September 2005 - Unima.nu

dockteatern 3/2005Tidskrift för scenkonst med figurer, masker och objekt.

DOCKTEATERNutgiven avDockteaterföreningenUNIMA-SverigeRedaktör:Tomas Alldahli redaktionen:Margareta SörensonFatima OlssonGustaf KullOskar HejllCharlotte Rosén*Övriga medabetare i dettanummer:Annette Cegrell-SköldIva ÅbergLeila PeltonenIngrid SpångMargareta & Karl-ErikLindgrenAnsv.utgiv.Helena AlvarezRedaktionens adress:c/o AlldahlSöderberga Allé 1162 51 Vällingbytel. 08-378 216e-mail: red@unima.seLayout och distribution:Gustaf Kull / ÅDCTryck:Agraphica MiljötryckHärnösandLusten att läraTema: dockteater och pedagogiksidan 2...”Teater är det viktigaste i världen för där visar man folk hur de kunde vara, och vad delängtar efter att vara fast de inte törs, och hur de är.En uppfostringsanstalt, utbrast muminmamman förskräckt.”(Ur Farlig midsommar av Tove Jansson)Ja, handen på hjärtat: är teatern en uppfostringsanstalt? Eller en primalskrikslåda förfrustrerade medelklassakademiker? Eller bara ett tingeltangeltivoli? Idén om teatern somverktyg i undervisning, fostran och ”karaktärsdaning” är hur som helst lika gammal somteatern själv. Teatern har alltid, på eget eller andras initiativ, sökt sig ett didaktiskt uppdrag.Spänningsförhållandet mellan teater som underhållning och som undervisning har av naturligaskäl varit särskilt märkbart i barnteatern. I olika sammanhang pågår en fördjupaddiskussion om förhållandet mellan konst och kunskap, mellan estetik och pedagogik. Samtidigtfinns spänningen kvar och accentueras i tider av ekonomisk och kulturell nedrustning,pressade läroplaner och (åtminstone kvantitativt) ökande kunskapskrav. Men bildenär inte entydig. Den här lägesrapporten gav DN:s teaterkritiker Ingegerd Waaranperä fören del år sedan:”Förhållandet mellan pedagogik och konstnärlighet har alltid varit det stora diskussionsämnetinom barnteatern [...]. Dock har temperaturen sjunkit med åren, till förmån fören sökande, öppen diskussion som bådar gott både för barnen och teatern, och som är ettuttryck för barnteaterns höga kvalitet. [---]. Vilket inte hindrar barnteatern från att kännasig kränkt när de ringer från förskolan och säger att vi håller på och läser om torsk, har ninågon pjäs om det?”Dockteatern har valt att i en serie artiklar belysa några aspekter på förhållandet mellandockteater och pedagogik. I första hand uppmärksammar vi dockteatern som ett inslag iolika former av undervisning, men vi berör också pedagogiska aspekter på dockteaterutbildningen.Spännvidden är medvetet stor: det handlar om nedslag och punktbelysningar,inte om något försök att ta ett helhetsgrepp på ämnet.Förhoppningsvis väcker läsningen av dessa sidor fler frågor än den besvarar.Tomas Alldahl.Manusstopp till nästa nummer är 1 november 2005.(Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera i insänt material.)UNIMA-SverigeBox 161 98SE-103 24 Stockholme-mail: info@unima.seURL: www.unima.seVill du bli medlem iUNIMA-Sverige?Sätt in 150:- på postgiro25 62 25-4Skriv ”Ny medlem” imeddelanderutan ochkomplett adress somavsändare.För gruppmedlemskapkontakta UNIMA förmer information.Ur innehållet:Dramatik runt Marionettmuseets samlingar sid. 3Om Lennart Wiechel sid. 4Dockteater och vuxenpedagogik sid. 6”Tingens Teater”sid.7Dockteater i skolan sid. 8Dockteater är mer... sid. 9Esperanza i Nyköping sid. 11Ta i trä i Tibro sid. 12E pur si muove sid. 13Magiska masker sid. 14Håse-nytt sid. 15Apan och mytens spegel sid. 16Medeltidsveckan på Gotland sid. 17Svepet sid. 18Kalendariet sid. 20Festivaler sid. 23OMSLAG:Framsidan kommer från föreställningen Esperanza av Teater Skata. Se mer sidan 11Baksidesbilden är hämtad från Silkeborgfestivalens hemsida.

Dramatik kring Marionettmuseets samlingarStockholms stadsteater har polisanmält Michael Meschke för att ha fört bort Marionettmuseets helasamling av dockor. Samtidigt har Stiftelsen Marionettmuseet polisanmälts för att olovandes förvarasamlingen i en lokal i Gamla stan i Stockholm.Dockteaterns Margareta Sörenson ger här en kommenterar till den komplicerade situation som uppstått.Det kan låta drastiskt. Det kan låta sorgligt. Men ocksålite komiskt att vetenskapligt lagrade kasprar rövas bortom natten.Men bortsett från hur det låter: att polisanmäla varklokt. Frågan om vem som äger en unik samling måsteutredas. Det är ingen enkel fråga. Marionetteatern, varsproduktioner framfött en stor del av samlingen, har haftolika avtal med Stockholms stad genom åren om vemsom äger det som tillverkats vid den av staden finansieradeteatern. Från mitten av 80-talet ombildades Marionetteaterntill stiftelse, med bl.a. statliga bidrag, vilketinte gör saken enklare.Polisanmälan gör att ytterligare förflyttningar - tillexempel utomlands – försvåras. Lokalen i Stadsteaternshus är ledig igen 2007, och Stadsteaterns chef, BennyFredriksson, hoppas på en lösning till dess. Han anseratt teatern har råd att göra om den dyra, men sakkunniganerpackningen, nu uppillad, i väntan på att en permanentlösning kan ordnas.Däri pudelns kärna: ett museum måste byggas med varaktighetsom målsättning. Som det just nu ser ut blir detinget museum alls.Margareta SörensonHela situationen har uppstått genom Marionetteaternstillbakaflytt in i Stadsteatern. Teatern och Marionettmuseetkunde inte längre mäkta med hyran i närheten avStureplan i Stockholm, och därför återvände Marionettteaternin i Stadsteaterns hus för ett par år sedan. Museetssamling lades i malpåse i väntan på lämplig lokal: ochlämpligare kan knappast tänkas – den vid Kulturhusetsentré med stora fönster mot Plattan. Stadsteatern driverfrågan gentemot staten om ett bidrag för drift av museet.Ett dockteatermuseum i samma hus som en dockteaterär en utmärkt (och beprövad) sak, vars verksamhet kankopplas till föreställningarna. Verkstad för barnen, förstås,och utställningar både för dem och vuxna.Tiden i malpåse har dragits ut, och ett alltför kort tålamodgjorde tydligen slag i saken och hämtade helasamlingen – inklusive sådant som alls inte MichaelMeschke äger den ideella upphovsrätten till. Stiftelsensoch Stockholms stadsteaters respektive jurister hade enöverenskommelse om att 15 dockor fick hämtas, somvar från en kort period på 60-talet, då kontraktet mellanStadsteatern och Marionetteatern var skrivet så attdet tydligt kan tolkas så att Stiftelsen äger dem. Dit hörfigurerna till Kung Ubu, för övrigt av brittiska FranziskaThemerson.Nyheten om den tillspetsade situationen kring Marionettmuseetnådde Dockteatern i samband med pressläggningenav detta nummer. Vi återkommer till fråganom Marionettmuseets samlingar i nästa nummer.Red.Till Dig som är ”digital”Vill du ha förstahandsinformationfrån UNIMA-Sverige om vad somär på gång direkt i din dator?Skicka då in ett litet mejl tillinfo@unima.seoch skriv: E-postlista i ämnesrutan.Man kan bara hoppas att polisanmälan gör att ärendetkommer upp på bordet och benas ut. Om nuvarandechefen för Marionetteatern, Helena Alvarez, rättmätigtskulle vilja återanvända dockorna till exempelvis HappyHour, producerad efter Meschkes tid, kan hon inte ens fåse dem, ty de är inlåsta i en lokal i Gamla stan.3

Tema: PedagogikDockornas pedagogik och inlevelsens psykologiUtbildaren och folkbildaren Lennart WiechelMedskapande. Inlevelse. Två ord som ofta återkommer när Lennart Wiechel talar om dockteater:- Dockan är ett befriande instrument för både spelaren och åskådaren, ett instrument för skapande kommunikation,säger han.Tomas Alldahl har läst om hans bok Dockteater, och träffat honom för en intervju.Lennart Wiechel är något av både pionjär och nestor i svenskdockteater. Han har visserligen inte haft dockteatern till yrke;däremot har han i sitt yrke haft dockteatern till följeslagare.Under många år var han pedagogiklektor vid Lärarhögskolani Malmö, där han bl.a. ansvarade för utbildningen i pedagogisktdrama. Där införde han dockteater som ett moment i utbildningenav lärarkandidaterna. Han har bl.a. utgivit en litenhandledning i hur man kan använda dockteater i skolarbetet(Dockspelsmetoden, 1976). I mitten av 80-talet startade hantillsammans med en kollega Dramaakademin, som också denblev ett forum för utbildning av lärare i dramapedagogik, ochmed given plats för dockteatern.Lennart Wiechel är dessutom en folkbildare av klassiskt snitt.Hans lärargärning har sin grund dels i idén om den kreativamänniskans potential att växa och forma sitt liv. Dels i enomfattande kunskapsbas och erfarenhet inom psykologi ochpedagogik. Hans doktorsavhandling handlar om ”roller ochrollspel”, och är exempel på gedigen empirisk grundforskningmed mycket tabeller och diagram.Han började sin bana som amanuens på psykologiska institutionenvid Stockholms högskola.- Jag började forska inom psykologin, för jag var mycket tidigtintresserad av att se hur vi skapar inlevelse i andra människorsroller. Där finns många vägar att gå, men en väg är nog dettaatt presentera modeller för animation.DockteaterklubbI sin licentiatavhandling om ”inlevelsens psykologi” jämfördehan en läsupplevelse av en novell med upplevelsen av en filmversionrespektive en uppläsning av texten. Av resultatet framgickatt den starkaste känslan hos ”mottagaren” åstadkomsgenom att bara höra texten läsas. Inslaget av medskapandeblev som mest påtagligt här, något som ju i hög grad har relevansockså för dockteatern- Man lägger ju in sin egen själ i handlingen, säger LW. Dockteaternutmanar publiken, samtidigt som den kräver något avpubliken.Ungefär vid den här tiden, 1949, drog han tillsammans medpoeten Marianne Linder igång en verksamhet som fick namnetDockteaterklubben. Första pjäs på repertoaren var Ettäventyr i Grönköping av Alf Henriksson. LW var regissör,och dockorna gjordes av konstnären Edward Lindahl.Man spelade också för barn, och bl.a. fyllde man Skansenshögloft med en jublande publik.- Det var litet som på Råsunda, minns LW med förtjusning.Han var också ute och föreläste om dockteater, och verksamhetenvid Dockteaterklubben gav många erfarenheter som hansenare fick användning för i sin dramapedagogiska verksamhet.1954 ordnade Klubben en dockteaterafton för Högskolans studentkår.LW framförde sitt eget stycke Pärlor försvinna , ”ettspel med lösa skallar”, och hade också regisserat StrindbergsKaspers fettisdag. Denna afton framträdde också en gängligung man med två stycken för solomarionett. Michael Meschkevar namnet.Det var under den livaktiga Klubbens epok, som LW skrevsin bok Dockteater (1952). Det torde vara den första framställningeni sitt slag på svenska, ett verkligt pionjärarbetemed etthelhetsgrepp på ämnet: historisk exposé likaväl som praktiskhandbok. Den gavsut på Ehlins förlag i deras folkbildningsserie. Där fanns denjämsides med böcker i litteraturhistoria och filosofi av bildningsgigantersom Staffan Björck och Alf Ahlberg. Kanskekan man se det som en antydan om vilken position dockteaternmöjligen hade kunnat tillvinna sig i kulturlivet. Det ärkanske ingen orimlig tanke att boken kan ha haft viss betydelseför att bereda marken inför Marionetteaterns etableringi slutet av 50-talet.Dockan som maskIntressantast vid en omläsning idag är de delar som behandlardockteaterns psykologiska och pedagogiska aspekter. Dockanär en mask, skriver LW, en tanke han återkommer till också iDockspelsmetoden : dockan har dels en expressiv funktion (ettuttryck för barnets självbild), men kan också vara kompensativ(uttrycka något som barnet skulle vilja vara men kanskeinte vågar). På så sätt blir dockan också ett sätt för läraren attlära känna eleven: hur han eller hon skapar sina dockor, ellerväljer bland färdiga dockor, men också hur dessa uttryck ochval kan förändras över tid. Genom de konstnärliga uttryckenberättar barnen på ett omedvetet plan något om sina djupastetankar, problem och konflikter. Den dramatiska leken erbjudermöjligheter att upprätta gemenskap, liksom att uppträda i nyasammanhang.LW menar att för de mindre barnen är dockteater överlägsenandra teaterformer. Bortsett från att dockteatern genom sittyttre format är mer lätthanterlig, är det framför allt de psykologiskaaspekterna han framhäver:”Dockorna blir ett medel varigenom barnen kan uttryckasina egna känslor och stämningar. De behöver inte engagerahela sitt yttre i rollen såsom i den vanliga teatern. I ställetkan de träda bakom dockan så som man träder bakom enansiktsmask. [---] Den lilla dockan kan för en kamratgruppha samma betydelse som barnet i en familj: man riktar uppmärksamhetenfrån sig själv på en liten person, hos vilken vikänner igen oss själva, samtidigt som vi med spänning ser allanya och rika möjligheter till liv.”4

LW talar också om dockans terapeutiska värde: med hjälp avbilder, leksaker eller dockspel projiceras barnets inre konflikteroch trauman, och barnet får en möjlighet att betrakta sinaproblem utifrån: ”Genom dockan har det inre problemet blivitlyft ut ur kroppen”, dockan har kunnat få funktionen av ”denhelande befriaren”.Levande läxorLW ser också dockteaterns möjligheter i ljuset av de nya pedagogiskaidéer som i början av 50-talet börjat vinna insteg iden svenska skolan (och som skulle komma att leda fram tillden nya grundskolan):”Eleverna skall genom eget aktivt och praktiskt arbete fåen ny känsla för skoluppgifterna, de skall konkret upplevaproblemen och förstå dem på ett mer personligt sätt.” Dockteatern(särskilt modellteatern) bör i sammanhanget ses somett läromedel bland andra. En uppsättning små modellteatrar”bör tillhöra skolans arbetsmaterial på samma självklarasätt som kartstället och svarta tavlan”. Modellteatern kananvändas för små tablåer i litteraturundervisning, historia,hembygdskunskap, språk.... Vilket ämne som helst kan dramatiserasoch gestaltas.Dockteatern främjar vad vi i dag skulle tala om som ämnesintegreradundervisning. Eleverna tränas i att teckna och måla,samtidigt som man kan diskutera perspektivförhållanden(=matematik), eller man kan experimentera med belysning (=fysik). Sociala färdigheter som t.ex. samarbete tränas förståsocksåI sin plädering för dockteaterns pedagogiska möjligheterbetonar LW vikten av lärarens eget engagemang. För att hapedagogisk effekt, måste dockteatern ha en konstnärlig kvalitet.Där måste inte alltid finnas ett moraliskt budskap, men”dockteatern blir inte någon riktig teater, om spelarna saknarförmåga att föra fram bestämda tankar eller stämningar tillsin publik.”Dockteaterns möjligheterÄven om han numera är pensionär sedan flera år, har LennartWiechel fortfarande ett engagerat förhållande till dockteatern,det hörs och märks under vårt samtal. För en tid sedan toghan initiativ till att bjuda in en grupp förskollärare i den egnakommunen (Järfälla utanför Stockholm) till en serie träffarkring dockteater. Intresset var till en början stort, men mångaorkade inte fullfölja:- Idag är förskollärarna så trängda av stora barngrupper attde knappast hinner med några pedagogiska insatser utöver demest nödvändiga, konstaterar han.Det kan man i så fall beklaga. Kreativt skapande kan maninte få nog av i förskola och skola, menar LW, som tycker attskolarbetet kan tendera att bli alltför ”torrt” och faktabetonat.Här erbjuder dockteatern andra och specifika möjligheter förbarnens sociala och känslomässiga växande:- Mångfalden i kommunikation mellan spelare och docka,mellan docka och publik - däri ligger den stora pedagogiskavinsten, säger han. Däri ligger också dockspelets stora kreativakraft: medskapandet och inlevelsen.Tema: PedagogikDockteater i ett pedagogiskt perspektiv:äldre och nyare litteratur i urvalBjörklund, Enid & Staffan: Berätta med dockor (1989)Borin, Jörien & Hammarstrand, Olle: Dockteater i skolan(1973))Hagnell, Viveka: Barnteater - myter och meningar (1983)Hamre, Ida: Learning through Animation Theatre (Köpenhamn,2004)-”- : Marionett og menneske. Animationsteater. Billedteater.Om teaterformens teori og praksis (Gråsten, 1997)Laatto, Ritva: ”Handdockor som hjälpmedel i undervisningenav främmande språk”; tidskriften Drama , nr. 1, 1975Majaron, Edi & Kroflin, Ida (red.): The Puppet - What a Miracle!(utg. av The Unima Puppet in Education Commission,Zagreb 2002)Mykle, Bjørg: Dukkenes magi. Teaterdukker fra barnehagertil frie grupper (Oslo, 1993)Paulsen, Brit: Teaterdokker i barnehagen (1984)Ström, Ingegerd: Dockteater som pedagogiskt hjälpmedeloch som teater (Åbo, 1985)Torén, Bellita: Handdockans möjligheter i förskolan ochskolan (1999)Walker, Lois & Herb: The Instant Puppet Resourcebook forTeachers (1989)Wiechel, Lennart: Dockspelsmetoden (1970)-”- : Dockornas pedagogik (1988)Nämnas kan också några uppsatser från lärarutbildningen vidhögskolan i Luleå:- Berggren, Annika & Persson, Renée: ”Dockteater: kan vigenom att spela dockteater för sex-åringarna väcka deras intressetill att själv aktivt arbeta med dockteater?” (1994)- Ekerljung, Ulrica & Nilsson, Marianne: ”Handdockan sompedagogiskt hjälpmedel i förskolan: undersökning vid en förskolai Bodens kommun” (1994)- Josbrant, Kristina & Bäcklund, Annika: ”Individualiseringgenom dockteater: ett dockteaterprojekt i årskurs 3” (1994)Tomas Alldahl5

Tema: PedagogikDockteater och vuxenpedagogik”Gör det med kroppen, så fastnar det i knoppen!” En pedagogik som gäller även vuxna. Om dockteater sompedagogiskt hjälpmedel i undervisning av vuxna invandrare berättar här Iva Åberg, lärare på Kvinnofolkhögskolani Göteborg.”Ej blot til Lyst” står det på den klassiska danska modellteatern.Och så har det väl alltid varit: dockteater inte bara somunderhållning eller konstnärlig uttrycksform utan också somnyhetsförmedlare, politisk kommentator och pedagogiskthjälpmedel.Efter att ha försvunnit från gator och torg och lämnat vuxenvärlden,har dockteatern enbart vänt sig till barn. Kaspersohämmade fräckheter hade blivit till roliga tilltag, för attsenare ytterligare modifieras och övertas av skolan i dess fostrandesträvanden. Kan dockteatern erövras tillbaka, till ossvuxna? Ja, det har vi redan sett åtskilliga exempel på undersenaste tiden! Men dockteater i vuxenpedagogik – kan detvara något?!På Kvinnofolkhögskolan i Göteborg har vi gjort ett försök.Och vi fortsätter. På vår alfabetiseringskurs för invandrarkvinnori Bergsjön (där vi för övrigt bedriver en reguljärundervisningsverksamhet sedan flera år tillbaka) mötte vitolv kvinnor från fyra olika länder. Det var kvinnor somaldrig hållit i en penna och som trots ett varierande antal år iSverige inte kunde ett ord svenska. Den yngsta var 20 år ochden äldsta 63.Tre lektionstimmar per dag, fem dagar i veckan – ett tufftschema för människor som aldrig suttit i en skolbänk! Fleraolika problem att lösa samtidigt seglade upp framför oss: Hurska vi göra oss förstådda? Hur ska våra deltagare orka de trelektionstimmarna i sträck? Hur ska vi bäst utveckla derassvenskkunskaper när vi inte ens kan ha bilder till vår hjälp?(Det är inte oproblematiskt att avläsa bilder som föreställerhandling, händelser, utan en gemensam kod för avläsning.)Att hantera tretimmarspasset blev inget större problem. Viinförde lite gymnastik då och då, och passade samtidigt på attöva bokstavsformer med våra armrörelser. Vi hade roligt, detvar bra för kroppen och en del svenska ord blev det också.Självklart, några ord var det inga problem med – men hurskulle vi lära oss att samtala? Då dök tanken på att speladockteater upp. Varför inte spela upp möten mellan två ellerfler personer? Klargörande, åskådligt. Till att börja medskulle deltagarna repetera efter oss och sedan, så småningom,själva komma loss.Pedagogiska vinsterVi började med handdockor och vardagliga möten, situationer.Mödosamt letade vi oss fram till ordens betydelser. Lärarensskådespelartalanger med handdockan sattes på hårdaprov. När det blev riktigt svårt och obegripligt fick vi ta till enenklare modellteater, för att med en placering i tid och rumvisa vad man menar.Ibland var vi så koncentrerade och hade så roligt, att vi tilloch med glömde bort tiden och lektionspassen blev ännulängre…Genom att använda dockteater i vårt pedagogiska arbete harvi gjort många vinster: vi kunde träna, bearbeta och gestaltavardagsspråket i olika situationer, lära ord och fraser i ettsammanhang. Vi kunde använda eget tal i skrift vilket underlättadeläsinlärningen. Vi kunde använda oss av rollspel utanatt individen hamnade i ett generande rampljus. Kunskapenskapades i samarbete med andra.Rörelser och gester som uttryck för känslor som översattes iord. Ett språk utan känslor är inget fullödigt språk. Det följdeockså en massa humor med på köpet, och, som bekant, humorbefrämjar inlärning…Våra relationer fördjupades också på detta sätt, vi såg att viegentligen hade mycket gemensamt, trots våra olika kulturer.Sagoskatten visade sig vara en sådan gemensam nämnare.Det man trodde var en europeisk saga, visade sig lika myckettillhöra människor i Asien. HC Andersen ”tillhör” heller intebara oss…Nytta och nöjeNåväl, händelsernas utveckling blev den att vi bestämde ossför att göra en teaterföreställning för deltagarnas barn. Rödluvanoch vargen blev det, på en välutrustad modellteater lånadfrån Västra Frölundas kulturhus. Med skiftande belysningoch fallucka bakom en kulissjö där vargen drunknade. Infören publik med i verklig mening tindrande barnaögon. Succénupprepade vi på vår folkhögskolas egen montessoriförskola.Från analfabet till en firad dockteaterspelare!Vi gjorde sedan ännu en föreställning, denna gång Flickanmed äggen av HC Andersen. Det lilla problemet, att sagansenda person skulle sysselsätta tolv skådespelare, klarade vigalant. Pjäsen framfördes inför ”kollegor” från olika mellanstadieklasservid dockteaterdagar på Västra Frölundaskulturhus.Nu fortsätter vi spela dockteater, om än i mindre format, påandra kurser. Nöjet och nyttan är desamma. Ett möte mellankulturer, ett sökande efter gemensamma uttryck och en möjlighettill utåtriktade aktiviteter - det är ett av de bättre sättenatt underlätta anpassningen i Sverige, tycker jag.Iva Åberg(Artikelförfattaren kom som artonåring till Sverige från Prag,där hon studerat musik på konservatoriet. I Sverige fortsattehon med studier i konst och litteratur. Så småningom blev honsfi- och sv2-lärare. De senaste åtta åren har hon undervisat påKvinnofolkhögskolan i Göteborg.)6

”Tingens teater”Tema: PedagogikI den moderna tyska dockteatern har många utövare fått sin utbildning vid avdelningen för dockteater påHochschule für Schauspielkunst Ernst Busch i Berlin. Konstanza Kawrakowa-Lorenz har i många år varitprofessor på skolan. Hon undervisar i dockspel och dockteaterteori.Fatima Olsson från Abellis Magiska Teater träffade henne för ett samtal om hennes arbete som lärare, ochom animationen som gemensam nämnare i figur- objekt- och dockteater.Jag möter Konstanza Kawrakowa-Lorenz för ett samtal om”tingens teater” och om animation. Platsen är Hanstholmpå Jylland, januari 2004, under festivalen ”På kanten” hosThy Teater. Abellis Magiska Teater deltar i festivalen, ochKonstanza K-L håller en workshop för dockspelare som jagdeltar i.Hon är en liten, intensiv och nervig kvinna som utstrålarprofessionalitet och integritet. Hennes blick är analytisk ochöppen. Jag inleder med att fråga lite om hennes bakgrund.Konstanza Kawrakowa-Lorenz är född och uppvuxen i Bulgariendär hon inledde sin yrkesbana som grafisk formgivare.Efter 12 år flyttade hon till Tjeckoslovakien. Där övergickhon till teater, och studerade fyra år på regilinjen vid dockteaterakademini Prag. Efter det bosatte hon sig i dåvarandeÖstberlin tillsammans med sin man Hartmut Lorenz, ocksåhan professor vid samma dockteaterfakultet.Hon var sedan regissör på Berliner Puppentheater i fem år,samt studerade och forskade i teatervetenskap, som hon ocksådoktorerade i. På sjuttiotalet anställdes hon på Hochschulefür Schauspielkunst, och blev professor där 1986. Skolan,som alltså är en högskola, har sitt namn efter Ernst Busch, enframstående skådespelare på den berömda Berliner Ensemble,Bertolt Brechts hemmascen. Bl.a. finns på skolan en fyraårigdockteaterlinje med 40 elever. Varje år tas en ny kull in medupp till tio studenter. Alla måste genomgå examensprov efterde första två åren med risk att bli utgallrade.Eleverna kommer från många olika länder och är i skiftandeåldrar. Konstanza K-L, som är ansvarig för intagningen, sägeratt hon föredrar äldre elever med livserfarenhet. Hon ser detsom en gåva att undervisa och att få föra vidare sina egna erfarenheteroch kunskaper.Den digra utbildningen innehåller träning i röst, rörelse,mim, scenografi, olika dockteatertekniker samt skådespeleri.Eleverna gör egna föreställningar. En av eleverna, vars föreställningIkarus jag såg i Kaunas i Litauen förra våren, hadearbetat med den under två år.Ge tingen livSamtalet går vidare till några av Konstanza K-L:s teoretiskagrundtankar. Hon använder begreppet ”tingens teater” somsamlingsnamn för scenkonst med figurer och dockor. Animationenär den gemensamma nämnaren för de skiftandeuttrycken. Animation betyder för henne levandegörandet avtingen på scenen, alltså spelarens förmåga att övertygandeförmedla sin koncentration på tingen till åskådaren, och attmed sin riktade uppmärksamhet väcka publikens fantasi. Dethandlar i vidare betydelse om att berika tingen med innehållutöver sig själva. Dels innehållet i vad man i förväg planeratoch tänkt ut, dels det innehåll som innefattar varje åskådaresegen individuella erfarenhet, kunskap och associationer.Föremål som presenteras frikopplade från sitt normalasammanhang blir fokus för en möjlig berättelse. Spelarensuppmärksamhet på själva animationsprocessen blir till ettväsentligt innehåll i själva spelet. Processen ”animation” ärformgivningsprincip för ”tingens teater”och är dess speciella kännetecken. Detta sätt att sceniskt gestaltaoch kommunicera definierar teaterformen.Målet för processen är att levandegöra det som definierassom livlösa ting: dockan, figuren, tygbiten, rummet, klangen,ljuset, ljudet etc. Vägen till levandegörandet går genom förvandlingav tingen på scenen från objekt till subjekt. Dennaprocess har lekens alla kännetecken och sker alltså i form aven lek. I likhet med leken skapar animationen en fiktiv ”somom”– situation. Resultatet blir publikens upplevelse. Ett intetsägandeting blir till ett väsen med förmåga att kommuniceraoch att väcka vår vilja att se, lyssna och förstå.Dockteater / objektteaterKonstanza K-L talar om tecken och indicier. Tecken har enpartiell analogi med de objekt de hänvisar till: de avbildarendast en del av det betecknade, men hänvisar till det betecknadei dess helhet. Animationsprocessen är den livslevande, närvarande framställningen av en rad tecken somblir huvudsaken i teaterupplevelsen. Därmed blir åskådarensintresse inte enbart bundet till vad som visas utan även tillsjälva levandegörandet av tingens egenskaper. Alltså till detsätt på vilken animationen, levandegörandet och besjälandet,samtidigt framställs. Den sceniska verksamheten går ut på atttransformera och göra tingen till väsen, och blir en källa tillupplevelse och njutning för åskådaren.Indicier i dock- och objektteatersammanhang kan vara rörelseri scenrummet, blickar, gester, andning - att dockan refererartill något utöver sig självt.Konstanza K-L skiljer på dockteater och objektteater. I dockteaterär förutsättningen att göra dockan levande i dess funktionsom rollfigur. I så kallad objektteater däremot skiljer siganimationshandlingen på tre punkter: mål, väg och resultat.Målet, att göra det livlösa levande, är inte mer en förutsättningför iscensättningen, men blir istället det egentliga innehållet.Vägen att skapa kontakt och möjlighet att kommunicera medtingen vilar inte längre uteslutande på deras yttre framträdande.Resultatet av animationen i objektteater är det inrebesjälandet som skapar kommunikativa uttryck av de kontaktlösatingen. Dessa uttryck är en ofrånkomlig betingelseför föreställningens budskap, dess utsaga.>7

Förvandlingen av objekten till subjekt sker först ochfrämst genom förhållandet mellan människorna ochtingen på scenen. Detta förhållande är motor och tema förföreställningen.Möjligheterna för gestaltningen av detta förhållande är nästanobegränsade.Tema: PedagogikBestämda berättarsätt kräver att spelarna i sitt agerande ochreagerande övertar roller. De tilldelas röst och ett sätt att talapå, de förvandlas till dockor. Avsikten med en sådan ställföreträdanderepresentation kan ligga i en strävan till att varaigenkännlig, tilltalande och förståelig för bestämda publikgrupper.I detta sammanhang är spelarens hållning till de användatingen avgörande. Denna hållning - karakteriserad av uppmärksamhet,koncentration, lyhördhet och ansvar för publiken– är föreställningens egentliga budskap. I objektteaterspelkommer det grundläggande förhållandet mellan spelarens jagoch tingen i centrum. Spelaren tematiserar sin kommunikationmed tingen på scenen och översätter dessa tings språk förpubliken.Öppen och lyhördVi avrundar vårt samtal med att tala om Konstanza K-L:sroll som lärare. Kanske är hon ovanlig i dockteatervärldeneftersom hon förankrar sitt teoretiska intresse i daglig undervisningspraktik.Jag förstår att hennes långa lärargärninggjort henne ödmjuk och odogmatisk. Hennes undervisningfokuserar mer på mötet med de individuella eleverna, än påatt lära ut enuppsättning strikta regler för dockspel. Hon försöker varalyhörd för den nivå eleven befinner sig på, och betonar träningutifrån lekens perspektiv. Att förhålla sig öppen ochundersökandegentemot dockans / tingets möjligheter och utifrån sin egenpersonlighet är A och O.Konstanza K-L har inget av den auktoritära och nedlåtandeläromästarroll man befarar att möta från någon med henneslånga erfarenhet och bakgrund i östeuropeisk dockteaterkultur.Hon berättar dock gärna om erfarenheterna som regissöroch scenograf på flera av de östeuropeiska kolossalteatrardär hon varit anställd. Riktiga rysare om järnhårda hierarkiermed stockkonservatism och gamla trotjänare spökande ikulisserna. Nermalda drömmar hos livstidanställda dockteaterensembler,gamla rävars saboterande och metoder att sättakäppar i hjulet för nykomlingars försök att hävda nya sätt attgöra något.Till sist frågar jag Konstanza Kawrakowa -Lorenz: har animationskonstennågon framtid? Ja absolut, svarar hon, den kommeralltid att finnas. Den överlever vanlig skådespelarteater.Animation finns ju mellan människor som en grundläggandelek. I vardagligt samspråk tar man ofta hjälp av något för attgestalta / beskriva. Det är vad som är tingens teaterFatima OlssonDockteater i skolan- ett uppdrag för UNIMAStor del av internationella Unimas arbete sker idaggenom de 15 olika kommissioner som verkar dels utifrångeografisk hemvist, dels utifrån fackområden.Således finns det t.ex. en Europa-kommission och enforskningskommission.Sedan 1996 finns det också en kommission för dockteaterinom undervisning och utbildning: ”The Unima Puppets inEducation Commission”. Dess initiativtagare och förste ordförandeheter Edi Majaron och kommer från Slovenien. Hanhar under många år arbetat som dockspelare och regissör,men är ursprungligen musiker och utbildad cellist! Han ärockså engagerad i frågor som rör dockteaterns möjligheter iförskola och skola. På pedagogiska fakulteten vid universiteti Ljubljana undervisar han studenter i dockteater, och han ärockså en efterfrågad föreläsare och seminarieledare runtom iEuropa.Syftet med Puppets in Education är att sprida kunskap omdockteaterns pedagogiska möjligheter och att främja denkreativa användningen av dockteater inom förskola och skola.Kommissionen ska också bidra till att skapa kontakter mellandockteaterkonstnärer och lärare som vill arbeta med dockteater,och därigenom främja ett utbyte av erfarenheter och idéermellan fackfolk inom dockteater respektive förskola /skola. Idet sammanhanget arbetar man också med att föra in dockteatersom ett ämne på lärarutbildningarna.En viktig uppgift är också att organisera seminarier och festivalerdär dockteaterfolk, lärare och barn och unga kan mötas,liksom att genom publiceringsverksamhet dokumentera erfarenheteroch kunskaper från kommissionens verksamhetsområde.Den som vill komma i kontakt med kommissionen, kan vändasig till dess nuvarande ordförande Livija Kroflin i Unima-Kroatien: hc-unima@zg.hinet.hr.Det går också bra att höra av sig till Dockteatern, så hjälper vitill med kontakter.Besök vår hemsidawww.unima.seT.A.Där hittar du:• nyheter om dockteaterlivet i Sverige och världen• alla medlemsgrupperna• annonser om både jobb och prylar• tidigare nummer av Dockteatern (från #2 -04)• länkar till andra relevanta sidor på nätet8

Dockteater är merTema: PedagogikDockteater kan vara både en väg till kunskap och en mötesplats mellan kulturer. Leila Peltonen är länskonstnäri (finska) Lappland. För Dockteaterns läsare berättar hon här om sitt arbete med dockteater i ett pedagogisktsammanhang.När jag får frågan varför jag gör dockteater, svarar jag: för attdockteater är mer. Då kommer följdfrågan: mer än…?I mitt eget arbete har dockteater givit fler möjligheter än någonannan enskild konstform att uttrycka mina tankar. Dockteaterhar också visat sig vara ett ypperligt sätt att uppmuntrabarn och ungdomar till konstnärlig verksamhet och förståelse.Dockteatern är en arena där ordens, de visuella konstformernas,musikens, dansens och teaterns uttryck förenas. Endastfantasin kan sätta gränser för dockteaterns uttrycksmöjligheter– med hjälp av dessa kan olika delområden inom konstpedagogikenförädlas och förenas i en föreställning som är merän summan av dess olika delar.En vagabonds erfarenheterFör mig öppnade sig dockteaterns värld på 80-talet i sambandmed Vasa dockteaterfestivaler, där de bästa nordiskaoch andra internationella dockteatrarna uppträdde. Det varöverväldigande upplevelser och gav samma lyckokänslasom en förälskelse. Samma årtionde deltog jag i HelsingforsTeaterhögskolas dockteaterutbildning och fortbildning.Dockteater har varit min huvudsysselsättning sedan år 1989då jag grundade Matkalaukkuteatteri (”Kappsäcksteatern”).Dess verksamhet består av turnerande soloföreställningar ochdockteaterverkstäder. Teaterns hemvist är Rovaniemi, menverksamhetsområdet sträcker sig från det nordligaste Lapplandända till södra Afrika.Jag fick utbildningsministeriets barnkulturstipendium för attstarta en ambulerande dockteaterverkstad. Jag är angelägenom att skolor kan beställa ”verksamhetspaket” så enkelt ochbilligt som möjligt. Verkstaden innehåller ett omfattande ochvarierat material samt basverktyg för cirka 30 deltagare. Jaganvänder utvalt, ”förädlat” second hand-material – t ex färgarjag gamla lakan med starka grundfärger och letar eftermaterial på loppis och i naturen. Till utrustningen hör ocksåskärmar som är enkla att sätta ihop, vita dukar, ridåer ochen enkel men ”äkta” ljusanläggning med dimmer. Mitt transportmedelvar under flera år en pick-up, numera är det enmindre mini-van.Jag tog fram min allra första verkstadsplan grundligt och noggrantoch utnyttjade också litteratur på andra språk. Dennaplan är fortfarande, efter över tjugo år, grundvalen för mittarbete, dock modifierad efter gruppen och situationen. Fundamenteti planen är moduler vilka kan kombineras efter innehålloch längd till olika helheter. Deras längd varierar från någratimmar till ett läsår. Den vanligaste längden för en verkstad ären skolvecka plus tid för planering och framförande.Varför dockteater i konstpedagogiken?Jag kräver oftast att min verkstad i skolan genomförs integrerati skolarbetet så att hela klassen får vara med, inte bara desom sedan tidigare har deltagit i konstnärlig verksamhet. Enabsolut förutsättning för ett framgångsrikt arbete är att klassenslärare förbinder sig att vara delaktig i både planeringenoch genomförandet. Här följer de principer jag har som grundi mitt arbete:GruppgemenskapKlassen behöver erfarenheter av att arbeta tillsammans ochatt ha ett gemensamt mål. En föreställning som man har tagitfram med gemensamma krafter är som att ge en gåva till engod vän. Man tillverkar gåvan noggrant och glatt tillsammansoch med tanke på mottagaren. När gåvan är tillverkad av givarensjälv är den speciellt värdefull. Den gemensamt upplevdaarbetsprocessen delas genom den färdiga föreställningen medskolkamrater, föräldrar och annan publik.IndividualitetI verkstäderna deltar jag som professionell inom min egenkonstform. Jag försöker undvika att ge färdiga mallar ellerramar för arbetsprocessen. Deltagarna får skapa produktionensjälva efter eget kunnande och tyckande, inte efter färdigaförebilder. Jag hjälper med arbetssätt och tekniker, men jagförsöker inte påverka den konstnärliga gestaltningen. Det är>9

viktigt för barn och ungdomar att de märker atten vuxen som arbetar med dem vill dela med sig avsitt kunnande samtidigt som hon uppskattar barnens ochungdomarnas egna synpunkter. Entusiasm är ömsesidigt smittandeoch griper tag i alla. Så uppstår teaterföreställningarna,den ena mer förtjusande, häftigare och mer egensinnig änden andra.Tema: PedagogikHela produktionsprocessen bakom en föreställning ger möjlighettill en individuell arbetsfördelning, som samtidigt görolika arbetsmoment i teatervärlden bekanta (scenogafi, musik,ljus etc). Alla vill onekligen inte vara dockspelare! Detfinns uppskattade arbetsuppgifter till alla även i klasser medöver 30 elever. För ett gemensamt lyckat resultat är allas arbetsinsatsviktig. Både grupp- och individprocesserna är likaviktiga som slutresultatet.KulturaspekterDockteater erbjuder en ypperlig kanal för att förmedla kunskapom andra kulturer genom egen upplevelse. Mina erfarenheterfrån nordligaste Lappland till sydligaste Afrika harförstärkt förståelsen om att dockteatern har ett gemensamtspråk som förenar dem som arbetar med den, och som harmånga levande lokala och regionala ”dialekter”. Jag inlederalltid mina verkstäder med en kort introduktion till olika ländersdockteatertraditioner. Jag har med mig demonstrationsdockorfrån olika håll i världen. De mest värdefulla är endasttill beundran ”på piedestal”, men de flesta får deltagarna provasjälva. Som tema för mina verkstäder använder jag ofta berättelserfrån olika delar av världen. Jag delar gärna med migtill barnen av mina egna erfarenheter från världen som harfastnat i minnet: jag berättar om den afghanska sagoberättarensom sittande i skuggan av ett väldigt träd livade uppsin historia med sina handdockor. Eller om min zambiske vänJoshua Chikwela som livnärde sig och sin familj genom attlåta sina marionetter dansa på Lusakas gator. Eller om Mamafrån Zimbabwe som hade tillverkat marionetter av majskolvartill sina barn. Eller om vietnamesisk vattenteater, eller omjapansk bunraku-teater…Praktiska erfarenheterNär man arbetar med skolverkstäder är det speciellt viktigtatt noggrant planera schemat och verkstadsprocessen tillsammansmed klassens lärare och andra samarbetspartners och fådem att förbinda sig att samarbeta. Man måste ta hänsyn tillluncher, raster, transporter och annat på skolschemat, likasåmöjligheten att använda repetitionslokaler och lokaler förframförandena. Jag försöker memorera barnens namn i förvägmed hjälp av klassfoto. ”Bli bekant”-lekar, namnskyltaroch barnens egna lärare hjälper till att komma ihåg namnen.Ljus och skuggor i historienSkuggteaterverkstad genomförde jag förra året i olika skolor iRovaniemi med fyra femteklasser. Sammanlagt var det cirka100 barn som deltog. Innan verkstaden startade skrev elevernaegna berättelser om den historiska perioden som var aktuell ideras skolschema just då. Så var de redan bekanta med stilar,umgängesformer och händelser under tidsperioden. Fördjupandekompletteringar och bakgrundsmaterial hämtadesfrån biblioteket. Berättelserna bearbetades till manuskriptoch skuggspelsfigurer och scenografier togs fram. Föreställningenspelades först för den egna skolans elever. Projektetsfinal genomfördes på scenen i Rovaniemis Wiljami-teater, därman hade ställt fyra filmdukar sida vid sida. Bakom varje dukfanns en over head-projektor, där skuggspelsfigurerna ställdesi minutiös ordning. Eleverna visade med hjälp av berättareen imponerande historisk skuggspelskavalkad som innehöllberättelser från det forntida Finland, Egypten, antikens Greklandoch från medeltiden.Projektet Levande berättelser genomfördes förra våren inom”Barents dockteaternätverk”. Nio skolklasser från Finland,Sverige, Norge och Ryssland deltog, sammanlagt cirka 200barn. Projektet fick betydande bidrag från Nordiska kulturfonden.Berättelser från den egna hembygden gjordes levandepå scenen med hjälp av dockteater. Man letade efter berättelserpå ortens bibliotek och museer. Varje verkstad leddes aven dockteaterkonstnär från den egna regionen; teaterdockornarepresenterade väl olika tekniker och material. Varje klasshade premiär i den egna skolan eller biblioteket. Därefter restealla till en gemensam festival i Rovaniemi. Finalen tog platsi en stor bollhall, som rymde fem scener bredvid varandra.Publiken förflyttade sig mellan den scenerna. En gemensamerfarenhet delades tillsammans med andra och språkbarriäreröverskreds.DrömmarJag har arbetat för Lapplands konstnämnd som länskonstnärinom dockteater i nästan fem år och har drygt ett år kvar. Ettav de viktigaste målen för mitt arbete har varit att grundaLapplands dockteatercentrum i Rovaniemi. Arbetet harframskridit långsamt, men jag är fortfarande optimistisk införidéernas förverkligande. Planen är ett småskaligt dockteatercentrummed Nordlands Dukketeatercentrum på Lofoten iNorge som förebild. Centrum i Lappland ska specialisera sigpå ”teaterminiatyrer”, d.v.s. små produktioner som lämpar sigväl för mindre orter i glesbygden, och som kan produceras tillrimliga kostnader. Centrumet ska i framtiden fungera bådesom producerande teater med professionella utövare, samtutveckla dockteaterns konstpedagogik. En av de bärandetankarna är att i norra Finland skapa arbetstillfällen för nyexamineradeunga konstnärer.Tidigare har man betraktat konstnärlig och pedagogisk verksamhetsom åtskilda, och till och med som motstridiga arbetsfältför en konstnär. Enligt min mening kan man gott förenaeget konstnärligt arbete med pedagogiskt arbete. Konstpedagogikär att lära ut ett nytt, uttrycksfullt språk och arbete medkonstnärlig verksamhet medför att man tillägnar sig språketsom ett verktyg för eget skapande och erfarenheter. Det konstnärligaspråket vidgar på ett betydande sätt vårt medvetandeom och vår förståelse av världen.Och livet är mer.Leila Peltonen(Sv. övers. Riitta Sorsa)(Leila Peltonen inledde sin yrkesbana inom samhällsvetenskapeninnan hon sadlade om och började ägna sig åt dockteater.1989 grundade hon Kappsäcksteatern med hemvisti Rovaniemi, Finland. För närvarande är hon verksam som“länskonstnär” på uppdrag av Lapplands konstnämnd. Hon ärtillika vice ordförande för Unima-Finland.)10

längtar efter en husse, spelarensom drömmer om den storavinsten och hundfångaren somgrymt håvar in alla lösspringandekräk.Modellteater är en speciell formav dockteater med pappersfigurersom kommer till liv i entittskåpsteater vars scenbildermed hjälp av ljus, ljud, musik ochspecialeffekter skapar suggestivamiljöer med ett spännande djupi bilderna.Föreställningen bygger på JakobWegelius bok med samma namnoch han har också skapat destämningsfulla scenbilderna ochfigurerna.Esperanza kommer att spelasunder hösten 2005 på Gripes Modellteatermuseumi Nyköping ochsom uppsökande föreställningpå låg- och mellanstadieskolorrunt om i Sörmland. För de somser föreställningen på modellteatermuseetingår en visning avutställningen med modellteatrarfrån Harald Gripes samlingar.Karin Fichtelius är skådespelaremed många års erfarenhet av teaterför både barn och gamla, honhar arbetat bl. a. med Teater Da-Capo, Sörmlands Musik & Teateroch med egna produktioner.Bissa Abelli är dockspelare,trollkonstnär och skådespelareoch arbetar i vanliga fall medAbellis Magiska teater.En modellteaterföreställning med Teater Skata och GripesModellteatermuseum.”Halidon vakande och satte sig tvärt upp i hängmattan. Enblek strimma månljus föll in från fönstret och någonstanslångt borta hördes en klocka slå. Halidon såg sig om i mörkret,lyssnade och vädrade. Radion brusade svagt och det luktadefalnad glöd från kaminen. Med ens visste Halidon attnågot inte var som det borde…”Så börjar berättelsen om en annorlunda pojkes färd på enhjulinggenom natten för att leta efter Kaptenen som är hansenda vän och som är spårlöst försvunnen. På vägen möter hanallehanda udda existenser som visar sig efter mörkrets inbrott.Alla bär de med sig ouppfyllda drömmar: strykarhunden somMedverkande:Skådespeare: Karin Fichteliusoch Bissa AbelliScenografi: JakobWegeliusBild- och figurmontering: HaraldLowdenLjud- och musikinspelning: Lennart SöderlundDockspelsinstruktör: Juan RodriguesPremiär: 1 oktober 2005.Spelperiod: Hösten 2005Föreställningen är producerad av Teater Skata och GripesModellteatermuseum med stöd av Nyköpings kommun ochSörmlands Musik & TeaterPressmeddelande från Teater Skata11

Ta i trä i Tibro- på Snickarteatern spelar trähantverket en viktig rollför små barngrupper. En delav övervåningen är omgjordtill teaterfoajé, tidigare var detrum för ytbehandling.Sedan starten har det häntmycket, berättar Tomas. 2003bildades kulturföreningenSnickarteatern, och 2004 TiljaTeater, som producerat ochspelat ett flertal föreställningar:Frånvaron av det Goda,Den komiska tragedin ochsenast Pinocchio.I Östra Skaraborg ligger Tibro, en glesbygdsort med cirka11.000 invånare. Orten är idag starkt präglad av möbeltillverkning,en hantverkstradition som började ta form i börjanpå 1800-talet, då bönder och torpare utnyttjade tillgången påskog.Här föddes skådespelaren och regissören Tomas Lindström,och här växte han upp. Hösten 2002 återvände han hem ochstartade Snickarteatern med intentionen att det skall bli enateljé för skådespelarträning. I sitt bagage har Tomas med sigett gediget yrkeskunnande: lokalrevy i Skaraborg, utbildningvid Teaterhögskolan i Stockholm, arbete som skådespelareoch regissör vid Folkteatern i Gävleborg under Peter Oskarsonsledarskap, och därefter ansvarig för Folkteaterns barnochungdomsscen Heffaklumpen. Bara för att nämna någraav hans meriter. Idag fungerar han som konstnärlig ledare ochteaterdirektör för Snickarteatern.Det som är speciellt intressant med Snickarteatern är TomasLindströms koncept att kombinera trähantverk och teater. Fördenna satsning tilldelades han Skaraborgsstipendiet för 2005.Ordföranden i kulturnämnden, Lars Nordström, motiveradevalet så här: ”Inte bara kultur + hälsa = sant, utan även teateroch hantverk. I en gammal snickarverkstad uppstår magiskteater då bildhuggarnas fantastiska figurer får liv i Tomashänder.”I barnföreställningen Pinocchioav Carlo Collodi finns enhyvelbänk med i scenografin,och Pinocchio är precis somi den välkända berättelsen enträfigur som vill bli en riktigpojke. Tomas Lindström självspelar snickaren Gepetto.Dessutom står han för dramatisering,regi och scenografimedan dockor och rekvisitahar gjorts av Bengt-Inge Lidskog och Thomas Blomqvist. Tillhösten fortsätter Tomas att spela Pinocchio och så blir detpremiär på Konstrabasen av Patrick Süskind.Tomas Lindström har ingen utbildning i att bygga dockor. Detär bara hans nyfikenhet och kärlek till träet och dess uttrycksformersom har gjort att han inspirerats av figur- och maskspel.Därtill är han öppen för utveckling och att söka duktigasamarbetspartners - en viktig ingrediens när man skall satsapå en så liten ort och kunna överleva.Till hösten kommer Snickarteatern även att starta teatergruppermed barn och vuxna. De som vill spela teater får ocksåarbeta vid hyvelbänken för att i trä tillverka en figur, maskeller näsa. Det arbetet sker under ledning av träkonstnärer såatt karaktärerna gestaltas på ett spännande sätt. Längre framplaneras seminarier och workshops som är knutna till teaternsverksamhet.Mer info på www.snickarteatern.seAnnette Cegrell-SköldSnickarteatern ligger centralt i Tibro och är inrymd i en 100 årgammal snickarverkstad. Den före detta hyvelsalen är varsamtrenoverad, bland annat har det vackra nötta trägolvet bevarats.Där finns två scener, en med plats för 75 åskådare och en liten12

E pur si muove- ambitiös tidskrift med spännande läsningSå är den då här, nr. 4 av UNIMA:s årliga tidskrift. Åttio innehållsdigra och sobert formgivna sidor medreportage, intervjuer och essäer samt ett kvalitativt bildmaterial. Alltsammans förpackat under det inte heltlättmemorerade namnet E pur si muove - ”Likväl rör den sig”.Det är ju så han påstås ha sagt, Galileo Galilei, när han ställdinför inkvisitionen tvingades backa från sin himlastormandetes att det är jorden som rör sig kring solen och inte tvärtom,som Kyrkan påstod. Om det som namn på en tidskrift omdockteater ska anses fyndigt eller långsökt, kan man ha olikameningar om. Jovisst: teaterdockan är ett livlöst ting - ”eppursi muove”. Och jovisst: när konsten är som bäst, så är denockså (likt Galileis listiga yttrande litet sådär i mungipan, kanman tänka) ett slags motståndshandling: den visar oss andratankemodeller än de för ögonblicket förhärskande. Och är intejust rörelsen, mer än något annat, dockteaterns ”språk”?Så kanske är det ett bra namn i alla fall – bara ingen begär attman ska komma ihåg det utantill.Om dockteaterns språk, om rösten och rörelsen, skriver litteraturprofessornoch dockteaterkännaren vid universitetet iSiena, Brunella Eruli, en filosofisk essä. Vilket ”språk” talardockan, som ju inte har någon egen röst? Dockans språk, menarEruli, är framför allt rörelsen och gesten. Men där finnsockså ett språk av ljud, de ljud som dockan (som fysiskt föremål)frambringar när den rör sig över scenen: den skramlaroch klonkar och smäller. Så finns där också alla de vokalaljuden: dockspelarens röst, ibland förvrängd med en swazzle,ibland bara som gutturala läten och ljud.Vad ”talar” dockan om? Den talar, också när den är orörlig,om ”manipulering”, säger Eruli. Mellan dockans belägenhetoch åskådarens finns en grundläggande samstämmighet: bådavet vad det vill säga att vara ”manipulerad”, att inte ha en egenröst, att vara kontrollerad, att ha någon som talar i ens ställe.Änglar och marionetterKanske något av temat i norska gruppen Katta I Sekkensiscensättning Ariel , byggd på Göran Tunströms novell medsamma namn. Om barnet som föddes med vingar – bara föratt förlora dem. Berättelsen hade sedan länge haft sitt greppom Anne Helgesen, Katta I Sekkens konstnärliga ledare, berättarhon själv i en engagerad och personligt hållen text. Mendet var först efter lång tid och en mödosam process som historientill sist tog scenisk gestalt. Det som fick projektet i hamnvar den starka lidelsen hos alla medverkande att få berätta justdenna historia. Föreställningen blev väl mottagen av norskkritik och publik. Vi har chansen att se den vid festivalen iKalix, se kalendariet.E pur si muove har en återkommande avdelning kallad ”Spotlighton heritage”, där man lyfter fram någon särskild genre urdockteaterhistorien. Tidigare har man uppmärksammat t.ex.den klassiska sicilianska dockteatern. Denna gång är det dentjeckiska marionettraditionen som får sin belysning både meden initierad text av teaterhistorikern Jaroslav Blecha, och meden rad utsökta färgbilder av fotografen Václav Jirásek. Härmyllrar det av riddare och jungfrur, djävlar av båda könensamt benrangel och trapetskonstnärer.Här finns också ett spännande reportage från New York. Därhar en ny generation artister etablerat sig och fått dockteaternatt blomstra sida vid sida med gamla vitskäggiga kämpar somPeter Schumann, vars Bread and Puppet Theatre fortfarandegör sina årliga besök i NY (gruppen har ju annars sitt fastatillhåll i Vermont). Också i kanadensiska Quebec händer detspännande saker. Där tycks dockteatern stå i ömsesidig ochfruktbar kontakt med annan scenkonst, något som märks iuppsättningar av regissörer som t.ex. Robert Lepage (kändhos oss bl.a. genom gästspel på Stockholms stadsteater).Afrika och JapanPå andra håll i världen lever dockteatern under bistrare villkor.Mamadou Samaké från Malis nationalmuseum rapporterarom planerna på en utställning av traditionella masker ochdockor, den första i sitt slag i Mali. Mycket av den traditionellamask- och dockteatern har försvunnit och den som finns kvarkämpar med en rad ”socio-ekonomiska” svårigheter. Bl.a.finns här ett historiskt motstånd från olika muslimska församlingar,som ibland helt har förbjudit dockteatern. På andrahåll fortlever emellertid den traditionella mask- dans- ochdockteatertraditionen tack vare stöd från lokala sammanslutningaroch projekt.Om en udda och näst intill okänd form av dockteater berättarBasil Twist, konstnärlig ledare för den New York-baseradeTandem Otter Production. Likt en utrotningshotad djurartkan den japanska dockteatern dogugaeshi i sin genuina formbara upplevas på en enda plats i världen: den lilla ön Awaji(strax sydväst om Osaka). Namnet dogugaeshi lär egentligenbara betyda ”scenförändring”, och föreställningarna består avjust detta: genom ett intrikat maskineri som sköts av doldaspelare, presenteras ett antal bilder eller scenerier på måladeskärmar som förflyttas och byts ut. Här finns ingen historia,inga handlande rollfigurer - bara ett drömartat flöde av växlandebilder, till ackompanjemang av shamisen-musik. Teaterformenhade sin blomstringstid under den s.k. Meji-perioden(1868-1912), då det ska ha funnits ett sjuttiotal kringresandetrupper. Föreställningarna brukade presenteras som avslutningpå ibland dagslånga dockteaterprogram. Idag finns baraen professionell dogugaeshi-ensemble kvar på Awaji.Om allt detta och mycket mer kan man alltså läsa i E pur simuove. Den kan beställas frånUNIMA10 cours Briand, BP 40208107 Charleville-Mézières, Frankrikeeller via e-post: sgi@unima.org.Kostar 12 euro, inkl. porto. Tala om ifall du vill ha den medengelsk, fransk eller spansk text.Tomas Alldahl13

Magiska maskerDansmuseet i Stockholm har en av världens främsta samlingar av kompletta afrikanskamasker, det vill säga med tillhörande dräkt. Den visas nu för första gången i sin färgstarkaoch fantasieggande helhet.Ingrid Spång besökte utställningen.När jag träder in i den afrikanska världsom just nu visas på Dansmuseet, kännsdet på en gång hur jag (lättad!) lämnarifrån mig den egna vardagens bilder ochfärger och blir omsvärmad av figurer med ansikten, som intebara vill bli tittade på, utan som själva tittar tillbaka. Utställningenpresenterar ett stort antal dansmasker från många länder:från Mali och Burkina Faso i Västafrika breder ett bälteut sig över Centralafrika till Tanzania och Mozambique i öst.I dessa masker dansar man alltså, och har så gjort i tusentalsår. (Det finns hällristningar som visar avbildningar av dansmaskerfrån 6000 år f. Kr.) Man dansar till rytmmarkeradmusik på trummor och andra instrument. Masken har bådeen religiös och en världslig funktion: den utgör en förbindelselänkmellan den andliga världen och den levande. Samtidigtsom den förkroppsligar förfäder och andeväsen, länkar densamman människan med naturen. Dansen och användandetav masken kan också t.ex. vid sorgehögtider fungera som en”kollektiv terapi” där hela byn har möjlighet att sörja en avlidenperson.Maskens funktionerMaskerna har en stark psykologisk funktion på mångaolika sätt. De ska besvärja, rena, ära, välsigna, beskydda,uppmuntra. Maskdanserna kan också tjäna som morallära,demonstrera makt (särskilt ledares och sammanslutningars),understryka sociala samhällsskillnader, tukta, lära ut, skapabalans mellan manlig och kvinnlig makt. Och de ska förståsvara underhållande… Masken dansar vid olika typer av ceremonier:begravning, omskärelse, skörd, initiation, eller vid enminneshögtid ägnad de dödas andar.Här finns masker gjorda för att bäras framför ansiktet samts.k. hjälmmasker och krönmasker, avsedda att bäras ovanpåhuvudet. Masken har då man framträder i den oftast sällskapav en utstyrsel - en dräkt av något slag som är oskiljaktigfrån den mask bäraren har på huvudet eller framför ansiktet.Iklädd mask och dräkt döljs bäraren helt och hållet och förvandlastill något annat - figur eller djur.Den del av masken som bärs på huvudet kan vara gjord avt.ex. hudar, tyg, kalebasser eller något slags metall. Dräkternasmaterial kan bestå av blad, fibrer, snören, tyg eller trä (!).Färgerna vitt, rött och svart dominerar de mest traditionellamaskerna och refererar till födelsen, livet och döden.LivsbejakandeSärskilda sammanslutningar eller ”sällskap” dansar i olikaländer iförda skilda typer av masker. Jag tyckte mig se att demanliga sällskapen var vanligast. Ett sällskap kan t.ex. ägnasig åt att hylla äldre kvinnors starka andliga krafter - vilketmanssällskapet Gelede i Nigeria gör. Man framför då maskspeltill döda kvinnors och kvinnliga gudomligheters ära.14Nchibe, ett sällskap i Kamerun som förr höll på med krigiskaaktiviteter, ägnar sig idag huvudsakligen åt att arrangera begravningsceremoniertill sina medlemmar. Just med tanke påden egna begravningen kan det vara viktigt att vara medlemi många sällskap, eftersom man då får många som dansar där,vilket höjer den egna prestigen.Jag slås av hur oerhört livsbejakande och färgsprakandefigurerna framträder, även de figurer som endast bär s.k.jordfärger - eftersom även formen bär sin färg. Vissa maskerutstrålar stramhet och integritet, andra värme och komik; intekonstigt att de är fulla av uttryck - de är gjorda för att framträdaoch kommunicera i rörelse med en publik.Ibland är maskerna gjorda av sådant som vi i vår kultur betecknarsom ”äckligt”: blod eller pulvriserat ben. Lera ellergamfjädrar ingår dessutom i några masker med dräkt frånKomo-sällskapet i bamana-samhället i Mali. I huvudmaskenfinns formmässiga inslag av hyena, och dräkten har påsyddagamfjädrar. Båda djuren har enligt religionen stora kunskaperom bushen.Överhuvudtaget är maskerna föreställande just djur eller djurmänniskormånga och fascinerande. Min egen favorit är denfärgglada ( men kanske lite sorgsna) elefantmasken med stora”tefatsöron” från Kamerun.MarionetterI bamana-samhället som jag nämner ovan finns också en teaterformmed satiriska skådespel och danser som inbegripermasker och marionetter. Denna traditionella form av underhållningproduceras av lokala sällskap av unga män. Manspelar vid festivaler några gånger om året, och använder sigdå av stång- och trådmarionetter samt hjälm- och ansiktsmasker.Dessa masker, förklädnader och dockorna (som spelasunderifrån genom ”ryggtyget” på en djurkroppsmask) utgörverkligen en form- och färgexplosion, som kan tänkas lockatill liv och skratt då de möter sin publik.Hela denna utställning är en bejakelse av form, färg och rörelse,i allafall om man bara är ytligt insatt i de olika symbolersom figurerna står för. Och så är det ju för dom flesta av osssom kliver rakt in i museet från Gustaf Adolfs torg.Kliv in! Gör det! Man blir glad och alert av att se den härutställningen. Och glöm inte bort att titta på dansfilmerna.Den tekniska kvalitén är inte mycket att applådera, men uppvisningarnavi får se är desto mer spännande.Ingrid SpångI museishopen finns en bildrik katalog, som bl.a. tar upp västerlandetsförhållningssätt till dans och religion / andlighet iAfrika genom tiderna.Utställningen visas t.o.m. 23 oktober 2005.

En välutrustad ateljé och ett inspirerande musikrum finnsockså och inbjuder till skapande. När resan går mot sitt slutär det bara en snöstjärna kvar i resväskan. Snöstjärnan hängsupp med en tunn metalltråd i ett träd med en önskning. Trädetlyser upp med sin skirhet av hundratals snöstjärnor - tänk såvackert det kan bli med så enkla medel.Jag vandrar ut i den lilla parken. Där spelas en musikaliskkavalkad på en scen med både professionella skådespelare ochamatörer i olika åldrar. Solen skiner och caféet med solparasollerlockar till svalka och en fika.”Som barn önskade jag att få gå upp på scenen och in idekoren när det var sagoteater på Stadsteatern”, berättarAnnette Cegrell-Sköld, verksamhetsledare vid Figur- ochdockteatercentrum på kulturhuset i Västra Frölunda.Nu har denna hennes barndoms önskan nästan gått iuppfyllelse!I hjärtat av AndersenOdense är H C Andersens barndomsstad. Huset där han föddesoch tillbringade sina första två år ligger i ett numera idyllisktområde (annat var det då han själv bodde där). Här finnsett museum, som på ett intressant sätt berättar om diktarensliv och samtid.Mer info på www.fyrtoejet.comAnnette Cegrell-SköldI anslutning till museet ligger Fyrtøjet – Kulturhus för barn.Mitt besök där överträffade mina förväntningar. Här hademan verkligen tagit barns fantasi och lek på allvar. Bakomårets tema ”I Hjertet af Andersen” står installationskonstnärenTomas Wolsing. H C Andersen var i sin barndom,ungdom, vuxenliv och ålderdom omgiven av både goda ochonda, kalla och varma hjärtan. Fyrtøjet sätter fokus på dessahjärtan via en äventyrlig vandring genom hans sagor. Där kanman uppleva hettan i tennsoldatens hjärta som smälte, kännaden isande kylan från Snödrottningens ishjärta i isslottet, ellerkravla runt i stämningsrummet med sina fyra hjärtkammareoch mycket mer.Det hela börjar i receptionen. Varje besökare får en liten resväskamed spännande saker att använda under resans gång.Första stationen är i kapprummet. Där betalar man med ettmynt, och så börjar man färden in i Andersens sagovärld. Iamfiteatern visas ett skuggspel och sagan om Isdrottningenberättas. ”Vilken sagofigur vill du vara?” frågar Mette Starup,som arbetar i ”scenografien”. Hon hjälper vuxna och barn attvälja bland de vackra och välsydda kläderna och accessoarerna.Ja, det finns kläder till vuxna också. Efter en sittning vidsminkbordet så är det bara att ta sig runt och in i dekorerna.Ljussättning och spegelreflexer gör det hela magiskt och spännande,särskilt för yngre barn. Högt och lågt och över en vattendammmåste man ta sig.I vattnet projiceras H C Andersens text:Jag er som et Vand,Alt bevæger mig,Alt afspeiler sig i mig,det hører vel til min Digter-Naturog tidt har jeg jo glæde og Velsignelse derafmen ofte er det ogsaa en Qval.HC Andersens Svinaherden visas av Musikteatret Undergrunden vidFestival of Wonder i Silkeborg i November.15

APAN OCH MYTENS SPEGELTeaterdockor och masker från Asien, Afrika och Europa visades på en utställning på Halmstads slott 15 april- 28 maj 2005. Initiativtagare till utställningen var Birgitta Robinger, bibliotekarie och initierad kännare avdockteatern i Sydostasien och Kina.Karl-Erik och Margareta Lindgren besökte utställningen.Så flyttade Birgitta och Christer från Kullavik till Oskarströmutanför Halmstad och där har nu dockorna fått en nyoch förnäm plats. På entréplanet ligger Birgittas arbetsrummed vacker utsikt över trädgård och bygden runtom. Därfinns dockor och där finns dockteaterlitteratur i en skön förening.Från hallen och en trappa ned så skrider man in i olikasamlingar av dockor. Där nere finns små rum och krypin fördockor, en spännande resa till olika delar av Sydostasien ochKina.Under många år har vi kunnat följa Birgitta Robingers arbetemed insamling av dockor från olika delar av världen, särskiltfrån Asien. Det har nu blivit en av Sveriges mest betydandesamling teaterdockor.Vi har varit på ett flertal besök i hennes och maken Christershem, först i Kullavik utanför Kungsbacka där den förstasamlingen tog sin början. Där fanns dockor från Sydostasien,Thailand, Indonesien och inte minst Burma, dockor som honsjälv införskaffat där. Det som framförallt gjorde ett starktintryck från början var all den kunskap som Birgitta har omdockorna, deras ursprung och bakgrund och inte minst varförman spelar dockteater av religiösa och sociala motiv. Alldenna kunskap finns samlad i böcker och anteckningar somBirgitta har i sitt hem.Det blev flera besök i det hemmet med så gästfria värdar. Ettbesök gjordes med John Roberts från England när han varhär för att leda en dockmakarkurs. På väg från kursen tillflygplatsen för hemresa var vi ute i god tid för ett besök hosBirgitta och hennes docksamling. Det blev till slut så att vimåste slita John därifrån för att han inte skulle missa planet.Kinesiska dockorVi har också tagit del av olika utställningar med Birgitta ochhennes dockor, både en stor utställning i Karlstad och en iJönköping tillsammans med andra dockutställare. Samt hadevi nöjet att ha en mindre utställning hos oss på Picknickteaterni Högdalen med Birgitta och hennes dockor.Birgitta reste tillsammans med Urban Wahlstedt till en dockteateri Kina på ett längre studiebesök. Efter det kom flera kinesiskadockor till samlingarna och inte minst ett fint gästspelav dockteatern från Kina med en föreställning som vi hadenöjet att avnjuta i Kungsbacka genom Birgittas försorg.En dag får vi höra att Birgitta skall ställa ut dockor på slotteti Halmstad, en magnifik byggnad från medeltiden. Där finnervi Birgitta mitt bland sina dockor från framförallt Kina.Stora magnifika marionetter som vi inte sett förut. Temat är”Kung Markatta” och där finns också dräkter som skall bärasav dansare i liknande historier som också spelas som dockteater.Men där är dockor från Burma och från Mali i Afrikasamt dockor från Danmark som Birgitta köpt i samband medatt hon var i Silkeborg med en utställning. Bland dockornafrån Danmark märktes Pigge och Gnidde, Alice från Alice iUnderlandet och andra.Men det fanns framförallt flera exemplar av Kung Markatta,och när vi var där kom några barn som fick prova ett par olikaKung Markatta, svänga med staven eller öppna och sluta munoch ögon. Det var spännande, förstår nog var och en.Stort intresseBirgitta arrangerar oerhört fina utställningar, det visar inteminst denna utställning på slottet i Halmstad. Denna gång harhon stått för alla texter och mottagning av publiken samt guidning.Det har kommit ett stort antal barngrupper på besök,förutom alla de vuxna som kommit med eller utan barn. Dethar varit djupa och intressanta diskussioner och ett förbluffandestort intresse för de epos och den etik som ligger bakomdockspel i Asien och Afrika, berättar Birgitta.Marianne Ljus & Dekor har varit behjälplig vid uppbyggnadav utställningen, framförallt den ståtliga röda kinesiska portenoch stavdocksscenen med bananstammar. Affischen ochalla utskick har Turistbyrån i Halmstad stått för.Det är roligt att det visats ett stort intresse för Birgittas samling.Detta var ju bara en liten del av vad hon har, och blanddockorna som var med på utställningen på slottet fanns mångasom vi aldrig hade sett tidigare. Det finns alltså en stor ochintressant dockteaterdocksamling och ett enormt kunnandehos Birgitta Robinger i Oskarström, något som många måstekunna få ta del av. Den möjligheten finns bland annat genomatt Birgitta fått behålla allt material kring utställningen iHalmstad. På så vis kan hon erbjuda tänkbara arrangörer enliknande fin utställning någon annanstans.Margareta och Karl-Erik Lindgren16

Medeltidsveckan på GotlandSommartid är medeltid. Förra året var Dockteatern på medeltidsfest vid Skokloster. Där fanns det förståsdockteater.I år besökte Charlotte Rosén medeltidsveckan i Visby, där hon minglade bland gycklare, eldslukare – ochdockmakare!Visby sjuder av medeltid i augusti varje år. Staden intas avgycklare, eldslukare, marknadsstånd och mycket mer. Förstamedeltidsveckan började för 22 år sedan. Sedan dess har folkhittat hit vecka 32 varje år. För Gotlands del har det betyttmycket att kunna förlänga turistsäsongen en vecka.Vem vet, nästa år kanske det blir föreställningar med enbartdockspel, för det var ju en vanlig underhållning på medeltiden.Charlotte RosénVisby blir magiskt med alla medeltidsklädda människor somfyller gränderna. Det finns marknadsstånd överallt, men denstora mötesplatsen är Botaniska trädgården. Utmed murenoch havet på andra sidan trängs marknadsstånden med medeltidsmatoch gästabud. Det säljs hantverk såsom smycken,medeltida kläder, keramik, pärlor, örter, svärd och mycketmer.Längst ner mot västra muren stöter jag på ett stånd som skiljersig från de övriga. Det är täckt med mycket tyg i olika färger.Jag sticker in huvudet och finner en man som målar en mask.Det hänger masker överallt. En del är stora och groteska,några mycket små så de bara täcker halva ansiktet eller enbartögonen. Några är vackra, och andra ser läskiga ut.- Jag är amerikan men flyttade till Italien i närheten av Venedigför att utbilda mig inom mask och dockteater, säger TomMichel som numera bor på Öland.Jag fortsätter förbi ett stånd med barnkläder då jag ser ettbord som också utmärker sig litet på marknaden. Där hängersmå marionetter, det är Harlekin och Pierrot med sitt vitmåladeansikte. De är handgjorda små konstverk. På bordet ståren hel rad med handdockor. Några är inköpta och föreställermullvadar och igelkottar. Andra är handgjorda av försäljaren.Det är häxor, djävlar och förstås Kasper.- Jag är den enda som säljer speldockor, berättar försäljarenför mig. Men folk är intresserade. Marionetterna säljer bra.Några köper dem som prydnad. En del kommer bara för atttitta, och det händer att folk fotograferar och filmar dockorna.Det är främst häxorna som verkar fascinera besökarna. Detroliga är att det är alla åldrar och kön, säger jag och skrattar.Min väninna från Tyskland är på besök, och hon är dockspelare.Anette spelar dockteater på sjukhus för barn. Härvid marknadsståndet improviserar hon med en liten marionettprinsessatill flöjtmusik. Folk stannar till och tittar iförbifarten.Medeltidsveckan har inga officiella dockteaterföreställningar.Men dockorna finns som inslag i några barnteaterframträdandenom medeltiden. Det är mycket eldslukare och mysteriespeli ruinerna på kvällstid, och medeltidsmusiken ljuder överallt.En av Tom Michels dockor från ett tidigare evenemang.Avslutningskvällen var på Stortorget och där var mycket folk.Maskmakaren Tom Michel hade gjort en stor stavdocka sombars av tre personer, och alla njöt och jublade över konstverket.17

Dockteatern nu även på tjeckiskaI årets första nummer av Dockteatern presenterade vi OskarHejlls artikel om den världsberömde dockteaterkonstnärenNeville Tranter, känd också hos oss från ett flertal gästspelhär. Texten uppmärksammades av den tjeckiska dockteatertidskriftenLoutkar, som publicerar den i sitt senaste nummer.”Neville Tranter - perfektní manipulátor” blev det i vår medarbetareBlanka Kaplans översättning.Den innehållsdigra tidskriften har en kort resumé på engelska,och kan beställas från loutkar @ divadlo.cs. Eller också reserman till Prag och går in på den sympatiskt småskaliga teaterbokhandelnProspero, alldeles i hjärtat av gamla stan. Deflesta böckerna är på tjeckiska, men där finns också en litenmen exklusiv avdelning dockteaterlitteratur, varav en del påengelska och tyska. På gården utanför bokhandeln slår mansig ner på det trivsamma caféet, och avnjuter ännu ett av stadensgoda bakverk medan man bläddrar i sina nyförvärv.Tittut inviger ny scen i USAUSAs första fasta scen för förskolebarn kommer att liggamitt i svenskbygdens Minnesota. Den 4 oktober inviger TheChildrens Theatre i Minneapolis sin nya scen Cargill Stagemed att Dockteatern Tittut spelar 40 föreställningar av IvarArosenius Kattresan.The Childrens Theatre är en av USAs mest välkända barnteatrar.I samband med teaterns 40-årsjubileum öppnar den enhelt ny scen för barn mellan 2 och 5 år, en publikgrupp teaternaldrig tidigare spelat för.Allt sedan The Childrens Theatre´s konstnärlige ledare PeterC Brosius såg Tittuts föreställning Den Vilda Bebin, har hannärt en önskan att skapa en teater för förskolebarn i USA.När det nu blir verklighet är det inte enbart Tittuts speciellateatermetod, som står som förebild. Cargill Stages scenrumbyggs också upp exakt efter hur Tittuts fasta scen ser ut iStockholm.”I USA - ett av världens rikaste länder - saknas nästan heltbarnteater av konstnärlig kvalitet för de allra minsta”, sägerIng-Mari Tirén, konstnärlig ledare på Tittut. ”Samarbetetmellan Tittut och Childrens Theatre ska fortsätta. Det blir utbyteav manus, gästspel och vi ska undervisa i hur man spelarpå ʼtittutskaʼ för små barn. På sikt är det vår förhoppning attsamarbetet ska inspirera andra teatrar i USA och bidra till attutveckla dockteatern som konstform.”Efter de 40 föreställningarna på The Childrens Theatre avslutarTittut sin USA-resa med ett kort gästspel på ScandinavianHouse i New York.Teaterfest i TønsbergDen 9 - 14 september var det figurteaterfest i Tønsberg, straxsöder om Oslo och på västra sidan fjorden. Värd för kalasetvar gruppen Katta I Sekken med dess konstnärliga ledareAnne Helgesen. Hon är tillika redaktör för norska Unimaseminenta tidskrift Ånd i Hanske, och dessutom disputeradfigurteaterhistoriker (hennes avhandling presenterades iDockteatern 4-2004).Tønsbergsborna fägnades med en rad grupper och föreställningar.Katta själv spelade sin Ariel , efter en novell av GöranTunström. Figurspelaren Knut Alfsen med musiker bjöd på”figurjazz”. Mera röjigt blev det möjligen när teatergruppenFiguraturus släppte loss tillsammans med ElektronicabandetCasiokids. Från Sverige gästade Dockteaterverkstan medLarssons Lager. Och från Danmark kom Mediet og Maskenmed mimaren och dockspelaren Svend E. Kristensen.Dockorna tycks ha intagit hela staden med gator och torg: detvar föreställningar, teatersport och festivalkrog veckan lång.Bland hyllorna på stadens bibliotek tittade de fram, och i Norlisbokhandel firade de Barnas Figurteaterdag. Och på söndagenvar de med vid en fredsgudstjänst med figurteaterspel iDomkyrkan. Alla som ville kunde delta i en figurteaterverkstad,och dramatikern Berit Engmann ledde ett seminariumpå temat ”Framtidens barn”. Och hela arrangemanget avslutadesmed ett ”Kreativt forum” med diskussion om figurteaternsmöjligheter och framtid.Åtminstone i Tønsberg lär den vara ljus – om Katta själv fårvälja.Abellis hemma och bortaI sin till teater konverterade flyttbuss fortsätter Abellis MagiskaTeater att erövra världen. Gruppen har redan gästspelat i etttjugotal länder, och har ett mycket gott rykte även utomlands.Allt som oftast inbjuds teatern därför till diverse festivaler.Men vad gör man när hemmapubliken kallar? Jo, man avbryterförstås sin pågående internationella turné och skyndarhem för att gästspela på Sergels torg i samband med Stockholmskulturfestival den 4 september.– Teaterbussen besöker i vanliga fall platser där det inte ärlika tätt mellan teaterlokalerna som i Stockholms innerstad,säger Anders Olsson, producent och dockspelare på Abellis.Stockholms kulturfestival är dessutom ett arrangemang somger besökarna tillfälle att uppleva teaterformer som de normaltinte möter.Efter framträdandet i Stockholm återupptogs turnerandetmed bland annat framträdanden på en internationell dockteaterfestivali Brest, Vitryssland. Dit inbjuds endast grupper somnågot år vunnit festivalens första pris att framträda. Vem somvann förra årets pris behöver knappast påpekas: Abellis Ma-18

giska Teater. Nu återkom gruppen med sin föreställning BabaJaga och den kloka Vasilisa. Efter Brest går färden vidare tillKroatien och Slovenien med Den förtrollade sparven .Abellis turné på Balkan och i Vitryssland sponsras av SvenskaInstitutet.Läcker spis på Läckös visNej, det handlar inte om gourmetmiddagar, utan om en merandlig spis.Allt fler museer kryddar numera sina guidade visningar medmer eller mindre dramatiserade inslag. Det gäller förstås särskiltdå visningarna vänder sig till barn.På Läckö slott har man denna sommar haft inte bara sinatraditionsenliga operaföreställningar. Varje dag har slottetockså visats på olika sätt för barn i alla åldrar. Vandringarfrån gemak till fångelsehåla, eller besök hos ”Fru Flora i trädgården”där man fått lukta och smaka på allt som växer i enslottsträdgård.Nu har man också inrett en dockteater - Lilla Slottsteatern!Dockmakaren Tjåsa Gusfors fick uppdraget att designa den,och i ett av tornrummen hittade hon en gammal murad spissom hon med varlig hand inredde till dockteaterscen. Sedanskapade hon själva dockorna (ledade helfigursdockor somfördes av synliga spelare), medan Catarina Gnosspelius, åretsoperaregissör på Läckö, skrev manus. Sagan om slottet ären historia som med dockor och musik beskriver hur slottetbyggdes, hur det kom att se ut som det gör idag, och lite omvilka som en gång har bott där. Slottets egna guider fick ageradockspelare.Slottsteatrar finns det flera i landet - en äkta slottsdockteaterär det nog bara Läckö som har. Åtminstone i spisen.Dockteatern rättarI vårt förra nummer (2-2005) publicerade vi DockteaterföreningenUnima-Sveriges årsmötesprotokoll. Tyvärr råkadedet bli fel på en namnuppgift. Till revisor valdes Lisa vonStrokirch (jämte Agneta Götlind). Red. beklagar namnförväxlingensom skedde i förra numret.Sagor i långa banorDen gamla skolan i värmländska Långban är på väg att bliett centrum för kultur och konst: Långbans konstcenter. Detär Figurteaterkompaniets Pia Holmquist som driver projektettillsammans med dockspelaren Hugo Catolino. (Se Dockteatern1-2005).Den 6 augusti ställde man till med stor sagofestival medH.C. Andersen som tema. Sju duktiga sagoberättare ställdeupp och berättade. Efter sagorna kunde barnen arbeta i olikaverkstäder: tillverka fågelmasker efter sagan om kejsarensnäktergal, göra pärlarmband till prinsessan på ärten, fångaden fula ankungen, eller gjuta tennsoldater efter sagan om denståndaktige tennsoldaten.Tyvärr blev det ösregn hela festivaldagen. Nästan alla sagorfick flytta inomhus, men det fungerade bra tack vare skolhusetsrymliga lokaler.Två dockteaterföreställningar spelades också. Från Danmarkkom Teater blå fugl och spelade Tummelisa. SkådespelarenLina Gerhart berättade sagan genom sin rollfigur JennyLind, som H.C. Andersen var mycket förälskad i. VärdparetHolmquist / Catolino framförde Den fula ankungen , en föreställningproducerad med hjälp av Ung kultur ProAros iVästerås.Två utställningar ingick också i festivalen. Egil Torin Næsheimställde ut akvareller, 25 olika originalillustrationer avNäktergalen och De vilda svanarna. VästeråskonstnärenUnna Katz ställde ut sten- och glasskulpturer.Festivalen genomfördes med stöd från Region Värmland,Länsstyrelsen i Värmland och Filipstads kommunDet här första arrangemanget i Långbans konstcenter blevbåde välbesökt och uppskattat. Därför planerar man ny sagofestivalnästa år med nytt tema. Välkomna då!Marionetteatern hemma igenMarionetteatern har varit på turné i Japan tillsammans medinte mindre än 18 andra europeiska barnteatertrupper. Medsig på resan hade man sin mycket uppskattade föreställningKan du vissla Johanna. Tokyo och Okinawa var några avplatserna som besöktes.Marionetteaterns reseskildring hann inte komma med idetta nummer av Dockteatern. I stället finns den att läsa påUNIMA-Sveriges hemsida www.unima.se. Fina bilder finnsdet också!Inger Jalmert-Moritz lämnar Långa NäsanIngen egen scen. Ingen egen ensemble. Ingen egen producent.Situationen för Dockteatern Långa Näsan vid Stockholmsstadsteater har - enligt dess konstnärliga ledare sedan starten,Inger Jalmert-Moritz - nu blivit sådan att hon väljer att lämnasitt uppdrag. Jalmert-Moritz går i pension till sommaren2006, men väljer alltså att efter uppgörelse med Stadsteaternsluta ett halvår tidigare. Det betyder att hennes uppsättning avLilla Asmodeus nu under hösten blir hennes sista regiuppdragsom konstnärlig ledare för Långa Näsan.Redan i samband med Marionetteaterns inflyttning underStadsteatern var Inger Jalmert-Moritz kritisk till denna konstruktion:”Antingen det blir Marionetteatern som överlevereller Långa Näsan eller en helt ny teater uppstår ur de tvågamla, så förlorar dockteaterkonsten en scen”, skrev hondå i ett brev till teaterns styrelse. Också nu hävdar hon attStadsteaterns ekonomi inte tillåter några planer på att även iframtiden ha två dockteatrar i huset.Stadsteaterns chef, Benny Fredriksson, är inte lika kategoriskpå den punkten. Han uppger att han givit Marionetteatern ochLånga Näsan i uppdrag att under hösten föra diskussionerkring hur den framtida relationen ska se ut. Det betyder, enligtFredriksson, inte nödvändigtvis att teatrarna ska slås ihop.Han utesluter i dagsläget inte något alternativ, vare sig en ellerfortsatt två dockteatrar, samtidigt som han betonar att hanheller inte på stående fot kan göra några konkreta utfästelser.Ambitionen att det även i fortsättningen ska spelas dockteaterpå Stadsteatern är hur som helst entydig, och i detta säger hansig också ha styrelsens fulla stöd. ”Dockteaterkunskapen skafinnas kvar på teatern”, menar han, och uttrycker sin stora respektför Inger Jalmert-Moritz insatser som konstnärlig ledareoch regissör.19

kalendarietFrölunda kulturhus, Västra FrölundaKortkurs för förskollärare - skuggteaterfigurerLär dig att måla färgade skuggfigurer på plast under ledningav förskollärare Malla Täckholm. Hon utgår från en idé därman väljer ut figurer från barnteckningar. De färdiga figurernakan sedan använda i en skuggteaterföreställning.Följande moment ingår:- Introduktion: skuggteater som konstform- genomgång av arbetssätt och material- figurtillverkning och monteringVerkstan, onsdagarna 9/11, 16/11 och 30/11, kl 18 – 20; litenpaus ingår.Avgift 150 kr. Materialkostnad tillkommer.Info via e-post: annette.cegrell-sköld@frolunda.goteborg.seeller tel 031-366 27 28Gästspel av Dockteatern Tittut:Flyg med mig Tummelisa!Lilla Salen, entré 45 kr. 2-6 år. Ca 40 minSön 25/9 kl 13 &15, mån 26/9 kl 9.30 & 10.30 och tis 27/9 kl9.30 & 10.30Samtal kring Tummelisa - samma saga, två tolkningarTummelisa är en älskad saga av H C Andersen. DockteaternTittut från Stockholm och Dockteater Buratino, som spelarTummelisa och andra H C Andersensagor på egen scen iGöteborg, berättar om det konstnärliga arbetet med föreställningarna.Inledning och samtalsledare: Annette Cegrell-Sköld, Figur &Dockteatercentrum Frölunda Kulturhus.Medverkande: Annika Arnell och David Melin, dockspelareDockteatern TittutNatalia och Alf Mouwitz, Dockteater Buratino .Entré 50:- Liten förfriskning ingår.Mån 26 /9 kl 18.30Modellteaterverkstad – barn och vuxna tillsammansH C Andersen hittade på pjäser och gjorde små modellteatrar.Med inspiration av detta vill vi erbjuda att vuxna och barn attarbeta tillsammans med att tillverka en miniteater och figurertill en kort sagopjäs. Ni spelar upp pjäsen och föreställningenblir videofilmad. Senare under hösten blir det utställning ochfilmpremiär!För- eller eftermiddagsgrupp. Varje grupp träffas 5 gångerArbete med teater och figurer söndagarna 25/9, 2/10 och9/10Videofilmning av pjäserna söndag 16/10 och / eller 23/10Datum för filmpremiär meddelas senare.Dockteaterpedagog Annette Cegrell-Sköld och teaterskräddareElisabeth Wallmon.Film & videoanimering: Gunilla Gränsbo.Lokal: VerkstanKostnad 300 kr per teater; inkluderar en ansvarig vuxen därefter50 kr / deltagare, max 4 deltagare / teater.Basmaterial ingår + ev. komplettering med eget material.Anmälan: 031-366 27 25Information via e-post: annette.cegrell-skold@frolunda.goteborg.se eller tel: 031- 366 27 28Medarr: Studieförbundet VuxenskolanAmatörföreställning:Endast honom tillkommer äran!Ett collage med amatörer inom figur & dockteater om H CAndersens liv. Skådespel, figurer skuggor och efterföljandekaffekalas för liten publik.Medv. Kenneth Brudal, Eva Stenlund, Malla Täckholm, ErikWallmon, Annika Wänström. Manus Eva Selander.Regi Annette Cegrell-Sköld.Medarr: Studieförbundet VuxenskolanVerkstan, entré 40:- inkl kaffekalas. Ca 80 minuterLördag 24/9 kl 15.00, lör 1 okt kl 13 och 15 och lör 8 okt kl13 och 15.Info och biljetter 031 - 366 27 25Inspiration och idéutbytei samarbete med UNIMA-SverigeUtbytesträffen vänder sig till pedagoger, lärare m.fl som arbetarmed eller vill arbeta med figur- och dockteater inom förskolaoch skolans lågstadium, eller inom öppna verksamhetersom vänder sig till barn och vuxna tillsammans.Målsättningen är att delge bra idéer och arbetssätt som fungerar,och att få flera idéer med sig tillbaka.Under två intensiva arbetsdagar planeras ca 5 workshops ellerpresentationer, visning av Dockteaterbiblioteket, praktisktarbete, tid för diskussion osv.Tid: tisdag 24 och onsdag 25 januari 2006Plats: Frölunda kulturhus, GöteborgFör information och anmälan kontakta:Dockteaterpedagog Annette Cegrell-SköldFigur & DockteatercentrumFrölunda Kulturhus, Box 63421 21 Västra FrölundaE-post: annette.cegrell-skold@frolunda.goteborg.seTel: 031 – 366 27 28Välkommen!* * *20

Teater Skata och Gripes modellteatermuseum,NyköpingPREMIÄR!Esperanzaefter en bok av Jakob WegeliusOm en annorlunda pojkes färd på enhjuling genom natten,letande efter sin spårlöst försvunnevän …Manus, figurer, scenografi, musik: Jakob Wegelius; dockspelare:Karin Fichtelius och Bissa AbelliFrån 7 årPremiär på Gripemuseet, lördag 1 oktober kl. 14.00 och18.00Turné i Sörmland hösten –06.Info: 0155 - 24 89 07Bilj: 0155 – 24 89 88* * *Marionetteatern, StockholmKan du vissla JohannaSpelas under hösten i Stockholms förorter som en del avStockholms stadsteaters ytterstadsturné. Spelperiodeninleds i Husby Gård (19/9-7/10) och fortsätter sedan påStockholms stadsteater Skärholmen (24-28/10 och 7-11/11).* * *Dockteaterhuset, Wadköping / ÖrebroAlla föreställningar (där inget annat anges) på Dockteaterhuseti Wadköping / Örebro, söndagar kl. 15.00.Persikopojken (efter en japansk folksaga): spelas den 11 och18 september.Den fula ankungen spelas den 26 september.PREMIÄR!2 oktober är det premiär på Banjo och Trio i människobynDockspelare: Jasmina Bajric och Sabina Jabor. Fr. 4 år.Övrigt i oktober:Vanten spelas 9 oktoberBakgårdsbarn : gästspel fredag 14 oktober av Pygméteatern.OBS! Spelas på Teaterladan i Wadköping, kl. 10.00 och15.00Sagan om kastanjeträdet spelas 23 oktober.DockteaterkursVälkomen till Dockteaterhuset söndag 4 september: info omdockteaterkurs. Själva kursen startar söndag 23 oktober kl.10 – 14. Dockmakare Evelyn Savert-Liedström leder kursen.Info om föreställningar och kurs,samt biljetter: 019 – 32 33 20Picknickteatern, Högdalen / StockholmKommer straxSara, som fått en ny cykel, letar efter sin katt Murre för atthan skall med på en cykeltur.Nypremiär mitten av september på Picknickteaterns hemmasceni Högdalen.Doglas och BallongenI en dröm reser Doglas med ballongen till sin pappas hemland.Spelas i oktober.Senare i höst spelas även Asken YggdrasilGästspel av och med Lisa Björkström och Kejsarens nyakläder.Se separat annons nedan!Info och biljetter: 08 – 647 61 48Lisa Björkström/DockteaterkollektivetPREMIÄR!Kejsarens nya kläderNyskriven dramatisering av HC Andersens klassiska sagaom hur makt och fåfänga kan göra folk blinda och hur lättvi blir ja-sägare, men också om att vi ska tro på våra egnaupplevelser.Dock- och skuggspelsföreställning för barn 6-9 år.Dockor och scenografi: Lisa Björkström; manus: AgnetaGinsburg; regi: Juan Rodriguez; musik: Nils PersonnePremiären planerad till slutet av oktober. Spelas på Picknickteaterni Högdalen, Stockholm.Info: 070-202 99 01* * *Dockteatern Tittut, StockholmPREMIÄR!Flyg med mig, Tummelisa !av Christer Dahl, fritt efter HC AndersenRegi: Christer Dahl; Musik: Leif Hultquist; Scenografi &kostym: Catharina Stangenberg;Dockor: Lisa Kjellgren; Dockspelare: Annika Arnell ochDavid MelinTummelisa föds i en blomma. Hon har förmågan att framkallamystik och skönhet i allt hon ser och hör - hur fulteller sorgligt det än må vara. Alla vill ha henne och hennesförmåga. Sopråttan vill sälja henne till Mullvaden längst neri mörka hålan. Paddan vill ge henne till sin son djupt nerei gyttjan. Men själv vill Tummelisa flyga bort med Svalan– fast hon inte har några vingar…Premiär lördag 10 september 2005Spelperiod: hösten 2005, våren 2006Åldersgrupp: 2 – 9 år21

Under hösten spelas också:Dansråttan - eller Hemligheten i teaterförrådetÅldersgrupp: 2 – 7 årMera musik, Pappa !Åldersgrupp: 2 – 10 år samt vuxnaLilla Tiger och Lilla BjörnÅldersgrupp: 2 – 7 årLängel och hästen BlåÅldersgrupp: 2 – 9 årGästspel och teaterinvigning i USA:Den 4 oktober inviger The Childrens Theatre i Minneapolissin nya scen Cargill Stage med att Tittut spelar 40 föreställningarav Ivar Arosenius Kattresan . Därefter gästspel påScandinavian House i New York.Info och biljetter: 08-720 75 99* * *Teater Dur & Moll, StockholmPREMIÄR!KristinHon är ung och fattig när hon tar sitt bylte och förväntansfullstiger på tåget till Hufvudstaden…Teaterns förra succé, Aline på berget (om 1700-talet), följsnu upp med en berättelse från 1800-talets Stockholm – därprålig prakt blandas med fattiga tiggare.Spelas på Stockholms minsta (?) teater: 20 platser i salongen!I ett av Fjällgatans äldsta 1700-talshus.Manus: Sven-Olof Persson; regi: Lars Wester & BirgittaBergman; scenografi och mask: Gen Hedberg; musikarr.:Per-Anders Helgesson. I rollerna: Gen Hedberg.Scenografi, dock- och maskdesign samt kostym: Nils MoritzLjus: Patrik BogårdhMusik och ljudeffekter: Bengt ErnrydDockspelare: Ingalill Ellung, Carina Rosén, Kay Tinbäck duRées, Jenny Bjärkstedt, Nils Moritz* * *Towans dockteater, VisbyI sagorummet på Almedalsbiblioteket i Visby bjuds på tvåspännande sagopjäser medan stjärnhimlen glimmar:Nalle Puh och hans vännerSpeldagar sep: 26, 27; okt: 4, 10, 11, 17, 18; nov: 7, 8; kl. 9.00och 10.30Samt söndag 9 oktober kl. 13.00 och 14.00 (familjeförest.)En ovanlig julaftonSpeldagar nov: 21, 22, 28, 29; dec: 5, 6, 12, 19, 20; kl. 9.00och 10.30 (OBS! 20 dec. end. 10.30)Samt söndag 11 dec. kl. 13.00 och 14.00 (familjeförest.).Info och biljetter: 0498 – 29 90 47 eller 29 90 70* * *Info och biljetter: 08 – 640 84 64* * *Dockteatern Långa Näsan / Stockholms stadsteaterPREMIÄR !Lilla Asmodeusefter en bok av Ulf Stark och Anna HöglundLilla Asmodeus är inte som de andra ungarna i Underjorden.Aldrig bråkar han, pruttar eller kastar glöd. Mörkrets Härskareoch Eldarnas Mästare är missnöjd med sin snälle son.Asmodeus sätts på prov. För att visa att han är en riktig satungemåste han lura en människa att ge bort sin själ…Ett bubblande dock-myller av smådjävlar, människobarn,Fan och hans mostrar!För barn 6-10 årPremiär 24 september på BrygganRegi och dramatisering: Inger Jalmert-MoritzTeater Spektaklet,UppsalaHöstens program:Gustav och lådan (2-4 år)Pompe (2-4 år)Guldlock och de tre Björnarna (2-4 år)Prinsen som hade åsneöron (4-10 år)Harry och Morris kommer tillbaka (2-4 år).Spektaklet spelar både på hemmascenen Den Lilla Teatern iUppsala, och på turné i bl.a. Västra Götaland, Östergötlandoch Dalarna.Info 018 – 12 62 01Harry och Morris22

FESTIVALER!Festivalsidan domineras den här gången av tvåspännande festivaler. I oktober far vi norrut, nästanså långt det går, till Kalix och den femte upplagan avBarentregionens Dockteaterfestival och i novemberstyr vi kosan åt sydväst till Silkeborg på Jylland ochden 17:e (om vi har räknat rätt) Festival of Wonder.Flera andra festivaler äger också rum under hösten,men information om dem hade vi med redan i förranumret.Denna festival är relativt okänd i Sydsverige, men har i fyraår samlat grupper från de norra delarna av Skandinavien ochRyssland. Både amatörgrupper och professionella samlas inågot av de deltagande länderna. Förra året möttes man iFinland och i år är det Sveriges tur att vara värdland.Medverkande grupper bl.a.:Från Sverige:Teater Månstjärnan, Djupisar, Näsisarna, Teater Allena,Mastiqum, Abellis Magiska Teater.Från Norge:Katta i SekkenFrån Finland:Keminmaahinen, Matkalaukkuteatteri, Akseli KlonkFrån Ryssland:Murmansk länsteater, Statliga dockteatern i Karelen,Arkhangelsk läns teaterDessutom work-shop i skuggspel samt berättarseminariummed Lasse Åkerlund (Teater Allena), som även håller enföreläsning på engelska: ”How I use objects in my stories”.Mer info på www.dockteater.comTeater ALLENAMACBETHFestival of Wonder i danska Silkeborg är en festival som alltidbjuder på spännande föreställningar och seminarier. Åretsupplaga utgör inget undantag. Här möter vi gamla bekantasom Neville Tranter från Stuffed Puppet och den skickligemarionettisten Alex Jørgensen med mr. Barti, men ocksåflera mindre kända grupper dyker upp.Eftersom vi vet att Ulla Dengsøe har näsa för att hitta detbästa, så känner vi på oss att även denna festival kommer attbli en av årets höjdpunkter. Tyvärr är inte Sverige representeratden här gången, men intressanta grupper från Frankrike,Spanien, Italien, Israel och Tjeckien står på programmet.Samt naturligtvis massor av danska grupper. 75 föreställningarav 23 grupper på fyra dagar! Hur skall man kunnavälja?Dessutom föreläsningar, workshops, film och utställningar imängder.Vill du veta mer om denna ”festivalpärla” så finns det enmycket informativ hemsida på www.dukketeaterfestival.dk* * *DOCKTEATERFESTIVAL i HÖGDALENmed Dockteaterkollektivet, Picknickteatern och DockteaterSvarta Katten 12 - 13 november på Picknickteatern.Medverkande föreställningar:Lördag:Doglas och Ballongen, PicknickteaternSagan om lilla bord, Lisa BjörkströmGetarpojken, Miriam Castillo-EidemEn dag i solen, Dockteater ExtravaganzaSagan om Sigurd Fafnersbane, HamaskSöndag:Kejsarens nya kläder (Världspremiär!), Lisa BjörkströmInternational Kung Fu, Dockteater ExtravaganzaRymdhunden Lajka, Erik Häger och Pavel KassiusKatter, Dockteater Svarta Katten23

Ur Vampyria med spanska Teatro Corsario, som visas i Silkeborg 10-13 nov.