon,knyckte min brors alldeles för stora BikeTour-tröja och fick en Kalle Anka-posterbildav en kompis som fick pryda insidan av minskåpdörr. Stonecake var något helt annat änallt det som var i ropet på den tiden.Till min förtjusning är de fortfarandenågot helt annat. Det finns för lite småstadsgitarrpopmed klanderfri stämsång över, ochmed melodier som andas sommar och solskenlång väg. Det finns alldeles för få låtar somSunbeams, som berättar bitterljuva historieroch bär med sig en så påtaglig nostalgi. Jagtror inte jag har hört ett så här bra exempelpå det sedan Janne Kask släppte singeln SummerIs Here för tio år sedan.Det som är Stonecakes största tillgång ärutan tvekan melodierna och i någon mån tålamodet.De ägnar sig inte åt vilda powerpopexcesserutan låter sina låtar ta tid, växa ochbli makalösa. Det i kombination med TommyAnderssons röst gör dem till en av Sverigesbäst bevarade pophemligheter.Emma RastbäckTEITURThe SingerPLAYGROUND2003 kom debuten Poetry & Aeroplanes ochsedan dess har denna färöing varit produktiv.Nu släpps The Singer som är fjärde albumeti ordningen och som vanligt bjuder han påsin försiktigt tassande berättarstil som dennagång är mer teatral än tidigare. Med en rejäldos stråkar, bleckblås och en folksagomässigframtoning känns plattan mer eller mindresom en novellsamling. Musikalscenen liggerinte heller långt borta. Hur som helst harTeitur en förmåga att suga in mig i sina berättelserkring legender och gengångare och trotsatt ingen låt på plattan tangerar min favoritJosephine från debutplattan, känns detta konceptalbumsom en genuin och genomarbetadproduktion som växer efter varje lyssning.Mikael MalmborgTHE TRIFFIDSTreeless PlainBeautiful Waste and Other SongsThe Black SwanDOMINO/PLAYGROUNDHär fortsätter floden av återutgivningarfrån 1980-talet med sorgligt förbiseddaepiska rockorkestern The Triffids från västraAustralien. De anfördes av berättargenietDavid McComb som tyvärr gick bort alldelesför tidigt, förhoppningsvis kan dessa CD:såteruppväcka intresset för The Triffids.På dessa plattor finns flera klassiker frånTriffids kantiga och naturalistiska kanon här;I Am a Lonesome Hobo, Place in the Sun ochHell of a Summer från debuten, Jesus Calling,Property Is Condemned, Raining Pleasure ochMonkey On My Back från hopplocket BeautifulWaste and Other Songs. The Black Swan är enannan sak i sammanhanget. Den är välproduceradoch slick, men fantastiska poplåtar finnsändå i överflöd; Too Hot to Move, Too Hot toThink, Falling Over You, Goodbye Little Boy,The Spinning Top Song och The Clown Prince.Dessutom medföljer en extraplatta medavklädda och akustiska versioner av ett gänglåtar där högt mixade The Spinning Top Songsticker ut.Denna kulturgärning har nått vägs ändenu, vila i frid David.Gary LandströmTHE WOMBATSThe Wombats Proudly Present… A Guide toLove, Loss and Desperation14TH FLOOR/BONNIERAMIGOFrån de brittiska öarna har en strid strömband forsat fram ända sedan Franz Ferdinandsgenombrott. Glasgowbandet har verkligenbanat väg för den 80-talsinspirerade rockenmed taktfasta discobeat.Liverpools The Wombats är lite yvigare ochpunkigare än kostymklädda Franz Ferdinand.De har fler likheter med band som MaxïmoPark, där låtstrukturerna luckras upp ochregelbrott i kronologin tillåts. Givetvis är detgitarrerna som står i centrum.Många gånger är det riktigt bra. Som iMoving to New York och Let’s Dance to JoyDivision. Men ju mer plattan snurrar, destotydligare blir det att sångaren och gitarristenMathew Murphys sångregister är ytterst begränsat.Något musiken inte kan kompensera.Oavsett hur engagerande den är.Christian ThunarfTHE YOUNG REPUBLIC12 Tales from Winter CityEND OF THE ROAD RECORDSDet här amerikanska åttamannabandet bestårav klassiskt skolade musiker som blandarcountry, indie, ragtime och folk till sinalldeles egna lilla genre. Och först och främstmåste jag ge en eloge för de in i minsta detaljperfekt planerade orkesterarrangemangen.Varje instrument tillåts få sin egen tid irampljuset utan att därför på nåt sätt behövainkräkta på nåt av de andra sju.Precis som titeln anger så serveras vi härtolv historier från en vinterstad, stämningsfulltberättade av Julian Saporitis något tunnamen samtidigt väldigt uttrycksfulla röst. Dettar några lyssningar innan melodierna sättersig, men när man väl kommit så långt så ärdet svårt att släppa taget. Konstigt nog så trorjag 12 Tales from Winter City är en skiva sompassar såväl när man är deppig som tokglad.Det finns liksom nåt melankoliskt där, mensamtidigt hoppfullt. Lite som när solen tittarfram en bister och gråkall vinterdag. Självasäger bandet att man är influerade av Dylan,men här hörs även spår av Beatles. Kanskeär man lite av en amerikaniserad mer experimentelloch akademisk version av Shout OutLouds. Själv är i alla fall jag barnsligt förtjust ipowerpoppiga Paper Ships med sin underbaratvärflöjtsslinga. En stark debut som lovar gottinför framtiden.Thomas RödinZOOPARTYYou Are HereACME RECORDSDetta är debutplattan från ett nytt, punkigt,svenskt powerpopband bestående av medlemmarfrån Ewing Oi, Everlone och Zeb & TheFast Ones. Jag är inte speciellt familjär mednågot av dessa sedan tidigare måste jagerkänna. Några namn som däremot kännsväldigt bekanta är Glen Matlock och BrianJames. Dessa två gamla rävar, kända frånband som Sex Pistols, Rich Kids, The Damnedoch Lords Of The New Church är med på etthörn och producerar samt lägger lite gitarrerpå ett par låtar.Den grundläggande känslan när man lyssnarär att det låter bra. Musiken och produktionenpåminner mycket om The Professionals,Sex Pistols och Glen Matlocks sologrejor.På låten Grieve har de ”snott” riffet från TheDamneds Stab Your Back. Förmodligen heltomedvetet (?). Men sången är lite beige tyvärr.Absolut inte dålig, tvärtom. Bra och ochoklanderlig, men inte mer. En sångare medlite mer ”snot” och attityd skulle lyfta dettatill oanade höjder. En skum grej är att de låtarsom Matlock och Brian James lirar på är deminst bra låtarna på plattan. Som helhet ärdetta ändå en riktigt bra powerpophistoria.Carl ThunmanMATS ÖBERGImprovisational TwoCAPRICE/CDADen andra plattan i Caprices serie med jazzimprovisationer,båda med pianotema, ochmed två lyssnade måste man konstatera attdet är ett genialiskt grepp. Mats Öberg (Mats& Morgan) får, på nattetid, med knappt någraförberedelser för temat, tolka Cornelis påpiano. Och som han gör, som han lyckas fångaandan och känslan via pianotangenterna, ochsamtidigt brista ut i sidospår som på sammagång är låten trogen och ger den ny lyster ochapart och främmande, men alltid möjlig attåterkomma till.Det är på samma gång vackert som osköntsom ekvilibristiskt, skevt och rakt, med- ochmotkammande och versatilt. Som att mankänner att man tappar sina nycklar hela tidenfast de hela tiden finns kvar i fickan. Och påsamma sätt man kanske lätt tappar trådenom man inte är tillräckligt uppmärksam, ärdet svårt att peka ut något som sticker ut.På något sätt finns allt här som en helhet,oberoende av hur man tyckte och tänkte omCornelis, oavsett hur mycket man har i arv avhans skatt av låtar. Här kan man återupptäckasaker man inte ens visste man upptäckt.Magnus SjöbergFler recensioner finns på www.groove.se.30 Groove 1 • 2008