Hot Chip 22-Pistepirkko El Perro del Mar Britta Persson - Groove

Nummer 1 • 2008 Sveriges största musiktidningHot Chip22-PistepirkkoEl Perro del MarBritta Persson Hästpojken Meshuggah Pacific! LazeeLuke Hess Rowdy RamblersThese New Puritans ShilohOlle Nyman Los Campesinos!

LUGER I SAMARBETE MED TELIA PRESENTERARwww.wayoutwest.sePresentatörHuvudsponsor

Just nu på Åhléns!Välkommen in.MorrisseyGreatest Hits, släpps 13/2185·CardigansBest Of185·Simple PlanSimple Plan165·Jack JohnsonSleep Trough The Static185·PS. Du kan även ladda din mobiltelefon från 100·Priserna gäller t.o.m. 7/3 så länge lagret räcker.Tusen möjligheter

TISDAG 26 FEBRUARIARENAN, STOCKHOLMBiljetter finns att köpa via www.ticnet.se, tel: 077- 170 70 70samt alla Ticnet- och ATG-ombud

THESaE NEwW PURITANSeDet nyamodet4frågortillKalle GustafssonJerneholmsom driver Svenska Grammofonstudion ochspelar bas i The Soundtrack Of Our Lives.Det går fort nu. Det har inte ens gått ettår sedan These New Puritans skrev påför Domino Records. Ändå har de ungabritterna lyckats bli ordentligt hypadeinnan de ens släppt sitt första album.– Vi har alltid tyckt att vi är bra. Mennär vi signade för Domino insåg vi attandra också tyckte det, säger Jack Barnett.Jack är sångare, gitarrist och frontmani These New Puritans. Han ochtvillingbrodern George som spelar trummorhar alltid gjort musik ihop. Senarekompletterade Sophie Sleigh-Johnsonoch Thomas Hein bandet och tillsammansbörjade de släppa musik via sinhemsida.Förra året komponerade These NewPuritans, eller TNPS som de förkortas,musik till en fashionabel modevisningoch det är antagligen en av anledningarnatill att de är britternas senaste hype.Andra anledningar kan vara placeringarpå creddiga listor och ett lovande album.Och Jack Barnett hymlar inte om att hantycker att stil är viktigt.– Image finns alltid där och det gårinte att ignorera. Då är det bäst att se braut, säger han och skrattar.När Jack svarar i mobilen är han i enöverfull skivbutik där det råder partystämning.Andra personer pratar ocksåmed honom och mellan meningarnaursäktar han sig förklarar för dem atthan blir intervjuad. Han är artig, kortfattadoch trevlig. Ändå ger Jack ochThese New Puritans ofta ett kaxigt ochlätt överlägset intryck i intervjuer.– Kaxiga? Är det sant? Ja, men manmåste tro på det man gör. Gör man detkan man vara arrogant, säger Jack.These New Puritans turnerar runt iStorbritannien och har spelningar mereller mindre varje dag, ändå tycker de attde har en hel del tid över.– Vi håller på med en ny skiva. Vi harskrivit den och spelar in en del dans- ochelectronicagrejer.I april lämnar These New Puritanshemlandet för en sväng till Sverige ochNorden. De ska göra ett par spelningarsom, om Jack får bestämma och det fårhan, kommer att vara magiska.– Bra spelningar ska trollbinda ochvara någonting mer än musik. Man skakänna en fysisk reaktion och det skakännas som statisk elektricitet. Vårakonserter ska förtrolla publiken.Maria PeterssonDean ChalkleyVilka artister har du jobbat med i studion2007?– José González, Division Of Laura Lee, HåkanHellström, Jonas Game, Timo Räisänen,Whyte Seeds och Wildbirds And Peacedrums.En skiva med Denise Johnson från PrimalScream och Olle Nymans nya album – kolla inden skivan, den är en okänd pärla!Vilka är i din studio för tillfället?– Jag och Scott Newt gjorde färdigt mixarnaför The Datsuns nya album i januari och nuhåller vi själva på med Soundtrack Of OurLives.Ja, vad händer med Soundtrack?– Vi håller på för fullt med albumet och åkertill USA i mars. Vi gick i gruppterapi undernovember och december och det funkade faktisktbra, nu kan vi prata med varandra igen.Förra gången jag provade terapi var när jagvar tio år och mina föräldrar skulle skiljas, dåvar jag inte mottaglig men nu fanns det enstark vilja hos alla inblandade att lösa dåligamönster och kommunikationssvårigheter.Har du någon förebild i studiovärlden?– En person som sällan nämns som gjort fantastiskaproduktioner är Tom Wilson; Simonand Garfunkel, Bob Dylan och Velvet Underground– underbara sound.Per Lundberg GBkrönikaBara jag slipper lyssna på Winnerbäck!Avslutade nyårsafton 2007 med att stå ochyla Rufus Wainwrights version av Hallelujai kanon med kompisarna. Några minuter inpå det nya året spelade jag ”ägg” till FranzFerdinands Michael för att några timmarsenare spela luftgitarr till Sahara Hotnightsgrymma Visit to Vienna. Taktkänsla – moi?Ja, visst!Ja, detta var mitt sätt att välkomna 2008med hopp om att det skulle bli ett bättre årän det förra. Veckorna efter och innan minförra krönika tänkte jag på förändringaroch hur jag ville bryta vissa mönster i mittliv. Musiken jag lyssnar på är en stor del avden jag är och jag kom fram till att musikenmåste bytas ut för tillfället. Jag hade snöatin på beatig hiphop och skånsk baktaktsreggae– inget fel i det, det är fortfarandeden bästa musiken – som för tillfället görför ont att lyssna på.Jag efterlyste musikmässig förnyelse hosmina vänner, allra helst efter att Petter gåttoch blivit Årets hiphop/soul när jag varithelt säker på att Adam Tensta skulle få prisetför sitt coola sound.Med hjälp av vänner har jag nu proppatmitt iTunes fullt med, för mig, ny musik:Shout Out Louds, Editors, Franz Ferdinand,Something Corporate, Säkert!, Miss Li, LykkeLi, Maia Hirasawa… Och så några gamlakort som fått komma tillbaka i leken: REM,Joni Mitchell, Van Morrison, David Gray ochThe White Stripes. Mycket “gitarrmusik” attdigga loss till.Prova du med! Köp en skiva med en artistdu hört talas om, men aldrig lyssnat på.Testa en ny genre – det finns kanske någotfantastiskt du gått miste om. Säkert är detså! Testa till exempel Sofia Karlssons musikoch låt dig inte skrämmas av hennes etikett:Folk/Visa. Hennes Visor från vinden fick inteen Grammis för inget.Jag försökte verkligen att ge Lars Winnerbäcken chans. De flesta av mina studiepolarelyssnade på hans musik, gick på mysigakonserter om sommaren och sjunger hanslåtar på sena efterfester. Men jag gillar intehans vemodiga musik, hans attityd och såär det något med hans uppenbarelse somkänns så överskattat. Känns som om attjag missat hela grejen med mister W. Hankänns ungefär lika överskattad som den därMoto Boy.Det finns en sak som är härligt när duförsöker upptäcka ny musik – att längta tillatt få höra den spelas live. Boka därför sommarensfestivaler redan nu. Jag har bestämtmig för att gå på Roskildefestivalen, Siestai Hässleholm och så en och annan konsertmed Kent och däremellan en massa småkonserteroch klubbar.Kram!Therese Ahlberg, www.prettytess.blogg.sewww.groove.se 7

Los Campesinos!Till Los Campesinos musik är det svårt attstå stilla. Med ett virrvarr av instrument ochtjoande brittisk accent levererar de energiskapopdängor som skulle kunna få vem somhelst att vilja virvla runt på indie-dansgolvet.LUKkE HESlSDjup teknologi från DetroitDe walesiska indiepopparna befinner sig iStockholm när jag tar kontakt med sångarenGareth Campesinos för att diskutera debutplattanHold On Now, Youngster? som är uppföljarentill EP:n Sticking Fingers Into Sockets?.De är här för att möta skandinavisk pressmen Gareth berättar att det inte blir någraspelningar under vistelsen.– Vi skulle haft en spelning i Stockholmmen den blev uppskjuten, vilket var synd förvi var verkligen peppade. Men det är kul attvara här, vi gillar svensk musik och är storafans av The Knife. Vi har tänkt att försökahinna med att kolla runt lite i stan och se omvi kan hitta någon schysst skivbutik.Bandet bildades 2005, men fick sin nuvarandesjumannaform för ett och ett halvt årsen. De menar att de drevs av viljan att intebli ännu ett band i Libertines och Strokes fortspår– att inte vara som alla andra.Debutplattan är resultatet av fem veckorsintensivt låtskrivande som spelades in i enombyggd kyrka i Toronto i Kanada. Sångendelas av Gareth och Alexandra och fylls ut avmaffiga körer, gitarrer, keyboards och trummormen även mysiga klockspel och stråkar.– Vi har alltid tagit den enkla vägen genomatt beskriva oss som ett popband. Och jagantar att det är det vi är. Men vi strävar efteratt spela energisk och medryckande musiksom man blir glad av.Vad har ni för musikaliska förebilder?– Personligen har jag alltid gillat biografiskaoch självutlämnande texter och vi harlyssnat mycket på Hefner och Why?. Om viskulle bli hälften så bra som dem skulle detvara fantastiskt.Det är blandningen av Gareths tydligt ironiskatexter och Tom Campesinos fartfylldaoch melodiösa musikskapande som ger förutsättningarnaoch tillsammans ger gängetfrån Cardiff sig nu ut på turné för att spela,men framförallt för att ha roligt.– Turnén kommer hålla på till slutet påsommaren. Vi är ett nytt band och det ärsvårt att veta hur vi blir mottagna i alla olikaländer. Men att åka runt och spela är alltidroligt, att få se alla olika platser.Är det musik ni vill hålla på med?– Personligen har jag sedan jag var litenalltid velat bli fotbollsproffs och det kommernog alltid att stå överst på önskelistan. Menatt åka runt och spela är fantastiskt kul. Manfår åka världen runt och se massa olika platseroch dessutom få allt betalt. Vem skulleinte vilja det?Mikael Malmborg8 Groove 1 • 2008Luke Hess är detroitbon som håller påmed det detroitbor ska göra. Nämligentechno. I Lukes fall stavas den dubtechnooch nyligen släpptes en ny tolva påsvenska Kontra-Musik.Förutom ett spår på Steve Lawlers mix-CD Viva London! är tolvan Believe &Receive på malmöbolaget Kontra-Musikdet första Luke Hess släppt utanför sinhemstad Detroit.Hans dubbiga techno känns igen.Samma djup, svävande harmonier ochsmå reminiscenser av funk och soul sompå förra årets EP01 och Absolute Truth.Samtidigt märks det att Luke utvecklatsunder året och på Believe & Receivelåter han bättre än någonsin. Att det justär Kontra-Musik som ger ut den har sinförklaring.– Jag gillar artisterna och de tidigaretolvorna på Kontra-Musik och när UlfEriksson kontaktade mig via myspacesa jag omedelbart ja. Jag tycker om Ulfsvision och vad han vill göra med bolaget.År 2008 ser ut att bli ett bra år förde som gillar Luke Hess dubbiga techno.Inte nog med att han snart släpper sinandra tolva på detroitbolaget FXHE ochatt ett debutalbum är på gång, tillsammansmed Brian Kage gör Luke ocksåmusik som REFERENCE och har ett parskivor och en eventuell europaturné ipipelinen.– Det är ett väldigt speciellt samarbete.Så mycket kan jag säga. Men någradetaljer kan jag inte avslöja än, bara attdet blir väldigt bra!28-åringen från Detroit har mycketpå gång. Han pratar gärna om stadenDetroits arv och om den speciella touchsom han tycker att technon fortfarandehar där. Detroittechnon upptäckte hansjälv när han var 15 och gick på sitt förstatechnoparty i en övergiven lagerlokal.– Det finns naturligtvis ingen vetenskapligförklaring till varför det låtersom det gör. Det handlar om miljön sominspiration och jag tycker definitivt attman fortfarande kan prata om ett specielltsound som kommer härifrån.Är scenen levande i Detroit idag?– Jag tycker den varit svag ett tag,men börjar bli starkare igen. Techno rörsig återigen mot att bli mer underground.Det tycker jag är nödvändigt för att denska fånga det genuina och uttrycka stadenDetroit på ett riktigt sätt.Luke Hess nämner om och om igenDetroit som en stor inspirationskälla.Men också vetenskap och matematik.Han har tidigare studerat matematikoch teknik och tycker att det är givnareferenser för den techno han gör.– Musik och matematik går hand ihand. Det finns många viktiga matematiskarelationer mellan tonerna i musik,frekvensen av dessa toner och den rytmiskastrukturen i frekvenserna. Nyligenhittade jag studier av neurobiologersom skriver om hur hjärnan reagerarpå vissa frekvenser. Jag hoppas kunnaomsätta deras studier till musik så snartsom möjligt.Du vill alltså göra vetenskapstechno?– Ja, skulle det inte vara fantastisktom man kunde påverka hjärnan genommusiken. Förbättra minnet, göra en glad,öka hjärtats rytm eller få dig att kopplaav?Luke Hess har storslagna ambitioneroch en brinnande energi. Kan han lösadet där med minnet blir allt bra. Musiksom gör en glad, får hjärtat att slå snabbareeller som gör lyssnaren avslappnadfinns ju redan – hans egen musik tillhördefinitivt denna kategori.Mats Almegård

22q-PIStTEPIRKKoOSå är det, yeah!26 år som band har lämnat sina spåri 22-Pistepirkko. Spår, som enligtfrontmannen PK Keränen blir tydligapå den nya skivan (Well You Know)Stuff Is Like We Yeah!– Det är nog vår mest ärradeskiva, men det är så här vi låter.Tero AhonenHelsingforsvädret visar sig från sin allraråaste sida och frusna och kaffesugnafinländare halvspringer genom glasdörrarnasom leder till Svenska teaterns cafeteria.PK Keränen, sångare och gitarrist i22-Pistepirkko tittar ut på spårvagnarnasom åker upp och ned för Mannerheimvägenoch berättar lågmält om konstenatt hålla ihop ett band i 26 år, samtidigtsom hans fingrar ritar mönster på bordetmed växelmynten från kaffet.– Det är inte lätt. Inte alls. Ibland blirvi extremt trötta på varandra. Iblandsäger jag saker som ”Fan, jag orkar in sepå dig, du är gör mig rasande” till Askooch Espe. Men behovet att skapa musikär en drivkraft starkare än allt annat. Detär därför vi har hållit ihop så länge.Fyra år tidigare, när 22-Pistepirkkoarbetade med förra skivan, hamnademedlemmarna i en kreativ svacka somkunde inneburit slutet för det drygt tvådecennier långa musikaliska samarbetet.Men trion kröp tillbaka till ställningarnaoch släppte istället skivan Drops & Kicks,som delvis innebar slutet för bandets merelektroniska sound. Och den nya skivan(Well You Know) Stuff Is Like We Yeah!är en fortsättning i samma anda.De tretton spåren är inspelade i bandetsnya egna studio, på elva dagar. Medundantag för debutskivan, har 22-Pistepirkkoaldrig tidigare spelat in en skivaså snabbt. En idé som bandet fick redanunder inspelningen av förra skivan.– Vi ville låsa in oss i ett rum medinstrumenten, slänga in ett par mikrofoneri mitten och spela in musiken precissom den låter, utan att slipa bort spelfeleller den musikaliska kärvheten. Sångernaär rena livetagningar och folk kommerkanske tycka att skivan låter alltförärrad, men så länge spelfelen fyller enmusikalisk funktion har vi lämnat kvardom.Som ett exempel, nämner PK Keränenskivans andra spår, Crazy Meat, som förtankarna till The Stooges. Något somäven PK Keränen håller med om, trots atthan verkar haja till lite av jämförelsen.Han slutar leka med mynten, och smakaristället på det redan ljumma kaffet. Sedansmåler han.– När Espe kom med låten sa jagdirekt att det där är ett Stooges-riff. Vibehövde bara komma underfund medhuruvida vi skulle spela in den precis somStooges hade gjort, eller göra den på vårteget sätt. Vi har alltid älskat punk ochskrammelrock och det har alltid legat tillgrund för vårt musicerande.En av PK Keränens favoritlåt på skivanär Skygirl, en skör ballad kryddadmed baklängesprat och slidegitarr.– Jag plinkade på gitarren medanEspe sjöng och det är en av låtarna somgick rakt in på första tagningen. Vi ändradeinte på något, den gick direkt tillmixning.Ett arbetssätt som PK Keränen menarkan ha sitt ursprung i det faktum attbandet ofta får höra att spelningarna ärintressantare än skivorna.– Jag håller med folk som tycker det,åtminstone delvis. Nu återstår det att sehur denna skiva tas emot. Jag kan aldrigsäga om en skiva blev bra eller dålig såhär i efterhand. Vissa dagar känns denmer fantastisk, andra dagar mindre fantastisk.Sanna Posti Sjömanwww.groove.se 9

HOpT CpHIPMusik i mörkretHot Chip är mer än glättig,studsande indiepop medtechnoinfluenser. Med nyaalbumet Made in the Darkvill de visa sin lite mognaresida. Utan att bli tråkiga.Det är strax före jul och egentligen skulleHot Chip varit i Paris och gjort TVpromotion.Men Joe Goddard har blivitsjuk och bandet fick ställa in Frankrikeresan.Istället ägnar sig Al Doyle åt atthandla julklappar. Och så klämmer hanin en telefonintervju mellan affärerna.– Kan du prata lite högre? Jag är på enpub i centrala London. Det var den endajag kunde hitta utan musik, men det ären jäkla ljudnivå här, skriker Al Doyle såatt det skorrar i luren.Skivan Made in the Dark är på vägut. En stor världsturné mellan januarioch oktober följer. För Al och de andra ibandet väntar ett hektiskt schema.– Det är samma som förra året, så jagär van vid det.Faktum är att deras förra långa turnéockså gjorde Hot Chip till ett annat band– rent musikaliskt. Efter att ha spelat såmycket live tillsammans kändes det merlogiskt att bevara livekänslan, även påskiva, så Made in the Dark är mer liveinspeladän föregångaren The Warning.– Tre låtar på skivan spelades in i studionrakt upp och ned. Vi har fixat litemed effekter i efterhand, men vi speladeändå live tillsammans i studion. För deflesta rockband är väl det inget ovanligt.Men det är det faktiskt för oss.Tidigare spelade originalmedlemmarnaAlexis Taylor och Joe Goddard inmusiken och så kom de övriga medlemmarnai bandet in i ett senare skede. Föratt lägga på effekter och fler instrument.Men sedan den förra turnén är det intebara livesoundet som blivit nytt, ocksåfaktumet att Hot Chip blivit mer av ettband än tidigare.– Förut gjorde Joe och Alexis i principallt. Visst har dom skrivit alla låtarnaäven denna gång, men vi andra har haftmer att säga till om. Det finns en merkollektiv känsla på Made in the Dark.Själv är Al Doyle bandets nyastemedlem, även om han hunnit vara med ifyra år vid det här laget. Han är multiinstrumentalistensom sköter körsång, bas,gitarr och percussion. Han är också killeni bandet som snöat in mest på minimaltechno,vilket gav ett tydligt avtryckpå Hot Chips DJ-Kicks-mixskiva somsläpptes förra året.– Vi ville representera hela bandetssmak, men det var rätt svårt för vi harrätt olika musiksmak i bandet, så blevdet spretigt. Det är ett teoretiskt DJ-setför vi skulle aldrig DJ:a tillsammans helagänget. Vi brukar göra det två och tvåeller på egen hand.Det är väl så ni arbetar när ni gör remixerockså – i två olika team?– Joe och Alexis remixar ofta tillsammans,liksom jag och Felix Martin.Men det är inte hugget i sten. Kraftwerkremixernaär väl mest uppenbara. Därdelade vi upp oss i två små team ochFelix och min version blev väl mest minimaltechno.Hur var det att remixa Kraftwerk?

MESHuUGGaAHGer aldrig uppDeras låtar har alltid varit väldigt tekniska och komplexa,nästan kvantfysiska. På kommande skivan ObZen harMeshuggah enligt sig själva hittat ett uttryck som är enmix av allt de gjort tidigare nerkokat till 2008.Vi tog ett snack med bandets trummis och låtskrivareThomas Haake.– Det var den bästa dagen i mitt liv.Eller vänta, bara inte min flickvän läserdet här, för det var givetvis en bra dag närjag friade till henne och hon sa ja. Mendet här skrivs väl på svenska? Kraftwerkvar stort, låt oss säga så, haha.Förrförra året var det snarare regelän undantag att alla minimaltechno-DJsslängde in Hot Chips poppiga Boy FromSchool mitt i sina set. På nya skivan finnsdet också låtar som är tydligt orienterademot dansgolvet. Men antalet balladerhar ökat och skivan har också fått sittnamn av en av dem.– Alexis har alltid skrivit ballader. Nuhar han växt oerhört som låtskrivare ochjag tycker både Made in the Dark ochIn the Privacy of Our Love verkligen ärbland dom starkaste spåren på albumet.Vi funderade på att lägga till beats ochgöra dom mer dansant poppiga. Det varså vi gjorde med Boy from School somfrån början var en ballad, men så beslutadevi oss för att ha dom som dom var.Det är rätt melankoliska låtar.– Jag vet inte om jag håller med, dom ärinte nödvändigtvis melankoliska, mendom är laddade. Dom har en intensitetsom finns i kärleksrelationer. Vi ärmindre tounge-in-cheek idag och låterallvaret lysa igenom. Det är väl naturligteftersom vi är äldre nu, inte för attvi är lastgamla. Joe är 28 och han äräldst. Men vi går vidare och tar oss bortfrån våra musikaliska rötter som är rättkomiska. Jag hoppas att vi inte helt tapparskojet och blir trist seriösa… haha.Nu är det ingen risk. På skivan finnsockså dansgolvsrökare som Ready forthe Floor och Bendable Poseable. Garanteratvarken seriöst eller tråkigt. Densenare har hämtat sin titel från beskrivningarnasom finns på de action figurepaketsom Alexis samlar på. Så nä, HotChip behöver nog inte vara rädda för attvara för mogna heller.Mats AlmegårdBevis Martin & Charlie YouleI tonåren gjorde han sin första spelningen,den ägde rum på Sunds Fritidsgård.– Tror det var några Testament-coversplus en egen, instrumental. Då betyddeinte sången speciellt mycket. Vi ville baraspela, säger Thomas Haake.– Fast jag fick ett trumset när jag varsju år. Men då fattade man inte att detvar coolt. Jag brukade gå ner i källarenoch banka ibland. Min första musikaliskaaha-upplevelse när jag var i tidigatonåren, det var nog Iron Maiden ochBlack Sabbath som jag lyssnade på. Dåsa det klick.Hur repar ni in nya låtar idag?– Vi tar helt enkelt ned tempot pålåtarna. Vi kör det långsamt tills vi kanhöja farten. Plus att vi har teknisk hjälp iform av datorer. Men det är som att lärasig cykla på nytt ibland. Det har hänt attlåtar behållits i det långsamma tempotför vi märker att det passar bättre i denversionen än den från början tänkta.Hade ni några riktlinjer när ni spelade inObZen?– Den enda riktlinjen vi hade när vibörjade skriva låtarna till plattan varegentligen att allt skulle funka live. Allthar fått ta sin tid. Ingen som helst stress.Vi har aldrig varit i studio så länge. Musikalisktså försöker vi hålla oss borta fråninfluenser. Men om man ska säga någotså har Bay Area-soundet legat oss varmtom hjärtat ända från att vi startade.Metallica och Slayer men även kanskeband från den amerikanska östkustensom Anthrax.Thomas Haake fortsätter:– Skivan är som vanligt produceradav oss själva.Varför som vanligt, skulle inte en utomståenderöst fatta vad ni vill?– Vårt skivbolag Nuclear Blast nämnerdet varje gång vi ska spela in en nyplatta. Att ”killar ska ni inte ta in denhär producenten eller den här”. Svarnej. Jag tror inte att en röst från utsidanskulle kunna få fram det vi vill.Vad handlar texterna om på nya plattan?– Människans ondska. Det är ett lättämne för mig att skriva låtar om. Det ärbara att öppna ögonen.Jag såg er förra sommaren på Peace &Love-festivalen i Borlänge och blev besviken.Tyckte det saknades energi, det varlite slappt.– Åh fan. Jag minns inte riktigt justden spelningen. Att spela festivaler ärsvårt. Konstigt ljud. Fel tid. Dålig dag.Vad säger ni till varandra i logen efter ettkasst gig?– Ingenting egentligen. Alla vet vadsom gäller. Man måste gå vidare bara.Jag minns med fasa Dynamofestivalen1999. 50 000 personer och vi gör enökenspelning. Det är konstigt att manbara minns dom dåliga spelningarna.Ja, men säg en riktigt bra spelning nigjort.– Kan inte. Jag minns bara dom dåliga.Det är konstigt hur minnet fungerar.Hur länge orkar ni köra turné på turné?– Här ska inte läggas av något, svararThomas Haake bestämt. Många som gillaross har gjort det sedan starten. Domöverger oss aldrig. Vi får nya fans förvarje skiva och för varje turné. Ta USAsom exempel. Där är vi stora.Per Lundberg GBwww.groove.se 11

lågult guldPacific!I Vasastaden i Göteborg ligger Pacific!:shjärta: studion. Den används inte bara iinspelningssyfte utan fungerar även som ettvardagsrum för vännerna Daniel Högbergoch Björn Synneby.När de berättar att det är just studion ochkänslan där som är en av de största inspirationskällornamåste jag påpeka min förvåning.I mina ögon och öron är det svårt atthitta ett samband mellan lokalen vi befinneross i och Pacific!:s pop.I själva verket känns skivan Reveries som endirekt motsats till rummets trötta linoleummattaoch knarrande gamla skinnsoffa.– Ja, vi kanske borde ha haft lite mer slipademarmorgolv, säger Björn som för övrigtäven är gitarrist i rockbandet Whyte Seeds.Den oglamorösa känslan till trots är detnär de brukar sitta här och prata musik överen kopp kaffe som inspirationen slår till.Influenserna är spridda över många stilaroch tidsepoker. Av skivan att döma hade gissningen80-talet inte funnits långt borta. Meni själva verket är det kanske den tidsperiodensom de lyssnar minst på. Björn har gärnapsykedelisk rock i högtalarna medan Daniellyssnar mer på sekelskifteskompositörer somDebussy än 80-tals syntpop.Den musikbeskrivning de känner sigbekvämast med är electrosurf. Ett passandenamn då Beach Boys kanske är den klarastlysande, synliga, influensen. Musiken har sombeskrivningen avslöjar mycket elektroniskainslag. Däremot jobbar de inte med samplingar,istället kör de på med ordentliga stråkarrangemang,körer, sitarer och bjällror.– Vi har stora arrangemang, men dom ärinte slicka, försäkrar Daniel.– Det finns ju grymma och ”slicka” Spectorgrejersom är inspelade i stora filmstudiosmen det är ju vår grej att vi inte har det.Vi har vår gamla dator, våra verktyg och såförsöker vi ta oss dit i alla fall. Det blir somen längtan bort. Vi försöker vrida på dom fåknappar vi har för att ta oss dit. Då blir det sådär quirky. Det är grymt.– Tänk om vi skulle hamna i den där storastudion? Va fan skulle vi göra där?, undrarBjörn.– Det hade ju varit helt meningslöst. Det ärju det här som är vi, säger Daniel.Lisa AnderssonOlle NymanEfter att ha fått skjuta upp inspelningengång på gång är Olle Nymans andraalbum Venture klart. Tillsammans medsitt band har han skapat ett album somär mörkare och mer melankoliskt ändebuten Behind the Clouds från 2006.Från att ha skrivit musik som variten blandning av soul, pop och visa har25-åringen från Luleå nu sökt sig närmarerötterna inom den amerikanskafolkmusiktraditionen.– Jag ville skriva en mer berättandeoch textorienterad skiva den här gången.Inspirationen hittade jag efter mycket lyssnandepå bland annat Tom Waits, Dylanoch Julie Holland. Det fanns något i derastexter och melodier som fängslade mig.Den norrbottniske sångaren och gitarristendebuterar också som producentvilket har gett skivan ett skitigare sound,men den spröda rösten och de behagligamelodierna består även på nya skivan.Och i sann amerikansk folkmusikandahörs även banjo, mandolin och kontrabaspå plattan.– Dom första dagarna i studion varlite sega men efter några dagars slit börjadejag känna att rollen som producentbåde var rolig och lyckad. Vi hittade ettflyt och det började kännas som att vilekte fram låt efter låt. Vi använde väldigtmycket förstatagningar, vilket inte allsvar planerat, men det visade sig att detvar dom som blev bäst.Vad har du för förhoppningar på nya skivan?– För det första att den ska få flermänniskor att öppna upp ögonen för minmusik. Det är ju självklart viktigt att görasig ett namn, eftersom att det i sin turgenererar fler möjligheter till spelningar.Känns det som du har hittat ditt sound nu?– Anledningen till att jag sökte mig tillnya genrer var att jag ville utvecklas ochatt jag denna gång ville säga något djuparemed låtarna. Jag känner att jag lyckadesoch det känns bra att slutproduktionenblev en platta med mycket värme.Mikael Malmborg12 Groove 1 • 2008

LazeeRowdy RamblersRowdy Ramblers är ett band som vässatknivarna på den svenska livescenen och visatatt de vid det här laget växt ur garagebandskostymen.Enligt sångaren Erik Bystedt harbandet funnits sedan 2002 då de gav ut sinförsta singel. De har hunnit med EP:n TheMaple som släpptes på vinyl och nu släppsfullängdsdebuten Blessed by The Tide Turn.– Skivan är väldigt mycket rock’n’roll. Detär mycket manglande och malande men intesån där actionrock som alla spelar nuförtiden.Den är även ganska mörk och deppigvilket är lite konstigt för vi var glada när vispelade in den.Stockholmsbaserade Rowdy Ramblers harjobbat på debuten i ungefär ett år och underförra våren kom de igång ordentligt. Till bandetsinfluenser hör The Stooges, Ally Wilsonoch Joy Division men de egentliga inspirationskällornaär inte främst de musikaliska.Istället kan en bild eller en film ofta vara enstörre inspiration för bandet.– När bandet startade var det inte mångaav oss som kunde spela, utan vi har lärt ossvartefter. Det har varit mycket utforskandeoch vi har provat oss fram mycket. Det harhandlat om att hitta känslan i tonen. Vi kommunicerarinte med musikspråk utan beskriveristället soundet i känslor och bilder.Erik menar att det finns en stor tjusning isjälva inspelningen men tillägger att skivanfrämst är som en dokumentation av vad degjort. För vad som verkligen driver dem är attspela live och i vår ger de sig ut på en turnésom börjar i Tyskland och vidare mot Österrikeoch Schweiz för att sedan landa i Sverigepå hemvägen.– Vi hoppas att plattan ska ge fler spelningar.Det är alltid roligt att lira på ställenman inte spelat på tidigare. En dröm är faktisktatt turnera i Östeuropa. Att spela live äranledningen till att vi håller på med musik.Det är fantastiskt jävla roligt!Mikael MalmborgSom en löpeld sprider sig namnet Lazeeefter hans framträdande på årets P3Guld-gala, och många undrar vem denna22-åriga malmöiten är.Lazee, eller Mawuli Kulego som hanheter, släppte för två år sedan It Is WhatIt Is, en mixtape som fick stora delar avSveriges hiphopelit att haja till. Skivan varen gratisutgåva som hamnade i rätta händer.Mycket av det som imponerade varatt han lyckats få med legenden och tillikakända New York-deejayen Kay Slay,The Drama King. Och efter att ha blivitsignad till ett stort skivbolag så satte dettunga maskineriet igång att rulla.Det har varit mycket bra reaktionerpå första singeln Rock Away ifrån kommandealbumet Setting Standards, somverkar gå hem hos publiken då den redanligger på en topplacering i iTunes Store.Ett par placeringar efter ligger AdamTensta, en till ny spelare på musikscenensom haft stora framgångar med sittalbum It’s a Tensta Thing.Men på scen ger Lazee allt, han haren grym energi som påminner om tempoti garage, och det reflekteras även i musiken.Det skiljer honom från resten avsvensk hiphop som finns ute nu. Trots detjämför många gärna honom med AdamTensta.– Jag är ganska så trött på den frågan.Vi är bra vänner och vi samarbetar, jagtycker inte det är något dåligt att bli jämfördmed honom, men det vi gör är olikagrejer, säger Lazee.Vid tolv års ålder blev Lazee skickadtill England för att få ett nytt perspektivpå tillvaron, det var en stor skillnad motdet han var van vid i Sverige. Musikscenenvar annorlunda.– Det är mer energi, tempot är högre.Och folk levererar på en annan nivå, detär en tävling.Hur kom det sig att du åkte tillbaka tillSverige för att göra musik?– Borta bra, men hemma bäst, sägerhan och skrattar lite lätt.Lazee har alltid haft en passion förmusik och efter sin vistelse i London toghan tag i sina idéer och drömmar på riktigt.Och tack vare sin anti Jante-attitydoch drivkraft tar han gladeligen för sig.– Min mamma har uppfostrat mig så,att ta för sig och jobba hårt. Låta folkveta att man existerar, annars existerarman inte.Ysabel Ariaswww.groove.se 13

ELl PERdRO DEL MARrOrgelbeströdda sånger om himlenEl Perro Del Mar var medsitt debutalbum en av2005 års största överraskningar.Hennes gitarrbaseradepop byggde likamycket på Phil Spectorspatenterade ljudväggarsom stämningen i JohnBauers målningar.Johanna HedborgNya albumet The Valley and the Starssom släpps i slutet av februari tar SarahAssbrings musik i en delvis ny riktning.Borta är de luftiga gitarrerna och i dessplats finns en sakral orgelbeströdd ljudbild.Och där den första skivan mer varen samling av tidigare skrivna låtar äruppföljaren konstruerad som ett klassiskttematiskt album.– Den här gången ville jag se om jagkunde arbeta utifrån ett klart tema, liktklassiska kompositörer. Jag ville blandainstrumentalt med vokalbaserat, popmed psalmliknande visor och så vidare,säger Sarah.Det kanske kan tyckas underligt attgöra ett temaalbum år 2008, när iTunesdominerar och musik allt mer konsumerasstyckvis.– Jag är bara så vansinnigt trött påtiden vi lever i just nu som basunerarolika profetior hit och dit, framförallt dåinom musikvärlden. Precis som att detskulle förändra grunden i vad musik faktisktär och vad den betyder för personensom gör den eller för den som lyssnar påden.– Och eftersom albumets död tydligenär ett faktum för dom som vet kände jagatt det var precis ett album jag ville göra.Sarah berättar att hon först bestämdesig för att göra en skiva med himlen somtema. Utefter det började hon läsa, delsklassiska författare som Harry Martinsson,men även om filosofi och religion,samtidigt som hon antecknade.– Så, en dag var det precis som jag varklar. Jag utgick från mina anteckningsböckeroch musiken mer eller mindreskrev sig självt, menar hon.Varför just himlen som tema?– Jag minns inte längre varför exakt.Jag började fundera på den där bildensom människan, alltid och i alla kulturer,verkar ha haft av himlen som någottrösterikt och evigt. Jag kände det självså starkt när jag tänkte på människor imin närhet som gått bort. Och när jagbörjade läsa om saker som gjorts ochskrivits kring det temat så ville jag se omjag kunde uppdatera hela den där nästanbarockliknande eller romantiska tanken,fast på mitt eget sätt.– Av någon anledning besökte jagockså en hel del konstmuséer dom senasteåren. Jag vet inte hur många gångerjag fastnat framför sådana där typiskagigantiska målningar av änglar, knubbigakeruber, fluffiga moln och klarblå skyar.Det var liksom ett ständigt återkommandetema.Du spelar orgel och piano istället för gitarr,hur kommer det sig?– Jag kände mig bara mer dragen tillklaviaturinstrument den här gången trorjag. Sedan hade jag ingen lust att lära migspela mer gitarr för tillfället.Jag är mycket förtjust i instrumentala Insidethe Golden Egg, kan du berätta lite omdess bakgrund?– Det var faktiskt ett av dom förstastyckena jag spelade in och mycket avalbumet utgår på något sätt från desskänsla och estetik. Det finns ett vackertoch väldigt mystiskt indiskt guldägg påBritish Museum i London som jag intekunde få ut ur mitt huvud. Just den därsvindlande skönheten i att något litet kanrymma något så stort. Sedan minns jagatt jag hämtade mycket inspiration frånStanley Kubricks Barry Lyndon – den därvackra men bisarra känslan.Happiness Won Me Over låter som enpsalm, vad betyder traditionell kyrkomusikför dig?– Jag tycker väldigt mycket om kyrkomusik,främst kör- och orgelverk. Detär som om jag vore helt oskyddad motden. Den går rakt in i hjärtat bara.Du skriver på din blogg att när du går in ien kyrka funderar du på om du verkligengjort rätt val som musiker, om att du hellreskulle vilja sjunga i en kyrkokör och slippabli bedömd.– Jo, men det är mest för att jag kanbli så sjukt less på att allt som handlarom populärkultur är så jäkla tidsbegränsathela tiden. Jag går alltid till ytterligheternär det gäller allt och kyrkomusik ärväl nästan popmusikens totala motsats.Det är mer som är nytt i El Perro DelMars värld. Hon har bytt skivbolag ochtillhör nu Licking Fingers, som drivs avmedlemmarna i The Concretes.– Jag tror att det är en oerhörd fördelatt dom som har hand om ens musik faktisktockså själva är musiker. Det finnsliksom en outtalad förståelse och ettnaturligt samförstånd som kan vara svårtatt bygga upp om det inte är så.Hur kommer 2008 se ut för El Perro DelMar?– Jag kommer att försöka sätta ihopett riktigt fint band och försöka spelamycket live. Det är min förhoppning.För ovanlighetens skull känner jag för attspela live.Nils Karlén14 Groove 1 • 2008

10-års jubileum!BORLÄNGE 23 - 28 JUNI 20083 temadagar - 3 festivaldagarSex Pistols (UK)Håkan Hellström Mando DiaoIn Flames The Cult (UK) W AS P (US)The Hellacopters MillencolinTeddybears The Wombats (UK)Cansei De Ser Sexy (BRA) Caesars PUGH 69 Opeth Clutch (US) Dark TranquillityThe Haunted Entombed Looptroop Eldkvarn Hardcore SuperstarChristian Kjellvander Petter M A Numminen (FIN) The (International) Noise ConspiracyAdam Tensta The 69 eyes (FIN) Neverstore Those Dancing Days Anna Järvinen Wolf Britta Person StonecakePascal Johnossi Billie The Vision And The Dancers Andi Almqvist Promise And The Monster Film On FourFler artister tillkommer. (Totalt ca 100 akter)Passa på nu! Utsålt 2003, 2004, 2005, 2006 & 2007Festivalpass exklusive camping 1195:- + serviceavgiftFestivalpass inklusive camping 1295:- + serviceavgiftBiljetterna säljs via www.peaceandlove.nu och turistbyråerna i Dalarnawww.peaceandlove.nuWWW.NUCLEARBLAST.DEWWW.BONNIERAMIGO.COM

HÄsSTPOäJKENBotemedel mot tristesHästpojkens första album är redan ett av årets mest omtalade. Inte minst då männen somgömmer sig bakom det underliga bandnamnet heter Martin Elisson och PopLars – en duo somskildrar vardagen med osminkad poetisk frenesi. Grooves Sanna Posti Sjöman har storyn.den längsta medlemmen i Hästpojkensband, basisten Joel Alme, ligger raklångpå golvet med överkroppen under ettbord. Den lilla logen är bara aningen bredareän vad basisten är lång. Han vickarlite på ena foten.– Åh herregud, vad bra det är.Joel Alme syftar på Shout Out Louds,som inleder P3-Guldgalan våningenunder. Musiken hörs både svagt genomgolvet och via den lilla monitorn somstår mitt i rummet. Den ena ordinarieHästpojken, Lars Malmros fixar lite medsin outfit medan den andra, Martin Elisson,efterlyser öl. Det blir inget med det,får han veta. När någon erbjuder sig attspringa och köpa ett sexpack folköl tackarhan nej och ger bandkompisarna ettförslag.– Direkt efter spelningen drar vi påefterfest hem till mig, okej?en vecka tidigare sitter Martin ochPopLars på Le Petit Café vid Järntorget iGöteborg. Mellan kaffeklunkarna tjafsarde på skoj om vem som är mest förkyld.Senare ska de även gå en rond om televisionensbetydelse i människans liv ochom huruvida Hästpojken egentligen ärsvennemusik eller inte.Sina få meningsskiljaktigheter tilltrots, verkar Hästpojkarna vara somgjorda för att samarbeta. När den enabörjar sväva ut i obegripligheter fiskarden andra tillbaka sin kamrat, och Martinsgalghumor (exempelvis påståendetom att världens minsta hästras faktiskthar världens största vagina) lockar oftaskratt ur PopLars. Ett beteendemönstersom skvallrar om mer än flyktig bekantskap.För trots att Hästpojken är ett nyttband, har PopLars och Martin känt varandrai flera år och tanken kring samarbetethar funnits där ända sedan PopLarsproducerade Bad Cash Quartets MidnightPrayer som kom ut 2003. Redandå spelade de in lite idéer, men det skulledröja ytterligare tre år innan Hästpojkenföddes.2006 bodde Lars fortfarande i Stockholmoch led av tristess, samtidigt somMartin, som hade lämnat Bad CashQuartet, funderade på att lägga ner musikenhelt.– Jag ringde Martin och frågade omhan hade några låtar, och så fort jag fickdom kände jag direkt att det är precis såhär det ska låta. Sedan träffades vi i minstudio, och på tio dagar dunkade vi inalla låtar vi bara kunde komma på. Merpartenav skivan, sju av låtarna, är egentligengjorda redan då.men historien om Hästpojken hade kunnatsluta där. Efter studiosessionen ladesbandet ner. Ända tills i somras, då Larsbestämde sig för att lägga ut de inspeladelåtarna på Myspace, vilket ledde till attlåtarna fick ett eget liv och Hästpojkenen turné som förband för Sahara Hotnightsoch ett skivkontrakt.– Jag visste inte ens vad Myspace var,börjar Martin.Sen ångrar han sig.– Eller jo, jag hade hört talas om HelloSaferide och att man hittar pojkvänneroch vänner där, och då tänkte jag att jagkanske skulle kunna träffa en flickvän påMyspace, säger han, utan att verka menadet, och fortsätter med att berätta omdebutskivan Caligula.– Det hela gick väldigt naturligt, vilketjag inte är van vid sedan innan. Jag ärvan vid att det är ganska mycket födslovärkar,att man mår dåligt. Och i börjanvar jag väldigt osäker på om det var bra,det vi gjorde, men nu när man sitter medskivan i handen är jag jättenöjd.Martins berättelse får mig att frågaom bloggen, där han bland annat skriverom Hitlers bödlar, om sina vår- och vinterminnen,och att han på maniskt manerhar lyssnat igenom Caligula hundratalsgånger i jakt på fel. Han blir aningen dysternär ämnet tas upp.– Den där jävla bloggen, den är ettkapitel för sig. Man letar inte efter fel,det finns bara ett behov att lyssna-lyssnalyssna.Man hänger ju upp sitt liv på denhär lilla plastbiten under en period ochdå frågar man sig om det fortfarandekänns bra. Det i sig kan bli ett manisktbeteende, men det är inte så att man letarfel.Lars håller med. Han menar att derastidigare erfarenhet i musikbranschen hartvå sidor.– När man har gjort ett antal plattorså blir man lite petig. Man vet hur folklyssnar på musik. Man hackar och petaroch jag tror att en av anledningarna tillatt vi till en början la ner bandet efterde här tio dagarna, var att vi inte hadereflekterat över vad fan det var vi gjordeegentligen. Vi hade bara i ren feberfrossagjort tio låtar och det gick lite fort.Martin fortsätter där Lars slutar. Fördelarvägs mot nackdelar. Det dras parallellermellan Bad Cash Quartet, BroderDaniel och Hästpojken.– Det är en fördel att folk hajar till.Vi båda kommer ju från två väldigt braband. Det hade kanske varit svårare förRymdraket-Martin att hitta någon trovärdigheti det här bandet, säger Martin.Lars fortsätter.– Jag tycker att denna platta är detbästa vi har gjort hittills med några avvåra band. Vi har tagit tio steg bakåtegentligen. Inte jobbat så mycket på skivanutan mest satsat på energi och känsla.och poplars får visst medhåll, av Sverigesrecensentkår. I skrivande stund harrecensionerna av Caligula pendlat mellanatt vara bra till mycket bra.– Ärligt talat så får folk tycka vad fandom vill, detta är en klyscha men så ärdet, säger PopLars. Jag känner att denhär skivan blev så jävla bra så att vad änfolk säger så har dom bara fel.Martin avslöjar i samma veva att hanhar läst en av recensionerna.– Vi fick faktiskt det högsta betyget iKamratposten. Det var en elvaåring somrecenserade och det spelar ingen roll vadnågon tycker efter det. Barnen tycker omdet. Lars barn tycker om det.PopLars bekräftar.– Men det är också lite skrämmandenär en sexåring springer runt och sjunger”Jag vaknade en morgon och kände migtrött och lite full” och sen frågar ”Vad ärfull pappa, vad är full?”. Då brukar jagsvara att ”Det är sånt som Martin är helatiden”. ”Jag tycker om Martin” sägermin son då.caligula består av tolv spår och enligtMartin Elisson ledde språkbytet från engelskatill svenska till att han vågade varalite allvarligare i texterna. Till en börjansatt han hemma och sjöng och testade,men han fick hålla rösten nere för att intestöra grannarna. När han sedan kom ini studion och kunde sjunga ordentligtupptäckte han att det inte lät så krystatsom han menar att det kan låta när manbyter språk.– Fast oftast byter man ju från svenskatill engelska för att tjäna mer pengar.Som Kent gjorde när dom sålde sin själ.Om dom nu hade en själ. Men ändå. Jagtyckte att det lät bra på svenska och jagläser mycket, så det finns ett helt hav attstjäla ifrån.Enligt Martin Elisson finns det ävenandra fördelar med att skriva på svenska.– Man kan bryta mot de grammatiskareglerna på ett annat sätt, förstår jag entext så förstår någon annan den också.När jag frågar hur bandet skulle definierasin musik, berättar PopLars attde jämförts med gamla band som EbbaGrön och Noice. En beskrivning somhan delvis håller med om. Han menar attHästpojkens uttryck kan ha sitt ursprungi den massiva floden av ibland bra, menofta riktigt dålig musik som sköljer övermusikkonsumenten idag.– Hästpojken är nog till viss del enundermedveten reaktion mot annanmusik som man retar sig på. Jag kan föraktaband som uttrycker musik på fel sätteller av fel anledning. Man blir arg påriktigt när musik är dåligt.16 Groove 1 • 2008

sen annan sak som får folk att snacka,är Martins och PopLars val av bandnamn.På bloggar och i intervjuer florerarflera olika versioner till varför bandetheter som det heter. När jag ber omden sanna versionen, berättar Martinatt alla hittills har varit det, trots att dehar skilt sig.– Det är ju så med bandnamn attman aldrig vet vart dom kommer ifrån.Jag har sagt det som har legat mig varmastom hjärtat just den dagen. Mendet är nog så att namnet härstammarfrån ett band som hette Laxpojken, ochjag sa till Lars att vårt band ska hetaHästpojken. Lars sa, ”fan vad dåligt detnamnet är” och så blev det bara så.PopLars har en alternativ förklaringtill Martins ickeförklaring.– Man har ju alltid spelat i band somhar jävligt dåliga namn, det är ju bara sådet är, liksom. Det är ens lott i livet.Han berättar att det även är mångasom har missförstått vad som sjungs irefrängen på första singeln Shane Mac-Gowan.– Vissa tror att vi sjunger ”Tjejenmed cabben” medan andra har gissatpå ”Shake your oven”. Det finns hurmånga tolkningar som helst, det är heltfantastiskt!lorensbergsteatern i göteborg ärfullsatt och P3-Guldgalan har hunnitnästan halvvägs. Ridån går upp ochglödlamporna blinkar i takt till ShaneMacGowan. Hästpojken arbetar frenetiskt,vilket får mig att tänka på MartinElissons anekdot för att beskriva bandetsinnersta väsen.– Man kan jämföra det med att manser en snygg tjej och så vågar man integå fram till henne. Och så sitter manoch laddar och dricker en massa och senhelt plötslig så spricker allt, och så tarman henne på brösten. Lite så är Hästpojken.Sanna Posti SjömanMattias Elgemarkwww.groove.se 17

Utgångspunkt EuropaShilohJag träffar bandet Shiloh innan de ska bestigascenen på Jazzhuset i Göteborg en regnigtorsdagskväll. Kanske är det att giget börjarså sent som gör att bandets nervositetlämnat dem. Det är ett samlat Shiloh somberättar om den emotionella indiepop recensenternaprisat.Hur skulle ni beskriva Shilohs musik?– Som något storartat, vackert och känsloladdat.Vår tanke med låtarna är att man skafå tolka sin egen grej och relatera till någoti sitt eget liv. Dom här svepande melodiernaska få människor att hinna tänka mycket.SR på plats i GroningenHyacinth House tjusar fansen. Läs mer påwww.groove.se, artikel publicerad i 10•2007.Mustasch rockade publiken i Nederländernadet är i mitten av januari och jag harjust kommit hem från en musikbranschmässai Holland. 128 spam har hittattill min inkorg, svårt att hitta det somär relevant. Lite samma sak är det närjag synar festivalens spelschema, mendet kan vara mödan värt att sortera sigigenom programmet – ett nytt engelsktband vid namn The Libertines presenteradesig tidigt på Eurosonic.branschmässan i groningen, somunder en hektisk helg samlar bokare,skivbolag och nöjesmedia från helaEuropa, har i år satt fokus norrut, påsvensk musik. Av 237 akter på festivalenkommer 22 från vårt fosterland. Besökarnaär här för att hitta nästa storagrej; må det bli Kleerup och Robyn somredan gjort succé i England, spralligaoch utlevande Miss Li som nu Europalanserasmed en samlingsskiva av hennestre i snabb takt producerade album,indiehoppet Little Dragon, mörka dramatiskaAndi Almqvist eller för att intetala om nya stjärnskottet Lykke Li.På dagtid, när solen sken över detmilda vinterlandskapet, hölls det seminarieroch paneler om svensk musik,det mesta var businessrelaterat, självsaknade jag artisterna när det pratadesom varför svensk musik är framgångsrik.Hultsfredsfestivalens chef Per Alexanderssonhar en viktig poäng när hanspelar upp brittiska punkbandet TheStranglers låt Sweden (All Quiet onthe Eastern Front) med den repeteradeI Veras källaretextraden: ”Too much time to think, toolittle to do”.var får vi all inspiration ifrån? Tja,det är mörkt och kallt när jag åker tilljobbet på morgonen. Och redan innaneftermiddagskaffet har druckits upp ärsolen försvunnen, inte en tanke finns attspendera kvällen någon annanstans äninomhus. Så ser det ut vintertid. Alla kaninte spela fotboll eller ishockey. Tid föreftertanke, tid för kreativitet.Vi har länge haft ett gynnsamt systemmed aktivitetsbidrag och en generösA-kassa – den sittande regeringen harvisserligen en annan syn på kulturen –och det är i jämförelse lätt att få tag ien replokal, om man väljer att spelaFamiljen marknadför sig på en stuprännanyktert, genom studieförbunden. Relativttidigt fick vi inflytande av engelsktalandepopulärkultur, en del av oss ärängsliga för att vara fel ute och vi har enväldigt pop-orienterad mediabevakning– svensk metal är de facto en stor musikexport.Ett band som skulle kunna ta nästasteg är Cult Of Luna. På spelstället Veramed plats för kanske tusen lyssnare visarde sig från sin bästa sida, vemodig alternativmetalsom rymmer både tyngd ochnerv.lite senare på kvällen står svenskaHyacinth House på scen en trappa nerunder jorden på News Café. Det är merfans än branschfolk i publiken. Bilden ärtalande för det jordiga countrybandetmed psykedeliska ingredienser. HyacinthHouse ges ut av internationellt respekteradebolaget Glitterhouse och haren karriär på gång med utgångspunkti Holland, men är i Sverige föga uppmärksammade.Sista kvällen spelar bara holländskaartister, flera av dem sämre kopior avsina grannar tvärs över kanalen. Meden blasé känsla drar jag mig tillsammansmed den gode Per Lundberg GB ner iVeras ruffiga källare och drömmer, idetta frisinnade land av prostitution ochknark, om trovärdig nordisk dekadens iform av Hästpojken.text & foto: Johan Lothssonfoto på Mustasch: Per Lundberg GB*Susie* www.flickr.com/chasethecloudsInspirationen hämtar Shiloh från tankar,känslor, minnen och upplevelser. Allt som pånågot sätt ger en känsla i deras vardag. Senicke att förglömma det värmländska arvet avfolkmusik Linus och Markus bär med sig. Vilketkanske inte lyser igenom allt för mycketi den magiska indiepop bandet spelar menfolkmusik har ändå varit en stor influens.Shiloh innebär numera ett sinnestillståndför bandet men de hörde först det i filmenWedding Crashers där Vince Vaughns låtsaskompishade just det namnet. Då slog detsångaren Linus Hjellström att Shiloh hadeen bra klang och skulle kunna passa som ettbandnamn.Det tog en bit in på förra året innan Shilohuppnådde sin nuvarande form av en kvartett.Bandet bestod först av den gitarrspelandesångaren och pianisten Linus samt gitarristenMarkus Tiljander. Fast när de tillsammanshade slutat musikskolan i Karlstad bestämdede sig för att flytta till storstaden för att satsa.Basisten Staffan Persson lärde känna värmlandskillarnai Göteborg och hittade JesperCarlsson som skulle fylla platsen på trummor.Sedan dess har livet upptagits av att repabredvid att utöva det vanliga jobbet och en EPmed fem låtar har släppts.– Det ultimata hade varit om vi hade kunnatleva på musiken, slippa 9-17 jobbet ochspela så mycket vi vill. Just nu kan det bli attall energi läggs på jobbet sen ska man repaoch kan inte ge allt trots att man vet att detär det här man helst av allt vill göra, menarStaffan Persson.Hur kommer det sig att Sverige producerarså många nya band?– Musikskolor och ungdomsverksamhet.Det anses väl bra för ungdomar att hålla påmed musik.Något som skiljer Shiloh från mängden äratt debutalbumet inte är allt. Det ska kännasrätt och i sommar på festivaler ska nytt materialtestas. Shiloh kommer då att levereraemotionell hård indiepop för alla som är redoatt ta ett nytt svenskt lovande band till sitthjärta.Alexandra Bengtssonwww.groove.se 19

skivortrummor, mekaniskt knorrande oljud ochden ilsket morrande best som Turning Dragonvisar sig vara. Det är hårt och det är smutsigt,och det skulle nog till och med kunna fungerapå något ostädat dansgolv någonstans.Men även om jag uppskattar den härenorma kraften hos Turning Dragon kan jaginte låta bli att sakna den kontrasterandefinstämdhet som finns hos Body Riddle. Det ärliksom lite mindre hjärta i Clarks nya album,och lite mer blodig, brittisk knogmacka. Detär förstås en smaksak, men själv är jag ju enkille som tycker om när det är lite hjärta ochsmärta i musiken.Fredrik FranzénIMANI COPPOLAThe Black & White AlbumIPECAC/BORDEREn ung tjej uppvuxen i New York och mot tonårenvilse i sin ”rasidentitet”. Imani Coppolasmusik ljuder i sanning därefter. I hennes världär punk, hiphop, lågmälda visor och skrikigar’n’b-nummer lika naturliga. I de finaste stundernakommer jag närmast att tänka på BranVan 3000. Om ovanstående mix är din koppthé kan jag rekommendera Imani Coppolasfemte fullängdare. Den är lika roande ochförvirrande som den är ärlig.Christian ThunarfCARL CRAIGSessions!K7/PLAYGROUNDDet finns 21 imponerande anledningar attskaffa sig detta dubbelalbum. För när technoveteranenCarl Craig samlar sina remixer,outgivna låtar och gör om en del av sinlåtskatt speciellt för denna skiva – då kommerpärlorna på rad. Att Carl Craigs olika alias 69,Psyche, BFC, Tres Demented och PaperclipPeople i princip håller lika hög klass är en sakatt förundras över. Hela vägen denna lättsamtsmidiga mix av detroittechno, jazzharmonier,funkiga rytmer och en träffsäkerhet som gårutöver det mesta. Allra bäst blir det i Demented(Or Just Crazy) – och då spelar det ingen rollatt det är originalversionen även här. Denbehöver inte remixas. Den är knappa sjuminuters vansinnig perfektionism.Mats AlmegårdSHERYL CROWDetoursUNIVERSALEfter att mot slutet av 90-talet varit enav världens starkast skinande och bästsäljande kvinnliga rockstjärnor så gickSheryl Crows karriär lite i stå i början avdet här decenniet. Hitsen har lyst med sinfrånvaro och förra albumsläppet Wildflowervar ärligt talat en ganska trist och avslagenhistoria. När hon nu ger ut sitt sjättestudioalbum så känns det lite som encomeback.Helt plötsligt känns Sheryl mer angelägenän på mycket länge. Det märks atthon har nånting att förmedla och somgrädde på moset verkar hon återigen hittatdet sväng som en gång i tiden fick mig attfalla för hennes musik. Texterna behandlarförutom den egna kampen mot bröstcanceroch uppbrottet från Lance Armstrongäven samhällsproblem såväl politiskt somklimatmässigt. Det är svårt att plocka utnågra riktiga favoritlåtar eftersom plattanär så jämnstark, men nämnas måste denDEATH ANGELKilling SeasonNUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTIONDödsänglarna från Bay Area fick till det fintpå debuten The Ultra Violence 1987, släpptenågra album till, la ner och gjorde comebackhäromåret. Inte särskilt förvånande att defortsätter med ännu ett thrashvax när genrenfått sånt uppsving och unga spolingar ivrigtlovprisar det gamla gardet samtidigt som demer eller mindre spelar skiten ur de lastgamlarävarna.På Killing Season visar Death Angel attde fortfarande är duktiga på både riff ochmelodier och även textmässigt verkar det vararätt intressant stoff de har att komma med.Föredrar lite mer ös och ilska inom denna stilmen frånsprungna blir de inte. Bra!Roger BengtssonDIVERSE ARTISTERControversyRAPSTER/PLAYGROUNDSamla ihop ett gäng coverversioner och släppen skiva: ett gångbart koncept. Här är detdet största lilla Princetecknet som är föremålför ett antal halvkända artisters tolkningar.Många spår känns pliktskyldiga på gränsentill fåniga, men det finns tre ljust lysandeundantag.Plattan inleds med She’s Always in My Hairmed Prince-lärjungen D’Angelo. Han kvideröver det funkigt organiska stötgunget somhans band så kompetent levererar. D’Angeloär ju dessutom en artist i samma division somPrince – inte bara musikaliskt utan också (nästan)mytmässigt. Detta lyfter faktiskt låten ettsnäpp till.Plattan avslutas med en hypnotisk ochutdragen version av Sign of the Times kalladSine of the Dub av Kode 9 & Space Ape. Därless is more. Låten har nästan inga byggstenarmen får mig ändå att sitta som fastnaglad ifem och en halv minut.Hästlängder före ligger ändå Stina Nordenstam.Att ta sig an Purple Rain är en utmaningutöver det normala, det krävs en artist medintegritet och självförtroende för ett sådantsjälvmordsuppdrag. Men Stina är en av fåsom står pall. Hennes släpiga men ändå vassaviskningar kryper in under naglarna ochoerhört svängiga Cyndi Lauper-pastischenOut of Our Heads och tänkvärda antikrigshymnenGod Bless This Mess. Det är naketoch skört, men samtidigt även oerhörtsjälvsäkert och starkt. Något överraskande,men likväl väldigt glädjande, så kan jagkonstatera att här måste vara Sheryl Crowsmest helgjutna album hittills. Året harprecis börjat, men jag törs ändå lova attDetours kommer att ligga bra till när detär dags att sammanfatta 2008 års bästaskivsläpp.Thomas Rödinkittlar de nerver som leder till både obehagsochlyckoförnimmelser, texten växer sig ocksåstarkare än vad Prince själv förmodligentrodde möjligt. Alltmedan de Portisheadaktigabeatsen maler oroväckande och nonchalant.Vet inte varför jag ryser, men jag känner attjag lever. Kan inte tänka mig att någon annanlåt 2008 kommer att beröra mig lika djuptsom Stinas Purple Rain.Gary LandströmDIVERSE ARTISTERDisco Not Disco – Post Punk, Electro & LeftfieldDisco Classics (1974-1986)STRUT/PLAYGROUNDLCD Soundsystem toppade många årsbästalistor2007, min inräknad, med Sound of Silver.Well, här har ni förklaringen till James Murphysminimalistiska snille, men även band som TheRapture och !!!. Strut Records har sammanställten skiva full med guldklimpar från enkulturkrock mellan punk, funk, jazz, disco ochjag vet inte vad.Vivien Goldmans Launderette är en fantastiskmix av dub, psykedelia och punk. MySpine Is the Bassline bygger på en monotonbasgång omöjlig att värja sig emot. DiscofavoritenContort Yourself med James White & TheBlacks får mig att fullkomligt tappa andan. Engiven plats har vigts åt ”den första technolåten”Sharevari, här i instrumentalskrud. Slutögonen, repetera ”Share-vari” högt för digsjälv och hänge din kropp till the beat. Sökgärna på Sharevari på youtube och låt diginstrueras.Jag kan inte tänka mig en samling somär mer befogad, aktuell eller oumbärlig somDisco Not Disco just nu. Cheers!Christian ThunarfTHE DREAMLove/HateDEF JAM/UNIVERSALRihannas mega-hit Umbrella lämnade ingenohörd under 2007. Mannen bakom hiten –Terius Nash a.k.a The Dream – är däremotdesto mindre exploaterad... än så länge.Det är ingen idé att försöka smyga runtbusken; jag kan inte förmå mig förstå alltbejublande över The Dream. Ska man promptkomplimentera Umbrella så är dess storakvaliteter främst Rihannas strå till stacken– inte The Dreams produktionsarbete. Love/Hate har några låtar som absolut är riktigtbra nutids-r’n’b. I Luv Your Girl, Nikki och LuvSongs är alla välproducerade spår som via enmedieform nära dig kommer vara omöjligaatt ducka för. Men resterande alster är antingenalltför vardagligt radiovanliga eller bara rättoch slätt misslyckade; röstvibrationsfilteruppskattades varken när Cher, Olsen Brotherseller Nanko använde det.Det som i slutänden ändå roar mig evinnerligtmed r’n’b – och då kanske främst denav The Dreams karaktär – är att det är en sånhärlig fristad. Det är ju en av få musikformerdär det öppet är fullt accepterat – och tilloch med uppmuntrat – att vara textmässigthjärndöd. Reptilhjärnan övervinner allt närsalongskåta The Voice-killar gungar in taktenoch spinning-tjejer kromar sig sexigt till vadsom tenderar vara vår tids svar på hissmusiken.På sina tolv spår nämner The Dream”shawty” i nio av dem. Elva spår handlar påett eller annat sätt om brudar, ett handlar ommammarollen och ett behandlar det noblaämnet snabba lyxbilar. Inga konstigheter.Inget märkvärdigt.Erik HjortekPATRICK EL-HAGSå därINTERZONE/CDAJag erkänner, jag blir lite splittrad. Å ena sidantycker jag det är lysande i all sitt hyllandeav svensk-internationella referenser inomframför allt den modernt klassiska schlagernoch visan, liksom de ibland nästan genialisktenkla reflektionerna i texterna, å andra kanjag irritera mig på smygflirtar med modernaremusik och en del rätt banala rader.För Patrick El-Hag har uppenbarligenen oupptäckt gen i rakt nedstigande ledtill svensk schlager á la exempelvis SvanteThuresson, och när den får utrymme, ochkanske till och med dominera, är det bitvisbriljant, om än ibland lite väl moget – mentrots allt träffsäkert oavsett mottagare. Detsom stör är en del av de här små croonerstöneni fraseringen som dyker upp emellanåtoch en del väl sökta textrader. I exempelvisSinglar och par får de väl stort utrymme, trordet har att göra med att man ändå märkt eniakttagelseförmåga, en talang att uttrycka detenkla med enkla medel på ett charmant sätt,vill man inte att det ska falla platt. Där fallertyvärr Patrick El-Hag på att han visar upp enstörre mångsidighet på andra ställen. Men förhöjdpunkterna faller vi andra.Även om jag ibland kan tycka att titellåtensvajar något finns här både topparna ochdalarna. Och lite mer renodlad känns Vemska betala?, en liten favorit. Här finns alltfrån jazz till salsa och ren, oförstörd singer/songwritervisa. Allt förpackad till modernschlager, utan att nedvärdera det, eller att fådet att verka som vare sig något annat.Magnus SjöbergEL PERRO DEL MARFrom the Valley to the StarsLICKING FINGERS/PLAYGROUNDTill skillnad från debuten som var betydligtmer gitarrbaserad styr Sarah Assbring påuppföljaren From the Valley to the Stars snararein oss i ett landskap av orgel, piano ochblås instrument. Nya plattan känns mer somen helhet än debuten, troligtvis för att hondenna gång bestämt sig för att hålla sig till etttema – himlen. Och visst uppnår skivan himmelskahöjder emellanåt – den fantastiskabasgången i singeln How Did We Forget kännsju faktiskt som en skänk från ovan. El PerroDel Mar tassar fåordigt fram med sin sprödaoch bräckliga röst på ett både mystisk ochvackert sätt med hoppfulla men samtidigttrånande texter. Psalmliknande HappinessWon Me Over är inte det enda kyrkomusikinspireradespåret på plattan utan sätter snararestandarden på denna 16-spåriga historia somminst sagt är lätt att låta sig vävas in i.Mikael MalmborgELUVEITIESlaniaNUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTIONNew wave of folk metal. Det låter som omnågon hade glimten i ögat när de myntadeden slogan, men det är allvarligt menat.På bandet hemsida beskriver sig Eluveitierepresentera ”the classic Göthenburg Sound”.Ja, de stavar det så. Nja, säger jag. Folk musicá la metal är det definitivt. Så där Nordmanaktigt.Men jag tycker inte att det är typisktgöteborgskt.New wave of folk metal ska istället utläsasså här: mycket singalong, icke-klassiska metalinstrument(typ fiol) och ett försök att fångadet framgångsrika driv som In Flames ochSoilwork har i sina låtar. Ett typiskt NuclearBlast-band med andra ord.24 Groove 1 • 2008

Nytt album Hästpojken CaligulaKöp den hos GINZA 149:-HästpojkenCaligulawww.myspace.com/hastpojken • www.roxyrecordings.seLÖRDAG 29 MARS CIRKUS, STOCKHOLMBILJETTER FINNS ATT KÖPA VIA WWW.TICNET.SE, TEL: 077-170 70 70 SAMT ALLA TICNET- OCH ATG-OMBUD

dvdRUFUS WAINWRIGHTRufus! Rufus! Rufus! Does Judy! Judy! Judy! LiveFrom the London PalladiumGEFFEN/UNIVERSALIklädd skrikig guldkostym – som hämtad urTrollkarlen från Oz – äntrar Rufus WainwrightPalladium-scenen i London för att göra sinversion av en klassisk Judy Garland-konsert.Då jag skådade honom på förra sommarensAcceleratorfestival var han i sitt esse. Nyaplattan Release the Stars i ryggen, gamla tryggalåtar att luta sig mot (inklusive en feg coverav Leonard Cohens Hallelujah). Paff sitter jagnu och betraktar en Rufus jag inte troddeexisterade. Hans utstrålning är som en osäker,men övertänd fyraårings. Han imiterar tafattdivagester och visar på sedvanligt manér atthan blir tagen av publikens jubel (genom atthålla sig för båda kinderna). Blygsamhetenförstärks ytterligare med ett ”oh my”.Till en början ser han mest ut som att hantrampar runt i tuggummi. Stelbent svängerhan lite lätt på höfterna och ser väldigt obekvämut. Ibland har han svårt att hänga med itempot. Märkbart trevande. Hade han varit endel av besättningen ombord på rymdskeppetEnterprise hade kapten Picard hånat honomför att gå på ”¼ impulse power”. Allt eftersomskjortknapparna ryker slappnar han dock avlite mer i sin roll. Och i mellansnacket är hanen hyfsat kompetent retoriker.Lite skoj är det även när han räknar in”one, two, one, two, three, four”, varpå hangenast sneglar osäkert mot dirigenten ochfrågar ”Who cares, right?” i upptakten till justWho Cares? (As Long as You Care for Me).Konserten blir dock inte bättre än dåmin favorit-Wainwright, syrran Martha, görgästsolonumret Stormy Weather. Både medbredare register och mer karismatisk stämmaär hon betydligt behagligare för örat än sinmonotona bror.Christian ThunarfTHIN LIZZYLive and DangerousMERCURY/UNIVERSALJust liveskivor är ett kapitel för sig i musikhistorien.Personligen har jag väldigt svårtatt räkna upp några riktigt bra liveskivor.Rust med sura gubben Neil Young, Under aBlood Red Sky av U2 möjligtvis Monumentav Ultravox. Den bästa alla kategorier är ochförblir ändå Thin Lizzys Live and Dangerous.Ingen når upp till den. Nu äntligen finns denpå DVD. Brian Robertson och Scott Gorhamsmeker sina Gibson Les Paul. Brian Downeytrummar trummor vackert och stadigt. I mittenlängst fram står Phil Lynott. Den störste.Denne gigant. Rösten. Blir blöt i ögat barajag tänker på honom och att han dog alldelesför ung.Live and Dangerous är inspelad 1977 iLondon. Thin Lizzy: historiens enda och bästasoulhårdrocksband – fråga Anders Wendin– radar upp ett pärlband av låtar som fårnackhåret att resa sig och benen skaka; Massacre,Dancing in the Moonlight, Boys Are Backin Town, Still in Love with You. Tänker interäkna upp alla låtarna på grund av ren lathet.Faktum är att Live and Dangerous är enhelt fantastisk live-DVD med massor av fintextramaterial som intervjuer och en bonus-CDmed konserten.Per Lundberg GBDet funkar i olika grader. I PrimordialBreath tycker jag om Eluveitie. Det är melodisktoch argt. Sångaren Chrigel Glanzmannfrontar med pondus. I Grey Sublime Archontycker jag det blir jobbigt så fort singalongenkickar in i refrängen. Och ju mer slutet närmarsig, desto mer vissnar kraften i musiken.Torbjörn HallgrenALEC EMPIREThe Golden Foretaste of HeavenEAT YOUR HEART OUT/SOUND POLLUTIONNoiseterroristerna Atari Teenage Riots überbefälhavareär aktuell med kall och hårt rytmiskindustriell musik igen, ångrar verkligen att jaginte försökte hälsa på honom för pratstundnär jag var i Berlin i höstas.Men The Golden Foretaste of Heaven ärriktigt poppig om man jämför med annat Alecgjort. Mörker och dova klanger finns så klart iöverflöd, men den kompromisslösa attackenjag älskade hos ATR lyser med sin frånvaro.Istället hittar jag en ballad som 1000 Eyesoch flertalet snirkliga syntgrooviga låtar medfåtöljen tiltad bakåt en aning. Bäst kännsdock rejält aggressiva On Fire och coola RobotL.O.V.E.Jag får för mig att Alec nog kan lyfta uppBerlin till Europas musikaliska nav. Måstetillbaka dit snart.Gary LandströmLUPE FIASCOThe CoolATLANTIC/WARNER25-årige skejtaren Wasalu Muhammad Jacofrån Chicagos West Side har här under sittalter ego Lupe Fiasco satt samman ännu entajt platta, denna gång utan hjälp av polarnaJay-Z och Kanye West.Men precis som tungviktarna Jay-Z ochDiddys senaste alster hålls The Cool samman avett tematiskt koncepttänkande: tre karaktärer(The Cool, The Streets och The Game) som stårför olika sidor av det moderna urbana livetidag skildras berättelsen igenom.19 spår känns maffigt, och ibland är detlite mastigt, men med så hög lägstanivå ror Luhem spelet i alla fall. Att sikta så här högt äri sig ett styrkebesked, men att sedan levereratunga asfaltshymner sida vid sida med poppigasoulhits med textmässig skärpa somSuperstar är riktigt imponerande. Och milthotfulla Dumb It Down är blytung, dansfartigaUNKLE-samarbetet Hello/Goodbye är precis enså intensiv låt som behövs strax efter mittenpå plattan medan sköra Fighters är en pärlaatt beundra för dess härliga lyster.The Coolest med sina stråkar påminner omLupes koppling till Kanye och trots att plattannästan är befriad från kändisgästspel så finnsen kille så klart närvarande: Snoop Dogg i Hi-Definition. Dock utan att lyfta spåret speciellt.Som tur är behövs det inte – Lupe är begåvadnog att fixa hela plattan på egen hand (medstor hjälp av producenten Soundtrakk förstås).Imponerande!Gary LandströmGIANT WIDESolid DustEGENPRODUCERATDe fastnar i medvetandet, dessa tio spår somBorås- och Göteborgs-killarna samlat undertiteln Solid Dust. Trots de uppenbara 60-talsinfluensernakänns låtarna tidlösa, medgivna gitarriff, sköna körer och välklingandemelodier.Giant Wide kommer inte med något banbrytandemen det gör inget om man klarar avatt göra en så skön och energifylld dänga somGo and Get Gone. Jag skulle bli förvånad omvi inte får höra mer av Giant Wide framöver.Kortar de dessutom ner alla låtar en aningskulle de kunna gå riktigt långt.Mikael MalmborgHOLIDAY FUN CLUBHoliday Fun ClubSOUNDS OF SUBTERRANIA/BORDERPris för Årets Hemläxa 2008 kan definitivthamna hos Holiday Fun Club. Med stjärna ikanten. Till en början låter stockholmarnasdebut vansinnigt utstuderad. Nästan somom de försöker vara ett Joy Division-, GangOf Four- och The Cure-coverband, men interiktigt får till det. Inte nödvändigtvis sagt attdetta skulle vara något negativt – snararetvärtom.Plattan är en vild mix av ovan nämndaartisters särdrag, men det finns både punknervoch egen prägel som gör att jag diggarHoliday Fun Club. De återger känslan av envild utekväll med höga förväntningar, somraseras i ett klaustrofobiskt, bittert strykandeefter väggarna på någon lyx-sunkig klubb i enkällare.Christian ThunarfHÄSTPOJKENCaligulaROXY RECORDINGS2008 års på förhand mest hypade skiva är här,och Hästpojken blir mer än bandet med detbisarra namnet. Det är alltid jobbigt att försökabedöma något som är väldigt beryktat,speciellt då de bägge gruppmedlemmarnaredan varit popstjärnor i något decenniumeller så. Jag går rakt på sak: Det är kul attMartin Elisson och PopLars vågar göra någotannorlunda, men jag tycker över lag inte omresultatet.Det finns en rad anledningar till mitt ogillande,som tog sin början redan första gångenjag hörde debutsingeln Shane MacGowan.Hylla gärna era hjältar, gör det med energi,frenesi och skeva gitarrer men uttala åtminstonehans namn rätt. Det känns också litesom att Hästpojken tagit de tråkigaste bitarnaur 80-talets svenska punkscen (KSMB lågåtminstone rätt i tiden), blandat upp med litestandardpop, kryddat texterna med orden ”öl”och ”knark” och sedan skrålat över det hela.Martin Elisson kan sjunga, det bevisar han ibörjan av Lena 60 om inte annat. Synd att haninte gör det oftare.Friskt vågat, hälften vunnet. Det är så santsom det är sagt. Det kommer att gå bra förHästpojken, och 2008 kommer att vara derasFIREFOX AKIf I Were a MelodyRAZZIA/BONNIERAMIGODenna electropoppiga skiva från FirefoxAK, alias Andrea Kellerman, är den andrai ordningen sedan debutsläppet Madame,Madame! som kom 2006 och som gav FirefoxAK ett namn både i Sverige och internationellt.Skivan innehåller softa popspårsom blandar electronica och stämsång.Musiken är ganska omelodiös och passarsom stämningsskapande bakgrundsmusikför den som inte lyssnat igenom skivanflera gånger – det är nämligen först då somde olika spåren börjar urskilja sig och få enegen karaktär.Inget av spåren känns hookiga förutommöjligtvis singeln Winter Rose med TigerLou. Glöm inte att lyssna in remixerna tillWinter Rose på Firefox myspace, för deår. Antingen älskar man dem eller så hatarman dem. Jag tillhör den senare kategorin.Emma RastbäckJOE JACKSONRainRYKODISC/BONNIERAMIGOJoe Jackson gjorde aldrig nåt större väsen avsig på de svenska hitlistorna ens när han varsom mest framgångsrik i början på 80-talet,men i USA och Storbritannien är han alltjämtett aktat namn. Han har alltid haft ett ganskaunikt uttryck och påminner till stilen en delom sin generationskamrat Elvis Costello. Mendär den senare på sina sista skivor segat tillsig lite så känns Joe Jackson fortfarande bådeangelägen och nyfiken.Rain börjar starkt med den medryckandeInvisble Man som med sina lekfulla pianoslingori sig är något av ett litet mästerverk.Sedan fortsätter det i samma anda medytterligare nio låtar uppbyggda av Jacksonsnumera patenterade blandning av pop, jazzoch klassiskt. Och jag kan inte annat än atttycka att det här är det mest inspirerade ochlivsbejakande album jag hört på evigheter.När man sen har att göra med en så gudabenådadmusiker som Joe Jackson är det liksomsvårt att hitta några fel och brister. Det härär musik som inte görs längre av en mansom egentligen borde ha sin storhetstid långtbakom sig. Jag sticker ut hakan och utnämnerredan i februari Rain till ett av 2008 års bästaalbum. Världsklass var ordet.Thomas RödinMICHAEL JACKSONThrillerEPIC/SONYBMGIbland kan man få för sig att allas vår ärkeweirdoWacko Jacko inte alls är så patetiskoch skogstokig som han framstår, när QuincyJones-producerade Thriller snurrar i stereoninser man att killen i början av 1980-taletbesatt mer begåvning än vilken medelstorstad som helst. Låttitlarna på hitsen från världensmest sålda platta säger väl egentligenallt; Beat It, Thriller, Billie Jean och Wanna BeStartin’ Something. Inte så pjåkigt.För att celebrera plattans 25-årsjubileumhar nu några spår hottats upp av will.i.am,Akon, Fergie och Kanye och en DVD medföljermed videorna/kortfilmerna till låtarna och ettplaybackuppträdande. Och jag gillar ju Akonoch Kanye, men har ändå svårt att förstå vadman ska kunna göra för förbättringar på sånthär överlägset grundmaterial. Känns som debara gör ljudbilden mer modern med tungakänns både roliga och dansanta! TechnoTears är ett spår jag tycker om, likaså introspåretWhere Are We Going Now och Pusherger mig lite Røyksopp-känningar. If I Were aMelody talar precis om vad skivan innehåller:Andrea Kellermans röst och elektroniskmusik.Karin Knape26 Groove 1 • 2008

Vinn resa tillMUSIC FESTIVAL IN FRANCEA festival with the best new bands from all European countries in 50 concertsA tour across FranceA professional exhibition with 600 professionals of the European music industry27 countries, 1 passion, 1 festival: EuropaVox, edition 3!Once again, EuropaVox proposes a trip across musical Europe in the Auvergne Region (France) formuch more meetings, exchanges and discoveries with talented artists coming from the whole Europe:Portuguese folk, Polish Rock’n’Roll, German hip hop or Italian electro… music for every ear and every taste.A contest!Win a pass and join us to represent your country from June 4 to June 8 in Franceand become a EuropaVox Ambassador!You are between 18 and 25 (valid id card or passport required), fond of music and always searching fornew sounds? EuropaVox festival and the Région Auvergne, in partnership with Groove, enable you towin your pass for the festival including transport from the capital, accommodation and access to allconcerts and privates shows!!!Each European country will allow 2 young people to take part in the event, so that 54 young people willbe coming from the 27 European countries. Ambassador of your country, you’ll also be reporter for thefestival. Ready for adventure?To participate send a maximum 50 words text explaining why YOU should be chosen to attend thefestival. Please mention your name, first name, date of birth, email address, address and phone number atvinn@groove.se before March 9, 2008.www.europavox.com

skivortrummor, inget mer. Att Kanye går in och remixarkänns dock extremt programenligt, hanhar ju gjort sig en karriär på att återanvändaredan befintliga högprofilslåtar. Osläpptaspåret For All Time är avslutningsvis en finToto-ballad med Michaels karaktäristiskafrasering som smälter is.Gary LandströmJAN JOHANSSONPianoHEPTAGON/PLAYGROUNDPå ett sätt är det kanske lite orättvist, menändå så oerhört förklarligt, varför Jan Johanssonidag mest är känd för sina tolkningar aven del av den svenska (och ryska) musikskatten.För det lätta, melankoliska, anslaget, tillsammansmed Georg Riedels utsökta bas, görsig så underbart till det svenska och nordiskakynnet i musik, om det nu finns.På samlingen Piano varvas en hel delstycken från Jazz på svenska med annat hanhann med att göra, undantaget de mest experimentellasakerna. Det är både en ynnestoch en sorg, eftersom de skulle ge en än mermångfacetterad bild av honom, om än kanskeväl mångfaldig, för de är inte helt lätta att tatill sig. Men de delar man får sig till liv kanskeändå ger en bra bild, med de renässansartatlekfulla barnvisorna, med folkmusiken, meddet andra som alltid innehåller någon form avlätt anslag, nästan ständigt på gränsen till attbli lättjefullt eller sorglöst, men alltid med ettallvar i sig. När man lyssnar till Jan Johanssonblir man, som alltid, lite sorgfylld, inte baraför anslaget, utan också för att man undrarvad som kunnat hända, vad som kommit attbli om han fått bli äldre än 37.CD:n innehåller också, förutom de 23ordinarie spåren, ytterligare 16 som mp3-filer,som jag i och för sig hade lite problem attupptäcka på en del datorer jag matade i skivani, med Emigrantvisa, ’Round About Midnight,Sinclairsvisan och Trollmors Vaggsång – oemotståndligt.Magnus SjöbergFREDRIK JONSSONAldrig som domFAFJTro mig, alla vänner av Lundell, Eldkvarn ochMagnus Johansson kommer att älska detta.För här har vi en livs levande kronprins i raktnedstigande led från Kungarna av Broadway igubbrockens förlovade land. Fredrik Jonssonhar samlat en hord kompetenta musiker, sominnefattar halva Winnerbäcks kompband Hovet,för att spela in sin första riktiga studioplatta.THE MARS VOLTAThe Bedlam in GoliathUNIVERSALDet är ett inte dåligt spretigt album TheMars Volta har fått till. Sett till genre- ochljudkombinationer alltså. Vilket, liksomnärmast följande meningar, inte bordevara någon överraskning för redan frälstafans av bandet. Galna gitarrsolon á laGuitar Hero blandas med sci-fi soundtrackoch ekon av Pet Shop Boys. På sina ställenlåter Cedric Bixler-Zavala nästan som Björk,ibland är hans sång maskerad med brummandedistorsion. På slutet av förvånansvärtlugna Soothsayer blandas en näst intillsakral kör (som gradvis övergår i prat) medfolkmusik spelat på stråkar. Det är lätt atttro att det skulle bli ett konstigt och osammanhängandehopkok av det här, men ärdet något The Mars Volta kan så är det attOch visst finns det spår även av östgötakolleganWinnerbäcks patenterade visrock iFredriks musik. Särskilt framträdande blir deti plattans bästa låt, den inledande och otroligtmedryckande Glad att jag tagit mig hit. Dennyblivne 30-åringen sjunger om uppväxtåren,hur han plötsligt insett att han blivit vuxenoch såklart om kvinnorna som passerat revy.Det känns äkta, ärligt och han använder ettspråk som känns naturligt. Röstmässigt såassocierar man direkt till Lundell och Plura.Själv är jag speciellt förtjust i upptempolåtarna,men faktum är att de flesta låtarna på Aldrigsom dom håller riktigt hög kvalitet. En starkdebut av denna Kisa-son som hade varit värden lansering på ett större bolag. Jag ser medspänning fram emot att se honom live undervåren.Thomas RödinJUSTUS KÖHNCKESafe and SoundKOMPAKT/DOTSHOP.SESafe and Sound är en skiva som inspireratsoerhört mycket av de otaliga live- ochDJ-spelningar som Justus Köhncke gjortsedan hans senaste album Doppelleben. Detsom fascinerade på den förra skivan vardet dubbelliv Justus tonsatte: ostiga CarlySimon-covern Alles nochmal trängdes medtechnobomben Timecode, chansonpop svettadesmed discodängor. Men tyvärr har detintensiva klubblivet strukit denna dualitet hosJustus. Nu är det bara disco som gäller. Intealls dålig sådan. Den är välproducerad, maffigoch dansant. Bara lite tråkig. Ambivalensenfrån förr saknas, eftersom den gav Köhnckesmusik något udda och komplicerat. Nu harhan rätat in sig i klubbledet och det smittartill och med av sig på balladerna på skivan.Anonyma skapelser som bara svagt påminnerom fornstora dagar.Mats AlmegårdLEGION OF THE DAMNEDFeel the BladeMASSACREFeel the Blade är egentligen en nyutgivning avett album från 2003. Då hette Legion Of TheDamned något helt annat, nämligen Occult,och albumet hette Elegy of the Weak. Meneftersom Legion Of The Damned dels vill hain de låtarna under sitt nuvarande namnsvingar, dels inte tyckte att Elegy of the Weakfick tillräckligt med promotion, så ger de utdet igen. Det är en fin kulturgärning, för jagmissade helt och hållet albumet från 2003,och det är synd på så här bra metall.få kontraster att smälta samman. Kort sagtär The Bedlam in Goliath sammanhållenoch melodiös med en produktion som sertill att det för varje omlyssning dyker uppnya melodier och ljud. Underligt, mensant (och dessutom inte i närheten av såunderligt som händelserna som sägs liggatill grund för temat på plattan).Sara JanssonLegion Of The Damned spelar europeiskthrash som Mille i Kreator borde uppskatta.Klara idoler är Slayer (tänk Angel of Death) ochSepultura (tänk Inner Self). Huvudspåret Feelthe Blade bär dessa referenser. Resten av plattanslåtar liksom tittar på Feel the Blade ochförsöker så gott de kan. Bra nog, med andraord. Me like! Betyget blir godkänt.Torbjörn HallgrenLE LOUPThe Throne of the Third Heaven of the Nations’Millennium General AssemblyCOOPERATIVE/BONNIERAMIGOFröet till projektet Le Loup såddes i amerikanenSam Simkoffs ensamhet, där han satt vid sindator och spelade in ljud och komponeradelåtar. Ett senare steg blev att samla ihopmusiker som tillsammans kunde gestalta denväxande musiken.Alla musiker är med och sjunger, de görsina röster mer eller mindre hörda i djungelnav såväl artificiella som naturliga ljud. Le Loupförenar enkla, primitiva folktoner med dagensindie-electronica. Över sammansmältningenrör sig även en psykedelisk känsla som kanpåminna om Silverbullit. Blip-blop kombinerasmed akustiska instrument som banjo ochbinds ihop med stormljud och fågelkvitter.Det är fascinerande hur intelligent och frittbandet experimenterar och samtidigt lyckasbinda ihop allt så skickligt att det blir som enny, dramatisk enhet. David Bowie, Television,Bright Eyes och de andra ljudtrixandeföregångarna har nu fått sina musikaliskasjälsfränder i Le Loup, skulle jag påstå. Utsuddningenmellan akustiskt och elektronisktkänns både utmanande och rätt i tiden, attspela akustiskt så det låter elektroniskt ochvice versa, även om jag stundtals känner miglite omtöcknad av den innehållsrika ljudkonstellationen.Varför välja sida när man kanutnyttja alla möjligheter?Mathilda DahlgrenGARY LOURISVagabondsRYKODISC/BONNIERAMIGOOfta är ett skivomslag den avgörande faktornför om jag ska snappa upp en skiva eller inte.Troligtvis var det därför mina ögon passeradeden här skivan som lyser överproduceradstorbolagshjälte. Jag reflekterade inte över attdet faktiskt var Gary Louris från Golden Smogoch Jayhawks solodebut jag hade framför mig.När väl skivan var insatt i CD-spelaren och jagkunde lägga omslaget bakom mig kunde desanna känslorna komma fram. De kan sammanfattasmed att jag blev berörd men merär så blev jag inte. Jag svävade inte på sammamoln som när jag hörde Tommorrow the GreenGrass för första gången. Gary Louris har intefått till de där storslagna countrydängorna somklamrar sig fast från dag ett den här gången.True Blue är enda låten som närmar sig. Fastäven om Vagabonds inte lyckas komma uppi The Jayhawks eller Golden Smogs höjderså är den helt klart värd några månader avintensivt lyssnande.Alexandra BengtssonMONTYS LOCOFarewell Mr. HappyNONSJag intervjuade denna popduo redan 2001,sedan dess har de släppt några plattor utanatt det riktigt lossnat för dem, de måste fortfarandelita på att Kulturrådet sponsrar dematt göra plattor.Men Anja Bigrell sjunger lika förtrollandesom alltid, Björk ligger nära till hands attjämföra med, skillnaden nu är att Marie Eklundgör mer elektroniskt baserad musik somsnärjer sig runt Anjas vokala härlighet somen syntkappa. De har också blivit hårdare iattityden vilket underbart intensiva titelspåretFarewell Mr Happy klargör, den är nästan påväg att kapsejsa mitt i sin PJ Harvey-frenesi.Här peakar Montys Loco definitivt.Och jag gillar deras nya stil. Den kännsäkta och angelägen. De duckar inte undan in idet anonyma singer/songwriterträsket längre.Det är bättre att ta för sig.Gary LandströmNADA SURFLuckyCITY SLANG/BONNIERAMIGONew York-baserade Nada Surf slog igenommed collegerocklåten Popular som blev enMTV-plåga 1996. Troligtvis är det även den låtende flesta förknippar bandet med än idag.Fast har man följt Nada Surf efter High/Lowhåller man kanske som jag skivan Let Go från2002 närmast om hjärtat. Den innehåller enrad numera klassiska poplåtar, bland annatHappy Kid och Hi-Speed Soul som borde bli enutmaning för Nada Surf att överträffa med sittnya album Lucky.Den efterlängtade plattan inleds med låtenSee These Bones och fortsätter med WhoseAuthority som visar vad man kan förvänta sigav resten av skivan, nämligen hög klass. MittpunktenWeightless är en sådan där magisktförförande poplåt som ingen annan än NadaSurf lyckas göra, en solklar förstasingel. Denstorartade uppvisningen fortsätter med låtarnaI Like What You Say och Ice on the Wing somöverträffar allt annat. Varenda låt sitter på sinrätta plats och det känns verkligen att NadaSurf är tillbaka i samma goda form som på LetGo, om inte i den bästa formen någonsin.Alexandra BengtssonSILJE NESAmes RoomFAT CAT/BORDERSilje Nes spås bli Norges nästa stora singer/songwriter, vilket gör mig en aning konfunderad.Jag anser inte Silje vara en singer/songwriter i traditionell bemärkelse, för ävenom gitarren och sången finns med i bilden såstannar hon inte där.Om Stina Nordenstam och Hans Appelqvistnågonsin skulle få barn tillsammans, skulledet vara Silje Nes. Hon spelar lugna och merallvarliga låtar samtidigt som hon leker medsåväl instrument som sin egen vackra, mjukaröst. Resultatet blir en skiva att vara mer änstolt över.Skivan innehåller låtar som lutar åt detmer klassiska gitarr-trummor-sång, men låtarsom Shapes, Electric och Magnetic Moments ofSpinning Objects vittnar om att det är någotmer utsvävande som styr Ames Room. Låtarnaföljer i princip samma mönster där lugn ochharmoni blandas med det nyskapande, menhar ändå en variation som tillsammans medlågmälda ljud- och röstexperiment hållerskivan intressant från första till sista spår.Jenny BrinckNICCOKICKThe Good Times We Shared, Were They So Bad?STARTRACKSFör några veckor sedan lyssnade jag igenomgamla Niccokick-demos och funderade på omdet inte var dags för dem att släppa nytt snart.Två dagar senare ligger The Good Times WeShared, Were They So Bad? i min hand. Bratajming och till min glädje även en bra skiva.Niccokick är sig lika. De är fortfarandeskramliga och skrikiga, men melodierna ärvackrare och nästan varenda låt är av hitkvalitet.Första singeln ut är The Poet som redanbörjat spelas flitigt i radio. Egentligen hade28 Groove 1 • 2008

vilken som helst av You Must Be on Drugs orSomething, 15 Broken Bones, The Art of DoingNothing, White Light/Red Light eller This Painin My Throat Is Just a Sign of Health Anxietyfungerat som första singel. De är hits allihop.Det här är en skiva som kan få pessimister attbli optimister, för tro fan att vi får en bra vårmed det här i högtalarna.Lisa AnderssonONEREPUBLICDreaming Out LoudMOSLEY/UNIVERSALNär Timbalands remixade version avApologize helt plötsligt sköt till höjden avBillboards singellista så stod gruppen därmed ett problem. Man hade en listetta, meninget album att följa upp den med. DreamingOut Loud rättar till det problemet, och härserveras vi radiovänlig mjukrock av sammasort som Maroon 5 och The Last Goodnightgjort sig kända för.Sångaren och frontfiguren Ryan Tedder hartidigare främst gjort sig känd som producentoch låtskrivare och har skrivit låtar till HilaryDuff och Natasha Bedingfield. Han har enskön röst och ett brett register, men tyvärr harlåtarna en tendens att flyta ihop och produktionenkänns bitvis alldeles för slätstrukenoch välpolerad. Apologize, som här återfinnsi både originalversionen och den remixadeutgåvan, är utan någon större konkurrensskivans starkaste låt och jag tror bandetkommer få svårt att följa upp succén medförstasingeln. Å andra sidan så är väl det härjust den slags oprovocerande myspop somamerikanska radioproducenter älskar attfylla etern med, så kanske får jag fel. Kortsammanfattat så har Dreaming Out Loudsina poänger, men det är ingen skiva jag inteskulle klarat mig utan.Thomas RödinPRIVATE ANGUSHolmby HillsINFINITE/PLUGGEDStarkt gitarrdriven och musklig rakrock medsmarta texter är något dessa göteborgareexcellerar i. Det ligger något ursprungligt överderas riffglada rock som med sina träffsäkrarefränger ändå gränsar till popsmartness.Vilket bör innebära kommersiell framgång.Det tyder också den Kent-influerade albumtitelnpå.Det mest framträdande hos Holmby Hillsär ändå helheten, nån direkt hitlåt utkristalliserasinte, och detta ser jag som en styrka.Produktionen är komprimerad utan att varalufttät, bandet framstår som oförskämt välmåendeoch livfullt – på gränsen till felfritt.Och det får mig misstänksam. Jag finner migsjälv letandes efter skavanker eller svagheteri pansaret, men hittar inga. Private Anguskänns så fräscha som en relativt ny rockorkesterska göra. Det kan räcka långt.Gary LandströmROWDY RAMBLERSBlessed By the Tide TurnSVEDJEBRUKSom ett fartyg ute på stormigt hav utannavigator, så kan man föreställa sig svenskadebutbandet Rowdy Ramblers. Med katastrofkänsleenergi,skrän och gnissel ”kastar desig ut i vågorna”. Jag får lyssna några gångerinnan öronen kan sortera alla kaotiska utspel,som trots allt håller rätt kurs med hjälp avett monotont komp. Stilmässigt hamnar denågonstans mellan The Stooges, osignadegarageband och Hellacopters. Mitt i allt kommeren märklig och kort liten stilbrytandemelodi, framförd på det gamla 1700-talsinstrumentetcemballo. Jag kan tänka mig attden är någon sorts symbol för räddningen i enhopplös nödropssituation.Det är en mörk och pessimistisk skiva, somhör hemma i vår inte alltför ljusa tid. Denpositiva drivkraft som brukar finnas bakompunkrockens aggression saknas, energin ärnegativt laddad. Istället för att skönt ta dödpå ångest framkallas panikkänslor och skivantycks vara en smärtsam transportsträcka motavslutningslåtens Set Out to Drowns drunkning.Men om ebben kommer misslyckas drunkningsprocessen.Eller så räddas grabbarna, detberor på hur man ser det; om de vill bli räddadeeller ej. Rowdy Ramblers har hur somhelst förutsättningarna att hålla sig ovan ytan.De har absolut rätta ”driven”, men behöverhitta ett mer eget sound om de ska få riktigtflyt.Mathilda DahlgrenTHE SECOND BANDThe Definite FormORANGE GRAMMOFONThe Second Band kommer som en glad överraskningfrån ingenstans med Beulahblås,skev sång och uppiggande melodier, just närfebruarimörkret är som tätast. De lyckas medkonststycket att kombinera sin popsolighetmed djupaste vemod, och The Definite Formär full av känslor.Balansgången mellan patetiskt trams ochriktigt bra popmusik är hårfin, ibland till ochmed obefintlig. The Second Band tramparupp en stig så nära gränsen man bara kankomma utan att kliva över den, och HampusNorén har försett sina kompositioner med rarpoplyrik.Mörka dagar som denna låter The SecondBand som ett trovärdigt löfte om vår ochvärme, och om att allting kommer att ordnasig. Jag låter mig vaggas in i den tryggheten.Emma RastbäckSKEW SISKINPeace BreakerMONONGO/SOUND POLLUTIONJag minns Skew Siskin från det tidiga 1990-talet.Videon till låten If the Walls Could Talkfrån deras självbetitlade debutalbum gickvarm på Vanessa Warwicks Headbangers Ball iMTV. De var bra redan då och jag visste ärligttalat inte att de fortfarande är verksamma.Men det är de uppenbarligen i allra högstagrad.Nya albumet är riktigt jävla bra, hårdstökrock. Skitigt och sleazigt värre. Som enblandning av Motörhead, AC/DC, BackyardBabies, Johnny Crash och Rose Tattoo, med enseriöst bitchig tjej på sång. Att de tackar bådeLemmy och Texas Terri i bookleten kännsdärmed totalt självklart.Alla låtar är mycket bra och på sjätte spåret,Who The Hell Are You (som dessutom är skriventillsammans med Lemmy), når de absoluttoppklass. Jag vill verkligen rekommenderadetta till alla som hyser något som helstintresse för hård, sleazepunkig rock’n’roll!Carl Thunman$OLALThe Moonshine SessionsYABASTA/BORDERDen franske producenten, låtskrivaren ochforne Gotan Project-bildaren Philippe $olalhar tillsammans med några andra sannacountry/roots-musiker samlat ihop sig till enlugn och vemodig session låtar.Som så många andra har de spelat inskivan i Nashville. Detta brukar inte alltidpåverka musiken så mycket som artisternasjälva tror, men $olal med vänner har fåttmed den ursprungliga kärnatmosfären medberättandet i centrum.CMM Group är specialister på CD, DVD kopiering och tryck.Pressa eller kopiera? CDeller DVD? Eller duodisc?Vi har allt för ditt CD projekt.Torshamnsgatan 39 B i Kista,08-545 706 70, info@cmmgroup.seNY WEBB!www.cmmgroup.se

skivorTHESE NEW PURITANSBeat PyramidDOMINO/PLAYGROUNDThese New Puritans är precis så där förutsägbartoförutsägbara som unga brittiskaband gärna ska vara. De ser svåra ut påalla pressbilder, de har en lång lista överokända band som influerat dem och förstasingeln innehåller två A-spår från albumet.De ser ut att inte vara en dag över 20 menhar redan gjort musik till Diors modevisningoch hamnat på NME:s lista över2007 års coolaste personer. Allt enligt denickeexisterande regelboken.Beat Pyramid är TNP:s första fullängdareoch den är stökig, lätt kaotiskmen samtidigt är alla ljud väl placerade.Takterna, instrumenten och rösterna läggspå varandra och mer avskalade rockpartiervarvas med energiska beatpyramider.Det är lätt att bara bli en i mängden närdet kommer till brittiska band, men TheseNew Puritans lyckas ändå sticka ut. De är inteArctic Monkeys eller Klaxons, kanske är denågot mittemellan och kanske är de så coolasom det sägs, men framförallt är de kapablaatt göra ett debutalbum som låter snyggt,nytt och som gör att man vill höra mer.Maria PeterssonSkivomslaget är dessutom utformat i gammalvinylstil med en sida ett och två och gammaldagsdesign. Till och med vinylknastretfinns med mellan låtarna. Allt känns genuintäkta – americana/countrymusik av hög klass.Speciellt fäster jag mig vid Luna’s Song ochden faktiskt lite David Bowie-lika Seven Guns& Seven Holes. Varför de har tagit med AbbasDancing Queen förstår jag däremot inte. Denstämmer dåligt in i traditionen.Annars är skivan skönt filosofiskt avkopplandenär man bara vill försvinna bort i tankar,den har dessutom en fin balans mellanmanliga och kvinnliga röster, som ackompanjerasav stråkar, banjo, steel guitar och andrainstrument som hör rötterna till.Mathilda DahlgrenSPACE AGE BABY JANEDreams Are for FreeWOBBELING WART/BORDERSABJ har gått från glamrock via syntdiscopopför att nu landa i någon slags new wavesoulsom påminner om forna hjältar som ABC ochAztec Camera. Men även om 80-talet helatiden ligger där i bakgrunden och lurar såhar frontfiguren Anders Ljung ändå lyckats fåtill ett ganska tidlöst sound. Det låter överlagväldigt brittiskt och kanske är det där bandetborde lägga sitt krut för här hemma har mantrots bra recensioner aldrig riktigt lyckats slåigenom. Måhända är det här ganska lättviktigpop, men kanske är det just den uppenbaratrallvänligheten som får mig att charmas avLjungs tredje epos.Penthouse Rock är enligt min meningSABJ:s starkaste fullängdare hittills och kanskeär det slutligen dags för bandet att slå igenompå lite bredare front. Det här är dansant popsom åtminstone får mig att vilja svänga minalurviga. Bästa spår: Whatever Happened toBaby Jane?Thomas RödinANNA STADLING & IDDE SCHULTZHjärtat fulltBONNIERAMIGOHovets två okrönta drottningar följer upp förraårets renodlade coverplatta Vägar hem meden skiva där man spelat in specialskrivna låtarsignerade Ulf Stureson, Staffan Hellstrand,Kajsa Grytt och Ola Magnell. Även här harman klämt in två covers signerade Bob Dylanrespektive Richard Thompson, men dessa haröversatts till svenska och klätts i ny kostym.Stadlings och Schultz röster harmonierarriktigt bra tillsammans och Hjärtat fullt ärgummrock av absolut toppklass. Särskilt imponeradblir jag av de låtar som Ulf Sturesonstår bakom. Kanske är det slutligen dagsför denna tidigare Traste Lindéns Kvintettmedlematt få ett erkännande även utanförmusikrecensentkretsar. För låtar som En platsi solen, Vind i seglen och Huvet fullt är ingetmindre än geniala popmästerverk.Anna och Idde visar här att det finns ettliv och en karriär även utan Winnerbäck ochkompisarna i Hovet. Högklassiga svenska poplåtarframförda med både själ och inlevelse.Thomas RödinSTONECAKEAlways in My MindACOUSTIC TOILETSI högstadiet hade jag en ganska kort menmycket intensiv Stonecake-period. Den gickut på att jag dyrkade albumet Under the BikeTree och i synnerhet låten Tuesday Afternoon,knyckte min brors alldeles för stora BikeTour-tröja och fick en Kalle Anka-posterbildav en kompis som fick pryda insidan av minskåpdörr. Stonecake var något helt annat änallt det som var i ropet på den tiden.Till min förtjusning är de fortfarandenågot helt annat. Det finns för lite småstadsgitarrpopmed klanderfri stämsång över, ochmed melodier som andas sommar och solskenlång väg. Det finns alldeles för få låtar somSunbeams, som berättar bitterljuva historieroch bär med sig en så påtaglig nostalgi. Jagtror inte jag har hört ett så här bra exempelpå det sedan Janne Kask släppte singeln SummerIs Here för tio år sedan.Det som är Stonecakes största tillgång ärutan tvekan melodierna och i någon mån tålamodet.De ägnar sig inte åt vilda powerpopexcesserutan låter sina låtar ta tid, växa ochbli makalösa. Det i kombination med TommyAnderssons röst gör dem till en av Sverigesbäst bevarade pophemligheter.Emma RastbäckTEITURThe SingerPLAYGROUND2003 kom debuten Poetry & Aeroplanes ochsedan dess har denna färöing varit produktiv.Nu släpps The Singer som är fjärde albumeti ordningen och som vanligt bjuder han påsin försiktigt tassande berättarstil som dennagång är mer teatral än tidigare. Med en rejäldos stråkar, bleckblås och en folksagomässigframtoning känns plattan mer eller mindresom en novellsamling. Musikalscenen liggerinte heller långt borta. Hur som helst harTeitur en förmåga att suga in mig i sina berättelserkring legender och gengångare och trotsatt ingen låt på plattan tangerar min favoritJosephine från debutplattan, känns detta konceptalbumsom en genuin och genomarbetadproduktion som växer efter varje lyssning.Mikael MalmborgTHE TRIFFIDSTreeless PlainBeautiful Waste and Other SongsThe Black SwanDOMINO/PLAYGROUNDHär fortsätter floden av återutgivningarfrån 1980-talet med sorgligt förbiseddaepiska rockorkestern The Triffids från västraAustralien. De anfördes av berättargenietDavid McComb som tyvärr gick bort alldelesför tidigt, förhoppningsvis kan dessa CD:såteruppväcka intresset för The Triffids.På dessa plattor finns flera klassiker frånTriffids kantiga och naturalistiska kanon här;I Am a Lonesome Hobo, Place in the Sun ochHell of a Summer från debuten, Jesus Calling,Property Is Condemned, Raining Pleasure ochMonkey On My Back från hopplocket BeautifulWaste and Other Songs. The Black Swan är enannan sak i sammanhanget. Den är välproduceradoch slick, men fantastiska poplåtar finnsändå i överflöd; Too Hot to Move, Too Hot toThink, Falling Over You, Goodbye Little Boy,The Spinning Top Song och The Clown Prince.Dessutom medföljer en extraplatta medavklädda och akustiska versioner av ett gänglåtar där högt mixade The Spinning Top Songsticker ut.Denna kulturgärning har nått vägs ändenu, vila i frid David.Gary LandströmTHE WOMBATSThe Wombats Proudly Present… A Guide toLove, Loss and Desperation14TH FLOOR/BONNIERAMIGOFrån de brittiska öarna har en strid strömband forsat fram ända sedan Franz Ferdinandsgenombrott. Glasgowbandet har verkligenbanat väg för den 80-talsinspirerade rockenmed taktfasta discobeat.Liverpools The Wombats är lite yvigare ochpunkigare än kostymklädda Franz Ferdinand.De har fler likheter med band som MaxïmoPark, där låtstrukturerna luckras upp ochregelbrott i kronologin tillåts. Givetvis är detgitarrerna som står i centrum.Många gånger är det riktigt bra. Som iMoving to New York och Let’s Dance to JoyDivision. Men ju mer plattan snurrar, destotydligare blir det att sångaren och gitarristenMathew Murphys sångregister är ytterst begränsat.Något musiken inte kan kompensera.Oavsett hur engagerande den är.Christian ThunarfTHE YOUNG REPUBLIC12 Tales from Winter CityEND OF THE ROAD RECORDSDet här amerikanska åttamannabandet bestårav klassiskt skolade musiker som blandarcountry, indie, ragtime och folk till sinalldeles egna lilla genre. Och först och främstmåste jag ge en eloge för de in i minsta detaljperfekt planerade orkesterarrangemangen.Varje instrument tillåts få sin egen tid irampljuset utan att därför på nåt sätt behövainkräkta på nåt av de andra sju.Precis som titeln anger så serveras vi härtolv historier från en vinterstad, stämningsfulltberättade av Julian Saporitis något tunnamen samtidigt väldigt uttrycksfulla röst. Dettar några lyssningar innan melodierna sättersig, men när man väl kommit så långt så ärdet svårt att släppa taget. Konstigt nog så trorjag 12 Tales from Winter City är en skiva sompassar såväl när man är deppig som tokglad.Det finns liksom nåt melankoliskt där, mensamtidigt hoppfullt. Lite som när solen tittarfram en bister och gråkall vinterdag. Självasäger bandet att man är influerade av Dylan,men här hörs även spår av Beatles. Kanskeär man lite av en amerikaniserad mer experimentelloch akademisk version av Shout OutLouds. Själv är i alla fall jag barnsligt förtjust ipowerpoppiga Paper Ships med sin underbaratvärflöjtsslinga. En stark debut som lovar gottinför framtiden.Thomas RödinZOOPARTYYou Are HereACME RECORDSDetta är debutplattan från ett nytt, punkigt,svenskt powerpopband bestående av medlemmarfrån Ewing Oi, Everlone och Zeb & TheFast Ones. Jag är inte speciellt familjär mednågot av dessa sedan tidigare måste jagerkänna. Några namn som däremot kännsväldigt bekanta är Glen Matlock och BrianJames. Dessa två gamla rävar, kända frånband som Sex Pistols, Rich Kids, The Damnedoch Lords Of The New Church är med på etthörn och producerar samt lägger lite gitarrerpå ett par låtar.Den grundläggande känslan när man lyssnarär att det låter bra. Musiken och produktionenpåminner mycket om The Professionals,Sex Pistols och Glen Matlocks sologrejor.På låten Grieve har de ”snott” riffet från TheDamneds Stab Your Back. Förmodligen heltomedvetet (?). Men sången är lite beige tyvärr.Absolut inte dålig, tvärtom. Bra och ochoklanderlig, men inte mer. En sångare medlite mer ”snot” och attityd skulle lyfta dettatill oanade höjder. En skum grej är att de låtarsom Matlock och Brian James lirar på är deminst bra låtarna på plattan. Som helhet ärdetta ändå en riktigt bra powerpophistoria.Carl ThunmanMATS ÖBERGImprovisational TwoCAPRICE/CDADen andra plattan i Caprices serie med jazzimprovisationer,båda med pianotema, ochmed två lyssnade måste man konstatera attdet är ett genialiskt grepp. Mats Öberg (Mats& Morgan) får, på nattetid, med knappt någraförberedelser för temat, tolka Cornelis påpiano. Och som han gör, som han lyckas fångaandan och känslan via pianotangenterna, ochsamtidigt brista ut i sidospår som på sammagång är låten trogen och ger den ny lyster ochapart och främmande, men alltid möjlig attåterkomma till.Det är på samma gång vackert som osköntsom ekvilibristiskt, skevt och rakt, med- ochmotkammande och versatilt. Som att mankänner att man tappar sina nycklar hela tidenfast de hela tiden finns kvar i fickan. Och påsamma sätt man kanske lätt tappar trådenom man inte är tillräckligt uppmärksam, ärdet svårt att peka ut något som sticker ut.På något sätt finns allt här som en helhet,oberoende av hur man tyckte och tänkte omCornelis, oavsett hur mycket man har i arv avhans skatt av låtar. Här kan man återupptäckasaker man inte ens visste man upptäckt.Magnus SjöbergFler recensioner finns på www.groove.se.30 Groove 1 • 2008

CD 1 • 2008Äntligen tillbaka! Här är Grooves CD#1 sprängfylld med 20 spår ruskig kvalitetsmusik,vi bestämde oss för att rivstarta 2008. Se till att dina kompisar också får Groove hem ibrevlådan – för att få 10 nummer av Groove inklusive skiva hemskickad: betala in 319 krpå PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress. Välkommen i familjen!1 The High HatsBitterswedeVet inte om man kan inleda årets första Grooveplattamed en mer passande låt än kickasspowerpunkrökarenBitterswede. BoråsbandetThe High Hats får Joey Ramone att le medhela kroppen från sitt punkmoln. Melodierna,attacken och refrängerna är helgjutna förstörsta möjliga njutning.www.myspace.com/highhatsDeras poprock värmer och aktiverar i vinterfuktensgrå dagar.www.myspace.com/thestandupsRiot såg dagens ljus. Det var 2005. Idagär man ett grymt liveband. Mr Man frånfemspårs-EP:n Explode är ett smakprovpå hur känslig rootsrock ska spelas. Gillarspeciellt trumvisparna och gitarrernas finatonsprinklande.www.myspace.com/theredcarpetriot16 Clay AllisonC’mon C’monNu vänder vi blicken och öronen mot Linköpingdär rockiga popkvintetten Clay Allisonhuserar. Med lika delar speed och svettig inlevelsedestillerar de känslan av att vara ungoch fri till tre och en halv minut sprittandepopeufori. Och vem behöver inte en sån dos?www.myspace.com/clayallison2 CaesarsBoo Boo Goo GooGaragepoporkestern med bröderna Åhlundoch inspirerat sjungande och poserandeCésar Vidal i spetsen laddar för dubbelskivakallad Strawberry Weed. Boo Boo Goo Goo harde klassiska harmonierna och orgelslingorna.Fantastisk titel till en grymt bra låt, lyssnabara på det distade bas-solot! Våren kommeratt gå i Caesars färger, var så säkra.www.myspace.com/caesars3 Bring Your Own KnifeBrokenDen riktigt hårda svenska metallen har undermånga år stått sig stark. Bring Your OwnKnife visar med brutala manglaren Brokenatt det även i framtiden kommer att vara så.Gitarrerna hugger och baskaggarna mullrar –vad mer behövs? Höj och njut!www.myspace.com/bringyourownknife4 KittoImmuneNämner man ordet grunge idag så rynkarkultureliten på näsan. Det gör inte vi. Kittoär en kvinna med en röst som jämförts medbåde Chris Cornell och Kurt Cobain. Kitto ärAustraliens bäst bevarade hemlighet. Tredjealbumet finns att upptäcka och heter OverSensitive.www.myspace.com/kittowhosjack5 The StandupsGucci ShoesGör man en låt om att man inte bryr sigom ett så här exklusivt skomärke som ärså här bra förtjänar man all framgång. TheStandups från Stockholm kommer att förstta Sverige, sen resten av världen med storm.6 RevolveKicking This Rock’n’roll BandDet är en riktigt tung rocklåt som inflyttadeGöteborgsbandet Revolve levererar här. Sanågon i publiken T-Rex? UppsalabördigaRevolve väcker rocken till liv igen med energioch stora gitarriff inspelade av Henryk Lipp iklassiskt rockiga Music-a-matic-studion.www.revolve.se7 Kings Of The UniverseRules of Our HouseKings Of The Universe är det senaste projektetfrån Västerås egna Karl ”Kyaal” Alleyoch Funky Loffe. Tillsammans producerar deChicago-house med inslag av allt från souloch boogie till acid och electro. Rules of OurHouse är en härligt klockren danshit och enfavorit i Groove-kontorets CD!www.myspace.com/kingsoftheuniverse8 SoffasollLammungar i glassplitterDe träffades i alkodimman i Hultsfred 2006,sedan dess gör Siri och Henrik under namnetSoffasoll musik som sätter igång fantasin.Symfonisk, progressiv och en smula underligmusik. Även om deras bandnamn kanskelämnar en del att önska gör inte denna låttiteldet – och vad viktigast är: inte heller denförtrollande musiken.www.myspace.com/soffasoll9 Jim And Pat Garrett ShowNot What You’d ExpectStockholmskvartetten med det långa bandnamnetblandar country, chanson, pop ochsvensk folkmusik till sitt alldeles egna soundpå fullängdsdebuten som kom i december.Vackert och akustiskt inspelat i södra Frankrike.Fingertoppskänsla att förundras över.www.trucklandmusic.com10 Red Carpet RiotMr ManSångerskan Kajsa flyttade från Umeå tillhuvudstaden och hennes band Red Carpet11 Emma LindeborgHang OnPå Öland sitter Emma Lindeborg och ”skriveroch spelar melodiös pop med inslag av rymdcountryoch retro”. Hang On innehåller ”mystiskaljud”, lap steel och en svagt funkig basatt dö för. Soundet är rättframt och ärligt ävenom spår från den psykedeliska poppen kanhöras. Men framförallt väldigt eget och bra.www.myspace.com/emmalindeborg12 BlunderheadBättreGrafikern Mikael Jonsson har ofta någotdrömskt i blicken enligt en av hans kompisar.Det är nästan så det hörs på Bättre! Detär en peppig popkaramell att tralla på närman promenerar eller funderat för mycketpå livets orättvisor. En stämningshöjare heltinspelad hemma i Mikaels lägenhet i norraSkåne.www.blunderhead.se13 LewisNågon mer konkretKarlskronabandet Lewis refererar blandannat till Ebba Grön, Thin Lizzy och bob hundnär de kommenterar sin egen svensktalandemusik. Och Någon mer konkret är en poppunkstänkaresom funkar bäst i de lite stökigareverserna. Jag tror inte Lewis ska vara såvattenkammade som refrängen indikerar.www.myspace.com/lewistheband14 Sleazy RomanceSilky BoyMed härligt dramatisk sång leder sångarenJohann denna Uppsalakvintett mot storasaker. Några spelningar finns inbokade påhemmaplan där bandets klangrika postgothhörts mest än så länge. För fans av Bauhausborde detta vara rena julafton.www.myspace.com/sleazyromance15 Rowdy RamblersKnow It for a FactGaragerock med coolness har vi redan fåttpå denna plattan från Caesars, här är det nudags att släppa loss fyramannaenergiknippetRowdy Ramblers. Deras fuzzigt frenetiskarock formligen fräser fram mot nya mål isann MC5-anda. Debutfullängdaren heterBlessed by the Tide Turn – missa den inte!www.rowdyramblers.com17 HelylleTheories on a Black HoleDen varma flummigheten jag älskade hosbrittiska kollektivbandet Gomez tidigt i deraskarriär återfinner jag hos denna duo frånHjo – vad är oddsen för det? Den akustiskamurrigheten kryddas av munspelssolo ochkaraktärsstark sång för att bilda en enhet såälskvärd att en tår dyker upp i ögonvrån.www.myspace.com/helylle18 Hellsingland UndergroundIll WindHär kommer en modern dos skäggig 70-talsjam-rock med ursprung i Ljusdal. AllmanBrothers och annan gubbrock är förebilderför Charlie Granberg och hans grabbar närde samlas kring utsvävande gitarrsolon ochorganiska refränger kryddade med forsanderytmsektion och riffglada giarrer. Mmmm!www.hellsinglandunderground.com19 Basement ProjectPeople AroundNervig skrammelpoprock str8 outta Växjö ärvad Marcus Håkanssons enmansband bjuder.Även om han är okändast i denna samling ärhans musik synnerligen okuvlig sprattelpopmed hög charmfaktor. Det är bara en tidsfrågainnan han släpper platta på indiebolagskulle jag gissa.www.myspace.com/basementprojectswe20 HästpojkenCancerkroppMartin Elissons och PopLars sönderhajpadegubbslyngelrockband har spelat på allafester, galor och partykvällar i Göteborgsområdetde senaste månaderna och på dennatidning pryder de omslaget. Så visst är de påväg mot legitim rockstjärnestatus, det vet allasom sett dem live. De svänger ju som fan!www.myspace.com/hastpojkenMia Fredinwww.groove.se 31